Bet. 1976/77:JoU4

Med anledning av propositionen 1976/77:3 om åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1976-11-09
Källa: data.riksdagen.se

Jordbruksutskottets betänkande

1976/77: 4

med anledning av propositionen 1976/77: 3 om åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1976/77: 3 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. antaga förslaget till lag om svavelhaltigt bränsle,

2. godkänna de grunder för statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag som förordats i propositionen.

I propositionen föreslås en råd olika åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp. Förslagen innebär att utsläppen kraftigt begränsas. Enligt propositionen bör målet vara att svavelutsläppen till år 1985 skall ha minskats till den nivå som gällde i början av 1950-talet. Vidare föreslås åtgärder för att återställa försurade sjöar och vattendrag.

I syfte att begränsa utsläppen av svaveldioxid från förbränning av eldningsolja och kol läggs i propositionen fram förslag till lag om svavelhaltigt bränsle. Enligt lagen får regeringen i fråga om fossilt bränsle meddela föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse och import och som är påkallade från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Med stöd av lagen avser regeringen att successivt utvidga de områden i landet där man inte får använda tjock eldningsolja som har högre svavelhalt än 1,0 %. Avsikten är att restriktionerna i en första etapp som genomförs redan år 1977 skall omfatta hela södra Sverige upp till Mälardalen—Värmland. Också i den tunna eldningsoljan skall svavelhalten sänkas.

Enligt propositionen bör vidare svavelutsläppen från industriella processer begränsas kraftigt. Målsättningen anges vara att nuvarande utsläppsmängd halveras fram till år 1985.

För att pröva möjligheterna att återställa försurade vatten och begränsa ytterligare försurning läggs i propositionen fram ett principförslag om statsbidrag för en femårig försöksverksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag.

Lagförslaget återfinns på s. 2—3 i propositionen.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat de vid riksmötet 1975/76 väckta motionerna 1975/76: 1659 av fru Fredrikson m. fl. (c) vari hemställs 1.

att riksdagen hos regeringen anhåller om ett program för att utnytt1 Riksdagen 1976/77.16 sami. Nr 4

JoU 1976/77: 4

ja bästa teknik för att reducera försurningen av mark, skog, sjöar och vattendrag,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ekonomiska stödåtgärder för en intensifierad kalkning av skog och åker i kalkfattiga områden och i närheten av större rökgasutsläpp,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller om att den i internationella sammanhang verkar för en minskning av svavelutsläppen.

1975/76: 1686 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för begränsning av svavelutsläppen och

1975/76: 1698 av herr Lindkvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forsknings- och utvecklingsarbete i vad avser kulvertering av rökgaser.

Utskottet

Sedan slutet av 1960-talet har frågan om svavelutsläpp och sådana utsläpps effekter på hälsa och miljö varit föremål för stor uppmärksamhet, och olika åtgärder har vidtagits för att minska utsläppen eller på annat sätt motverka negativa effekter av dessa. År 1968 genomfördes sålunda en särskild lagstiftning om begränsning av svavelhalten i eldningsoljor. Enligt denna gäller f. n. generellt för hela landet en begränsning av svavelhalten i tjock eldningsolja till maximalt 2,5 viktprocent. I vissa tätortsområden och försumingskänsliga områden har svavelhalten i eldningsolja ytterligare begränsats till maximalt 1,0 viktprocent. Dessa områden är Storstockholmsregionen, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län samt Malmö, Lunds och Jönköpings kommuner.

Som redovisas i propositionen 1976/77: 3 uppgick de sammanlagda svaveldioxidutsläppen i Sverige år 1973 till ca 800 000 ton varav 600 000 ton härrör från förbränningen av olja och 200 000 ton från vissa industriprocesser i vilka svavelhaltiga råvaror används. I Västeuropa uppgick svaveldioxidutsläppen till ca 22 milj. ton år 1973. I Östeuropa var motsvarande utsläpp samma år ca 38 milj. ton.

Höga svavelkoncentrationer i luften är huvudsakligen en direkt följd av utsläpp från närbelägna källor med stora utsläpp såsom kraftverk, värmeverk, panncentraler eller industrier. Spridningen av svavelföreningar är emellertid inte bara ett lokalt problem. Svaveldioxid kan transporteras med luftmassorna mycket långa sträckor för att så småningom falla ned huvudsakligen i samband med nederbörd. Vid nedfallet kan svaveldioxiden ha ombildats till syra eller sulfat. I sydligaste Sverige och Västkustområdet härrör mindre än 25 % av det totala svaveldioxidnedfallet från utsläpp i Sverige. Motsvarande andel för övriga delar av landet varierar mellan 25 och 50 %.

JoU 1976/77: 4

3 Utsläpp och nedfall av svavelföreningar orsakar eller innebär risker för skador av skilda slag. Alltför höga koncentrationer av svaveldioxid i luften kan således innebära risker för människors hälsa. Detta är främst ett tätortsproblem, som i vårt land kan uppkomma vid ogynnsam väderlek vintertid. En expertgrupp inom Världshälsoorganisationen (WHO) har rekommenderat vissa riktlinjer från hälsosynpunkt för högsta acceptabla koncentrationer av svaveldioxid, sot och partiklar i luften. Naturvårdsverket har nyligen fastställt svenska riktvärden, som nära ansluter sig till WHO:s rekommendationer.

De svavelföreningar som faller ned från atmosfären är från kemisk synpunkt sura. Mark och vatten tillförs på detta sätt ständigt ämnen som är försurande. I kalkfattiga områden är markens och vattendragens förmåga att neutralisera surt nedfall liten. Detta gäller bl. a. omfattande områden i Syd- och Västsverige dit stora mängder svavelföreningar också transporteras med vindarna från den europeiska kontinenten och från Storbritannien.

Försurning av sjöar och vattendrag är ett allvarligt miljöproblem. Växt- och djurvärlden i berörda vatten utarmas. Fiskdöd på grund av försurning har under senare år rapporterats från både Sverige och Norge. Ett stort antal undersökningar har gjorts för att klarlägga försurningens omfattning. Undersökningarna ger vid handen att av Sveriges ca 100 000 sjöar är ca 10 000 mer eller mindre allvarligt skadade. Ett fortsatt svavelnedfall i oförändrad omfattning kommer att leda till att skadorna förvärras. Dessutom kommer ytterligare vattensystem att drabbas.

Betydande arealer skogsmark i Syd- och Västsverige utgörs av jordar som är känsliga för det sura svavelnedfallet. Dessa områden är särskilt värdefulla från produktionssynpunkt. Riskerna för en försämring av skogarnas produktionsförmåga inom de aktuella områdena bedöms som stora.

Svavelföreningar i luften orsakar också söndervittring och rostskador på byggnader och andra konstruktioner. Kostnaderna för dessa skador har uppskattats till mellan 100 och 1 000 milj. kr. per år.

Mot bakgrund av redan konstaterade skador av svavelutsläpp och riskerna för ytterligare skador tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i maj 1975 särskilda sakkunniga som i betänkandet (Ds Jo 1976: 2) Mindre svavel — bättre miljö har föreslagit en rad olika åtgärder för att motverka de negativa effekterna av svavelutsläppen.

De sakkunniga har i sitt betänkande behandlat bl. a. förslag som har lagts fram av utredningen (Jo 1971: 08) om kostnaderna för miljövården i betänkandet (SOU 1974: 101) Begränsning av svavelutsläpp — en studie av styrmedel.

På grundval av nyssnämnda utredningsförslag och däröver avgivna remissutlåtanden föreslås i propositionen 1976/77: 3 en rad olika åt -

JoU 1976/77: 4

gärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp. Förslagen innebär att utsläppen kraftigt begränsas. Enligt propositionen bör målet vara att svavelutsläppen till år 1985 skall ha minskats till den nivå som gällde i början av 1950-talet.

I syfte att begränsa utsläppen av svaveldioxid från förbränning av eldningsolja och kol läggs i propositionen fram förslag till lag om svavelhaltigt bränsle. Förslaget innebär att regeringen i en ramlag får bemyndigande att i fråga om fossilt bränsle som innehåller svavel meddela föreskrifter som gäller bl. a. förbränning, handel, överlåtelse eller import, om det är påkallat från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Det förbud som f. n. gäller eldningsolja skall sålunda utvidgas till att omfatta också övriga fossila bränslen. Undantag från föreskrifterna om begränsning av svavelutsläppen skall kunna medges främst när det råder brist på bränsle med låg svavelhalt. Enligt förslaget skall sådant medgivande av undantag kunna förenas med en avgift som motsvarar den ekonomiska fördel som medgivandet regelmässigt innebär på grund av att högsvavligt bränsle är billigare än lågsvavligt. Brott mot de föreslagna föreskrifterna bör kunna föranleda förutom ansvar även förverkande av det bränsleparti som har varit föremål för brott. Lagförslaget innehåller också bemyndiganden att meddela föreskrifter om den avgift som nyss berörts och om kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn. Lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1977. Lagen (1968: 551) om begränsning av svavelhalten i eldningsolja föreslås upphöra att gälla vid samma tidpunkt. Med stöd av lagen avses en successiv utvidgning ske av de områden i landet där man inte får använda tjock eldningsolja som har högre svavelhalt än 1,0 %. Avsikten är att restriktionerna i en första etapp som genomförs redan år 1977 skall omfatta hela södra Sverige upp till Mälardalen—Värmland. Också i den tunna eldningsoljan skall svavelhalten sänkas.

Enligt propositionen bör vidare svavelutsläppen från industriella processer begränsas kraftigt. Målsättningen anges vara att nuvarande utsläppsmängd halveras fram till år 1985.

Utskottet har tidigare såväl vid behandlingen av anslagsäskanden i budgetpropositioner som till följd av motioner i ämnet upprepade gånger haft anledning att beröra den problematik, som sammanhänger med svavelutsläppen och de negativa följderna dessa har för människans hälsa och för miljön. Utskottet har därvid bl. a. framhållit angelägenheten av att stora ansträngningar görs för att skydda våra vattendrag och så långt möjligt råda bot på redan inträffade skador (se bl. a. JoU 1975: 1, p. 64). Näringstillståndets betydelse för markens produktions -

JoU 1976/77: 4

förmåga och svavelnedfallets negativa inverkan härvidlag har också understrukits av utskottet (t. ex. i JoU 1975: 6). Utskottet har därvid uttalat sig för att åtgärder vidtas för att så långt möjligt begränsa svavelutsläppen i atmosfären och därmed också såväl vattnets som markens försurning genom nederbörden.

I överensstämmelse med det anförda hälsar utskottet med tillfredsställelse att proposition nu framlagts om åtgärder för att motverka de negativa effekterna av svavelutsläppen. Som sägs i propositionen måste dels kraftfulla nationella åtgärder sättas in för att minska våra egna utsläpp, dels internationella initiativ tas för att förmå andra länder till motsvarande åtgärder. Utskottet ansluter sig till föredragandens uppfattning att vi bör sträva efter att komma ner till de utsläppsnivåer som vi hade i början på 1950-talet. Utskottet delar också uppfattningen att vi måste försöka återställa balansen i vatten som redan är försurade. Utskottet anser att de förslag, som den förutvarande regeringen här lagt fram och som även den nuvarande regeringen ställt sig bakom, är väl avvägda och i väsentlig grad ägnade att skapa förbättrade förhållanden i förevarande avseende. Utskottet kan för sin del tillstyrka bifall till de förslag som i propositionen lagts fram för riksdagens godkännande. För den närmare innebörden av förslagen får utskottet hänvisa till propositionen. I anledning av några vid riksmötet 1975/76 väckta motioner i hithörande ämne, vilka utskottet funnit lämpligt att behandla i detta sammanhang, vill dock utskottet på några punkter närmare kommentera propositionen och däri gjorda uttalanden.

I motionen 1975/76: 1686 hävdas att svavelpolitiken, för att bli effektiv, i större utsträckning bör inriktas på åtgärder som stimulerar till ökad rökgasrening. Bl. a. förordas att lagstiftningen utformas så, att den begränsar utsläppen av svavel, inte bara tillförseln. Enligt motionen 1975/ 76: 1698 bör det också kunna öppnas möjligheter för forskningen att utveckla system för kulvertering av rökgaserna för åstadkommande av förbättrad rening, m. m.

Utskottet vill här fästa uppmärksamheten på att avsikten enligt propositionen 1976/77: 3 är att föreskrifterna om förbud mot förbränning skall ges sådan utformning att det faktiska utsläppet av svavelföreningar i förhållande till energiinnehållet i tillfört bränsle blir avgörande för om förbränning i visst fall är tillåten eller inte. Genom att bestämmelserna utformas på sådant sätt blir det inte behövligt att ansöka om undantag för användning av t. ex. olja med högre svavelhalt i en anläggning som är utrustad med anordning för avsvavling av rökgaserna, om svavelutsläppen därigenom minskar till tillåten nivå. Förslaget att bestämmelserna om vilka svavelutsläpp som skall vara tillåtna sålunda relateras till mängden tillförd energi bör enligt utskottets mening bl. a. utgöra ett incitament till ökade insatser för en effektivare rökgasrening.

Enligt propositionen är det angeläget att en samordnad forsknings -

JoU 1976/77: 4

planering kring svavelutsläppens hälso- och miljöeffekter kommer till stånd. Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter liksom föredraganden att naturvårdsverket i samarbete med övriga berörda organ snarast utarbetar ett sådant program. I betänkandet (Ds Jo 1976: 2) Mindre svavel — bättre miljö nämnde de sakkunniga som särskilt angelägna forskningsuppgifter epidemiologisk forskning rörande svavelföreningars effekter på människors hälsa och forskning rörande det sura nedfallets långsiktiga inverkan på skogsmark. I anslutning till behandlingen av motionen 1975/76: 1686 vill utskottet framhålla betydelsen av att frågan om rökgasrening särskilt uppmärksammas i den fortsatta forskningen på området. Som koncessionsnämnden för miljöskydd påpekat kan man med rökgasrening under vissa omständigheter nå 95 % svavelavskiljning, vilket innebär att man vid användning av normalsvavlig olja (2,5 %) erhåller ett svavelutsläpp motsvarande ca 0,1 % svavelhalt.

Utskottet utgår från att jämväl den i motionen 1975/76: 1698 väckta frågan om behovet av forsknings- och utvecklingsarbete i vad avser kulvertering av rökgaser kommer att innefattas i den kommande forskningsplaneringen.

I motionen 1975/76: 1659 tar man upp försumingsproblemen och fäster därvid särskild uppmärksamhet på svavelutsläppens skadeverkningar på land. I och för sig finner motionären det naturligt att man till en början koncentrerar sig på åtgärder för att skydda eller restaurera sjöar och vattendrag, då det är där problemen framträtt tydligast. Ändå är det enligt motionen långt ifrån säkert att det är där de svåraste skadeverkningarna kommer att visa sig i framtiden. Man måste i stället konstatera att allt fler vetenskapsmän varnar för vad försurningen kan åstadkomma på mark och skog. Försurningen av sjöarna är enligt motionen bara en varningssignal — en varning för vad som kan ske genom de biologiska förändringarna i skogsmarkerna. Den ekonomiskt allvarligaste konsekvensen av försurningen kan mycket väl visa sig vara försämrad tillväxt av skogen och sämre avkastning på åkrama. I motionen begärs mot bakgrund av det anförda ett program för att utnyttja bästa teknik för att reducera försurningen av mark, skog, sjöar och vattendrag samt förslag till ekonomiska stödåtgärder för en intensifierad kalkning av skog och åker i kalkfattiga områden och i närheten av större rökgasutsläpp.

De i förevarande motion framförda synpunkterna förtjänar enligt utskottet beaktande i de fortsatta ansträngningarna att motverka svavelutsläppens negativa effekter. Som anförts såväl i betänkandet Mindre svavel — bättre miljö som i flera remissyttranden däröver är bl. a. forskning beträffande försurningens långsiktiga effekter på skogsmark och skogsproduktion särskilt betydelsefull.

Det förslag om försöksverksamhet med statsbidrag för kalkning av

JoU 1976/77: 4

sjöar och vattendrag som redovisas i propositionen 1975/76: 3 innebär att särskilda medel under en femårsperiod ställs till förfogande för att särskilt utsatta och från fiske-, naturvårds- och rekreationssynpunkt värdefulla sjöar och vattendrag skall kunna räddas. Enligt utskottets uppfattning är det inte möjligt att i denna fråga se en absolut gräns mellan sjöar och vattendrag och den omgivande naturen, den må vara skogseller åkermark eller mark av annan karaktär. Som anförts vid remissbehandlingen av föreliggande utredningsförslag får den förordade försöksverksamheten ses som ett medel att under en övergångsperiod bevara en någorlunda normal biologisk balans i särskilt värdefulla vattensystem. I den av utredningen föreslagna bidragsförordningen har saken formulerats så att bidrag av statsmedel skall kunna lämnas till kostnad för kalkning som vidtas för att motverka försurning av insjöar eller vattendrag. Förslag om den närmare utformningen av bidragsreglerna och om anslagsbehovet kommer enligt vad utskottet erfarit att inom kort läggas fram för riksdagen i samband med äskanden på tilläggsbudget I för budgetåret 1976/77. Utskottet anser för sin del att försöksverksamheten bör utformas så att statsbidrag kan utgå till sådan kalkning av markområden som kan motverka försurning av visst vattensystem.

I motionen 1975/76: 1659 hemställs också att regeringen i internationella sammanhang verkar för en minskning av svavelutsläppen. Initiativ för begränsning av utsläppen i Västeuropa begärs i motionen 1975/76: 1686.

Eftersom drygt hälften av de sura svavelföreningar som faller ned i vårt land kommer från andra länder, krävs som även framhållits i propositionen 1976/77: 3, fortsatta aktiva insatser på det internationella planet. Föredraganden pekar i detta sammanhang på att Sverige sedan slutet av 1960-talet aktivt har drivit dessa frågor såväl i olika internationella organisationer, främst OECD, FN :s Europakommission (ECE) och FN:s miljöprogram (UNEP) som vid bilaterala kontakter. Så har t. ex. en av OECD genomförd studie om långväga transporter av luftföroreningar och de miljöeffekter dessa åstadkommer tillkommit på svenskt initiativ. Föredraganden nämner också att regeringen har inlett samarbete med Norge för att i olika internationella sammanhang aktivt driva frågan om begränsning av svavelutsläppen. Framställning i denna fråga har bl. a. gjorts till EG. Vidare har Sverige och Tyska demokratiska republiken nyligen slutit avtal som bl. a. omfattar åtgärder för begränsning av svavelutsläppen. De bägge länderna har vidare förbundit sig att internationellt verka för begränsningar av sådana utsläpp.

Utskottet, som för sin del välkomnar de gjorda initiativen, förutsätter att regeringen med kraft fortsätter strävandena att ytterligare utvidga samarbetet olika länder emellan när det gäller att reglera svavelutsläppen och komma till rätta med problemen med de negativa effekterna

JoU 1976/77: 4

av desamma. Härigenom tillgodoses också syftet med motionen 1975/76: 1659 i förevarande del.

Utöver vad här anförts föranleder propositionen och motionerna inte något ytterligare uttalande från utskottets sida.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen med bifall till propositionen 1976/77: 3 samt med anledning av motionerna 1975/76: 1659, 1975/76: 1686 och 1975/76: 1698

1. antar förslaget till lag om svavelhaltigt bränsle,

2. godkänner de grunder för statsbidrag till kalkning av vattensystem som utskottet har förordat.

Stockholm den 9 november 1976

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), fru Theorin (s), herr Jonasson (c)*, fru Lundblad (s), herrar Enlund (fp), Lindberg (s), Johansson i Holmgården (c), Wictorsson (s)*, Andersson i Ljung (m), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s), Adolfsson (m) och Bengtsson i Sölvesborg (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM l»76 760056