Med anledning av motion om slybekämpningen
JoU 1976/77:20
Jordbruksutskottets betänkande 1976/77:20
med anledning av motion om slybekämpningen Motionen
I motionen 1976/77:840 av herr Gillström m. 0. (s) föreslås att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om utredning hur i motionen omnämnda hinder för slybekämpning lämpligen kan elimineras.
I motionen erinras om de omfattande insatser bl. a. inom försöksverksamheten med landskapsvård i odlingsbygd som samhället gjort för att uppmuntra till slybekämpning och därmed ett bibehållande av ett öppet landskap. Fortfarande kvarstår dock stora brister och framför allt synes många stränder kring olika vattendrag riskera att helt växa igen. Ett par viktiga hinder synes enligt motionen föreligga för att ytterligare utvidga den mekaniska slybekämpningen: dels den allmänna regeln att man inte får avverka på annans mark, vilket då också kommer att gälla denna slyväxt, dels att det ännu inte föreligger något krav på markägaren att bekämpa sly.
Vissa bakgrundsuppgifter
Riksdagen beslutade år 1972 om en försöksverksamhet avseende landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet (prop. 1972:1 bil. 11, JoU 1972:1, rskr 1972:72). Under budgetåren 1972/73-1974/75 har sammanlagt 3 milj. kr. anvisats för försöksverksamheten. Resultatet av försöksverksamheten redovisades av naturvårdsverket i en särskild rapport hösten 1975. Verket lade i rapporten också fram förslag om en fortsättning av verksamheten. Riksdagen fattade förra året beslut om fortsatt landskapsvård i huvudsaklig överensstämmelse härmed. Föredraganden anförde därvid (prop. 1975/76:100 bil. 11, s. 137 f0 bl. a. följande:
För egen del vill jag framhålla att jag delar den av naturvårdsverket och remissinstanserna framförda uppfattningen att ett vidmakthållande av en öppen landskapstyp med ängs- och hagmarker i odlingslandskapet är en från natur- och landskapsvårdande synpunkt angelägen uppgift. Statligt stöd bör därför också i fortsättningen kunna utgå till landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet. Såsom naturvårdsverket föreslagit bör bidrag i princip endast utgå när det gäller områden som avsatts som naturreservat eller naturvårdsområde. I vissa fall är det emellertid angeläget att en pågående verksamhet inte avbryts eller att åtgärder vidtas innan igenväxning hunnit ske. Samtidigt kan det av olika skäl dröja innan ett område formellt hunnit avsättas som naturreservat eller naturvårdsområde. I sådana fall bör bidrag undantagsvis kunna ges till projekt inom områden där förordnande enligt naturvårdslagen ännu inte meddelats men där sådant förordnande avses komma till stånd.
1 Riksdagen 1976177. 16 sami. Nr 20
JoU 1976/77:20
2 Det statliga stödet till landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet bör utgå inom ramen för de medel som står till förfogande för vård av naturreservat m. m. Behovet av sådana åtgärder kommer därigenom att kunna avvägas mot behovet av andra skötselåtgärder inom avsatta naturvårdsobjekt. Bidrag till landskapsvårdsåtgärder bör utgå med högst 50 % av kostnaderna.
Jag vill i detta sammanhang också erinra om de betydelsefulla insatser som görs i form av beredskapsarbeten. För budgetåret 1974/75 beräknas beredskapsarbeten på naturvårdsområdet ha utförts till en total kostnad av ca 52 milj. kr. En mycket betydande del av dessa insatser har avsett arbeten av direkt betydelse från landskapsvårdssynpunkt. Jag vill understryka det angelägna i att en samordning sker mellan de särskilda insatser som görs såsom landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet och den landskapsvård som utförs i form av beredskapsarbeten.
1 budgetpropositionen 1977, bil. 13 punkt H6, förordas i enlighet med ett av naturvårdsverket framlagt förslag att bidrag till landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet i särskilt angelägna fall skall kunna utgå med mer än 50 procent av kostnaderna. Riksdagen har den 25 mars 1977 lämnat regeringens förslag utan erinran (JoU 1976/77:13, p. 35, rskr 1976/77:182).
Utskottet
I förevarande motion behandlas problemet med det igenväxande odlingslandskapet. Motionärerna erinrar om de insatser samhället gjort för att uppmuntra till slybekämpning och därigenom till bibehållande av ett öppet landskap. Enligt motionen kvarstår dock fortfarande stora brister härvidlag. Bland omständigheter som enligt motionärernas mening lägger hinder i vägen för ytterligare utvidgning av den mekaniska slybekämpningen nämner motionärerna dels förbudet att avverka på annans mark, dels bristen på tvingande regler för att förmå markägare att bekämpa slyväxt på sin mark. Motionen utmynnar i yrkande om en utredning hur nyssnämnda hinder mot slybekämpning lämpligen skall kunna elimineras.
Utskottet vill för sin del gärna understryka vikten av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att bibehålla ett öppet landskap. Skälen för att hålla landskapet öppet är flera. Dels är motiven av kulturhistorisk karaktär, som när det gäller att bibehålla landskapstyper som återspeglar olika tidsskeden i vår odlingshistoria. För vissa arealer tidigare åkermark eller naturliga ängsmarker är skälet bl. a. att man vill åstadkomma tilltalande rekreationsmiljöer. Vidare utgör behovet att skydda produktiv såväl skogs- som jordbruksmark ofta ett skäl för landskapsvårdande åtgärder i form av slybekämpning o. d. Parentetiskt bör framhållas att slyväxt och annan buskvegetation i vissa fall kan tjäna ett positivt ändamål, bl. a. som skyddsvärda vilt- och häckningslokaler för djur av olika slag. I stort torde emellertid som utskottet framhållit starka skäl finnas för fortsatta effektiva åtgärder från såväl samhällets som enskildas sida för att hålla slyväxten under erforderlig kontroll.
JoU 1976/77:20
3 Som framhålls i motionen har också insatser av olika slag gjorts från statsmakternas sida. Det kan erinras om den försöksverksamhet med landskapsvård i odlingsbygd som ägde rum åren 1972 till 1975 och där bidragsgivning till slyröjning ingick som en betydelsefull del. På grundval av resultaten från försöksverksamheten har fr. o. m. innevarande budgetår införts ett reguljärt system med statsbidrag till landskapsvårdande åtgärder i odlingslandskapet. Bidrag utgår f. n. med högst 50 procent. Enligt förslag i årets budgetproposition, vilket bifallits av riksdagen, kommer bidrag i fortsättningen att i särskilt angelägna fall kunna utgå med mer än 50 procent av kostnaderna.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om de betydelsefulla insatser som gjorts och görs i form av beredskapsarbeten på förevarande område. För budgetåret 1975/76 beräknas beredskapsarbeten på naturvårdsområdet ha utförts till en total kostnad av ca 77 milj. kr. En betydande del av dessa insatser har avsett arbeten av direkt betydelse från landskapsvårdssynpunkt. Arbetsmarknadsverket lämnar därvid bidrag till kostnaderna för såväl inventering och planläggning av sysselsättningsobjekt inom naturoch landskapsvård som för arbetets utförande. Naturvårdsverket svarar för inventering och översiktlig planläggning, medan arbetet utförs i länsstyrelsernas regi. Oftast leds det praktiska arbetet på fältet av skogsvårdsstyrelserna genom deras skogsvårdskonsulenter. Som exempel på här aktuella beredskapsarbeten kan nämnas röjning i träd- och buskvegetation för att skapa utsikter och för att hålla odlingslandskapet öppet samt bortröjning av vass i igenväxande sjöar.
Den nyligen förändrade naturvårdslagstiftningen har medfört nya skyddsformer och ökade möjligheter för samhället att säkerställa och utnyttja områden för natur- och landskapsvård. Utskottet vill i förevarande sammanhang fästa uppmärksamheten på det fr. o. m. den 1 januari 1975 i naturvårdslagen införda institutet naturvårdsområde, som ersatt tidigare skydd för landskapsbilden och som siktar till att stimulera till aktiva åtgärder till skydd för naturmiljön. Den åsyftade bestämmelsen återfinns i 19 8 naturvårdslagen, vari stadgas att område inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till naturreservat, av länsstyrelsen kan förklaras som naturvårdsområde. För sådant område kan föreskrivas de inskränkningar i nyttjande av fastighet som behövs för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utförs röjning, plantering eller annan liknande åtgärd med den begränsningen att föreskrifterna inte får innebära avsevärt försvårande av pågående markanvändning.
Enligt utskottets mening bör institutet naturvårdsområde kunna tjäna som ett instrument när det gäller åtgärder av det slag som åsyftas i motionen.
Joll 1976/77:20
4 Som utskottet underströk i samband med lagregelns tillkomst är det emellertid väsentligt att inrättande av naturvårdsområde så långt möjligt sker i samråd med markinnehavarna. Samförståndslösningar i samband med bildande av naturvårdsområde bör som då sades underlättas av att såväl det allmännas företrädare som markinnehavaren ofta kan väntaå ha intresse av att den senare genom avtal åtar sig att mot ersättning svara för vissa skötselåtgärder inom området.
I förevarande sammanhang kan vidare erinras om det i skogsvårdslagens 1 g fr. o. m. år 1975 införda tillägget att hänsyn skall tas till naturvårdens intressen.
Frågan om slybekämpning på skogsmark synes falla inom ramen för vad 1973 års skogsutredning har att överväga. Bl. a. skall de sakkunniga närmare belysa de konsekvenser i miljövårdshänseende som nuvarande och en framtida avverkningspolitik kan komma att leda till. Vidare bör de sakkunniga göra en bedömning av hur skogsnäringens expansionsmöjligheter påverkas av kraven på rekreationsmöjligheter för allmänheten.
Såvitt avser jordbruksmark må erinras om att jordförvärvsutredningen bland sina uppgifter också har att se över bestämmelserna i jordhävdslagen. Utredningens överväganden bör i nämnda avseende kunna få betydelse även för lösandet av de frågor som är aktuella i detta betänkande.
Som även sägs i motionen förbereds inom statens naturvårdsverk en kartläggning av de erfarenheter som hittills gjorts av bekämpning av buskoch trädvegetation. Arbetet kommer att ledas av en arbetsgrupp utsedd av verket. Till arbetsgruppen skall knytas en referentgrupp bestående av representanter för länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och andra organ, vilka kan ha varit praktiskt verksamma i röjnings- och gallringsarbeten. Arbetet syftar till en mera populär sammanställning av erfarenheterna från fältet, vilken f. n. saknas. Program med disposition av arbetsuppgifterna är upprättat och arbetet avses bli genomfört detta år. En rapport, som är tänkt att ge underlag för vissa anvisningar för bl. a. kommande beredskapsarbeten på området, kan enligt uppgift väntas nästa år.
Mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits och den uppmärksamhet hithörande spörsmål f. n. är föremål för på olika håll finner utskottet inte skäl att föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen 840.
Utskottet hemställer således
att riksdagen lämnar motionen 1976/77:840 utan åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1977
På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST
JoU 1976/77:20
5 Närvarande: herrar Lundkvist (s), Wachtmeister i Johannishus (m), fru Theorin (s), herrar Lindberg (s), Johansson i Holmgården (c), Wictorsson (s), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s), Hallenius (c)*. Alftin (s), Johnsson i Mölndal (c), fru Anér (fp)*, herr Lorentzon i Ätran (m) och fru Andersson i Hultsfred (m)*.
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 53633 Stockholm 1977