Med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda

SoU 1976/77:8

Socialutskottets betänkande 1976/77:8

med anledning av motioner om vissa frågor rörande psykiskt utvecklingsstörda Motionerna 1)

I motionen 1975/76:383 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs, såvitt här är i fråga,

a. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av omsorgslagen i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkandet 1),

b. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om successiv ersättning av specialsjukhusen och andra stora institutioner som används för vård av psykiskt utvecklingsstörda med mindre enheter i vanliga bostadsområden (yrkandet 3).

Ett i motionen framställt yrkande om förhöjt anslag för vuxenundervisning av psykiskt utvecklingsstörda har behandlats av utskottet i SoU 1975/76:30 (p. 27).

2) 1 motionen 1975/76:559 av herr Alemyr m. fl. (s, c, m, fp) hemställs

a. att riksdagen hos regeringen begär att särskilda anvisningar utfärdas beträffande anordnande av specialklass för psykotiska barn inom särskolan med beaktande av _att det genomsnittliga elevantalet i specialklassen bör vara lägre än fyra (yrkandet 1),

b. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag beträffande omsorg avseende boende m. m. för psykotiska barn (yrkandet 2).

3) I motionen 1975/76:1280 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om att det i anslutning till socialvårdskonsulentorganisationen i länsstyrelserna inrättas ombudsmannatjänster för utvecklingsstörda.

4) I motionen 1975/76:2054 (motivering i motionen 1975/76:2053) av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs, såvitt här är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i omsorgslagen att rättssäkerheten för den enskilde stärks i enlighet med vad som anförts i motionen 1975/76:2053 (yrkandet 2).

Ett i motionen framställt yrkande (punkt 1) om ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall behandlas av utskottet i SoU 1976/77:5.

1 Riksdagen 1976177. 12 sami. Nr 8

SoU 1976/77:8

2 Omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Gällande bestämmelser

I lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) regleras alla särskilda omsorger som det allmänna skall bereda psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. Närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen ges i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvec kl i ngsstörda (omsorgsstadgan).

Landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun har enligt omsorgslagen huvudmannaskapet för de psykiskt utvecklingsstördas undervisning, vård och andra omsorger enligt lagen. Ledningen av verksamheten utövas av en omsorgsstyrelse.

Undervisningen av sådana psykiskt utvecklingsstörda barn, som kan tillgodogöra sig undervisning men icke kan följa undervisningen inom det allmänna skolväsendet, sker i särskola. Särskola omfattar förskola, skola för grundundervisning, träningsskola, yrkesskola eller flera av dessa skolformer. Särskolbamen är skolpliktiga så länge de behöver undervisning, dock längst t. o. m. vårterminen det år de fyller 21 år eller i undantagsfall 23 år. Omsorgsstyrelsen har möjlighet att överlåta ledningen av särskola till vederbörande kommuns skolstyrelse.

Undantag från landstingskommuns skyldighet att bereda undervisning föreligger beträffande sådana psykiskt utvecklingsstörda barn som på grund av syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskola. Dessa barn undervisas i statliga specialskolor.

Även den vanliga grundskolan ger specialundervisning för barn med utvecklingsstörning som har svårt att följa den vanliga undervisningen men inte är i behov av undervisning i särskola och därför inte omfattas av omsorgslagen. Sådan specialundervisning ges i hjälpklass, skolmognadsklass och observationsklass.

Enligt omsorgsstadgan skall verksamheten i särskolan bedrivas i så nära överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet som är möjligt och lämpligt.

Landstingens värdomsorger ges i flera former, från vård i det egna hemmet till sluten vård på vårdhem och specialsjukhus. De som inte kan bo i det egna hemmet men inte behöver bo på vårdhem eller specialsjukhus skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som regeringen bestämmer. För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall en av myndigheterna vara huvudtillsynsmyndighet.

Omsorgsstadgan föreskriver att en plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda skall fastställas av huvudtillsynsmyndigheten för

SoU1976/77:8

viss tid, högst fem år. I planen skall anges för varje inrättning elev- eller upptagningsområde och beräknat antal platser och klasser samt de ytterligare uppgifter huvudtillsynsmyndigheten bestämmer. Tillsynsmyndigheten skall även med lämpliga tidsmellanrum och när särskild anledning förekommer låta inspektera den verksamhet som står under dess tillsyn.

Boende- och verksamhetsformer

Enligt vad som inhämtats från socialstyrelsen var totala antalet psykiskt utvecklingsstörda den 1 november 1975 36 767 eller 0,44 % av hela befolkningen. Av dessa var 13 623 barn och ungdomar och 23 144 vuxna. Antalet utvecklingsstörda som erhöll omsorger enligt omsorgslagen uppgick till 30 922, varav 12 992 var barn och ungdomar och 17 930 vuxna.

Från socialstyrelsen har vidare inhämtats vissa statistiska uppgifter om boende- och verksamhetsformer för psykiskt utvecklingsstörda. Utvecklingen för tiden 1970-1975 belyses av nedanstående tabeller. Det bör dock uppmärksammas att uppgifterna för år 1970 och år 1975 inte är direkt jämförbara på grund av att statistiken lagts upp olika för dessa år beträffande både den undersökta gruppen och tidpunkten för undersökningen.

Boendeform för utvecklingsstörda som erhöll omsorg enligt omsorgslagen den 1 maj 1970 och för samtliga utvecklingsstörda den 1 november 1975

Boendeform

%

%

Föräldrahem

37,0

44,0

Egen bostad

2,1

8,0

Annat enskilt hem

3,8

2,6

Elevhem

9,2

5,9

Inackorderingshem

1,7

4,5

Vårdhem (inkl. riksanstalter)

36,9

28,7

Specialsärskola

0,5

0,3

Specialvårdhem

0,9

0,5

Specialsjukhus

7,0

3,2

Annan boendeform

0,9

2,3

Summa

100 Av tabellen framgår att andelen utvecklingsstörda som bor i föräldrahem, egen bostad och inackorderingshem ökat avsevärt, medan andelen utvecklingsstörda på vårdhem och specialsjukhus sjunkit i motsvarande mån.

SoU 1976/77: 8

4 Verksamhetsform för utvecklingsstörda som erhöll omsorg enligt omsorgslagen den 1 maj 1970 och för samtliga utvecklingsstörda den 1 november 1975

Verksamhetsform

%

%

Förskola/daghem

4,3

2,3

Individuell integrering i förskola/daghem

1,5

Träningsskola

9,1

7,4

Grundsärskola

15,0

11,4

Y rkesskola

4,3

7,2

Individuell integrering i yrkesskola

0,2

Specialklass i särskola

1,4

Särskild undervisning

2,8

4,9

Hemmavård

7,3

2,6

Dagcenter (år 1970 verksamhet) för dem som bor

på vårdhem eller specialsjukhus

26,2

18,8

Dagcenter (år 1970 sysselsättningshem)

för övriga

3,9

10,3

Skyddat arbete

5,9

4,7

Självständigt arbete

4,8

6,3

övriga aktiviteter

4,6

Ingen verksamhet

16,4

16,4

Summa

100 Av tabellen framgår bl. a. att andelen utvecklingsstörda på dagcenter vid vårdhem eller specialsjukhus sjunkit kraftigt, medan andelen utvecklingsstörda på övriga dagcenter stigit i ungefär samma omfattning.

Tidigare riksdagsbehandling

Motioner som syftat till en översyn av omsorgslagen har behandlats av socialutskottet de senaste två åren (SoU 1974:33 och 1975/76:5). Riksdagen har på utskottets hemställan avslagit motionerna. Utskottet yttrade i betänkandet SoU 1975/76:5 bl. a. följande.

Som utskottet framhöll föregående år vid behandlingen av motionsyrkanden om en översyn av omsorgslagen torde frågan om en översyn av lagen på grundval av de erfarenheter som vunnits under lagens tillämpningstid bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. Som också framhölls av utskottet vid nämnda tillfälle krävs, för att få till stånd en mera inträngande analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa innehållet i omsorgerna, ett omfattande utredningsarbete, som skulle vara tidskrävande. Utskottet vidhåller mot denna bakgrund sin uppfattning att i nuvarande situation, då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är intensiv, en utredning inte kan förordas.

Utskottet framhöll vidare att de i motionerna väckta frågorna bl. a. om en kartläggning av läget rörande omsorgerna och om de utvecklingsstördas normalisering och integrering borde tas upp i samband med en kommande översyn.

SoU 1976/77:8

5 Omsorger om psykotiska barn

Motionen 1975/76:559

Bland de psykiskt utvecklingsstörda barnen finns barn som har även andra handikapp av fysisk eller psykisk natur. En särskild grupp av dessa är de som har sådana komplikationer till utvecklingsstörningen som betecknas som psykos eller autism. I motionen 1975/76:559 anförs beträffande dessa barn bl. a. följande.

Psykotiska barn (barn som lider av infantil autism) är en barngrupp som i ringa grad uppmärksammats. De är heller inte många; man räknar med en frekvens på 4-5 barn per 10 000. Orsaken till sjukdomen är okänd, sannolikt uppkommer den genom en kombination av medfödd skada och miljöfaktorer. Autismen brukar visa sig när barnet är 3-4 år gammalt, men ibland kan sjukdomen diagnostiseras under forsta levnadsåret. Symtomen är följande:

1. Långvarig störning av den känslomässiga relationen till andra människor (självförsjunkenhet).

2. Omedvetenhet om sin egen identitet på ett för åldern onormalt sätt.

3. Ett sjukligt sysslande med vissa föremål, som ej motsvarar det normala sättet att använda dem.

4. Envist motstånd mot alla förändringar i miljön och i den dagliga rutinen (allt från allmän oro till ångestutbrott).

5. Olika slag av perceptionsrubbningar (svårighet att sovra och sortera intryck).

6. Akuta, intensiva och omotiverade ångestattacker.

7. Rubbningar på det språkliga området.

8. Egendomligheter i hållning och motorik.

9. Till synes allvarlig utvecklingsstörning, men med tillfälliga tecken på normal eller mycket god intellektuell förmåga.

I motionen påpekas att undervisningen av psykotiska barn måste ske i mindre grupp än vad som är vanligt i särskolan. Orsaken till detta förhållande är barnens svåra kontaktstörning, bristande koncentrationsförmåga och i vissa fall också destruktiva beteende. Tre barn per klass torde vara det maximala antalet. I motionen konstateras vidare att de psykotiska barnen får mycket illa på stora institutioner. Genom att inrätta små klasser och små elevhem för korttidsvistelse kan samhället avlasta barnens föräldrar så att de orkar behålla sina barn i hemmet.

Undervisning och vård av psykotiska barn

Skolöverstyrelsen (SÖ) har i sitt remissyttrande över motionen, vilket yttrande redovisas nedan, lämnat följande uppgifter beträffande undervisningen av de psykotiska barnen.

SÖ har 1968-06-28 med stöd av 39 § stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda meddelat normer för anordnande av klasser för bl. a. elever med anpassningssvårigheter och psykiska särdrag. Normerna innebär att sådan klass kan omfatta fyra till åtta elever.

SoU 1976/77: 8

6 Länsskolnämnden kan medge att klass anordnas eller för bibehållas med lägre elevantal.

Under senare år har verksamhet för elever med flerhandikapp varit föremål för särskilt intresse. Organisationen har setts över och ytterligare resurser har tillkommit. Hösten 1975 framlades förslag rörande undervisning av utvecklingsstörda elever med två eller flera av tilläggshandikappen syn-, hörseleller talskada. Elever med psykiska handikapp utöver utvecklingsstörning har hittills ägnats jämförelsevis mindre intresse. Det gäller i dessa fall sådana komplikationer till utvecklingsstörningen som betecknas som psykos, autism, anpassningssvårigheter eller psykiska särdrag.

En viss, icke obetydlig verksamhet förekommer för dessa barn. Utöver särskilda klasser i särskolan finns s. k. enskilda vårdhem enligt stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m. m. där olika behandlingsformer prövats. Malmö kommun och Malmöhus läns landsting har begärt att fö anordna försöksverksamhet med små undervisningsgrupper för autistiska barn, andra landsting har efter medgivande från länsskolnämnden motsvarande verksamhet i mindre omfattning.

SÖ har uppmärksammat behovet av alternativa undervisningsformer för denna elevgrupp och har därför 1976-01-07 anslagit medel för ett projekt för uppföljning av den verksamhet som f. n. bedrivs. En stor del av denna verksamhet berör de i motionen beskrivna eleverna.

Projektet, som leds av fil. dr Ingrid Liljeroth vid lärarhögskolan i Mölndal, skall även ta upp andra alternativa undervisnings- och boendeformer. SÖ har därför inbjudit övriga landsting att delta i försöksverksamheten.

Under våren 1976 genomförs viss planläggning, studier av pågående verksamhet samt litteraturstudier. Den egentliga försöksverksamheten startar budgetåret 1976/77. Därvid kommer en analys av elevernas problem från psykologisk synpunkt att genomföras samtidigt med studierna av elevernas behov av boende, undervisning och behandling. Under budgetåret 1977/78 kommer en mera systematisk uppläggning och analys av erfarenheterna att göras.

Under innevarande läsår har försöksverksamhet i Malmö kommun och Malmöhus läns landsting bedrivits med lägre elevantal i deltagande klasser, vilket medgivits av länsskolnämnden.

Undervisning och vård av psykotiska barn ges även på Mjörnhemmet i Göteborg, där man arbetar med små grupper om högst tre barn, och på de läkepedagogiska instituten i Järna, de s. k. Järnahemmen, utanför Södertälje. Speciella resurser för autistiska barn finns även på Årstahemmet i Stockholm, som är en grundsärskola med ett 30-tal intema och ytterligare några externa platser.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1975/76:559 från socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund och Svenska facklärarförbundet.

Skolöverstyrelsen har för kännedom överlämnat kopia av ett av styrelsen den 3 maj 1976 till socialdepartementet avgivet yttrande angående fram -

SoU 1976/77: 8

ställningar från Malmöhus läns landsting och Malmö kommun om försöksverksamhet med undervisning av psykotiska barn. Statens handikappråd har till sitt eget yttrande bifogat yttrande från Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB). Yttrande har vidare inkommit från Föreningen för psykotiska barn.

Ställningstaganden

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva till syftet med motionen, dvs. att förbättra situationen för de psykotiska barnen.

Motionsyrkandet om utredning och förslag beträffande omsorg avseende boende m. m. för psykotiska barn tillstyrks av socialstyrelsen, statens handikappråd, Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund och Föreningen för psykotiska barn. Skolöverstyrelsen avstyrker yrkandet. Övriga remissinstanser har inte yttrat sig särskilt i frågan.

Motionsyrkandet om utfärdande av särskilda anvisningar för anordnande av specialklasser för psykotiska barn inom särskolan med lägre genomsnittligt elevantal än fyra tillstyrks av Landstingsförbundet, Svenska facklärarförbundet och Föreningen för psykotiska barn. Skolöverstyrelsen avstyrker yrkandet. Övriga remissinstanser tar inte direkt ställning till detta yrkande.

Synpunkter m. m.

Socialstyrelsen framhåller bl. a. följande.

Det råder olika uppfattningar såväl utomlands som i vårt land om vilka barn som bör betecknas såsom psykotiska, hur dessa barn skall behandlas och vilka övriga åtgärder som lämpligen bör sättas in för att lindra sjukdomen och dess följder. Insatserna är följaktligen okoordinerade och i stor utsträckning även bristfälliga.

Styrelsen bedömer det därför såsom föga lämpligt att på så lösa grunder besluta om åtgärder. Risken för låsning i olämpliga eller isolerade undervisningsmodeller eller boendeformer är stor. Styrelsen föreslår därför i enlighet med motionens syfte att omsorgen om de psykotiska barnen utreds i sin helhet och att förslag framläggs i syfte att skapa bättre utvecklingsmöjligheter för dessa barn.

Skolöverstyrelsen (SÖ) anför bl. a. följande.

SÖ avser att med stöd av 39 § omsorgsstadgan medge lägre elevantal i vissa klasser, som fortsättningsvis kommer att ingå i den försöksverksamhet som drivs av Malmö kommun och Malmöhus läns landsting samt av andra landsting i mindre omfattning. Om det vid försöksperiodens slut visar sig befogat med generellt lägre elevantal i klasser för elever med psykiska särdrag kommer SÖ att underställa regeringen detta i enlighet med kungörelsen (1970:641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.

SoU 1976/77: 8

8 SÖ har i annat sammanhang låtit utreda den fysiska planeringen av elevhem för psykiskt utvecklingsstörda elever. Den inre verksamheten vid elevhem beskrivs i ”Handbok för elevhem” som är under utarbetande. I detta arbete behandlas även elevhemmens roll för elever med psykiska särdrag.

Med hänvisning till det anförda anser SÖ att det för närvarande inte föreligger behov av särskilda anvisningar eller ytterligare utredning rörande de psykotiska barnens undervisning och boende.

Samma synpunkter återkommer i SÖ:s ovan angivna yttrande den 3 maj 1976 till socialdepartementet.

Statens handikappråd anför bl. a. följande.

De psykotiska barnen är en grupp barn om vilka kunskapen är mycket begränsad. Vi är inte säkra på hur många de är och hitills har mycket litet gjorts för att ge dem den behandling och det omhändertagande som de behöver. Situationen för de psykotiska barnen och deras familjer är därför synnerligen svår. En del av de psykotiska barnen har tagits om hand inom omsorgerna för de utvecklingsstörda. Det är oklart om de alltid är utvecklingsstörda i egentlig mening. Svårigheterna att ställa rätt diagnos är här stora. Ett fåtal institutioner i landet har intresserat sig för dem, främst de s. k. antroposofmstitutionema. 1 Stockholms läns landsting har nyligen en inventering av barn med atypiska störningar gjorts. Inom denna grupp ingår de psykotiska barnen och av inventeringen framgår vilka stora problem dessa barn och deras familjer har. Vid lärarhögskolan i Göteborg planeras för närvarande ett projekt rörande undervisning av elever med psykiska särdrag i särskolan.

Statens handikappråd anser det mycket angeläget att det görs en allsidig utredning om de psykotiska barnens behov av behandling, familjestöd, förskola, skola m. m. Utredningen bör göras med största möjliga snabbhet. Vi menar att det därför inte är nödvändigt att tillsätta en parlamentarisk utredning utan den kan göras genom samarbete mellan de närmast berörda verken. En sådan utredning skulle även omfatta de barn som går i särskolan och frågan om minskat barnantal i särskoleklasser. De utredningar som gjorts inom olika landsting bör naturligtvis beaktas, liksom det ovannämnda projektet rörande särskolan.

Liknande åsikter framförs av Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB) som sammanfattar sina synpunkter enligt följande.

FUB förordar

- att hela problemet för barn med psykiska och intellektuella dubbelhandikapp tas upp till forskning, utvärdering, planering och åtgärder

- att en tidig diagnos och behandling eftersträvas för alla barn med tydligt försenad talutveckling eller tydliga psykiska besvär

- att speciallärarutbildningen anpassas efter behoven hos sådana barn

- att skolklasserna får vara mindre än normalt i särskolan när det ingår barn med autism eiler andra psykiska beteenderubbningar i klassen

- att även den vanliga skolan får bättre resurser för att ta hand om elever med autistiska drag eller med kombinerade intellektuella hämningar och psykiska besvär

SoU 1976/77: 8

- att det görs väsentligt mer för att fl fram en kår av psykoterapeuter med inriktning på barn med förståndshandikapp

- att föräldrar, fosterföräldrar och vårdpersonal som har hand om dessa barn får en god specialpedagogisk och psykoterapeutisk orientering och föräldrarna dessutom ett gott emotionellt stöd

- att så många av dessa dubbelhandikappade barn som möjligt får bo hos föräldrar eller fosterföräldrar och att dessa hem blir rejält stöttade

- att den lilla enhetens princip konsekvent tillämpas när sådana barn måste bo på elevhem eller vårdinstitutioner.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet framhåller det angelägna i att omsorgen om de psykotiska barnen uppmärksammas. Landstingsförbundet anser att den i motionen begärda utredningen inte bör begränsas till de psykotiska barnen i särskolan, utan utredningen bör penetrera samtliga autistiska barns boende och undervisningssituation och klargöra barnpsykiatrins ansvar mot omsorgsstyrelser och primärkommunala organ samt samarbete och ansvar dem emellan.

Sveriges lärarförbund ifrågasätter motionens förslag om att ange elevantalet för en undervisningsgrupp. I likhet med SIA-förslaget beträffande de s. k. fasta gruppernas storlek bör även dessa undervisningsgruppers storlek vara helt beroende av de särskilda eleverna, deras behov och svårigheter. Förbundet framhåller vidare att vikten av en stabil och gynnsam undervisningsmiljö för eleverna gör det naturligt att i likhet med motionen kräva en lärarassistent.

Svenska facklärarförbundet påpekar att intentionerna i motionen ligger helt i linje med skolöverstyrelsens nyligen avgivna förslag till regeringen angående undervisningen av utvecklingsstörda barn och ungdomar som är syn-, hörsel- eller talskadade.

Föreningen för psykotiska barn framhåller inledningsvis att det totala antalet psykotiska barn kan antas vara betydligt större än som anges i motionen. Föreningen anför därefter följande.

Bland våra medlemmar finns många föräldrar, vars barn först efter flera år och många besök vid olika kliniker och institutioner har fått rätt diagnos och funnit den mest adekvata vårdformen. Dessa erfarenheter leder till två slutsatser. Det är dels nödvändigt att öka forskningsinsatserna och öka kunskapen om sjukdomen bland berörd personal så att rätt diagnos kan ställas tidigt. Det är dels också nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att tidigt fånga in dessa barn. Endast genom en tidigt insatt och riktig behandling ökas förutsättningarna för att barnen skall kunna anpassas till ett normalt samhällsliv. Vi vill i detta sammanhang erinra om det s. k. BOEL-testet, avsett att användas vid bl. a. vid barnavårdscentraler för att tidigt spåra barn med avvikande kontaktbeteende.

Den bristande kunskapen om sjukdomen och svårigheterna att diagnostisera den torde vara en bidragande orsak till att de psykotiska barnen ofta förs samman med utvecklingsstörda barn. Vi delar helt motionärernas uppfattning att detta inte är positivt för de psykotiska barnen, därför att de skiljer sig i många avseenden från övriga barn med psykisk utvecklingsstörning. De psykotiska barnen är också i allra högsta grad individuella.

SoU 1976/77: 8

10 De nio symptom som nämns i motionen kan förekomma i de mest individuella kombinationer. Vi vill därför särskilt understryka vad som anförs i motionen om att ”varje elev bör ha ett individuellt anpassat undervisningsprogram som möjliggör en behandlingsinriktad undervisning i syfte att bearbeta de speciella problemen”.

Motionärerna säger att de psykotiska barnen inte generellt kan jämställas med övriga psykiskt utvecklingsstörda samt att tveksamhet råder om huruvida dessa barn skall lyda under särskolan eller under specialskolan. Vi vill i det sammanhanget peka på att en del av våra medlemmars barn är inskrivna i omsorgen medan andra inte är det. Vissa barn har varit inskrivna men har skrivits ut sedan man ansett att särskolan inte kan ge dem en adekvat vård och undervisning. Osäkerheten i detta avseende är således stor och understryker behovet av ökade forskningsinsatser. Vi vill också framhålla vilka påfrestningar det innebär för föräldrar i en redan tidigare svår situation att ”bollås” mellan olika myndigheter utan att veta var deras barn ”hör hemma”.

För vår del finner vi emellertid att den organisatoriska frågan inte är den viktigaste. Långt viktigare är att vårdresurserna ökas oavsett inom vilken organisatorisk form det sker. Vi anser därför att det är en angelägen reform att, enligt motionens förslag, inrätta special klasser för psykotiska barn med ett genomsnittligt elevantal som är mindre än fyra. Vi vill dock framhålla att barnens individualitet kan innebära att vissa barn bör undervisas i större klasser för att få den stimulans som detta kan ge. Andra barn kan behöva helt individuell undervisning. Elevantalet per klass får inte låsas utan skall ses som ett statistiskt genomsnitt.

Våra erfarenheter styrker motionärernas uppfattning att de psykotiska barnen far mycket illa på större institutioner. En utredning om de psykotiska barnens boende m. m. hälsas därför med tillfredsställelse. Det är dock angeläget att utredningen genomförs snabbt. Nuvarande förhållanden är helt otillfredsställande. Det vore också en fördel om man i samband med en sådan utredning kunde klarlägga de psykotiska barnens tillhörighet så att föräldrarna slapp att uppleva de påfrestningar som det innebär att "bollås” mellan olika instanser.

Ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda

I samband med behandling av motioner om patientombudsmän och vårdombudsmän har utskottet lämnat närmare redogörelser för den verksamhet som bedrivs av JO och JK samt för andra organ med kurativa och övervakande uppgifter inom sjukvården, såsom kuratorerna, socialstyrelsen och länsläkarorganisationen (SoU 1971:37). Utskottet har vidare redogjort för initiativ med patientombudsmän i landstingen i Stockholms län och Göteborgs och Bohus län (1972:3) samt för ett av Landstingsförbundet utarbetat förslag till patientbroschyr (1973:10). Liknande försöksverksamhet med förtroendevalda som kontaktmän vid sjukhus eller förvaltningsområden har startats även inom andra landsting, bl. a. Norrbottens, Värmlands och Älvsborgs läns landsting, och frågan är föremål för utredning inom ett flertal landsting.

SoU 1976/77:8

11 Frågan om inrättande av ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda har inte tidigare varit föremål för riksdagsbehandling. Motioner om patientombudsmän eller vårdombudsmän har emellertid behandlats av socialutskottet varje riksdag sedan år 1971 (SoU 1971:37, 1972:3, 1973:10, 1974:15, 1975:10 och 1975/76:33) och på utskottets hemställan avslagits av riksdagen. Utskottet har därvid hänvisat till olika initiativ m. m. som tagits för att tillgodose de syften som angivits i motionerna. Utskottet har vidare hänvisat till att frågorna faller inom ramen för medicinalansvarskommitténs uppdrag.

Vissa utredningar

Medicinalansvarskommittén (S 1974:02) har i uppdrag att göra en allsidig översyn av reglerna för samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvården. Till sådan personal hänförs även medicinalpersonal vid inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda. I direktiven har efter bl. a. en redovisning av vissa åtgärder, som vidtagits för att förbättra informationen för patienterna m. m., anförts att kommittén bör överväga vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att förbättra kontakterna mellan de för vården ansvariga och patienterna. Olika patientorganisationer bör därvid beredas tillfälle att föra fram sina synpunkter. Kommittén bör sträva efter lösningar som knyter an till den sjukvårdspolitiska målsättningen att decentralisera sjukvården och till strävandena att förbättra närservicen och kontinuiteten inom hälso- och sjukvården. Kommittén bör därvid söka finna lösningar som kan genomföras genom vederbörande sjukvårdshuvudmans försorg och som är utformade på så sätt att de mänskliga kontakterna mellan patienten och de för vården ansvariga underlättas och att kontinuiteten i kontakterna mellan patient och läkare upprätthålls.

Direktiven innehåller vidare ett allmänt bemyndigande för kommittén att ta upp andra frågor, bl. a. rättssäkerhets- och integritetsfrågor, som aktualiseras under arbetets gång och som faller inom ramen för utredningen.

Kommittén beräknas komma att lägga fram sitt betänkande under våren 1977.

Utredningen (S 1975:04) om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården har till uppgift att utforma en ny lagstiftning för hälso- och sjukvården i dess helhet, således även för de delar av hälso- och sjukvården som f. n. inte regleras i den gällande sjukvårdslagen. I direktiven anges bl. a. att utredningen bör pröva frågan om den framtida lagstiftningens utformning då det gäller omsorgen för psykiskt utvecklingsstörda. Utredningens arbete bör förankras i en övergripande målsättning för hälso- och socialvårdspolitiken. Denna målsättning bör präglas av en social helhetssyn på hälso- och sjukvården och därigenom inom ramen för samhällets totala insatser på detta område även innefatta förebyggande åtgärder. I direktiven förutsätts att utredningen samråder med andra berörda utredningar, bl. a. medicinalansvarskommittén.

SoU 1976/77:8

12 Utskottet

Utskottet har flera gånger behandlat frågan om en översyn av omsorgslagen. Utskottet har därvid uttalat bl. a. att en översyn av lagen torde bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. Med hänsyn till att översynen skulle innebära ett omfattande och tidskrävande utredningsarbete och då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är intensiv har utskottet dock hittills och senast förra året inte ansett sig kunna förorda en utredning.

I motionen 1975/76:383 av herr Ahlmark m. fl. (fp), som väcktes under den allmänna motionstiden i januari i år, återupprepas kraven på en översyn av lagen. Motionärerna anför att tanken att integration och normalisering skall utgöra grunden för omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda alltmer har betonats sedan omsorgslagen tillkom år 1967 och att frågan om omsorgslagen utgör en tillfredsställande ram för den fortsatta utvecklingen av omsorgerna blir alltmer aktuell. Den översyn av lagen som förordas bör enligt motionärerna inledas med en kartläggning och redovisning av läget för omsorgsvården i dag. Motionärerna yrkar vidare att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att specialsjukhusen och andra stora institutioner som används för vård av psykiskt utvecklingsstörda bör ersättas med mindre enheter i vanliga bostadsområden. En sådan utveckling skulle enligt motionärerna medföra en förbättring av kvaliteten och innehållet i vården.

Ändringar i omsorgslagen i syfte att förstärka rättssäkerheten för den enskilde förordas i motionen 1975/76:2054 av herr Westberg i Ljusdal (fp).

I motionen erinras om att omsorgslagen medger att utvecklingsstörd som fyllt 15 år under vissa omständigheter kan beredas vård i vårdhem eller på specialsjukhus mot sin vilja. Försök som gjorts inom omsorgsvården att erbjuda alternativa vårdformer har givit goda resultat, varför det enligt motionärens mening bör vara möjligt att avveckla specialsjukhusen. Detta skulle enligt motionären medföra att rättssäkerheten stärks för den enskilde, eftersom behovet av tvångsåtgärder därigenom torde minska. I övrigt preciserar motionären inte i vilket avseende det enligt hans mening finns behov av att stärka rättssäkerheten på omsorgsområdet.

Strax före årsskiftet 1975/76 tillkallades sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Utredningen skall enligt sina direktiv lägga fram förslag till en ny lagstiftning för området i dess helhet. Förslaget skall omfatta även de delar av hälso- och sjukvården som f. n. inte regleras i sjukvårdslagen. Till utredningens uppgifter hör också att pröva frågan om den framtida lagstiftningens utformning när det gäller omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.

Önskemålet beträffande en översyn av omsorgslagstiftningen är således numera tillgodosett. I direktiven till utredningen anges visserligen inte några särskilda riktlinjer för utredningsarbetet i här aktuell del. Utskottet anser sig emellertid kunna förutsätta att utredningsarbetet kommer att bedrivas

SoU 1976/77:8

med beaktande av vad utskottet tidigare år anfort om behovet av en kartläggning av den nuvarande omsorgsvården, särskilt då det gäller det kvalitativa innehållet i omsorgerna. Självfallet blir det en viktig uppgift för utredningen att, på samma sätt som skedde vid tillkomsten av den nuvarande omsorgslagen,beakta behovet av rättssäkerhetsgarantier förde psykiskt utvecklingsstörda. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de här aktuella motionsyrkandena.

Med hänsyn till vad som uttalas i motionerna om mindre vårdenheter vill utskottet anföra följande. Utskottet anser i likhet med motionärerna att en viktig utvecklingslinje för de framtida omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda är att den traditionella institutionsvården successivt ersätts med vård i halvöppna och öppna former. De statistiska uppgifter avseende tiden 1970-1975 som utskottet inhämtat från socialstyrelsen visar en klar utveckling mot mindre vårdenheter och öppnare boende- och verksamhetsformer för de psykiskt utvecklingsstörda. Av tillgängliga prognoser för de närmaste åren, bl. a. den landstingskommunala ekonomiska långtidsplaneringen (LKELP 75), framgår att utvecklingen kan väntas fortsätta. Med hänsyn härtill och till det ovan angivna utredningsarbetet är något ytterligare uttalande från riksdagens sida inte påkallat i denna del.

I motionen 1975/76:1280 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) begärs en utredning angående frågan om inrättande av ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda. Tjänsterna bör enligt motionärerna knytas till socialvårdskonsulentorganisationen i länsstyrelserna. 1 motionen anges att ombudsmännens uppgifter skulle vara att dels ta upp klagomål med beslutande organ, dels ta initiativ i ärenden som behöver aktualiseras med hänsyn till de utvecklingsstörda.

Medicinalansvarskommittén skall enligt sina direktiv göra en allsidig översyn av reglerna för samhällets tillsyn över personalen inom hälso- och sjukvården. Till sådan medicinalpersonal hänförs även vårdare eller vårdarinnor vid inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda. Kommittén skall därvid bl. a. behandla frågor angående förbättrad information till patienterna i olika avseenden och förbättrade kontakter mellan patienterna och de för vården ansvariga. Bakgrunden till direktiven i sistnämnda del är bl. a. tidigare framförda förslag om patientombudsmän eller vårdombudsmän. Enligt vad utskottet inhämtat avser kommittén att lägga fram sitt betänkande under våren 1977. Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår är någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet inte påkallad.

I motionen 1975/76:559 av herr Alemyr m. fl. (s, c, m, fp) tar motionärerna upp frågan om omsorgerna om psykotiska barn (barn som lider av infantil autism). Motionärerna begär att dessa barn skall undervisas i mindre klasser än som är vanligt i särskolan; det maximala antalet torde vara tre elever per klass. Vidare vill motionärerna att en utredning företas beträffande lämpliga boendeformer m. m. för barnen. Motionärerna påpekar att de psykotiska barnen är en barngrupp som i ringa grad uppmärksammats och som inte

SoU 1976/77:8

generellt kan jämställas med andra psykiskt utvecklingsstörda barn. Motionärerna framhåller att, genom att man inrättar små klasser och elevhem för korttidsvistelse, barnens föräldrar kan avlastas så att de orkar behålla barnen i hemmet. Barnen kan därigenom få ett meningsfullt liv som vuxna samtidigt som de blir i mindre behov av samhällets vård.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges lärarförbund och Svenska facklärarförbundet yttrat sig över motionen. Statens handikappråd har bifogat yttrande från Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB). Yttrande har vidare inkommit från Föreningen för psykotiska barn. Samtliga remissinstanser är positiva till motionens syfte, dvs. att man skall förbättra situationen för de psykotiska barnen. Skolöverstyrelsen avstyrker dock bifall till motionsyrkandena med hänvisning till bl. a. försöksverksamhet och projekt som f. n. bedrivs under ledning av skolöverstyrelsen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna och samtliga remissinstanser att det är angeläget att frågan om omsorgerna om de psykotiska barnen uppmärksammas. Av remissinstansernas yttranden framgår att det råder stor osäkerhet beträffande såväl diagnostiseringen av barnens sjukdom som vården och behandlingen av barnen. Detta har medfört att samhällets insatser för de psykotiska barnen varit splittrade och i stor utsträckning bristfälliga. Det är uppenbart att dessa barn i dag inte ges det stöd och den omvårdnad som vore önskvärt. Utskottet anser därför att det bör göras en allsidig utredning om omsorgerna om de psykotiska barnen, såväl om dem som undervisas i särskolan som övriga. Utredningen bör innefatta en kartläggning av de psykotiska barnens situation i dess helhet och mynna ut i förslag till åtgärder för att ge barnen bättre utvecklingsmöjligheter. Ett naturligt led i utredningens arbete blir självfallet att följa upp den försöksverksamhet och de projekt som finns på området. Utskottet förordar således att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:559 i motsvarande del begär en utredning angående omsorgerna om de psykotiska barnen. I avvaktan på resultatet av den av utskottet förordade utredningen bör skolöverstyrelsens anvisningar till omsorgsstadgan (SÖ 28.6.1968. Aktuellt från skolöverstyrelsen 1968/69:1) kunna tjäna till ledning för bestämmandet av antalet elever i klasserna. Enligt anvisningarna kan länsskolnämnd medge att särskoleklass får anordnas eller bibehållas vid lägre elevantal än fyra. Motionen 1975/76:559 får med det anförda anses besvarad i denna del.

Utskottet hemställer

1. beträffande en översyn av lagen ang. omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda m. m. att riksdagen avslår motionerna 1975/76:383 (yrkandena 1 och 3) och 1975/76:2054 (yrkandet 2),

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:559 (yrkandet 2) hos regeringen hemställer om utredning angående omsorgerna om de psykotiska barnen,

SoU 1976/77:8

3. beträffande anvisningar av visst innehåll för anordnande av specialklass för psykotiska barn inom särskolan att riksdagen avslår motionen 1975/76:559 (yrkandet 1)

4. beträffande ombudsmannatjänster för psykiskt utvecklingsstörda att riksdagen avslår motionen 1975/76:1280.

Stockholm den 26 oktober 1976

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i Öskevik (c)*, Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Nilsson i Växjö (s)*, fru Wigenfeldt (c)*, fru Swartz (fp), herrar Alftin (s), Biörck i Värmdö (m), fröken Öhrsvik (s) och fru Mårtensson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT A B 52362 * Stockholm 1976