Med anledning av propositionen 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet, såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte motioner
SoU 1976/77: 28
Socialutskottets betänkande 1976/77: 28
med anledning av propositionen 1976/77: 87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet, såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, jämte motioner
I propositionen 1976/77: 87 (utbildningsdepartementet) läggs fram förslag om insatser för handikappades kulturella verksamhet. Förslagen redovisas i nedan angivna underprotokoll till propositionen.
Propositionen har hänvisats, såvitt avser underprotokoll för utbildningsdepartementet (bilaga 1) till kulturutskottet, för socialdepartementet (bilaga 2) till socialutskottet och för bostadsdepartementet (bilaga 3) till civilutskottet.
I propositionen har regeringen, såvitt propositionen hänvisats till socialutskottet, föreslagit riksdagen att
1. till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 16 500 000 kr.,
2. till Täckning av kostnader för viss tidningsutgivning för synskadade och dövblinda för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 200 000 kr.
I samband med propositionen behandlar utskottet följande motioner, nämligen
1. motionen 1976/77: 253 av fru Hammarbacken m. fl. (c, s, m, fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om tevefon till döva och gravt hörselskadade snarast prövas, så att förslag kan föreläggas riksdagen,
2. motionen 1976/77: 1455 (yrkandet 1) av herr Börjesson i Falköping (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att för sin del uttala vad som i motionen anförts beträffande nödvändigheten av en stark handikapprörelse på det lokala och regionala planet.
De delar av propositionen som hänvisats till andra utskott behandlas i betänkandena KrU 1976/77: 44 och CU 1976/77: 31.
Utskottet
På grundval av handikapputredningens betänkande (SOU 1976: 20) Kultur åt alla lägger regeringen i propositionen fram förslag om åtgärder för att öka handikappades delaktighet i kulturlivet.
Huvuddelen av propositionen behandlas av kulturutskottet (KrU 1976/77: 44). Civilutskottet behandlar frågan om ändringar av grunderna för statens stöd till allmänna samlingslokaler (CU 1976/77: 31).
1 Riksdagen 1976/77. 12 sami. Nr 28
SoU 1976/77: 28
2 I övrigt, nämligen såvitt avser åtgärder inom socialdepartementets verksamhetsområde, behandlas propositionen av socialutskottet i detta betänkande.
I propositionen betonas att arbetet avseende frågor om handikappades kulturella verksamhet måste spänna över en rad samhällssektorer. Handikappades förhållanden i fråga om utbildning, kommunikationer, personlig service etc. är ofta avgörande för möjligheterna till kulturell aktivitet. Vidare framhålls att insatser för handikappade bör behandlas i sitt sakliga sammanhang och inte tas upp i särskild ordning. Detta gäller även finansieringen av de särskilda åtgärderna för handikappade.
I den del av propositionen som behandlas av kulturutskottet tas i huvudsak upp följande frågor, nämligen frågan om teckenspråkets ställning, frågan om insatser för handikappade inom vuxenutbildning och fortbildningsarbete, frågan om kulturinstitutionernas verksamhet för handikappade samt frågan om olika insatser för att förbättra handikappades tillgång till böcker och tidningar. Bl. a. förordas i sistnämnda hänseende att statligt stöd bör utgå för viss bidragsutgivning för synskadade och dövblinda. Ett särskilt stöd härför bör, enligt vad som föreslås i det avsnitt av propositionen som behandlas av socialutskottet, föras upp under femte huvudtiteln.
Då det gäller insatser inom socialdepartementets verksamhetsområde må vidare nämnas följande.
Vikten av att god färdtjänst byggs ut i hela landet framhålls. Nuvarande konstruktion av statsbidragssystemet tillämpas på försök. Den framtida konstruktionen kommer efter utvärdering att övervägas. Vidare betonas vikten av att den sociala hemhjälpen utvecklas, så att verksamheterna svarar mot handikappades behov. Tolktjänsten för döva och dövblinda bör ha så få begränsningar som möjligt. Även hjälpmedelsverksamheten samt landstingens insatser för hörsel- och synrehabilitering poängteras. Vikten av en utbyggnad framhålls.
Utskottet har inte något att erinra mot vad föredragande statsrådet anför i de sålunda redovisade frågorna. Utskottet vill dock särskilt framhålla vikten av att, sedan bidragssystemet rörande färdtjänsten utvärderats, frågan om den framtida konstruktionen av statsbidragsreglerna utan dröjsmål prövas av regeringen.
Frågan om åtgärder för att bereda döva möjlighet att använda telefonnätet genom s. k. bokstavstelefoner (tevefoner) behandlas utförligt i propositionen. Frågan har också tagits upp i motionen 1976/77: 253 av fru Hammarbacken m. fl. (c, s, m, fp), som väckts vid riksdagens början.
En bokstavstelefon fungerar på det sättet att den text som avsändaren producerar på en skrivmaskinsliknande apparat framträder på en TVskärm. Såväl avsändare som mottagare av meddelande via bokstavstelefon måste således vara försedda med sådan utrustning, vilket självfallet begränsar användningsområdet. Genom inrättande av en förmedlings -
SoU 1976/77: 28
central med personlig betjäning kan man emellertid förmedla samtal till andra telefonabonnenter.
Föredragande statsrådet anser att förutsättningarna måste klarläggas närmare för hur ett system med bokstavstelefoner skall kunna användas effektivt. Statsrådet anför att hon kommer att föreslå regeringen att tillkalla en särskild beredningsgrupp som skall utarbeta erforderlig detaljplan för hur olika grupper handikappade skall få tillgång till telefon. Hon kommer att föreslå att det i utredningen skall ingå företrädare för berörda departement, televerket, Landstingsförbundet och handikappinstitutet. Gruppen bör samråda med företrädare för berörda handikapporganisationer.
Vidare anförs beträffande beredningsgruppens arbete följande.
Gruppen bör ha till uppgift att ta fram närmare underlag för ställningstagande till frågan om finansieringssättet. Syftet bör vara att snarast möjligt ställa till förfogande utrustning som möjliggör kommunikation över telenätet för döva, dövblinda och talskadade. Samtidigt bör beaktas att det system man väljer är anpassat till den fortgående utvecklingen på teleområdet och sålunda kan användas under överskådlig tid. Systemet bör vara gemensamt för de nordiska länderna. Gruppens planeringsarbete bör även omfatta formerna för prövning av den enskildes behov av och förutsättningar för utnyttjande av bokstavstelefon, samt formerna för beslut om utlämnande av utrustning. Ett slutgiltigt ställningstagande i finansieringsfrågan bör anstå till dess beredningsgruppens planeringsarbete slutförts och dess synpunkter redovisats.
Även utskottet anser att det är viktigt att den möjlighet som bokstavstelefonen ger att förbättra kommunikationen för döva och dövblinda närmare utreds. Med hänsyn till vad som anförts om beredningsgruppens uppgift och då det får förutsättas att gruppen kommer att arbeta med skyndsamhet, påkallar emellertid motionen inte någon riksdagens åtgärd.
I samband med att stödet till handikapporganisationerna tas upp framhålls i propositionen mycket starkt den utomordentliga betydelse som handikapprörelsen har. Bl. a. uttalas att det inom handikapprörelsen finns en unik kunskap samlad om skilda handikappgruppers situation, problem och behov. Denna kunskap har ställts till samhällsorganens förfogande. Därigenom har de handikappade själva haft stor betydelse både vid utformningen av målen för samhällets insatser och i det fortlöpande reformarbetet.
I det följande uttalas i propositionen bl. a. att det är viktigt för samhället att handikapprörelserna även i fortsättningen kan medverka i arbetet mot det mål som finns på handikappområdet, nämligen att skapa gemenskap och likvärdighet, integration och normalisering. Det är därför, framhåller statsrådet, ett samhällsintresse av hög rang att ge handikapporganisationerna goda arbetsbetingelser. Behovet härav utvecklas
SoU 1976/77: 28
närmare. Det framhålls i fortsättningen att samhällets ekonomiska stöd till handikapprörelsen är otillräckligt. Samhället bör därför höja bidragen till handikapporganisationerna väsentligt.
Utskottet ansluter sig till vad som sålunda och i övrigt anförts i propositionen om handikapprörelsens betydelse och om behovet av ökat samhällsstöd. Utskottet har inte heller något att erinra mot vad som anförs om förändring av anslagskonstruktionen — samhällets bidrag till handikapporganisationerna bör i så liten utsträckning som möjligt styra verksamhetens inriktning — och om storleken av de bidrag som föreslås utgå under socialhuvudtiteln.
Med det anförda får även motionen 1976/77: 1455 (punkt 1) av herr Börjesson i Falköping (c), vari betonas vikten av en stark handikapprörelse på det lokala och regionala planet, anses besvarad.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 16 500 000 kr.,
2. att riksdagen till Täckning av kostnader för viss tidningsutgivning för synskadade och dövblinda för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln anvisar ett anslag av 1 200 000 kr.,
3. beträffande bokstavstelefoner att riksdagen avslår motionen 1976/77: 253,
4. beträffande behovet av en stark handikapprörelse att riksdagen avslår motionen 1976/77: 1455 (yrkandet 1).
Stockholm den 21 april 1977
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i Öskevik (c)*, Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s)*, Nordberg (s), Leuchovius (m)*, Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Swartz (fp), fru Tillander (c)*, herr Alftin (s), fröken Öhrsvik (s), herr Hörnlund (c)* och fru Mårtensson (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 770051