Med anledning av motion om förteckningar över köp och byten inom konst- och antikvitetshandeln
NU 1976/77: 5
Näringsutskottets betänkande 1976/77:5
med anledning av motion om förteckningar över köp och byten inom konst- och antikvitetshandeln
Ärendet
I motionen 1975/76:639 av herr Eriksson i Arvika (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning av frågan om införande av skyldighet för den som driver yrkesmässig handel med konst och antikviteter att föra journal över köp och byten.
Motionen
Antalet stölder av konstföremål och antikviteter från museer, kyrkor, hembygdsgårdar och privatpersoner har, påpekas i motionen, ökat kraftigt under de senaste åren. Denna utveckling beror bl. a. på att det är relativt lätt att avyttra stöldgods. För att denna handel skall motverkas och efterspaning av stulna konstverk underlättas bör de som handlar med konst och antikviteter åläggas att föra journal över köp och byten, anser motionären. Han erinrar om att ett sådant system redan finns i fråga om handel med föremål av guld, silver och platina.
Uppgifter i anslutning till motionen
Rikspolisstyrelsen sammanställer årsvis sedan år 1972 uppgifter om antalet brott där konst, mynt och frimärken eller antikviteter i övrigt har stulits och sedan år 1975 uppgifter om antalet inbrottsstölder och stölder i museer, kyrkor och hembygdsgårdar som kommit till polisens kännedom. 1 nedanstående tabell sammanfattas dessa uppgifter. Uppgifterna om godsvärdet avser dock inte alla redovisade brott, eftersom godsvärdet inte är känt i samtliga fall.
År
Mynt och frimärken
Övriga antikviteter
Konst
Museer och hembygdsgårdar
Antal
Känt
Antal
Känt
Antal
Känt
Antal
Känt
brott
gods-
brott
gods-
brott
gods-
brott
gods-
värde
värde
värde
värde
tkr
tkr
tkr
tkr
1 527
2 870
1 712
1 969
3 830
1 326
2 531
3 579
2 125
1 748
4 570
1 326
(t. o. m. juni)
6 980
1 Riksdagen 1976177. 17 sami. Nr 5
NU 1976/77: 5
2 Förordningen (1949:723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods (skrothandelsförordningen) är tillämplig även på smycken, äkta pärlor, ädla och halvädia stenar samt föremål av guld, silver, platina, nysilver, koppar, mässing, tenn eller brons. Syftet med förordningen är i första hand att motverka tillgreppsbrott genom att hindra eller försvåra avsättningen av oärligt åtkommet gods och att underlätta polismyndigheternas efterspaningar av sådant gods.
1 förordningen skiljs i olika avseenden mellan fast handlande - varmed avses den som för att utöva rörelse innehar kontors- eller butikslokal eller upplagsställe - och uppköpare, dvs. annan person som idkar skrothandeisrörelse. För rätt att idka skrothandel krävs särskilt tillstånd av polismyndighet. De föreskrifter som lämnas rörande den fasta handeln avser godkännande av ställe för rörelsen, förvärvande av gods, förande av särskild bok samt märkning och förvaring av mottaget gods. Uppköpare får inte förvärva gods av okänd person om denne inte kan legitimera sig på ett tillfredsställande sätt eller förvärvet sker i överlåtarens bostad eller affärslokal. Uppköparen måste anteckna varje affär på numrerad inköpsnota.
Rörelseidkare är enligt förordningen skyldig att lämna polismyndighet bistånd. Polismyndighet har rätt att undersöka lokaler och lager samt att granska affärsbok och inköpsnotor.
Skrothandelsförordningen överses f. n. av en särskilt tillkallad sakkunnig (H 1974:04; utredningsman: f. d. regeringsrådet Frank Öhman). Utredningsarbetet bör enligt direktiven bedrivas med utgångspunkt i att handeln med skrot m. m. även i fortsättningen behöver en särskild samhällelig reglering och insyn. Syftet med en sådan reglering bör preciseras. Vidare bör en skälig avvägning ske mellan å ena sidan samhällets intresse av att förhindra handel med gods som förvärvats olagligt och å andra sidan näringslivets intresse av att handeln inte onödigt försvåras.
I direktiven anges att den sakkunnige i samband med en kartläggning av skrotbranschens struktur bör bilda sig en uppfattning om distributionsförhållandena inom övrig handel med återvinningsgods. Den sakkunnige bör vidare undersöka omfattningen och sammansättningen av handeln med begagnade föremål. På ett tidigt stadium i utredningsarbetet bör, anförs det, den sakkunnige också studera den brottslighet som förordningen avses förhindra. I första hand åsyftas då tillgreppsbrotten i fråga om metallskrot och vissa slag av begagnade föremål. Av särskilt intresse är det sätt på vilket det olovligen tillgripna godset finner avsättning.
I direktiven påpekas att den brottslighet som förekommer på skrothandelsområdet anses bli gynnad bl. a. av att förordningen inte gäller för handel på marknad och att anteckningsskyldighet inte föreligger vid alla förvärv. En undersökning om det finns skäl att behålla dessa undantagsbestämmelser eller om de bör utgå skall därför utföras.
Utredningsuppdraget omfattar inte frågor som rör auktionsverksamhet eller verksamhet som regleras i lagen (1949:722) om pantlånerörelse. Skulle
NU 1976/77: 5
emellertid, uttalas i direktiven, den sakkunnige finna att även dessa verksamheter kräver ny eller förändrad reglering för att det allmänna syftet med skrothandelsförordningen skall uppnås, bör han anmäla detta till regeringen som då får ta ställning till om utredningsuppdraget bör utvidgas.
Brottsförebyggande rådet har till sig knutit ett antal arbetsgrupper, bl. a. en brottsskyddsgrupp. Denna, som inledde sitt arbete hösten 1973, skall verka för att åtgärder vidtas framför allt från samhällets och företagens sida för att förhindra uppkomsten av brottstillfällen och för att i övrigt försvåra möjligheterna att begå brott. Arbetsgruppen skall överlägga med berörda myndigheter, branschorganisationer och andra organ. Arbetsgruppen skall eftersträva att åtgärder i brottsförebyggande syfte i första hand vidtas på frivillig väg. Om behövliga åtgärder kräver beslut av regeringen skall arbetsgruppen inkomma till rådet med förslag till åtgärder.
Gruppen har hittills inriktat sitt arbete på att kartlägga penningtransporter, valuta- och skattebrott, miljöbrott, trafikbrott samt handelns problem med rån och tillgreppsbrott.
Brottsskyddsgruppen har tillsatt fyra projektgrupper - värdegruppen, miljögruppen, skatte- och valutagruppen samt konst- och antikvitetsgruppen. Den sistnämnda har i uppdrag att föreslå åtgärder mot stöld och förfalskning av konst- och antikvitetsföremål. Projektgruppen har hittills inriktat sin verksamhet på att utarbeta en broschyr med information om bl. a. falsk och stulen konst, värdering, intyg om äkthet, rådgivning i försäkringsfrågor och förebyggande skyddsåtgärder samt på att få fram olika metoder att märka konstföremål.
Brottsskyddsgruppen överväger att ta upp frågan om olika åtgärder för att komma till rätta med häleribrotten. 1 en promemoria från oktober 1976 påpekas att gruppen inte har behandlat denna brottstyp annat än indirekt. Detta kan, anförs det, vara att beklaga mot bakgrund av att häleribrott många gånger kan sägas utgöra ett incitament till eller ibland rent av en förutsättning för inbrott och stölder.
I promemorian anförs vidare bl. a. följande.
Brottsskyddsgruppen har i sitt arbete genom kontakt med yrkesmän på fältet, t. ex. poliser och försäkringstjänsteman, kommit till den uppfattningen att om inte effekten av eventuella förebyggande åtgärder skall förtas, den i svensk rättspraxis erkända principen om godtrosförvärv av egendom, även stulen, inte längre kan lämnas oinskränkt. Den information om brottsförebyggande åtgärder som går ut från t. ex. polis och försäkringsbolag till allmänheten syftar bl. a. till att få allmänheten att märka och förteckna sin stöldbegärliga egendom för att på så sätt försvåra för tjuvar att avsätta stöldgods samt underlätta för polisen att efterspana detta (Operation Märkning).
Genom att erkänna godtrosförvärv av stulen lösegendom har svensk rätt onekligen underlättat avsättningen av stöldgods. En jämförelse med våra
NU 1976/77: 5
nordiska grannländer visar också att svensk rätt i detta avseende har gått ganska långt. För en skärpning av godtrosförvärvsreglerna talar också det förhållandet att datateknikens utveckling har skapat helt andra förutsättningar för registrering och dokumentation av äganderätt till egendom än som förelåg för tio år sedan. Denna utveckling måste rimligen underlätta för en förvärvare av viss egendom att undersöka om denna är stulen.
Utskottet
Antalet stölder av konst och antikviteter från museer, kyrkor, hembygdsgårdar och privatpersoner har ökat under de senaste åren. År 1972 uppgick det kända godsvärdet för denna typ av brott till totalt ca 6 milj. kr. År 1975 var motsvarande siffra närmare 10 milj. kr. Utvecklingen kan, anförs i motionen 1975/76:639, bero på att det är relativt lätt att avyttra stöldgods. Motionären föreslår att riksdagen skall begära utredning om införande av skyldighet för den som driver yrkesmässig handel med konst och antikviteter att föra journal över köp och byten.
Handel med konst och antikviteter faller till viss begränsad del under skrothandelsförordningen (1949:723). Denna förordning omfattar även handel med smycken och ädla stenar samt föremål av ädla metaller, koppar, mässing, tenn eller brons. Förordningen överses f. n. av en utredning (H 1974:04). Denna bör enligt direktiven göra en skälig avvägning mellan å ena sidan samhällets intresse av att förhindra handel med gods som förvärvats olagligt och å andra sidan näringslivets intresse av att handeln inte onödigt försvåras. Utredningen studerar omfattningen och sammansättningen av handeln med begagnade föremål liksom tillgreppsbrotten i fråga om metallskrot och vissa slag av begagnade föremål.
Det ökade antalet konst- och antikvitetsstölder, som är ett internationellt fenomen, har uppmärksammats av brottsförebyggande rådet. En av rådets arbetsgrupper, brottsskyddsgruppen, har till uppgift att verka för att åtgärder vidtas framför allt från samhällets och företagens sida för att förhindra uppkomsten av brottstillfällen och för att i övrigt försvåra möjligheterna att begå brott. Brottsskyddsgruppen avser - som framgår av den redogörelse som har lämnats i det föregående - att ta upp frågan om olika åtgärder för att komma till rätta med häleribrott.
Utskottet delar motionärens uppfattning att åtgärder bör vidtas för att underlätta efterspaning av och försvåra handeln med stulna konstverk och antikviteter. En möjlighet är, såsom föreslås i motionen, att den som driver yrkesmässig handel med konst och antikviteter åläggs att föra journal över köp och byten. Utskottet utgår från att denna möjlighet kommer att prövas
NU 1976/77: 5
i det pågående utredningsarbetet. Därför finnér utskottet inte erforderligt att riksdagen gör en framställning i saken till regeringen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:639.
Stockholm den 16 november 1976
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Blomkvist (s), Andersson i Örebro (fp), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Wijkman (m), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s). Ångström (fp) och Jonsson i Husum (s).
GOTAB 52573 Stockholm 1976