Med anledning av motion om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam

NU 1976/77:52

Näringsutskottets betänkande 1976/77:52

med anledning av motion om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam

Ärendet

I motionen 1976/77:525 av fru Gradin m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär ändring av marknadsföringslagen i enlighet med vad som framförts i motionen.

Motionen

I motionen anförs att kvinnokroppen under senare år alltmer har exploaterats av kommersiella krafter i samhället. Detta har skett i tidningar, på löpsedlar, i reklam etc. Motionärerna erinrar om att marknadsdomstolen funnit att en viss annons, som den på talan av konsumentombudsmannen (KO) haft att bedöma, väl kunde anses vara otillbörlig mot den avbildade kvinnan men likväl inte enligt marknadsföringslagen kunde betecknas som otillbörlig mot konsumenterna. Deras yttrande ansluter sig till en framställning av KO till regeringen.

Marknadsföringslagen m. m.

Marknadsföringslagen (1975:1418) har som central bestämmelse en generalklausul som gör det möjligt att meddela förbud mot reklamåtgärd eller annan vid marknadsföring företagen handling, som genom att strida mot god affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Förbud skall i regel förenas med vite. Vid sidan av generalklausulen finns särskilda straffbestämmelser rörande vissa speciella marknadsföringsåtgärder som inte är aktuella i detta sammanhang. Två andra generalklausuler gäller information och produktsäkerhet.

För tillämpning av lagen svarar konsumentombudsmannen (KO) - vilken befattning är förenad med tjänsten som chef för konsumentverket - och marknadsdomstolen. KO skall övervaka marknaden, ta upp förhandlingar och träffa överenskommelser med företrädare för näringsidkarna och föra det allmännas talan inför marknadsdomstolen. Denna - om vars sammansättning m. m. stadgas i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. - avgör som slutinstans ärenden om förbud enligt bl. a. den inledningsvis nämnda generalklausulen. 1 fall som ej är av större vikt får KO utfärda förbudsföreläggande.

1 Riksdagen 1976/77. 17 sami. Nr 52

NU 1976/77:52

2 Andra uppgifter i anslutning till motionen

I näringsutskottets betänkande 1975/76:61 med anledning av två motioner om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam redovisas innehållet i en promemoria år 1975 om könsdiskriminering i reklam, överväganden i ämnet av delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor, det beslut av marknadsdomstolen som åberopas i den nu föreliggande motionen samt ett uttalande i maj 1976 av näringslivets delegation för marknadsrätt.

I redogörelsen aviseras den framställning från konsumentombudsmannen som också nämns i motionen. I framställningen, som är dagtecknad den 11 juni 1976, pekar KO på att det f. n. saknas lagliga möjligheter att - annat än i mycket begränsad utsträckning - ingripa mot reklam och annan marknadsföring som är diskriminerande med hänsyn till ras, kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung. KO har därför föreslagit att man utreder möjligheten att utvidga marknadsföringslagen så att ingripande kan ske mot diskriminerande marknadsföring.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

På förslag av näringsutskottet (NU 1975/76:61) begärde riksdagen i maj 1976 hos regeringen förslag till lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.

Utskottet anförde bl. a.:

Även om strävandena att motverka könsdiskriminering i reklam till väsentlig del måste ta sig uttryck i information och opinionsbildning är det enligt utskottets mening önskvärt att det också skapas förutsättningar för ingripanden på området av KO och marknadsdomstolen. Vilka former en lagstiftning med detta ändamål bör få uttalar utskottet inte nu någon mening om - det får prövas vid den fortsatta handläggningen av frågan.

Riksdagen har i mars 1977 på hemställan av konstitutionsutskottet (KU 1976/77:27) avslagit en motion enligt vilken riksdagen borde hos regeringen begära förslag till åtgärder inom lagstiftningen för kamp mot kvinnodiskriminering genom bl. a. en särskild lag med förbud mot kvinnodiskriminerande text och bilder, även i reklam. Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande, som i denna del var enhälligt, bl. a. följande:

Frågan om kommersiell reklam åtnjuter tryckfrihetsrättsligt skydd behandlades av massmedieutredningen, som klart gav uttryck för uppfattningen att så i väsentliga avseenden var fallet. Samma principiella inställning redovisades av statsmakterna i samband med de ändringar som gjordes i tryckfrihetsförordningen 1973-1974 för att möjliggöra lagstiftning om förbud mot reklam för alkohol och tobak. En lag med förbud mot kvinnodiskriminerande reklam synes därför fordra stöd i tryckfrihetsförordningen. Det kan förmodas att frågan om reklamens tryckfrihetsrättsliga skydd kommer att övervägas av den nyligen aviserade utredningen om en ny yttrandefrihetsgrundlag.

NU 1976/77:52

3 Pågående utredning

Kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor m. m. fick den 12 augusti 1976 regeringens uppdrag att göra en allsidig och förutsättningslös utredning av frågan om en lagstiftning mot könsdiskriminering. I direktiven anförde statsrådet Peterson bl. a.:

Som riksdagen har uttalat, är det önskvärt att - som ett led i de allmänna strävandena att motarbeta könsdiskriminering - skapa förutsättningar för ingripanden även mot könsdiskriminerande reklam. En väg är den som KO har anvisat. En annan väg är att inrymma bestämmelser i ämnet i en allmän lag mot könsdiskriminering. Frågan bör utredas närmare. Uppdraget att göra den utredningen bör lämnas åt den kommitté som jag tidigare har föreslagit skall tillsättas. Vid utredningsarbetet måste självfallet de tryckfrihetsrättsliga konsekvenserna uppmärksammas.

Kommitténs utredningsuppdrag innehåller flera frågor som väl låter sig behandlas var för sig. Jag finner det därför lämpligt att kommittén redovisar resultatet av sitt arbete i olika etapper.

I tilläggsdirektiv till kommittén den 21 oktober 1976 uttalade chefen för arbetsmarknadsdepartementet statsrådet Ahlmark bl. a.:

I den regeringsförklaring som regeringen lämnade riksdagen den 8 oktober 1976 sägs bl. a. att den kommitté som har tillkallats för att pröva frågor om jämställdheten mellan män och kvinnor skall få "i uppdrag att under mandatperioden utarbeta förslag till lag mot könsdiskriminering”. Detta uppdrag bör lämnas kommittén genom tillägg till de direktiv som gäller för dess arbete. Jag förordar att detta sker nu.

Huvudmannaskapet för jämställdhetsarbetet har flyttats från statsrådsberedningen till arbetsmarknadsdepartementet. Ordförande i kommittén är numera riksdagsman Karin Andersson.

Utskottet

Riksdagen begärde i maj 1976 att regeringen skulle lägga fram förslag till lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Beslutet fattades mot bakgrund av utredningsmaterial som hade kommit fram på initiativ av konsumentombudsmannen (KO). Ett aktuellt rättsfall hade visat att gällande bestämmelser om otillbörlig marknadsföring - vilka numera finns i marknadsföringslagen (1975:1418) - inte utgör ett tjänligt instrument för motverkande av könsdiskriminering i reklam. Kort efter riksdagens beslut tog KO upp saken i en skrivelse till regeringen, en skrivelse som hade aviserats i det betänkande av näringsutskottet (NU 1975/76:61) varpå riksdagen baserade sitt beslut.

Som framgår av redogörelsen i det föregående har kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor m. m. fått i uppdrag att behandla frågan om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Regeringen lämnade detta uppdrag i augusti 1976. Därvid framhölls

NU 1976/77:52

att en tänkbar teknisk lösning är den som KO har anvisat, dvs. att bestämmelser införs i marknadsföringslagen, men att annan väg kan vara att bestämmelserna får ingå i en allmän lag mot könsdiskriminering. Efter regeringsskiftet har kommittén fått tilläggsdirektiv, enligt vilka den under riksdagens nuvarande mandatperiod skall utarbeta förslag till lag mot könsdiskriminering.

I den motion som nu föreligger tar motionärerna KO:s framställning till utgångspunkt för ett yrkande som går ut på att marknadsföringslagen skall ändras så, att könsdiskriminerande reklam blir förbjuden. De berör inte uttryckligen det utredningsuppdrag som redan har lämnats.

Utskottets uppfattning i sakfrågan har kommit till uttryck när utskottet förra året uttalade att det var önskvärt att förutsättningar skapades för KO och marknadsdomstolen att ingripa mot könsdiskriminerande reklam. Lagtekniskt kan en sådan förändring tänkas bli genomförd i olika former. Två sätt att lösa frågan anges i utredningsdirektiven. Ett tredje sätt kan vara att bestämmelserna tas in i en särskild lag.

En viktig aspekt i sammanhanget är den tryckfrihetsrättsliga. Som framgår av redogörelsen i det föregående har konstitutionsutskottet nyligen i ett av riksdagen godkänt betänkande konstaterat att en lag med förbud mot kvinnodiskriminerande reklam synes fordra stöd i tryckfrihetsförordningen. I det sammanhanget uttalade konstitutionsutskottet den förmodan att frågan om reklamens tryckfrihetsrättsliga skydd skulle komma att övervägas av en aviserad utredning om en ny yttrandefrihetsgrundlag.

Den aviserade utredningen kommer, enligt vad näringsutskottet har inhämtat, att tillsättas inom den närmaste tiden. Det kan förutsättas att frågan om reklamens tryckfrihetsrättsliga ställning kommer att tillhöra dem som utredningen enligt sina direktiv skall behandla. Frågan om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam torde således få lösas av den ovan nämnda jämställdhetskommittén och den nya yttrandefrihetsutredningen i samverkan. Uppgiften är otvivelaktigt komplicerad, eftersom lagstiftningen inte kan ta sikte enbart på flagranta överträdelser av allmänt godtagna normer utan måste täcka även gränsfall där tryckfrihetsrättsliga synpunkter uppenbarligen väger tungt.

Det är enligt utskottets mening angeläget att den lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam som riksdagen begärde förra året kommer till stånd så snart det kan ske. Utskottet förutsätter att det erforderliga utredningsarbetet så långt möjligt genomförs separat från det omfattande arbetet med yttrandefrihetslagstiftningen i dess helhet. Motionärernas yrkande, som binder utredningsarbetet till endast en av de lagtekniska lösningar som är tänkbara, är utskottet inte berett att tillstyrka.

NU 1976/77:52

5 Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:525.

Stockholm den 26 maj 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s). Hovhammar (m), Bengtsson i Landskrona (s), Blomkvist (s), Wååg (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c). Högström (s), fru Oskarsson (c), herrar Siegbahn (m), Holger Bergqvist i Göteborg (fp), Sivert Andersson i Stockholm (s) och Wästberg i Stockholm (fp).

GOTAB 55216 Stockholm 1977