Med anledning av motioner om reklamskatten

SkU 1976/77:50

Skatteutskottets betänkande 1976/77:50

med anledning av motioner om reklamskatten

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1976/77:324 av herr Nygren m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en särskild beskattning av annonser i annonsblad;

1976/77:1027 av herr Knutson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av konsekvenserna av reklamskatten för s. k. allmänna nyhetstidningar, dvs. dagspressen.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Annonsblad (motionen 1976/77:324)

Frågan om att i vissa avseenden särbehandla annonsbladen jämfört med övrig dagspress togs upp i propositionen 1974:84, som behandlades av skatteutskottet i betänkandet SkU 1974:34, där utskottet anförde bl. a. följande.

En pressfråga som tagits upp av RSV och som behandlas i propositionen och i olika skrivelser till utskottet gäller annonsbladen. Den rent skattetekniska ändring som RSV förordat i fråga om annonsbladen och som departementschefen biträder går ut på att beskattningen endast skall gälla annonserna i och inte framställningen av publikationen. Beskattningseffekten blir i stort sett oförändrad genom att skatten på framställningen nu får dras av mot skatten på annonserna. En annan ändring avser grundavdragen för annonsblad. F. n. gäller att periodiska publikationer, som är hänförliga till dagspress, populärpress eller fackpress, alltid är berättigade till grundavdrag. 1 propositionen föreslås dels att sådana publikationer skall betecknas som annonsblad, om de till övervägande del tillhandahålls gratis eller till pris som avsevärt understiger vad som är skäligt, dels att dessa och andra annonsblad inte skall få grundavdrag. Bestämmelsen om gratisutdelningens storlek får enligt utskottets mening tolkas som att minst hälften av en periodisk publikations upplaga måste vara betald genom abonnemang eller lösnummerförsäljning för att den skall få åtnjuta grundavdrag.

Svenska tidningsutgivareföreningen har i skrivelse till utskottet som villkor för grundavdrag förordat, att den betalda delen av upplagan skall utgöra 70 % i överensstämmelse med vad som gäller för presstödet. Föreningen begär dessutom ytterligare skattedifferentiering till dagspressens förmån och höjt grundavdrag med hänsyn till kostnadsutvecklingen sedan avdraget fastställdes. Huvudstadspress AB, som ger ut vissa lokaltidningar i Stockholmsområdet, av vilka fyra tillhandahålls gratis, protesterar mot att de nya reglerna medför att dessa tidningar kommer att betecknas som annonsblad och förlora grundavdraget, trots att de enligt regeringsrättsutslag skall betraktas som allmänna nyhetstidningar.

1 Riksdagen 1976/77. 6 sami Nr 50

SkU 1976/77:50

2 Utskottet biträder uppfattningen att annonsbladen inte behöver betraktas som reklamtrycksaker. Frågan om hur stor del av en tidnings upplaga som skall vara betald för att den inte skall anses vara annonsblad kan självfallet bara bedömas från mycket allmänna utgångspunkter. Uppenbart är att en tidning som tillhandahålls utan någon som helst kostnad för mottagaren till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter, och det synes utskottet rimligt att den under sådana förhållanden betecknas som annonsblad. Med anledning av att vissa tidningar reagerat mot att de trots ett seriöst innehåll skulle få beteckningen annonsblad kan framhållas att beteckningen inte innebär någon värdering utan är en rent skatteteknisk definition. När det gäller hur stor del av upplagan som bör vara betald finnér utskottet förslaget i propositionen innebära en godtagbar gränsdragning. Man bör enligt utskottets mening kunna ha andra kvalifikationskrav för presstöd än för rätt till grundavdrag. Vad vidare gäller den i författningsförslaget angivna regeln att bestämmelserna om annonsblad skall gälla också periodisk publikation, som tillhandahålls till pris, som avsevärt understiger vad som är skäligt, vill utskottet i förtydligande syfte uttala att denna regel inte innebär, att det pris som tas ut för en tidning skall behöva stå i bestämd relation till framställningskostnaderna utan bestämmelsen avseratt hindra att regeln om gratisutdelning kringgås genom att publikationen åsätts ett närmast symboliskt pris. Utskottet vill slutligen framhålla att ändringar i upplagans storlek naturligtvis i enstaka fall kan medföra, att en tidning som räknat med viss lösnummerförsäljning inte kommer upp till denna, medan gratisutdelningen är oförändrad, och att tidningen därför inte uppfyller förutsättningarna för grundavdrag. Utskottet förordar, att beskattningsmyndigheten i sådana fall tillämpar reglerna generöst och därvid tar hänsyn även till tidigare fördelning mellan betald och gratisutdelad del av upplagan. Konsekvensen av de föreslagna ändringarna blir följaktligen att vissa dagstidningar kan komma att behandlas som annonsblad. De har då förmånen att annonserna beskattas efter den för dagspressen gällande skattesatsen, men får inte åtnjuta grundavdrag. Det kunde i och för sig ha varit mera konsekvent att bara låta den lägre skattesatsen gälla för tidningar som har rätt till sådant avdrag, men utskottet har inte velat förorda någon skärpning på denna punkt. Vad angår tidningsutgivareföreningens begäran om ändrade skattesatser hänvisar utskottet till vad utskottet anfört med anledning av motionen 1974:941. När det gäller frågan om höjning av grundavdraget anser utskottet att kostnadsutvecklingen för pressen främst bör beaktas inom ramen för de direkta stödåtgärderna och inte genom justering av grundavdraget.

När annonsbladsbegreppet behandlades 1975 var anledningen att 1974 års lagstiftning fått en del oförutsedda konsekvenser, som utskottet då ville rätta till i enlighet med vad som anfördes i betänkandet SkU 1975:12.

När föregående års riksdag behandlade förslaget om ett vidgat annonsbladsbegrepp gällde diskussionen närmast vissa av tidningsföretag gratis distribuerade lokaltidningar, och utskottet konstaterade då att det var rimligt att dessa organ betecknades som annonsblad eftersom de till huvudsaklig del måste finansiera sin verksamhet genom annonsintäkter. Som annonsblad förlorade sådana tidningar rätten till grundavdrag, som i princip skall anses som en del av presstödet. I motionerna 441 och 1091 tas emellertid upp vissa andra effekter av det vidgade annonsbladsbegreppet. I den förstnämnda

SkU 1976/77:50

motionen begärs att tidningar som ges ut av politiska eller andra ideella organisationer skall få grundavdrag eller befrielse från reklamskatt även om de tillhandahålls gratis, medan yrkandet i den andra motionen går ut på att publikationer som åtnjuter befrielse från mervärdeskatt också skall ha rätt till återbetalning av reklamskatt. Motiveringen är främst att vissa periodiska publikationer, som på grund av sitt särskilda syfte undantagits från mervärdeskatt, på grund av det vidgade annonsbladsbegreppet kommer att få erlägga reklamskatt utan rätt till återbetalning. Detta gäller bl. a. av politiska partier utgivna lokala informationstidningar.

Mervärdeskattelagens undantagsbestämmelser för periodiska publikationer omfattar två grupper, nämligen dels medlemsblad, dels tidningar som företräder vissa särskilt angivna typer av ideella organisationer, bland dem de politiska partierna. De publikationer som åtnjuter undantag från mervärdeskatten var från början också undantagna från annonsskatt. I samband med reklamskattens införande slopades denna undantagsbestämmelse eftersom återbetalningsreglerna ändå skulle medföra att - utom i något undantagsfall för medlemsblad med osedvanligt hög annonsomsättning - skatt inte skulle erläggas. Tanken var därvid inte att slopa rätten till återbetalning för någon av de mervärdeskattefria publikationerna. Det vidgade annonsbladsbegreppet har såvitt utskottet känner till inte skärpt beskattningen för medlemsbladen, eftersom dessa normalt inte blir att anse som annonsblad på grund av att de inte anses tillhandahållna gratis utan mot ersättning genom medlemsavgifterna. Ändringen har däremot skapat de i motionerna påtalade effekterna för vissa av de ideella organisationernas publikationer. Då sådana följder inte varit avsedda förordar utskottet att förhållandet rättas till genom att ett undantag från beskattningen görs för annonser i de här avsedda ideella organisationernas periodiska publikationer.

Utskottet är medvetet om att den förordade skattefriheten kan skapa vissa risker för att ideella organisationer försöker förbättra sin ekonomi genom att ställa sig som utgivare av mera renodlade annonsblad. Som förutsättning för att en publikation i reklamskattehänseende skall anses som organ för ideell organisation bör därför gälla att pbulikationen genom annat innehåll än annonser väsentligen framstår som organ för organisationen. Utskottets förslag föranleder ändring i 4 § reklamskatteförordningen. Genom vad utskottet sålunda förordat torde berörda yrkanden i motionerna 441 och 1091 vara tillgodosedda.

Frågan om annonsbladens inverkan på dagstidningarnas ekonomi har också nyligen behandlats av riksdagen med anledning av motionen 1976/77:232 av herr Gustavsson i Ängelholm m. fl. (s) som hemställt att riksdagen hos regeringen anhåller om att en utredning tillsätts med direktiv att utreda vilken inverkan annonsbladen har på dagstidningarnas ekonomi samt att föreslå lämpliga åtgärder för att motverka eventuella effekter på seriös tidningsutgivning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande KU 1976/77:42 anförde konstitutionsutskottet med anledning härav följande.

I motionen 232, som väckts under den allmänna motionstiden, hemställs att riksdagen skall uttala sig för en utredning rörande annonsbladens inverkan på dagstidningarnas ekonomi.

Motionärerna tar upp en frågeställning som aktualiserats vid flera tillfällen och i olika sammanhang under senare år. 1972 års pressutredning ansåg

SkU 1976/77:50

att statsmakterna noga bör följa utvecklingen på detta område och vidta åtgärder om det ekonomiska underlaget för dagspressens redaktionella utveckling skulle hotas. Vid remissbehandling av utredningens förslag delade flertalet remissinstanser denna uppfattning. Även tidningsbranschen har ägnat frågan stor uppmärksamhet.

Enligt utskottets mening bör de frågor som tas upp i motionen om annonsbladens betydelse för den reguljära pressens situation uppmärksammas fortlöpande. Som utskottet vid föregående riksmöte anförde i sitt betänkande rörande presstödsfrågorna är detta en uppgift för presstödsnämnden. Det kan förutsättas att nämnden ger dessa frågor hög prioritet och tar de initiativ som kan visa sig nödvändiga. Med hänsyn härtill synes en särskild utredning inte f. n. vara nödvändig. Det uppdrag som presstödsnämnden har på detta område innebär att motionens syfte i allt väsentligt redan är tillgodosett. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

1 samma betänkande tog konstitutionsutskottet också upp en fråga om annonsbladens förhållande till samdistributionsrabatten och anförde.

Under utskottsbehandlingen av propositionen har utskottet uppmärksammats på förhållandet att de nuvarande reglerna visserligen utesluter s. k. annonsblad från möjligheten att erhålla samdistributionsrabatt men ändå ger dessa möjlighet att delta i samdistribution. Enligt utskottets mening bör regeringen vid översynen av presstödsförordningen (1976:336) överväga ett förtydligande av reglerna på denna punkt. Eftersom syftet med samdistributionsrabatten är att stödja den reguljära pressen bör av förordningen klart framgå att för deltagande i samdistribution erfordras att deltagande tidnings upplaga är i huvudsak betald och att priset är skäligt. Detta bör ges regeringen till känna.

Reklamskattens verkningar för dagspressen (motionen 1976/77:1027)

Frågan huruvida differentieringen av skattesatserna för reklamskatt (6 % för dagspress, 10 96 i övrigt) innebär en konkurrensneutral skattebelastning har utskottet också behandlat i det tidigare nämnda betänkandet SkU 1975:12 och därvid framfört följande synpunkter.

Svenska tidningsutgivareföreningen har däremot i skrivelse till utskottet gjort gällande att direktreklamen genom trycksaker och annonsblad intar en skattemässigt gynnad position i förhållande till pressen genom att distributionskostnaderna för direktreklam inte belastas med reklamskatt medan motsvarande kostnad för pressen beskattas genom att den ingår i annonspriset. Utskottet får i denna fråga erinra om att beslutet att utvidga den tidigare annonsskatten till en allmän reklamskatt främst motiverades med att man genom denna åtgärd ville undvika en snedvridning av reklammarknaden till pressens nackdel. Utskottet anser det angeläget att förskjutningarna mellan olika reklammedia ägnas uppmärksamhet och vill inte utesluta möjligheten av en ytterligare differentiering av reklamskatten med hänsyn till faktiska skillnader i fråga om belastningen. Enligt utskottets mening kan man emellertid ännu inte dra några säkra slutsatser av beskattningens verkningar på de olika formerna för reklam, eftersom den tidsperiod som beskattningen omfattat också berörts av kraftiga konjunktursvängningar, som påverkat inte bara den totala reklamvolymen utan också fördelningen mellan olika media.

SkU 1976/77:50

5 Av Svenska tidningsutgivareföreningens annonsstatistik framgår att ökningen av annonsvolymen i dagspressen varit obetydlig under tiden 1970-1976. För 1976 redovisas följande siffror.

Antal

spaltmeter

Förändring 1976/75 %

Index 1970 = 100

Dagspress totalt

657 046

+ 2,7

114,0

Därav

Storstadspress

211 060

- 0,3

102,8

Landsortspress

445 986

+ 4,2

120,2

Storstadspress

Morgontidningar

176 326

+ 0,0

103,1

Därav

l:a tidningar

130 698

- 1,2

106,9

2:a tidningar

45 628

+ 3,6

115,3

Kvällstidningar

34 734

- 1,7

101,6

Landsortspress

l:a tidningar

365 417

+ 4,2

123,2

2:a tidningar

80 569

+ 4,4

108,1

Upplaga 30’-

247 374

+ 4,5

121,7

Upplaga 0-30’

198 612

+ 3,9

118,3

Veckopress

62 960*

+ 23,5

*Antalet annonsspalter

Enligt föreningens uppskattning har dagspressens andel av den totala reklammarknaden sjunkit avsevärt under nämnda period.

Utskottet

Dagspressens ekonomiska problem kan sägas vara den gemensamma utgångspunkten för de här behandlade motionerna.

I motionen 1976/77:324 vill motionärerna främst skapa en bättre situation för de lokaltidningar som utsätts för konkurrens från gratisutdelade annonsblad genom en skärpt beskattning av annonserna i annonsbladen. Motionärerna i motionen 1976/77:1027 anser att reklamskattens utformning innebär att direktreklamen gynnas och dagspressreklamen missgynnas genom att distributionskostnaderna räknas in i beskattningsunderlaget för annonser men inte för trycksaker. Den lösning motionärerna närmast förordar är att avveckla annonsskatten för dagspressen.

Om den ursprungliga tanken att reklamskatten skall finansiera presstödet alltjämt skall anses gälla kan motionärernas syfte självfallet också tillgodoses genom en höjning av skatten på reklamtrycksaker m. m.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att utskottet tidigare diskuterat en högre beskattning av annonser i annonsblad men inte ansett sig kunna förorda en sådan skärpning. Bakgrunden har bl. a. varit att vissa gratisutdelade lokaltidningar ansetts ha ett inte obetydligt informationsvärde

SkU 1976/77:50

och att kvaliteten hos dessa tidningar är mycket växlande. Det är samtidigt förenat med uppenbara svårigheter att på hållbara grunder dra en gräns mellan kvalitativt högtstående annonsblad och annonsblad som närmast kan jämföras med reklamtrycksaker.

Frågan om annonsbladens inverkan på dagspressens ekonomiska situation har nyligen behandlats av konstitutionsutskottet i betänkandet KU 1976/77:42 med anledning av ett utredningsyrkande härom i motionen 1976/77:232. Konstitutionsutskottet hänvisade därvid till att denna fråga är en uppgift för presstödsnämnden och att det kan förutsättas att nämnden ger dessa frågor hög prioritet och tar de initiativ som kan visa sig nödvändiga. Med hänsyn härtill ansåg konstitutionsutskottet inte en särskild utredning nödvändig och avstyrkte motionen. Riksdagen godkände betänkandet.

Skatteutskottet anser i likhet med konstitutionsutskottet att annonsbladsproblemet i första hand bör prövas av presstödsnämnden. Enligt skatteutskottets mening bör nämnden vid sin bedömning av den reguljära pressens ekonomiska situation vara oförhindrad att föreslå regeringen de ändringar av reklambeskattningen som nämnden finnér motiverade. Med det anförda anser utskottet yrkandet i motionen 1976/77:324 vara besvarat.

Beträffande det mera vittomfattande utredningsyrkandet i motionen 1976/77:1027, som främst får antas syfta till att befria dagspressen från annonsskatt, anser utskottet att det inte finns ekonomiska förutsättningar för en sådan åtgärd. Då utskottet utgår från att motionärerna inte önskar att frågan skall lösas genom en skärpt beskattning av reklamtrycksaker och med hänsyn till vad utskottet anfört om presstödsnämndens uppgifter i detta sammanhang avstyrker utskottet utredningsyrkandet i motionen 1976/77:1027.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1976/77:324,

2. motionen 1976/77:1027, i den mån motionerna inte kan anses besvarade genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 17 maj 1977

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Kristenson* (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Söderström (m), fru Normark (s), herr Olsson i Järvsö (c), fru Ahrland* (fp), herrar Lundgren (m), Forslund (s) och Stensson (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 55112 Stockholm 1977