Med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser mineralförsörjning m. m. jämte motioner

NU 1976/77: 25

Näringsutskottets betänkande 1976/77: 25

med anledning av propositionen 1976/77:100 i vad avser mineralförsörjning m. m. jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1976/77:100 bilaga 17 punkterna D 1-6 (Sveriges geologiska undersökning, bergsstaten och statens gruvegendom) på driftbudgeten och V: 11 (lån till processutveckling i Ranstad) på kapitalbudgeten. Förutom två motioner som mera direkt hänför sig till framställningarna om anslag behandlas i samband med frågan om anslag till nämnden för statens gruvegendom en motion om gruvdrift i Kaunisvaara.

MINERALFÖRSÖRJNING M. M.

1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten Dl (s. 104-115) och hemställer

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering samt information och dokumentation för budgetåret 1977/78 anvisar ett reservationsanslag av 24 047 000 kr.

2. Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet. Regeringen har under punkten D2 (s. 115-126) föreslagit riksdagen att till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.

I motionen 1976/77:874 av herr Nilsson i Östersund m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag angående försöksverksamhet med en fast stationerad geolog i Jämtlands län för intensifierad forskning, prospektering och exploatering av länets malm- och mineraltillgångar.

Motionen

Naturresurserna i Jämtlands län har enligt motionärerna inte blivit föremål för en tillfredsställande prospektering. Detta torde delvis kunna bero på att den geologiska kunskapen i detta område baseras på en berggrundskarta från slutet av 1800-talet. Vissa undersökningar om länets geologiska förhållanden pågår. I motionen nämns bl. a. Norrlandsfondens s. k. mineraljakt. Norrlandsfondens insatser för mineralletning har lett till att ca 400 fynd gjorts inom länet. Motionärerna påpekar vidare att länsstyrelsen

1 Riksdagen 1976177. 17 sami. Nr 25

NU 1976/77: 25

i Jämtlands län, företagareföreningen och landstinget har uppmärksammat den aktuella situationen och funnit att starkare insatser krävs på länsplanet. Dessa bör koncentreras till väl definierade projekt, i första hand avseende mineral- och bergarter. Härigenom skulle sysselsättningen inom länet på längre sikt kunna ökas. Motionärerna anser nämligen att det finns mycket goda förutsättningar att skapa nya arbetstillfällen i Jämtlands län genom exploatering av länets malm- och mineraltillgångar.

Tidigare'riksdagsbehandling av frågan om länsgeologer

Vid riksmötet 1975/76 behandlades ett motionsyrkande om att riksdagen skulle uttala sig för att geologer skulle knytas till länens planeringsorgan. Näringsutskottet (NU 1975/76:55 s. 12) avvisade yrkandet med hänvisning till att SGU inte hade fört fram förslag om inrättande av sådana tjänster. Riksdagen avslog motionsyrkandet.

Pågående utredningsarbete

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har till uppgift att ta fram underlag för överväganden rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser.

De sakkunniga bör, anförs i direktiven, utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror, dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2 000. Den tioåriga, mer detaljerade prognosen bör byggas upp av särskilda prognoser över utvinning, import, export, förädling, användning och priser. Prognoserna bör omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus.

Vidare bör de sakkunniga på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. I mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mer effektivt genom ökad återvinning.

Utskottet

I motionen 1976/77:874 föreslås försöksverksamhet med en fast stationerad gdolog i Jämtlands län. Motionärerna tänker sig att genom denna verksamhet en intensifierad forskning, prospektering och exploatering av länets malm- och mineraltillgångar skall kunna komma till stånd. De önskar att riksdagen skall göra en framställning till regeringen om att förslag till en sådan försöksverksamhet skall utarbetas.

Utskottet vill erinra om att huvuddelen av den prospektering efter mineral som Sveriges geologiska undersökning (SGU) utför numera bedrivs i form

NU 1976/77: 25

av uppdragsverksamhet. SGU påpekar i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 att prospektering är en komplicerad verksamhet som fordrar samordnade insatser av specialister och serviceorgan, representerande vitt skilda ämnesområden. För sin prospekteringsverksamhet har SGU filialer i olika delar av landet. SGU har inte fört fram förslag om en regional organisation med geologer placerade vid länsstyrelserna. Utskottet anser sig inte ha skäl att föreslå riksdagen att göra den i motionen önskade framställningen till regeringen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet för budgetåret

1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:874.

3. Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D3 (s. 127) och hemställer

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering m. m. för budgetåret 1977/78 anvisar ett reservationsanslag av

11 862 000 kr.

4. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D4 (s. 127-129) och hemställer

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1977/78 anvisar ett reservationsanslag av

12 702 000 kr.

5. Bergsstaten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten D 5 (s. 129-131) och hemställer

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 1 183 000 kr.

6. Statens gruvegendom. Regeringen har under punkten D6 (s. 131-144) föreslagit riksdagen att

1. godkänna av föredragande statsrådet förordade riktlinjer för en utvidgning av nämndens för statens gruvegendom kompetensområde,

2. till Statens gruvegendom för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 62 336 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:397 av fru Marklund (vpk) och herr Lövenborg (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att gruvbrytningen i Kaunisvaara bör inledas och hemställer hos regeringen om att förslag till finansiering snarast föreläggs riksdagen,

2. uttalar att järnvägsförbindelse Övertorneå-Pajala-Kaunisvaara bör projekteras och byggas.

NU 1976/77: 25

4 Generaldirektör Gunnar Ekevärn och avdelningsdirektör Bo Lundberg, Sveriges geologiska undersökning, och direktör Erik Svenke, Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF). har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.

Vissa regler i gruvlagen och minerallagen

Gruvlagen (1974:342) är liksom tidigare lagstiftning på området grundad på inmutningssystemet. Enligt detta system kan vem som helst få rätt att inte bara på egen utan också på annans mark undersöka och bearbeta fyndigheter av de mineral som i lagen anges vara inmutningsbara, dvs. framför allt malm till de flesta metaller. Inmutningsrätt meddelas av bergmästaren i det distrikt där den avsedda fyndigheten är belägen och tillkommer i princip den som först ansöker därom. Om förutsättningar för gruvdrift befinns föreligga kan inmutaren ansöka om att få sig anvisat ett särskilt arbetsområde, s. k. utmål, där gruvdrift får äga rum. Staten har rätt till hälftendel i utmål, s. k. kronoandel.

Lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter grundar sig på koncessionssystemet. Rätt att söka efter och bearbeta fyndigheter som omfattas av lagen upplåts sålunda efter diskretionär prövning av regeringen (eller myndighet som regeringen bestämmer). Lagen omfattar dels samma mineraliska ämnen som tidigare stenkols- och uranlagarna, dvs. stenkol, salt, olja, gas, alunskiffer, uran och torium, dels eldfasta leror och klinkrande leror samt torv som utvinns för energiändamål.

Svar på fråga om planerna på uranbrytning i Arjeplog

Industriminister Åsling besvarade den 25 november 1976 (RD 1976/77:33 s. 18) en fråga (1976/77:92) huruvida planerna på kontinuerlig uranbrytning i Arjeplog enligt hans mening skall fullföljas. Svaret var att LKAB av den förra regeringen har beviljats koncession för undersökning av möjligheterna att utvinna uran inom ett område i trakten av Arjeplog och att företaget nu har att självständigt bedöma om man vill gå vidare och också begära bearbetningskoncession.

I den följande debatten frågade herr Boström (s) om svaret innebar att industriministern om och när LKAB lägger in ansökan om kontinuerlig uranbrytning kommer att ställa sig positiv till den. Industriministern svarade att den nya inriktning av energipolitiken som regeringen aviserat har föranlett LKAB att ta kontakt med regeringen för att få del av dess syn på behovet av uranbrytning i landet. LKAB har därvid förklarat sig intresserat av att söka efter andra mineral än uran inom Arjeplogsområdet och meddelat sin avsikt att söka statligt lån för sådant ändamål. Industriministern gav i debatten besked om att LKAB skulle få ett sådant lån. Prospektering med inriktning på andra mineral än uran skulle alltså genomföras i området.

NU 1976/77: 25

något som sades vara angeläget också från sysselsättningssynpunkt. Industriministern framhöll även att nämnden för statens gruvegendom utvecklar en betydande prospekteringsaktivitet i Arjeplogsområdet. Frågeställaren genmälde följande. Man har i Arjeplog framför allt sett fram emot uranbrytning. Man har betraktat detta som den avgörande insatsen för att sysselsättningen över huvud taget skall kunna klaras. Genom uranbrytningen skulle ca 100 man få sysselsättning. Den skulle säkert också medföra en positiv utveckling i fråga om annan hantering. Prospektering efter andra mineral än uran kommer att ta lång tid. Prospektering efter uran skulle kunna ge kommunen sysselsättning relativt snabbt, vilket man är angelägen om.

Motionen

Motionärerna kritiserar den utredning som statens industriverk har utfört om möjligheterna till gruvbrytning i Kaunisvaara. Utredningen utgår i hög grad från dagens situation beträffande malmkonjunkturen. Då gruvan i Kaunisvaara tidigast kan vara färdig för brytning i början av 1980-talet är det inte rimligt att lägga dagens malmpriser till grund för en negativ bedömning av projektet Kaunisvaara. Utredningens uppfattning att det från samhällsekonomisk synpunkt inte är motiverat med gruvbrytning baseras främst på att projektet Stålverk 80 har slopats. Detta projekt bör enligt motionärerna återupptas. Som en följd härav bör gruvbrytning i Kaunisvaara, som är Pajala kommuns enda möjlighet att få en basindustri, komma till stånd.

Motionärerna föreslår vidare att gruvbrytningen skall förberedas genom att järnvägen från Övertorneå förlängs till Pajala-Kaunisvaara. Detta projekt skulle kunna igångsättas snarast och utföras som beredskapsarbete.

Interpellationsdebatt om gruvbrytning i Kaunisvaara

Industriminister Åsling besvarade den 1 mars 1977 (RD 1976/77:76 s. 26) en interpellation (1976/77:83) av herr Häll (s) om gruvbrytning i Kaunisvaara. Interpellanten hade frågat dels om industriministern ansåg att den av statens industriverk utförda utredningen om samhällsekonomiska effekter av gruvdrift i Kaunisvaara är så klar och entydig att den kan utgöra underlag för ett politiskt beslut, dels om han ansåg att utredningar av detta slag är vad regeringen behöver för att kunna bedöma framtida industriprojekt.

I svaret erinrades om att en redogörelse för Kaunisvaarafrågan har lämnats i årets budgetproposition. Av redogörelsen framgår bl. a. att denna fråga f. n. bedöms av nämnden för statens gruvegendom. Först när nämnden är färdig med sina överväganden kan det bli aktuellt för regeringen att ta ställning. Industriverkets utredning är utförd på underlag av nämnden och utgör en del av dess beslutsunderlag. Industriministern anförde vidare att det ligger i sakens natur att utredningsarbete av denna typ är behäftat

NU 1976/77: 25

med betydande osäkerhetsmarginaler. Det gäller för dem som har att fatta beslut att väga samman resultatet med andra faktorer som också måste tillmätas vikt. Statsrådet sade sig vara medveten om att det har förekommit kritik mot industriverkets utredning. Kritiken går ut på att de samhällsekonomiska liksom de företagsekonomiska plusposterna är tilltagna i underkant. Man kan naturligtvis alltid ha olika uppfattningar om detaljer i en utredning där ämnets natur gör att osäkerhetsmarginalerna är osedvanligt stora, sade statsrådet, och detta gäller även om en av de mest avgörande delarna i den företagsekonomiska kalkylen, nämligen den sannolika prisutvecklingen.

Industriministern hänvisade vidare till att nämnden för statens gruvegendom har diskuterat om beslutsunderlaget beträffande Kaunisvaara borde kompletteras med en offert från Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) som klart anger vilka kostnader staten skulle behöva ikläda sig för att få en gruvbrytning till stånd. Företaget har beräknat kostnaderna för att ta fram en sådan offert till ca 1 milj. kr. och tidsåtgången till ungefär ett år. Av flera skäl anser LKAB att det under inga omständigheter skulle gå att ta upp drift i Kaunisvaara före år 1985. Nämnden har kommit till slutsatsen att någon offert av denna typ t. v. inte bör införskaffas från LKAB.

Sedan nu resultatet av industriverkets bedömning föreligger, anförde industriministern, tvingas också regeringen konstatera att det i dag inte finns tillräckliga skäl för att inhämta en offert från LKAB. Regeringen avser alltså f. n. inte att ta några ytterligare initiativ för att få till stånd gruvbrytning i Kaunisvaara. Industriministern underströk emellertid att detta är en bedömning som grundar sig på det beslutsunderlag som finns tillgängligt i dag. Nämnden för statens gruvegendom kommer att fortsätta sitt utredningsarbete. Om nämnden bedömer att förutsättningarna för Kaunisvaaraprojektet radikalt har förändrats, är självfallet regeringen beredd att ta upp projektet på nytt och driva det med kraft. Vid ändrade marknadsförutsättningar etc. kan det framdeles bli anledning att på nytt aktualisera en brytning av denna malmreserv. Kaunisvaaramalmen kan inte för all framtid avfärdas som ointressant, framhöll industriministern.

Beträffande interpellantens andra fråga sade industriministern bl. a. att denna var så allmänt hållen att den knappast lät sig besvaras på ett meningsfullt sätt. Industriverket har också understrukit att samhällsekonomiska bedömningar alltid innehåller ett stort mått av osäkerhet. Metodiken för samhällsekonomiska kalkyler kan behöva utvecklas och förfinas. Verkets utredning fyller emellertid - med de osäkerhetsfaktorer som följer av sakens natur-de krav man f. n. kan ställa.

I den följande debatten kritiserade interpellantén den samhällsekonomiska utredningen om Kaunisvaaraprojektet, och då främst den mycket pessimistiska bedömningen av de framtida malmpriserna. Med hänsyn till att Kaunisvaaragruvan tidigast skulle kunna komma att leverera malm på 1980-

NU 1976/77:25

talet bör det vara malmpriset vid den tidpunkten och 25-30 år framåt i tiden - eftersom detta anses vara gruvans livslängd - som avgör projektets lönsamhet, menade interpellanten.

I debatten berördes även frågan om vilket subventionsbelopp som skulle erfordras för att LKAB skulle vara berett att ta upp gruvbrytning i Kaunisvaara. Industriministern erinrade om att den av LKAB utförda företagsekonomiska kalkylen, vilken utgått från LKAB:s normala kalkylränta och oförändrade reella malmpriser på 1975 års nivå, gav ett företagsekonomiskt nuvärde på -319 milj. kr. Vid 10 % lägre priser beräknas motsvarande nuvärde till -463 milj. kr. Statsrådet påpekade att kapitalsubventioner av storleksordningen 300-350 milj. kr. motsvarar nuvärdet av en årlig subvention av samma storlek som hela lönekostnaderna för nu anställd personal i projektet.

Utskottet

Nämnden för statens gruvegendom svarar för att den statliga gruvegendomen tas till vara på bästa sätt och där så är lämpligt utökas. Den prospektering och förvaltning som nämnden har att utföra avser inmutningsbara mineral. Statlig prospektering efter koncessionspliktiga mineral, bl. a. uran, handhas av Sveriges geologiska undersökning (SGU) med stöd av anslag i statsbudgeten.

I propositionen förordas bl. a. att nämndens befogenheter vidgas så att den ges möjlighet att prospektera även efter andra än inmutningsbara mineral. Utskottet tillstyrker förslaget om utvidgning av nämndens kompetensområde.

Det föreslås i propositionen att nämnden - utöver det belopp som behövs för oförändrad verksamhet - under nästa budgetår skall få disponera ytterligare 8 milj. kr. för prospekteringsuppdrag. Uppräkningen av anslaget sammanhänger med att SGU:s anslag för uranprospektering minskas väsentligt. För denna verksamhet disponerar SGU under innevarande budgetår ca 16,9 milj. kr. För budgetåret 1977/78 beräknas endast ca 10,3 milj. kr. Denna minskning av den statligt finansierade uranprospekteringen motiveras i propositionen med den ändrade inriktning av energipolitiken som regeringen i olika sammanhang har aviserat.

En väsentlig del av SGU:s resurser har under senare år kanaliserats till uranprovinsen Arjeplog-Arvidsjaur-Sorsele. Under innevarande budgetår har SGU lagt ned ca 3 milj. kr. inom Arjeplog-Arvidsjaur-området för uranprospektering. Under samma period har nämnden anslagit drygt 5 milj. kr. för prospektering efter andra mineral inom området. Vidare bekostar Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) sedan våren 1976 i Pleutajokk inom Arjeplogsområdet arbeten som avses ligga till grund för beslut om gruvbrytning. Dessa arbeten har i huvudsak utförts av SGU på LKAB:s uppdrag. LKAB har under 1976 lagt ned ca 7 m ilj. kr. pådessa arbeten och räknade med att satsa ytterligare drygt 1 milj. kr. under år 1977.

NU 1976/77: 25

8 Under hösten 1976 har dock LKAB - som framgår av ett frågesvar som industriministern lämnade i november 1976(RD 1976/77:33 s. 18)-aviserat en förändrad inriktning av bolagets insatser inom området. LKAB avser att styra över resurser från prospektering och förberedelser för uranbrytning til! prospektering och förberedelser för brytning av andra mineral, framför allt kopparmalm. LKAB haräven meddelat att bolaget avseratt söka statligt lån för detta ändamål. Industriministern ställde i utsikt att LKAB kommer att få ett sådant lån. Han framhöll att prospektering med inriktning på andra mineral än uran är angelägen från sysselsättningssynpunkt.

Utskottet ansluter sig till industriministerns bedömning att statligt finansierad uranprospektering - som hittills har bedrivits med hänsyn till efterfrågan som förutses av försörjningsskäl-inte längre kan anses motiverad. En omläggning av prospekteringsverksamheten kan komma att medföra vissa svårigheter såväl för SGU som förde kommuner där en omfattande uranprospektering har pågått. Den kraftiga förstärkning av nämndens resurser för prospektering av främst industrimineral som föreslås i propositionen bör dock göra det möjligt att bemästra dessa problem. Med hänsyn till industriministerns ovan refererade uttalande i riksdagen räknar utskottet med att de sysselsättningstillfällen i området Arjeplog-Arvidsjaur-Sorsele som den hittills bedrivna prospekteringsverksamheten har givit kommer att kunna bibehållas.

I detta sammanhang behandlar utskottet även den i motionen 1976/77:397 aktualiserade frågan om förutsättningarna för gruvbrytning i Kaunisvaara.

I propositionen redovisas (s. 101 f.) att nämnden för statens gruvegendom i december 1976 har lämnat en redogörelse för hittillsvarande undersökningar av förutsättningarna för gruvbrytning i Kaunisvaara. Av redogörelsen framgår att LKAB har undersökt alternativ med olika produktionsmängd, från 0,5 till 3 milj. ton per år. Även transportalternativ med järnväg och pipeline har undersökts. Utifrån ett företagsekonomiskt synsätt skulle projektet enligt LKAB:s bedömning inte ge tillräcklig förräntning. Om projektet skulle anses böra genomföras av samhällsekonomiska skäl, rekommenderar LKAB en produktion av 2,6 milj. ton kulsinter per år med transport av slig genom pumpning i pipeline från Kaunisvaara till Luleå, där ett kulsinterverk borde anläggas. Det för projektet nödvändiga kapitalbehovet har LKAB uppskattat till drygt 2 000 milj. kr. i löpande kostnader. LKAB har vidare meddelat att den tidigaste möjliga tidpunkten för utbud av Kaunisvaarakulsinter synes vara år 1985. Ytterligare en marknadsundersökning som LKAB låtit utföra om kulsinter från Kaunisvaara och kulsintermarknaden i övrigt visar på att världsmarknaden för kulsinter kommer att präglas av en intensiv konkurrens. Efterfrågan kommer dock att öka betydligt under den närmaste tioårsperioden.

Statens industriverk har på uppdrag av nämnden för statens gruvegendom utfört en utredning av de samhällsekonomiska effekterna av gruvdrift i Kaunisvaara. Industriverket bedömer en investering i Kaunisvaaragruvan f. n. som utomordentligt riskfylld från såväl samhällsekonomisk som fö -

NU 1976/77: 25

retagsekonomisk synpunkt. Verket menar att Kaunisvaaragruvan f. n. är ett mindre lämpligt projekt för att skapa sysselsättning i Tornedalen. Dessa slutsatser kritiseras i motionen. Motionärerna anför att industriverket i sin utredning har utgått från dagens malmkonjunktur. De föreslåratt riksdagen skall dels göra ett uttalande om att gruvbrytning i Kaunisvaara bör inledas, dels hemställa hos regeringen om att förslag till finansiering snarast läggs fram. Ytterligare ett yrkande syftar till ett uttalande av riksdagen om att en järnvägsförbindelse Övertorneå-Pajala-Kaunisvaara bör projekteras och byggas.

Frågan om gruvbrytning i Kaunisvaara har - som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående - i mars 1977 debatterats i riksdagen. Av vad industriministern anförde i debatten framgår att regeringen inte f. n. har för avsikt att gå vidare med Kaunisvaaraprojektet. Skulle förutsättningarna för detta projekt radikalt förändras är, sade industriministern, regeringen självfallet beredd att ta upp projektet på nytt och driva det med kraft. Kaunisvaaramalmen kan, anförde han, inte för all framtid avfärdas som ointressant. "Det är mycket möjligt att vi i framtiden, med andra marknadsförutsättningar för malm och andra internationella förhållanden på nytt kan få anledning att aktualisera den malmreserven."

Utskottet delar industriministerns uppfattning att, om förutsättningarna för Kaunisvaaraprojektet förändras i positiv riktning, frågan om gruvbrytning bör tas upp igen. Det är angeläget att denna fråga även i fortsättningen noga följs. Det kan härvid visa sig nödvändigt att komplettera det nu föreliggande beslutsunderlaget med bl. a. en ytterligare utredning om de samhällsekonomiska förutsättningarna och kostnaderna för att ta till vara malmtillgångarna i Kaunisvaara. En framställning till regeringen i denna fråga på grundval av motionen anser utskottet dock inte motiverad.

Vad i övrigt anförs och föreslås i propositionen har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a) godkänner av föredragande statsrådet förordade riktlinjer för en utvidgning av nämndens för statens gruvegendom kompetensområde.

b) till Stålens gruvegendom för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 62 336 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:397.

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

7. Lån till processutveckling i Ranstad. Regeringen har under punkten V: 11 ts. 356-360) föreslagit riksdagen att till Lån till processutveckling i Ranstad för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 13 600 000 kr.

NU 1976/77: 25

10 I motionen 1976/77:876 av herr Signell m. 11. (s) hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att medel beviljas för fortsatt utredning och forskning i Ranstad för hela budgetåret 1977/78.

Motionen

Motionärerna anser att den nedskärning av LKAB:s anslag för forskningsoch utvecklingsarbete i Ranstad som föreslås i budgetpropositionen kommer att få en rad negativa följder. De pekar på att den nu anställda personalen kommer att känna en betydande osäkerhet inför framtiden. Det finns vidare risk för att den kvalificerade forskningspersonalen kan komma att splittras. Arbetet på Ranstadsprojektet behöver planeras med längre tidsperspektiv än som föreslås i budgetpropositionen. Ytterligare ett skäl som motionärerna anför är att regeringsförslaget kan medföra att förprojekteringen av den föreslagna produktions- och forskningsanläggningen inte blir meningsfull.

De svenska alunskifferförekomsterna utgör en mycket värdefull råvarukälla och är en av de viktigaste hittills outnyttjade mineraltillgångarna i landet, säger motionärerna. De betecknar mot bakgrund härav industriministerns uttalande i budgetpropositionen om att verksamheten i Ranstad kan komma att läggas ned som häpnadsväckande. De ställer frågan vilken industrination i världen som kan ha råd att avbryta en sådan forskningsoch utvecklingsverksamhet. Uranet jämte övriga produkter som skulle kunna utvinnas i Ranstad skulle öka Sveriges självförsörjning och stärka den svenska ekonomin.

Billingemitredningen

Billingenutredningenfl 1976:03; ordförande: f. d. landshövding Gösta Netzén) har till uppgift att göra en utredning om alternativ för den ekonomiska utvecklingen i Billingenområdet.

I direktiven erinras om att ett antal planerings- och utredningsverksamheter är i gång som berör bl. a. konsekvenserna för markanvändning och miljö av projekt som innebär ingrepp i södra Billingen. Det är väsentligt, anför departementschefen, att ställningstaganden till dessa projekt sker mot bakgrund också av en utvärdering av de ekonomiska utvecklingsalternativ i regionen som kan förutses. Även de kommunalekonomiska konsekvenserna är i detta sammanhang av intresse. Det föreligger emellertid i dag inte underlag för sådana bedömningar.

Följande uppgifter anges för kommittén. Den bör efter samråd med berörda planerings- och utredningsorgan redovisa och analysera ett antal olika alternativ för den ekonomiska utvecklingen i området kring södra Billingen, i första hand kommunerna Skövde, Falköping, Skara och Tidaholm. Valet av utvecklingsalternativ börske med utgångspunkt i de studiersom i samband med kommunernas planeringsarbete utförs av alternativa sätt att ut -

NU 1976/77: 25

nyttja naturresurserna i södra Billingenområdet. I de olika alternativen bör den samlade ekonomiska utvecklingen behandlas. Förutom industri, jordbruk och handel bör således ingå även offentliga tjänster av olika slag, såsom försvar, sjukvård m. m. Alternativen bör avse utvecklingen åtminstone fram till år 1990. Vidare bör kommittén i största möjliga utsträckning utnyttja det material som har tagits fram eller f. n. tas fram på andra håll, bl. a. hos berörda myndigheter samt inom ramen för länsstyrelsens och kommunernas planeringsverksamhet och LKAB:s projektarbete. Det är väsentligt att kommittén tar del av material och erfarenheter hos berörda intresseorganisationer.

Resultatet av kommitténs arbete bör enligt direktiven föreligga senast den 15 augusti 1977.

Utskottet

Sedan år 1975 har, i samarbete mellan Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), AB Atomenergi och statens vattenfallsverk, pågått projektering av ett uranverk i Ranstad. LKAB har åtagit sig att ansvara för ledningen av den fortsatta projekteringen. I propositionen redovisas att LKAB under hösten 1976 har ansökt om lån för projekteringsarbeten för en uranproduktionsanläggning med en kapacitet av 6 milj. ton skiffer per år som skulle kunna ge 1 275 ton uran per år. LKAB har - sedan bolaget informerats om att den hittillsvarande brytningen inte är förenlig med den nya regeringens allmänna politik - lämnat förslag till en ändrad inriktning av verksamheten. LKAB förordar att den fortsatta verksamheten i Ranstad baseras på en produktions-/forskningsanläggning. Denna bör dimensioneras för brytning och bearbetning av ca 1 milj. ton skiffer per år. Målet för verksamheten vid en sådan anläggning i Ranstad skall enligt LKAB vara att klargöra hur alunskifferns beståndsdelar tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt skall kunna utvinnas. Syftet är att inom en tioårsperiod utveckla en industriell totalutvinningsprocess. I propositionen påpekas vidare att ett mer fullständigt underlag för bedömning av frågan om forsknings- och utvecklingsarbete kring alunskiffern kan förväntas föreligga under hösten 1977. LKAB skall redovisa utredningar rörande de personal-, tids- och kostnadsmässiga konsekvenserna av alternativa utformningar av anläggningen i Ranstad. Som ett led i detta utredningsarbete ingår att belysa följderna av en nedläggning av verksamheten. Vidare beräknas Billingenutredningen (I 1976:03) slutföra sitt utredningsuppdrag sommaren 1977.

I avvaktan på detta mer fullständiga utredningsunderlag beräknas i propositionen medel endast för verksamheten under andra halvåret 1977. Medelsbehovet för återstoden av budgetåret blir beroende på den inriktning av projektet som blir resultatet av pågående utredningsarbete. Medel för första halvåret 1978 anges därför komma att anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1977/78. Detta förslag kritiseras i motionen 1976/77:876. Mo -

NU 1976/77: 25

tionärerna anser att den föreslagna begränsningen av anslaget kommer att få en rad negativa effekter bl. a. för möjligheterna att fullfölja forsknings-och utvecklingsarbetet samt för sysselsättningen i regionen. De föreslår ett uttalande av riksdagen om att medel skall beviljas för fortsatt utredning och forskning i Ranstad för hela budgetåret 1977/78.

Utskottet ansluter sig till industriministerns bedömning att en förutsättningslös prövning av verksamheten i Ranstad på grundval bl. a. av nu pågående utredningsarbete bör komma till stånd. Regeringen bör härvid ha fullständig handlingsfrihet och alltså inte vara bunden av tidigare åtaganden. Med hänsyn härtill och till att underlag för en sådan prövning kommer att föreligga inom det närmaste halvåret finner utskottet det rimligt att medel nu beräknas endast för perioden juli-december 1977.

Utskottet vill framhålla att - som anförs i propositionen - det sätt varpå medlen ställs till bolagets förfogande inte väsentligt kommer att påverka LKAB:s tidsplan för nödvändigt utredningsarbete. Den personal som f. n. är knuten till Ranstadsverket bör det därför vara möjligt att behålla. Någon framställning till regeringen med anledning av motionen finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Lån till processutveckling i Ranstad Tor budgetåret 1977/78 anvisar ett investeringsanslag av 13 600 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1976/77:876.

Stockholm den 31 mars 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Ndnwande: herrar Svanberg (s)(p. 1-6), Sjönell (c), Hovhammar(m), Bengtsson i Landskrona (s). Börjesson i Glömminge (c). Blomkvist ts). Andersson i Örebro (fp), Wååg (s) (p. 7), fru Hambraeus (c), herr Carlsson i Tyresö (s), fru Oskarsson (c), herrar Pettersson i Lund (s), Siegbahn (m). Häll (s). Jonsson i Husum (s) och Holger Bergqvist i Göteborg (fp).

Reservationer

1. vid punkten 6 (Statens gruvegendom) av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Carlsson i Tyresö, Pettersson i Lund, Häll och Jonsson i Husum (alla s) som anser dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med ”kunna bibehållas” bort ha följande lydelse:

Den förändrade inställning till uranbrytning som förslagen i propositionen

NU 1976/77: 25

är ett uttryck för kan utskottet inte acceptera. Prospekteringen inom området Arjeplog-Arvidsjaur-Sorsele bör fullföljas och avse s. k. fullprospektering, dvs. en förutsättningslös genomsökning som innebär att man samtidigt systematiskt letar efter fyndigheter av alla olika slags mineral. De malmförekomster som påvisats inom Pleutajokkområdet synes från mineralförsörjningssynpunkt vara mycket intressanta. Med hänsyn till den långsiktiga hushållningen på mineralområdet är det därför angeläget att redan inledda arbeten som utgör en första förberedelse för gruvbrytning slutförs. En gruvbrytning inom den här aktuella regionen skulle även fa viktiga regionaloch sysselsättningspolitiska effekter. Det sagda gäller alldeles oavsett riksdagens framtida beslut beträffande kärnkraftsutbyggnaden i Sverige. Med hänsyn även härtill anser utskottet att nu pågående prospekteringsverksamhet bör fullföljas och utvidgas. Om så visar sig nödvändigt bör medel härför ställas tili berörda myndigheters förfogande genom anslag på tillläggsbudget. Vad utskottet här har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till regeringens förslag godkänner av föredragande statsrådet förordade riktlinjer för en utvidgning av nämndens för statens gruvegendom kompetensområde,

b) med bifall till regeringens förslag, till Statens gruvegendom för budgetåret 1977/78 anvisar ett förslagsanslag av 62 336 000 kr.,

c) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om prospekteringsverksamhet i Arjeplog-Arvidsjaur-Sorseleom rådet.

2. vid punkten 7 (Lån till processutveckling i Ranstad) av herrar Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, Carlsson i Tyresö, Pettersson i Lund, Häll och Jonsson i Husum (alla s) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "att göra" bort ha följande lydelse:

De svenska alunskiffrarna utgör en mycket betydelsefull råvara. Utskottet vill erinra om att LKAB har påpekat att det om dessa förekomster utnyttjas är möjligt att skapa en framtida ökad försörjningssäkerhet inom väsentliga sektorer av det svenska samhällslivet. Enligt LKAB:s uppfattning ligger ett utnyttjande av skifferns totalinnehåll nu inom räckhåll. Det krävs dock fem till tio års utvecklingsarbete för att utarbeta tekniska processer som är ekonomiskt och miljömässigt acceptabla. Motionärerna ifrågasätter om det svenska samhället har råd att avbryta denna forsknings- och utvecklingsverksamhet. Utskottet instämmer häri. Under budgetåret 1977/78 avser LKAB att ta fram underlag för beslut om hur den framtida verksamheten i Ranstad skall bedrivas. Utskottet delar motionärernas uppfattning att bo -

NU 1976/77: 25

laget behöver en längre planeringsperiod än det halvår som regeringsförslaget i realiteten innebär. Även för den personal som är knuten till Ranstadsprojektet är det synnerligen väsentligt att verksamheten under hela det kommande budgetåret nu säkras. Anslag till LKAB för Ranstadsprojektet bör därför utgå för hela budgetåret 1977/78. Utskottet tillstyrker alltså motionen. dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:876 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 77 53687 Stockholm 1977