Med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till lantmäteri- och kartväsendet jämte motion
CU 1977/78:21
Civilutskottets betänkande 1977/78:21
med anledning av propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till lantmäteri- och kartväsendet jämte motion
Propositionen
Regeringen har i propositionen 1977/78:100 bilaga 16 (bostadsdepartementet) under litt. D (s. 101-121) föreslagit riksdagen att
1. förbudgetåret 1978/79 anvisa
a. till Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag av 37 578 000 kr.,
b. till Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
c. till Lantmäteriet: Mätning och kartläggning ett reservationsanslag av 54 400 000 kr.,
d. till Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av 1 696 000 kr.,
e. till Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 7 207 000 kr.,
f. till Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,
2. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om taxesättning för lantmäteriförrättningar.
Motionen
I motionen 1977/78:1360 av Karl Bengtsson (fp) och Bernt Ekinge (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av den rådande gränsdragningen mellan staten och kommunerna i fråga om lantmäteriverksamhetens organisation.
Gällande ordning m. m.
Tidigare beslut i organisationsfrågan m. m.
Det statliga lantmäteriets tidigare organisation beslutades vid 1960 års riksdag(prop. 1960:74, JoU 1960:19). Vid 1970års riksdag antogs riktlinjer för en omorganisation av lantmäteriverksamheten (prop. 1970:188, SU 1970:208). Detta principbeslut följdes vid 1971 års riksdag av ett godkännande av närmare riktlinjer för lantmäteristyrelsens organisation (prop. 1971:1 bil. 13,CU 1971:15). Samtidigt antogs förslag(prop 1971:58) till lagom kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet. Sedermera godkände riksdagen (prop. 1971:170, CU 1971:32) grunder för taxesättningen
1 Riksdagen 1977/78. 19 samt. Nr 21
CU 1977/78:21
och statsbidragsgivningen. I detta sistnämnda sammanhang behandlades bl. a. frågan om samordningen med kommunala fastighetsbildningsmyndigheter.
Lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och fastighetsregistermyndighet utgår från den genom 1970 års principbeslut fastlagda utgångspunkten att det skall finnas en statlig basorganisation för fastighetsbildningen i form av lantmäteridistrikt, som vart och ett utgör verksamhetsområde för en fastighetsbildningsmyndighet. Beslutet innebar vidare att det under vissa förutsättningar skall inrättas fastighetsbildningsmyndigheter, s. k. specialenheter, för särskilda fastighetsbildningsuppgifter, dels för uppgifter som hänger samman med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering m. m., dels för uppgifter som rör utveckling av tätbebyggelse. Beslut om förekomst av specialenhet samt om enhetens verksamhetsområde fattas enligt 8 § lantmäteriinstruktionen (1974:336, nuvarande lydelse 1975:373) av lantmäteriverket. Enligt den inledningsvis nämnda lagen (1 §) kan regeringen, på begäran av kommun, förordna att kommunen skall inrätta - vara huvudman för - fastighetsbildningsmyndighet som utgör specialenhet för tätbebyggelseutveckling. I anslutning till lagstiftningen har i beslut 1975-05- 22 förordnats att sådana specialenheter skall finnas i 42 kommuner.
Enligt vad som uttalades i anslutning till lagförslaget förutsattes det att de mätningstekniska uppgifter som ingår som ett led i fastighetsbildningen skulle kunna få utföras av kommun med resurser därför -1, ex. i ärende som rör kommunal mark - även om fastighetsbildningen ligger på statlig myndighet. Den fristående mätningsverksamhet som utförs vid planering och byggande förutsattes som tidigare bli utförd av kommunalt organ. Den statliga förrättningsorganisationen skulle dock dimensioneras så att kommun som så önskar skall kunna få denna service mot ersättning.
1 anslutning till omorganisationen tillskapades s. k. normalavtal som reglerar samverkan mellan stat och kommun i fråga om fristående mätningsteknisk verksamhet och om medverkan från kommunala mätningsorgan vid fastighetsbildning. Följande huvudtyper av avtal finns:
Normalavtal A: lantmäteriet svarar för den fristående mätningstekniska verksamheten i kommunen.
Normalavtal B: den statliga fastighetsbildningsmyndigheten svarar för ledningen av det kommunala mätningskontoret - kommunen kan även medverka vid fastighetsbildningen.
Normalavtal C: den kommunala mätningsorganisationen medverkar med de mätningstekniska momenten vid fastighetsbildning.
I 52 kommuner utförs självständigt förberedelsearbete för statlig fastighetsbildningsmyndighet (C-avtal) medan i 21 kommuner sådant arbete utförs under distriktslantmätarens ledning (B-avtal).
Den ekonomiska samordningen mellan det statliga lantmäteriet och de kommunala fastighetsbildningsmyndigheterna innebär i princip att lantmäteriverket svarar för uppbörd av taxeenliga förrättningsavgifter för att till
CU 1977/78:21
kommunerna återbetala standardbelopp som svarar mot deras schablonmässigt beräknade kostnader (prop. 1971:170, CU 1971:32).
Lantmäteriverket har i anslagsframställningen år 1976 redovisat en måldiskussion, innefattande även lantmäteriets samverkan med kommunerna. Bostadsministern fann (prop. 1976/77:100 bil. 16 s. 76) en för verkets planering tillfredsställande lösning av redovisade problem angelägen. Vid riksdagsbehandlingen (CU 1976/77:11) riktades ingen erinran mot detta uttalande. Den nämnda måldiskussionen finns delvis intagen i nedan återgivet yttrande 1978-03-03 från lantmäteriverket.
Enligt regeringens beslut 1975-05-22 har som ovan angetts följande 42 kommuner inrättat fastighetsbildningsmyndighet med behörighet att handlägga i huvudsak ärenden som rör utvecklingen av tätbebyggelse. Dessa kommuner är Borlänge, Borås, Eskilstuna, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Huddinge, Jönköping, Kalmar, Karlskoga, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Kristinehamn, Linköping, Lund, Malmö, Motala, Mölndal, Nacka, Norrköping, Sandviken, Skellefteå, Skövde, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundsvall, Södertälje, Trollhättan, Täby, Uddevalla, Umeå, Uppsala, Vänersborg, Västerås, Växjö, Örebro, Örnsköldsvik och Östersund.
Inom ramen för sin ovan angivna beslutskompetens har lantmäteriverket avslagit framställningar från tre kommuner om inrättande av specialenhet för tätortsutveckling under kommunalt huvudmannaskap. 1 ett fall (Luleå) har beslutet vunnit laga kraft. I två fall (Nyköping, Varberg) är ärendet efter besvär beroende på regeringens prövning. Två kommuner (Tyresö, Haninge) har gjort motsvarande framställningar, vilka dock f. n. prövas av lantmäteriverket. Avgörandet avses i dessa fall anstå till dess regeringen prövat en framställning från vissa kommuner om åtgärder för en effektivare lantmäteriorganisation i Stockholms län.
Lantmäteriverket har i fyra fall bifallit ansökningar om utvidgning av verksamhetsområdet för kommunal fastighetsbildningsmyndighet (Göteborg, Halmstad, Norrköping, Sundsvall). 1 tre fall (Motala, Vänersborg, Borlänge) har sådana ansökningar delvis bifallits och däröver anförda besvär lämnats utan bifall av regeringen. I två fall (Karlskrona, Lund) har regeringen bifallit sådana framställningar efter besvär över lantmäteriverkets avslagsbeslut. I ett fall (Borås) har besvär över lantmäteriverkets avslagsbeslut inte anförts medan i två fall (Kristinehamn, Kristianstad) regeringen lämnat besvär över avslagsbeslutet utan bifall. En framställning om utvidgning av verksamhetsområdet (Jönköping) har ännu inte prövats av lantmäteriverket.
Svenska kommunförbundets styrelse uttalade i skrivelse 1976-02-13 till bostadsdepartementet bl. a. att enligt dess mening en översyn av fastighetsbildningens organisation borde ske parallellt med utarbetandet av en ny byggnadslagstiftning. Riktpunkten borde därvid vara att fastighetsbildningen skall utgöra del i en såväl för samhället som för den enskilde rationell
CU 1977/78:21
byggnadsprocess.
Regeringen beslutade 1977-06-30 lämna skrivelsen utan åtgärd. 1 en till detta beslut fogad, inom bostadsdepartementet upprättad promemoria anfördes bl. a. följande:
Översynen av byggnadslagstiftningen ger inte anledning till förnyade principiella överväganden i fråga om huvudmannaskapet för fastighetsbildningen mellan stat och kommun. Grunderna för nu gällande uppgiftsfördelning ger utrymme för att tillgodose kommunala önskemål om eget huvudmannaskap men förutsätter ett samtidigt beaktande av intresset att det statliga lantmäteriet lår en sådan dimensionering och en sådan fasthet i sin planering att man med hög servicegrad kan fullgöra sina uppgifter i kommunen utan lantmäteriresurser eller med begränsade sådan resurser. Vidare redovisas att kontinuerliga överläggningar rörande samverkan mellan stat och kommun på lantmäteriområdet förs mellan lantmäteriverket och Svenska kommunförbundet. Företrädare för bostadsdepartementet skulle komma att följa överläggningarna i syfte att medverka till att uppkommande samverkansfrågor inom ramen för nuvarande principiella uppgiftsfördelning mellan stat och kommun får en tillfredsställande lösning.
I yttrande 1978-03-03 över den ovan nämnda framställningen om en översyn av organisationen i Stockholms län har lantmäteriverket anfört bl. a. följande:
Ett tillgodoseende av de kommunala önskemålen - helt eller delvis - skulle leda till en uttunnad statlig organisation med sämre förutsättningar att driva en effektiv fastighetsbildningsverksamhet och att också i övrigt ge service till bl. a. kommuner utan egna lantmäteriresurser. Sådana konsekvenser kan inte accepteras och rimmar inte heller med kravet på att lantmäteriorganisationen skall ha en lämplig utformning för hela länet. En begränsning av den statliga lanmäteriorganisationen i länet skulle även försvåra möjligheterna till samordning av mätnings- och kartteknisk verksamhet och att ge service åt också andra än kommunerna. Det är därför synnerligen angeläget att lantmäteriet kan bibehålla en lokal basorganisation som på ett integrerat sätt kan samverka med de tekniska resurserna på länsnivå och hos LMV.
Kommunernas förslag om att kommuner utan underlag för egen förrättningshandläggande personal skulle kunna samverka i detta avseende avvisades av statsmakterna vid nuvarande lantmäteriorganisations tillkomst
Sammanfattningsvis kan konstateras att kommunernas framställningar syftar till förändringar som inte ryms inom ramen för de principer som lades fast i 1971 års riksdagsbeslut om lantmäteriorganisationen och fördelningen av huvudmannaskapet mellan staten och kommunerna. Ett tillgodoseende av kommunernas önskemål kräver därför ett annat principiellt ställningstagande av statsmakterna. Regeringen har dock lämnat en framställning
från Svenska kommunförbundet om en översyn av fastighetsbildningens organisation utan åtgärd.
Lantmäteriet skall inte företräda för kommunerna främmande intressen. Lantmäteriets insatser skall i stället ske i sådana former och ges sådan inriktning att lantmäteriet i allt väsentligt fungerar som en del av den
CU 1977/78:21
kommunala förvaltningen. Lantmäteriet skall vidare erbjuda den fördelen att lantmäteriets samlade resurser och kunnande står till vederbörande kommuns förfogande. I lantmäteriets ambitioner ligger givetvis att svara för fullgod kart- och mätningsservice inom hela den kommunala förvaltningen, inklusive t. ex. de ledningsdragande verken i berörda kommuner. En förutsättning för att de angivna målen skall kunna nås är att lantmäteriet inom varje region har ett tillräckligt verksamhetsunderlagoch kan överblicka verksamhetsunderlagets omfattning också på sikt. Resurserna blir annars för otillräckliga och planeringen för osäker för att en acceptabel service skall kunna tillhandahållas.
Inom hela lantmäteriorganisationen pågår f. n. med utgångspunkt i den s. k. fältundersökningen (se bl. a. årets budgetproposition) utveckling av FBM:s inre organisation. Förbättringar a v servicen till kommunerna är därvid en av de väsentligaste frågorna.
En förbättring av lantmäteriets service skulle motverkas genom en uttunning av lantmäteriorganisationen.
Den pågående diskussionen om lantmäteriorganisationen i länet är besvärande för personalen och för möjligheterna att planera verksamheten. Det är därför angeläget med ett snabbt och bestämt ställningstagande i frågan.
Riksdagens revisorer granskar den lokala lantmäteriverksamheten. Inom ramen för detta arbete pågåren insamling av synpunkter från 53 kommuner. En granskningspromemoria beräknas vara färdig före utgången av maj 1978. Efter remissbehandling därav väntas revisorena ta slutlig ställning i ärendet i början av hösten 1978.
Lantmäteritaxan m. m.
1970 års principbeslut förutsatte att den då gällande huvudprincipen om full kostnadstäckning genom avgifter behölls. När 1971 års riksdag tog ställning till taxefrågorna (prop. 1971:170, CU 1971:32) slogs också denna huvudprincip fast. Riksdagen godkände i anslutning därtill även nya grunder för fördelningen av förrättningskostnaderna. Beslutet syftade till att bättre än tidigare anpassa avgifterna till den nytta varje förrättning medför för vederbörande fastighet med den samtidiga målsättningen att undvika olämplig kostnadsöverföring mellan olika sektorer. Gällande ordning och tillämpning därav redovisades i betänkandet CU 1976/77:28.
Enligt vad utskottet erfarit skall lantmäteriverket i samverkan med riksrevisionsverket undersöka och till bostadsdepartementet före utgången av april 1978 redovisa alternativa möjligheter till en ny ordning för sakersättningsdebitering. Undersökningen görs mot bakgrund av den ordning som har redovisats i budgetpropositionen och utifrån hittills vunna erfarenheter. Målet har angetts vara att söka nå fram till en princip som så långt möjligt dels beaktar den allmänna pris- och löneutvecklingen mellan beställning och slutförande av förrättningar, dels gör det möjligt att i förväg överblicka kostnaderna för en enskild förrättning. Arbetet avses bedrivas förutsättningslöst med den angivna målsättningen som utgångspunkt.
CU 1977/78:21
6 Effekter av och förutsättningar för bl. a. följande tre modeller för sakersättningsdebitering kommer att redovisas.
1. Betalningen erläggs redan vid ansökningstillfället efter då gällande taxa.
2. Betalning erläggs med 50 % av ersättningen vid ansökningstillfället efter då gällande taxa och resterande 50 % vid slutförandet efter då gällande taxa.
3. Betalning erläggs som f. n. vid slutförandet, men ersättningen beräknas med tillämpning av den taxa som har gällt då arbetet utfördes, dvs. i förekommande fall med uppdelning på skilda taxeperioder.
Lantmäteriverket har för sin del i andra sammanhang hävdat att ersättning bör utgå enligt taxan vid förrättningens slutförande.
Som noterats också i betänkandet CU 1977/78:18 har i promemorian (Ds Ju 1977:12) Uppföljande översyn av fastighetsbildningen bl. a. föreslagits att god man skall få ersättning av allmänna medel och att kostnadstäckning i denna del alltså inte skall åstadkommas genom taxan.
Utskottet
Regeringen föreslår riksdagen att godkänna vissa ändrade principer för taxesättningen. Bostadsministern finner (s. 108) inte anledning att frångå principen med så långt möjligt fasta avgifter. Kravet på full kostnadstäckning i ett skede med stigande kostnader anförs emellertid som grund för en ny princip i fråga om debiteringen av sakersättningar. Nu gällande ordning innebär att sakersättningen skall vara ett i krontal i förväg fastställt belopp. Regeringens förslag innebär att möjlighet skall öppnas att vid taxesättningen beakta den allmänna pris- och löneutveckling som har skett under tiden mellan ansökan om och slutförande av en förrättning. Avsikten torde ha varit att regeringen, efter ovan angiven utredning hos lantmäteriverket, skall besluta om en jämkad ordning för sakersättningsdebitering inom det nu framlagda förslagets ram.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot inriktningen av regeringens förslag. Ett bifall därtill ger regeringen handlingsfrihet inom ganska vida ramar - detta även om ett alternativ med ersättning efter taxan vid förrättningens slutförande inte kan antas ha funnits med i bedömningarna. Även riksdagens tidigare beslut om grunderna för taxesättningen är emellertid relativt allmänt hållna. Förslaget tillstyrks sålunda.
Vad i propositionen föreslagits i fråga om anslag har inte föranlett erinran. Förslagen tillstyrks sålunda.
I anslutning till behandlingen av kartfrågorna anmäler bostadsministern att en särskild utredare tillkallats för att med stor skyndsamhet utreda bl. a. formerna för en sammanföring av Liber Grafiska AB:s följdproduktion från den allmänna kartläggningen och därmed sammanhängande verksamhet med lantmäteriverkets verksamhet. Utskottet ansluter sig till utgångs -
CU 1977/78:21
punkten för uppdraget, nämligen att en sådan sammanföring bör ske.
När det gäller förslaget i motionen 1977/78:1360 (fp) om den organisatoriska gränsdragningen mellan staten och kommunerna har utskottet stannat för följande bedömningar.
Det är ostridigt så att det från specifik kommunal synpunkt kan anföras beaktansvärda skäl för att överföra ytterligare uppgifter till kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. Dessa skäl har tagits i beaktande redan vid statsmakternas tidigare prövning av organisationsfrågan. Som berörts i den till regeringens beslut 1977-06-30 fogade promemorian måste - liksom vid tidigare överväganden - samtidigt beaktas de konsekvenser som därvid skulle uppkomma för det statliga lantmäteriet. Detta bör vara dimensionerat så och ha en sådan fasthet i planeringen att man med hög servicegrad kan fullgöra sina uppgifter i kommuner utan egna lantmäteriresurser eller med begränsade sådana resurser. Utskottet har vidare noterat att kontinuerliga överläggningar förs mellan lantmäteriverket och Kommunförbundet, överläggningar som följs av företrädare för bostadsdepartementet.
En förnyad avvägning mellan dessa i vissa konkreta sammanhang motstridiga ståndpunkter har lett utskottet till bedömningen att tillräckliga skäl inte finns för riksdagen att överväga en principiell ändring av de nu gällande grunderna för organisationen som godkänts av riksdagen. Enligt utskottets mening har också regeringens tillämpning av dessa grunder följt intentionerna bakom tidigare riksdagsbeslut. Utskottet anser sig därför inte böra tillstyrka förslaget om en översyn av dessa huvudmannaskapsfrågor.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om taxesättning för lantmäteriförrättningar,
2. att riksdagen på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisar
a. till Lantmäteriet: Vissa allmänna myndighetsuppgifter ett förslagsanslag av 37 578 000 kr.,
b. till Lantmäteriet: Förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
c. till Lantmäteriet: Mätning och kartläggningen reservationsanslag av 54 400000 kr.,
d. till Lantmäteriet: Försvarsberedskap ett reservationsanslag av 1 696 000 kr.,
e. till Lantmäteriet: Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet ett förslagsanslag av 7 207 000 kr.,
f. till Lantmäteriet: Utrustning ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,
3. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1360.
Stockholm den 7 mars 1978
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure Jadestig (s). Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Per-Erik Nisser (m), Birgitta Dahl (s), Magnus Persson (s). Eric Hägelmark (fp), Torsten Sandberg (c) och Göthe Knutson (m).
GOTAB 57694 Slockholm 1977