Med anledning av motion om stärkelseindustrins fruktvatten och mejeriernas vassle
JoU 1976/77:25
Jordbruksutskottets betänkande 1976/77:25
med anledning av motion om stärkelseindustrins fruktvatten och mejeriernas vassle
Motionen
I motionen 1976/77:1238 av herr Wachtmeister i Johannishus (m) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära uppdrag för naturvårdsverket att snarast utreda problemen kring tillgodogörandet av stärkelseindustrins fruktvatten och mejeriernas vassle.
Motionären anför att man på vissa håll i landet låter infiltrera vassleavfall från mejerier i marken, ett förfaringssätt som innebär vissa risker för grundvattnet. Problemen med vassleavfallet är enligt motionären närbesläktade med frågorna kring hanteringen av fruktvattnet från stärkelsefabrikerna. Även detta innehåller organisk substans, som vid nedbrytning går hårt åt vattnets syre.
F. n. leds fruktvattnet på sina håll direkt ut i havet, på andra håll infiltreras det i lättare jordar. Tecken på förorening eller åtminstone risk för förorening av grundvattnet har emellertid i sistnämnda fall visat sig, varför stärkelseproducenterna själva låtit utreda frågan. Man har därvid kommit fram till att fruktvattnet efter koncentrering borde kunna omhändertas av tankbilar för direkt spridning på fälten. På så sätt skulle man kunna ta hand om ca 80 96 av föroreningarna, och bara 20 % skulle släppas ut i avloppet.
De åtgärder som diskuterats i motionen, antingen de gäller utspridning av koncentrerat fruktvatten eller utsläpp av delvis renat sådant i sjö eller vattendrag, innebär alla enligt motionären ett slöseri med protein. 1 Holland och Förbundsrepubliken Tyskland pågår försök med syfte att ta till vara tillgångarna i fruktvattnet. Det synes som om en klar intressegemenskap föreligger mellan dessa försök å ena sidan och å den andra den svenska stärkelseindustrins avfallsproblem och mejeriernas vassleproblem. En samordning av dessa intressen bör kunna nedbringa tiden för att nå avsett resultat, därmed också den tid för vilken dispens måste beviljas. Initiativet till en sådan samordning synes enligt motionären böra tas av naturvårdsverket.
Bakgrund
Vassle uppstår som biprodukt vid osttillverkning. F. n. produceras enligt vissa beräkningar ca 570 000 ton vassle om året. Vanligen omvandlas vasslen till pulver genom indunstning och torkning. Pulvret, som bl. a. innehåller protein och kolhydrater, används inom livsmedelsindustrin eller för fram -
1 Riksdagen 1976/77. 16 sami. Nr 25
JoU 1976/77:25
ställning av djurfoder. Bl. a. på grund av avsättningssvårigheter tillvaratas emellertid en del av vasslen ej utan behandlas som avfallsprodukt. Det förekommer enligt uppgift från statens naturvårdsverk att den överblivna vasslen filtreras i marken. Eftersom vasslen under nedbrytningsprocessen är starkt syrekrävande, anses filtreringen innebära vissa risker för grundvattnet. I miljöskyddslagen (1969:387) nämns bl. a. vassle som exempel på avloppsprodukt som inte utan tillstånd får utsläppas i ytvattnet. I praxis beaktas även skyddet för grundvattnet i samband med ärenden angående tillstånds- och dispensprövning enligt miljöskyddslagen.
Problemen kring hanteringen av vassleavfallet har, som anförs i motionen, delvis sin motsvarighet inom stärkelseindustrin. I Sverige finns f. n. sex stärkelsefabriker, belägna i Blekinge och Kristianstads län. Fabrikerna ägs av ekonomiska föreningar. Årsproduktionen uppgår totalt till ca 55 000 ton stärkelse. Som råvara används ca 250 000 ton potatis. Produktionen utgör omkring 60 % av det inhemska behovet. Potatis innehåller i det närmaste 80 % vätska, s. k. fruktsaft, vilket ger upphov till ett avloppsvatten med hög föroreningshalt. Fruktsaften är ej lagringsduglig. Dessutom erhålls ett fast fiberavfall, den s. k. pulpan. I likhet med vassleavfallet innehåller fruktvattnet vissa näringsämnen som i och för sig är värdefulla vid framställning av djurfoder m. m.
Vid statens naturvårdsverk, sektionen för skogs- och livsmedelsindustri, har påbörjats viss undersökning av mejeriernas produktionsförhållanden och de miljöproblem som är förknippade med mejeriernas spillprodukter över huvud taget. Också vassleavfallet kommer därvid enligt uppgift att bli föremål för uppmärksamhet.
De förut nämnda stärkelsefabrikerna har hos koncessionsnämnden för miljöskydd ansökt om tillstånd enligt miljöskyddslagen till sin fortsatta verksamhet. I ärendet har Sveriges stärkelseproducenters förening u.p.a. - huvudorganisation för stärkelsefabrikerna - redovisat vissa tekniska lösningar beträffande omhändertagande av de olika processvattnen med beräkningar av de investeringskostnader som de undersökta alternativen skulle innebära. Enligt föreningen är endast det s. k. gödslingsalternativet ekonomiskt rimligt. Detta innebär att avloppsvattnet utsprids som gödningsmedel under icke vegetationsperiod. Från naturvårdsverkets sida hävdas att ett sådant förfaringssätt inte är godtagbart, eftersom det bl. a. innebär risker för förorening av yt- och grundvatten. Verket förordar för sin del ett alternativ som innebär bl. a. att huvuddelen av fruktsaften indunstas och proteinet utvinns för att ingå i t. ex. fodermedel. Genom indunstningen blir fruktsaften lagringsduglig, vilket ger möjlighet till utspridning som gödsel på våren. Man påpekar att indunstningsanläggningen under icke-kampanjtid borde kunna användas för indunstning av mejeriernas vassle.
I sammanhanget förtjänar nämnas att man också inom den svenska sockerindustrin uppmärksammat problemen kring hantering och tillgodogörande av avloppsvatten. Visst utvecklingsarbete bedrivs på området i
JoU 1976/77:25
samverkan mellan näringen och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Verksamheten är inriktad speciellt på biologiska processer och produkter samt på nyttiggörande av livsmedelsindustrins och jordbrukets avfall. Bl. a. planerar man vid vederbörande utvecklingsföretag en anläggning för nyttiggörande av ostvassle. Enligt uppgift har man där utarbetat två olika metoder för omhändertagande av avfallsprodukter inom livsmedelsindustrin, den s. k. symbaprocessen resp. anametprocessen. Stärkelseföreningen har gett företaget i uppdrag att undersöka om anametprocessen kan tillämpas också i fråga om stärkelseindustrins avloppsvatten.
Utskottet
I motionen 1238 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att statens naturvårdsverk får i uppdrag att snarast utreda problemen kring tillgodogörande av stärkelseindustrins fruktvatten och mejeriernas vassle.
Som framgår av den föregående redogörelsen uppstår vassle som biprodukt vid osttillverkning. Enligt vissa beräkningar producerar mejeriindustrin ca 570 000 ton vassle om året. En stor del av vasslen - vilken bl. a. innehåller protein och kolhydrater - används efter viss bearbetning inom livsmedelsindustrin eller vid framställning av djurfoder. Den del av vasslen som av olika skäl, t. ex. avsättningssvårigheter, inte tillvaratas behandlas som en avfallsprodukt. Enligt uppgift från naturvårdsverket förekommer det att vassleavfallet filtreras i marken, något som anses innebära vissa risker, främst för grundvattnet.
Problemen kring hanteringen av vassleavfallet har, som anförs i motionen, delvis sin motsvarighet inom stärkelseindustrin. Också här är det fråga om ett avloppsvatten som anses ha menliga effekter på miljön och som innehåller vissa, i och för sig värdefulla näringsämnen.
Utskottet vill i sammanhanget nämna att också andra branscher inom livsmedelsindustrin har likartade problem i fråga om hantering och tillgodogörande av olika slags process vatten. Mot bakgrund härav har ett särskilt utvecklingsbolag bildats, som i viss samverkan med styrelsen för teknisk utveckling (STU) arbetar på att få fram metoder för nyttiggörande av processvatten inom livsmedelsindustrin.
Som i det föregående redovisats har naturvårdsverket inlett en undersökning angående förhållandena inom mejeriindustrin. Vidare är problemen med stärkelseindustrins avfallsprodukter föremål för prövning i koncessionsnämnden för miljöskydd, där landets samtliga sex stärkelsefabriker ansökt om tillstånd enligt miljöskyddslagen till den fortsatta verksamheten. I detta ärende har Sveriges stärkelseproducenters förening redovisat olika tekniska lösningar beträffande hanteringen av processvattnen med beräkningar av de investeringskostnader som de undersökta alternativen skulle innebära. Det alternativ som enligt föreningen är ekonomiskt rimligt har naturvårdsverket förklarat sig inte kunna godta med hänsyn till därmed förenade risker för
JoU 1976/77:25
förorening av yt- och grundvatten. Koncessionsnämndens beslut i ärendet kan enligt uppgift väntas under sommaren 1977.
Utskottet vill för sin del framhålla att i motionen framförda synpunkter på hanteringen av mejeri- och stärkelseindustrins avfallsprodukter aktualiserar en viktig miljöfråga, nämligen skyddet av våra vattenresurser. Hithörande problem förtjänar beaktande också mot bakgrund av att de nuvarande formerna för hantering av avloppsvattnet synes innebära att värdefulla näringsämnen inte tas till vara på det sätt som från olika synpunkter vore önskvärt. Härutöver vill utskottet fästa uppmärksamheten på att överväganden rörande de berörda företagens avfallshantering och eventuella krav på kostnadskrävande investeringar ytterst kan få sysselsättningspolitiska effekter. Med hänsyn till de olika och delvis motstridiga intressen som berörs av de i motionen åsyftade problemen synes det enligt utskottets mening motiverat med en mera övergripande undersökning av hithörande frågor. Inom ramen för en sådan översyn kunde bl. a. nu pågående verksamhet vid naturvårdsverket och utvecklingsarbetet inom berörda näringar samordnas och utvärderas. Uppmärksamhet skulle därvid även kunna ägnas åt olika åtgärders verkningar från sysselsättningssynpunkt. En intressant fråga som förefaller värd att närmare studeras i sammanhanget är också möjligheten till samverkan mellan mejeri- och stärkelseindustrin när det gäller utnyttjande av indunstningsanläggningar. Från resurshushållningssynpunkt synes det vidare önskvärt att man undersöker i vad mån ifrågavarande avfallsprodukter i större utsträckning än hittills skulle kunna utnyttjas t. ex. inom fodermedelsindustrin. Angående lämpliga former för nu förordad undersökning, som bör kunna bedrivas skyndsamt, bör det ankomma på regeringen att fatta beslut.
Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1238 bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1238 ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en samordnad undersökning av problemen kring hantering och tillgodogörande av mejeriindustrins vassle och stärkelseindustrins fruktvatten.
Stockholm den 19 april 1977
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
JoU 1976/77:25
5 Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s). Wachtmeister i Johannishus (m), fru Theorin (s), herr Jonasson (c), fru Lundblad (s), herrar Enlund (fp), Lindberg (s), Wictorsson (s), Andersson i Ljung (m), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s). Adolfsson (m) och Johnsson i Mölndal (c).
GOTA B 53783 Stockholm 1977