Med anledning av motioner om företagens uppgiftsskyldighet m. m.
FiU 1976/77:3
Finansutskottets betänkande 1976/77:3
med anledning av motioner om företagens uppgiftsskyldighet m. m.
I detta betänkande behandlas de vid föregående riksmöte väckta motionerna 1975/76:670
av herr Josefson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag angående en nämnd som skall ha i uppdrag att begränsa och samordna uppgiftsinsamlande på i motionen angivna grunder,
1975/76:1937 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om tillsättandet av en utredning med uppgift
1. att framlägga förslag till ett kontrollorgan med uppgift att kontrollera, granska och samordna myndigheternas uppgiftskrav på företagen,
2. att framlägga förslag om ersättning till företagen för deras arbete vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet,
1975/76:1943 av herr Löfgren (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning för prövning av frågan om ersättning för uppgiftslämnande till den offentliga förvaltningen,
1975/76:1951 av herr Nordgren m. fl. (m, c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen ger till känna vad i motionen anförts om företagens uppgiftsskyldighet,
1975/76:1968 av herrar Svanström (c) och Johansson i Växjö (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
1. att uppgiftslämnandet begränsas och rationaliseras till en gång om året för verkligt angelägna uppgifter,
2. att ett samrådsorgan med representanter för myndigheter och företag tillsättes,
3. att sådana enkäter som ej sanktionerats av samrådsorganet får ske endast mot ersättning till uppgiftslämnarna,
1975/76:2041 av herr Bohman m. fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen i avsnittet ”Näringspolitik” i motionen 1975/76:1979 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ersättning för det arbete som företagen åläggs genom sin uppgiftsskyldighet,
1975/76:2115 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari - med hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76:2113 - hemställs att riksdagen hos regeringen begär att frågan om ekonomisk ersättning till företag för uppgiftssky Idigheten utreds,
1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 3
FiU 1976/77:3
1975/76:2125 av herr Fälldin m. fl. (c) vari - med hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76:2122 - hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag som begränsar och underlättar företagens uppgiftsskyldigheter till samhällets olika myndigheter och institutioner.
I motionerna 1975/76:196 (s) och 1975/76:1975 (fp) vilka hänvisats till konstitutionsutskottet behandlas frågan om förenklade statliga blanketter.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Utredningen om företagens uppgiftsplikt
Utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) som tillsattes i december 1969 avgav i januari 1976 slutbetänkandet Företagens uppgiftslämnande (SOU 1976:12). Enligt direktiven har utredningen haft att överväga vad som kan göras för att företagens och andra arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet skall bli så litet betungande som möjligt. Översynen skulle huvudsakligen ha en teknisk karaktär och t. ex. inte avse frågan om ersättning för skyldighetens fullgörande. För att få en uppfattning om den offentliga sektoms uppgiftsinhämtande från företagen genomfördes på utredningens initiativ en kartläggning gällande förvaltningens uppgiftsinsamling från företagen under år 1971.
Utredningens kartläggning omfattade bl. a. statliga verk och kommittéer, riksdagens verk, länsstyrelser, landsting samt vissa kommuner. I undersökningen kom att ingå 674 enheter som tillsammans hade 707 uppgiftskrav år 1971. Antalet blanketter eller rapporter som företagen lämnade under år 1971 uppgick till ca 49 miljoner. Dessa uppgifter lämnades av ca 8 miljoner uppgiftslämnare - definierat som antalet företag som omfattades av de olika uppgiftskraven.
Av antalet blanketter avsåg ca 90 % uppgifter om skatter, tullar och socialförsäkringsavgifter. Om man utgår från att det år 1971 fanns ca 400 000 företag i landet skulle varje företag i medeltal beröras av 20 uppgiftskrav. Det totala antalet deluppgifter - dvs. varje enskild punkt som finns på en aktuell svarsblankett eller motsvarande - uppräknat med antal blanketter eller motsvarande och med periodiciteten beräknades till drygt 1 miljard. Detta bruttomått är enligt utredningen en mätare på informationsströmmen mellan företag och myndigheter.
Länsstyrelserna, statistiska centralbyrån, generaltullstyrelsen, riksförsäkringsverket samt arbetsmarknadsstyrelsen dominerar i vad avser antalet deluppgifter uppräknat med antal blanketter eller motsvarande och med periodiciteten. Dessa fem uppgiftsinsamlare efterfrågar tillsammans över 90 % av antalet efterfrågade uppgifter. Av de 707 uppgiftskraven var ett tiotal generella. Där selektion förekom - dvs. endast vissa företag tillfrågades - var de vanligaste selektionsgrunderna bransch och bransch i kombination
FiU 1976/77:3
med annan selektionsgrund. 567 uppgiftskrav hade dessa grunder. Vanliga uppgiftsområden är bl. a. de som gäller leveranser och försäljningar, sysselsättning samt förbrukning av råvaror liksom olika data om verksamhetens teknik och organisation. De flesta uppgiftskraven berör endast ett eller ett par områden.
Sammanfattningsvis kan anföras att huvudparten av uppgiftslämnandet härrör från ett fåtal myndigheters krav. Statistiska centralbyråns (SCB) krav är många och detaljerade men berör i allmänhet inte så många företag medan administrationen av beskattning och socialförsäkringen berör många uppgiftslämnare.
Utredningen anser att frågan om lättnader i uppgiftslämnandet bör prövas successivt och främst i anslutning till att författningar och administrativa system ändras eller överses. Utredningen anser vidare att samhällets behov av information vuxit så att man vid utformningen av uppgiftskraven måste ta stor hänsyn till företagens samlade kostnader och besvär för fullgörandet av uppgifts- och uppbördsskyldigheten och att myndigheterna därför regelbundet bör ompröva sina uppgiftskrav. Utredningen finnér det vidare väsentligt att det på lagstiftningsstadiet klargörs hur och i vilken omfattning ett uppgiftslämnande följer med en författning som är under utarbetande. Författningar bör därför utges vid sådan tidpunkt att myndigheterna får möjligheter att utarbeta blanketter och anvisningar. Utredningen har inte generellt kunnat finna att det är möjligt att bestämma vilket slags uppgiftsinhämtande som bör förenas med uppgiftsplikt. När uppgiftsplikt föreligger bör uppgiftskravet vara särskilt noggrant avvägt. Med uppgiftskrav som inte förenats med uppgiftsplikt riskeras förseningar, bortfall och kvalitetsbrister. Möjligheterna till generella samordningsåtgärder torde - bl. a. mot bakgrund av sekretessbestämmelserna - inte vara särskilt stora. Myndigheternas möjligheter att få del av uppgifter som samlats in av SCB är nämligen begränsade på grund av sekretessen myndigheter emellan. UFU har ägnat sekretessfrågan en viss uppmärksamhet. Bl. a. har utredningen diskuterat offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs förslag om möjligheter till rutinmässigt utbyte av sekretessbelagd information. Om sådant sker bör det alltid regleras i lag eller förordning. Samordningen torde få bygga på åtgärder från fall till fall. Härvid torde det vara lämpligt att i första hand inrikta sig på lösningar som medför att samtliga uppgiftet till ett uppgiftskrav tillhandahålls även annan på förhand bestämd myndighet.
Mot bakgrund av att SCB har en central roll beträffande statistikproduktionen har utredningen lämnat vissa förslag i avsikt att underlätta uppgiftslämnandet till myndigheten. Sålunda finner utredningen att SCB representerar fackkunskapen beträffande statistisk metodik och informationsbehandling som garanterar att möjligheter till förenkling av uppgiftslämnandet tillvaratas. Utredningen anser att företagssidans medverkan i statistikproduktionens avvägning bör förstärkas och finner att detta kan ske
1* Riksdagen 1976/77. 5 sami Nr 3
FiU 1976/77:3
om företagen mera än f. n. representeras i de arbetsgrupper som finns vid SCB.
Enligt utredningens uppfattning skulle ett för statsförvaltningen gemensamt organ med uppgift att granska myndigheternas uppgiftskrav verksamt bidra till begränsning och förenkling av företagens uppgiftslämnande. Utredningen föreslår att myndigheternas uppgiftskrav på företagen följs upp och granskas. Granskningen skall initieras bl. a. genom påpekanden och förslag från näringslivets sida och genom att myndigheterna redovisar nya uppgiftskrav och ändringar i befintliga krav. Granskningsforfarandet föreslås ligga på en för ändamålet inrättad nämnd - foretagsdatanämnden - med kansli inom statskontoret. Nämnden skall ha minst nio ledamöter med statskontorets chef som ordförande och med företrädare både för förvaltningen och företagen. Den handläggande personalen bör uppgå till ca tio personer. Granskningen bör inte utmynna i för myndigheterna bindande beslut om uppgiftskraven utan tillsynen bör syfta till att ge myndigheterna synpunkter på och förslag om vad som kan göras för att minska eller underlätta uppgiftslämnande.
I en reservation till utredningen anförs att frågan om hur ersättning till företagen skall utformas snarast bör utredas med sikte på förslag under 1976. Ersättningsfrågan bör avse såväl nytillkommande som existerande krav. Med stöd av ersättningssystemet bör målet vara att före 1980 minska uppgiftslämnarbördan utan att eftersätta angelägna informationskrav. Reservanten anser vidare att regeringen bör ålägga statliga myndigheter att undersöka aktuella uppgiftskrav. Därvid bör myndigheterna analysera kostnaderna för uppgiftskraven och då även beakta uppgiftslämnarnas kostnader. Myndigheternas översyn bör föreläggas granskningsorganet som - när åtgärder av genomgripande natur aktualiseras - bör överlämna ärendet till regeringen för vidare behandling. Reservanten anser att existerande och nya statliga utredningar särskilt bör överväga uppgiftslämnarfrågorna i sitt arbete. Enligt hans mening kan uppgiftslämnande utan plikt vara mer tilltalande än det obligatoriska uppgiftslämnandet.
Granskningsorganet bör - framhålls i reservationen - ges större personalresurser än utredningsmajoriteten föreslagit. Antalet handläggare bör vara 25-30 personer. Organet som åtminstone i ingångsskedet bör kunna inordnas i någon befintlig myndighet föreslås fl en självständig ställning - en självständighet som bör kunna garanteras genom att till organet knyts personer med stark förankring hos uppgiftslämnarna. Granskningsforfarandet bör i princip vara obligatoriskt om uppgiftsskyldighet skall föreligga utom när uppgifter infordras från ett förhållandevis ringa antal företag.
UFU:s förslag har remissbehandlats. Remisstiden utgick i oktober månad 1976.
FiU 1976/77:3
5 Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har under åren 1971-1975 behandlat motioner om företagens uppgiftsskyldighet (SkU 1971:51,1972:41,1973:46,1974:57 samt 1975/76:1).
Framför allt är det två frågor som tagits upp i motionerna. Den ena rör spörsmålet om hur företagens uppgiftslämnande skall kunna förenklas, medan den andra behandlar frågan om ersättning för uppgifts- och uppbördsskyldigheten.
Vad först angår frågan om förenkling av företagens uppgiftslämnande har skatteutskottet hänvisat till den nu framlagda utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU).
Beträffande frågan om ersättning för uppgiftslämnandet till offentliga myndigheter anförde skatteutskottet år 1971 att syftet med UFU var att underlätta och rationalisera uppgiftslämnandet och att det inte kunde anses motiverat att konstruera någon form av ersättning till företagen för uppgifter som erfordras för samhällsplaneringen. Utskottet avstyrkte därmed en motion (m, c, fp), i vilken bl. a. föreslogs att UFU skulle ges tilläggsdirektiv att utarbeta förslag om skälig ersättning för företagens uppgiftsskyldighet. Reservanter (m, c, fp) hävdade att UFU borde få tilläggsdirektiv enligt motionsförslaget. Riksdagen följde utskottet. Motioner om tilläggsdirektiv till UFU avseende ersättning för uppgiftslämnandet väcktes även åren 1972-75. Skatteutskottet vidhöll därvid sin uppfattning från år 1971. Tilläggsdirektiv till UFU enligt motionerna föreslogs åren 1972 och 1973 av reservanter (m) i skatteutskottet, år 1974 av reservanter (m, fp) samt 1975/76 av reservanter (1 c, m, fp) medan i särskilt yttrande (3 c) bl. a. framfördes att frågan om ersättningssystem inte borde aktualiseras eftersom resultatet av UFU var att vänta inom kort. Även under åren 1972-1975 följde riksdagen utskottsmajoritetens förslag.
Frågan om ersättning för uppbördsskyldigheten behandlades av riksdagen bia. år 1971 (SkU 1971:51). Skatteutskottet anförde därvid bl. a. att det i källskattesystemet finns inbyggt en möjlighet till räntevinster på de skatteavdrag som arbetsgivaren gör på de anställdas löner vid avlöningstillfället men som inte behöver inlevereras till statsverket förrän under närmast följande uppbördstermin. Totalt ansågs denna räntevinst år 1971 uppgå till minst 300 milj. kr. per år. Inom den indirekta beskattningen har kostnadsersättning funnits under större delen av den tid som förordningen (1959:507) om allmän varuskatt gällde. Frågan om kostnadsersättningens bibehållande i samband med övergång från allmän varuskatt till mervärdeskatt behandlades av riksdagen år 1968 (prop. 1968:100, BeU 1968:45). Föredragande departementschefen uttalade därvid att kostnader som föranleds av skyldigheten att uppbära och redovisa indirekt skatt till staten i princip borde betraktas som kostnader i verksamheten och kompenseras på samma sätt som andra kostnader. Det ansågs inte möjligt att i praktiken konstruera ett ersättningssystem som gav ersättning motsvarande faktiska kostnader.
FiU 1976/77:3
6 Ersättningen till de varuskatteskyldiga enligt 1959 års förordning om allmän varuskatt gav ingen sådan kompensation, eftersom den utgick i förhållande till den skattepliktiga omsättningens storlek. Denna konstruktion lämpade sig föga i ett mervärdeskattesystem bl. a. med hänsyn till exportföretagen.
Bevillningsutskottet delade uppfattningen att särskild kostnadsersättning inte borde utgå med hänsyn främst till de administrativa svårigheter ett ersättningsförfarande skulle medföra. För att emellertid bereda de skattskyldiga någon kompensation för borttagande av förmånen inom det allmänna varuskattesystemet föreslog utskottet att inbetalningstidens längd borde bestämmas så att hänsyn dels togs till den sammanlagda kostnadsersättningens storlek, dels till den genomsnittliga räntevinst de skattskyldiga skulle göra vid senareläggning av sista dag för skatteinbetalning. Mot bakgrund härav föreslog utskottet en tidsfrist på 35 dagar efter redovisningsperioden som lämplig. Riksdagen följde utskottet i denna del.
Frågan om dispens för uppgiftslämnande under semestertid behandlades av skatteutskottet med anledning av motion (m) i betänkandet SkU 1975/76:1. Utskottet, som hade förståelse för att uppgifts- och uppbördsskyldigheten kunde medföra viss bundenhet för mindre företagare och arbetsgivare under semestermånaderna, ansåg sig inte kunna tillstyrka motionen eftersom ett vidgat dispensförfarande under semestertid skulle medföra såväl administrativa svårigheter som omotiverade förmåner för vissa företag. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet
I detta betänkande behandlas åtta motioner om företagens uppgiftsskyldighet. Det är framför allt två frågor som berörs i motionerna. Den ena avser olika åtgärder för att rationalisera och förenkla företagens uppgiftslämnande så att uppgiftsplikten kan göras mindre omfattande. Den andra frågan gäller huruvida ersättning för företagens uppgiftslämnande skall utgå.
Frågan om förenkling av företagens uppgiftsskyldighet har övervägts av utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU) som i januari 1976 överlämnade betänkandet Företagens uppgiftslämnande (SOU 1976:12) till finansministern. Betänkandet har remissbehandlats. Remisstiden gick ut i oktober månad 1976. Enligt direktiven har utredningen haft att överväga vad som kan göras för att företagens uppgifts- och uppbördsskyldighet skall bli så litet betungande som möjligt. Översynen skulle ha en i huvudsak teknisk karaktär.
I motionen 1975/76:2125 (c) yrkas - med hänvisning till motiveringen i motionen 1975/76:2122 (c) - att förslag som begränsar och underlättar företagens uppgiftsskyldigheter till olika myndigheter läggs fram. Bl. a. anförs att det är viktigt att antalet blanketter och uppgifter nedbringas. I motionen 1975/76:1968 (c), moment 1, hemställs att riksdagen beslutar att uppgiftslämnandet begränsas och rationaliseras till en gång om året för verk -
FiU 1976/77:3
ligt angelägna uppgifter.
Som framgått av redogörelsen ovan har UFU lagt fram förslag som bör medverka till att underlätta företagens uppgiftslämnande. Enligt vad utskottet erfarit pågår arbete i finansdepartementet med anledning av UFU:s förslag. Avsikten är att riksdagen under våren 1977 skall föreläggas förslag som syftar till att underlätta företagens uppgiftslämnande. I det pågående arbetet bör därvid bl. a. de förslag som tas upp i motionerna 2125 och 1968, moment 1, övervägas. Detta bör ges regeringen till känna.
I motionerna 1975/76:670 (c), 1937 (m, c, fp), moment 1, och 1968 (c), moment 2, föreslås att en nämnd, som skall begränsa och samordna uppgiftslämnandet, skapas. UFU har föreslagit att myndigheternas uppgiftskrav på företagen följs upp och granskas av en särskild nämnd - företagsdatanämnden - med kansli inom statskontoret. Enligt UFU:s mening skulle ett för statsförvaltningen gemensamt organ verksamt bidra till att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet.
Vid den genomgång av UFU:s förslag och remissvaren med anledning av betänkandet som pågår i finansdepartementet kommer även frågan om inrättande av en nämnd för att begränsa och samordna företagens uppgiftslämnande att prövas. Utskottet finnér det lämpligt att även förslagen i motionerna 670, 1937, moment 1, och 1968, moment 2, övervägs i detta sammanhang. Enligt utskottets mening är det av stor vikt att inrättandet av en nämnd inte leder till ökad byråkratisering eller administrativt merarbete för allmänheten, statsförvaltningen eller företagen. Vidare vill utskottet framhålla att en minskning av företagens uppgiftslämnande inte får resultera i att allmänhetens uppgiftslämnande kommer att öka. Utskottet har noterat UFU:s förslag om att företagssidans medverkan i statistikproduktionens avvägning bör förstärkas bl. a. genom att företagen genom sina och de anställdas organisationer representeras i de arbetsgrupper som finns vid statistiska centralbyrån (SCB). Utskottet förutsätter att SCB enligt sin instruktion samordnar arbetsgruppernas arbete så att det här avsedda syftet uppnås.
1 motionen 1975/76:1951 (m, c) föreslås att dispens för uppgiftslämnande och uppgiftsskyldighet under semestertid bör kunna ges, i synnerhet för mindre företag. Utskottet vill för sin del framhålla att ett dispensförfarande kan leda till ökad byråkratisering. Enligt utskottets mening bör emellertid planeringen av uppgiftsinhämtandet inriktas på att så långt möjligt begränsa arbetet med uppgiftslämnandet under semestertid.
1 motionen 1951 (m, c) anförs också att sekretessbestämmelserna för SCB inte kunnat avpassas till lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor och att därigenom företagen upplever uppgiftsskyldigheten som ytterligare betungande genom att uppgifter som SCB inhämtat i andra sammanhang inte får användas av delegationen för informationssystemet företag-samhälle. UFU har ägnat sekretessfrågan uppmärksamhet. Bl. a. har utredningen diskuterat offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs (OSK) förslag
\
FiU 1976/77:3
om möjligheter till rutinmässigt utbyte av sekretessbelagd information. I propositionen 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet anges att innevarande riksmöte kommer att genom proposition få förslag till nya regler om handlingssekretess. Den sekretess- och samordningsfråga som tas upp i motionen 1951 bör enligt utskottets mening prövas i det arbete som pågår med anledning av förslag från både UFU och OSK. Utskottet vill dock framhålla som sin mening att åtgärder som bidrar till att minska företagens uppgiftslämnande inte får utformas så att de kan medföra hot mot individens integritet.
I flera motioner behandlas frågan om ersättning till företagen för deras arbete med uppgiftsskyldigheten. Förslag i frågan begärs i motionerna 1975/76:1937 (m, c, fp), moment 2, 1943 (fp), 1951 (m, c), 2041 (m) och 2115 (fp). I motionen 1975/76:1968 (c), moment 3, föreslås att enkäter som ej sanktionerats av ett i motionen föreslaget samrådsorgan endast får företas mot ersättning till uppgiftslämnarna.
Frågan om ersättning för uppgiftsskyldigheten har, som framgått ovan, tidigare prövats av riksdagen med anledning av motioner avseende bl. a. tilläggsdirektiv till UFU (SkU 1971:51, 1972:41, 1973:46, 1974:57 samt 1975/76:1). Med hänsyn bl. a. till att UFU:s arbete skulle fördröjas om även frågan om ersättning skulle behandlas av utredningen avstyrkte skatteutskottet motionerna, som avslogs av riksdagen. Utskottet vill framhålla att offentlig statistik i hög grad är en samhällsservice till allmänhet och näringsliv. Uppgiftslämnarna blir därmed, direkt eller indirekt, också konsumenter av statistiken. Då emellertid UFU:s förslag nu prövas i finansdepartementet och då det kan vara av värde att få belyst huruvida ersättning för uppgiftslämnandet kan vara ett medel att nå det av utskottet ovan angivna målet, nämligen rationalisering och förenkling av uppgiftsskyldigheten genom att skapa ett större kostnadsmedvetande hos såväl myndigheter som organisationer och företag, finnér utskottet det rimligt att även frågan om ersättning övervägs. Ersättningsfrågan blir emellertid av mindre betydelse därest åtgärder genomförs som åstadkommer en minskning av uppgiftslämnandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:670, 1937, 1943, 1951, 1968, 2041, 2115 och 2125 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 16 november 1976 På finansutskottet vägnar
BJÖRN MOLIN
FiU 1976/77:3