Med anledning av motion om översyn av terrängkörningslagen
JoU 1976/77:16
Jordbruksutskottets betänkande 1976/77:16
med anledning av motion om översyn av terrängkörningslagen Motionen
I motionen 1976/77:1321 av herr Unckel (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av den år 1975 beslutade terrängkörningslagen, i enlighet med vad som anförts i motionen 1976/77:1320.
Motionären anför att flera av de nytillkomna bestämmelser som berör motorismen fått en sådan utformning att de i onödan kommit att verka hämmande för dem som är intresserade av motor och motorsport. Som exempel härpå anförs terrängkörningslagen. Enligt motionären har lagen kommit att få helt orimliga konsekvenser också på områden som knappast kan ha varit avsedda. Motortävlingar t. ex. sägs ha förhindrats på grunder som inte förefallit övertygande från naturskyddssynpunkt. Trots de speciella anvisningar som utfärdats rörande lagens tillämpning kvarstår enligt motionären fortfarande uppenbara oklarheter, och till följd härav tillämpas lagen olika i olika län. Motionären anser det mot angiven bakgrund angeläget att lagen ses över i syfte bl. a. att åstadkomma sådana lättnader för motorsporten som är möjliga utan att berättigade naturvårdsintressen träds för när.
Bakgrund
Vid 1975/76 års riksmöte antogs den 13 december 1975 ett av regeringen framlagt förslag till terrängkörningslag (prop. 1975/76:67, JoU 1975/76:28, rskr 1975/76:130). Terrängkörningslagen (1975:1313) har trätt i kraft den 1 januari 1976 och innebär bl. a. generellt förbud mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon på barmark samt på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog om det ej är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen (1 § 1 st.). Terrängkörning i övrigt är avsedd att regleras med selektiva förbud som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. De områden som härvidlag avses komma i fråga är dels vissa, särskilt skyddsvärda delar av fjälltrakterna (1 S 2 st.), dels de områden i övrigt i landet där terrängkörning kan medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt (3 S).
1 samband med behandlingen av lagförslaget tog jordbruksutskottet ställning tillettantal i ärendet väckta motioner, vari bl. a. framfördes farhågor för att lagförslaget skulle få alltför långtgående konsekvenser för jord- och skogsbruket, för motorsporten, för markägare samt för ortsbefolkningen i de åsyftade fjällområdena. I andra av jordbruksutskottet behandlade motioner förordades en än mera restriktiv reglering av terrängkörningen, främst av
1 Riksdagen 1V76/77. 16 sami. Nr 16
JoU 1976/77:16
hänsyn till naturvårdens och friluftslivets intressen. I det av riksdagen godkända betänkandet hänvisade jordbruksutskottet bl. a. till de tillämpningsföreskrifter till lagen som avsågs bli utfärdade genom regeringens försorg och vilkas innehåll i stort fanns angivet i propositionen.
Vad särskilt beträffar motorsporten anförde utskottet bl. a. följande (JoU 1975/76:28 s. 10):
När det gäller motorsporten får utskottet hänvisa till ett uttalande i propositionen (s. 36) vari understryks att undantag från förbudet mot barmarkskörning bör kunna meddelas för den typ av aktiviteter som nu avses. Föredraganden är medveten om att motorcykel- och mopedåkning i terräng bedrivs som fritidsverksamhet för ungdom och framhåller att möjligheten till sådan aktivitet bör kunna tillgodoses i kommunernas planering för fritidsverksamhet.
Utskottet vill för sin del understryka det angelägna i att förbudet mot barmarkskörning inte får bli ett hinder för den verksamhet i organiserade former som bedrivs av de här åsyftade motororganisationerna. Även i fortsättningen bör således möjligheter finnas att bedriva sådan organiserad tränings- och tävlingsverksamhet med t. ex. moped och motorcykel som angetts i det föregående. Möjligheten till övningskörning i varierande former är väsentlig inte minst med hänsyn till vikten av en effektiv och omväxlande körkortsutbildning. Utskottet vill här tillfoga att riksdagen nyligen godkänt nya riktlinjer för behörigheten att föra motorcykel, innebärande att särskilt prov skall avläggas på detta slag av fordon (prop. 1975/76:4, TU 1975/76:7, rskr 1975/76:55). Utskottet förutsätter att ett fungerande system med t. ex. lokala eller regionala dispenser till förmån för nu avsedd verksamhet kan åstadkommas. Terrängkörning vid sidan av den mera organiserade form som här angivits bör enligt utskottets mening få förekomma endast inom särskilda, t. ex. av kommunen anvisade och relativt begränsade områden.
Regeringen har med stöd av bemyndigandet i terrängkörningslagen utfärdat tillämpningsföreskrifter i form av en förordning (1975:1315) om ändring i terrängtrafikkungörelsen (1972:594). 162 S 1 st. terrängtrafikkungörelsen anges sålunda under 8 punkter i vilka fall terrängkörning får ske utan hinder av det i 1 K 1 st. 1 p. terrängkörningslagen stadgade förbudet mot barmarkskörning.
I 57 ij 3 st. har länsstyrelse bemyndigats att i lokal trafikföreskrift besluta om ytterligare undantag från förbud mot terrängkörning. Enligt samma bestämmelse lår länsstyrelse meddela selektiva förbud eller föreskrifter beträffande terrängkörning om det är påkallat från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. 1 ärende av vikt skall samråd ske med berörda kommuner.
Med stöd av 65 S terrängtrafikkungörelsen har statens naturvårdsverk utfärdat anvisningar rörande tillämpningen av terrängkörningslagen (SNV PM 772). Anvisningarna innehåller bl. a. rekommendationer angående generell dispensgivning från länsstyrelsens sida till förmån för vissa särskilt angivna aktiviteter, däribland motorsport m. m. I avsnittet rörande motorsport anförs - med hänvisning till olika uttalanden i förarbetena till terrängkörningslagen, däribland JoU 1975/76:28 - bl. a. följande:
JoU 1976/77:16
3 I samband med framför allt skogsbrukets verksamhet uppkommer ofta kraftiga och bestående leder eller spårbildningar i terrängen där traktorer eller olika skogsmaskiner framförts. Effekterna på mark och vegetation till följd av färd med t. ex. motorcykel längs en sådan led är i de flesta fall obetydliga. Genom att markägarens tillstånd för körning måste inhämtas, finns förutsättningar för att icke önskvärd påverkan på marken förhindras. Här avsedd dispensgivning bör ej avse områden av särskilt känslig karaktär.
Länsstyrelsen får för länet eller del därav medge att motorfordon i samband med organiserad övnings- eller tävlingsverksamhet utan hinder av 1 § första stycket 1 TKL får föras på sådan bestående led i terräng som uppkommit genom framförandet av traktor, motorredskap eller annat motordrivet fordon i samband med skogs- eller jordbruk.
I ett avsnitt rubricerat Icke generella dispenser anförs vidare bl. a.:
Av flera skäl är svårigheterna mycket stora att ge generella anvisningar om hur ett enskilt dispensärende bör bedömas. Behovet av dispenser utöver de under punkt 3.1 föreslagna generella dispenserna torde vara tämligen begränsat. Enligt naturvårdsverkets uppfattning bör därför ytterligare dispenser ges med stor restriktivitet. En förutsättning för dispensgivning bör vara att beslutet inte bedöms medföra någon uppenbar olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt.
En förhållandevis klart avgränsad typ av dispensärenden kommer med stor sannolikhet att aktualiseras för genomförande av olika motorfordonstävlingar i terräng. I det fall tävlingen avses beröra känsligt område där bestående skador på mark och vegetation kan förväntas uppstå, bör dispens ej meddelas. För att ge länsstyrelsen möjlighet till en bedömning av tävlingens konsekvenser från naturvårdssynpunkt, bör dispensansökan innehålla uppgifter om tävlingens art och omfattning, tidpunkt samt karta, utvisande tävlingsområdets geografiska belägenhet. Dessutom bör sökanden, som har att inhämta berörda markägares samtycke till körningen, bifoga en förteckning över markägarnas namn och adress. Därmed underlättas det fastställda delgivningsförfarandet för länsstyrelsen. Ansökningarna bör inlämnas senast två månader före planerad tävling.
I betänkandet 1975/76:30 behandlade jordbruksutskottet två motioner med krav på vissa ändringar i terrängkörningslagen. Utskottet anförde därvid bl. a. att tillämpningsföreskrifterna fick anses tillgodose alla rimliga önskemål i sammanhanget. Möjligheten för länsstyrelse att, eventuellt i samråd med berörda kommuner, besluta om vissa förbud, föreskrifter och undantag i fråga om terrängkörning främjade enligt utskottet en smidig avvägning mellan olika intressen. På förslag av utskottet föranledde motionerna ingen åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet
I förevarande motion hemställs om viss översyn av den vid 1975/76 års riksmöte antagna terrängkörningslagen (1975:1313), som trätt i kraft den 1 januari 1976. Enligt motionären har lagen i fråga kommit att tillämpas på ett sätt som medfört svårigheter för motorsporten. Motionären anser det
JoU 1976/77:16
angeläget att lagen ses över i syfte bl. a. att åstadkomma sådana lättnader för motorsporten som är möjliga utan att berättigade naturvårdsintressen träds för när.
Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen innefattar terrängkörningslagen bl. a. generellt förbud mot körning i terräng med terrängfordon och motorfordon dels på barmark, dels på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog om det ej är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Terrängkörning i övrigt är avsedd att regleras med selektiva förbud eller föreskrifter som meddelas av bl. a. statens naturvårdsverk eller berörda länsstyrelser. Regeringen har i en förordning (1975:1315) om ändring i terrängtrafikkungörelsen utfärdat tillämpningsföreskrifter till lagen med mera detaljerade bestämmelser främst angående undantagen från förbudet mot barmarkskörning. Vidare har statens naturvårdsverk utfärdat anvisningar rörande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser. Anvisningarna har delvis redovisats i det föregående.
Det bör erinras om att utskottet i samband med behandlingen av förslaget till terrängkörningslag också tog ställning till ett antal motioner vari framfördes farhågor för att lagförslaget skulle fä ogynnsamma konsekvenser för bl. a. motorsporten (JoU 1975/76:28). I samband därmed underströk utskottet det angelägna i att förbudet mot barmarkskörning inte fick bli ett hinder för den verksamhet i organiserade former som bedrevs av motororganisationerna. Även i fortsättningen borde, framhöll utskottet, möjligheter finnas att bedriva organiserad tränings- och tävlingsverksamhet med t. ex. moped och motorcykel.
Utskottets nyss redovisade uttalanden angående motorsportens förutsättningar äger självfallet alltjämt sin giltighet. Utskottet vill sålunda ånyo framhålla värdet av motororganisationernas verksamhet särskilt när det gäller ungdomens möjligheter till fritidssysselsättning i ordnade former och till utbildning i trafiksäkerhetens intresse. Det bör dock uppmärksammas att det huvudsakliga syftet med terrängkörningslagen och därtill anknytande föreskrifter är att motverka med terrängkörning förenade olägenheter från naturvårdssynpunkt. Fall kan givetvis förekomma där önskemål från motorsportens sida kommer i konflikt med naturvårdsintressen. Utskottet har inte anledning anta annat än att vederbörande länsstyrelse i sådana fall - med beaktande av bl. a. naturvårdsverkets anvisningar och av riksdagen gjorda uttalanden i frågan - strävar efter att åstadkomma en rimlig avvägning mellan olika intressen. Utskottet finnér på grund av det anförda att motionen 1321 inte påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
JoU 1976/77:16
5 Med hänsyn till den korta tid förevarande lagstiftning varit i kraft synes - bortsett från vad nu anförts - erfarenheterna inte tillräckliga för att nu motivera en översyn av terrängkörningslagen.
Utskottet hemställer
att riksdagen lämnar motionen 1976/77:1321 utan åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1977
På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST
Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c)*, Lundkvist (s), Wachtmeister i Johannishus (m), fru Theorin (s), fru Lundblad (s)*, herrar Johansson i Holmgården (c), Wictorsson (s), Andersson i Ljung (m)*, Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Adolfsson (m)*, Alftin (s), Johnsson i Mölndal (c), fru Anér (fp) och fru Radesjö (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 53487 Stockholm 1977