Med anledning av motioner om livsmedelskontroll, m. m.

JoU 1976/77: 6

Jordbruksutskottets betänkande 1976/77:6

med anledning av motioner om livsmedelskontroll, m. m.

Motionerna

I motionen 1975/76:1666 av herr Gustafsson i Säffle (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att den genom livsmedelsverket eller på annat sätt låter utreda frågan om kontroll och tillståndsgivning av alla slag av tillsatser till livsmedel.

I motionen 1975/76:1715 av fru Normark och fru Sundström (båda s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående riskerna med att använda antibiotika i fodret till slaktdjur.

I motionen 1975/76:1666 erinras om att det tid efter annan genom pressen går uppseendeväckande meddelanden om tillsatser till livsmedel som påstås vara cancerframkallande eller ha andra icke önskvärda egenskaper. Senast har sådan uppmärksamhet ägnats färgämnet amarant. Det måste från konsumenternas synpunkt anses otillfredsställande att inte alla tillsatser till livsmedel utsätts för en noggrann kontroll. Någon kontinuerlig kontroll av livsmedel eller tillsatser sker ej. Livsmedelsverket föranstaltar i stället om stickprovsundersökningar av livsmedel och tillsatser som verkar misstänkta. Enligt motionärens uppfattning måste konsumenterna kräva att en kontinuerlig kontroll av livsmedel införs. Det är inte rimligt att okontrollerade tillsatser till livsmedel får saluföras utan att dessa tillsatser dessförinnan har prövats.

Enligt motionen 1975/76:1715 används i många länder där intensiv djuruppfödning bedrivs antibiotika som tillsats i fodret för att öka djurens tillväxthastighet. Så sker också i Sverige. Här ingår antibiotika i fodret till gödsvinen. Då det inte är uteslutet att animalisk föda som produceras med hjälp av antibiotika kan ha för människan skadliga verkningar måste enligt motionärerna all användning av antibiotika i djurfoder uteslutas. Även här bör gälla regeln att blotta misstanken om ett ämnes skadlighet skall medföra förbud eller stränga restriktioner. Detta anses också böra gälla importerade livsmedel.

Gällande bestämmelser, m. m.

Livsmedelstillsatser

Enligt 6§ livsmedelslagen (1971:511, ändrad senast 1976:589) får som livsmedelstillsats endast användas tillsats som godkänts för livsmedlet i fråga, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer före -

1 Riksdagen 1976 1 77. 16 sami. Nr 6

JoU 1976/77:6

skriver annat. Fråga om godkännande prövas av myndighet som regeringen bestämmer. Godkännande kan förenas med villkor. I 24 § livsmedelslagen stadgas att statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen utövar den närmare tillsynen inom länet, medan den omedelbara tillsynen inom varje kommun utövas av hälsovårdsnämnden.

Fråga om godkännande av livsmedelstillsats enligt 6 § livsmedelslagen prövas enligt 2§ livsmedelskungörelsen (1971:80, ändrad senast 1976:25) av livsmedelsverket. Tillsats får godkännas endast om den är av värde för konsumenterna eller av särskilda skäl behövs för livsmedlets hantering.

På grundval av ett av verkets toxikologiska laboratorium utarbetat förslag har livsmedelsverket utfärdat bestämmelser för användning av färgämnen i livsmedel. I stort sett går bestämmelserna ut på 1) att förbjuda användningen av vissa tidigare tillåtna färgämnen, 2) att begränsa användningen av andra färgämnen till endast vissa livsmedelsgrupper, 3) att helt förbjuda användning av färgämnen i andra livsmedelsgrupper, som tidigare fått färgas, 4) att mängdbegränsa de flesta färgämnena i de fall de får användas och 5) att förordna om att varje färgämne som förekommer i färdigförpackat livsmedel skall uppges på förpackningen, i regel med gällande EG-beteckning. Också konserveringsmedel i färdigförpackade livsmedel skall i regel anges på motsvarande sätt. Bestämmelserna om färgämnen och konserveringsmedel trädde i kraft den 1 juni 1975.

En ny förteckning över godkända livsmedelstillsatser utkom under hösten 1975. I den nya tillsatslistan, som gäller fr. o. m. den 1 januari 1976, har de förenämnda färgbestämmelserna inarbetats.

Antibiotika i foder

De bestämmelser som i Sverige reglerar användningen av antibiotika i foder återfinns i lagen (tidigare förordningen) (1961:381, ändr. senast 1975:717) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. samt kungörelsen (1962:301, ändr. senast 1971:1145) angående tillämpningen av nämnda lag om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. Kontrollmyndighet är statens jordbruksnämnd. Utan tillstånd av kontrollmyndigheten får ej saluhållas, försäljas eller till riket införas vara som är försatt med antibiotika. Tillstånd får ej lämnas utan att detta tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, socialstyrelsen och statens livsmedelsverk.

Jordbruksnämndens befattning med kontrollen av användningen av antibiotika och andra specialämnen i foder är av administrativ karaktär. Bedömningen från exempelvis human- och veterinärmedicinska samt hygieniska synpunkter ankommer på de tre nämnda expertmyndigheterna. En positiv bedömning från dessa myndigheters sida är en nödvändig förutsättning för att tillstånd skall kunna ges. Den tekniska värderingen av ett antibiotikum omfattar bl. a. dess giftverkan samt risken för att resistenta

JoU 1976/77:6

mikroorganismer utvecklas och att rester av ämnet finns kvar i de produkter som förädlas till livsmedel.

Nämndens tillstånd ges först efter ingående granskning av till ansökan bifogad utförlig dokumentation. Förutsättningen för att ett utländskt företag skall få tillstånd att till Sverige exportera antibiotika avsett att blandas med djurföda är dessutom att importören är en av jordbruksnämnden godkänd fodermedelstillverkare. Sådana tillverkare innehar generellt tillstånd för försäljning och inblandning av vissa antibiotika i foder. Man skiljer därvid på lågdosfoder och högdosfoder. För lågdosfoder gäller att högsta tillåtna antibiotikahalt är 10 g/ton färdigt foder av vissa speciellt angivna antibiotika (bacitracin, zinkbacitracin, manganbacitracin, spiramycin, oleandomycin, flavomycin, hygromycin och nitrovin). Varken penicillin eller tetracykliner är tillåtna i lågdosfoder. Beträffande högdosfoder erhålls det behövliga antibiotikapreparatet endast på rekvisition av veterinär.

Vägledande vid tillståndsgivningen är de slutsatser och rekommendationer som framförts av WHO:s europeiska arbetsgrupp för folkhälsoaspekten på antibiotika i fodermedel. WFIO rekommenderar bl. a. att endast antibiotika som icke har terapeutiskt värde skall användas i tillväxtbefrämjande syfte till djur. Sverige har sedan länge följt denna princip.

Tillsynen av efterlevnaden av lagen och med stöd därav meddelade föreskrifter utövas av jordbruksnämnden eller dess ombud.

Det är endast de industritillverkade foderblandningama, som kontrolleras av myndigheterna. Spannmål och hö, som förbrukas direkt på gården, kontrolleras således inte.

Kontrollen syftar till att skapa garantier för lantbrukarna att de näringsvärden som deklareras är korrekta. Vidare kan vissa så kallade specialämnen i höga doser ha negativ effekt på mjölk-, kött- och äggkvalitet vilket kan drabba konsumenterna. Jordbruksnämnden skall därför granska recept och analysresultat, så att foderföretagen inte överträder gällande bestämmelser.

Foderblandningarnas hygieniska kvalitet bedöms ej, då praktiskt användbara analysmetoder saknas. Att råvaror såsom fiskmjöl och köttbenmjöl inte är salmonellasmittade kontrolleras antingen vid importtillfället eller vid tillverkningen av andra myndigheter. Varje fabrik besöks två till tre gånger om året och ungefär 800 prover tas ut för analys av protein, fett, växttråd, vatten och eventuella ingående specialämnen. Vidare insamlas rapporter om förbrukningen av fodermedel och specialämnen samt om försäljningen av foderblandningar.

Remissyttranden över motionen 1975/76:1715

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, veterinärhögskolan, statens livsmedelsverk och Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

Samtliga remissinstanser hänvisar till att utredningsarbete beträffande an -

JolJ 1976/77:6

vändning av antibiotika i djurfoder pågår genom lantbruksstyrelsens försorg och anser att resultatet härav bör avvaktas. Någon särskild åtgärd med anledning av motionen föreslås sålunda inte. LRF understryker särskilt att en utredning om riskerna att använda antibiotika i foder också skall undersöka möjligheterna att kontrollera kött eller andra livsmedelsråvaror som importerats från länder med liberalare lagstiftning i dessa frågor.

Utskottet

I motionen 1975/76:1666 framförs önskemål om en utvidgad kontroll av livsmedel i fråga om tillsatser. Motionen pekar särskilt på att hittillsvarande kontroll inte är tillräcklig för att förhindra användningen av tillsatser såsom färgämnen o. d. som kan vara cancerframkallande eller har andra icke önskvärda egenskaper.

Enligt gällande livsmedelslagstiftning får som livsmedelstillsats endast användas tillsats som godkänts av livsmedelsverket. Enligt uttalanden i samband med livsmedelslagens tillkomst år 1971 bör restriktivitet iakttas vid godkännande av livsmedelstillsatser. Även om ett ämne kan antas vara ofarligt, skall det inte godkännas som tillsats om det inte klart kan motiveras av konsumentintresset eller andra särskilda skäl i fråga om livsmedels tillverkning eller hantering i övrigt.

Som framgår av den föregående redogörelsen följer livsmedelsverket uppmärksamt utvecklingen på hithörande område och anpassar fortlöpande sina bestämmelser till bl. a nya forskningsrön. Det kan nämnas att verket i början av detta år fattade principbeslut om att s. k. azofärgämnen, till vilka bl. a. det i motionen berörda ämnet amarant hör, efter en övergångstid inte längre skall få användas som livsmedelstillsatser. Mera detaljerade bestämmelser om hur avvecklingen av ifrågavarande färgämnen som godkända livsmedelstillsatser skall ske harden 1 oktober 1976 fastställts av livsmedelsverket (SLV medd. nr M 15/76).

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår anger livsmedelsverket att systematiska undersökningar i växande omfattning kommer att bedrivas rörande bl. a. användningen av tillsatser i livsmedel och förekomsten av främmande ämnen, särskilt pesticidrester, PCB och tungmetaller, men även andra föroreningar alltefter aktualitetsgrad. För säkrare riskbedömning kommer den egna toxicitetsprövningen av tillsatser och främmande ämnen att byggas ut såväl i fråga om resurser som förfinade metoder. Användning och konsumtion av olika tillsatser, färgämnen och konserveringsmedel kommer att kartläggas för att ge underlag för bedömning av risker och eventuella åtgärder. Orsaker till mutagenicitet och carcinogenicitet, missbildningar och utvecklingsstörningar är enligt ämbetsverket föga kända och eventuella samband mellan dessa och livsmedelsintag skall bevakas.

Sedan den 1 juli 1975 gäller nya av livsmedelsverket utfärdade bestämmelser för provtagningen vid offentlig livsmedelskontroll. Livsmedelskon -

JoU 1976/77:6

trollen består av två delar - inspektion och provtagning. Tyngdpunkten i provtagningen läggs där man tillverkar eller bereder varan, medan kontrollen i butiken i första hand utövas genom inspektioner.

Kontrollen omfattar bl. a. livsmedels sammansättning och förekomst av främmande ämnen. Provtagningen, som är en stickprovskontroll, sker i första hand vid inspektion och inriktas på färdiga livsmedel. Proverna undersöks sedan vid s. k. anvisningslaboratorier som finns runt om i landet och som godkänts av livsmedelsverket. Provtagning skall som regel ske i närvaro av företrädare för vederbörande livsmedelsföretag.

Utskottet som självfallet anser det angeläget att livsmedelskontrollen bl. a. i avseende på tillsatser är så effektiv som möjligt finner mot bakgrund av vad i ärendet utretts inte skäl förorda någon riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av förevarande motion. Frekvensen i kontrollundersökningarna är en resursfråga i fråga om såväl personal som anslag. Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter har sin uppmärksamhet riktad på problemet och om så erfordras vidtar de åtgärder som behövs för att livsmedelskontrollen i nu förevarande avseende skall bli tillräckligt effektiv.

Enligt motionen 1975/76:1715 bör riksdagen hos regeringen begära en utredning om riskerna med att använda antibiotika i fodret till slaktdjur. Med anledning härav får utskottet anföra följande.

Enligt ett år 1972 lämnat uppdrag pågår genom lantbruksstyrelsens försorg i samråd med jordbruksnämnden och livsmedelsverket en översyn av förordningen, numera lagen, (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel m. m. Vid översynen skall bl. a. beaktas regleringen av användningen av s. k. specialämnen av det slag som bl. a. antibiotika tillhör.

1 anslutning till att regeringen hösten 1975 avgjorde ett ärende om utökad användning av fodermedelsantibiotika aktualiserades den av motionärerna väckta frågan. Lantbruksstyrelsen erhöll därför uppdrag att föranstalta om en utredning, som skall lämna förslag om fortsatta handlingslinjer beträffande användning av antibiotika för tillväxtstimulering. Med anledning härav har lantbruksstyrelsen i januari 1976 för nämnda utredningsarbete tillsatt två arbetsgrupper. Uppgifterna för den ena gruppen består i att granska dokumentationen beträffande den tillväxtbefrämjande effekten av fodermedelsantibiotika för olika djurslag, främst svin, nötkreatur och fjäderfä. Vidare skall gruppen ekonomiskt värdera denna effekt för den totala animalieproduktionen med utgångspunkt i de mängder som används i dag. I denna arbetsgrupp ingår en representant för vardera lantbrukshögskolan, Lantbrukarnas riksförbund samt fodertillverkarna. Den andra arbetsgruppen har till uppgift att sammanfatta de krav som bör kunna ställas på sådana antibiotika som skall användas som fodermedelstillsats för tillväxtstimulering och hur egenskaperna hos dessa skall dokumenteras. I denna arbetsgrupp ingår en representant för vardera statens veterinärmedicinska anstalt, socialstyrelsen, statens livsmedelsverk samt veterinärhögskolan.

JoU1976/77:6

6 Utskottet finner i likhet med i ärendet hörda remissinstanser att pågående utredningsarbete bör avvaktas och förordar därför ingen särskild åtgärd med anledning av motionen 1975/76:1715.

Utskottet hemställer

att riksdagen lämnar motionerna 1975/76:1666 och 1975/76:1715 utan åtgärd.

Stockholm den 9 november 1976

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Lundkvist (s), fru Theorin (s), herr Jonasson (c)*, fru Lundblad (s), herrar Enlund (fp), Lindberg (s), Johansson i Holmgården (c), Wictorsson (s)*, Andersson i Ljung (m), Olsson i Edane (s), fru Fredrikson (c), herrar Strömberg i Vretstorp (s), Adolfsson (m) och Bengtsson i Sölvesborg (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 52506 Stockholm 1976