Bet. 1977/78:CU28

Med anledning av propositionerna 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m. och 1977/ 78:100 i vad avser anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, m. m., jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1978-04-20
Källa: data.riksdagen.se

CU 1977/78:28

Civilutskottets betänkande 1977/78:28

med anledning av propositionerna 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m. och 1977/ 78:100 i vad avser anslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, m. m., jämte motioner

Propositionerna

Regeringen har i propositionen 1977/78:100 bilaga 16 (bostadsdepartementet) under litt. B 1 och B 2 (s. 15-19) samt C 1 och C 2 (s. 92-98) föreslagit riksdagen att på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisa

1. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 23 852 000 kr.,

2. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 37 816 000 kr.,

3. till Statens planverk ett förslagsanslag av 24 281 000 kr.,

4. till Bidrag till översiktlig planering m. m. ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

I propositionen 1977/78:93 (bostadsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen

dels att

1. antaga förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.,

dels att

2. godkänna de i regeringsprotokollet förordade riktlinjerna för lånemyndighetens prövning,

3. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om kommunalt ekonomiskt ansvar för bostadslån till kostnader för ändrad lägenhetssammansättning,

4. godkänna de i regeringsprotokollet förordade ändringarna beträffande grunder för bostadslångivningen,

5. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats beträffande inriktningen av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas verksamhet,

6. godkänna de riktlinjer för en omorganisation av statens planverk som förordats i regeringsprotokollet,

7. bemyndiga regeringen att vidtaga de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att omorganisationen skall kunna genomföras,

8. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats i fråga om ansvarsfördelning mellan bostadsstyrelsen och statens planverk samt mellan bostadsstyrelsen och konsumentverket,

9. godkänna vad i regeringsprotokollet förordats beträffande grunderna för ett till bostadslångivningen knutet förbättrat konsumentskydd,

1 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 28

CU 1977/78:28

10. godkänna vad i regeringsprotokoilet förordats i fråga om fördelning av ramar på län och storstadsområden,

11. godkänna vad i regeringsprotokoilet förordats om den allmänna utformningen av metoden för beräkning av låneunderlag och pantvärde.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1977178:

842 av Barbro Engman (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs att riksdagen beslutar

1. att alla hyreslägenheter skall anmälas till den kommunala bostadsförmedlingen och att denna (år ensamrätt att fördela lägenheterna efter normer som motverkar segregation,

843 av Arne Fransson (c) och Margit Odelsparr (c) vari hemställs att riksdagen måtte besluta hos regeringen anhålla att kostnaden för byggnadsgarantin får inräknas i låneunderlaget för småhusköpare,

860 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen uttalar sig för införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling samt hos regeringen hemställer om utarbetande av förslag härom att snarast föreläggas riksdagen,

1367 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (akp) vari, såvitt nu är i fråga, föreslås att riksdagen anmodar regeringen

2 d. att vidta åtgärder för införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling,

1372 av Stig Josefson m. fl. (c, s, m, fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att länsbostadsnämnden i Malmöhus län skall ges möjlighet att fördela bostadsbyggandet i hela länet,

1688 av Olof Palme m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att regeringen snarast bör förelägga riksdagen förslag till lag om bostadsförsörjningen m. m. i enlighet med vad i motionen anförts,

b. vad i motionen anförts om bostadssocial inventering och bostadsförsörjningsprogram,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagen bör föreläggas förslag till lagstiftning om kommunal anvisningsrätt m. m. i enlighet med vad i motionen anförts,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten,

dels de med anledning av propositionen 1977/78:93 väckta motionerna 1977/78:

CU 1977/78:28

1802 av Ulla Tillander (c) vari hemställs att riksdagen i samband med behandlingen av prop. 1977/78:93 uttalar

1. att i det bostadssociala rådet bör ingår representanter från socialstyrelsens lekmiljöråd,

2. att lekmiljörådets kunskap tillvaratas vid informationsförmedlingen till länsbostadsnämnder och kommuner,

1835 av Per Bergman m. fl. (s) vari hemställs

1. beträffande den bostadspolitiska administrationens framtida organisation och ansvarsfördelning att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

2. beträffande kostnad för besiktning och kontroll att riksdagen beslutar att denna kostnad för ingå i låneunderlaget för statligt bostadslån avseende småhus som upplåts med bostads- eller äganderätt,

3. beträffande bostadssociala delegationens ställning att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

1836 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s) vari hemställs att riksdagen uttalar att beslut beträffande förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse bör delegeras till länsbostadsnämnderna,

1837 av Per Olof Håkansson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande omorganisationen av planverket,

1838 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) vari yrkas att bostadsfinansieringsförordningens 26 § får en sådan lydelse att 99-procentig belåning medges bostadsrättsföreningar där kommunen erbjudits kommunal representation,

1839 av Allan Åkerlind m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att de garantier som ingår i vad som betecknats Småhus 76 samt liknande garantilösningar övergångsvis i avvaktan på erforderliga modifieringar skall kunna godtas för statliga lån efter beslut av bostadsstyrelsen och att kostnaderna härför skall fö inräknas i låneunderlaget.

Utskottet

Sammanfattning av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun i bostadspolitiken samt inom plan- och byggnadsväsende! m. m.

Uppgiftsfördelningen inom bostadspolitiken

Ansvaret för samhällets åtgärder inom bostadspolitiken delas mellan staten och kommunerna. Statens bostadspolitiska verksamhet på central nivå handhas av bostadsstyrelsen och på regional nivå av länsbostadsnämnderna. I kommunerna sköts verksamheten huvudsakligen av det kommunala förmedlingsorganet.

eli 1977/78:28

4 Riksdagen beslutar om bostadspolitikens allmänna målsättning och bedömer årligen bostadsbyggandets omfattning bl. a. med hänsyn till samhällsekonomin totalt. Det statliga ekonomiska stödet till bostäder beslutas av riksdagen genom anslag på budgeten. Regeringen och riksbanken har ansvar för att kapital finns tillgängligt för bostadsbyggandets finansiering.

Bostadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för statens verksamhet och har bl. a. till uppgift att främja bostadsbyggande och bostadsförsörjning. Styrelsen är också chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna. Vidare handhar styrelsen den statliga låne- och bidragsverksamheten inom bostadsbyggandet och undersöker utvecklingen inom bostadsbyggandet och det framtida bostadsbyggnadsbehovet. Styrelsen bistår kommunerna och andra genom bl. a. råd och anvisningar. Bostadsstyrelsen fördelar låneramarna för bostadsbyggandet på län och storstadsområden. Vidare utfärdar styrelsen på regeringens uppdrag tillämpningsföreskrifter till låne- och bidragsförfattningarna och fastställer vissa av regeringen bestämda belopp till underlag för beräkning av iåneunderteg och pantvärde samt fastställer även s. k. orts- och värderingskoefficienter. Till styrelsen finns knutna samlingslokaldelegationen och boendemiljödelegationen.

Länsbostadsnämnder finns i varje län utom i Gotlands län där nämndens uppgift ankommer på länsstyrelsen. Nämnderna handhar den statliga låneoch bidragsverksamheten inom länen. Vidare har nämnderna att granska och bedöma de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen,att bereda länsstyrelsernas beslut om fördelning på kommuner av det bostadsbyggande länet fått sig tilldelat.

Den lokala bostadspolitiska verksamheten ligger i kommunerna där verksamheten handhas av kommunernas förmedlingsorgan. Kommunerna har emellertid beslutanderätt enbart i fråga om bostadsbidrag. 1 övrigt har de att yttra sig över och till länsbostadsnämnderna vidarebefordra låne- och bidragsansökningar. Den tekniska granskningen i bostadslåneärenden har delegerats lill i stort sett samtliga kommuner. De centrala bestämmelserna om kommunernas befogenheter och skyldigheter beträffande bostadsförsörjningen finns i 1947 års lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande.

Uppgiftsfördelningen inom plan- och byggnadsväsende

Statens planverk är ett centralt ämbetsverk för fysisk planering och byggnadsväsen. Regionalt handhas dessa uppgifter av länsstyrelsernas planeringsavdelningar. På kommunal nivå åvilar ansvaret i första hand byggnadsnämnderna.

Riksdag och regering ansvarar för den allmänna målsättningen och för den lagstiftning som reglerar plan- och byggnadsväsendet. Regeringen har vidare genom en direktivgivning, knuten till byggnadslagen, fastställelse- och

CU 1977/78:28

besvärsprövning som viktiga uppgifter inom området. Fastställelse av planer är i huvudsak delegerad från regeringen till länsstyrelserna.

Statens planverk har allmän uppsikt över planläggning och byggnadsväsen samt är central förvaltningsmyndighet i sådana ärenden. Verket har att insamla och bearbeta kunskaper och erfarenheter inom dess verksamhetsområde och skall ge råd och vägledning för planläggningen samt meddela föreskrifter, råd och anvisningar för byggnads väsendet. Planverket har även att utfärda typgodkännande av byggprodukter och medverka i den fysiska riksplaneringen. Slutligen bör nämnas att verket har att yttra sig över länsstyrelsernas beslut i plan- och byggnadsärenden då dessa ärenden ofta remitteras till planverket. Verket yttrar sig även till regeringen om sådan industrilokalisering som kräver regeringstillstånd.

Länsstyrelsernas uppgifter inom plan- och byggnadsväsende handläggs huvudsakligen på planenheten inom planeringsavdelningen. Länsstyrelsen har att utöva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsende inom länen inbegripet fastställelseprövning och besvärsprövning. Vidare har länsstyrelserna att följa kommunernas arbete med den fysiska planeringen. Länsstyrelsernas befattning med byggnadsväsende är inte särskilt omfattande.

Kommunerna har tilldelats en viktig roll inom plan- och byggnadsväsende. Ett viktigt instrument i sammanhanget är det s. k. planmonopolet som ger kommunen rätten att anta planer enligt byggnadslagen. Vidare har kommunernas insatser inom den fysiska planeringen på senare år kommit att få en ökad betydelse. Många kommuner ger även aktiv information till allmänheten i planfrågor. Slutligen bör nämnas att en av byggnadsnämndens huvuduppgifter inom byggandet består i att pröva byggnadslovsansökningar och att därmed beakta att byggnadsföretag inte strider mot gällande bestämmelser.

Den framtida ansvarsfördelningen mellan stat och kommun inom bostadspolitiken m. m.

Föredraganden anför att staten bör ha ett övergripande ansvar för att kunna påverka samhällsutvecklingen i stort men att kommunerna bör lämnas en betydande frihet att själva bestämma den aktuella verksamhetens omfattning och innehåll -en uppfattning som utgår från synpunkter om den kommunala självstyrelsens stora betydelse. I propositionen erinras om de beslut som fattats och som har ökat kommunernas och landstingskommunernas möjlighet att anpassa organisation och arbetsformer efter skiftande lokala förhållanden och behov. Vidare erinras om att utredningar pågår i syfte att lämna förslag till decentralisering inom den statliga organisationen samt för att göra en samlad översyn av statens tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommuner och landstingskommuner.

Beträffande kommunaliseringav låne- och bidragsbeslut hade byggadministrationsutredningen (BAU) föreslagit att beslutanderätten i flertalet låne -

CU 1977/78:28

och bidragsärenden skulle flyttas från länsbostadsnämnderna till kommunerna. Förslaget fick ett blandat mottagande av remissinstanserna. Det tillstyrks av en knapp majoritet av de kommuner som yttrat sig, i många fall dock under förutsättning att de kompenseras för de merkostnader som foijer av en kommunalisering. Vidare tillstyrker bl. a. vissa länstyrelser, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Svenska riksbyggenoch Svenska kommunförbundet förslaget - den sistnämnda organisationen anser dock att en förenkling av nuvarande administrations- och regelsystem är nödvändig för att en kommunalisering skall kunna genomföras. Motståndare till BAU:s förslag är bl. a. bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, en majoritet av länsstyrelserna, LO, TCO, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Hyregästernas riksförbund och bankorganisationema.

Avgörande argument mot en kommunalisering är bl. a. ett ökat personalbehov på lokal nivå och därmed ökade kostnader, olikformiga beslut mellan kommuner, negativa konsekvenser av att skilja lånebeslut och låneförvaltning. I många fall har anförts att den nuvarande organisationen har så stora fördelar att en kommunalisering inte bör genomföras. Vissa remissinstanser anför att nuvarande låne- och bidragssystem är så detaljerat att utrymmet för lokal anpassning inte möjliggör ett reellt kommunalt inflytande på området.

Även om delade meningar finns i frågan accepterar flertalet remissinstanser de principiella utgångspunkter BAU haft för sina överväganden och som bl. a. innebär att en uppgift inte bör ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhållande till de av besluten direkt berörda samt att uppgifter som kräver betydande inslag av lokalkännedom m. m. bör decentraliseras.

Statsrådet ansluter sig till de allmänna principerna beträffande kommunalisering. Även om principerna är allmänt omfattade reses tvivel att nuvarande regelsystem ger något större utrymme för att dessa principer skall kunna tillämpas i fråga om låne- och bidragsbeslut. I propositionen framför föredraganden uppfattningen att förutsättningarna för en kommunalisering inte är tillfredsställande f. n. samt att frågan om en kommunalisering har samband med möjligheterna att skilja lånebeslut och låneförvaltning. Förslaget att föra över låneförvaltningen till riksbanken har nämligen mötts av en praktiskt taget samstämmig kritik från remissinstanserna. Förslag om kommunalisering enligt BAU avvisas sålunda i propositionen. Föredraganden är inte beredd att nu förorda en kommunalisering. Enligt föredraganden är det alltför osäkert om de merkostnader som en föreslagen reform skulle medföra ger motsvarande vinster för den kommunala självstyrelsen och förden enskilde medborgaren. Dock erinras i propositionen om att chefen för bostadsdepartementet aviserat (prop. 1977/78:76 s. 39) att förslag senare kommer att läggas fram angående överförande av beslut om energisparstöd till kommunerna.

I motionen 1835 (s), yrkandet 1, hemställs att riksdagen ger till känna vad i motionen anförts om den bostadspolitiska administrationens framtida orga -

CU 1977/78:28

nisation och ansvarsfördelning. Beträffande frågan om kommunalisering anför motionärerna bl. a. att den regionala bostadspolitiska organisationens arbetsuppgifter mera kan inriktas på planeringsuppgifter och andra övergripande uppgifter om den avlastas låne- och bidragsbesluten. Vidare bör en förkortad handläggningstid vara möjlig.

Även utskottet accepterar de principer som väglett utredningen beträffande förslaget till kommunalisering. Emellertid har enligt utskottets mening varken i utredningssammanhang eller i motionen 1835 (s) tillräckliga skäl angivits för att nu företa en kommunalisering av låne- och bidragsbesluten. 1 likhet med föredraganden anser utskottet att den nuvarande samordningen mellan låne- och bidragsbeslut och låneförvaltning bör behållas även i fortsättningen. Den samordning mellan olika led i låne- och bidragsärenden som med nuvarande system finns bör inte nu överges. I sammanhanget bör erinras om att förslaget om kommunalisering förutsätter att riksbankens avdelningskontor kommer att ansvara för låneförvaltningen. Detta förslag har kritiserats av så gott som samtliga remissinstanser. Riksbanksfullmäktige anför i sitt remissyttrande att reformen är förenad med större arbetsuppgifter än vad som under utredningsarbetets initialskede kunde förutses och att utbyggnaden av organisationen i riksbankens avdelningskontor skulle bli genomgripande om den genomfördes. Utskottet avstyrker alltså ett i motionen 1835 (s) begärt tillkännagivande om kommunaliseringen av låneoch bidragsbeslut. Vad i propositionen anförts finner sig utskottet kunna godta. Frågan kommer att tillföras ytterligare bedömningar, bl. a. när förslag från decentraliseringsutredningen och statskontroll kommittén föreligger.

Vad i propositionen föreslagits om kommunalt ekonomiskt ansvar för bostadslån till kostnader för ändrad lägenhetssammansättning har inte mött någon erinran från utskottets sida.

Inte heller har vad i propositionen förordats om riktlinjerna för lönemyndighetens prövning givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I propositionen (s. 170-172) tas upp vissa frågor angående kraven på kommunal representation som villkor i vissa fall för lån till bostadsrättsföreningar. F. n. gäller att bostadsrättsförening som arbetar under kommunal insyn och kontroll och utan enskilt vinstintresse får större statliga lån (29 % av låneunderlaget) än enskilda bostadsföretag och övriga bostadsrättsföreningar. Som förutsättning för den förmånligare belåningen gäller att föreningen arbetar utan enskilt vinstsyfte och att i föreningens styrelse från föreningens bildande mer än halva antalet ledamöter representerar bostadskooperativ riksorganisation eller förening som är ansluten till sådan organisation eller i annat fall är fristående i förhållande till byggintressent. Som ytterligare förutsättning gäller bl. a. att kommunen utser minst en representant i föreningens styrelse. Även denne skall ingå i styrelsen från föreningens bildande. Vidare måste en av revisorerna vara utsedd av kommunen. Kraven gäller lånets hela löptid. För förening tillhörande bostadskooperativ riksor -

CU 1977/78:28

ganisation finns vissa modifierade regler. Kraven för 99-procentig belåning gäller sålunda både rikskooperativa och andra bostadsrättsföreningar.

Mot bakgrund av framställningar från bl. a. bostadsstyrelsen och HSB föreslås i propositionen vissa ändringar i nu gällande regler. Sålunda förordas i propositionen att den tid under vilken kommunal representation skall finnas generellt begränsas till tio år räknat från tidpunkten för statslånets utbetalning. Ändringen föreslås gälla även tidigare beviljade lån. Även om den kommunala representationen tillkommer efter föreningens bildande men före ansökan om lån förordar föredraganden en låneandel om 29 % beträffande nybildade bostadsrättsföreningar. Fördraganden avser föreslå regeringen ändring i bostadsfinansieringsförordningen (BFF) av innebörden att bostadslån utgår med 29 % av låneunderlaget även för föreningar i vilkas styrelse den kommunala representanten inte ingått från föreningens bildande. Ändringen avses gälla föreningar som bildats efter 1974-11-01 och som ansöker om lån inom fem år från förvärvet. Ytterligare bör gälla att lägenheterna vid förvärvstidpunkten uppläts med hyresrätt samt att i den bildade föreningen medlemmarna inte var intressenter i fastigheten före förvärvet. Med intressenter torde avses ägarintressenter. Låneandelen bör gälla vid både ny- och ombyggnad.

Vad i propositionen förordats om kommunal representation m. m. har inte givit utskottet anledning till erinran.

I propositionen (s. 173) framhåller föredraganden vikten av att kommunerna på ett tillfredsställande sätt informerar om hur bostadsrättsföreningar bildas och, i linje med bostadsförsörjningslagens syfte, skyndsamt utser representanter i bostadsrättsföreningar.

1 motionen 1838 (fp) yrkas att 26 § BFF (åren sådan lydelse att belåning till 99 % medges bostadsrättsföreningar där kommunen erbjudits kommunal representation.

De regler som f. n. gäller för 99-procentig belåning till bostadsrättsföreningar omfattar, som ovan framgått, såväl rikskooperativa bostadsrättsföreningar som andra bostadsrättsföreningar. Gällande regler har riksdagen sålunda ställt sig bakom. Enligt utskottets mening finns nu inte skäl att förändra dessa regler på sätt som föreslås i motionen 1838 (fp). Som framgår ovan finns i BFF regler för vad kommun har att iaktta beträffande föreningens verksamhet. Sålunda har kommunen vid sin bedömning av frågan om lån att pröva om föreningen driver verksamhet som är förenlig med de av statsmakterna antagna riktlinjerna. Utskottet utgår från att de kommunala besluten grundas enbart på de antagna riktlinjerna. Enligt utskottets mening finns inte skäl till annat antagande än att dessa riktlinjer tillämpas. Motionen avstyrks.

I sammanhanget bör erinras att statsrådet Friggebo i riksdagen den 3 april 1978 bl. a. besvarat en fråga som till väsentliga delar tar upp det i motionen 1838 (fp) aktualiserade problemet.

Vad i propositionen (s. 173-174) anförts om kommunal representation i

CU 1977/78:28

bostadsrättsföreningar anslutna till moderförening i annan kommun, om tillämpning av markvillkoret i vissa fall samt om begränsning av kommunernas skyldighet att fortlöpande besiktiga fastigheter har inte givit utskottet anledning till erinran.

Kommunernas ansvar för planering av bostadsförsörjningen m. m.

Kommunernas verksamhet på bostadsområdet har angivits i lagen (1947:523, ändrad senast 1977:215) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. I lagen -som brukar kallas bostadsförsörjningslagen - regleras bl. a. kommuns rätt att ställa medel till förfogande för att nedbringa den enskildes kostnader för att skaffa eller ha fullvärdig bostad, skyldigheten att förmedla statliga lån och bidrag samt biträda vid byggnadskontroll och låneförvaltning, att fortlöpande samla uppgifter om bostadsförsörjningen i kommunen, att upprätta bostadsbyggnadsprogram samt att i vissa fall anordna avgiftsfri bostadsförmedling.

Boendeutredningarna hade föreslagit vissa ändringar i bostadsförsörjningslagen i syfte att precisera det lagfästa kommunala ansvaret. Enligt utredningarnas lagförslag skulle kommunerna ansvara för bostadsförsörjningen inom kommunen och verka för att invånarna fick tillgång till rymliga, väl utrustade och ändamålsenliga bostäder och en i övrigt god bostadsmiljö. Vidare skulle kommunerna ges i uppgift att verka för att en allsidig hushållssammansättning inom kommunerna kommer till stånd.

Remissopinionen med anledning av utredningarnas förslag anges i propositionen ge stöd för uppfattningen att ansvarsfördelningen mellan stat och kommun är tillräckligt klar utan en särskild lagreglering. Bl. a., påpekar Svenska kommunförbundet, skulle lagen innehålla begrepp som svårligen kan tolkas objektivt.

Föredraganden, som ansluter sig till remissopinionen, anser att mål av det allmänna slag som utredningarna angett i allmänhet inte bör föranleda lagstiftning. Även om i propositionen lagstiftning avvisas anser föredraganden att de av utredningarna formulerade målen är viktiga utgångspunkter för bostadspolitiken - särskilt betonas betydelsen av en god boendemiljö och nödvändigheten av att skapa en allsidig hushållssammansättning i bostadsområden.

Det av boendeutredningarna framförda förslaget om ett utbyggt och preciserat lagfäst kommunalt ansvar har tagits upp i motionen 1688 (s). I yrkandet 1 a i motionen föreslås ett tillkännagivande om att ett regeringsförslag till lag om bostadsförsörjning m. m. snarast bör föreläggas riksdagen. Motionärerna anför bl. a. att kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen nu bör utvecklas till att omfatta ett lagfäst ansvar för bostadsmiljön i dess helhet och för att förutsättningar för en allsidig hushållssammansättning uppnås.

Utskottet ansluter sig till de av motionärerna anförda synpunkterna om

1* Riksdagen 1977/78. 19 sami Nr 28

CU 1977/78:28

vikten av en god boendemiljö och en allsidig hushållssammansättning. Dessa synpunkter delas som framgått ovan av föredraganden. I likhet med vad i propositionen anförs finnér utskottet det inte behövligt att lagfästa de allmänt accepterade utgångspunkterna för bostadsförsörjningen. Denna uppfattning har vunnit stöd vid remissbehandlingen av boendeutredningarnas förslag. De av utredningarna angivna målen för bostadspolitiken är allmänt omfattade av ansvariga organ verksamma inom området. Någon lagstiftning är således inte erforderlig, varför motionen 1688 (s), yrkandet 1 a, avstyrks. I yrkandet 2 i motionen föreslås förändringar i byggnadsstadgan i syfte att främja planläggningen från bostadsförsörjningssynpunkt. Detta förslag behandlar utskottet i samband med andra motionsförslag om byggnadslagstiftningen.

I propositionen föreslås att bostadsförsörjningslagen kompletteras så att kommun ges möjlighet att förskottera medel som behövs till fastighetsskötsel i sådana fall där fastigheten ställts under tvångsförvaltning enligt bestämmelserna i bostadsförvaltningslagen.

Utskottet föreslår riksdagen att anta ändringsförslaget. Därutöver vill utskottet anföra följande.

Vid riksdagsbehandlingen av frågan om bostadsförvaltningslag anförde utskottet bl. a. (CU 1977/78:1 s. 2) att det var angeläget att regler för snabb förskottering av vissa medel för särskilt förvaltad fastighets drift gavs. Utskottet förutsatte att förslag i ämnet snabbt skulle läggas fram. Vissa förslag har nu presenterats. Enligt utskottets mening finns i sammanhanget andra frågor som bör bedömas ytterligare. Genom förslaget i propositionen öppnas alltså möjlighet för kommun att förskottera visst belopp när tvångsförvaltning föreligger. Utskottet förutsätter att närmare överväganden görs av regeringen om detta visar sig erforderligt och att resultatet av dessa överväganden i lämpligt sammanhang redovisas för riksdagen.

Sedan 1974 är samtliga kommuner skyldiga att årligen upprätta bostadsbyggnadsprogram. Vissa kommuner är dessutom skyldiga att komplettera dessa program med särskilda bostadssaneringsprogram. Drygt 100 kommuner har ålagts denna skyldighet.

Boendeutredningarna föreslog att programmen fördes samman och utvidgades till ett bostadsförsörjningsprogram avsett att markera en helhetssyn på kommunernas insatser för bostadsförsörjningen. Vidare hade utredningarna föreslagit att programmen skall antas av kommunfullmäktige samt att kommunerna skall ges en skyldighet att göra bostadssociala inventeringar i syfte att fördjupa kunskaperna om bostadsområdena bl. a. såvitt avser bostadsförhållandena och bostadsmiljöns utformning.

Vad först gäller frågan om bosladsförsörjningsprogrammens innehåll har föredraganden i allt väsentligt anslutit sig till vad boendeutredningarna föreslagit. Därmed har enligt utskottets mening yrkandet 1 b i den under allmänna motionstiden väckta motionen 1688 (s) om programmens innehåll tillgodosetts. Motionsförslaget utgår från vad boendeutredningarna förordat.

CU 1977/78:28

11 Vad sedan gäller frågan om att bostadsförsörjningsprogrammet skall anias av kommunfullmäktige har utskottet ingen erinran mot vad i propositionen föreslagits.

Vad slutligen gäller frågan om bostadssociala inventeringar anser föredraganden att dessa inventeringar har en stor uppgift att fylla och att inventeringarnas allmänna syften och innehåll i stort kan accepteras. Särskilt betonas inventeringarnas betydelse som ett gemensamt planeringsunderlag för olika kommunala förvaltningar och bostadsföretag och som en kanal för att långa upp de boendes egen uppfattning om hur ett bostadsområde bör utformas. De av utredningarna föreslagna inventeringarna måste ses som en naturlig del i beslutsunderlaget för den kommunala planeringen. Eftersom kommunerna i allmänhet ansluter sig till önskemålet om bostadssociala inventeringar saknas enligt föredraganden anledning att göra dem obligatoriska. Genom att inte reglera inventeringarna i lag kan den kommunala planeringen smidigt anpassas till den enskilda kommunens förutsättningar.

I motionen 1688 (s), yrkandet 1 b, hemställs att regeringen ges till känna vad som anförts om bostadssocial inventering.

Vad i motionen anförts ligger helt i linje med de av boendeutredningarna framförda och av föredraganden i allt väsentligt accepterade riktlinjerna för utformning av programmen. Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen förordats. Motiven i propositionen för att inte lagreglera frågan om inventeringarna delas av utskottet. Vad i motionen 1688 (s), yrkandet 1 b, och i propositionen anförts om bostadssociala inventeringar delas av utskottet. Något tillkännagivande kan inte anses erforderligt.

I motionen 1688 (s), yrkandet 4, föreslås ett riksdagens tillkännagivande om inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten. Motionärerna anser det bl. a. viktigt att understryka att bostadsförmedlingen kan och bör aktivt medverka för att skapa jämn och allsidig sammansättning i kommunernas olika bostadsområden.

Som framgått ovan har utskottet förordat vissa riktlinjer för hur de framtida bostadsförsörjningsprogrammen bör utformas, bl. a. innebärande att bostadssociala inventeringar utförs av kommunerna i önskvärd och lämplig grad. Den i motionen 1688 (s), yrkandet 4, upptagna frågan får anses ingå som en del i detta arbete. Något tillkännagivande kan inte anses erforderligt eller nödvändigt. Enligt utskottets mening finns inte skäl till annat antagande än att kommunerna ger bostadsförmedlingsverksamheten en sådan inriktning att de allmänt omfattade och i motionen framförda åsikterna om en aktiv förmedlingsverksamhet beaktas. Genom vad ovan föreslagits och förordats av utskottet om inriktningen och omfattningen av bostadsförsörjningsprogrammen m. m. torde förslaget i motionen vara tillgodosett i huvudsak.

Boendeutredningarna föreslog i sitt slutbetänkande att kommunernas anvisningsrätt utvidgades genom särskild lagstiftning. Förslaget tas upp i motionen 1688 (s), yrkandet 3. Motionärerna yrkar på ett tillkännagivande

CU 1977/78:28

innebärande att riksdagen bör föreläggas förslag till lagstiftning.

I motionen 860 (vpk) och 1367 (apk), yrkandet 2 d, föreslås åtgärder för införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Vidare föreslås i motionen 842 (s), yrkandet 1, att alla hyreslägenheter skall anmälas till bostadsförmedlingen och att denna får ensamrätt att fördela lägenheterna efter normer som motverkar segregation.

Samtliga nu behandlade motioner väcktes i januari under den allmänna motionstiden. Sedan motionerna väcktes har statsrådet Friggebo i svar på frågor i mars omtalat att åtgärder för att stärka bostadsförmedlingarnas och därmed de bostadsökandes rätt pågår och att den närmare utformningen avses presenteras i en departementspromemoria som kommer att remitteras till berörda instanser och myndigheter. Av svaret framgick även att arbetet inriktats på förslag till lagstiftning som kan träda i kraft den 1 januari 1979.

Enligt utskottets mening bör pågående beredning inte föregripas genom ett riksdagens ställningstagande till nu behandlade motionsförslag. Motionsförslagen avstyrks därför.

Den statliga bostadspolitiska organisationen

Som framgått ovan (s. 6) har utskottet anslutit sig till propositionsförslaget om att låne- och bidragsbesluten nu inte bör läggas på de kommunala organen och att låneförvaltningen inte bör föras över till riksbankens avdelningskontor. Detta ställningstagande innebär sålunda att utskottet anser att länsbostadsnämnderna bör finnas kvar som fristående länsorgan.

Vad i propositionen (s. 180-182) anförts om översyn av låneförvaltningen, om samordning mellan länsstyrelse och länsbostadsnämnd beträffande plangenomförandets ekonomi samt om inriktningen av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas verksamhet har inte givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

BAU föreslog sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens planverk.

Majoriteten av de remissinstanser som har uttalat sig om den centrala organisationen är positiva till en sammanläggning. Till de positiva hör bl. a. flera centrala myndigheter, flertalet länsstyrelser, några länsbostadsnämnder, Svenska kommunförbundet och en stor majoritet av de 60 kommuner som uttalat sig i frågan. Till de negativa eller tveksamma hör bl. a. bostadsstyrelsen, några länsbostadsnämnder, TCO, LO, Hyresgästernas riksförbund samt de lokala fackliga organisationerna vid bostadsstyrelsen och TCO-föreningen vid planverket.

Statens planverk anför bl. a. att en sammanläggning innebär fördelar bl. a. genom att normarbetet kan samordnas och genom att den fysiska planläggningen, byggandet och finansieringsfrågorna kan handläggas inom samma myndighet. Bostadsstyrelsen framhåller att styrelsen är en sektorsmyndighet medan planverkets verksamhet är av övergripande natur. En sammanlägg -

CU 1977/78:28

ning skulle enligt styrelsen innebära att mycket olikartade verksamheter förenades i ett verk.

Föredragandens utgångspunkt vid bedömningen av förslaget är att en allmän restrikti vitet bör gälla i fråga om att tillskapa stora enheter i samhället. BAU:s förslag anses inte särskilt långtgående beträffande integrationen mellan de båda verkens nuvarande funktioner. Förbättrad samordning anses kunna uppnås med i huvudsak bibehållande av de båda verkens nuvarande struktur utan att ett nytt större verk tillskapas. De av föredraganden accepterade utgångspunkterna har lett till ståndpunkten att de båda verken inte bör sammanläggas men att en bättre och nödvändig samordning mellan dem bör övervägas.

I motionen 1835 (s) anförs att goda skäl för att lägga samman de båda verken lagts fram av BAU och att behovet av samordning mellan bl. a. bostadspolitisk verksamhet och fysisk planering bäst tillgodoses om verken läggs samman.

Utskottet delar föredragandens uppfattning om att verken inte bör läggas samman. Samordningen kan tillgodoses tillfredsställande utan att en sammanläggning sker. De föreslagna övervägandena i syfte att få till stånd en bättre samordning bör bidra till att minska motionärernas farhågor.

En översyn av stålens planverks organisation pågår inom verket. I budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 presenterades vissa av de av verket aktualiserade organisatoriska förändringarna. Någon ställning till förslaget togs inte i budgetpropositionen. Chefen för bostadsdepartementet anförde emellertid att det är angeläget att organisationen anpassas till verksamhetens nuvarande omfattning och inriktning. Särskilda medel kunde med hänsyn till nu föreliggande ekonomiska situation inte tillföras verket.

Verkets förslag innebär bl. a. att en ny enhet - kommunbyrån - bör inrättas. Förslaget förs fram mot bakgrund av den betydelse som bl. a. frågorna om fysisk riksplanering och kommunal översiktlig planering fått under de senaste åren. Fullföljandet av den första etappen av den fysiska riksplaneringen visar enligt verket nu på ett stort behov av samlande anvisningar för en sådan kommunal planering. Kommunbyrån skulle tillsammans med de tre befintliga byråerna på planväsendets område bilda en huvudenhet för planfrågor.

Föredraganden anför - efter samråd med bostadsministern - att det i budgetpropositionen förordade ramförslaget i huvudsak kan läggas till grund för en omorganisation av verket. Dock bör förslaget om att inrätta en kommunbyrå nu inte biträdas. Omfattningen av organisationen måste också ses mot bakgrund av att denna skall kunna genomföras utan medelstillskott.

I motionen 1837 (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande omorganisationen av planverket. Motionärerna anser att en kommunbyrå bör inrättas och att denna enligt planverkets förslag bör ingå i huvudenheten för planfrågor.

CU 1977/78:28

14 Utskottet delar föredragandens uppfattning om att planverkets förslag i huvudsak kan läggas till grund för omorganisationen av verket. Till frågan om anslag för verksamheten under nästa budgetår återkommer utskottet nedan (s. 21). Beträffande förslaget om att en kommunbyrå inte nu bör inrättas delar utskottet föredragandens uppfattning. Emellertid finner utskottet det väsentligt att i arbetet med den framtida organisationen av verket även beaktas den ökade betydelse som tillmäts den fysiska riksplaneringen och den kommunala översiktliga planeringen. Enligt utskottets mening kan det vara lämpligt att dessa frågor handhas inom en kommunbyrå. Vidare kan det kommande förslaget om en ny byggnadslag komma att ytterligare öka behovet av en kommunbyrå. Enligt utskottets mening bör frågan om en kommunbyrå ytterligare övervägas vid den fortsatta beredningen av planverkets förslag. Vad utskottet anfört med anledning av propositionen och motionen 1837 (s) bör ges regeringen till känna.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen föreslagits om bemyndigande för regeringen att vidta de övergdngsdtgärder m. m. som behövs för att omorganisationen av statens planverk skall kunna genomföras.

Vad i propositionen anförts om gränsdragningsfrågor mellan de båda verken har inte givit utskottet anledning till erinran.

Decentralisering inom den statliga organisationen

I propositionen redovisar föredraganden principer för möjligheterna till en längre gående decentralisering av handläggnings- och beslutsordningen i olika låne- och bidragsärenden inom den statliga bostadspolitiska organisationen. Principerna redovisas för riksdagens kännedom. Vidare behandlas BAU:s förslag till decentralisering. Även vissa av bostadsstyrelsen framförda förslag behandlas.

I propositionen (s. 189) tas upp frågan om beslutsnivå i fråga om förhöjt låneunderlag för och tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse. F. n. ankommer det på regeringen att besluta i dessa frågor. Möjligheten att medge förhöjt låneunderlag infördes i början av 1960-talet. Fr. o. m. den 1 juli 1974 infördes särskilda räntefria stående tilläggslån till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse. I budgetpropositionen för budgetåret 1978/79 har föreslagits ändringar i långivningen som bl. a. innebär en gemensam ram för förhöjt låneunderlag och tilläggslån. Utskottet har i betänkandet CU 1977/78:27 (s. 47) godtagit denna ändring. Föredraganden finner det nödvändigt att en samordnad prövning beträffande beslut om förhöjt låneunderlag och tilläggslån görs. Denna prövning föreslås ligga på bostadsstyrelsen.

1 motionen 1836(c,s) föreslås riksdagen uttala att beslut beträffande förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse bör delegeras till länsbostadsnämnderna. Motionärerna anför att väntetiderna för att erhålla beslut om förhöjt låneunderlag och tilläggslån är långa och att

CU 1977/78:28

handläggningsproceduren är administrativt komplicerad. Med utgångspunkt i långivningens omfattning på Gotland lämnas exempel på hur långivningen där fungerat i praktiken.

Utskottet,som hyser förståelse för de av motionärerna framförda synpunkterna, anser från principiell synpunkt en decentralisering av beslutanderätten önskvärd - inte bara beträffande den i motionen 1836 (c, s) upptagna frågan. Sedan långivningen i sin nuvarande form infördes vid halvårsskiftet 1974 har den emellertid varit av begränsad omfattning speciellt vad avser beslut om tilläggslån. Även om utskottet alltså delar motionärernas uppfattning är utskottet inte nu berett att föreslå en decentralisering enligt förslaget i motionen. Ytterligare erfarenheter av långivningen bör vinnas. Därvid kan det visa sig möjligt att med bibehållande av kravet om samordnad prövning ytterligare delegera beslutanderätten i fråga om förhöjt låneunderlag och tilläggslån. Utskottets bedömning bör också ses mot bakgrund av de ändringar beträffande en samordnad prövning som föreslagits i budgetpropositionen och mot vilka utskottet inte haft någon erinran.

Vad i övrigt för kännedom redovisats i propositionen (s. 185-191) för riksdagen beträffande decentralisering har inte givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Inriktningen av arbetet inom den statliga bostadspolitiska organisationen

Föredraganden anför att bostadsstyrelsens och länbostadsnämndernas verksamhet måste ligga i ett tidigare skede än i anslutning till beslut i låneoch bidragsfrågor och att staten bör bistå kommuner, byggherrar och konsumenter med råd, service och information. Den grundläggande utgångspunkten är att kommunerna skall ges ökat inflytande på bostadsförsörjningsområdet. Föredraganden anför vidare att en ökad konsumentupplysning om bostäder är nödvändig. 1 propositionen redovisas (s. 192-194) det arbete som pågår i syfte att underlätta för de bostadssökande att välja bostad. Vidare berörs ansvarsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och konsumentverket när det gäller konsumentupplysningen beträffande bostäder.

Vad i propositionen anförts om inriktningen av arbetet inom den statliga organisationen samt om ansvarsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och konsumentverket godtas av utskottet.

I propositionen (s. 195) tas upp frågan om mönsterplaner och typritningsverksamhet. Verksamheten anses vara av värde bl. a. för att ge den enskilde möjligheter att bedöma förutsättningarna försjälvbyggeri. Verksamheten bör avgiftsfinansieras; dock väntas vissa initialkostnader uppkomma.

I förra årets budgetproposition (prop. 1976/77:100 bil. 16 s. 118) behandlades frågan om mönsterplaner och typritningsverksamhet. Riksdagen föreslogs då medge att bostadsstyrelsen inom ramen för befintliga resurser skulle pröva en utveckling av verksamheten med mönsterplaner för vissa småhustyper i linje med den tidigare avvecklade typritningsverksamheten.

CU 1977/78:28

16 Ett enhälligt civilutskott (CU 1976/77:18 s. 50) avstyrkte förslaget och ansåg att övervägandena under alla förhållanden borde anstå till dess förslag om den framtida organisationen av de centrala myndighetsuppgifterna hade beretts. Riksdagen följde utskottet.

I den nu behandlade propositionen anförs vidare att arbetet med bl. a. mönsterplansverksamheten inom (»stadsstyrelsen i fortsättningen huvudsakligen bör inriktas på att sprida erfarenheter om tillämpade goda lösningar. Även enligt utskottets mening får frågan om mönsterplansverksamheten anses vara en fråga som bör bedömas ligga inom bostadsstyrelsens verksamhet. Frågan om verksamhetens bedrivande torde därvid få brytas mot andra frågor i det bostadspolitiska arbetet och sålunda bedömas av de bostadspolitiska organen. Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts om finansieringen av verksamheten med mönsterplaner.

Beträffande bostadssociala frågor erinras i propositionen att bostadssociala delegationens arbete kommer att slutföras under år 1978. Delegationen tillkallades efter regeringens bemyndigande av dåvarande bostadsministern år 1975. Delegationens verksamhet som i första hand har avsett bostadsområden med särskilda uthyrningssvårigheter har bestått i att kartlägga orsakerna till att människor inte flyttar till sådana områden. Vidare har åtgärder initierats för att skapa gynnsammare sociala och miljömässiga förhållanden i dessa områden.

I propositionen anförs att delegationens verksamhet nära anknyter till frågor som bostadsstyrelsens boendemiljödelegation f. n. handlägger samt att bostadssociala delegationens arbete bör utnyttjas vid denna centrala metodutveckling beträffande bostadssociala inventeringar - en fråga som behandlats ovan (s. 11). För att bl. a. stödja bostadsstyrelsen vid fullgörandet av dess uppgifter inom det bostadssociala området avser föredraganden föreslå regeringen att ett bostadssocialt råd knyts till bostadsstyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1979. Tyngdpunkten i rådets uppgifter anses böra ligga på frågor som rör statens och kommunernas ekonomiska insatser för att främja förbättrad boendemiljö och boendeservice.

Vidare avses bostadsstyrelsens boendemiljödelegation inte kvarstå i nuvarande organisatoriska form efter 1978 års utgång.

I motionen 1835 (s), yrkandet 3, hemställs att riksdagen ger till känna vad i motionen anförts om den bostadssociala delegationens ställning. Motionärerna anser att förslaget i propositionen om att inrätta ett bostadssocialt råd inom bostadsstyrelsen bör avvisas och att ansvaret för förbättrad boendemiljö och boendeservice även i fortsättningen bör ligga på en bostadssocial delegation direkt underställd regeringen.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts om att ett bostadssocialt råd avses knytas till bostadsstyrelsen och att rådet ges den inriktning och omfattning som angivits i propositionen. Förslaget i motionen 1835 (s), yrkandet 3, om att ansvaret för de bostadssociala frågorna m. m. liksom f. n. skall åvila den bostadssociala delegationen avstyrks sålunda.

CU 1977/78:28

17 I motionen 1802 (c) hemställs att riksdagen uttalar att i det bostadssociala rådet bör ingå representanter för socialstyrelsens lekmiljöråd samt att lekmiljörådets kunskap tas till vara vid informationsförmedling till länsbostadsnämnder och kommuner.

Utskottet förutsätter att erfarenheter från lekmiljörådet kommer att tas till vara och vidareföras till de bostadspolitiska organen utan att ett riksdagens uttalande därom görs. Beträffande representation i rådet finnér utskottet det inte lämpligt att uttala sig om sammansättningen. Oavsett sammansättningen finns ingen anledning till annat antagande än att de av lekmiljörådet vunna erfarenheterna kommer att beaktas i det bostadssociala arbetet. Motionen avstyrks sålunda.

Förstärkt konsumentskydd för småhusköpare

I propositionen (s. 198-201) behandlas frågan om kontroll- och besiktningsverksamhet av småhus. BAU hade föreslagit vissa förändringar av samhällets verksamhet på området syftande till att genom en mera noggrann granskning och besiktning än hittills bättre än f. n. skydda köparna av småhus. Enligt BAU skulle kommunerna vara skyldiga att utföra en förbättrad granskning och kontroll av småhus som uppförs med statliga lån. Kommunernas kostnader för den noggrannare besiktningsverksamheten borde enligt BAU:s förslag täckas genom avgifter som skulle få räknas in i låneunderlaget för bostäder.

Föredraganden redogör i propositionen för de typer av kontroll- och besiktningsverksamhet som f. n. finns i samband med uppförande av småhus och som utgår från bestämmelser i byggnadslagstiftningen och i bostadsfinansieringsförordningen beträffande statsbelånade hus. Vidare förekommer kontroll utförd av byggherren. Denna kontroll regleras genom avtal mellan byggherrar och entreprenörer eller leverantörer. Som exempel på överenskommelser om kontroll- och besiktningsverksamhet nämns i propositionen den överenskommelse, den s. k. Småhus 76, som träffats mellan Sveriges villaägareförbund och Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

1 propositionen erinras bl. a. om det arbete som i skilda sammanhang pågår och som från olika utgångspunkter berör kontroll- och besiktningsverksamheten för småhus.

Remissinstanserna har genomgående anslutit sig till BAU:s förslag om att åtgärder bör vidtas för att stärka småhusköparnas ställning i förhållande till byggherrar, entreprenörer och småhusfabrikanter. Enligt föredraganden bör en av många remissinstanser föreslagen bredare syn på frågan övervägas i samband med en ökad kommunal kontroll och besiktning. Särskilt framhålls i propositionen Svenska kommunförbundets bedömning av frågan - en bedömning som innebär att riskerna för skadeståndsanspråk gentemot kommunerna måste utredas innan en besiktningsverksamhet enligt BAU:s förslag genomförs. Mot bakgrund av pågående utredningsarbete och den av

CU 1977/78:28

18 Svenska kommunförbundet framförda tveksamheten till BAU:s förslag är föredraganden inte nu beredd föreslå en ökad kontroll och besiktning enligt BAU:s förslag.

I motionen 1835 (s), yrkandet 2, hemställs att riksdagen beslutar att kostnaden för besiktning och kontroll får ingå i låneunderlag för statligt bostadslån avseende småhus som upplåtits med bostadsrätt eller äganderätt. Enligt motionärerna bör besiktnings- och kontrollverksamheten av småhus på sikt bli obligatorisk. Motionärerna delar föredragandens uppfattning att bl. a. BAU:s förslag kan behöva utredas ytterligare innan slutlig ställning tas till organisationen av besiktnings- och kontrollverksamheten. Emellertid anses frågan vara av sådan vikt att andra åtgärder bör vidtas i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till verksamheten. Motionärerna erinrar om den överenskommelse som slutits inom ramen för Småhus 76. Även annan verksamhet kan enligt motionärerna komma att organiseras. Motionärerna föreslår att kostnaderna för besiktning och kontroll får ingå i låneunderlaget för det statliga lånet under förutsättning att kostnaderna för verksamheten kan godtas av vederbörande kommun.

Utskottet delar föredragandens och motionärernas uppfattning att frågan om kontroll- och besiktningsverksamheten är viktig och att frågan inte slutligen kan lösas innan bl. a. BAU:s förslag ytterligare beretts.. Enligt utskottets mening är det av stor betydelse att frågorna löses snabbt. Det bör emellertid i avvaktan på pågående arbete vara möjligt att stärka småhusköparnas ställning genom förbättrad kontroll och besiktning. Därvid kan den nu föreslagna förbättrade kontrollverksamheten m. m. utföras i enlighet med den överenskommelse som slutits inom ramen för Småhus 76. Även annan motsvarande kontrollverksamhet bör kunna bedömas. Enligt utskottets mening bör kostnaderna för verksamheten få räknas in i låneunderlaget för det statliga bostadslånet för småhus.

Som ytterligare förutsättning bör gälla dels att kostnaderna godtas av lånemyndigheterna, dels att kommunen godkänner besiktningsförfarandet. De närmare tillämpningsföreskrifterna i frågan bör övervägas av regeringen. Vad utskottet anfört om ett förstärkt konsumentskydd för småhusköpare bör ges regeringen till känna. Frågan om den föreslagna regelns ikraftträdande behandlas nedan (s. 21).

I propositionen anförs att omedelbara åtgärder måste vidtas så att småhusköpare erhåller ett visst ekonomiskt skydd vid förvärvet. Sålunda föreslås i propositionen att ett belopp för kostnaderna för garanti och försäkring bör få ingå i låneunderlaget för statligt bostadslån avseende småhus som upplåts med bostads- eller äganderätt. Som förutsättning för att kostnaderna skall få inräknas i låneunderlaget anges i propositionen att producenten bör ställa ekonomiska garantier för att huset färdigställs enligt utfästelser i köpekontraktet samt att köparen garanteras ekonomiskt skydd för fel och brister som upptäcks efter garantibesiktningen. En lämplig tid för sådant skydd anses vara en tioårsperiod räknat från tiden för slutbesiktningen. För

CU 1977/78:28

att undvika tvister för mindre försäkringsfall anses en viss minimigräns böra anges. Kostnadsgränsen bör avse den samlade kostnaden för att avhjälpa i ett sammanhang konstaterade avvikelser.

I motionen 1839 (m, c, fp) hemställs att Småhus 76 och liknande lösningar övergångsvis bör kunna godtas för statliga lån och att garantikostnaderna m. m. skall få inräknas i låneunderlaget. Enligt motionärerna motsvarar Småhus 76 med endast smärre avvikelser de i propositionen föreslagna garantierna. Enligt Småhus 76 täcks inte skada som kostar mindre än ett halvt basbelopp (i april 1978 6 300 kr.). Överstiger skadan ett halvt basbelopp täcks hela skadan. Skador som har samma orsak läggs ihop. Skador med olika orsaker bedöms var för sig, och för varje sådan skada måste alltså gränsen ett halvt basbelopp överskridas för att utfästelsen skall träda in.

Avvikelser mellan de av föredraganden angivna förutsättningarna och Småhus 76 föreligger bl. a. såvitt avser frågan huruvida möjlighet skall finnas att ”lägga ihop” skador med olika orsaker som konstateras i ett sammanhang utan att kostnadsgränsen skall behöva överskridas för varje skada.

Enligt utskottets mening bör de av föredraganden angivna förutsättningarna gälla. Ikraftträdandefrågan behandlas nedan (s. 21). Det bör vara möjligt att förändra villkoren inom Småhus 76 så att överenskommelsen kan accepteras för statlig belåning.

Utskottet har alltså ingen erinran mot vad i propositionen anförts om garanti- och försäkringskostnader. Genom det framlagda förslaget har yrkandet i den under allmänna motionstiden väckta motionen 843 (c) tillgodosetts. I motionen hemställs att riksdagen måtte besluta att kostnaden för garantin får räknas in i låneunderlaget.

Slutligen anser utskottet att det bör ytterligare övervägas om kostnaderna för ett förstärkt skydd för småhusköparna bör ligga utanför gällande kostnadsgräns för småhus eller inte. F. n. gäller att i högsta godtagbara produktionskostnad får vid beslut om statligt bostadslån inräknas belopp som kommunen godtar för kontroll och besiktning samt förlängd garanti t. ex. enligt Småhus 76. Frågan om kostnadsgränsens storlek och karaktär behandlar utskottet även i betänkandet CU 1977/78:27 (s. 30).

Ramfrågor

Beträffande ramfördelningen pä central nivå anförs i propositionen att nybyggnadsramarna i fortsättningen bör fördelas av regeringen. Utskottet har noterat att föredraganden finnér det motiverat med en ordning som möjliggör snabb omfördelning av ramar mellan länen under löpande kalenderår. I övrigt har utskottet inte funnit anledning till uttalande beträffande fördelningen på central nivå.

F. n. fördelar bostadsstyreisen nybyggnadsramen på län och storstadsområden. Länsstyrelserna fördelar ramarna på kommuner utanför storstadsom -

CU 1977/78:28

rådena, medan kommunala samarbetsorgan fördelar ramarna inom storstadsområdena.

Beträffande ramfördelningen på regional nivå förordas att fördelningen av ramar på storstadsområden och kommuner utanför dessa områden inte längre skall avgöras på central nivå. Den centrala fördelningen bör därför i fortsättningen enbart göras på län. Länsstyrelserna har sedan att fördela ramarna på storstadsområdena och på kommunerna i övrigt i länet. Fördelningen inom storstadsområdena skall även i fortsättningen ankomma på de kommunala samarbetsorganen. Ramfördelningen inom Göteborgsområdet medför speciella problem och t. v. föreslås en särskild ram avdelas för Göteborgsregionen inklusive de kommuner som ingår i Hallands och Älvsborgs län.

Utskottet har ingen erinran mot förslaget om ramfördelningssystem på regional nivå.

I motionen 1372 (c, s, m, fp) hemställs att riksdagen uttalar att länsbostadsnämnden i Malmöhus län skall ges möjlighet att fördela bostadsbyggandet i hela länet. Genom förslaget i propositionen anser utskottet att det primära syftet med förslaget i motionen uppnåtts, nämligen att decentralisera beslut angående bostadsbyggandets regionala fördelning från central till regional nivå. Med hänsyn emellertid till att bl. a. länsstyrelserna tillagts det övergripande regionala ansvaret bl. a. i fråga om bostadsbyggandet bör länsstyrelserna och inte länsbostadsnämnderna besluta om ramfördelningen på regional nivå. Motionen avstyrks.

Vad i övrigt anförts om ramsystemet har inte givit anledning till särskilt uttalande från utskottets sida.

Belånings- och kostnadsfrågor

Föredraganden anför att belåningsmetoden inte bör vara styrande på bebyggelsen och bostädernas utformning. Denna princip bör alltjämt gälla. Med hänsyn till bl. a. energihushållningsaspekten och till att belåningen bör anpassas så att den gynnar byggandet av mindre småhus kan avsteg från principen motiveras.

Utskottet delar föredragandens uppfattning. Även vad i övrigt anförts under avsnittet om belånings- och kostnadsfrågor har inte givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Ikraftträdande

Vad i propositionen anförts om ikraftträdande har inte givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet har ovan (s. 17) förordat möjligheter att erhålla tillägg till låneunderlag för kontroll- och besiktningskostnader för vissa småhus. Enligt utskottets mening bör de av utskottet föreslagna reglerna kunna ges samma

CU 1977/78:28

ikraftträdandebestämmelser som de som i propositionen föreslagits beträffande garanti- och försäkringskostnader. Enligt förslaget i propositionen skall denna ändring genomföras den 1 januari 1979. Dock föreslås tillägg kunna utgå även i de fall preliminärt men inte slutligt beslut meddelats före den 1 januari 1979 om överlåtelse från producenten äger rum efter denna tidpunkt. Vad utskottet anfört om ikraftträdande beträffande möjligheterna att erhålla tillägg till låneunderlag för kontroll- och besiktningskostnader för småhus bör ges regeringen till känna.

Anslag

Vad i budgetpropositionen anförts om anslag för budgetåret 1978/79 till Bostadsstyrelsen, Länsbostadsnämnderna, Statens planverk samt till Bidrag till översiktlig planering tillstyrks av utskottet.

Budgeteffekterna förde tillägg till låneunderlaget som förordas beträffande kostnaderna för kontroll och besiktning samt beträffande garanti och försäkring torde vara av marginell karaktär under budgetåret 1978/79.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommunalisering av låne- och bidragsbeslut att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet förordats avslår motionen 1977/78:1835, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga,

2. beträffande kommunalt ekonomiskt ansvar för bostadslån till kostnader för ändrad lägenhetssammansättning att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

3. beträffande riktlinjer för lånemyndighetens prövning att riksdagen bifaller vad i regeringsprotokollet förordats,

4. beträffande ändring i grunderna för bostadslångivningen att riksdagen

a. godkänner vaa i regeringsprotokollet förordats,

b. avslår motionen 1977/78:1838,

5. beträffande förslag till lag om bostadsförsörjning m. m. att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet förordats avslår motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 a,

6. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. att riksdagen antar förslaget såvitt avser 6 §,

7. beträffande bostadsförsörjningsprogrammens innehåll att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet anförts avslår motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt nu är i fråga,

CU 1977/78:28

8. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m. m. att riksdagen antar förslaget såvitt det inte behandlats under 6 ovan,

9. beträffande bostadssociala inventeringar att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet anförts avslår motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt nu är i fråga,

10. beträffande inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten att riksdagen avslår motionen 1977/78:1688, yrkandet 4,

11. beträffande kommunal anvisningsrätt m. m. att riksdagen avslår motionerna 1977/78:842, yrkandet 1,860,1367, yrkandet 2 d, och 1688, yrkandet 3,

12. beträffande inriktningen av bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas verksamhet m. m. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

13. beträffande sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens planverk att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet förordats avslår motionen 1977/78:1835, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga,

14. beträffande riktlinjer för en omorganisation av statens planverk att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats samt med anledning av motionen 1977/78:1837 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. beträffande övergångsåtgärder m. m. i samband med genomförandet av omorganisationen av statens planverk att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet föreslagits bemyndigar regeringen att vidta sådana åtgärder m. m.,

16. beträffande ansvarsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och statens planverk samt mellan bostadsstyrelsen och konsumentverket att riksdagen bifaller vad i regeringsprotokollet förordats,

17. beträffande beslutsnivån om förhöjt låneunderlag för kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse att riksdagen avslår motionen 1977/78:1836,

18. beträffande bostadssocial t råd m. m. att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet anförts avslår motionen 1977/ 78:1835, yrkandet 3,

19. beträffande representationen m. m. i bostadssociala rådet att riksdagen avslår motionen 1977/78:1802,

20. beträffande grunderna för ett till bostadslångivningen knutet förbättrat konsumentskydd såvitt avser kontroll och besiktning av vissa småhus att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1835, yrkandet 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

CU 1977/78:28

21. beträffande grunderna för ett till bostadslångivningen knutet förbättrat konsumentskydd såvitt frågan inte behandlats under 20 att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats samt bifaller motionen 1977/78:843,

22. beträffande vissa förutsättningar för ett förstärkt konsumentskydd för småhusköpare att riksdagen avslår motionen 1977/ 78:1839,

23. beträffande ramfördelningen på län och storstadsområden att riksdagen med bifall till vad i regeringsprotokollet förordats avslår motionen 1977/78:1372,

24. beträffande den allmänna utformningen av metoden för beräkning av låneunderlag och pantvärde att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

25. beträffande ikraftträdande

a. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet anförts,

b. att riksdagen såvitt avser de under 20 behandlade grunderna som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. att riksdagen på driftbudgeten under trettonde huvudtiteln för budgetåret 1978/79 anvisar

a. till Bostadsstyrelsen ett förslagsanslag av 23 852 000 kr.,

b. till Länsbostadsnämnderna ett förslagsanslag av 37 816 000 kr.,

c. till Statens planverk ett förslagsanslag av 24 281 000 kr.,

d. till Bidrag till översiktlig planering ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Stockholm den 20 april 1978

På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Per Bergman (s), Oskar Lindkvist (s), Sven Eric Åkerfeldt (c), Karl-Erik Strömberg (fp). Thure Jadestig (s), Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Göthe Knutson (m), Per Olof Håkansson (s), Wilhelm Gustafsson (fp) och Rolf Dahlberg (m).

CU 1977/78:28

24 Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl, Magnus Persson och Per Olof Håkansson (alla s) har reserverat sig mot betänkandet i följande delar.

1. Kommunalisering av låne- och bidragsbeslut

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”Även utskottet” och slutar ”statskontrollkommittén föreligger” bort lyda:

Kommunerna har en ledande roll inom bostadsbyggandet och ansvar för bostadsfrågorna. Sålunda har kommunerna stort inflytande genom bygglagstiftningen, markförsörjningen, bostadslångivningen samt ett ägaransvar för allmännyttiga och kommunala bostadsföretag. Även andra exempel på kommunernas centrala ansvar för bostadsfrågorna finns. Samtidigt har kommunreformen inneburit att inom kommunerna skapats resurser för ett ökat ansvarstagande.

De principer som BAU haft som utgångspunkt för sina överväganden och som accepterats av föredraganden innebär bl. a. att en uppgift inte bör ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt. Enligt utskottets mening bör kommunerna själva fatta beslut i låne- och bidragsärenden. Därigenom blir det möjligt att förkorta handläggningstiden för låne- och bidragsärenden, att öka samordningen med andra kommunala verksamheter genom t. ex. bättre möjligheter till samordning i bostadspolitiska frågor och frågor om plan- och byggnadsväsen.

De skäl som föredraganden redovisat för att avslå BAU:s förslag om decentralisering och ett ökat kommunalt inflytande inom bidragsverksamheten är enligt utskottets mening inte tillräckligt underbyggda. Sålunda kan utskottet inte acceptera vad som anförts om att merkostnaden för ett ökat kommunalt inflytande sätts i motsats till eventuella vinster för den kommunala självstyrelsen. Enligt utskottets mening är detta föredragandens påstående dåligt underbyggt och står i skarp motsats till de av regeringen tidigare i skilda sammanhang uttalade åsikterna om en stark kommunal självstyrelse samt om förenklade och decentraliserade beslutsformer.

Enligt utskottets mening bör regeringen med uppmärksamhet följa frågorna om möjligheterna till ökad kommunalisering enligt de ovan angivna riktlinjerna och ta erforderliga initiativ. Vad utskottet anfört i frågan bör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 1 bort hemställa:

1. beträffande kommunalisering av låne- och bidragsbeslut att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall till motionen 1977/78:1835, yrkandet 1 såvitt nu

CU 1977/78:28

är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Förslag till lag om bostadsförsörjning m. m.

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Utskottet ansluter” och på s. 10 slutar "om byggnadslagstiftningen” bort lyda:

Enligt utskottets mening bör riksdagen snarast föreläggas förslag till lag om bostadsförsörjningen m. m. som ger kommunerna en lagfäst skyldighet att upprätta 5-åriga bostadsförsörjningsprogram som varje år revideras och fastställs av fullmäktige. Dessa bör utifrån en social helhetssyn redovisa planer för kompletteringar och förändringar av befintliga bebyggelsemiljöer samt ombyggnad och nybyggnad av bostadslägenheter. Programmen bör redovisas bostadsområdesvis. För varje bostadsområde bör en samordnad plan för såväl byggande som de olika kommunala förvaltningarnas investeringsprogram för t. ex. daghem, skolor, fritidsverksamheter, åldringsvård m. m. redovisas. Till grund för planeringen skall bl. a. ligga s. k. bostadssociala inventeringar i befintliga bostadsområden.

Genom en sådan planeringsmetod möjliggörs en mer öppen debatt och ökat medborgarinflytande samtidigt som samarbetet mellan olika förvaltningar och andra som påverkar ett områdes utformning stärks. Den övergripande målsättningen är att vi skall få levande bostadsområden med en social struktur och vacker miljö där människor har god kontakt med varandra.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att ett förslag till lag om bostadsförsörjningen m. m. snarast bör föreläggas riksdagen varvid de av utskottet nu förordade utgångspunkterna bör ligga till grund för förslaget.

dels utskottet under 5 bort hemställa:

5. beträffande förslag till lag om bostadsförsörjning m. m. att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 a, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Bostadsförsörjningsprogrammens innehåll

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar ”Vad först” och slutar ”boendeutredningarna förordat” bort lyda:

Utskottet har ovan angivit vissa utgångspunkter för bostadsförsörjningsprogrammets innehåll. Dessa utgångspunkter innebär anslutning till vad i

CU 1977/78:28

motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b, föreslagits. Utskottet tillstyrker alltså motionsförslaget.

dels utskottet under 7 bort hemställa:

7. beträffande bostadsförsörjningsprogrammens innehåll att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Bostadssociala inventeringar

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar "Vad i” och slutar ”anses erforderligt” bort lyda:

I propositionen har angivits vissa utgångspunkter för vad som enligt föredragandens uppfattning bör ingå i bostadssocial inventering. Enligt utskottets mening bör en precisering av inventeringarnas innehåll göras enligt vad i motionen 1688 (s) framhållits. Sålunda anförs i motionen bl. a. följande om inventeringarna.

De flesta bostäder som skall användas under de närmaste decennierna är redan byggda. Åtgärder för att skapa en god bostadsmiljö och minska segregationen måste därför i stor utsträckning inriktas på att förbättra och komplettera redan befintliga områden. Ökad omsorg måste ägnas åt vad som händer i bostadsområdena under brukningsskedet. Avsikten med bostadssocial inventering skall framför allt vara att få en vid och djup kunskap om bostadsområdena och de boende, bl. a. för att skapa ett gemensamt planeringsunderlag för olika kommunala förvaltningar, bostadsföretag m. fl. De boende liksom folkrörelser, kommunala institutioner och bostadsföretag i området bör därför engageras i arbetet. Väsentligt är att en bostadssocial inventering anknyts till bostadsområdet som helhet. Den måste grundas på en helhetssyn på boendet och en ambition att studera förutsättningar, problem och möjligheter i bostadsområdet och inte bindas till traditionella gränser mellan olika institutioners eller kommunala organs kompetensområden.

Det är särskilt angeläget att redovisa hur bostadsområdet fungerar för olika hushåll och individer. Därvid skall studeras såväl bostadsområdets egenskaper, den fysiska och sociala miljön, service och verksamheter som hushållens och individernas möjligheter att utnyttja bostadsmiljöns förutsättningar.

Det bör vara särskilt angeläget att inledningsvis studera två typer av bostadsområden. Områden som förändrats genom ny- eller ombyggnad behöver inventeras någon tid efter färdigställandet för att det skall vara möjligt att kartlägga förtjänster och brister i deras planering och genomförande. Områden som har sådana brister, särskilt i fråga om fysisk och social

CU 1977/78:28

miljö, att de blir problemområden i olika avseenden bör också prioriteras för att bristerna skall kunna undanröjas.

Vad anförts om bostadssociala inventeringar bör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 9 bort hemställa:

9. beträffande bostadssociala inventeringar att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 1 b såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Sorn framgått” och slutar ”i huvudsak” bort lyda:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är viktigt att en jämn och allsidig social sammansättning i kommunens olika bostadsområden skapas. Oavsett om det råder bostadsbrist eller om det finns överskott på bostadsmarknaden är det angeläget att kommunerna har en väl fungerande bostadsförmedling. Dagens situation innebär ofta att ett stort antal s. k. problemfamiljer anvisas bostäder i samma områden, vilket motverkar en allsidig hushållssammansättning och gör det svårare att klara en normal anpassning i dessa områden. Enligt utskottets mening bör bostadsförmedlingsverksamheten inriktas dels på att i samarbete med sociala myndigheter bereda särskilt behövande en god bostad och eftersträva en allsidig hushållssammansättning i alla bostadsområden, dels på att erbjuda de bostadssökande i kommunen bostadspolitisk konsumentupplysning i form av bl. a. information om aktuell bostadsproduktion och planerat bostadsbyggande. Genom en väl fungerande bostadsförmedling skall de bostadssökande kunna hjälpas till rätta på bostadsmarknaden.

Vad utskottet anfört om inriktningen av bostadsförmedlingarnas verksamhet gör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 10 bort hemställa:

10. beträffande inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

CU 1977/78:28

6. Kommunal anvisningsrätt

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 12 som börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Enligt utskottets mening är det inte nödvändigt att utarbeta en departementspromemoria i ärendet eftersom frågan utretts tidigare av boendeutredningarna och därmed även varit föremål för remissbehandling. Bostadssociala delegationen har dessutom hos regeringen hemställt att kommunerna ges möjlighet att tilldela bostad. De motiveringar som bl. a. boendeutredningarna och motionärerna anfört till stöd för sitt förslag finner utskottet bärande. Sålunda anförs i motionen 1688 (s) att kommunernas nuvarande möjligheter att tilldela bostad är otillräckliga när det gäller att ge hushåll vilka betraktas som avvikande goda bostäder. Kommunerna bör därför ges möjlighet att, närde finner det påkallat med hänsyn till bostadsförhållandena på orten, tilldela bostad som upplåts med hyres- eller bostadsrätt. Kommunerna bör alltså ges lagfast rättighet att tilldela bostad.

Lagstiftning av detta slag innebär givetvis att fastighetsägarnas nuvarande oinskränkta rätt att själva besluta om upplåtelse av bostadslägenhet inskränks. Hyreslagens bestämmelser om förverkande av hyresrätten rubbas inte av förslaget. Om lagstiftning av detta slag kommer till stånd är det emellertid sannolikt att lagen sällan uttryckligen behöver åberopas eller sanktioner utdömas. En laglig reglering inom området bör nämligen medverka till en önskvärd attitydförändring.

1 det läge som nu uppstått genom regeringens passivitet i frågan har angelägna förslag fördröjts. Utskottet finnér det därför angeläget att peka på vikten av att riksdagen under hösten lår ta ställning till ett förslag som innebär en kommunal anvisningsrätt. Förslaget bör föreläggas riksdagen i sådan tid att de nya reglerna kan träda i kraft senast den 1 januari 1979. Vad som anförts om kommunal anvisningsrätt bör ges regeringen till känna.

Motionsförslagen om obligatorisk bostadsförmedling syftar till en ordning där kommunen inte skulle ha val i fråga om att använda sig av en förmedlingsrätt. Utskottet avstyrker dessa motioner.

dels utskottet under 11 bort hemställa:

11. beträffande kommunal anvisningsrätt m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1688, yrkandet 3, samt med avslag på motionerna 1977/78:842, yrkandet 1,860 och 1367, yrkandet 2 d, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Den statliga bostadspolitiska organisationen

Reservanterna anser att det stycke på s. 12 som börjar ”Sorn framgått” och slutar ”fristående länsorgan” bort utgå.

CU 1977/78:28

8. Sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens planverk

Reservanterna anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 13 som börjar "Utskottet delar" och slutar "motionärernas farhågor” bort lyda:

BAU har klart visat fördelen av en sammanläggning. Samordningen mellan bostadspolitisk verksamhet, fysisk planering och byggnadsväsen tillgodoses enligt BAU bäst om dessa verksamheter handläggs av ett verk som bildas genom sammanslagning av bostadsstyrelsen och statens planverk. Några nackdelar med förslaget existerar knappast.

Hur väl underbyggt utredningens förslag är framgår av den breda uppslutning det vunnit bland remissinstanserna. I sammanhanget bör erinras att såväl Svenska kommunförbundet som en majoritet som yttrat sig i frågan tillstyrkt det liksom statens planverk. Särskilt bör noteras de positiva effekter av förslaget som skulle bli resultat av att en sammanläggning bättre än f. n. skulle innebära fördelar genom att normarbetet inom bostadspolitiken och byggnadslagstiftningen samordnades.

De fördelar som påvisats i BAU:s förslag och som vunnit starkt stöd av remissinstanserna bör snarast tas till vara. Utskottet anser att regeringen bör följa frågan med uppmärksamhet och ta erforderliga initiativ. Vad sålunda i motionen 1835 (s) anförts bör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 13 bort hemställa:

13. beträffande sammanläggning av bostadsstyrelsen och statens planverk att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet förordats och med bifall till motionen 1977/78:1835, yrkandet 1 såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Inrättande av bostadssocial t råd

Reservanterna anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16 som börjar "Utskottet har” och slutar "avstyrks sålunda” bort lyda:

Den bostadssociala delegationen inrättades 1975 av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Delegationens uppgift har bl. a. varit att studera möjligheterna att förbättra boendeförhållandena och göra miljön mera attraktiv i i första hand bostadsområden med uthyrningssvårigheter. Delegationen har också tagit initiativ till försöksverksamhet som genomförts av intresserade kommuner och fastighetsförvaltare i ett antal boendemiljöer med stora uthyrningssvårigheter. Behovet av fortsatta målmedvetna insatser på detta område är i dag mycket stort. Alltför många, både äldre, nyare och planerade bostadsområden, svarar inte mot de krav som måste ställas vad gäller miljö och allsidig hushållssammansättning. 1 bostadsområden med

CU 1977/78:28

sådana brister är det nödvändigt att få till stånd åtgärder för att förbättra det sociala livet och minska segregationen.

Utskottet anser sålunda att de bostadssociala frågorna är betydelsefulla och att de kräver aktiva insatser från samhällets sida. Utskottet finner mot bakgrund av det ovan anförda att den bostadssociala delegationen bör finnas kvar som ett aktivt samhällsorgan direkt underställt regeringen. Delegationens fortsatta arbete bör omfatta inte bara som f. n. bostadssociala frågor i områden där uthyrningssvårigheter föreligger utan utvidgas till att gälla boendemiljöfrågor i vid mening.

Frågor om vår boendemiljö kräver kontakter med skilda verksamheter i samhället. Sålunda har de anknytning till frågor som hänger samman med verksamheter som bl. a. handhas av planverket, arbetsmarknadsverket, invandrarverket, socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. Det är naturligtvis även av största vikt att frågorna löses i nära samverkan med kommunerna. De utgångspunkter som utskottet haft för sin bedömning av frågan har lett till ställningstagandet att förslaget om att inrätta ett bostadssocial t råd inom bostadsstyrelsen med den inriktning och omfattning som anges i propositionen bör avvisas. Utskottet anser att de bostadssociala frågorna även i fortsättningen bör handläggas i en bostadssocial delegation direkt underställd regeringen, bl. a. därför att samordningsfrågorna då kan få en mer tillfredsställande behandling. Utskottet förutsätter att regeringen vidtar de närmare åtgärder som kan visa sig nödvändiga i sammanhanget. Vad utskottet anfört om den bostadssociala delegationens ställning m. m. bör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 18 bort hemställa:

18. beträffande bostadssocialt råd m. m. att riksdagen med anledning av vad i regeringsprotokollet anförts och med bifall till motionen 1977/78:1835, yrkandet 3, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Sammansättning av det bostadssociala rådet

Reservanterna anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Utskottet förutsätter” och slutar "avstyrks sålunda” bort lyda:

Utskottet har ovan avstyrkt bifall till att ett bostadssocialt råd inrättas. Skäl saknas därför att bedöma sammansättningen av rådet. Motionen 1802 (c) avstyrks utan granskning av dess sakliga innehåll.

CU 1977/78:28

31 Bilaga

Motionsyrkandenas behandling

Motion Yrkande Utskottets Utskottets Reservation

(nr) yttrande hemställan (nr)

(s) (punkt)

(s)

(c)

(vpk)

(apk)

2 d

(c, s, m, fp)

(s)

1 a

1 b

10, 11

7,9

3,4

(c)

(s)

6, 13

1, 13

1,8

(c,s)

(s)

(fp)

4 b

(m, c, fp)

22 CU 1977/78:28

32 Innehåll

Propositionerna 1

Motionerna 2

Utskottet 3

Sammanfattning av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun i bostadspolitiken samt inom plan- och byggnadsväsendet m. m. ... 3

Den framtida ansvarsfördelningen mellan stat och kommun inom

bostadspolitiken m. m 5

Kommunernas ansvar för planering av bostadsförsörjningen m. m. 9

Den statliga bostadspolitiska organisationen 12

Decentralisering inom den statliga organisationen 14

Inriktningen av arbetet inom den statliga bostadspolitiska organisationen 15

Förstärkt konsumentskydd för småhusköpare 17

Ramfrågor 19

Belånings- och kostnadsfrågor 20

Ikraftträdande 20

Anslag 21

Hemställan 21

Reservationer 24

1. Kommunalisering av låne-och bidragsbeslut 24

2. Förslag till lag om bostadsförsörjning m. m 25

3. Bostadsförsörjningsprogrammens innehåll 25

4. Bostadssociala inventeringar 26

5. Inriktningen av bostadsförmedlingsverksamheten 27

6. Kommunal anvisningsrätt 28

7. Den statliga bostadspolitiska organisationen 28

8. Sammanläggning av {»stadsstyrelsen och statens planverk .... 29

9. Inrättande av bostadssocialt råd 29

10. Sammansättning av det bostadssociala rådet 30

Bilaga: motionsyrkandenas behandling 31

GOTAB 57979 Stockholm 1978