Med anledning av motioner om vissa läkemedelsfrågor
SoU 1976/77:10
Socialutskottets betänkande 1976/77:10
med anledning av motioner om vissa läkemedelsfrågor Motionerna
I motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i fråga (yrkande 3 a), att riksdagen hos regeringen begär en översyn av systemet för läkemedelsrabattering i syfte att motverka nuvarande tendenser till onödig förskrivning av läkemedel.
Övriga yrkanden i motionen behandlas av utskottet i SoU 1975/76:30, SoU 1975/76:34, SoU 1975/76:42 och SoU 1976/77:16.
I motionen 1975/76:480 av fru Wigenfeldt m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för information till allmänheten angående de läkemedel som är av sådan art att det är olämpligt att köra bil i samband med användning av dessa.
I motionen 1975/76:561 av fru Fredrikson (c) och fru Ingvar-Svensson (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära åtgärder för att förbjuda skadlig färgning av läkemedel.
I motionen 1975/76:750 av herr Carlshamre m. fl. (m, s, c, fp, vpk) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vidgad läkemedelsinformation till läkare m. fl.
I motionen 1975/76:1239 av herr Glimnér (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kungörelsen angående förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek m. m. i enlighet med vad som i motionen anförts.
1 motionen 1975/76:1254 av herr Hyltander(fp) och fru Fraenkel (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att den uppdrar åt socialstyrelsen eller annan lämplig myndighet att utfärda regler för läkemedelsinformation och framställa erforderligt material för densamma i enlighet med vad som framförts i motionen.
Allmän bakgrund
Utskottet har årligen behandlat motioner, som avser läkemedelsfrågor. I betänkandet SoU 1975/76:7 lämnas relativt utförliga uppgifter om bl.a. läkemedelskontrollen, läkemedelsrabatteringen, arbetet på att införa s. k. bipacksedlar, information om färgämnen i läkemedel, annan information som ges rörande läkemedel samt regler om receptavfattning. De sålunda lämnade uppgifterna återges i viss utsträckning i det följande i samband
1 Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 10
SoU 1976/77:10
med att uppgifterna kompletteras.
I de särskilda avsnitten nedan lämnas också viss ytterligare redovisning rörande tidigare utskottsbehandling av de nu aktuella frågorna.
Läkemedelsrabatteringen, m. m. (motionen 1975/76:269)
! sjukförsäkringens förmåner ingår ersättning för läkemedelskostnader. Ersättningen regleras bl. a. i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. Enligt huvudregeln skall under vissa angivna förutsättningar på apotek kostnadsfritt eller till nedsatt pris tillhandahållas läkemedel som ordinerats av läkare eller tandläkare.
Den som omfattas av sjukförsäkringen och som lider av långvarig och allvarlig sjukdom kan utan kostnad erhålla läkemedel, som enligt vad regeringen förordnat skall tillhandahållas kostnadsfritt vid sådan sjukdom. Särskild förteckning är fastställd över sådana avgiftsfria läkemedel.
I andra fall sker nedsättning av fastställt pris för samtidigt förskrivna och inköpta läkemedel med hälften av det belopp varmed priset överstiger 5 kr. och hela det belopp varmed priset överstiger 35 kr. Högsta kostnaden per inköp blir därför 20 kr.
I betänkandet SoU 1975/76:7 behandlade utskottet frågan om en omkonstruktion av reglerna för läkemedelsrabatteringen i syfte att motverka tendenser till onödig förskrivning av läkemedel. Utskottet framhöll starkt vikten av att en effektiv information ges till såväl läkare som allmänhet för att nämnda syfte skall uppnås. Vidare hänvisade utskottet till att Apoteksbolaget AB förberedde en av producentintressen obunden läkemedelsinformation. Utskottet anförde också att med ledning av erfarenheterna av de åtgärder, som planerats för att få till stånd en god läkemedelsförsörjning till så låga kostnader som möjligt, Apoteksbolaget avser att fortsättningsvis pröva frågan om utformningen av sjukförsäkringens läkemedelsrabattering, vars syfte är att ge ett fullgott socialt försäkringsskydd för den enskilde.
Beträffande frågan om Apoteksbolagets läkemedelsinformation i här aktuellt avseende finns skäl redovisa följande från Apoteksbolagets årsredovisning 1975.
Arbete pågårf.n. med en läkemedelshandbok,som skall utkomma årligen och bli ett instrument främst för läkare inom den öppna vården vid deras läkemedelsval. Bokens uppställning kommer att vara sjukdomsorienterad. Ett femtiotal kapitel, författade av ledande experter, beräknas komma att ingå. Varje kapitel skall inledas med en översikt av läkemedelsterapin inom respektive område och innehålla rekommendationer beträffande preparatval. Därefter skall samtliga i Sverige registrerade preparat redovisas med uppgifter om bl. a. doseringar, förpackningar och priser. En redaktionskommitté med farmakologisk, klinisk och farmacevtisk sakkunskap har låtit sammanställa några modell kapitel, som nu tjänar som vägledning för det fortsatta arbetet.
Handbokens första utgåva beräknas bli färdig vid årsskiftet 1976/77. Den kommer att tillställas alla läkare, sjukvårdsinrättningar och apotek kost -
SoU1976/77:10
nadsfritt. Läkare och annan personal som svarar för uppgifter inom läkemedelsförsörjningen skall därigenom få tillgång till en överskådlig information om olika läkemedel med prisjämförelser.
Ett ytterligare led i arbetet för en ökad läkemedelsinformation är apotekens prisjämförelser rörande receptfria läkemedel. Denna information riktas till allmänheten genom affischer, prisblad och foldrar. För närvarande finns prisjämförelser för diarrémedel, hostmedel, järnpreparat, laxermedel, smärtstillande medel, syraneutraliserande medel och vitaminpreparat.
Under riksmötet 1975/76 prövade riksdagen även vid ett senare tillfälle frågan om läkemedelsförmånerna, nämligen vid behandlingen av socialförsäkringsutskottets betänkande SfU 1975/76:42. I tre motioner krävdes åtgärder för att nedbringa läkemedelskostnaderna. En av dem avsåg införandet av ett avgiftstak för den försäkrades årliga läkemedelskostnader, medan de båda övriga avsåg läkemedelskostnaderna för personer med viss sjukdom. Efter remissbehandling av motionerna anförde socialförsäkringsutskottet i nämnda betänkande bl. a. att de nuvarande reglerna angående läkemedelsförmåner visserligen innebär ett högkostnadsskydd för dem som har stort behov av läkemedel men att med hänsyn till vad som anförts i motionerna och i remissyttrandena det emellertid kan finnas anledning utreda frågan om och i vad mån detta skydd bör ytterligare förstärkas. En sådan utredning bör ske inom ramen för den förra året tillsatta socialpolitiska samordningsutredningens arbete. Regeringen har i juni i år överlämnat utskottsbetänkande!, riksdagsskrivelsen (nr 378) och motionerna till socialpolitiska samordningsutredningen för genomförande av den begärda utredningen.
Receptavfattning (motionen 1975/76:1239)
Enligt 5 § läkemedelsförordningen äger socialstyrelsen meddela föreskrifter rörande märkning och utlämnande samt förordnande av läkemedel. Bland annat med stöd härav utfärdade medicinalstyrelsen år 1965 en kungörelse angående förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek m. m. (receptkungörelsen, MF 1965:100).
I 5 !j 2. receptkungörelsen stadgas att recept skall avfattas tydligt och utan sådana förkortningar eller ändringar, som kan föranleda tveksamhet rörande dess tolkning.
Utskottet behandlade förra året en motion med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella. Motionen avstyrktes bl. a. under hänvisning till att receptkungörelsen är föremål för översyn (SoU 1975/76:7 s. 22). Utskottet har inhämtat att översynen fått stå tillbaka för andra angelägna arbetsuppgifter och därför ännu inte är slutförd.
Bipacksedlar m. m. (motionen 1975/76:1254)
Under flera år har ett utredningsarbete pågått som syftar till att läkemedelsfabrikanterna skall framställa ett informationsblad, en bipacksedel,
SoU 1976/77:10
som medföljer läkemedelsforpackningen och som kan informera patienten om läkemedlets positiva och negativa effekter samt ge vissa tekniska anvisningar där sådana är nödvändiga. En arbetsgrupp, vari Apoteksbolaget AB, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier (RUFI) och Sveriges läkarförbund var representerade, framlade i oktober 1974 en slutrapport som därefter varit på remiss hos huvudmännen. Under våren 1975 tillskapades en ledningsgrupp och projektgrupp för försöksverksamhet och utvärdering. Därefter igångsattes en begränsad försöksverksamhet med bipacksedlar. En utvärderingsstudie har gjorts av verksamheten (se Läkartidningen 1976 s. 2319).
Utskottet har i anslutning till utskottsbehandlingen under hand inhämtat följande upplysningar från LIF och RUFI.
För närvarande förbereder Läkemedelsindustrins Branschorganisationer, LIF och RUFI, ett successivt införande av bipacksedlar för viktiga läkemedelsgrupper. Från läkemedelsindustrin har påpekats att det är viktigt att om bipacksedlar skall införas bör det ske för samtliga produkter inom en viss läkemedelsgrupp samtidigt. De läkemedelsgrupper där man enligt tidigare utredningsarbete i första hand bör överväga att införa bipacksedlar är kemoterapeutika, analgetika, medel vid hudsjukdomar, hypnotika och sedativa samt slemhinneavsvällande medel, speciellt näsdroppar. Branschorganisationerna kommer att samordna företagens införande av bipacksedlar för sådana grupper där det anses påkallat och i nära kontakt med socialstyrelsens läkemedelsavdelning. En sådan samordning kommer också att avsevärt underlätta socialstyrelsens läkemedelsavdelnings slutgiltiga genomgång och godkännande av förslag till bipacksedlar. Mellan industrin och läkemedelsavdelningen har i oktober 1976 överenskommelse träffats om att industrin skall inleda arbetet med grupperna kemoterapeutika och analgetika.
Framtagning av förslag till bipacksedeltexter för läkemedel inom nyss nämnda läkemedelsgrupper torde kunna påbörjas omkring årsskiftet 1976-1977.
Det är emellertid att observera att det för den svenska industrin är fråga om mycket betydande investeringar i nya förpackningsmaskiner för att det på ett produktionsekonomiskt försvarbart sätt skall vara möjligt att bipacka denna form av patientinformation - alltså bipacksedlar - vid förpackningsprocessen. Dominerande delen av den svenska läkemedelsindustrins sortiment saknar i dag på den svenska marknaden s. k. kapsel eller kartong. En sådan krävs för bipackningen och det i sin tur kräver alltså betydande nyinvesteringar i maskinell förpackningsutrustning. Kostnaden utslagen per förpackning har överslagsvis beräknats till 80 å 100 öre.
Som tidigare framhållits av en företrädare för LIF (se Svensk Farmaceutisk Tidskrift 1975:10-11) måste även vid ett mindre omfattande genomförande av ett system med bipacksedlar varje läkare ha tillgång till de texter som patienterna kommer att finna i förpackningarna, vilket innebär att en bipacksedelskatalog måste ges ut. Det framhålls i sammanhanget att en sådan katalog kan utformas så att den även beskriver preparat, vars förpackningar inte åtföljs av bipacksedlar. Vidare framhålls att steget därifrån inte är långt
SoU 1976/77:10
till att ställa en sådan bok med förenklade beskrivningar av preparaten till patienternas förfogande, vilket i och för sig kan tänkas som ett alternativ till ett generellt införande av bipacksedlar.
Utskottet har i betänkandet SoU 1975/76:7 diskuterat hithörande frågor.
Trafikfarliga läkemedel (motionen 1975/76:480)
Socialstyrelsen utfärdade år 1972 bestämmelser (MF 1972:72) enligt vilka läkare är skyldig att informera patienten om eventuella trafikrisker på grund av ordinerade läkemedel (se även MF 1967:32).
År 1974 antog Nordiska rådet en rekommendation (nr 9/1974), i vilken rådet rekommenderade Nordiska ministerrådet att snarast möjligt utreda frågan om märkning av läkemedel och andra ämnen, som nedsätter förmågan att uppträda som trafikant.
Den i rekommendationen angivna frågan prövas f. n. i den Nordiska läkemedelsnämnd, som upprättades fr. o. m. den 1 januari 1975. Nämnden har tillsatt en särskild arbetsgrupp rörande trafikfarliga läkemedel. Utskottet har inhämtat att arbetsgruppens uppdrag kommer att redovisas under år 1977.
Utskottet har behandlat den här aktuella frågan om trafikfarliga läkemedel i betänkandet SoU 1973:28.
Läkemedelsbiverkningar (motionen 1975/76:750)
Sedan det år 1965 inletts försöksverksamhet rörande biverkningsregistrering, fick försöksverksamheten permanent form den 1 januari 1971. Arbetet med insamling, bearbetning och bedömning av inkomna anmälningar handhas från sistnämnda tidpunkt av biverkningssektionen vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning och styrelsens biverkningskommitté. Den senare består av föreståndaren för farmakoterapevtiska enheten och laboratorn vid dess biverkningssektion (sekreterare) samt nio av socialstyrelsen särskilt utsedda ledamöter. Instruktion för kommittén har fastställts i oktober 1972 (MF 1972:67).
Socialstyrelsen har i cirkulär MF 1974:97 angående anmälan om läkemedelsbiverkningar, som gäller fr. o. m. den 1 januari 1975, med stöd av dittillsvarande erfarenheter föreskrivit följande angående anmälan om läkemedelsbiverkningar.
Läkare och tandläkare skall till läkemedelsavdelningens biverkningssektion, helst på särskilt formulär som kan rekvireras från biverkningssektionen, anmäla:
1. samtliga dödsfall, som misstänks vara läkemedelsframkallade,
2. samtliga allvarliga biverkningar, dvs. sådana som utan att leda till döden ändå haft betydande inverkan på patientens allmäntillstånd, sjukdomens förlopp, sjukhusvårdens längd,
SoU 1976/77:10
3. samtliga nya, oväntade eller på annat sätt för den anmälande läkaren anmärkningsvärda biverkningar.
Det står dessutom varje läkare/tandläkare fritt att anmäla varje biverkning, som han vill bringa till kommitténs kännedom, även om den ej skulle falla under punkterna 1-3.
Det är av värde att anmäla sådana biverkningar som synes öka i frekvens, oberoende av om de bedöms som lätta eller svåra. En frekvensökning kan vara tecken på en utbredd sensibilisering, nyuppträdande interaktioner, förändringar i läkemedelets kvalité m. m.
I motsats till vad som hittills gällt görs i detta cirkulär inte någon skillnad mellan ”nya” och ”gamla” läkemedel. Styrelsen vill dock särskilt rikta uppmärksamheten mot nyintroducerade läkemedel, då erfarenheten visar att det oftast är först sedan ett läkemedel under någon tid mera allmänt använts av läkarkåren som biverkningarnas art och frekvens kan fastställas.
Det är av vikt att anmälan enligt ovan sker redan vid misstanke om biverkning av läkemedel. Det blir sedan biverkningssektionens och biverkningskommitténs uppgift att söka utreda om samband föreligger. Bedömningen underlättas om anmälan åtföljs av kopia av epikris, eventuellt med fullständiga journalhandlingar i de fall patienten vårdats på sjukhus.
Även biverkningar för oregistrerade läkemedel, som är föremål för klinisk prövning, och så kallade licenspreparat skall anmälas.
Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att uppgifter i ovan angivet hänseende åtnjuter sekretesskydd jämlikt bestämmelserna i 14 § lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Socialstyrelsen vill framhålla att kontinuerlig analys av biverkningssituationen har visat sig vara ett värdefullt hjälpmedel för att åstadkomma säkrare farmakoterapi.
De rapporter, som kommer in till läkemedelsavdelningen, bearbetas kontinuerligt vid farmakoterapevtiska enhetens biverkningssektion och lagras därefter i dator. Biverkningsinformationen återförs två gånger om året till bl. a. läkarna. Detta sker i form av meddelanden från läkemedelsbiverkningskommittén. Sådana meddelanden utkommer två gånger om året. Dessa publiceras också i Läkartidningen.
Med hänsyn till innehållet i motionen 1975/76:750 finns skäl lämna följande uppgifter beträffande databehandlingen av de gjorda anmälningarna, vilka uppgifter lämnats av läkemedelsavdelningens chef Åke Liljestrand sedan motionen väckts (Läkartidningen 1976 s. 1397).
För närvarande finns två typer av datalistor om de anmälda biverkningarna.
Det ena är en kumulativ lista, som innehåller samtliga i landet hittills rapporterade biverkningar. I listan anges graden av samband mellan biverkan och läkemedlet (troligt etc) såsom det uppfattats av biverkningskommittén. Det har med åren blivit en ganska omfattande sammanställning som nu tar cirka 450 sidor.
Det andra är en återkommande, kvartalsvis gjord sammanställning av de insända rapporterna. Denna lista omfattar för närvarande omkring 35 sidor.
I båda fallen upptar förteckningarna endast anmälda biverkningar och dessa ställs i listorna ej i relation till förbrukningen av de aktuella läkemedlen.
SoU1976/77:10
7 Uppgifternas värde skulle därför kunna ifrågasättas och det gäller särskilt för kvartalslistorna, som berör en så kort tidrymd. Samtidigt har det dock visats att allvarliga biverkningar i vårt land rapporterats i 30 procent eller mer. Sammanställningarna kan därför ge läkaren en värdefull komplettering till biverkningsmeddelandena.
I samband med distributionen till läkare av det biverkningsmeddelande, som framtagits i mars i år, översändes även ett rekvisitionskort för den datorlista som omfattade biverkningsrapporter inkomna under fjärde kvartalet 1975. Utskottet har från läkemedelsavdelningen inhämtat att ca 850 läkare därefter rekvirerat datorlistan. I dagarna utsänds ett nytt biverkningsmeddelande. Vid meddelandet kommer att fogas ett nytt rekvisitionskort, denna gång avseende de två senaste kvartalslistorna.
Slutligen bör här nämnas att viss rapportering rörande biverkningar sker till WHO, som har en särskild databank.
Tidskriften Nordisk Medicin 1976:8-9, september 1976, innehåller två artiklar om läkemedelsbiverkningar, varav den ena författats av Åke Liljestrand.
Färgämnen i läkemedel (motionen 1975/76:561)
Den 1 juli 1975 trädde nya bestämmelser i kraft beträffande färgämnen i livsmedel, vilket i princip innebär att om färgtillsats ingår i produkten detta skall anges på förpackningen med en kod eller dylikt. Livsmedelslagstiftningen är ej tillämplig på läkemedel. Det betyder att tillverkare av läkemedel är befriade från denna skyldighet och att kunder som har intresse av att veta vilka färger som kan ingå i deras mediciner ej får reda på detta utan att fråga i första hand apoteket eller läkaren.
Utskottet behandlade förra året en motion med samma yrkande som yrkandet i den nu aktuella motionen. Utskottet hänvisade bl. a. till att apotek och läkare tillställs dels en förteckning över farmacevtiska specialiteter som innehåller färgämnen, dels en förteckning över färgämnen med uppgift om i vilka specialiteter de ingår. Vidare hänvisade utskottet till att socialstyrelsen övervägde om uppgift rörande fargtillsats bör sättas ut på läkemedelsförpackningarna (SoU 1975/76:7, s. 20).
Socialstyrelsens läkemedelsavdelning har i april i år i serien Information från socialstyrelsen (1976:4) gett ut en skrift med aktuella förteckningar av nyss angivna slag. Förteckningarna, som bygger på ett datorbaserat specialitetsregister, har tillställts samtliga läkare och apotek. Avsikten är att sammanställningen skall ges ut en gång årligen, att betydelsefulla avvikelser dessutom skall meddelas i ovan angivna serie samt att sammanställningen från år 1977 skall kompletteras med uppgifter om konserveringsmedel i läkemedel. Det anges i förordet till skriften att det inte är realistiskt att räkna med en fullständig frihet från färgämnen i läkemedel inom en överskådlig framtid och att det därför är nödvändigt att man informerar om
SoU1976/77:10
färgtillsatser för att personer som är överkänsliga för dessa skall kunna undvika sådana läkemedel.
Vidare kan nämnas att det i innevarande års upplaga av läkemedelskatalogen FASS tillkommit ett avsnitt om färgämnen som en påbyggnad av substansregistret. Uppgifter om färgämnen finns däremot ej med i preparatbeskrivningarna, låt vara att det i vissa fall finns beteckningen ”color”. Enligt vad utskottet inhämtat kommer det i 1977 års upplaga av FASS att finnas mera fullständiga uppgifter om färgämnen i olika läkemedel.
Utskottet
Under den allmänna motionstiden i år har, liksom under tidigare år, väckts ett flertal motioner, som avser läkemedelsfrågor. Utskottet behandlar i betänkandet SoU 1976/77:9 yrkanden om bl. a. s. k. naturläkemedel, medan i förevarande betänkande yrkanden om läkemedel som registrerats enligt läkemedelsförordningen tas upp.
Då det gäller information till den enskilde patienten om läkemedel har under de senaste åren diskussionen främst gällt frågan om införande av s. k. bipacksedlar, dvs. ett informationsblad som medföljer läkemedelsförpackningen och som kan informera patienten om läkemedlets positiva och negativa effekter samt ge vissa tekniska anvisningar då sådana är nödvändiga. Ett långvarigt utredningsarbete på området har förekommit. En arbetsgrupp, vari Apoteksbolaget AB, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantföreningen för utländska farmacevtiska industrier (RUFI) och Sveriges läkarförbund var representerade, lade i slutet av 1974 fram en slutrapport, som remissbehandlades hos huvudmännen. Därefter har bl. a. en viss försöksverksamhet ägt rum. För närvarande förbereder LIF och RUFI ett successivt införande av bipacksedlar för flertalet läkemedelsgrupper. Införandet kommer att ske i nära samarbete med socialstyrelsens läkemedelsavdelning, som skall godkänna av industrin framställda förslag till bipacksedlar. Enligt vad utskottet inhämtat kan man räkna med att under första kvartalet nästa år bipacksedlar för läkemedelsgrupperna kemoterapeutika och analgetika kommer att tas fram.
I motionen 1975/76:1254 av herr Hyltander(fp) och fru Fraenkel (fp) framställs ett yrkande som syftar till att man skall införa bipacksedlar eller ett system med faktaböcker, till vilka hänvisning från läkemedelsetiketten skulle ske.
Motionärernas yrkande står helt i överensstämmelse med vad utskottet flera gånger tidigare uttalat, nämligen att det är önskvärt att frågan om införandet av ett system med bipacksedlar snarast löses. Genom vad utskottet ovan redovisat om situationen på området framstår det emellertid inte som sannolikt att ett riksdagsinitiativ skulle ytterligare påskynda frågans lösning. Som påpekats från läkemedelsindustrins sida krävs betydande investeringar i nya förpackningsmaskiner för att det på ett produktionseko -
SoU1976/77:10
nomiskt försvarbart sätt skall vara möjligt att införa bipacksedlar; överslagsvis har kostnaden per förpackning beräknats till uppemot en krona.
Enligt utskottets mening för dock inte kostnaderna bli något avgörande hinder för införandet av en så viktig patientinformationskälla som bipacksedlar. Frågan om framställandet av en särskild bipacksedelskatalog har också aktualiserats av läkemedelsindustrin (se SoU 1975/76:7 s. 19). Med hänsyn till det anförda och då man har anledning räkna med att socialstyrelsens läkemedelsavdelning ser det som en angelägen uppgift att frågan om information till patienten rörande läkemedel, som förskrivits för honom, bringas till en snar lösning påkallar motionen 1975/76:1254 inte någon riksdagens åtgärd.
Frågan om märkning av läkemedel och andra ämnen, som nedsätter förmågan att uppträda som trafikant, borde enligt en rekommendation, som antogs av Nordiska rådet år 1974, snarast möjligt utredas. Ett utredningsarbete på området har därefter bedrivits av ett underutskott till Nordiska läkemedelsnämnden. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas utredningsarbetet bli avslutat under nästa år. Det finns därför anledning räkna med att även den fråga som tas upp i motionen 1975/76:480 av fru Wigenfeldt m. fl. (c) - vari hemställs om åtgärder för information till allmänheten angående läkemedel som är av sådan art att det är olämpligt att köra bil i samband med användning av dessa - kan komma att lösas inom en nära framtid utan något riksdagens initiativ. Vid denna bedömning beaktar utskottet även att läkare är skyldig att informera patienten om eventuella trafikrisker på grund av ordinerade läkemedel (MF 1972:72). Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:480.
I motionen 1975/76:561 av fru Fredrikson (c) och fru Ingvar-Svensson (c) återupprepas ett krav som ställdes förra året, nämligen att riksdagen skall begära åtgärder för att skadlig färgning av läkemedel skall förbjudas. Motionärerna framhåller som skäl för yrkandet bl. a. att en stor del av de personer som är allergiskt sjuka är överkänsliga för syntetiska färgämnen.
I yttrande över förra årets motion framhöll socialstyrelsen att samtliga beståndsdelar i ett läkemedel och dess ändamålsenlighet granskas i registreringsärendet och att styrelsens läkemedelsavdelning försöker begränsa användningen av färgämnen i läkemedel. Myndigheten påpekade samtidigt att, eftersom ungefär hälften av de läkemedel som säljs i Sverige tillverkas utomlands, det i vissa fall kan vara svårt att förbjuda viss färg i medicinskt angelägna preparat, då tillverkaren i sådant fall kan komma att avstå från försäljning i Sverige. Socialstyrelsen anförde också att färgen kan underlätta identifiering av läkemedel och därmed användningen och säkerheten hos dem, främst för äldre patienter som ofta har flera läkemedel förskrivna.
Utskottet som avstyrkte 1975 års motion uttalade att de synpunkter, som sålunda hade anförts av socialstyrelsen, visade att man inte kan räkna med att det kommer att bli möjligt för apoteken att tillhandahålla ett läkemedelssortiment som är helt fritt från färgtillsatser. Utskottet uttalade emellertid
SoU1976/77:10
också att det är angeläget att information lämnas läkarna och patienterna om vilka färgtillsatser som finns i visst läkemedel. Vidare erinrades bl. a. om att apotek och läkare tillställts dels en förteckning över farmacevtiska specialiteter som innehåller färgämnen, dels en förteckning över färgämnen med uppgift om i vilka specialiteter de ingår. I april i år har i serien Information från socialstyrelsen (1976:4) getts ut en skrift med aktuella förteckningar av angivet slag. Avsikten är att en liknande skrift skall utges en gång årligen, att betydelsefulla avvikelser dessutom skall meddelas i ovan angivna serie samt att sammanställningen från år 1977 skall kompletteras med uppgifter om konserveringsmedel i läkemedel. Vidare kan nämnas att det i innevarande års upplaga av läkemedelskatalogen FASS tillkommit ett avsnitt om färgämnen som en påbyggnad av substansregistret. Slutligen vill utskottet upplysa om att, enligt vad utskottet inhämtat, det i dagarna till Nordiska läkemedelsnämnden har ingivits en promemoria av en arbetsgrupp, i vilken föreslagits bl. a. att, då bipacksedel finns, färgämne och konserveringsmedel skall upptas på denna.
Med hänsyn till den betydande uppmärksamhet som i enlighet med den lämnade redovisningen ägnas det problem, som motionärerna tagit upp, är enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd inte erforderlig med anledning av motionen 1975/76:561.
1 motionen 1975/76:750 av herr Carlshamre m. fl. (m, s, c, fp, vpk) tas upp en speciell fråga om information till bl. a. läkare om biverkningar av läkemedel. Enligt gällande bestämmelser skall biverkningar inrapporteras till socialstyrelsens läkemedelsavdelning. De inkomna rapporterna bearbetas kontinuerligt, varefter materialet lagras i dator. Två typer av datorlistor kan tas fram, dels en kumulativ lista som innehåller uppgift om samtliga i landet hittills rapporterade biverkningar, dels en sammanställning som omfattar uppgifter om biverkningar som inrapporterats under det senast förflutna kvartalet. Återföringen till läkarkåren av den biverkningsinformation som kommit in till socialstyrelsen sker två gånger om året i form av meddelanden från läkemedelsbiverkningskommittén. Även i FASS tas in uppgifter om biverkningar av olika läkemedel. Däremot sker ingen generell utsändning av datalistor till läkarna.
I motionen uttalas att socialstyrelsens datalistor kan utgöra ett värdefullt komplement till uppgifterna i FASS och att det därför är önskvärt att läkarna får del av listorna. Även apotek och allmänna bibliotek borde kunna förses med informationen, anför motionärerna.
Sedan motionen väcktes har läkemedelsavdelningen tagit initiativ som innebär att de läkare som så önskar på ett enkelt sätt och utan kostnad kan få tillgång till de dataframställda kvartalslistorna. Om det visar sig att en mera betydande del av läkarna rekvirerar datalistorna som komplement till övrig biverkningsinformation kan det naturligtvis finnas skäl för läkemedelsavdelningen att ytterligare överväga om samtliga läkare rutinmässigt skall tillställas listorna. Med hänsyn till den information om rapporterade
SoU1976/77:10
biverkningar som i övrigt tillställs läkarna anser emellertid utskottet - som beaktar vad som ovan (s. 6) anförts i frågan av chefen för socialstyrelsens läkemedelsavdelning - att det f. n. inte är påkallat att införa ett sådant förfarande. Utskottet menar nämligen att det är viktigare att läkarna får en väl bearbetad men till omfattningen begränsad information som de faktiskt tillgodogör sig än att de får en sådan mängd information att den inte utnyttjas i det praktiska sjukvårdsarbetet. Då det gäller spörsmålet om ifrågavarande listor skall tillhandahållas bl. a. apotek och allmänna bibliotek vill utskottet uttala att information till allmänheten om biverkningar från visst läkemedel i första hand bör lämnas - förutom genom vederbörande läkare - genom bipacksedlar och, om så visar sig lämpligt, en särskild bipacksedelskatalog. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:750.
Riksdagen har upprepade gånger behandlat frågan om åtgärder i syfte att motverka tendenser till onödig förskrivning och konsumtion av läkemedel. Därvid har starkt framhållits vikten av en effektiv information till såväl läkare som allmänhet. Det har också framhållits bl. a. att läkemedelsrabatt utgår endast vid inköp som sker på recept och att läkare självfallet inte får utskriva större läkemedelskvantiteter än som är medicinskt motiverat. Om läkare bedömer att två eller flera preparat är likvärdiga ur behandlingssynpunkt bör han förskriva det minst kostsamma. Detta gäller naturligtvis även om utgiften för patienten till följd av den gällande rabattregeln blir densamma oavsett vilket preparat som väljs. Mot bakgrund av det sagda är det uppenbart att läkarna med fog kan ställa krav på en lättillgänglig information, som gör det möjligt för dem att i den praktiska sjukvården mer än hittills beakta kostnadsaspekten vid valet av läkemedel. Som utskottet framhöll förra året (SoU 1975/76:7 s. 22) torde ansvaret för denna information i första rummet böra ankomma på Apoteksbolaget. Utskottet redovisade också att Apoteksbolaget förberedde en sådan av producentintressen obunden läkemedelsinformation. Det kan nu nämnas att, enligt vad utskottet inhämtat, Apoteksbolaget inom kort kommer att ha färdigställt en läkemedelshandbok, som skall ge läkare och annan personal som svarar för uppgifter inom läkemedelsförsörjningen tillgång till en överskådlig information om olika läkemedel med prisjämförelser. Nämnda handbok såväl som andra informationsinsatser från bl. a. Apoteksbolagets sida bör enligt utskottets mening vara ägnad att tillgodose syftet att undvika onödig läkemedelsförskrivning. Med hänsyn till att ett yrkande om översyn av reglerna för läkemedelsrabatteringen i angivna syfte framställs i motionen 1975/76:269 av herr Ahlmark m. fl. (fp) bör här vidare nämnas följande. På hemställan av riksdagen (SfU 1975/76:42, rskr 378) har socialpolitiska samordningsutredningen av regeringen fått i uppdrag att utreda frågan om en ytterligare förstärkning av det högkostnadsskydd för personer, som har starkt behov av läkemedel, som de nuvarande reglerna om läkemedelsrabattering ger. Utskottet anser sig kunna förutsätta att utredningen vid
SoU 1976/77: 10
uppdragets utförande överväger möjligheterna att utforma rabattregler på ett sådant sätt att även intresset tillgodoses att onödig förskrivning av läkemedel motverkas. Utskottet anser det därför inte vara nödvändigt med något riksdagens initiativ med anledning av motionsyrkandet.
Slutligen behandlar utskottet motionen 1975/76:1239 av herr Glimnér (c), vari framställs önskemål om att i de fall det är möjligt läkarrecept och läkarremisser skall skrivas ut på maskin.
Enligt 5 § 2. receptkungörelsen skall recept avfattas tydligt och utan sådana förkortningar eller ändringar, som kan föranleda tveksamhet rörande dess rätta tolkning. Utskottet har tidigare i anslutning till denna bestämmelse uttalat att det självfallet är av största vikt att recept skrivs ut på ett sådant sätt att felexpediering inte sker som en följd av otydligheter i receptet. Med hänsyn till de olägenheter som bl. a. i samband med sjukbesök hos patienter skulle vara förknippade med en ovillkorlig regel om utskrift på maskin av recept har utskottet dock inte kunnat biträda förslag härom. Utskottet har också framhållit att en regel om att recept i vart fall skulle textas inte innebär någon absolut garanti för att recepten blir tydligare än om de skrivs ut på annat sätt. Med hänsyn till det anförda, som fortfarande är giltigt, och då receptkungörelsen är föremål för översyn - slutförandet av översynen har dock tyvärr fördröjts - är någon åtgärd med anledning av motionen i motsvarande del inte erforderlig. Inte heller då det gäller frågan om utskrifter av remisser kan utskottet tillstyrka motionen. Några författningsbestämmelser som uttryckligen reglerar utfärdandet av remisser finns inte. Det ligger emellertid i sakens natur att läkare måste ha samma skyldighet att skriva tydligt i en remiss då den skrivs för hand, som då det gäller läkarintyg och andra liknande handlingar, för vilka regler finns i ett cirkulär från 1964 (MF 1964:34). Det får förutsättas att socialstyrelsen vid en eventuell revision av detta cirkulär uppmärksammar även den av motionären upptagna frågan.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår följande motioner, nämligen motionen 1975/76:269 (yrkandet 3 a), motionen 1975/76:480, motionen 1975/76:561, motionen 1975/76:750, motionen 1975/76:1239, motionen 1975/76:1254.
Stockholm den 16 november 1976
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
SoU1976/77:10
13 Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c), fru Skantz (s), herrar Johnsson i Blentarp (s), Bengtsson i Göteborg (c). Nordberg (s), Leuchovius (m), Signell (s), fru Swartz (fp), fru Tillander (c), herr Alftin (s), fröken Littmarck (m) och herr Weinehall (c).
.
GOTAB 52412 Stockholm 1976