Med anledning av propositionen 1976/77:115 om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m. m. jämte motioner
FiU 1976/77:25
Finansutskottets betänkande 1976/77:25
med anledning av propositionen 1976/77:115 om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m. m. jämte motioner
1 detta betänkande behandlar utskottet
propositionen 1976/77:115 om åtgärder för att underlätta företagens uppgiftslämnande m. m. samt
dels den under allmänna motionstiden väckta motionen
1976/77:312 av fru Radesjö ts) och herr Wååg (s) om uppgiftslämnandet till offentlig myndighet,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1976/77:1549 av fru Ahrland (fp),
1976/77:1561 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s),
1976/77:1568 av herr Hugosson (s) och
1976/77:1587 av herrar Rydén (m) och andre vice talmannen Magnusson (m).
Propositionen
I propositionen har regeringen (budgetdepartementet) efter föredragning av statsrådet Mundebo föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer som förordas i propositionen för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas.
Föredraganden redovisar först bakgrunden till den nuvarande omfattningen av företagens uppgiftslämnande. Mot bakgrund av den omfattning detta uppgiftslämnande redan nu har och den tillväxt man ser framför sig är det enligt föredraganden hög tid att åtgärder vidtas för att ta itu med de problem som uppgiftslämnandet utgör. För att uppgiftsbördan skall kunna hållas nere och på andra sätt göras så lätt som möjligt krävs det emellertid att alla parter tar sin del av ansvaret och är beredda att i samverkan med andra göra de anpassningar och eftergifter som kan behövas.
Utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) har i sitt betänkande redovisat en rad olika metoder, vilka delvis har utvecklats av statistiska centralbyrån (SCB). Dessa metoder kan användas för att begränsa och underlätta företagens uppgiftslämnande. För det första är det åtgärder för samordnad uppgiftsinsamling och samutnyttjande av uppgifter. För det andra är det åtgärder av typ färre mättidpunkter och mindre stickprov. För det tredje är det åtgärder som syftar till att höja företagens intresse för att lämna uppgifter. Slutligen är det åtgärder som avser att anpassa uppgifterna till
1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 25
FiU 1976/77:25
företagens praxis, definitioner och egna registrerings- och rapporteringsrutiner.
Enligt föredraganden bör de av UFU beskrivna metoderna tillämpas i stor utsträckning. Detta kan ske tämligen snabbt och inom varje verksamhetsområde för sig. Vissa författningsändringar avses därför genomföras i syfte att starkare inskärpa att myndigheterna är ålagda att aktivt arbeta för att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet. Även de centrala rationaliserings- och revisionsmyndigheterna bör i sitt arbete ägna ökad uppmärksamhet åt dessa frågor.
UFU och flera remissinstanser har fört en diskussion om i vilken utsträckning uppgiftsplikt bör föreligga för olika typer av uppgiftsinsamiing. Föredraganden finner det angeläget att slå fast att uppgiftsplikt i allmänhet synes vara ofrånkomlig för uppgifter som behövs för administrativa beslut.
När det gäller olika typer av statistisk information är ställningstagandet enligt föredraganden inte lika självklart. Föredraganden anser att uppgiftslämnandet så långt möjligt bör vara frivilligt när det är fråga om uppgifter för statistiska ändamål. Även i de fall där sådan information är av väsentlig ekonomisk betydelse bör man enligt föredraganden undersöka alternativ till uppgiftsplikt för att få fram information med godtagbar kvalitet. Först därefter bör tvångsåtgärder komma i fråga.
Det finns enligt föredraganden argument både för och emot ett system med ersättning till företagen för uppgifts/ämnande. Det avses bli en av arbetsuppgifterna för den delegation som förutskickas att närmare belysa för- och nackdelar med ett ersättningssystem. Avsikten är att härigenom ge statsmakterna ett allsidigt underlag för ett definitivt ställningstagande i frågan.
Föredraganden anser det angeläget att de som skall lämna uppgifter bereds möjlighet att påverka informationsinsamlingen. Detta förutsätter att företrädare för olika parter ges möjlighet att framföra sina synpunkter och att man därefter gemensamt försöker avväga motstridiga intressen. Det system med arbetsgrupper som f. n. tillämpas vid SCB bör enligt föredraganden vara en bra metod för att ta fram synpunkter och göra avvägningar. Det bör därför vara av värde även för andra myndigheter som samlar in uppgifter. Det är också föredragandens uppfattning att myndigheterna även på andra sätt måste lägga större vikt vid åtgärder som syftar till att höja företagens motivation att lämna uppgifter.
De åtgärder som enligt föredraganden bör vidtas för att hålla nere och underlätta företagens och andra uppgiftslämnares arbete med att registrera och rapportera uppgifter till den offentliga förvaltningen avses leda till
- en hårdare prövning av nytillkommande uppgiftskrav, såväl permanenta som tillfälliga,
- en systematisk genomgång och prövning av engångsnatur av befintliga uppgiftsrutiner,
- fortlöpande eller återkommande prövning av befintliga uppgiftsrutiner inom varje enskilt verksamhetsområde.
Till stor del måste detta enligt föredraganden bli uppgifter för de enskilda
FiU 1976/77:25
myndigheterna. Därutöver behövs det emellertid också insatser på central nivå.
Föredraganden avser därför att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild delegation som skall aktivt verka för att förenkla och hålla nere företagens uppgiftslämnande. Delegationen skall också lägga grunden för en fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet. Mot bakgrund av de erfarenheter som vinns av delegationens arbete bör statsmakterna ta ställning till hur permanenta organisatoriska åtgärder på detta område bör utformas. Delegationens arbete bör därför enligt föredraganden tidsbegränsas, lämpligen till tre år, och avslutas med en utvärdering av verksamheten.
En huvuduppgift fördelegationen bör enligt föredraganden vara att föreslå olika konkreta åtgärder för att reducera och förenkla uppgiftslämnandet. Denna verksamhet bör i första hand inriktas på att få till stånd en noggrann och allsidig prövning av alla nytillkommande eller ändrade uppgiftskrav.
I uppgiften bör ingå att ge råd och service till de uppgiftsinsamlande myndigheterna. Delegationen bör även vara remissorgan dit utredningsbetänkanden och andra förslag remitteras för synpunkter på hur förslagen påverkar företagens uppgiftsbörda. Likaså bör riksdagens utskott kunna utnyttja delegationen för remiss av motioner o. d.
Vidare behövs enligt föredraganden åtgärder för en genomgång av engångsnatur av samtliga uppgiftsrutiner. Delegationen skall verka för och delta i en sådan genomgång inom några sektorer - exempelvis avgränsade sektorer inom skatteområdet eller den allmänna samhällsplaneringen. Denna genomgång skall syfta till att göra en utvärdering av om de uppgifter som samlas in kan avvaras, förenklas eller samordnas genom olika åtgärder, t. ex. ändrade rutiner eller författningsändringar och för att vinna metoderfarenhet.
Det finns vidare enligt föredraganden behov av någon form av registrering så att man kan följa hur uppgiftsinhämtandet förändras över tiden, såväl på enskilda områden som totalt sett.
Enligt föredraganden bör delegationen vidare genomföra en kartläggning av hur uppgiftsinsamlandet ter sig från företagens sida. Detta är en del av en annan av delegationens huvuduppgifter, nämligen att lägga grunden för en fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet och ta fram underlag för mer permanenta åtgärder. Kartläggningen avses bl. a. ge en bild av uppgiftsinsamlingens omfattning och karaktär för olika branscher, typer av företag o. d. samt av olika uppgifters besvärlighet från uppgiftslämnarsynpunkt. En sådan undersökning bör enligt föredraganden ge ett bättre underlag både för avvägningar i fråga om enskilda uppgifter och för utfärdande av råd och riktlinjer till uppgiftsinsamlande myndigheter. Bland de uppgifter av utredningsnatur som delegationen avses utföra ingår att klarlägga i vad mån kraven på sekretess- och integritetsskydd för uppgifter reser hinder mot samordning av uppgiftsinsamlingen och samutnyttjande av uppgifter. En annan utredningsuppgift är att belysa för- och nackdelar med att ersätta företagen förderas uppgiftslämnande. Delegationen bör enligt föredraganden
1* Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 25
FiU 1976/77:25
på denna punkt beakta vad som har anförts i finansutskottets yttrande hösten 1976 angående företagens uppgiftsskyldighet (FiU 1976/77:3). Ytterligare en utredningsuppgift för delegationen är att gå igenom vilka uppgiftskrav som i dag är förenade med uppgiftsplikt men som framdeles skulle kunna samlas in på frivillig väg.
Avsikten är att delegationen successivt skall lämna regeringen förslag i olika frågor. För att möjliggöra för regeringen att följa arbetet skall delegationen dessutom årligen lämna en särskild rapport om sin verksamhet. Vidare skall delegationen under det tredje året utvärdera sin verksamhet och mot bakgrund härav och det kartläggnings- och utredningsarbete som genomförts föreslå mer varaktiga åtgärder på central nivå för att hålla nere och förenkla uppgiftslämnandet.
Den lämpligaste organisatoriska lösningen är enligt föredraganden att delegationen ges den formella ställningen av en kommitté med viss myndighetsfunktion. Kostnaderna för delegationens verksamhet beräknas för budgetåret 1977/78 till ca 3 milj. kr.
Den förordade delegationen kommer enligt föredraganden att spela en betydelsefull roll för att begränsa och förenkla arbetet med att registrera och lämna uppgifter. Huvudansvaret för dessa ansträngningar kommer dock också i fortsättningen att ligga hos de uppgiftsinsamlande myndigheterna. Ett antal åtgärder avses därför vidtas i syfte att ge ökat eftertryck åt kraven på de uppgiftsinsamlande myndigheterna att ägna ökad uppmärksamhet åt de problem som uppgiftsinsamling medför för uppgiftslämnarna.
En av dessa åtgärder är att göra ett tillägg till allmänna verksstadgan (1965:600) av innebörd att det åligger varje uppgiftsinsamlande myndighet att vidta nödvändiga åtgärder för att begränsa och förenkla uppgiftsinsamlingen från företag, kommuner och organisationer. Motsvarande tillägg avses även göras till förordningen (1975:567) om rationaliseringsverksamheten i den civila statsförvaltningen. Vidare är avsikten att i anvisningarna för anslagsframställning ta in bestämmelser där myndigheterna åläggs att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits med anledning härav. Härigenom bör det enligt föredraganden i framtiden otvetydigt framgå att det åligger myndigheterna att regelbundet gå igenom och pröva sin uppgiftsinsamling i syfte att begränsa eller förenkla uppgiftskraven eller lägga ned viss uppgiftsinsamling.
Motionerna
I motionen 1976/77:312 av fru Radesjö (s) och herr Wååg (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att uppgiftslämnandet för företagen till offentlig myndighet sammanförs till en bestämd tidsperiod.
I motionen 1976/77:1549 av fru Ahrland (fp) hemställs att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.
FiU 1976/77:25
5 I motionen 1976/77:1561 av herr Sivert Andersson i Stockholm m. fl. (s) hemställs
1. att riksdagen ger regeringen till känna.
a. att översynen av företagens uppgiftsinlämnande skall genomföras med den klara förutsättningen att kontrollmöjligheter, beslutsunderlag och statistik inte får försämras,
b. att den föreslagna delegationen inte får i uppdrag att utreda frågan om ersättning för uppgiftslämnandet,
c. att delegationens befogenheter begränsas till vad som i motionen anförts om samråd,
d. att delegationen får i uppdrag att studera också uppgifter avsedda för universitet, högskolor och dylikt med beaktande av krav från de fackliga organisationerna om tillträde till arbetsplatser för forsknings- och undersökningsverksamhet,
2. att propositionen 1976/77:115 i övrigt bifalles.
I motionen 1976/77:1568 av herr Hugosson (s) hemställs
1. att riksdagen avslår propositionen 1976/77:115,
2. att riksdagen - om yrkandet under 1. icke bifalles - beslutar uttala
a. att delegationen i sin verksamhet skall utgå från att, såsom varit fallet hittills, uppgiftsplikt skall tillämpas vid insamling från företag av statistiska uppgifter, vilka krävs för att tillgodose väsentliga behov av samhällsinformation,
b. att delegationen inte skall äga befogenheter att utfärda föreskrifter som verkar hindrande på datainsamling som sker efter beslut av riksdag eller regering,
c. att myndighet, vars verksamhet berörs av beslut vilket delegationen träffat, skall ha rätt att anföra besvär häröver hos regeringen.
I motionen 1976/77:1587 av herrar Rydén (m) och andre vice talmannen Magnusson (m) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att delegationen ålägges att årligen till riksdagen rapportera vilka åtgärder som vidtagits och vilka villkor som föreslagits.
Utskottet
1 propositionen redovisar föredraganden vissa principresonemang i frågan om företagens uppgiftslämnande och en rad åtgärder som regeringen ämnar vidta för att underlätta detta uppgiftslämnande. I huvudsak rör det åtgärder som inte fordrar riksdagens godkännande. Propositionen kan ses som en information tili riksdagen om regeringens intentioner på detta område, vilket innebär att något ställningstagande i detalj från riksdagens sida inte är erforderligt. Utskottet begränsar sig därför till en diskussion av vissa huvudprinciper samt några av de åtgärder som förutskickas i propositionen.
Föredraganden framhåller i propositionen att kraven på och önskemålen
FiU 1976/77:25
om uppgifter från myndigheternas sida liksom från de anställdas, näringslivsorganisationernas, massmedias och allmänhetens sida är och säkerligen alltid kommer att vara betydligt större än vad som uppgiftslämnarna av praktiska och ekonomiska skäl rimligen kan uppfylla. Uppgiftsinhämtandets omfattning är således i hög grad ett avvägningsproblem. Utskottet finner anledning att understryka detta förhållande, eftersom det så ofta förbises i diskussionen av denna fråga. Insamlandet av information kräver alltid resurser, både hos den som samlar in och bearbetar informationen och hos den som har att lämna den. Det är därför ofrånkomligt att värdet av informationen måste vägas bl. a. mot kostnaderna för uppgiftslämnarna. Informationsbehovet måste vidare ställas i relation till betydelsen av det beslut som informationen skall utgöra underlag för. Man bör också göra en bedömning av i vilken utsträckning de aktuella beslutens kvalitet förändras, om man förändrar beslutsunderlagets kvalitet. Sådana avvägningar görs i viss utsträckning redan i dag. Så finns t. ex. bidragssystem, där bl. a. rättvisekrav motiverar en mycket ingående prövning av varje enskilt fall, med åtföljande höga kostnader för att ta fram beslutsunderlag. Inom andra system används i stället schabloner för beräkning av bidragsbelopp. Det senare är bl. a. ett uttryck för att kraven på absolut rättvisa kan få stå tillbaka för önskemålen att hålla nere administrationskostnaderna eller, annorlunda uttryckt, att besluten inte blir så mycket bättre med ett förbättrat beslutsunderlag att det motiverar kostnaderna för att ta fram ytterligare information.
Detta betraktelsesätt, att se uppgiftsinhämtandet som ett avvägningsproblem, bör enligt utskottets mening i ökad utsträckning prägla de statliga myndigheternas handlande.
I motionen 1561 hävdas bl. a. att en allmän princip skall vara att bästa möjliga beslutsunderlag måste eftersträvas. Uttryck av denna typ visar enligt utskottets mening att motionärerna ej är medvetna om den avvägningsproblematik utskottet ovan berört. Enligt utskottets mening bör i stället i varje enskilt fall ett tillräckligt bra beslutsunderlag eftersträvas. Uttrycket ”bästa möjliga beslutsunderlag” kan leda fel även i ett annat hänseende, vilket också uppmärksammas i propositionen. En strävan mot helt uttömmande beslutsunderlag i alla sammanhang kan lätt leda inte bara till att alltför mycket information samlas in med tanke på kostnaderna utan också till en ambition i fråga om att hämta in uppgifter som i realiteten leder till försämrad kvalitet på beslutsunderlaget. Om man t. ex. som underlag för viss planering kräver in omfattande flerårsplaner från en lång rad företag inom en region, löper man utan tvivel risk att få med flera företag som över huvud taget inte arbetar med planer över flera år. Om sådana företag ändå svarar, har man ytligt sett ett mycket gott beslutsunderlag men reellt ett underlag med stora osäkerhetsmoment. En mycket omfattande insamling av uppgifter kan vidare leda till att uppgiftslämnarna blir mindre noggranna med sina svar. I propositionen uttrycker föredraganden problemet så att beslutsfattare i många fall kan utnyttja ett i vissa avseenden bristfälligt
FiU 1976/77:25
material under förutsättning att de känner till materialets svagheter samt att detta t. o. m. synes vara ett mindre problem än riskerna för att man fattar beslut på grundval av ett skenbart exakt beslutsunderlag. Utskottet delar denna uppfattning.
För att inga missförstånd skall råda vill utskottet betona att syftet med de riktlinjer som dras upp i propositionen självfallet inte är att försämra möjligheterna att utöva skattekontroll eller att bedriva t. ex. arbetsmarknads-, konjunktur-, regional- eller miljöpolitik. Avsikten är enbart att betona att uppgiftsinhämtande är förenat med kostnader för både uppgiftslämnare och uppgiftsinsamlare och att uppgiftskrav och informationsbehov måste vägas mot dessa kostnader. Med det sagda avstyrker utskottet motionen 1561, mom. 1 a.
Det finns enligt utskottets mening en uppenbar risk för att kostnaderna för uppgiftsinhämtandet inte tillräckligt beaktas av myndigheterna eller av riksdag och regering. Det är naturligt att den avvägning som utskottet har berört i det föregående är svår att göra, särskilt som de som har att besluta om vilka uppgifter som skall samlas in också många gånger är de som har behov av information som underlag för beslut. Man representerar så att säga endast den ena aspekten i den nödvändiga avvägningen. Det är i detta perspektiv tillsättandet av en delegation skall ses. Genom en sådan delegation får man ett organ med uttalat ansvar för att beakta både informationsbehov och de därav följande resursanspråken. Utskottet tillstyrker att en delegation inrättas i enlighet med vad som anförs i propositionen.
1 motionerna 1561 och 1568 diskuteras delegationens befogenheter och framställs yrkanden om begränsning av dessa. Dessa yrkanden torde enligt utskottets mening grundas på en felaktig tolkning av propositionen.
Delegationen skall enligt vad som anförs i propositionen ges den formella ställningen av en kommitté med viss myndighetsfunktion. Det är en självklarhet att en kommitté varken kan utfärda bindande föreskrifter för en statlig myndighet mot myndighetens vilja eller direkt motverka riksdagens eller regeringens beslut. Vad som sägs i propositionen är att myndigheterna skall vara skyldiga att låta delegationen granska krav på ny eller utökad uppgiftsinsamling. Delegationen skall härvid kunna föreskriva villkor för uppgiftsinsamlingen eller att viss uppgift inte får samlas in. Detta bör ske i nära kontakt med berörda myndigheter. Dessa måste normalt också antas följa de föreskrifter som meddelas. Om en myndighet i ett sådant fall inte anser sig kunna eller vilja acceptera delegationens föreskrifter skall den inte vara bunden av dem. För att undvika att myndigheter inte tar tillbörlig hänsyn till delegationens synpunkter bör den ges möjlighet att, i fall av principiell betydelse, hänskjuta frågan till regeringen för avgörande. Regeringen kan då, om den finner det lämpligt, utfärda för myndigheten bindande föreskrifter. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1561 mom. 1 c och 1568 mom. 2 b och c.
FiU 1976/77:25
8 I motionerna 1561 och 1568 tas också upp vissa frågor som rör delegationens uppgifter. I motionen 1561 yrkas att delegationen inte skall få i uppdrag att utreda frågan om ersättning för uppgiftslämnande. Utskottet vill här hänvisa till sitt betänkande 1976/77:3, där utskottet i denna fråga anförde följande:
Utskottet vill framhålla att offentlig statistik i hög grad är en samhällsservice till allmänhet och näringsliv. Uppgiftslämnarna blir därmed, direkt eller indirekt, också konsumenter av statistiken. Då emellertid UFU:s förslag nu prövas i finansdepartementet och då det kan vara av värde att få belyst huruvida ersättning för uppgiftslämnandet kan vara ett medel att nå det av utskottet ovan angivna målet, nämligen rationalisering och förenkling av uppgiftsskyldigheten genom att skapa ett större kostnadsmedvetande hos såväl myndigheter som organisationer och företag, finner utskottet det rimligt att även frågan om ersättning övervägs. Ersättningsfrågan blir emellertid av mindre betydelse därest åtgärder genomförs som åstadkommer en minskning av uppgiftslämnandet.
Föredraganden ansluter sig i propositionen till detta synsätt och menar att delegationen närmare bör belysa för- och nackdelar med ett ersättningssystem för att ge statsmakterna ett allsidigare underlag för ett definitivt ställningstagande i frågan. Utskottet finner detta väl överensstämma med utskottets tidigare inställning. Motionen 1561 mom. 1 b avstyrks.
I motionen 1561 föreslås att delegationen också skall få i uppdrag att studera uppgifter avsedda för universitet, högskolor o. d. med beaktande av krav från de fackliga organisationerna om tillträde till arbetsplatser för forsknings- och undersökningsverksamhet. Utskottet vill erinra om att i propositionen mycket klart fastslås att uppgiftskrav riktade till företagen härrör från flera olika uppgiftsinhämtare utöver de statliga myndigheterna.
1 likhet med föredraganden förutsätter utskottet att t. ex. företagens egna branschorganisationer, de företag som i kommersiellt syfte samlar in uppgifter samt kommuner och landsting ålägger sig samma restriktivitet i sin uppgiftsinsamling som uppgiftsinsamlande myndigheter. Sådan restriktivitet bör självfallet också iakttas inom olika forskningsprojekt som bedrivs vid universitet och högskolor. Det är dock utskottets mening att problemen härvidlag är något annorlunda än då det gäller statliga myndigheters uppgiftsinsamlande. Från företagens synpunkt ligger en avgörande skillnad däri att de är fria att bestämma om de vill svara eller ej. Någon anledning att infoga denna problematik i delegationens uppdrag finns inte enligt utskottets mening. Inte heller torde frågan om de fackliga organisationernas tillträde till arbetsplatser för forsknings- och undersökningsverksamhet lämpligen böra behandlas i detta sammanhang. Motionen 1561 mom. 1 d avstyrks.
I motionen 1568 berörs frågan om uppgiftsplikt. Enligt propositionen skall delegationen göra en genomgång av vilka uppgiftskrav som i dag är förenade med uppgiftsplikt men som framdeles skulle kunna samlas in på frivillig
FiU 1976/77:25
väg. Utskottet delar föredragandens uppfattning att uppgiftslämnandet så långt möjligt bör vara frivilligt när det är fråga om uppgifter för statistiska ändamål. Enligt utskottets mening bör man kunna förutsätta att delegationen vid sin genomgång inte kommer att förorda ett upphävande av uppgiftsplikt, om man finner att detta allvarligt kan hota kvaliteten på statistik som krävs för att tillgodose väsentliga behov av samhällsinformation. Detta kräver inget uttalande från riksdagens sida. Motionen 1568 mom. 2 a avstyrks.
I motionen 1587 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att delegationen skall åläggas att årligen till riksdagen rapportera vilka åtgärder som vidtagits och vilka villkor som föreslagits. Utskottet finner det rimligt att riksdagen fortlöpande erhåller rapporter om utvecklingen inom detta område, speciellt som frågan under lång tid varit föremål för stort intresse i riksdagen. Trots att utskottet således delar motionärernas uppfattning vad gäller behovet av rapportering vill utskottet ändå ifrågasätta om de av motionärerna föreslagna formerna för rapporteringen är de mest lämpliga. En kommitté är ett regeringens organ och bör i princip också vara rapporteringsskyldig till regeringen. En sådan årlig rapportering avses också ske. Utskottet föreslår att riksdagen i stället begär att regeringen på lämpligt sätt informerar riksdagen om arbetet på detta område. Härigenom kan riksdagen också få information om myndigheternas åtgärder. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Som framhålls i propositionen kommer huvudansvaret för att underlätta företagens uppgiftslämnande att åvila de uppgiftsinsamlande myndigheterna. Föredraganden redovisar här olika åtgärder som myndigheterna kan vidta. Avsikten är att myndigheterna årligen till regeringen skall rapportera vilka åtgärder man vidtagit. I motionen 1549 framhålls att en stor del av uppgiftsinhämtandet grundas på bestämmelser i lagar eller förordningar vilket gör att myndigheterna saknar befogenhet att själva styra uppgiftsinsamlingen. Mot bakgrund härav är det enligt motionären befogat att också begära en återkommande redovisning av uppgifter som myndigheterna ålagts att samla in men som inte når sitt egentliga syfte. Utskottet delar uppfattningen att en sådan redovisning bör ske. Det är emellertid svårt att nu bedöma om en sådan redovisning skall göras direkt till regeringen eller om den lämpligen bör utgöra en del av den genomgång av engångsnatur av samtliga uppgiftsrutiner som delegationen skall genomföra. Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta hur myndigheternas rapportering skall ske. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
Bland de åtgärder som kan vidtas för att höja uppgiftslämnarnas benägenhet att medverka nämns i propositionen större tidsmässiga hänsyn. Häri ingår bl. a. att uppgiftsinsamlingar om möjligt bör förläggas till tidpunkter då uppgiftslämnarna har berörda uppgifter aktuella. Myndigheterna och andra uppgiftsinhämtare bör också undersöka möjligheterna att samordna sina insamlingar i tiden, särskilt när det är fråga om likartade uppgifter. I motionen
FiU 1976/77:25
312 föreslås att alla av myndigheter infordrade uppgifter infordras vid en bestämd tidpunkt, exempelvis februari månad. Utskottet finnér det i propositionen angivna syftet riktigt. Att gå så långt som föreslås i motionen är dock inte möjligt. Utskottet avstyrker densamma.
Med vad utskottet ovan anfört tillstyrker utskottet ett godkännande av de i propositionen förordade riktlinjerna för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas. I motionen 1568 mom. 1 yrkas, sedan motionären lämnat synpunkter på två detaljer i propositionen, avslag på propositionen. Utskottet kan inte finna att motionären lämnat någon motivering för detta yrkande och avstyrker detsamma.
Utskottet hemställer
att riksdagen med godkännande av de riktlinjer som förordats i propositionen 1976/77:115 för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas avslår motionerna 1976/77:312, 1561 moment 1 och 1568 samt med anledning av motionerna 1976/77:1549, 1561 moment 2 och 1587 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 3 maj 1977
På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN
Näiyarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Wachtmeister i Staffanstorp (m). Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herrar Rämgård (c), Karlsson i Motala (s) och Holger Bergqvist i Göteborg (fp).
Reservation
av herrar Feldt (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s). Nilsson i Visby (s), fru Gradin (s) och herr Karlsson i Motala (s) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
I propositionen redovisar föredraganden vissa principresonemang i frågan om företagens uppgiftslämnande och en rad åtgärder som regeringen i enlighet med sina konstitutionella befogenheter ämnar vidta för att underlätta detta uppgiftslämnande. Utskottet delar regeringens uppfattning om nödvändigheten av att underlätta företagens uppgiftslämnande och vidta åtgärder för att undvika onödig insamling av uppgifter. Frågan är endast hur detta skall ske. Propositionen är i vissa delar utformad som en information till riksdagen som om det i och för sig inte skulle erfordra något riksdagens ställningstagande. Hit hör frågan om inrättandet av en speciell delegation
FiU 1975/76:25
med uppgift att granska vilka uppgifter som myndigheter får samla in från företag och privatpersoner.
Som propositionen framställer frågan om behovet av en översyn av samhällets behov av statistik m. m. blir frågan om en speciell delegation i högsta grad konstitutionellt väsentlig. Delegationens uppgifter och befogenheter skulle göra den till något slags ”övermyndighet". T. o. m. riksdagens och regeringens behov av information skulle kunna komma att prövas av en instans som varken har den politiska eller förvaltningsmässiga kompetensen att göra dessa bedömningar. Den gängse metoden är självfallet att regeringen i sina årliga anslagsäskanden till riksdagen redan gjort de avvägningar som den anser erforderliga och tar det politiska ansvaret för. I den mån någon myndighet infordrar information som är onödig eller medför för stora kostnader för samhället eller för uppgiftslämnarna är det självfallet regeringens uppgift att på lämpligt sätt se till att informationsmängden fär en lämpligare omfattning. Effektivast är givetvis att inte begära ekonomiska medel för sådan information. Regeringen bör alltså fullgöra sin konstitutionella uppgift via den normala budgetprocessen och inte överlåta den till något extra organ, som det den i propositionen föreslagna delegationen utgör. Ett inrättande av denna mellaninstans mellan regering och myndigheter utgör en alldeles onödig byråkratisering. Till detta kommer att statistiska centralbyrån redan har till uppgift att ansvara för att samhällets dataproduktion sker rationellt.
Utskottet avvisar förslaget även av den anledningen att regeringen frånhänder sig mycket av sitt ansvar gentemot riksdagen att i budgetbehandlingen tillse att samhällets datainsamling får en rimlig omfattning. Det avvisas också därför att förslaget kan få prejudicerande verkan så att motsvarande skenmanövrar kommer till användning också i andra sammanhang.
I motionen 312 hemställes att riksdagen hos regeringen begär att uppgiftslämnandet sammanförs till en bestämd tidsperiod. Motionens syfte att med denna teknik underlätta uppgiftslämnandet är väl värt att pröva. Utskottet anser dock att det inom många områden kan vara svårt att helt följa motionens förslag. Som exempel kan nämnas riksdagens behov av ekonomisk korttidsstatistik för att löpande kunna följa de ekonomiska konjunkturerna. Svårigheter kan också uppstå därför att företagens redovisning inte alltid följer samma tidscykel. Även om svårigheter kan föreligga att helt och fullt följa motionärernas förslag bör deras uppslag prövas i det löpande rationaliseringsarbetet som statistiska centralbyrån bedriver och som ytterst regeringen har ansvaret för att det omsättes i praktiken.
1 motionen 1561 moment 1 hemställes att propositionens förslag inte får leda till att kontrollmöjligheter, beslutsunderlag och statistik försämras. 1 motionen hemställs vidare att delegationen inte får i uppdrag att utreda frågan om ersättning för uppgiftslämnandet, att delegationens uppgifter i väsentliga stycken måste begränsas och att dess verksamhet bör inriktas mot vissa angivna områden. De farhågor sorn motionärerna hyser vad beträffar inrättandet av en delegation av det slag som föreslås i propositionen
FiU 1976/77:25
anser utskottet helt befogade. Enligt utskottets mening stärker de enbart utskottets uppfattning att en delegation inte bör komma till stånd och att regeringen skall bibehålla ansvaret för utveckling av samhällets datainsamling bl. a. med statistiska centralbyrån som tillsynsmyndighet.
I motionen 1568 moment 1 yrkas att propositionen i forsta hand bör avslås. De andrahandsyrkanden som motionen anger är i stort de som motiverar utskottets avslagsyrkande av propositionen.
I motionen 1587 föreslås att delegationen årligen skall avge rapporter om sitt arbete till riksdagen.
Vad utskottet anfört i det föregående innebär att utskottet tillstyrker yrkandet i motionen 1568 moment 1 att propositionen bör avslås. Härav följer att utskottet också avstyrker de yrkanden i motionerna som innehåller synpunkter på delegationens arbete (motionerna 1561 mom. 1 b-d, 1568 mom. 2 och 1587). Som utskottet framhållit står det regeringen fritt att företa en översyn av företagens uppgiftslämnande. Om en sådan sker bör synpunkterna i motionen 1561 moment 1 a vara vägledande för översynen.
1 motionen 1549 föreslås att myndigheterna i en återkommande redovisning till regeringen skall redogöra för hur uppgiftsinsamlingen skulle kunna underlättas om vissa lagar eller förordningar ändrades. En sådan skyldighet att lämna förslag till möjliga rationaliseringar inom den statliga verksamheten torde enligt utskottets mening generellt åvila myndigheterna till följd av bestämmelser i allmänna verksstadgan och förordningen (1975:567) om rationaliseringsverksamheten i den civila statsförvaltningen. Motionen avstyrks.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1568 moment 1 och med avslag på propositionen 1976/77:115 och motionerna 1976/77:1549, 1561 moment 1 b-d och 2 samt 1587 samt med anledning av motionerna 1976/77:312 och 1561 moment 1 a som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
GOTAB 53936 Stockholm 1977