Med anledning av propositionen 1976/77:30 om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) jämte motioner
FiU 1976/77:4
Finansutskottets betänkande 1976/77: 4
med anledning av propositionen 1976/77: 30 om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956: 236) jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1976/77: 30 har regeringen (handelsdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden den 21 december 1976—den 20 december 1977.
Allmänna prisregleringslagen (1956:236; ändrad senast 1973: 301) är en fullmaktslag, som ger regeringen möjlighet att under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering. Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i dess 1 §. Denna paragrafs första och andra stycken avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs, att regeringen kan förordna om tillämpning av lagens bestämmelser om av annan orsak fara har uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riksmöte inte pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte.
Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2—9 §§ prisregleringslagen.
Allmänna prisregleringslagen är, med undantag för vissa bestämmelser, i tillämpning sedan den 21 december 1972. Riksdagen har därefter årligen behandlat frågan och på förhand godkänt årsvisa förlängningar av lagens tillämpning (senast prop. 1975/76: 41, FiU 15, rskr 91). Enligt nu gällande förordning (1975: 1172) äger lagens 2—4, 6, 8 och 9 §§ tillämpning till och med den 20 december 1976.
F. n. omfattas följande varuområden av prisstopp: vissa livsmedel (bl. a. köttvaror, mjölk och ost, mjöl och matbröd, kött-, grönsaks- och fruktkonserver samt vissa djupfrysta produkter), nya personbilar, bildelar och biltillbehör, pappersmassa, vissa slag av papper, papp och kartong samt sågade och hyvlade trävaror vid försäljning från sågverk.
Skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar föreligger i fråga om sågtimmer och pappersved, vissa trä- och pappersvaror (bl. a. toalettpapper, blöjor och menstruationsskydd), margarin, kaffe samt hudar och skinn.
Bestämmelserna finns i förordningen (1975: 1173) om prisstopp m. m.
(ändrad 1976: 30, 36, 66, 342, 540, 577, 655, 679).
Föredragande statsrådet understryker att prisstoppen inte har inneburit att priserna på de berörda varorna har legat stilla. Det har varit nödvändigt att genom dispenser medge olika prishöjningar allteftersom
1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 4
Kartnne: S. 7. råd 10. Står: bifaller. Rättat till: och med bifall till
FiU 1976/77: 4
kostnadsstegringarna har framtvingat detta. I detta sammanhang framhålls att framgången i kampen mot prisstegringarna framför allt beror på hur kostnadsstegringarna kan bemästras.
I propositionen anförs vidare att det likväl bör vara möjligt att ingripa mot vissa inflationistiska tendenser med åtgärder som avses i allmänna prisregleringslagen. Sådana ingrepp måste dock vidtas under hänsynstagande till de olika nackdelar som är förenade med regleringar av denna typ. Det är t. ex. angeläget att undvika att prisingrepp framkallar ett konkurrenshämmande producentsamarbete. Genom beslut av den förra regeringen tillsattes år 1975 en sakkunnig med uppgift bl. a. att undersöka verkningarna i olika hänseenden av de åtgärder som har vidtagits med stöd av allmänna prisregleringslagen under åren 1972— 1975.
Särskilda omständigheter föreligger i fråga om prisstoppet på baslivsmedel, som gäller alltsedan den 1 januari 1973. Det motiveras huvudsakligen av att subventioner för dessa livsmedel utgår via statsbudgeten. Det nämnda utredningsarbetet har enligt föredragande statsrådet visat att detta prisstopp genom sin långvarighet förorsakat vissa praktiska problem för såväl myndigheter som företag. Det är omöjligt att utan ytterligare utredningsarbete ange hur en rimlig lösning på dessa problem skall kunna uppnås. I avvaktan på detta bör principerna för det nuvarande systemet i fråga om baslivsmedel inte ändras.
Föredragande statsrådet förordar att tillämpningstiden för allmänna prisregleringslagen förlängs ytterligare ett år. En sådan förlängning kräver riksdagens godkännande.
Motionerna
Med anledning av propositionen har följande motioner väckts
1976/77: 17 av herr Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen med i motionen angiven motivering beslutar godkänna att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden 21 december 1976—20 december 1977,
1976/77: 18 av herr Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer att prisstoppet utvidgas till att gälla alla dagligvaror.
I motionen 17 framhålls att regeringens motivering för förslaget att prisregleringslagen skall fortsätta att tillämpas i ytterligare ett år är så utformad att det skapar tvivel om både regeringens vilja att driva en aktiv prispolitik och den prisvårdande myndighetens möjligheter att effektivt verka i enlighet med lagens syften.
Enligt motionärerna redovisar föredraganden en uppfattning om
FiU 1976/77: 4
prisstopp och prisreglering som genomgående framhäver påstådda nackdelar och problem förenade med sådana åtgärder. I praktiken är den enda motivering föredraganden anför för fortsatt tillämpning av prisregleringslagen, att klarhet ännu inte nåtts om hur prisstoppet på baslivsmedel skall kunna avvecklas.
Riksdagen bör enligt motionärernas mening inte acceptera denna passiva eller rent negativa attityd hos regeringen till en aktiv prispolitik från samhällets sida. Även om det är uppenbart, att prisreglerande ingripanden inte kan ersätta en stram och ansvarsmedveten finanspolitik i kampen mot inflation, har dock de senaste årens erfarenheter visat, att prisövervakning och punktvis insatta prisstopp är ett verksamt bidrag för att undvika onödig och överdriven inflation.
Den tidigare aktiva prispolitiken har inneburit att på viktiga varuområden inflationistiska impulser från utlandet kunnat dämpas och att på andra prisstegringar i syfte att kraftigt höja företagens vinstnivå kunnat undvikas. Det måste därför enligt motionärerna betecknas som olyckligt att regeringen i det nuvarande läget, då den internationella inflationen avtar, inte klart redovisar sin vilja och sin beredskap att använda samhällets prisövervakning och direkta prisingripanden som ett led i stabiliseringspolitiken.
Motionärerna anför vidare att ett mycket viktigt led i samhällets aktiva prispolitik är den övervakning av företagens prissättning, som åligger statens pris- och kartellnämnd (SPK). Erfarenheten visar, att denna övervakning och de överläggningar med företagen som SPK haft i anledning av oroväckande stora prishöjningar på enskilda områden bidragit till en lugnare prisutveckling genom att planerade prishöjningar inställts, reducerats eller uppskjutits.
En förutsättning för att denna verksamhet skall bli effektiv är emellertid att SPK som en sista utväg kan aktualisera frågan om ett direkt prisingripande från statens sida. Regeringens tveksamma inställning till en aktiv prispolitik måste leda till att SPK:s position vid överläggningarna med företagen allvarligt försvagas. Riksdagen bör därför uttala att den förväntar sig att regeringen även i fortsättningen har en hög beredskap för direkta ingripanden och därmed ger SPK det stöd som erfordras för att den prisövervakande myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter.
I motionen 18 framhålls att allmänna prisregleringslagen är en fullmaktslag som ger regeringen möjlighet att bestämma i vilken utsträckning prisreglerande åtgärder skall vidtas och hur de skall utformas. Detta är en kompetensfördelning mellan riksdag och regering som kan ifrågasättas. Ett minimikrav är enligt motionärerna att riksdagen uttalar allmänna riktlinjer för hur lagen bör tillämpas.
Den nya regeringen tycks enligt motionärerna laborera med tanken
FiU 1976/77: 4
att prisstoppen framdeles skall avskaffas. Innan andra effektiva åtgärder vidtagits för att bryta monopolkapitalets och statens inflationspolitik skulle detta vara en oriktig åtgärd. I propositionen föreslås dock tills vidare att nuvarande system i fråga om baslivsmedel inte ändras.
Den hittillsvarande tillämpningen av prisregleringslagen har enligt motionärerna varit otillräcklig. Prisstegringarna på dagligvaror har varit oacceptabla. De drabbar också främst de inkomstgrupper som måste använda en stor del av sina inkomster till livsmedel och andra dagligvaror. Ett prisstopp som utvidgas att gälla alla dagligvaror skulle därför vara av stor betydelse för lönarbetarna och alla med låga inkomster. Det skulle kunna utgöra ett första steg i kampen mot inflationen.
Utskottet
Prisstegringstakten inom landet och på flera håll i vår omvärld ligger fortfarande på en hög nivå även om en dämpning skett under det senaste året i många industriländer. Kampen mot inflationen förblir således en viktig uppgift för den ekonomiska politiken. Ett medel för att motverka kraftiga prisfluktuationer är sådana prisreglerande åtgärder som avses i allmänna prisregleringslagen. Utskottet finner det därför vara av vikt att regeringen ges fortsatt möjlighet att ingripa med hjälp av denna lag. Utskottet tillstyrker därför att tillämpningstiden förlängs ytterligare ett år.
Utskottet vill emellertid understryka att prisreglerande åtgärder inte kan ersätta de mer traditionella stabiliseringspolitiska medlen. Flera varuområden omfattas f. n. av prisstopp. Som framhålls i propositionen har prisstoppen inte inneburit att priserna på berörda varor har legat stilla. Kostnadsstegringarna har gjort att det varit nödvändigt att genom dispenser medge olika prishöjningar. För att nå framgång i bekämpandet av inflationen fordras att kostnadsstegringarna kan bemästras.
De prisreglerande åtgärderna är således inte det främsta medlet för att bekämpa inflationen. De kan dock i vissa lägen skapa tidsmässiga möjligheter att överväga andra åtgärder för att hålla tillbaka prisstegringar. Särskilda förhållanden gäller i fråga om prisstoppet på baslivsmedel, som ju är kopplat till subventioner för dessa livsmedel via statsbudgeten.
Som framhålls i propositionen finns det dock även vissa nackdelar med den här aktuella typen av regleringar, speciellt om prisingreppen blir långvariga. Utskottet kan därför inte dela den oreserverat positiva syn på dessa åtgärder som framkommer i motionen 17. Prisingrepp bör ses som åtgärder som tillgrips i vissa speciella situationer. I motionen 17 argumenteras enligt utskottets mening snarare för en permanent prisregleringslag än för en fullmaktslag av den nuvarande typen. Utskottet avstyrker därför motionen 17. Det är enligt utskottets mening
FiU 1976/77: 4
cn självklarhet att, i de fall lagen tillämpas, detta sker i effektiva former.
I motionen 18 krävs att riksdagen skall uttala sig för riktlinjer för lagens tillämpning av innebörd att prisstoppet bör utvidgas till att gälla alla dagligvaror. Motionskrav av samma slag har behandlats av riksdagen åren 1973—1975 och har då avslagits. Av vad utskottet redan anfört följer att utskottet även i år avstyrker motionen.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1976/77: 18,
2. att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77:30 och med avslag på motionen 1976/77: 17 godkänner att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden den 21 december 1976 —den 20 december 1977.
Stockholm den 7 december 1976
På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN
Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m), Knut Johansson i Stockholm (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Elmstedt (c), Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herr tredje vice talmannen Eriksson (fp), herrar Karlsson i Motala (s) och Knutson (m).
Reservation
av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Nilsson i Visby (s), fru Gradin (s) och herr Karlsson i Motala (s) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 5 slutar med ”effektiva former” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser dock att regeringens motivering för en fortsatt tilllämpning av prisregleringslagen är så utformad, att det skapar tvivel om både regeringens vilja att driva en aktiv prispolitik och den prisvårdande myndighetens möjligheter att effektivt verka i enlighet med lagens syften.
Föredraganden redovisar en uppfattning om prisstopp och prisregler ring som genomgående framhäver påstådda nackdelar och problem förenade med sådana åtgärder. I praktiken är den enda motivering föredra -
FiU 1976/77: 4
ganden anför för fortsatt tillämpning av prisregleringslagen, att klarhet ännu inte nåtts om hur prisstoppet på baslivsmedel skall kunna avvecklas.
Riksdagen bör enligt vår mening inte acceptera denna passiva eller rent negativa attityd hos regeringen till en aktiv prispolitik från samhällets sida. Även om det är uppenbart, att prisreglerande ingripanden inte kan ersätta en stram och ansvarsmedveten finanspolitik i kampen mot inflation, har dock de senaste årens erfarenheter visat, att prisövervakning och punktvis insatta prisstopp är ett verksamt bidrag för att undvika onödig och överdriven inflation.
Det är sålunda ett obestridligt faktum att Sverige under den svåra arbetslöshets- och inflationsperioden 1974—1975 kunnat hålla en högre sysselsättning och en lägre inflation än något annat industriland samtidigt kunnat uppvisa. I denna utveckling har flera inslag i den ekonomiska politiken samverkat. Ett av dessa inslag har varit den aktiva prispolitiken, som inneburit att på viktiga varuområden inflationistiska impulser från utlandet kunnat dämpas och att på andra prisstegringar i syfte att kraftigt höja företagens vinstnivå kunnat undvikas.
Det måste därför betecknas som olyckligt, att regeringen i det nuvarande läget, då den internationella inflationen avtar, inte klart redovisar sin vilja och sin beredskap att använda samhällets prisövervakning och direkta prisingripanden som ett led i stabiliseringspolitiken. Den passiva hållningen ter sig anmärkningsvärd med hänsyn till att den nya regeringen i sin regeringsförklaring som en av sina viktigaste uppgifter angett kampen mot inflationen. Och den blir direkt obegriplig med tanke på att regeringens ekonomiminister vänt sig till löntagarnas organisationer och förklarat att han, under förutsättning av en återhållsam lönerörelse, är beredd att se till att företagen visar återhållsamhet i sin prissättning. Han har därvid utlovat en dämpning av inflationstakten nästa år till 5 å 6 procent.
Skall löntagarna kunna ta sådana löften på allvar, måste uppenbarligen regeringen visa sig beredd att med kraft ingripa mot en mindre återhållsam prissättning från företagens sida. Den negativa hållning till sådana ingripanden som regeringen visar i denna proposition kan inte annat än försämra förutsättningarna för de nu inledda löneförhandlingarna.
Ett mycket viktigt led i samhällets aktiva prispolitik är den övervakning av företagens prissättning, som åligger Statens pris- och kartellnämnd (SPK). Erfarenheten visar, att denna övervakning och de överläggningar med företagen som SPK haft i anledning av oroväckande stora prishöjningar på enskilda områden, bidragit till en lugnare prisutveckling genom att planerade prishöjningar inställts, reducerats eller uppskjutits.
En förutsättning för att denna verksamhet skall bli effektiv är emel -
FiU 1976/77: 4
lertid att SPK som en sista utväg kan aktualisera frågan om ett direkt prisingripande från statens sida. Regeringens tveksamma inställning till en aktiv prispolitik måste leda till att SPK:s position vid överläggningarna med företagen allvarligt försvagas. Riksdagen bör därför uttala att den förväntar sig att regeringen även i fortsättningen har en hög beredskap för direkta ingripanden och därmed ger SPK det stöd som erfordras för att den prisövervakande myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77: 30 och med bifall till motionen 1976/77: 17 godkänner att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen under tiden den 21 december 1976 —den 20 december 1977.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760065