Med anledning av motion om miljödemokrati
JoU 1976/77:21
Jordbruksutskottets betänkande 1976/77:21
med anledning av motion om miljödemokrati Motionen
I motionen 1976/77:837 av fru Anér (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande ökade möjligheter för allmänheten att påverka beslut som rör deras miljö samt att motionen överlämnas till 1976 års miljöskyddsutredning för beaktande.
Motionären framhåller att kraven från människor på ökat inflytande över beslut som rör deras miljö har växt sig allt starkare. De kanaliseras inte minst genom miljögrupper, naturvårdsorganisationer och andra ideella organisationer. I motionen pekas på några metoder, som skulle ge medborgarna ett mera direkt inflytande på beslutsprocessen när det gäller att skydda miljön. Ett instrument som borde användas och som skulle möta just dessa behov är det som i USA hittills kallats Environmental Impact Statements (EIS). EIS är ingen tillståndsprövning i sig, i stil med t. ex. den svenska miljöskyddslagens tillståndsprövning. Det är i stället en redovisning, som syftar till att tvinga fram så mycket information som rimligen är möjligt. Denna finns sedan tillgänglig när beslut skall fattas enligt olika ordningar, vare sig det är ett politiskt beslut eller ett administrativt tillståndsbeslut. Miljöeffektbeskrivningen innebär alltså en kartläggning av effekter och alternativa handlingsmöjligheter, och den tillmäts numera stor betydelse i USA. Enligt motionen skulle system motsvarande de amerikanska miljöeffektbeskrivningarna med deras ekologiska synsätt och helhetsgrepp kunna spela en positiv roll också i Sverige. Förutsättningen är dock att de inte utarbetas av den projektansvarige och inte heller av de statliga myndigheterna, utan av de direkt berörda. 1 motionen tas också upp frågan om att förbättra möjligheterna för enskilda och miljögrupper att inför domstol ta upp miljöärenden. Enligt motionären bör även långt drivna medborgerliga beslutsprocedurer kunna leda till samhällsekonomiska fördelar genom att bättre beslutsunderlag skapas.
Tidigare riksdagsbehandling
Det i motionen upptagna spörsmålet om miljödemokrati har tidigare varit föremål för riksdagens behandling (se bl. a. JoU 1972:59,1974:44, 1975/76:8, 1976/77:10). I betänkandet 1972:59 hänvisade jordbruksutskottet till de uttalanden rörande sakägarbegreppet som gjordes i samband med miljöskyddslagens tillkomst. Bl. a. framhölls att lagrådet ansett att envar som tillfogades skada eller utsattes för olägenhet genom miljöfarlig verksamhet borde be -
1 Riksdagen 1976/77. 16 sami. Nr 21
JoU 1976/77:21
traktas som sakägare. I propositionen 1969:28 anslöt sig departementschefen till vad lagrådet anfort om sakägarbegreppet. Utskottet framhöll med hänvisning till dessa uttalanden att sakägarkretsen enligt miljöskyddslagen i själva verket var mycket vid och att den i princip endast begränsades av kravet på orsakssamband mellan den miljöfarliga verksamheten och skadan (olägenheten) enligt de särskilda bedömningsgrunder som utbildat sig därom. Mot bakgrund av det anförda fann utskottet inte tillräckliga skäl förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.
Med anledning av en vid 1974 års riksdag väckt motion (1974:235) om möjligheter för allmänheten till ökad medverkan och delaktighet i beslut som rör dess miljö i vid mening uttalade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (JoU 1974:44) att yrkandet inte utgjorde tillräckligt underlag för ett positivt beslut i ämnet från riksdagens sida och avstyrkte därför motionen i denna del.
Motioner med förslag att ge sammanslutningar av konsumenter, naturvårdare, handikappade, forskare etc. rätt att överklaga beslut enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor och livsmedelslagen har också varit föremål för riksdagens behandling, bl. a. i samband med antagandet av lagen om hälso- och miljöfarliga varor. I betänkandet JoU 1973:19 erinrades i anslutning till väckta motioner i ämnet att miljökontrollutredningen för sin del inte hade uppställt någon regel om vem som hade rätt att anföra besvär mot beslut enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Rätten att föra talan mot dylikt beslut skulle därför enligt utredningens förslag komma att regleras enligt bestämmelserna i förvaltningslagen. Enligt 11 $ denna lag fick talan mot sådant beslut av myndighet, som kan överklagas genom besvär, överklagas av den som beslutet angick, om det gått honom emot. Talerätt tillkom således i första hand endast sökande som fått avslag på sin ansökan om den åtgärd varom är fråga. En ledamot i utredningen hade dock förordat en utvidgad besvärsrätt för tillvaratagande av deras intressen som utsattes eller riskerade att utsättas för hälso- och miljöfarliga varors skadeverkningar. Även departementschefen fann det från vissa synpunkter otillfredsställande att klagomål genom besvär inte kunde föras från konsumenternas sida inom området för hälso- och miljöfarliga varor. För att tillgodose dessa intressen borde enligt departementschefens mening besvärsrätt ges åt de fackliga huvudorganisationerna. Bestämmelse härom gavs i 19 § lagförslaget. Det framlagda förslaget, som godkändes av riksdagen, överensstämde till sin konstruktion med en av 1972 års riksdag beslutad lagändring på livsmedelslagstiftningens område i syfte att ge konsumenterna ökat inflytande i fråga om beslut enligt livsmedelslagen. Motionsyrkanden motsvarande det nu föreliggande avstyrktes i enlighet härmed. Även därefter har motioner i ämnet avslagits av riksdagen (JoU 1974:44 och JoU 1975/76:15).
När riksdagen senast hade att behandla nu aktuella.frågor, hösten 1976, uttalade utskottet (JoU 1976/77:10) att det självfallet delade uppfattningen
JoU 1976/77:21
att det är viktigt att allmänheten ges tillfredsställande möjligheter att öva inflytande på beslut som påverkar den egna miljön. Utskottet framhöll att det f. n. är de fackliga huvudorganisationerna som har att svara för det allmänna konsumentintresset, när det gäller beslut enligt lagen om hälsooch miljöfarliga varor och livsmedelslagen. På i princip motsvarande sätt hade naturvårdsverket tillagts befogenhet att föra talan mot beslut enligt miljöskyddslagen för att tillvarata allmänna intressen. Utskottet anförde vidare.
Naturligtvis kan diskuteras om de lagbestämmelser på miljöområdet, som f. n. reglerar allmänhetens rätt till medinflytande, har sådan utformning att de tillgodoser skäliga önskemål härvidlag.
När miljöskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 1969 saknades erfarenheter av en samlad lagstiftning till skydd för vår yttre miljö mot föroreningar och störningar av olika slag. Under de år som därefter gått har samhällets syn på miljöskyddet skärpts. Bl. a. har i riksdagen vissa förslag till ändringar i miljöskyddslagstiftningen förts fram. Tiden har nu ansetts mogen för översyn av lagstiftningen, och särskilda sakkunniga har den 18 mars 1976 tillkallats för ändamålet. Mot bakgrund av erfarenheterna av miljöskyddslagens tillämpning skall de sakkunniga överväga vilka förändringar av denna lagstiftning som behöver göras för att ytterligare förbättra samhällets möjligheter att ingripa mot och kontrollera miljöfarlig verksamhet. De sakkunniga skall därvid överväga i vad mån den skärpning av samhällets syn på miljöskyddsfrågor som ägt rum sedan lagens tillkomst bör föranleda en utvidgning av förprövningsskyldigheten eller komma till uttryck i tillåtlighetsreglerna eller i andra bestämmelser i lagen. Vidare bör de sakkunniga bl. a. utreda vissa problem, som aktualiserats genom olika riksdagsbeslut, m. m. De sakkunniga är oförhindrade att pröva också andra frågor än dem som i direktiven särskilt berörts och som har samband med tillämpningen av miljöskyddslagen.
Det förefaller naturligt att den nu aktuella utredningen vid sin prövning måste komma in på de i motionen 1975/76:370 väckta frågorna om allmänhetens inflytande på hithörande område. Den principiella bedömningen synes härvid inte behöva begränsas till enbart miljöskyddslagen utan bör kunna avse motsvarande spörsmål inom annan lagstiftning, såsom exempelvis lagen om hälso- och miljöfarliga varor och livsmedelslagen. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till den regeringsförklaring som avgavs vid den nuvarande regeringens tillträde, vari angetts att miljölagstiftningen skall ses över i syfte att ge allmänheten vidgade möjligheter till inflytande över beslut som berör den egna miljön. Mot bakgrund härav vill utskottet för sin del föreslå att riksdagen begär att motionen 1975/76:370 i förevarande delar överlämnas till 1976 års miljöskyddsutredning för beaktande.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Utskottet
Föreliggande motion tar upp frågan om att öka allmänhetens möjligheter att påverka beslut som rör människornas miljö. Bl. a. pekas på några metoder, som skulle ge medborgarna ett mera direkt inflytande än f. n. på beslutsprocesser när det gäller att skydda miljön.
JoU 1976/77:21
4 Av den föregående redogörelsen framgår att motioner motsvarande den nu föreliggande under senare år upprepade gånger prövats av riksdagen. Senast frågan om ökad miljödemokrati var uppe till behandling var hösten 1976, varvid riksdagen beslöt begära att då aktuell motion i berörda delar skulle överlämnas till den år 1976 tillsatta miljöskyddsutredningen för beaktande.
Som utskottet tidigare framhållit är det naturligtvis viktigt att allmänheten ges tillfredsställande möjligheter att öva inflytande på beslut som påverkar den egna miljön. Med hänsyn till vad i det föregående anförts finner dock utskottet, som vill nämna att miljöskyddsutredningen enligt direktiven skall redovisa sina förslag senast den 1 juli nästa år, inte skäl påfordra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av den nu väckta motionen i ämnet.
Utskottet hemställer
att riksdagen anser motionen 1976/77:837 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 mars 1977
På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST
Närvarande: herrar Lundkvist (s), Wachtmeister i Johannishus (m), Enlund (fp), Lindberg (s), Johansson i Holmgården (c), Wictorsson (s). Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s). Hallenius (c)*. Alftin (s), Johnsson i Mölndal (c), Lorentzon i Ätran (m), fru Radesjö (s)* och fru Andersson i Hultsfred (m)*.
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 53634 Slockholm 1977