Med anledning av propositionen 1976/77:118 om utvidgning av den svenska fiskezonen jämte motion
Jordbruksutskottets betänkande
JoU 1976/77: 35
1976/77: 35
med anledning av propositionen 1976/77:118 om utvidgning av den svenska fiskezonen jämte motion
Propositionen
I propositionen 1976/77: 118 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske.
I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning som gör det möjligt att flytta ut Sveriges fiskegräns längs alla kuster från tolv nautiska mil ut till mittlinjen i förhållande till främmande stat eller till annan överenskommen gränslinje. Enligt förslaget skall det ankomma på regeringen att avgöra när en utflyttning skall ske liksom också vilka områden den skall omfatta.
Förslaget är främst föranlett av att Norge och EG-staterna har flyttat ut sina fiskegränser i Nordsjön till 200 nautiska mil, vilket har medfört svårigheter för svenska fiskare.
Lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske
Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §!
Denna lag avser rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon. I fall som särskilt angivas gäller lagen även svenskt havsfiske utanför fiskezonen.
Fiskezonen omfattar det havs- Fiskezonen omfattar det havsområde intill åtta nautiska mil område utanför territorialgränsen eller 14 816 meter utanför territo- vid Sveriges kuster som regeringen rialgränsen vid Sveriges kuster bestämmer. Den får dock ej utkora regeringen bestämmer. sträckas över mittlinjen i förhål lande
till annan stat eller annan linje varom överenskommelse träffas med annan stat.
Vad i lagen föreskrives om fiske i allmänt vatten gäller även i fiskezonen, dock med de begränsningar som föranledas av lagen om kontinentalsockeln.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977. 1 Senaste lydelse 1975:176.
1 Riksdagen 1976/77.16 sami. Nr 35
JoU 1976/77: 35
2 Motionen
I motionen 1976/77:845 av herr Lundkvist m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar om en utvidgning av den svenska fiskezonen i Östersjön till s. k. mittlinje.
Yttrande från annat utskott
Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen 1976/77: 118 och motionen 1976/77: 845 från utrikesutskottet, vilket yttrande fogas som bilaga till detta betänkande.
Utskottet
Lagen (1950: 596) om rätt till fiske (ändrad senast 1975: 1312) avser enligt 1 § rätten till fiske inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon. I särskilt angivna fall gäller lagen även svenskt havsfiske utanför fiskezonen. Enligt 1 § andra stycket omfattar fiskezonen det havsområde intill åtta nautiska mil eller 14 816 meter utanför territorialgränsen vid Sveriges kuster som regeringen bestämmer. Fisket i allmänt vatten i havet är i princip förbehållet svenska medborgare. Utlänning som sedan minst två år är stadigvarande bosatt i Sverige är dock enligt 4 § första stycket likställd med svensk medborgare i fråga om fiske i allmänt vatten. I övrigt gäller enligt 4 § andra stycket som huvudregel att den som inte är svensk medborgare får fiska i allmänt vatten endast i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger det. Medgivande kan lämnas till grupper av personer, t. ex. medborgare i visst land. Medgivande kan avse allt fiske eller visst slags fiske. Enligt 33 f § får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande, bl. a. inom den svenska fiskezonen. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att föreskriva inskränkning i fiske, om det behövs t. ex. för att bevara fiskbestånd eller annars för att främja fisket.
Som redovisas i propositionen 1976/77: 118 har under de senaste åren fiskbestånden i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt successivt minskat. Detta har lett till allt hårdare internationella fångstbegränsningar för att förhindra en utfiskning av viktiga arter. Särskilt kännbara har begränsningarna i sillfisket under åren 1975 och 1976 varit. Den försämrade tillgången på sill i Nordsjön har lett till att man inom europeiska gemenskaperna (EG) och i Norge har beslutat att under minst två månader år 1977 införa ett totalstopp för sillfiske.
Något fritt fiskevatten finns inte längre i Nordsjön. Norge har fr. o. m. den 1 januari 1977 inrättat en ekonomisk zon om 200 nautiska mil kring
JoU 1976/77: 35
det norska fastlandet. EG-staterna har från samma tidpunkt gemensamt utvidgat sina fiskegränser i Nordsjön och Nordatlanten till 200 nautiska mil. Även på många andra håll i världen har olika stater inrättat zoner om 200 nautiska mil. Bland dessa kan nämnas Island, Kanada och USA. Utvidgningarna har skett trots att den allmänna havsrättskonferens som FN:s generalförsamling sammankallade år 1973 inte har avslutat sitt arbete. Sovjetunionen har i avvaktan på havsrättskonferensens slutresultat beslutat utvidga sin fiskej urisdiktion till 200 nautiska mil i vissa vattenområden.
Det svenska fisket drabbas i första hand av EG-staternas och Norges åtgärder. Utvidgningarna berör fångstplatser som sedan mycket lång tid tillbaka har utnyttjats av svenska fiskare från västkusten. Visserligen har avtal träffats med Norge och EG om ett fortsatt svenskt fiske i Nordsjön, men avtalen förutsätter årliga förhandlingar om hur stora fångster som de svenska fiskarna skall få ta upp. Eftersom fiskbestånden i Nordsjön är överbeskattade och Norge och EG-staterna har stor fångstkapacitet, går det inte att bortse från att läget kan försämras för svenska fiskare.
I fråga om fisket i östersjön kommer därtill att Sverige vid förhandlingar inom ramen för Gdanskkonventionen om fiskekvoter för år 1977 inte har lyckats få en andel som ungefärligen svarar mot omfattningen av de vattenområden som skulle ingå i en utvidgad svensk fiskezon. Sverige har därför i januari 1977 inlämnat protest mot vissa rekommendationer rörande fisket i östersjön för år 1977.
Sveriges fiskares riksförbund har begärt att regeringen snarast vidtar åtgärder för att utvidga den svenska fiskezonen i östersjön till mittlinjen i förhållande till främmande stater. Till stöd för sin begäran åberopar riksförbundet främst de utvidgade zonerna i Nordsjön som enligt riksförbundet kommer att få allvarliga konsekvenser för svenskt fiske. Det är därför enligt förbundet nödvändigt att alltmer koncentrera det svenska fisket till Östersjön, där ju Sverige har en lång kuststräcka och där fiskbestånden än så länge är relativt goda. Riksförbundet framhåller att Sverige i god tid måste tillvarata sina intressen i östersjön.
Riksförbundets skrivelse har remissbehandlats. Samtliga remissinstanser tillstyrker förbundets yrkande eller lämnar det utan erinran.
Med hänsyn till de svenska fiskeintressena anser föredragande statsrådet det ofrånkomligt att också Sverige nu vidtar förberedelser för att utvidga den svenska fiskezonen. Den främsta fördelen med en utvidgad svensk fiskezon är enligt föredraganden att Sverige härigenom skulle få en större andel av fisket, framför allt i östersjön. En svensk utvidgad fiskezon till den s. k. mittlinjen i förhållanden till främmande stat skulle sålunda innebära att betydande områden tillfördes den nuvarande svenska fiskezonen. Genom en utvidgning skulle utvecklingsmöjligheterna för det svenska fisket ökas. I propositionen redovisade beräkningar visar
lt Riksdagen 1976177.16 sami. Nr 35
JoU 1976/77: 35
att det skulle finnas möjligheter att i viss utsträckning finna kompensation i Östersjön för ett eventuellt bortfall av svenskt fiske i Nordsjön. Eftersom det föreligger olika förutsättningar för fisket och kvalitetsskillnader i fråga om fisken — bl. a. saknas i östersjön flera fiskarter som är begärliga för de svenska konsumenterna — kan bortfallet dock inte utan vidare kompenseras i östersjön. En utvidgning av den svenska fiskezonen skulle också innebära att Sveriges förhandlingsposition stärks när det gäller att trygga svenska fiskares möjligheter till fiske i andra staters fiskezoner eller annars i havsområden som omger Sverige. Vidare skulle en utvidgad svensk fiskezon motverka att andra stater försöker kompensera sitt bortfall av fiske i bl. a. Nordsjön genom ett intensifierat fiske i östersjön, Skagerrak och Kattegatt.
Med hänsyn till bl. a. behovet av förhandlingar både om avgränsningen och om fiskerättigheter föreslår föredraganden som ett första steg vid inrättandet av en utvidgad svensk zon att regeringen får det bemyndigande som behövs för att utvidga fiskezonen.
Enligt propositionen löses lämpligen frågan författningstekniskt genom att 1 § andra stycket fiskerättslagen ändras. Stycket innehåller nu regler om att fiskezonen omfattar havsområdet intill åtta nautiska mil utanför territorialgränsen vid Sveriges kuster. Föredraganden förordar i enlighet med det nyss anförda att i lagrummet i stället införs ett bemyndigande för regeringen att inrätta en utvidgad fiskezon. Zonen får dock inte sträckas utöver mittlinjen i förhållande till främmande stat eller annan linje varom överenskommelse kan träffas. Ett sådant bemyndigande innebär att regeringen med denna begränsning får ge föreskrifter om dels vilka havsområden en utvidgad fiskezon skall omfatta, dels tidpunkten för utvidgningen, dels avgränsningen i förhållande till främmande stat.
Som anförs i propositionen torde några ytterligare bestämmelser i fiskerättslagen med anledning av den nya fiskezonen inte krävas. Samtliga bestämmelser i lagen som är tillämpliga på fiske i allmänt vatten, t. ex. om ansvar för olovligt fiske, förverkande och beslag av fiskeredskap eller fångst, kommer att gälla även för fiske i en utvidgad fiskezon.
Behovet av en utvidgad svensk fiskezon understryks också i den under allmänna motionstiden väckta motionen 845. Enligt motionen synes en med omedelbar verkan utvidgad fiskegräns bl. a. vara enda möjligheten att kompensera det fångstbortfall som det svenska fisket kan beräknas råka ut för i Nordsjön. Motionärerna kräver att riksdagen omgående fattar beslut om att den svenska fiskezonen i östersjön skall vidgas till s. k. mittlinje. Regeringen bör enligt motionärerna överväga om en vidgad fiskegräns skall omfatta också Kattegatt och Skagerrak.
Utskottet har inhämtat utrikesutskottets yttrande i ärendet. Av sagda yttrande framgår att det enligt utrikesutskottets mening från utrikespolitiska utgångspunkter inte finns anledning invända mot en utvidgning av
JoU 1976/77: 35
den svenska fiskezonen till mittlinjen eller annan överenskommen gränslinje, oaktat FN:s tredje havsrättskonferens som behandlar bl. a. denna principfråga ännu inte avslutats. Enligt det konventionsutkast som förelåg vid konferensens fjärde session våren 1976 och som även diskuterats vid den femte sessionen hösten 1976 skall kuststater ha exklusiv rätt till fisket i en ekonomisk zon om högst 200 nautiska mil från kusten. Mittlinjen i östersjön, Kattegatt eller Skagerrak når ingenstans denna distans från kust- eller baslinjerna. Utan att avvakta havsrättskonferensens slutresultat har Island, EG-staterna, Norge, Canada och USA under senare tid inrättat ekonomiska zoner eller fiskezoner upp till 200 nautiska mils bredd i Nordsjön och Nordatlanten. På likartat sätt har Sovjetunionen beslutat utvidga sin fiskejurisdiktion inom betydande delar av sina kustområden, senast i Barents hav. I detta sammanhang har utrikesutskottet även erinrat om att det med anledning av en motion från 1975/76 års riksmöte ansett sig oförhindrat att i sitt betänkande UU 1976/77: 11 ge sitt förord för en skyndsam prövning av frågan om en utvidgning av Sveriges territorialhav från nuvarande fyra till tolv nautiska mils bredd. Även frågan om territorialhavets bredd står på dagordningen för den ännu oavslutade havsrättskonferensen, där principen om ett tolv mils territorialhav emellertid vunnit bred anslutning. Varken en utvidgning av territorialhavet till tolv sjömils bredd eller av de ekonomiska zonerna upp till 200 sjömil kunde enligt utrikesutskottets mening längre anses strida mot internationell rätt sedan havsrätten de facto ändrats dels genom de principer som utvecklats vid havsrättskonferensen, dels genom många kuststaters ensidigt företagna eller planerade utvidgningar. Riksdagen biföll den 16 december 1976 utrikesutskottets hemställan att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört i denna fråga.
Med tanke på de fiskezonsutvidgningar som redan vidtagits av andra fiskenationer även i vårt närområde och som lett till betydande avbräck för den svenska fiskerinäringen finner utrikesutskottet det både legitimt och påkallat att Sverige — i den utsträckning som geografiska och andra förhållanden medger — för egen del vidtar motsvarande åtgärder runt sina kuster. Det i propositionen förutskickade tillvägagångssättet, dvs. via en lagändring som ger regeringen fullmakt att efter förhandlingar med berörda grannländer närmare fastställa vilka områden utvidgningen skall omfatta samt tidpunkten härför, framstår som det naturliga.
Jordbruksutskottet finner för sin del starka skäl för att utvidga den svenska fiskezonen i såväl Östersjön som Skagerrak och Kattegatt. Som i det föregående redovisats har olika faktorer medverkat till att förutsättningarna för det svenska havsfisket radikalt förändrats under de senaste åren.
I och för sig är det beklagligt att utvecklingen blivit sådan att det
JoU 1976/77: 35
framstått som nödvändigt att ta upp frågan om en utvidgad svensk fiskezon. Självfallet hade det, som föredragande departementschefen också anfört, varit att föredra om resultatet av FN:s havsrättskonferens hade kunnat avvaktas och en internationellt godtagbar reglering kunnat nås i samförstånd. Men situationen har nu utvecklats därhän att en fortsatt avvaktande hållning från svensk sida riskerar att skada det svenska fisket i grunden.
Som föredraganden framhåller är det i enlighet med Sveriges traditionella inställning i liknande sammanhang angeläget att eftersträva att en utvidgning av fiskegränsema så långt möjligt vidtas i samförstånd med berörda strandstater. Av propositionen framgår att regeringen har tagit initiativ till förhandlingar i vår i fråga om gränsdragning och fiskerättigheter med Sovjetunionen, Polen och Tyska demokratiska republiken. Diskussioner har också upptagits med Finland och Danmark.
Utskottet har under förhandenvarande omständigheter i princip inte något att invända mot att den svenska fiskezonen utvidgas till den s. k. mittlinjen i förhållande till främmande stat. Med hänsyn till bl. a. behovet av förhandlingar i många skiftande frågor med de olika grannstaterna både om avgränsningen och om fiskerättigheter tillstyrker utskottet i likhet med utrikesutskottet regeringens förslag till ändring i 1 § lagen om rätt till fiske som innebär att regeringen bemyndigas att inom av riksdagen angiven ram bestämma den närmare omfattningen av en utvidgad fiskezon. Utskottet vill framhålla att lagrummet i dess nuvarande lydelse har motsvarande principiella uppbyggnad. Mot bakgrund av de överläggningar med andra stater som regeringen har tagit initiativ till och av den allmänna utvecklingen på fiskets område bör regeringen ta ställning till när och i vilken omfattning utvidgningen bör ske för att på bästa sätt tillgodose det svenska fiskets intressen. Regeringen kan med stöd av ett sådant bemyndigande inrätta en utvidgad fiskezon längs hela kusten eller endast i vissa områden. Regeringen kan också besluta om en successiv utvidgning av fiskegränserna i olika kustavsnitt efter hand som avgränsningsproblemen får sin lösning. En annan möjlighet är att vid en utvidgning göra vissa undantag för områden där avgränsningen ännu inte är klar.
Utskottet, som noterar att överläggningar i ämnet har påbörjats med berörda stater, förutsätter att regeringen med kraft fullföljer redan inledda förhandlingar och övriga initiativ i syfte att så snart som möjligt genomföra den åsyftade fiskezonsutvidgningen. Som utrikesutskottet anför är det angeläget att förhandlingsarbetet bedrivs med all den kraft och skyndsamhet som omständigheterna medger. Skulle förhandlingarna visa sig icke leda till önskat resultat torde ett ensidigt beslut om en utvidgad fiskezon få vidtas. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen finner utskottet inte erforderlig.
JoU 1976/77: 35
7 Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet att
1. riksdagen antar inom jordbruksdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
2. motionen 1976/77:845 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 maj 1977
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), Jonasson (c), Wictorsson (s), Andersson i Ljung (m), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Adolfsson (m), Alftin (s), Johansson i Vrångebäck (m), Karlsson i Malung (s), Johnsson i Mölndal (c), Johansson i Simrishamn (s), fru Radesjö (s) och herr Lindahl i Hamburgsund (fp).
Reservation
av herrar Lundkvist, Wictorsson, Olsson i Edane, Alftin, Karlsson i Malung, Johansson i Simrishamn och fru Radesjö (alla s) som anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Sorn föredraganden” och slutar med ”inte erforderlig” bort ha följande lydelse:
Av propositionen framgår att regeringen av detta skäl har tagit initiativ till förhandlingar i vår i fråga om gränsdragningar och fiskerättigheter med Sovjetunionen, Polen och Tyska demokratiska republiken. Diskussioner har upptagits med Finland och Danmark.
Utskottet anser för sin del att — i överensstämmelse med vad som anförs i motionen 845 och som även förordas av minoriteten i utrikesutskottet — en omedelbar utflyttning av fiskegränsen i östersjön till mittlinje är nödvändig för att man skall kunna undvika att svenska fiskarintressen allvarligt skadas.
För att göra denna omedelbara utflyttning av fiskegränsen möjlig tillstyrks den i propositionen förordade ändringen i lagen om rätt till fiske.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77: 845 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
JoU 1976/77: 35
8 Bilaga
Utrikesutskottets yttrande 1976/77: 5 y
med anledning av prop. 1976/77:118 om utvidgning av den svenska fiskezonen jämte motion
Till jordbruksutskottet
Genom beslut den 13 maj 1977 har jordbruksutskottet hemställt om skyndsamt yttrande från utrikesutskottet över propositionen 1976/77: 118 om utvidgning av den svenska fiskezonen samt över den fristående motionen 1976/77: 845 av herr Lundkvist m. fl. (s) om utvidgning av den svenska fiskezonen i östersjön.
I propositionen har framlagts förslag till sådan lagstiftning som gör det möjligt att flytta ut Sveriges fiskegräns längs alla kuster från tolv nautiska mil ut till mittlinjen i förhållande till främmande stat eller till annan överenskommen gränslinje. Enligt regeringens förslag skall det ankomma på regeringen att avgöra när en utflyttning skall ske liksom också vilka områden den skall omfatta.
I motionen, som väckts under den allmänna motionstiden och före propositionens avlämnande, har föreslagits att riksdagen beslutar om en utvidgning av den svenska fiskezonen i östersjön till s. k. mittlinje.
Såväl propositionen som motionen motiveras av omsorg om de svenska fiskeintressena, som blivit lidande av motsvarande utvidgningsåtgärder från andra staters sida i Nordsjön.
Enligt utskottets mening finns det från utrikespolitiska utgångspunkter inte anledning invända mot en utvidgning av den svenska fiskezonen till mittlinjen eller annan överenskommen gränslinje, oaktat FN:s tredje havsrättskonferens som behandlar bl. a. denna principfråga ännu inte avslutats. Enligt det konventionsutkast som förelåg vid konferensens fjärde session våren 1976 och som även diskuterats vid den femte sessionen hösten 1976 skall kuststater ha exklusiv rätt till fisket i en ekonomisk zon om högst 200 nautiska mil från kusten. Mittlinjen i östersjön, Kattegatt eller Skagerrak når ingenstans denna distans från kust- eller baslinjerna. Utan att avvakta havsrättskonferensens slutresultat har Island, EG-staterna, Norge, Canada och USA under senare tid inrättat ekonomiska zoner eller fiskezoner upp till 200 nautiska mils bredd i Nordsjön och Nordatlanten. På likartat sätt har Sovjetunionen beslutat utvidga sin fiskejurisdiktion inom betydande delar av sina kustområden, senast i Barents hav.
I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att det med anled -
JoU 1976/77: 35
ning av en motion från 1975/76 års riksmöte ansett sig oförhindrat att i sitt betänkande UU 1976/77: 11 ge sitt förord för en skyndsam prövning av frågan om en utvidgning av Sveriges territorialhav från nuvarande fyra till tolv nautiska mils bredd. Även frågan om territorialhavets bredd står på dagordningen för den ännu oavslutade havsrättskonferensen, där principen om ett tolv mils territorialhav emellertid vunnit bred anslutning. Varken en utvidgning av territorialhavet till tolv sjömils bredd eller av de ekonomiska zonerna upp till 200 sjömil kunde, enligt utskottets mening, längre anses strida mot internationell rätt sedan havsrätten de facto ändrats dels genom de principer som utvecklats vid havsrättskonferensen, dels genom många kuststaters ensidigt företagna eller planerade utvidgningar. Riksdagen biföll den 16 december 1976 utskottets hemställan att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört i denna fråga.
Med tanke på de fiskezonsutvidgningar som redan vidtagits av andra fiskenationer även i vårt närområde och som lett till betydande avbräck för den svenska fiskerinäringen finner utskottet det både legitimt och påkallat att Sverige — i den utsträckning som geografiska och andra förhållanden medger — för egen del vidtar motsvarande åtgärder runt sina kuster. Det i propositionen förutskickade tillvägagångssättet, dvs. via en lagändring som ger regeringen fullmakt att efter förhandlingar med berörda grannländer närmare fastställa vilka områden utvidgningen skall omfatta samt tidpunkten härför, framstår som det naturliga.
Utskottet finner det angeläget att förhandlingsarbetet bedrivs med all den kraft och skyndsamhet som omständigheterna medger. Skulle förhandlingarna visa sig icke leda till önskat resultat, torde ett ensidigt beslut om en utvidgad fiskezon få övervägas. Utskottet har uppmärksammat att överläggningar i utvidgningsfrågan inletts med berörda stater.
Mot angivna bakgrund vill utrikesutskottet för sin del tillstyrka propositionens förslag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske. Med det anförda torde motionen 845 samtidigt få anses besvarad.
Stockholm den 25 maj 1977
På utrikesutskottets vägnar ALLAN HERNELIUS
Närvarande: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson (s), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Åberg (fp), Göransson (s), fruar Jonäng (c), Sundberg (m), herrar Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar Wirmark (fp) och Lidbom (s).
JoU 1976/77: 35
10 Avvikande mening
av fru Lewén-Eliasson, herrar Adamsson, Palm, Göransson, Ericson i Örebro, fru Sigurdsen och herr Lidbom (samtliga s) som anför:
Vi har ingen erinran mot de föreslagna ändringarna i lagen om rätt till fiske. Därmed är emellertid frågan inte uttömd. I överensstämmelse med vad som föreslås i motionen 845 anser vi nämligen att riksdagen bör hemställa hos regeringen att omedelbart föranstalta om en utflyttning av fiskegränserna i östersjön. Så snabba resultat kan inte väntas av de pågående förhandlingarna om fiskezoner med Danmark och Sovjetunionen att en utflyttning utan stor skada för svenska fiskeintressen kan anstå tills förhandlingarna slutförts. Om man vill undvika att förhandlingarna kompliceras genom att vi nu går fram med ett ensidigt svenskt beslut, är det ingenting som hindrar att de kontroversiella områdena t. v. läggs ut som ”gråa” områden och att mittlinjen i övrigt får gälla som fiskegräns.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 7700S*