med anledning av motion om avgiftssättningen inom statlig och kommunal verksamhet
K on stitu tion sutsk ottets betänkande
19 7 6 /7 7 :1 4
m ed a n led n in g av m otion om a v g iftssä ttn in g e n in om statlig och k o m m u n a l verk sam h et
M o tio n en
I m o tio n e n 1975/76:922 av herr Å kerlind (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller o m utr ed n in g och förslag sy ftande till förbud mot att inom statlig och k o m m u n a l v e rk s a m h e t ta ut betalning för vara eller tjänst som ej tillhandahållits.
I m o tio n e n anförs att på olika o m r å d e n av statlig och k o m m u n a l v e r k s a m h e t det förhållandet ofta kritiseras att fulla avgifter tas ut trots att m o t s varande tjänster inte tillhandahålls. Sålunda har t. ex. påtalats att televerket tar ut full abonnem angsavgift även i de fall då kabelfel vållat avbro tt på en telefonlinje u n d e r lång tid. A tt de som bor så till att de inte kan se T V 2 ä ndå måste betala full TV-avgift är ett an n at sådant exempel. På senare år har pro blemen ökat på det k o m m u n a la om råd et g enom det k o m m u n a l a renhålln ingsm onopolet. I åtskilliga fall har förekom m it att en sk ild a tvingats betala renhållningsavgift trots att någon d ä re m o t svarande tjänst aldrig u t förts av k o m m u n e n . Det borde enligt m o tio n ären vara lika självklart inom statlig och k o m m u n a l v e rk s am h et so m in om privat v e rk s a m h e t att den enskild e aldrig skall tvingas betala för något som han inte har fått.
U tsk o ttet
De frågor som berörs i m o tio n en har dis kuterats i m ånga olika s a m m a n h a n g bl. a. i riksdagen.
Enligt uts kottet är det självklart att kritik kan riktas m o t beslut och å t gärder från sam hällets sida som av d en enskild e uppfattas so m rättsstridiga eller orättvisa. Emellertid måste beaktas att b akom besluten ligger en strävan att å s ta d k o m m a så ändamålsenliga och likformiga principer som möjligt sam t att tillgodose den enskild es rättstrygghet.
Det åligger m y n d ig h etern a och a n d ra samhällso rg an att tillämpa de regler som s ta tsm a k te r n a och de k o m m u n a la självstyrelseorganen lägger fast. V id a re bör erinras o m de möjligheter som står d en enskilde till bu d s i fråga o m rätt att föra talan mot m y n d ig h e ts beslut sam t rätt till dispens från givna regler. Mot de n n a bak gru nd har uts kottet inte funnit skäl att förorda en utr ed n in g av det slag som föreslås i m otionen. Beträffande de i m otionen angiv na exem plen på avgifter hänvis ar uts kottet till u ttalan d en av riksdagen (se bl. a. KrU 1972:11 och JoU 1975/76:44).
I Riksdagen IV 7 6 /7 7 . 4 sam!. N r 14
U ts k o ttet hem ställer
att riksdagen avslår m o tio n e n 1975/76:922. S to ckholm d en 30 n o v e m b e r 1976 På konstitu tio n su ts k o ttets vägnar K A R L BOO
Nänarande: herrar Boo (c). Björck i Nässjö tm). Mossberg* (s). Fiskesjö (c), N ord in (c). Karlsson i M alu n g (s). Schött (m). Gustafsson i R onneby* (s). K in d b o m (c) Nyquist (s), fru H a m m a r b a c k e n (c), fru Cederq vis t (s), fröken Nilsson (s), Fru Stålberg* (s) och herr Tarschys* (fp). *Ej n ärv a ra n d e vid b e tä n k a n d e ts ju ste rin g .
G O T A B 52642 S to c k h o lm 1476