Med anledning av motion om vidgad skattebefrielse för handikappade ägare av motorfordon
SkU 1976/77:51
Skatteutskottets betänkande 1976/77:51
med anledning av motion om vidgad skattebefrielse för handikappade ägare av motorfordon
Motionen
I motionen 1976/77:85 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning angående befrielse från skatteplikt för motorfordon med invalidaggregat, även sedan innehavarens förvärvsarbete upphört.
Gällande bestämmelser och frågans tidigare behandling
Enligt 40 S vägtrafikskattelagen (1973:601) medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skatteplikt för vissa motorfordon om fordonet äges av höggradigt invalidiserad, som innehar körkort för förande av fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom fortskaffningsmedel. Kan fordonets ägare till följd av sin invaliditet inte erhålla körkort för förande av fordonet, får beskattningsmyndigheten likväl medge befrielse, om ägaren på grund av sin invaliditet är beroende av fordonet för transport till och från arbetsplatsen eller utbildningsstället.
Befrielsen kan avse endast personbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram, sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil med tjänstevikt ej över 1 800 kilogram samt motorcykel.
Den som erhåller befrielse från skatteplikt enligt angivna bestämmelser får restitution av omsättningsskatt på motorfordon (bilaccis) föi sådan bil och blir berättigad bidrag motsvarande bensinskatten på 700 liter bensin per år. Enligt arbetsmarknadskungörelsen för handikappade kan i sådana fall inkomstprövat bilanskaffningsbidrag utgå med 23 000 kr. under nästa budgetår. Annan handikappad - dvs. den som inte förvärvsarbetar eller studerar - kan under vissa förutsättningar av sjukvårdshuvudmännen få moped eller mot mopedens värde svarande belopp, f. n. 4 800 kr., för anskaffande av invalidbil.
Skatteutskottet behandlade frågan om handikappades skattebefrielse från vägtrafikskatt m. m. under våren 1976 och anförde (SkU 1975/76:61) bl. a. följande:
Inom utskottet råder inte några delade meningar om att det är ytterst angeläget att på bästa sätt tillgodose de handikappades transportbehov, men utskottet har sedan lång tid tillbaka varit tveksamt om skattebefrielse är den bästa metoden för att tillgodose detta önskemål. Utskottet har tidigare
1 Riksdagen 1976177. 6 sami. Nr 51
SkU 1976/77:51
uttalat sin anslutning till handikapputredningens förslag att skattebefrielsen borde ersättas med direkta bidrag i de fall bil är erforderlig för transportbehovet. Detta förslag överarbetades senare av kommunalekonomiska utredningen, som fann att de handikappades transportbehov bäst kunde tillgodoses genom en utbyggd kommunal färdtjänst till vilken staten skulle lämna bidrag med 35 procent av kommunernas kostnader härför men att de arbetande eller studerande rörelsehindrade som behöver bil i likhet med tidigare skall få anskaffningsbidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen och åtnjuta skattebefrielse. Riksdagen har i huvudsak godtagit detta förslag, vilket bl. a. innebär att försök med kommunal färdtjänst skall pågå till och med 1977.
Problemen i detta sammanhang måste emellertid betecknas som ytterst komplicerade på grund av de många olika former av handikapp som förekommer. Ett system av färdtjänsttyp måste under alla förhållanden finnas att tillgå för de stora grupper som på grund av sitt handikapp är oförmögna att köra bil. Motionärens yrkande kommer därför främst att avse de rörelsehindrade med körkort som inte arbetar eller studerar utanför hemmet eller som åtnjuter pension och som anser att en egen bil skulle tillgodose deras transportbehov väsentligt bättre än färdtjänsten. I dessa fall anser utskottet emellertid inte att den primära frågan är om skattebefrielse skall medges utan om samhället skall ge dessa handikappade särskilt anskaffningsbidrag för bilen. Det nuvarande systemet bygger på en samordning mellan bidrag och skattebefrielse. Bidragsfrågan faller i princip utanför skatteutskottets område. Socialförsäkringsutskottet har under innevarande riksmöte behandlat motioner om möjligheten att fä personbil betraktad som ett sådant tekniskt hjälpmedel för handikappade som landstingen med stöd av statsbidrag bekostar. Socialförsäkringsutskottet (SfU 1975/76:36) har därvid förutsatt att dessa förslag bör prövas i positiv anda i samband med utvärderingen av försöksverksamheten med färdtjänst. Skatteutskottet vill med anledning härav uttala att om denna prövning leder till en bidragsgivning som motsvarar vad studerande och yrkesverksamma handikappade nu kan erhålla bör i överensstämmelse med gällande principer också skattebefrielsen på motsvarande sätt utvidgas. Utskottet förutsätter också att möjligheterna att ersätta skattebefrielsen med bidrag tas upp till förnyad prövning i sådant sammanhang.
Socialförsäkringsutskottet har haft anledning att även under innevarande riksmöte behandla motioner om vidgade bidragsmöjligheter för handikappad vid behov av bil. Utskottet anförde därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1976/77:28 bl. a. följande:
När utskottet vid föregående riksmöte behandlade motionsyrkanden av samma innebörd som de nu nämnda framhöll utskottet lämpligheten av att man i samband med den omprövning som skulle ske under 1977 av såväl 1975 års överenskommelse mellan sjukvårdshuvudmännen och staten som statsbidraget till den kommunala färdtjänsten övervägde de handikappades möjligheter att få tillgång till egen bil. Några sådana överväganden i samband med den nu aktuella överenskommelsen finns inte redovisade i propositionen. Utskottet förutsätter därför att regeringen snarast prövar frågan så att ett förslag kan föreläggas riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.
SkU 1976/77:51
3 Utskottet
Motionärerna begär utredning i syfte att skapa skattebefrielse för sådana handikappade ägare av motorfordon som upphört med sitt förvärvsarbete. De finner det oskäligt att en handikappad som pensioneras, skall förlora de skatteförmåner han haft under sitt yrkesverksamma liv.
Enligt gällande regler kan befrielse från vägtrafikskatt och bilaccis endast medges handikappad som förvärvsarbetar el ler studerar. Samma villkor gäller för bensinskattebidrag.
Utskottet har upprepade gånger behandlat frågor rörande de handikappades befrielse från vägtrafikskatt m. m. och därvid betonat angelägenheten av att på bästa sätt tillgodose de handikappades transportbehov. Problemet har då inte gällt enbart de handikappade pensionärernas möjligheter att få behålla sina tidigare förmåner utan huruvida alla svårt handikappade som kan köra bil men som inte är yrkesverksamma eller studerande skall kunna få skattelättnader.
Utskottet anser alltjämt att frågan om de handikappades transportmöjligheter bör ges en hög prioritet och finner det mot denna bakgrund tillfredsställande att riksdagen nyligen på socialförsäkringsutskottets hemställan begärt att regeringen snarast prövar den primära frågan i sammanhanget, nämligen hur de handikappade lämpligen skall kunna få tillgång till egen bil. Som framgår av den tidigare redogörelsen har skatteutskottet ansett att en eventuell utvidgning av skattebefrielsen för handikappade bör kunna övervägas om transportbehovet tillgodoses genom bidrag till individuell bilanskaffning. Utskottet har i sådant sammanhang också förutsatt att frågan om att helt ersätta skattebefrielsen med bidrag borde tas upp till förnyad prövning.
Med hänsyn härtill förutsätter utskottet att regeringen i samband med den av socialförsäkringsutskottet förordade prövningen av anskaffningsfrågan också överser de härmed förenade beskattningsfrågorna i enlighet med skatteutskottets nämnda uttalanden. Prövningen av anskaffningsfrågan bör givetvis vara förutsättningslös och bygga på den utvärdering av färdtjänstsystemet som skall ske senare i år.
I enlighet med det anförda kommer alltså den i motionen aktualiserade frågan att inom kort bli föremål för närmare överväganden. Till följd härav finner utskottet inte någon särskild utredning erforderlig, varför utskottet avstyrker yrkandet härom i motionen 1976/77:85.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:85.
Stockholm den 24 maj 1977
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
SkU 1976/77:51
4 Närvarande: herrar Wärnberg (s), andre vice talmannen Magnusson (m), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Söderström (m), fru Normark* (s), herrar Olsson i Järvsö (c), Boström (s), Forslund (s), Hallenius (c) och Stensson (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 55183 Stockholm 1977