Med anledning av motioner om skogsindustrin
NU 1976/77:43
Näringsutskottets betänkande 1976/77:43
med anledning av motioner om skogsindustrin Ärendet
I detta betänkande behandlas sex motioner.
Fem av motionerna har anknytning till frågan om ett näringspolitiskt program för skogsnäringen och innehåller yrkanden om bl. a. utarbetande av ett skogspolitiskt handlingsprogram, åtgärder för att trygga köpsågverkens råvaruförsörjning, tillvaratagande av rivningsvirke, förstatligande av den privata skogsindustrin, utredning om stöd till träindustrin i skogslänen.
Den sjätte motionen avser utbyggnad av de anläggningar som AB Statens Skogsindustrier (ASSI) har i Karlsborg i Norrbotten.
Motionerna redovisas nedan.
Motionsyrkandena
De motioner som behandlas är följande:
1976/77:125 av herr Nyquist m. fl. (s), vari hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär sådana åtgärder som kan bidra till att trygga de s. k. köpsågverkens råvaruförsörjning,
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om massaindustrins möjligheter att ta till vara rivningsvirke utreds,
1976/77:214 av herr Lundkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att de i motionen föreslagna åtgärderna omedelbart vidtas för att trygga sysselsättningstillfällen i våra glesbygder som hotas genom köpsågverkens brist på råvara,
1976/77:396 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om angelägenheten av ett snabbt beslut beträffande byggandet av kartongfabrik vid ASSI:s anläggningar i Karlsborgsverken,
1976/77:884 av herr Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för ett överförande av den privata skogsindustrin i statlig ägo,
1976/77:1260 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hemställs
1. att riksdagen begär att regeringen snarast låter utreda förutsättningarna för ett stöd till träindustrin i skogslänen i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna,
1 Riksdagen 1976/77. 17 sam!. Nr 43
NU 1976/77:43
2. att riksdagen hos regeringen begör att ett s. k. pilotprojekt snarast inieds i Västerbotten och Norrbotten enligt dessa riktlinjer,
1976/77:1327 av herr Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan (1) att riksdagen godkänner de riktlinjer för en aktiv näringspolitik som anges i motionen, i den del denna hemställan gäller riktlinjer i fråga om skogsindustrin.
Det här ifrågavarande yrkandet i motionen 1976/77:1327 har i övrigt behandlats i utskottets betänkande 1976/77:30.
Frågor om näringspolitiskt program för skogsnäringen, m. m.
Motionerna
I motionen 1976/77:1327 om näringspolitiken och inrättande av en strukturfond uttalas i avsnitt 4 att det är angeläget att regeringen fullföljer den socialdemokratiska regeringens arbete på ett skogspolitiskt program. Ett viktigt skäl för ett sådant program är skogsindustrins utbyggnadsplaner, vilka inte motsvaras av tillväxttakten inom skogen, säger motionärerna. Utan bestämda åtgärder från samhällets sida skulle företagens planer kunna få en förödande inverkan på den svenska skogens framtida produktionsförmåga och därmed på sysselsättningen, anför de. Prisstegringarna på skog under senare år har enligt motionärerna lett till att mindre ekonomiskt bärkraftiga företag, särskilt sågverk som ligger inom sysselsättningssvaga områden, bl. a. i södra Sveriges inland, har fått svårt att konkurrera om råvaror. Den begränsade råvarubasen gör det viktigt att satsningar på ökad produktion inom skogsnäringen inriktas på vidareförädling av råvaror och halvfabrikat.
Motionärerna erinrar om att prövning enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) numera skall företas när det gäller större utbyggnader av bl. a. massa- och pappersindustrin. Prövningen sker därför att denna industri har betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara och med landets samlade mark- och vattentillgångar. Det framstår för motionärerna som oundgängligen nödvändigt att samhället får möjligheten att överblicka och samordna utbyggnaden av skogsindustrin. Endast genom en planmässig hushållning under samhällets ledning kan såväl sysselsättnings- och regionalpolitiska intressen som resurshushållnings- och miljöintressen tillgodoses på ett sätt som är till gagn för de anställda i skogsnäringen och för hela folket, uttalar de.
Enligt motionen 1976/77:884 bör den privata skogsindustrin överföras i statlig ägo. Motionärerna refererar tili motioner av vänsterpartiet kommunisterna vid tidigare riksmöten.
Skogsindustrin har inte utvecklats på samma sätt som andra delar av svensk industri, anförs i motionen. Inom denna industrisektor har inga företag tillkommit för framställning av nya varor. Utvecklingen har tvärtom präglats av omfattande rationaliseringar och strukturförändringar. Detta har lett till nedläggningar av fabriker och därav betingade sysselsättningspro -
NU 1976/77:43
blem, varvid skogsbolagen inte har känt något socialt ansvar.
Det är de kortsiktiga profitintressena som har styrt de privata skogsbolagens handlande, anser motionärerna. De hävdar att den svenska skogsindustrin inte har intresserat sig för att genom forskning och utveckling få fram nya produkter ur skogsråvaran. Skogsbolagens intresse för forskning och utveckling har, säger de, framför allt varit knutet till skogsredskapen - för att få en snabb och billig skogsavverkning och minska antalet skogsarbetare. Fortfarande är enligt motionärerna svensk skogsindustri i huvudsak inriktad på framställning av halvfabrikat. De stora profiterna på pappersmassa har gjort att endast hälften av den i Sverige producerade mängden massa vidareförädlas inom landet till papper.
Motionärerna anser att en viss procentuell del av skogsindustrins produktionsvärde bör satsas på avancerad forskning för att skapa nya produkter och därmed nya sysselsättningsmöjligheter. De nämner särskilt avancerad träkemisk forskning, bl. a. för utnyttjande av lignin, samt framställning av protein ur skogsavfallsprodukter.
Den nödvändiga strukturomvandlingen av skogsindustrin måste enligt motionärerna ske efter ett medvetet, långsiktigt program i folkets och inte i profitens intresse. Ett bättre utnyttjande av skogsråvaran får inte leda till enbart ökad produktion av massa och sågade trävaror. Från sysselsättningssynpunkt måste förädlingen av t. ex. massa till papper och sågade trävaror till möbler, hus etc. vara det väsentligaste, anför motionärerna.
Sågverkens råvaruförsörjning ägnas särskild uppmärksamhet i motionerna 1976/77:125,1976/77:214 och 1976/77:1260.1 den sistnämnda föreslås också åtgärder till stöd för skogslänens träindustri i allmänhet.
Enligt motionen 1976/77:125 har köpsågverken under senare tid fått svårigheter med sin virkesförsörjning. Detta beror enligt motionärerna på att staten, skogsbolagen och skogsägarföreningarna i huvudsak sköter förädlingen i egna industrier. På grund av knapphet på råvara blir priserna orimligt höga för de sågverk som inte har tillgång till egen skog. Råvaruförsörjningen skulle kanske, uttalar motionärerna, kunna förbättras om köparna av sågtimmer kunde acceptera klenare dimensioner än de nu vanliga. Men då skulle råvaruunderlaget för massaindustrin minskas. Därför borde undersökas om inte massaindustrin kan kompenseras med rivningsvirke, som i dag betraktas som avfall.
Likartade synpunkter på köpsågverkens råvaruförsörjning anförs i motionen 1976/77:214. Motionärerna framhåller dessutom att sågverksindustrin i motsats til! övrig processindustri inom skogssektorn är spridd över alla delar av landet. En strukturomvandling inom landets sågverksindustri är enligt motionärerna nödvändig och kommer att ske. Med hänsyn till sågverksindustrins regionalpolitiska betydelse måste samhället skaffa sig inflytande över denna industris fortsatta utveckling. I ett samlat näringspolitiskt program för skogssektorn är det, säger motionärerna, angeläget att sågverksindustrin ges minst samma utrymme som för närvarande och att
NU 1976/77:43
en regional struktur, med sågverken lokaliserade till inlandets glesbygder, eftersträvas. På grund av den f. n. bekymmersamma råvarusituationen för många sågverk finns det emellertid inte tid att avvakta ett samlat program för skogsnäringen, anser motionärerna. De föreslår att sådana sågverk som är särskilt betydelsefulla för sysselsättningen inom sitt område garanteras råvaror genom ett system med virkeskvoter upprättade i anslutning till länsplaneringen och fastställda av regeringen.
Enligt motionen 1976/77:1260 måste en väntad strukturomvandling inom delar av träindustrin och svårigheter med råvaruförsörjningen mötas med gemensamma ansträngningar av företag och samhälle. En övergripande planering och samlade insatser är viktiga förutsättningar för att en strukturomvandling skall kunna genomföras utan förödande verkningar på sysselsättningen för de anställda inom träindustrin, särskilt i Norrland. Därför bör enligt motionärerna följande åtgärder vidtas. Domänverkets planerade skogsterminal i Sorsele bör på försök utvidgas till en råvaruterminal, där skogsråvaran sorteras och fördelas på olika avnämare. Marknadsföringsföretaget Expolaris i Skellefteå bör utnyttjas för marknadsundersökningar. För att produktutvecklingen skall främjas bör ökade resurser tillföras dels företagareföreningarna i Norrbottens och Västerbottens län, dels den av styrelsen för teknisk forskning (STU) och träförädlingsindustrin bildade Stiftelsen förträmanufakturteknisk forskning, varjämte samverkan mellan olika företag i träbranschen bör uppmuntras. En högre träteknisk utbildning, knuten till högskolan i Luleå, bör lokaliseras till Skellefteå, liksom branschinriktad kursverksamhet. För forskning bör tillkomma en forskningsstation, organiserad som filial till Svenska träforskningsinstitutet och med samarbete med bl. a. skogshögskolan i Umeå. Vidare bör ett trätekniskt utvecklingscentrum inrättas i samarbete med STU och Norrlandsfonden.
Ägarförhållanden inom skogsindustrin
Näringsutskottet lämnade i ett betänkande år 1975 (NU 1975:11) om motioner rörande skogsindustrin följande uppgifter om ägarförhållandena inom branschen.
Av skogsindustriföretagens årsredovisning för år 1973 framgår att av den totala produktionen av massa i Sverige om 9,4 milj. ton staten svarade för 8 96, konsumentkooperationen för 3 96, den producentkooperativa skogsägarrörelsen för 16 96 och de privata skogsbolagen för 73 96. För den totala årsproduktionen av papper och papp om 5,2 milj. ton var den procentuella fördelningen på olika ägarkategorier följande: staten 10 96, konsumentkooperationen 7 96, den producentkooperativa skogsägarrörelsen 11 96 och privata skogsbolag 72 96.
NU 1976/77:43
5 Forskning och utvecklingsarbete inom skogsindustrin
Näringsutskottet har i betänkanden åren 1973-1976 (senast NU 1975/76:56) givit ingående redogörelser för forskning och utvecklingsarbete inom skogsindustrin, till vilka hänvisas.
Dessa redogörelser behandlar dock inte utvecklingsarbete kring användningen av rivningsvirke som råvara inom skogsindustrin. Rivningsvirke har hög halt av föroreningar, såsom metallföremål, grus och betong. Inom Sverige finns i dag ingen utvecklad teknik för mekanisk separering. Vissa försök görs dock utomlands. 1 den internationella facktidskriften Pulp and Paper International har i mars 1977 lämnats en redogörelse för en industriell anläggning i USA där rivningsvirke används som råvara för massaindustri.
Vissa utredningar m. m.
Chefen för industridepartementet tillsatte år 1973 ett branschråd för skogsindustrin (ordförande: industriminister Nils G. Åsling fr. o. m. den 1 februari 1977). I en inom departementet upprättad promemoria som anger riktlinjer för rådets verksamhet uttalas att det med hänsyn bl. a. till de fortsatta betydande strukturella förändringar som förestår är angeläget att få till stånd ett löpande samråd mellan berörda samhällsorgan, företagen och de anställda angående de problem som föreligger på skogsindustrins område för att därigenom försöka komma fram till en samstämmig syn på denna industrigrens förutsättningar och framtida utveckling.
Branschrådets huvudsakliga uppgift är att systematiskt följa utvecklingen inom skogsindustrin i dess helhet och då särskilt i ett längre tidsperspektiv. På grundval av efterfrågeprognoser för svensk skogsindustri bör rådet regelbundet diskutera den förväntade efterfrågeutveckiingens innebörd för skogsindustrin och för näringspolitiken.
Rådet skall ta erforderliga initiativ för att med lämplig tidsintervall sådant underlag tas fram att den svenska skogsindustrins totala förväntade investeringar samt därmed sammanhängande finansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling kan belysas för de närmast kommande åren och diskuteras av rådet. De på så sätt framtagna långsiktiga bedömningarna bör av rådet stämmas av mot förväntad efterfrågeutveckling, råvarutillgång och andra ekonomiska faktorer av betydelse för branschens utveckling. Särskild vikt bör härvid läggas vid en analys och diskussion kring investeringarnas inriktning vad gäller produktion och regional fördelning samt de sannolika konsekvenserna av den angivna inriktningen främst vad gäller sysselsättning, kapacitetsutveckling och råvarubehov.
Rådet är oförhindrat att även ta upp andra frågor som bedöms vara av betydande gemensamt intresse för skogsindustrin.
1973 års skogsutredning (Jo 1973:06; ordförande: landshövding Bengt Lyberg) har i uppdrag att komplettera de principförslag om den framtida skogs -
NU 1976/77:43
politiken som skogspolitiska utredningen lade fram i betänkandet (SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken. Denna komplettering bör enligt direktiven bl. a. omfatta utredningar om möjligheterna att öka avverkningarna inom ramen för ett långsiktigt producerande skogsbruk. Ett system för en rullande virkesbalansutredning bör utarbetas. Utredningen skall även bedöma vilka styrmedel som behövs inom skogspolitiken för att säkerställa att en långsiktig hög produktion kan vidmakthållas inom skogsindustrin och därmed också en långsiktig hög intensitet i det svenska skogsbruket.
År 1974 uppdrog Kungl. Majit åt statens industriverk att utreda vissa frågor rörande trävaruindustrin. Uppdraget omfattade en bedömning av marknadsutvecklingen fram till år 1980 och dess konsekvenser för produktion, sysselsättning och anläggningsstruktur. I första hand borde enligt direktiven den träbearbetande industrin studeras. Förhållandena inom de råvarunära delarna av branschen (sågverken, skivindustrin) skulle beröras endast i den mån detta vad nödvändigt för att huvuduppgiften skulle kunna fullgöras.
Uppdraget har redovisats i rapporten (SIND 1975:1). Den träbearbetande industrin under 1970-talet. Under år 1976 tog industriverket i samråd med berörda bransch- och arbetstagarorganisationer initiativ till en uppdatering av utredningen. Resultatet av denna uppdatering har publicerats i april 1977 i rapporten (SIND 1977:1) Den träbearbetande industrin 1976-1980.
Enligt sistnämnda utredning kan den träbearbetande industrins läge sammanfattas enligt i huvudsak följande.
Produktionen inom den träbearbetande industrin, som under perioden 1968-1971 ökade med något mer än 4 % per år uttryckt i fasta priser, utvecklades under åren 1972-1974 i stort sett i oförändrad takt. Under 1975 synes däremot produktionsvolymen ha stagnerat på 1974 års nivå. Tillväxten efter 1972 har i huvudsak kunnat hänföras till delbranscherna trähus och trämöbler.
Branschområdets exportandel, som mellan 1968 och 1972 ökade från 7 till 12 96, har fortsatt att öka till en nivå på 14 96 år 1975. Importens andel av tillförseln har mellan 1972 och 1975 ökat snabbare än exportens andel av produktionen och uppgick 1975 till ca 8 96. Volymtillväxten hos såväl export som import har nästan helt varit hänförlig till trämöbler.
Antalet sysselsatta inom den träbearbetande industrin, som både 1968 och 1972 uppgick till ca 45 000, har ökat till något mer än 47 500 år 1975. Ökningen har nästan helt avsett trähus- och trämöbelindustrierna. Nedgången i antalet arbetsställen var under åren 1972-1974 i medeltal ca 2 96 per år, vilket innebär en något långsammare minskningstakt än under perioden 1968-1972.
Investeringarna inom träbearbetande industri exklusive trämöbelindustri låg under åren 1973-1975 på en högre nivå jämfört med den närmast föregående femårsperioden. Under 1976 och 1977 förväntas däremot minskade investeringar. Inom trämöbelindustrin var investeringarna lägre 1974-1975
NU 1976/77:43
än under närmast föregående år. Inom denna delbransch förväntas investeringsökningar 1976-1977.
Lönsamheten, mätt som avkastning (efter skatt) på företagens totalt sysselsatta kapital, har ökat under åren 1972-1975 i jämförelse med 1970-1971 års nivå. Lönsamhetsförbättringen har varit störst inom trähus- och snickeriindustri samt övrig träbearbetande industri.
Det branschpolitiska stödet, som för den träbearbetande industrins vidkommande trädde i kraft budgetåret 1972/73, har fortsatt tills vidare t. o. m. budgetåret 1976/77. Fr. o. m. sistnämnda budgetår har systemet med omställ ningsbidrag och strukturgarantier, som tidigare endast varit tillgängligt för möbelindustrin, utvidgats till att omfatta även snickeriindustrin. Samtidigt har ramen för exportfrämjande åtgärder ökats.
Satsningen på teknisk forskning och utveckling har inom den träbearbetande industrin legat på en relativt låg nivå. Under 1975 inleddes ett samarbete mellan styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Träindustrins branschorganisation, som resulterade i att Stiftelsen för trämanufakturteknisk forskning kunde bildas våren 1976 med STU och omkring 150 branschföretag som ekonomiska garanter. Budgeten för stiftelsens ramprogram uppgår under det första verksamhetsåret till 2,5 milj. kr.
En jämförelse mellan prognoserna för perioden 1974-1980 i SIND 1975:1 och den faktiska utvecklingen under prognosperiodens två första år visar för produktionsvolymens vidkommande tillväxttakter nära (trähus) eller under prognosernas lågalternativ. Utvecklingstakten för antalet sysselsatta ligger däremot hos samtliga delbranscher högre än prognosernas högalternativ.
1 budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 38) redogörs för det inredningsarbete på det skogsindustriella området som äger rum / industridepartementets regi. Arbetet väntas bli avslutat under våren 1977 och kommer att innefatta bl. a. en studie över den svenska massa- och pappersindustrins konkurrenssituation i dagsläget och på längre sikt, studier över sågverks- och skivindustriernas struktur och utveckling, en returpappersstudie, en kartläggning av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom massa- och pappersindustrin samt en kartläggning av den regionala sysselsättningsstrukturen i orter/områden som har stor andel skogsindustri.
Av särskilt intresse i detta sammanhang är regeringens uppdrag i februari 1976 till industriverket att utreda vissa frågor rörande sågverks- och skivindustrierna. Syftet med utredningsarbetet är att bidra med underlag för statsmakternas näringspolitiska ställningstagande på skogsnäringens område. I en promemoria som har upprättats inom industridepartementet anges närmare de riktlinjer enligt vilka utredningsarbetet skall bedrivas. En redogörelse för innehållet i promemorian har lämnats av näringsutskottet i ett betänkande år 1976 (NU 1975/76:56 s. 3 f.). Industriverket räknar med att kunna redovisa resultatet av detta utredningsarbete under sommaren 1977.
En utredning av träindustrin i Västerbottens län påbörjades i december 1976
NU 1976/77:43
i regi av länets företagareförening, Västerbottens läns landsting och statens industriverk. Enligt projektplanen är syftet med utredningen att ge en samlad bild av virkesflödet och den träbearbetande industrins aktuella situation, förutsättningar och utvecklingsmöjligheter. Utredningen skall vidare föreslå branschspecifika åtgärder som möjliggör att företagens utveckling och lönsamhet påverkas positivt och att länets virkestillgångar på lång sikt utnyttjas på ett kvalificerat sätt. Bland åtgärder som skall övervägas nämns förslag till integrationsmöjligheter och samverkansaktiviteter. Under utredningsarbetet skall beaktas bl. a. virkestillgång, produktionskapacitet, produktionsinriktning, produktutveckling, investerings- och utbildningsbehov samt marknads- och konkurrensförutsättningar.
Vissa uttalanden om skogsnäringen från regeringen
Industriminister Åsling besvarade den 7 december 1976 (RD 1976/77: 40 (s. 79) en interpellation (1976/77:28) av herr Lorentzon i Kramfors (vpk) om regeringens skogspolitik.
Industriministern sade sig räkna med att ett samlat näringspolitiskt program för skogsnäringen skulle kunna presenteras under våren 1978. Han tog i svaret upp några principiella synpunkter på hur en framtida politik för skogsnäringen skulle utformas.
Begränsningar i råvarutillgångarna för skogsindustrin kommer också i fortsättningen att påverka utvecklingen inom skogsnäringen. Det råder allmän enighet om att avverkningarna i våra skogar inte kan ökas, i varje fall inte på kort sikt, om det skall vara möjligt att upprätthålla en tillfredsställande balans mellan tillväxt och uttag nu och i framtiden. En fortsatt angelägen expansion av skogsindustrin måste därför t. v. i huvudsak ske genom ökad vidareförädling.
För att långsiktigt förbättra skogsindustrins råvaruförsörjning behövs, uttalade industriministern, ökade insatser på en rad områden, exempelvis en allmänt förbättrad vård av våra skogar, ett bättre tillvaratagande av det producerade virket, utveckling av industriprocesser som ger ett ökat utbyte och ökad återanvändning av bl. a. papper.
Det allmänt omfattade kravet på en god hushållning med våra skogstillgångar gör det nödvändigt att samhället även i fortsättningen har medel för att kontrollera och begränsa kapacitetsökningar i skogsindustrin. Strävan bör vara, sade industriministern avslutningsvis, att åstadkomma ett kontrollsystem som är smidigt och som så lite som möjligt griper in i detaljfrågor.
I budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 13 s. 1 och bil. 17 s. 38) anmäls regeringens avsikt att lägga fram ett näringspolitiskt program för skogsnäringen under år 1978.
Industriminister Åsling besvarade vidare den 19 januari 1977 (RD 1976/77:56 s. 38) en.fråga (1976/77:142) av herr Lindberg (s) om rävaru -
NU 1976/77:43
tillgången för vissa sågverk i Norrlands inland. Frågan gällde om industriministern avsåg att vidta åtgärder som skapar garantier för en tillräcklig råvarutillgång till skäliga priser för de små och medelstora sågverken i Norrlands inland.
I sitt svar sade sig industriministern vara medveten om att vissa sågverk under år 1976 har haft svårt att anskaffa råvara för sin produktion. Bland troliga anledningar härtill nämndes att den ökade andelen gallringar i avverkningarna sannolikt har spelat en betydande roll för det minskade utbudet av sågtimmer, liksom en ökad lagring av sågtimmer hos framför allt de större sågverken vid kusten. Genom en reducering av lagren under år 1977 till följd av en fortsatt, relativt låg virkeskonsumtion inom skogsindustrin som helhet kommer utbudet under år 1977 att bättre anpassa sig till efterfrågan, trodde industriministern. Han ansåg det därför inte påkallat att föregripa pågående utredningar om skogsnäringen genom att nu föreslå några strukturpåverkande åtgärder. Den styrmekanism som redan finns i 136 a § byggnadslagen räcker, uttalade industriministern, t. v. för att tillgodose kraven på en regionalt balanserad industriutveckling.
Under debatten tillfrågades industriministern om han inte ansåg sågverkens regionala struktur så värdefull att bevara för att trygga sysselsättningen i berörda bygder, att omedelbara åtgärder borde vidtas för att trygga köpsågverkens råvaruförsörjning.
I svaret framhölls att industridepartementets analys av råvarusituationen har visat att förhållandena varierar starkt mellan olika platser och mellan olika sågverk. Det är dock uppenbart, uttalade industriministern, att det ligger problem i att vissa skogsbolag först tillgodoser sina egna industrier innan de låter de lokala sågverken få del av råvarufångsten. Den ansvarskännande industrin är nu medveten om dessa problem och kommer att lösa dem, sade statsrådet. Av regionalpolitiska skäl är det angeläget att slå vakt om den lokalt placerade sågverksindustrin, framhöll han.
Tidigare behandling av vissa motioner om skogsindustrin
Frågan om skogsindustrins forskningsarbete har tagits upp i motioner i riksdagen åren 1966, 1967 och 1973-1976 (SU 1966:10; JoU 1967:13; NU 1973:52, 1974:47, 1975:11, 1975/76:56). Motionerna har avslagits. Inom näringsutskottet har vänsterpartiet kommunisternas representant reserverat sig till förmån för motionsyrkanden från partiets sida.
Yrkanden om förstatligande av skogsindustrin har behandlats vid de tre sistnämnda tillfällena. Näringsutskottet anförde därvid att det inte fanns anledning för riksdagen att uttala sig i fråga om förstatligande av skogsindustrin. Vid sin behandling våren 1976 av frågan hänvisade utskottet även till det pågående utredningsarbetet i syfte att bidra med underlag för ett näringspolitiskt ställningstagande på skogsnäringens område ett av de närmaste åren. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet re -
NU 1976/77:43
serverade sig till förmån för motionsyrkandet, vilket liksom de tidigare avslogs av riksdagen.
Fråga om utbyggnad av ASSI:s anläggningar i Karlsborg
Motionen
I motionen 1976/77:396 erinras om att AB Statens Skogsindustrier (ASSI) år 1975 gav in en ansökan enligt 136 a § byggnadslagen om att få förlägga kartongtillverkning vid bolagets anläggningar i Karlsborg. Motionärerna anför att frågan har förhalats genom ett betydande intrigspel, bl. a. från Sveriges skogsägares riksförbunds och den privata skogsindustrins sida. Aven bostadsdepartementet har enligt motionärerna bidragit till förhalningspolitiken. Motionärerna hävdar att råvarusituationen i denna del av Norrbotten inte kan åberopas som skäl för att stoppa projektet. Det prekära sysselsättningsläget anser de dessutom vara ett avgörande argument för ett snabbt beslut om igångsättning.
Frågans nuvarande läge
Bostadsminister Olsson besvarade den 22 mars 1977 (RD 1976/77:91 s. 94) en interpellation (1976/77:95) av herr Svanberg (s) om utbyggnad av Karlsborgs bruk.
I svaret anförde bostadsministern att de ansökningar om utvidgning av produktionen inom skogsindustrin som f. n. prövas av regeringen kapacitetsmässigt svarar mot en väsentligt ökad årsförbrukning av träfiberråvara. F. n. måste en fortsatt restriktivitet tillämpas i fråga om tillstånd till råvarukrävande kapacitetsökningar inom skogsindustrin. Det kan emellertid naturligtvis, sade bostadsministem, finnas omständigheter, inte minst sysselsättningsskäl, som kan motivera att tillstånd lämnas till utbyggnader. I dessa fall måste strävan vara att finna en lösning som innebär att den totala förbrukningen av skogsråvaror inte ökar eller i varje fall ökar så litet som möjligt.
I fråga om Karlsborgs bruk meddelade bostadsministern i svaret att överläggningar inom kort skulle äga rum mellan företrädare för regeringen och för ASSI. Bostadsministern ansåg det därför inte vara möjligt för regeringen att f. n. ta slutlig ställning till bolagets ansökan.
Utskottet
Skogsnäringen är - som framgår av redovisningen ovan - föremål för ett omfattande utredningsarbete. Syftet är att detta skall utgöra underlag för regeringens ställningstaganden till den framtida skogsindustri- och skogspolitiken. Vid 1976 års början kungjorde den dåvarande regeringen i bud -
NU 1976/77:43
getpropositionen (prop. 1975/76:100 bil. 15 s. 9) sin avsikt att under år 1977 lägga fram ett samlat program för hela skogsnäringen. Även den nuvarande regeringen har (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 38) meddelat att den avser att lägga fram ett näringspolitiskt program för skogsnäringen. Detta beräknas ske under år 1978.
Fem av de sex motioner som behandlas i detta betänkande har anknytning till frågan om ett näringspolitiskt program för skogsnäringen. Motionen 1976/77:1327 går, såvitt den behandlas här, ut på att riksdagen skall uttala att det är angeläget att den nuvarande regeringen fullföljer den socialdemokratiska regeringens arbete på ett skogspolitiskt program. 1 motiveringen berörs särskilt råvarusituationen. I motionerna 1976/77:214 och 1976/77:125 yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära åtgärder för att trygga köpsågverkens råvaruförsörjning. I den sistnämnda motionen pekas också på möjligheten att öka sågverkens råvarubas genom att använda rivningsvirke som råvara för massaindustrin. Motionärerna vill få till stånd en utredning härom. Yrkanden om utredning av förutsättningarna för stöd till träindustrin i skogslänen, liksom om konkreta stödprojekt, finns i motionen 1976/77:1260. I motionen 1976/77:884 begärs att riksdagen skall uttala sig för att den privata skogsindustrin överförs i statlig ägo.
Utskottet delar regeringens uppfattning att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas innan ställning tas till den framtida skogsindustri- och skogspolitiken. Frågan om hur sågverk utan egna skogar skall få erforderlig råvara kräver emellertid omedelbar uppmärksamhet. Vissa köpsågverk har stor betydelse för sysselsättningen i de områden där de är belägna. Det är därför, som sägs i motionerna 1976/77:125 och 1976/77:214, viktigt att råvaruförsörjningen på kort sikt för sådana sågverk säkerställs. Industriministern har, såsom redovisats i det föregående, i ett interpellationssvar tidigare i år givit uttryck för en likartad bedömning. Han räknade därvid med att problemet skulle kunna lösas på frivillig väg under medverkan av skogsbolagen.
Utskottet förutsätter att den fortsatta utvecklingen bevakas genom regeringens försorg.
Vad möjligheten att använda rivningsvirke beträffar utgår utskottet från att den undersöks inom ramen för det mera långsiktiga utredningsarbete som redan bedrivs. Det synes inte erforderligt att riksdagen gör något särskilt uttalande i detta ämne.
Inte heller finnér utskottet det påkallat med något särskilt uttalande av riksdagen med anledning av vad som anförs i motionen 1976/77:1327 om ett skogspolitiskt handlingsprogram.
I motionen 1976/77:1260 föreslås riksdagen begära att regeringen snarast låter utreda förutsättningarna för ett stöd till träindustrin i skogslänen. Som ett led i denna utredningsverksamhet bör enligt motionen ett s. k. pilotprojekt inledas i Västerbottens och Norrbottens län. Utskottet konstaterar att de frågor som aktualiseras i motionen har uppmärksammats i annat
NU 1976/77:43
sammanhang. Vad Västerbottens län beträffar berörs de av en pågående utredning, vilken utförs i regi av länets företagareförening och landsting samt statens industriverk. Det är emellertid uppenbart att dessa frågor har generell räckvidd och inte kan lösas inom ramen för ett län. Som motionärerna visar måste insatser för träindustrin göras inom ett vidsträckt fält. Betydelsefulla problem finns i hela produktionskedjan, från råvaruförsörjningen till marknadsföringen. Motionärerna betonar särskilt betydelsen av statlig eller statsunderstödd verksamhet i fråga om utbildning, forskning och produktutveckling samt rådgivning till företagen. Det är angeläget att, när resultaten av den pågående utredningen i Västerbottens län föreligger, regeringen omedelbart drar försorg om att program och resurser för denna verksamhet omprövas med sikte på att staten skall medverka tili en utveckling inom träindustrin som leder till ökad vidareförädling och tryggad sysselsättning. Riksdagen bör tillkännage för regeringen att detta är dess mening. Något särskilt uttalande av riksdagen i fråga om ett s. k. pilotprojekt synes däremot inte vara påkallat.
Förslag som har syftat till att den privata skogsindustrin skulle förstatligas har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen, senast våren 1976. Till motivering för det nu aktuella yrkandet i motionen 1976/77:884 anförs att skogsbolagen inte har satsat på forskning och utveckling för att få fram nya produkter ur skogsråvaran. Detta har bl. a., säger motionärerna, lett till sysselsättningssvårigheter och nedläggningar av företag. Mot bakgrund av bl. a. det pågående utredningsarbetet inför ett näringspolitiskt program för skogsindustrin anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att uttala sig i fråga om förstatligande av skogsindustrin.
Utöver de nämnda motionerna tar utskottet här upp motionen 1976/77:396. I denna hemställs att riksdagen skall uttala sig om angelägenheten av ett snabbt och positivt beslut om tillstånd till utbyggnad av de skogsindustrianläggningar som AB Statens Skogsindustrier (ASSI) har i Karlsborg i Norrbotten. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en utbyggnad av Karlsborgsverken skulle vara betydelsefull för sysselsättningen i regionen. Liksom de finnér utskottet det angeläget att ett beslut i frågan kan fattas snabbt. Det ankommer emellertid inte på riksdagen att ta ställning i enskilda ärenden om tillstånd enligt 136 a S bygg nåd slagen. Utskottet avstyrker därför ett uttalande av riksdagen av den innebörd som föreslås i motionen 1976/77:396.
Utskottet hemställer
1. beträffande köpsågverkens råvaruförsörjning
att riksdagen avslår motionen 1976/77:125 yrkandet 1 och motionen 1976/77:214,
2. beträffande användning av rivningsvirke inom cellulosaindustrin att riksdagen avslår motionen 1976/77:125 yrkandet 2,
3. beträffande utarbetande av ett skogspolitiskt program
att riksdagen avslår motionen 1976/77:1327 yrkandet 1 såvitt här är i fråga,
NU 1976/77:43
4. beträffande stöd till träindustrin i skogslänen
att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1260 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande förstatligande av den privata skogsindustrin att riksdagen avslår motionen 1976/77:884,
6. beträffande utbyggnad av ASSI.s anläggningar i Karlsborg att riksdagen avslår motionen 1976/77:396.
Stockholm den 18 maj 1977
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m). Bengtsson i Landskrona (s), Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), Wååg (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s), Ångström (fp), fru Oskarsson (c), herrar Sivert Andersson i Stockholm (s) och Svensson i Skara (m).
Reservationer
av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, Wååg, fru Hansson, herrar Högström och Sivert Andersson i Stockholm (alla s)
1. beträffande köpsågverkens råvaruförsörjning (mom. 1)
Reservanterna anser
dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet förutsätter” och slutar med ”regeringens försorg” bort ha följande lydelse: Utskottet finner det angeläget att regeringen genom effektiva åtgärder tillser att de köpsågverk som av resp. länsstyrelser bedöms som betydelsefulla från regionalpolitisk synpunkt tillförsäkras behövlig råvara i väntan på fastställande av en plan.
dels att utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:125 yrkandet 1 och motionen 1976/77:214 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande utarbetande av ett skogspolitiskt program (mom. 3) Reservanterna anser
dets att det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Inte heller” och slutar med ”skogspolitiskt handlingsprogram" bort ha följande lydelse:
NU 1976/77:43
14 Däremot finner utskottet det angeläget att riksdagen till regeringen riktar en uppmaning att inför arbetet med det aviserade näringspolitiska programmet för skogsnäringen beakta de synpunkter som anförs i motionen 1976/77:1327. Endast genom en planmässig hushållning under samhällets ledning kan såväl sysselsättnings- och regionalpolitiska intressen som resurshushållnings- och miljöintressen tillgodoses på ett sätt som är till gagn för de anställda i skogsnäringen och för hela folket.
dels att utskottet under 3 bort hemställa
3. att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1327 yrkandet 1, såvitt här är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
GOTAB 55095 Stockholm 1977