Bet. 1976/77:SkU23

Med anledning av motioner om den allmänna arbetsgivaravgiften

Typ: Betänkande
Datum: 1977-03-01
Källa: data.riksdagen.se

SkU 1976/77:23

Skatteutskottets betänkande 1976/77:23

med anledning av motioner om den allmänna arbetsgivaravgiften

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:86 av herr Werner m. fl. (vpk) vari under punkterna 4 och 5 hemställs

4) att riksdagen uttalar sig för att den allmänna arbetsgivaravgiften slopas för kommuner och landsting och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen,

5) att riksdagen uttalar sig för en omläggning av arbetsgivaravgifterna så att dessa tas ut i förhållande till företagens omsättning;

1976/77:602 av herrar Adolfsson (m) och Söderström (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om sådana ändringar i skattelagstiftningen att rörelseidkarna som bedriver två eller flera rörelser under företagsformen enskild firma endast skall betala egenavgifterna på den sammanräknade inkomsten;

1976/77:623 av herr Svensson i Skara m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att motionen överlämnas till företagsskatteberedningen för beaktande av vad som anförts om arbetsgivaravgiften;

1976/77:627 av herr Wachtmeister i Staffanstorp m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om att vid beräkning av allmän arbetsgivaravgift för person som driver rörelse i form av enskild firma eller jordbruk, inkomster och underskott i dessa avräknas mot varandra, så att dubbelbeskattning förhindras;

1976/77:1031 av herr Palme m. 11. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att den allmänna arbetsgivaravgiften skall vara 4 procent inom det inre stödområdet;

1976/77:1033 av herr Palme (s) vari under punkten 1 hemställs att riksdagen beslutar att det avgiftsfria belopp på vilket egenföretagarens allmänna arbetsgivaravgift beräknas skall sänkas till 18 000 kr. att gälla fr. o. m. den 1 januari 1978.

Punkterna 1-3 i motionen 1976/77:86 behandlar utskottet i betänkande 1976/77:26 och punkten 2 i motionen 1976/77:1033 i betänkande 1976/77:24.

1 Riksdagen 1176/77. 6 sami. Nr 23

SkU 1976/77:23

2 Gällande bestämmelser och frågornas tidigare behandling

Skatteutskottet har tidigare under innevarande riksmöte tagit ställning till två av regeringen framlagda förslag avseende den allmänna arbetsgivaravgiften. I propositionen 1976/77:41 om ändrade beskattningsregler för egenföretagare m. m. lämnas en redogörelse för de huvudsakliga bestämmelser som gäller i fråga om socialförsäkringsavgifter och allmän arbetsgivaravgift, varför utskottet med hänvisning till propositionen inte finnér någon ytterligare redovisning härav erforderlig utöver vad som framgår av det följande.

Utvärdering av systemet med arbetsgivaravgifter (mot. 1976/77:86 p.5 och 623)

Frågan om arbetsgivaravgifternas näringspolitiska konsekvenser har utskottet behandlat i olika sammanhang och därvid som regel hänvisat till att detta spörsmål prövas av företagsskatteberedningen. Senast i betänkandet 1975/76:42 avstyrkte utskottet bifall till ett likartat yrkande med denna motivering.

Arbetsgivaravgiftens verkningar för vissa rörelseidkare med flera förvärvskällor (mot. 1976/77:602 och 627)

1 nyssnämnda betänkande behandlade utskottet också ett motionsyrkande om rätt att vid beräkning av underlag för egenavgift få avräkna underskott mellan olika förvärvskällor eller mellan förvärvskällor i olika kommuner. Utskottet avstyrkte även detta yrkande med hänvisning till företagsskatteberedningens uppdrag och framhöll att frågan enligt vad utskottet erfarit också hade uppmärksammats av 1972 års skatteutredning.

Undantag för kommuner och landsting (mot. 1976/77:86 p. 4)

I samma betänkande behandlades också rubr. fråga varvid utskottet anförde följande.

Det i motionen 1975/76:171 ånyo framförda kravet på undantag för kommuner och landsting från den allmänna arbetsgivaravgiften avslogs också under hösten 1975 på utskottets hemställan. Utskottet hänvisade då bl. a. till sin tidigare motivering att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun utreds av kommunalekonomiska utredningen. Då några nya synpunkter inte framkommit i frågan avstyrker utskottet även motionen 1975/76:171 i denna del.

I samma motion finns också ett yrkande om extra bolagsskatt för att finansiera ökade statliga insatser till kommuner och landsting. Detta yrkande, som inte har något direkt samband med den allmänna arbetsgivaravgiften, skall främst ses som ett led i strävanden att skapa ekonomisk täckning för motionärernas förslag att staten skall betala kommunernas lönekostnader för barnomsorgen. Utskottet, som förordat en annan lösning för att täcka de kommunala kostnaderna för barnomsorgen (SkU

SkU 1976/77:23

1975/76:4 y), finnér med hänsyn härtill inte heller skäl att tillstyrka motionen 1975/76:171 i denna del.

Nedsättning av arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet (mot. 1976/77:1031)

På hemställan av finansutskottet (FiU 1975:25) beslutade riksdagen i maj 1975 att begära förslag från regeringen om sänkning av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet från 4 till 2 % fr. o. m. den 1 januari 1976. Med hänvisning bl. a. till de skäl som låg till grund för riksdagens beslut föreslogs i prop. 1975/76:16 en sådan regional sänkning under år 1976 för samtliga arbetsgivare utom stat och kommun (inbegripet landstingskommun).

Propositionen tillstyrktes med viss ändring av skatteutskottet (SkU 1975/ 76:19), men vid voteringen segrade en reservation (c, m, fp) som innebar att nedsättningen också skulle avse kommuner och landsting. I prop. 1976/77:11 föreslog regeringen att nedsättningen skulle fortsätta att gälla under 1977. Skatteutskottet (SkU 1976/77:11) tillstyrkte förlängningen med följande motivering.

Trots de olika regionalpolitiska insatser, som gjorts för att främja näringslivet och sysselsättningen inom det inre stödområdet, har det visat sig svårt att bereda befolkningen i dessa delar av landet arbetstillfällen i erforderlig utsträckning. På grund av vikande befolkningsunderlag har det på många håll också varit omöjligt att upprätthålla en tillfredsställande service för de kvarboende. Det föreligger således fortfarande ett påtagligt behov av stöd till företagen i dessa delar av landet. Enligt utskottets uppfattning bör detta stöd utgå generellt. Utskottet förordar därför, att det lägre uttaget av allmän arbetsgivaravgift inom det inre stödområdet skall gälla även under 1977.

1 en till betänkandet fogad reservation (s) yrkades avslag på att nedsättningen skulle förlängas. Reservanterna förordade en enhetlig avgift i förening med mera riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen beslutade enligt utskottets hemställan.

Det avgiftsfria beloppet för egenföretagare (mot. 1976/77:1033 p. 1)

Vid de s. k. Hagauppgörelserna har överenskommelser träffats om att vid beräkning av egenavgifter vissa bottenbelopp undantas från avgiftsbeläggning. Det avgiftsfria beloppet var 1976 18 000 kr. I den inledningsvis nämnda propositionen 1976/77:41 rörande egenföretagare föreslogs att detta belopp skulle höjas till 30 000 kr. I denna fråga anförde utskottet (SkU 1976/77:12) följande:

Utskottet behandlar härefter det i propositionen framlagda förslaget att den avgiftsfria inkomstdelen vid beräkning av egenföretagares allmänna arbetsgivaravgift skall höjas från 18 000 till 30 000 kr.

SkU 1976/77: 23

4 I motionerna 1976/77:30 och 31 yrkas avslag på propositionen i denna del med hänvisning bl. a. till att redan nuvarande regler är generösa.

De skäl som utskottet nyss åberopat för att utsträcka 80/85-procentregeln även till egenavgifter och socialförsäkring m. m. bör enligt utskottets uppfattning leda till vissa lättnader också för företagare med måttlig inkomst och förmögenhet. Dessa lättnader, som i propositionen utformats såsom en höjning av den till allmän arbetsgivaravgift avgiftsfria inkomstdelen till 30 000 kr., begränsar sig till högst 480 kr.

Utskottet kan mot denna bakgrund inte instämma i motionärernas uppfattning att propositionen innebär alltför generösa förmåner. Utskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna även i denna del.

I en reservation (s) yrkades avslag med följande motivering.

I propositionen föreslås att fribeloppet på vilket allmän arbetsgivaravgift ej skall erläggas höjs från 18 000 kr. till 30 000 kr. Det enda skäl som anförs härför är att bereda egenföretagarna ytterligare lättnad. Utskottet anser inte att det förebragta skälet är tillräckligt för att en åtgärd skall företas som snedvrider konkurrensen mellan olika företag, vilket blir följden om förslaget genomförs.

Bevillnings- och skatteutskotten har vid flera tillfallen i stor enighet uttalat att skattepolitiken bör vara konkurrensneutral. Det nu framlagda förslaget utgör ett klart avsteg från dessa uttalanden, varför utskottet nu avstyrker den föreslagna höjningen av fribeloppet i enlighet med vad som föreslås i de ovannämnda motionerna.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet

Vid sin behandling under senare år av motioner med allmän kritik mot systemet med arbetsgivaravgifter eller mot avgifternas tekniska utformning har utskottet - bortsett från vissa problem rörande egenavgifterna för egenföretagare m. fl. som krävt en omedelbar lösning - avstyrkt de framställda yrkandena med hänvisning till företagsskatteberedningens uppdrag att pröva dessa frågor. Som framgår av den tidigare redogörelsen har också flertalet av de yrkanden, som på nytt tas upp i de nu ifrågavarande motionerna, i enlighet med utskottets förslag på denna grund avvisats av riksdagen.

Utskottet finner att vad som nu anförs i motionerna inte ger utskottet anledning att ändra denna ståndpunkt. Till följd härav och med hänvisning till att företagsskatteberedningen står inför slutfasen i sitt arbete avstyrker utskottet bifall till motionerna 1976/77:86 punkten 5 och 1976/77:623, som innehåller allmän kritik av avgiftens effekter, motionerna 1976/77:602 och 627 angående beräkningen av egenavgifter då en av flera verksamheter som bedrivits av samma person visar underskott samt motionen 1976/77:86 punkten 4 angående undantag från den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting.

Av något annorlunda karaktär är yrkandena i motionerna 1976/77:1031

SkU 1976/77:23

och 1033 punkten 1, som gäller riksdagens beslut under hösten 1976 att nedsättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften från 4 till 2 % inom det inre stödområdet skall gälla även under 1977 resp. det samtidigt fattade beslutet att höja den avgiftsfria inkomstdelen för egenavgiften från 18 000 till 30 000 kr.

De argument som då framfördes för oförändrade regler och som avvisades av riksdagen överensstämmer i huvudsak med vad som nu åberopas till stöd för de ifrågavarande yrkandena om upphävande av dessa beslut.

Utskottet, som inte anser det motiverat att nu upprepa de argument som legat till grund för riksdagens nyligen fattade beslut, avstyrker - med hänvisning till den inledningsvis lämnade redogörelsen - bifall till motionerna 1976/77:1031 och 1033 punkten 1.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1976/77:86 punkterna 4 och 5,

2. motionen 1976/77:602,

3. motionen 1976/77:623,

4. motionen 1976/77:627,

5. motionen 1976/77:1031,

6. motionen 1976/77:1033 punkten 1.

Stockholm den 1 mars 1977

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

När\’arande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s). Carlstein (s). Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s). Söderström (m), fru Normark (s), herrar Olsson i Järvsö (c). Boström (s), fru Ahrland (fp), herrar Lundgren (m). Forslund (s) och Stensson (fp).

Reservation

av herrar Wärnberg (s), Johansson i Jönköping (s). Carlstein (s), Westberg i Hofors (s), fru Normark (s), herrar Boström (s) och Forslund (s) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "De argument" och slutar med "och 1033 punkten 1" bort ha följande lydelse: Höjningen av den avgiftsfria inkomstdelen för egenföretagare motiverades som en åtgärd för att bereda dessa ytterligare lättnader.

Det finns vissa skäl för ett mindre sådant fribelopp. I egenföretagarens rörelseinkomst ingår i vissa fall en del som kan vara kapitalavkastning och som därför inte bör beläggas med arbetsgivaravgift. Det förefaller dock osannolikt att avkastningen av det i företaget nedlagda kapitalet skulle

SkU 1976/77:23

överstiga 18 000 kr. per år annat än i enstaka undantagsfall.

Höjningen av fribeloppet till 30 000 kr. måste alltså ses som en speciell skattefavör till en viss grupp skattskyldiga eller som en konkurrensförmån för viss typ av företag.

Utskottet instämmer även i övrigt i de synpunkter som anförts i motionen 1976/77:1033 och tillstyrker således bifall till motionens yrkande under punkt 1 innebärande att det avgiftsfria beloppet för egenföretagare sänks till 18 000 kr. fr. o. m. den 1 januari 1978.

Beträffande nedsättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften inom det inre stödområdet får utskottet anföra följande.

Det föreligger fortfarande behov av särskilda insatser till företag inom det inre stödområdet. Det kan emellertid ifrågasättas om den beslutade nedsättningen verkligen får de sysselsättningsstödjande effekter som avses. Sannolikt kan väsentligt bättre resultat åstadkommas om de resurser som går förlorade genom avgiftsnedsättningen i stället används för mera riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Frågan om regional differentiering av arbetsgivaravgifterna utreds av företagsskatteberedningen. Intill dess att man fått ett acceptabelt faktaunderlag beträffande åtgärdens effekter bör arbetsgivaravgiften således återgå till 4 procent inom det inre stödområdet.

Utskottet tillstyrker således bifall även till yrkandet i motionen 1976/77:1031 innebärande att den allmänna arbetsgivaravgiften skall vara 4 procent också inom det inre stödområdet fr. o. m. april 1977.

dels att utskottet under momenten 5 och 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:1031 och 1033 punkten 1 antar följande

SkU 1976/77:23

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom föreskrives att 1,2 och 4 SS lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Utan hinder av vad som föreskrives i 2 S första stycket första meningen lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall allmän arbetsgivaravgift för år 1976 och 1977 utgå med två procent för lön eller naturaförmån till arbetstagare, vilken under året utfört sitt arbete huvudsakligen inom det inre stödområdet. Vad nu har sagts gäller dock icke lön eller naturaförmån som har utgivits av staten.

Utan hinder av vad som föreskrives i 4 S första stycket andra meningen lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall, såvitt gäller inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) om rätt beskattningsort är att hänföra till kommun inom det inre stödområdet, allmän arbetsgivaravgift, som beräknas med ledning av taxeringen till statlig inkomstskatt år 1977 och 1978, utgå med två procent av den avgiftspliktiga inkomsten.

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 S lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom eller

Reservanternas förslag

Utan hinder av vad som föreskrives i 2 5 första stycket första meningen lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall allmän arbetsgivaravgift för år 1976 och för tiden den 1 januari-den 31 mars 1977 utgå med två procent för lön eller naturaförmån till arbetstagare, vilken under nämnda tid utfört sitt arbete huvudsakligen inom det inre stödområdet. Vad nu har sagts gäller dock icke lön eller naturaförmån som har utgivits av staten.

Utan hinder av vad som föreskrives i 4 § första stycket andra meningen lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall, såvitt gäller inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) om rätt beskattningsort är att hänföra till kommun inom det inre stödområdet, allmän arbetsgivaravgift, som beräknas med ledning av taxeringen till statlig inkomstskatt år 1977, utgå med två procent av den avgiftspliktiga inkomsten.

SkU 1976/77:23

8 Nuvarande lydelse

Reservanternas förslag

Avgiften är fyra procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 8 denna lag.

Till grund föregått taxeringsåret

Har inkomst i beräkning.

sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet som avses i andra stycket av nämnda lagrum, erlägger allmän arbetsgivaravgift om inkomsten av annat förvärvsarbete överstiger 18000 kronor eller det lägre belopp som följer av fjärde stycket. Avgiften är fyra procent av den del av inkomsten som överstiger nämnda belopp. Avgift erlägges icke i den mån arbetsgivare har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 $ denna lag.

Härrör inkomst som avses i första stycket från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgift erlägges för inkomst av sådan verksamhet, om inkomsten överstiger ett för makarna gemensamt belopp av 30 000 kronor. Detta belopp fördelas mellan makarna i förhållande till storleken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har make även haft annan inkomst enligt första stycket, erlägges avgift för sådan inkomst, om den överstiger 30000 kronor minskat med den del av makarnas gemensamma avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas personer som avses i 65 8 sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Härrör inkomst som avses i första stycket från verksamhet, som bedrivits av makar gemensamt eller av den ena maken med hjälp av den andra, iakttages följande. Avgift erlägges för inkomst av sådan verksamhet, om inkomsten överstiger ett för makarna gemensamt belopp av 18 000 kronor. Detta belopp fördelas mellan makarna i förhållande till storleken av vardera makens inkomst av verksamheten. Har make även haft annan inkomst enligt första stycket, erlägges avgift för sådan inkomst, om den överstiger 18000 kronor minskat med den del av makarnas gemensamma avgiftsfria belopp som tillgodoräknats honom. Med makar likställas personer som avses i 65 8 sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

Avgift erlägges

allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Bestämmelserna i 4 8 tillämpas första gången i fråga om inkomster som tas upp till beskattning vid 1979 års taxering.

GOTAB 53263 Slockholm 1977