Med anledning av motion om torghandeln
Nu 1976/77:8
Näringsutskottets betänkande 1976/77:8
med anledning av motion om torghandeln
Ärendet
I motionen 1975/76:287 av herr Björck i Nässjö(m) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att begränsningar i lokala stadgor ej får ske som innebär att försäljningstillstånd ges till endast en person eller för viss vara, och att regeringen gören översyn av frågan och vidtager nödvändiga åtgärder.
Motionen
Torghandel och marknader av olika slag är ett mycket gammalt inslag i vår miljö och utgör former av handel som alltjämt uppskattas och utnyttjas av många människor, anförs i motionen. Motionären kritiserar begränsningar i torghandeln som - enligt vad han hävdar - förekommer i vissa lokala torghandelsstadgor. Det finns enligt motionären bestämmelserom att endast ett visst slags varor får försäljas på torget eller att ensamrätt för försäljning av viss vara lämnas till en enda person. Han erinrar om att justitieombudsmannen vid flera tillfällen anmärkt mot att restriktioner beträffande den enskilda torghandeln förekommit i lokala ordnings- och torgstadgor.
Motionären anser att det är i allmänhetens intresse att det föreligger möjlighet till priskonkurrens och att möjligheten att välja ur ett tillfredsställande sortiment inte minskas. Fri konkurrens bör därför föreligga vid marknader och torghandel, anförs det, och diskriminerande bestämmelser i aktuella stadgor avskaffas.
Gällande bestämmelser, m. m.
I 2 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) föreskrivs att allmän plats inom stadsplanelagt område inte får begagnas för upplag eller avstjälpning eller tas i anspråk för försäljningsstånd, ställningar o. d. utan tillstånd från polismyndigheten. Salutorg och liknande plats som i vederbörlig ordning upplåtits till allmän försäljningsplats omfattas inte av detta stadgande. Kommunen har vetorätt i tillståndsärenden i fråga om upplåtelse av allmän plats.
Platser för torghandel upplåts i praktiken vanligen med stöd av bestämmelser i lokal ordningsstadga och torghandelsstadga. Lokal ordningsstadga antas enligt 23 S allmänna ordningsstadgan av kommunfullmäktige. Fullmäktiges beslut skall underställas länsstyrelsen. Torghandelsstadga är från formell synpunkt likställd med lokal ordningsstadga och skall antas och fastställas i samma ordning.
I Riksdagen 1976177. 17 samt. Nr 8
NU 1976/77:8
2 Enligt lagen (1957:259, ändrad 1972:102) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser åallmän plats m. m. beslutar kommunfullmäktige om gatuplats- och torgavgifter. Sådan avgift får uttagas med belopp som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av denna, kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter.
Vid tillkomsten av allmänna ordningsstadgan förutsattes att de dåvarande kommunförbunden till ledning för kommunerna skulle uppgöra normalförslag till lokala ordningsföreskrifter. I enlighet härmed utarbetades år 1957 förslag till lokal ordningsstadga och till torghandelsstadga. Dessa normalförslag har senare reviderats.
I kommentarerna till normalförslaget till torghandelsstadga påpekas att vid bedömningen huruvida sådan markdisposition föreligger som sammanhänger med själva torghandeln i egentlig mening bör fästas avseende vid det ändamål för vilket platsen har upplåtits eller anvisats. Om försäljningen på väsentliga punkter avviker från de former i vilka torghandeln vanligen bedrivs bör verksamheten inte hänföras till torghandel. Som exempel nämns försäljning av lotter från lotteristånd.
Enligt 5 5 i normalförslaget skall vid upplåtelse av saluplats iakttagas att tillfällig saluplats anvisas försäljare i den ordning de anländer och att åt samma person endast då tillgången på platser så medgiver upplåts mer än en saluplats, varvid platserna skall vara belägna intill varandra. 1 kommentaren till paragrafen erinras om att vissa torghandelsstadgor innehåller en bestämmelse om att vid upplåtelse av saluplats skall tillses att företräde ges den som säljer produkter av egen odling, varor av egen tillverkning eller mindre skogsalster. Någon motsvarighet härtill har dock inte ansetts kunna upptas i normalförslaget, då det synes tveksamt huruvida sådana bestämmelser om förtursrätt är lagligen grundade. I kommentaren påpekas vidare att någon begränsning av varusortimentet t. ex. till jordbruks- och skogsalster samt alster av inhemsk husslöjd och inhemskt hantverk inte ansetts kunna göras i normalförslaget. Torghandeln för i princip anses fri, varför lokala begränsningar av angiven art inte för göras av andra än i lag direkt angivna skäl.
I samband med den ändring i avgiftslagen som beslutades år 1972 upphävdes även en bestämmelse från år 1727 (punkt 44 i Kungl. Maj:ts resolution på allmogens besvär) om skyldighet för kommunerna att upplåta vissa avgiftsfria platser för torghandel. I propositionen 1972:12 med förslag om gatuplatsavgifter och torgavgifter anfördes bl. a. följande.
På många håll har det varit brukligt att torgplatser upplåtits avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter till sådana torghandlare som huvudsakligen säljer produkter från egna odlingar. Ett upphävande av kommunernas skyldigheter att upplåta vissa avgiftsfria försäljningsplatser bör inte leda till att kommunerna blir förhindrade att i fråga om nyssnämnda och liknande ka -
NU 1976/77:8
tegorier upplåta torgplatser avgiftsfritt eller mot särskilt låga avgifter. Inte heller bör kommunerna vara förhindrade att, i enlighet med hittills tillämpad praxis, anlägga sociala synpunkter på avgiftsfrågan och alltså t. ex. ta hänsyn till om en rörelse skall drivas av en partiellt arbetsför person. Genom förslaget att vid avgiftssättningen hänsyn skall få tas till, utöver vissa särskilt angivna omständigheter, också övriga omständigheter blir det möjligt för kommunen att beakta omständigheter av det slag som nu nämnts.
Uttalanden av JO om lokala torghandelsstadgor
Justitieombudsmannen (JO) har vid några tillfällen behandlat bestämmelser i lokala torghandelsstadgor om inskränkning av torghandel.
JO anmärkte år 1956 (JO:s ämbetsberättelse 1957 s. 336) mot en bestämmelse i torgstadga för Grästorps kommun. Bestämmelsen innebar att rätt att försälja manufakturer och korta varor tillkom endast inom kommunen boende. JO anförde att begränsningen torde sakna laga stöd och att det syntes uppenbart att föreskriften icke kunde motiveras från någon ordningssynpunkt utan i själva verket innebar tillskapandet av ett näringsrättsligt privilegium för kommuninnevånare. Bestämmelsen blev ändrad i enlighet med den framställda anmärkningen.
Torghandelsstadgan för Varberg, fastställd av länsstyrelsen år 1961, innehöll en föreskrift som begränsade handel med manufakturvaror till att avse endast "stuvar o. dyl.". År 1964 tog JO (JO:s ämbetsberättelse 1965 s. 482) upp frågan huruvida denna begränsning var påkallad från allmän ordningssynpunkt eller väsentligen tillkommit av andra skäl och om länsstyrelsen bort på föreliggande utredning fastställa föreskriften såsom lagligen grundad. JO uttalade bl. a. att en inskränkande reglering inte får genomföras med mindre den - inom ramen för den allmänna ordningen - prövas vara av behovet påkallad. Det är sålunda av vikt, sade JO, att en noggrann prövning sker av föreskriftens behövlighet. JO påpekade vidare att det i fråga om begränsning av varusortimentet vid torghandel förekommer att inte endast ordningssynpunkter utan också andra synpunkter åberopas för genomförande av en viss reglering. 1 sådana fall. anförde JO, är det givetvis av särskild vikt att man låter utreda och på ett objektivt riktigt sätt söker värdera styrkan av de ordningsskäl som talar för genomförandet av regleringen.
Utskottet
Torghandel omfattar försäljning på allmänna försäljningsplatser. Upplåtelse av allmän plats förutsätter enligt allmänna ordningssladgan polismyndighetens tillstånd. Detta tillståndskrav gäller inte i fråga om salutorg och liknande plats som i vederbörlig ordning har upplåtits till allmän försäljningsplats. Upplåtelserna sker vanligen med stöd av bestämmelser i lokal
NU 1976/77:8
ordningsstadga och torghandelsstadga. Dessa antas av kommunfullmäktige och fastställs av länsstyrelsen. Kommunfullmäktige beslutar om avgifter för upplåtelse. Torghandeln anses av hävd vara fri och begränsningar i fråga om varusortiment får, som framgår av redogörelsen ovan, inte göras utan laglig grund. Om försäljningen på väsentliga punkter avviker från de former i vilka torghandeln vanligen bedrivs bör den inte hänföras till torghandel. I sådana fall krävs polismyndighets tillstånd även om försäljningen sker på allmän försäljningsplats.
I motionen kritiseras begränsningar i torghandeln som, enligt vad motionären hävdar, skulle förekomma i vissa lokala torghandelsstadgor. Motionären påpekar att justitieombudsmannen (JO) har anmärkt på sådana restriktioner. De uttalanden av JO som åberopas i motionen hänför sig till åren 1956 och 1964. Efter år 1964 har någon anmärkning från JO:s sida mot begränsningar i torghandel inte förekommit.
I kommentarerna till det normalförslag till torghandelsstadga som Svenska kommunförbundet utarbetade år 1970 nämns att det på sina håll i torghandelsstadgorna införts bestämmelser som inskränker den fria torghandeln med avseende antingen på varor eller på försäljare. Med hänvisning till JO:s uttalanden anförs att det är tveksamt om sådana bestämmelser kan anses vara lagliga. Någon bestämmelse av denna art har därför inte kunnat upptas i normalförslaget. Det övervägande antalet kommuner har, enligt vad utskottet inhämtat, fastställt torghandelsstadga i överensstämmelse med normalförslaget.
Med hänvisning till vad ovan anförts avstyrker utskottet motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975/76:287.
Stockholm den 30 november 1976
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s). Sjönell (c). Hovhammar (m). Bengtsson i Landskrona (s), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herr Carlsson i Tyresö (s), fru Hansson (s), herr Ångström (fp), fru Oskarsson (c), herrar Pettersson i Lund (s). Siegbahn (m). Häll (s) och Wästberg i Stockholm (fp).
GOT AB 52646 Slockholm 1976