Med anledning av propositionen 1977/78:31 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden jämte motioner

CU 1977/78:8

Civilutskottets betänkande 1977/78:8

med anledning av propositionen 1977/78:31 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:31 föreslås riksdagen godkänna de i regeringsprotokollet förordade preciseringarna och kompletteringarna till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i fjällområdet.

I propositionen anges 14 områden i fjällvärlden, s. k. obrutna fjällområden, som f. n. är relativt orörda och som även framgent bör undantas från tyngre exploateringsföretag. Det föreslås i propositionen att som en riktlinje i den fysiska riksplaneringen bör gälla att anläggande av bl. a. vägar, vattenkraftstationer och gruvor samt ett intensivt skogsbruk i princip inte bör komma i fråga inom de aktuella områdena. Förslagen utgör en direkt uppföljning av de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen beslöt om år 1972.

Det konstateras i propositionen att befintliga rättsliga instrument torde vara tillräckliga för att trygga att markanvändningen inom de obrutna fjällområdena följer de föreslagna riktlinjerna. Någon ny eller förändrad lagstiftning föreslås således inte. Det förutsätts att de riktlinjer för markanvändningen som föreslås i propositionen följs upp av bl. a. länsstyrelser och kommuner genom fortsatta åtgärder i form av naturskydd och planläggning.

Avgränsningen av de 14 föreslagna obrutna fjällområdena kommenteras översiktligt i propositionen. Länsstyrelserna föreslås få uppdrag att efter samråd med berörda parter lämna regeringen förslag beträffande områdenas gränser i detalj. Länsstyrelserna bör vidare svara för att informera berörda myndigheter, organisationer och enskilda om de obrutna fjällområdenas avgränsning och riktlinjerna för markanvändningen inom dessa.

Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:

46 av Filip Johansson (c) och Torsten Stridsman (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande skogsbruk samt prospektering och gruvdrift,

2. att avvisa propositionen 1977/78:31 i den del den föreslår ett negativt ställningstagande till Ritsemvägens förlängning till Norge,

1 Riksdagen 1977/78. 19 sami. Nr 8

CU 1977/78:8

125 av Börje Nilsson m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna

1. att de obrutna fjällområdena på lämpligt sätt - genom anläggningar och tekniska hjälpmedel - görs tillgängliga även för rörelsehindrade och äldre medborgare,

2. att länsstyrelse skall äga rätt att besluta om nyanläggning och disposition av tekniska hjälpmedel inom obrutna fjällområden,

126 av Jan-Ivan Nilsson m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägen mellan norra Fjällnäs och Ammarnäs i Västerbottens län må kunna byggas utan ytterligare omprövning,

127 av Eva Winther (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om prospektering och gruvbrytning inom de orörda fjällområdena,

142 av Per Bergman (s) vari hemställs att riksdagen

1. godkänner riktlinjerna för brytning av malmer och mineral inom obrutna fjällområden med utformning som klart ansluter till de faktiska möjligheterna att hävda riktlinjernas efterlevnad,

2. som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare överväganden beträffande regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär bör göras,

143 av Roland Brännström m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att namnet på ett av de föreslagna obrutna fjällområdena skall vara Tärna-Arjeplogsfjällen i stället för Täma-Graddis,

2. att regeringen, med beaktande av vad som framförts i denna motion, ytterligare bör utreda frågan om övriga områdens benämning och meddela anvisningar härom samtidigt med beslutet om deras exakta avgränsning,

144 av Stina Eliasson (c) och Per Stjernström (c) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande skogsbruket,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägförbindelse Storjola-Ankarvattnet,

145 av Arne Nygren (s) vari föreslås att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag till en samhällsflnansierad översiktsprospektering inom obrutna fjällområden med den målsättning som redovisas i motionen,

175 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen godkänner de i propositionen 1977/78:31 förordade preciseringarna och kompletteringarna till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten med de ändringar som förordas i motionen,

188 av Olof Palme m. fl. vari föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägningen av gruvintressen mot bevarandeintressen samt om ett statligt ansvar för prospekteringen inom de obrutna fjällområdena.

CU 1977/78:8

3 Utskottet

Allmänna överväganden

Riksdagen föreslås godkänna riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens ram, riktlinjer som innebär att 14 områden i fjällvärlden, s. k. obrutna fjällområden, bör undantas från all tyngre exploatering. Riktlinjerna är översiktliga och anges utformade med hänsyn till att kunskaper fortfarande saknas i viss utsträckning om områdenas värde från naturvårdssynpunkt och om det ekonomiska utbyte som olika slag av utnyttjande av områdenas naturresurser skulle kunna ge. Beslutet avses följas av fortsatta planeringsoch naturvårdsåtgärder inom de berörda områdena. När underlag därför föreligger bör enligt propositionen frågan tas upp om att förstärka skyddet för de från naturvårdssynpunkt mest skyddsvärda områdena - genom utvidgning av befintliga nationalparker eller bildandet av nya sådana eller genom användning av andra skyddsformer i naturvårdslagen (NVL). Det närmaste syftet är att nu lägga fast sådana riktlinjer för planeringen som slår vakt om väsentliga bevarandeintressen och som innebär att handlingsfriheten bibehålls.

Avgränsningen av områdena läggs inte fast i detalj. Länsstyrelserna skall få i uppdrag att lämna förslag till närmare avgränsningar, varefter regeringen avses fatta beslut i frågan.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot förslagets allmänna inriktning som innebär en av riksdagen tidigare förutsatt precisering av de för fjällvärlden nu gällande riktlinjerna.

1 motionen 1977/78:143 (s) föreslås riksdagen uttala att det område som i propositionen kallas Tärna-Graddis bör benämnas Tärna-Arjeplogsfjällen (yrkandet 1), samt att regeringen med beaktande av vad som framförts i motionen bör ytterligare utreda frågan om övriga områdens benämning och meddela anvisningar härom samtidigt med beslut om deras exakta avgränsning (yrkandet 2).

Vad motionärerna anfört bör enligt utskottets mening närmare prövas av regeringen så snart som möjligt. Det förhållandet att utskottet i detta betänkande använder sig av beteckningar enligt propositionen uttrycker inte ett ställningstagande i frågan. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionen som sin mening ge regeringen till känna.

Riktlinjerna

De förordade riktlinjerna avses, liksom övriga riktlinjer inom den fysiska riksplaneringen, inte få några omedelbara rättsverkningar. De avses bli vägledande för regeringens handlande vid alla beslut om sådan markanvändning som riktlinjerna avser. De statliga myndigheterna har anbefallts att beakta riktlinjerna. Riktlinjerna har förutsatts bli vägledande också för den kommunala planeringen. Regeringen har enligt 10 a § byggnadslagen (BL)

1* Riksdagen 1977178. 19 sami Nr 8

CU 1977/78:8

befogenhet att, om det är nödvändigt för att tillgodose riksintressen, föreskriva att generalplan skall upprättas för att tillgodose det aktuella riksintresset. Bestämmelsen ger dock inte regeringen möjlighet att i alla lägen få till stånd en fastställd generalplan eftersom fastställelse kan ske endast på kommuns begäran. Det ligger i sakens natur att riktlinjernas tillämpning också måste ligga inom ramen för gällande lagstiftning även i övrigt. Som anförs i propositionen innebär de inte att någon ny tillståndsplikt införs.

Civilutskottet (CU 1975/76:1 s. 26)betonade i anslutning till redovisningen av programskedet att intresseredovisningarna inte bör begränsas till en precisering av bevarandeanspråk utan också så långt som möljligt ta upp ännu inte preciserade exploateringsanspråk även utanför fritidssektorn. Utskottet ansåg att det också beträffande fjällen är viktigt att eventuella konfliktområden kan preciseras på ett så tidigt stadium som möjligt. Utskottet konstaterar nu att uppläggningen av förslagen i propositionen utgår från detta synsätt. Förslagen innebär sålunda att särskilda redovisningar gjorts bl. a. beträffande de närmast aktuella anspråken på ett markutnyttjande som kan komma i konflikt med bevarandeintressena. Genom remissbehandlingen av naturvårdsverkets och planverkets rapport Obrutna fjällområden har de motstående intressena så långt som nu är möjligt fått en aktuell belysning.

Som också ovan angetts har riktlinjerna utformats med hänsyn till att kunskaper fortfarande saknas i viss utsträckning såväl om värderingar från naturvårdssynpunkt som om exploateringsintressenas tyngd. Remissinstanserna är positiva till de grundläggande principerna. Invändningarna riktarsig i allt väsentligt mot enskildheter i vad gäller gränsdragningen samt mot förslagets konsekvenser för vissa verksamheter, främst skogsbruket och gruvindustrin. Också de med anledning av propositionen väckta motionerna ger samma allmänna bild. Utskottet vill i detta sammanhang notera att inte i något fall kritik riktats mot utgångspunkten att statsmakterna skall lägga fast riktlinjer som får hävdas med existerande genomförandemöjligheter och som också förutsatts vara vägledande för den kommunala planeringen.

Utskottet anser sig kunna utgå från att de kvarstående motsättningar som - helt naturligt - kan synas föreligga mellan nationella, regionala och lokala intressen också på denna sektor kan komma att överbryggas. Den fortlöpande kompletteringen av planeringsinsatserna bör leda till att den fysiska riksplaneringen - som avsett - kommer att uppfattas som en positiv planering och inte endast som ett system av restriktioner.

Förslaget i propositionen innefattar som riktlinje att nya vägar och järnvägar i princip inte bör få anläggas inom de aktuella områdena. Undantag från principen kan göras beträffande sådana vägar som slutar blint inom områdena och som medför en så begränsad omgivningspåverkan att de inte förändrar karaktären på områdena.

Den restriktiva inställning som de förordade riktlinjerna speglar är enligt utskottets mening en naturlig följd av det ursprungliga och av riksdagen

CU 1977/78:8

tidigare godtagna syftet att skydda vad som tidigare kallades väglösa vildmarksområden. Uttalandenas samband med övriga i det följande behandlade riktlinjer måste dock betonas: ett eljest godkänt exploateringsanspråk som kräver väg måste således behandlas som en enhetlig fråga.

I motionen 1977/78:125 (s) föreslås riksdagen uttala att områdena på lämpligt sätt, genom anläggningar och tekniska hjälpmedel, görs tillgängliga även för rörelsehindrade och äldre samt att länsstyrelse skall äga rätt att besluta om nyanläggning och disposition av tekniska hjälpmedel inom obrutna fjällområden.

Motionen har av utskottet uppfattats inte som syftande till att ändra områdenas avsedda skyddade karaktär utan i stället som ett förord för att de kommunikationsmöjligheter och anläggningar som kan tillåtas i möjlig mån anpassas till de särskilda krav som rörelsehindrade m. m. kan ställa. Med denna utgångspunkt anser sig utskottet inte ha några principiella invändningar mot motionärernas syfte. Utskottet är dock inte berett att i detta sammanhang göra några särskilda uttalanden om den fortsatta planeringen i detta syfte av områdena, vare sig den faller inom kommunernas, länsstyrelsernas eller naturvårdsverkets kompetensområde. Frågorna bör kunna tas upp i anslutning till fortsatt behandling av rekreations- och turistpolitikens inriktning och ligger där väl i linje med redan godtagna allmänna målsättningar. Utskottet vill även erinra om att dessa målsättningar bör prägla också anläggningar utanför de här aktuella områdena. Den specifika frågan om skotertrafik kommer att behandlas i annat sammanhang. Motionen bör med hänsyn till det anförda inte leda till något riksdagens uttalande enligt förslaget.

I motioner upptagna frågor om vissa vägar behandlar utskottet nedan i anslutning till överväganden om respektive områdes avgränsning.

Vad gäller möjligheterna att hävda riktlinjernas efterlevnad hänvisas i propositionen till de instrument som kan reglera tillkomsten av vägkrävande anläggningar, till naturvårdslagens regler och till att statliga myndigheter medverkar vid tillkomsten av bl. a. nya vägar. Härtill bör läggas också bl. a. en erinran om 1 kap. 4 § andra stycket lagen om enskilda vägar.

De i propositionen förordade riktlinjerna för bebyggelse i områdena innebär sammanfattningsvis följande. Endast sådan byggnads- och anläggningsverksamhet bör få komma i fråga som har samband med de areella näringarna, den vetenskapliga forskningen, fjällräddningen och den lättare turismen. Viss komplettering av bebyggelse för fast bosättning kan dock få ske. Områden som nu är obebyggda bör däremot inte tas i anspråk. I centrala delar av områdena, vildmarkskärnorna, bör i avvaktan på ytterligare utredning gälla att de undantas också från utbyggnad av ytterligare övernattningsstugor för turism.

Utskottet noterar att riktlinjer för bebyggelse liksom för vägar praktiskt inverkar också på möjligheten att utöva annan verksamhet, i detta fall närmast gruvdrift och annan mineralutvinning.

CU 1977/78:8

6 De förordade riktlinjerna i denna del drar därutöver särskild uppmärksamhet till sig när det gäller utbyggnad för turistanläggningar. Bostadsministern anför att det är naturligt att inom de obrutna fjällområdena endast lokaliseras sådana frilufts- och turistanläggningar som är inriktade på de naturgivna förutsättningarna, dvs. i första hand skidturer, fotvandringar och fiske. Anläggningar med utrustning för andra typer av aktiviteter föreslås däremot inte tillåtas. De motstående intressena har manifesterats i att ett stort antal turistanläggningar och ledutbyggnader planeras i de aktuella områdena.

Utskottet, som inte har att bereda frågor om naturvårds- och friluftsverksamheten annat än i delar som berör riktlinjer för markanvändningen, noterar i detta sammanhang att de aviserade närmare riktlinjerna inte torde ha avsetts begränsa kommunernas uppgifter i detta hänseende (se även interpellationssvar 1977-11-29).

Något yrkande om ändring i de föreslagna riktlinjerna för byggande har inte förordats i motionerna. Inte heller utskottet har några erinringar mot förslaget i denna del.

Utskottet delar också bedömningen att byggnads- och naturvårdslagstiftningen torde ge tillräckliga möjligheter att genomföra riktlinjernas intentioner.

I fråga om vattenkraftsutbyggnad förordas att områdena i princip bör vara undantagna från fortsatt utbyggnad, men att regeringen bör ha möjlighet att ge tillstånd till sådana företag som ger ringa eller ingen negativ miljöpåverkan - något som förutsätts inträffa endast i utomordentligt få fall.

Utskottet får i denna del hänvisa till i betänkandet CU 1977/78:9 redovisade bedömningar.

När det gäller kraftledningar förordas som riktlinjer att stamlinjer och regionala nät inte bör få anläggas men att anläggningar för lokal distribution i vissa fall bör kunna medges med hänsyn till den lokala befolkningens behov eller de areella näringarnas intressen.

Utskottet har tidigare haft anledning att beröra samordningen mellan den sektoriella planeringen och riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Senast i betänkandet CU 1976/77:24 redovisades då pågående arbete i denna del. Dessa uppgifter ledde till att utskottet då förutsatte snara lösningar, varigenom samordnade bedömningar skulle kunna ske. Enligt vad numera upplysts har intentionerna endast delvis kunnat uppfyllas. Enligt utskottets mening bör regeringen ägna dessa frågor fortsatt uppmärksamhet.

De förordade riktlinjerna avses emellertid inte innebära hinder för att lämna koncession för en kraftledning mellan Ritsem och Norge. Regeringen har i denna del förbehållit sig full handlingsfrihet. Koncessionsfrågan uppges komma att inom kort avgöras av regeringen.

De förordade riktlinjerna i denna del har inte mött invändning i motionerna. I motionen 1977/78:175 (s) anförs att motionärerna ansluter sig till att regeringen får handlingsfrihet beträffande kraftledningen till Norge.

CU 1977/78:8

7 Utskottet tillstyrker de förordade riktlinjerna.

I fråga om brytning av malmer och mineral redovisas en splittrad remissbild. De av bostadsministern förordade riktlinjerna utgår beträffande gruvdrift och annan mineralutvinning från den allmänna utgångspunkten att det är angeläget att utvecklingsmöjligheterna för vårt lands gruvnäring blir goda liksom att det inte kan uteslutas att starka önskemål om brytning kan komma att föras fram. En vägning mot bevarandeintressena leder emellertid fram till slutsatsen att gruvdrift i områdena bör tillåtas endast om mycket starka samhällsintressen talar för detta. En från samhällets synpunkt mycket angelägen gruvdrift bör dock enligt bostadsministern tillåtas endast under den förutsättningen att brytningen kan genomföras på ett sådant sätt att områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och att skadan från naturvårdssynpunkt blir liten. Föreligger denna förutsättning bör enligt propositionen regeringen kunna ge tillstånd till gruvdrift.

Mot de sålunda formulerade riktlinjerna görs invändningar och uttalanden i flera motioner. Sålunda föreslås i motionen 1977/78:46 (c), yrkandet 1 (delvis), att riksdagen uttalar dels att det är värdefullt att det - enligt motionärernas mening i propositionen - klart slås fast att handlingsfriheten för framtiden skall bibehållas, dels att det bör bli möjligt för regeringen att positivt pröva gruvdrift om sådan från samhällsekonomisk synpunkt bedöms nödvändig och angelägen. 1 motionen 1977/78:127 (fp) (delvis) föreslås riksdagen uttala att riktlinjerna inte får innebära att möjligheterna till sysselsättning och utveckling försvåras och att prövningsförfarandet bör underlättas genom att regeringen alltid bör kunna ge tillstånd till brytning. Motionen 1977/78:188 (s) innehåller i denna del den motsatta uppfattningen, nämligen att vägningen mellan bevarandeintresset och ett från samhällsekonomisk och sysselsättningspolitisk synpunkt klart motiverat brytningsintresse bör hänskjutas till riksdagens avgörande.

Utskottet ansluter sig till det grundläggande innehållet i de i propositionen förordade riktlinjerna, dvs. att endast mycket starka samhällsintressen bör leda till att gruvdrift bör komma i fråga. Den förordade och preciserade förutsättningen att områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och att skadan från naturvårdssynpunkt blir liten kan emellertid knappast strikt hävdas mot de tyngst motiverade brytningsintressena. Konflikten får då lösas från fall till fall genom beslut, i regel vid prövning av fråga om gränsändring. Den restriktiva utgångspunkten bör slås fast för att inte grundläggande syften skall gå förlorade, men avvägningarna måste i praktisk hantering bli beroende också av den vikt man tillmäter ett aktuellt brytningsprojekt. Syftet med motionerna 1977/78:46 (c), yrkandet 1, och 127 (fp) i motsvarande del får därmed anses tillgodosett.

När det gäller sättet att lösa en sådan konflikt har i propositionen angetts att regeringen - med stöd i första hand av 136 a § byggnadslagen - skulle kunna medge rätt till gruvbrytning i vissa fall inom ett obrutet fjällområde och sålunda utan att gränserna för området ändras. Å andra sidan föreslås i motionen 1977/78:188 (s) att riksdagen och inte regeringen skall pröva dessa

CU 1977/78:8

fall, då möjligen som avsteg från gällande riktlinjer eller som en fråga om gränsändring.

Det är enligt utskottets mening uppebart att den i propositionen förordade metoden medger en smidig hantering av tillståndsfrågorna inom riktlinjernas ram. 1 de fall där riktlinjerna lägger hinder i vägen för ett regeringens medgivande men gruvintresset är mycket starkt motiverat återstår alltid möjligheten att hänskjuta den bakomliggande frågan till riksdagen. Ståndpunkterna kan sålunda förenas. Motionärernas intresse får anses tillgodosett även enligt propositionsförslaget, vilket tillstyrks av utskottet. Motionen 1977/78:188 i motsvarande del avstyrks sålunda.

När det gäller prospektering innebär förslaget till riktlinjer att sådan även i fortsättningen bör kunna bedrivas inom huvuddelen av områdena. Vidare anförs att det är av vikt att samhället tillförsäkras kontroll över dels sådan prospektering som förutsätter påtagliga ingrepp i naturen, dels också annan typ av prospektering inom de känsligaste områdena. Några särskilda åtgärder för en reglering mer i detalj föreslås dock inte i detta sammanhang.

Förslaget till riktlinjer i denna del har inte mött erinran och tillstyrks av utskottet.

Oro har uttryckts för att en stark restrikti vitet mot gruvbrytning leder til I att prospektering nästan upphör i fjällområdet. Bostadsministern anför att om denna prospektering skulle sjunka till en oacceptabelt låg nivå bör åtgärder för att åstadkomma ytterligare undersökningsinsatser övervägas. I anslutning härtill aviseras att mineralpolitiska utredningen skall få i uppdrag att komma med förslag till hur riktlinjerna för gruvbrytning skall kunna förenas med en från samhällets synpunkt önskvärd nivå på prospekteringsinsatserna.

Motsvarande grundläggande bedömningar har tagits till utgångspunkt för förslag i motioner. Sålunda föreslås i motionen 1977/78:127 (fp) att riksdagen betonar vikten av att en fördjupad geologisk kartläggning sker och att prospekteringsarbetet får fortgå och intensifieras. I motionen 1977/78:188 (s) begärs att riksdagen nu dels gör ett klart uttalande om att staten påtar sig att vidta konkreta åtgärder för att stimulera och möjliggöra en aktiv och planmässig prospektering och sådana undersökningar som är erforderliga för att få ett fullständigt beslutsunderlag, dels påkallar ett konkret förslag i ämnet. Vidare föreslås i motionen 1977/78:145 (s) att riksdagen begär förslag till en samhällsfinansierad översiktsprospektering inom områdena. Syftet skulle i första hand vara att undersöka förutsättningarna för förekomst av malmfyndigheter och få indikationer på malmförekomster.

Enligt utskottets bedömning torde inte några skilda meningar föreligga beträffande vikten av en fortsatt prospektering även i områden där en restriktiv inställning råder till naturpåverkande gruvdrift. Det grundläggande förhållandet är också obestritt, nämligen att det skall vara möjligt att enligt vad ovan sagts efter konkreta avvägningar tillåta en mycket välmotiverad gruvbrytning inom de förordade riktlinjernas ram. Den restriktiva grundin -

CU 1977/78:8

ställningen medför emellertid även enligt utskottets mening att åtgärder bör vidtas för att säkra ett mer fullständigt bedömningsunderlag. Det aviserade utredningsuppdraget tillgodoser emellertid detta syfte. Utskottet har förutsatt att den särskilda utredningen sker skyndsamt så att en översiktsprospektering kan ge en första utgångspunkt för såväl regionalekonomiska som allmänt samhällsekonomiska bedömningar. Motionsförslagen avstyrks därför.

1 propositionen redovisas vidare synpunkter på hur en mer detaljerad reglering av prospektering och gruvbrytning kan åstadkommas. Det hänvisas därvid till att koncessionsreglerna i lagen om vissa mineralfyndigheter innebär att regeringen kan kontrollera tyngre former av prospektering och brytning av fyndigheter som omfattas av lagen. Vidare konstateras att inmutningssystemet i gruvlagen inte ger motsvarande möjlighet för samhället att få omedelbar kontroll av prospektering och brytning av inmutningsbara mineralfyndigheter. Bostadsministern hänvisar dock till regeringens möjligheter att med stöd av 2 kap. 5 § gruvlagen bestämma de ytterligare områden där inmutningshinder skall föreligga om inte dispens ges av regeringen eller myndighet som regeringen har bestämt. Slutligen har hänvisats till de kontrollmöjligheter som föreligger inom nationalparkerna och enligt byggnadslagen, naturvårdslagen, vattenlagen och miljöskyddslagen. Särskilt anges att bestämmelsen i 136 a § byggnadslagen när det gäller brytning eller gruvverksamhet i egentlig mening ger tillräcklig möjlighet att tillse att förordade riktlinjer följs.

En delvis motsatt uppfattning hävdas i motionen 1977/78:142 (s). Motionären ifrågasätter om motiven för 2 kap. 5 § gruvlagen verkligen ger regeringen möjligheter att införa ett dispensabelt inmutningshinder för de aktuella områdena. Vidare anser motionären att 136 a § byggnadslagen inte täcker sådana fall där en alternativ lokalisering av verksamheten är utesluten.

Förslaget i propositionen avser utformningen av riktlinjer för vissa områden. Inga tvivel råder om att dessa riktlinjer skall hävdas med existerande lagstiftning och inom dess ram. Utskottet har därför inte funnit anledning att ytterligare betona detta genom en särskild utformning av riktlinjerna för brytning av malmer och mineral. Utskottet har däremot inte anledning att frångå tidigare principiella ställningstaganden (NU 1974:39, CU 1974:3 y) om behovet av ytterligare överväganden beträffande regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär. Dessa överväganden ingår emellertid, enligt vad utskottet erfarit, i det pågående arbetet på en ny byggnadslagstiftning och därmed sammanhängande revision av anknytande lagstiftning. Motionärens intressen får sålunda anses helt tillgodosedda även utan en ytterligare riksdagens åtgärd.

När det gäller skogsbruk föreslås inte några detaljerade riktlinjer. Regleringen bör successivt ske i takt med att underlag tas fram och då som en naturlig del i naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete. Vidare hänvisas

CU 1977/78:8

till de möjligheter som finns att med stöd i skogsvårdslagen kontrollera skogsbruket i de aktuella områdena. Det anges också att en ytterligare reglering - då rimligen inom naturvårdslagens ram - skall ske successivt och ingå som en del i naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete.

De förslag beträffande skogsbruket som förs fram i motionerna 1977/78:46 (c), yrkandet 1 (delvis), och 144 (c), yrkandet 1, står inte i motsättning till regeringens förslag. Motionärernas syfte får anses tillgodosett.

Vad slutligen angår renskötsel och fiske anförs endast att det är självklart att dessa verksamheter skall få fortgå i de obrutna fjällområdena. Utskottet har ingen annan mening.

A vgränsningsfrågor

När det gäller de övergripande bedömningarna kan utskottet helt ansluta sig till vad i propositionen anförts.

Utskottet har emellertid ifrågasatt om Muddus nationalpark, som ligger i låglandet och är bevuxen med barrskog bör föras in under kategorin obrutna fjällområden. Områdets karaktär av nationalpark medför att skyddsintressena helt kan tillgodoses. Enligt utskottets mening bör området kunna, efter regeringens bestämmande, utgå utan riksdagens ytterligare hörande.

I motionerna i denna del har intresset koncentrerats till frågor i anslutning till vissa planerade vägar. Vad först angår området Frostviken har planerats en väg mellan Storjola och Ankarvattnet. Bostadsministem anser att effekterna av en sådan väg ännu är ofullständigt kartlagda och att den därför nu inte bör påverka avgränsningen. Bostadsministern förklarar sig dock beredd att överväga en omprövning när ett bättre underlagsmaterial föreligger.

Enligt förslaget i motionen 1977/78:144(c), yrkandet 2, börriksdagen uttala sig för en positiv prövning hos regeringen. I motionen 1977/78:175 (s) förordas direkt att gränsen för Frostvikenområdet justeras genom beslut av riksdagen så att vägen kan byggas.

Utskottet har inte funnit anledning att frångå bedömningarna i propositionen på denna punkt. Utskottet är sålunda inte berett att nu tillstyrka motionsförslagen.

Vidare har planerats en väg mellan norra Fjällnäs och Ammarnäs genom Tärna-Graddisomrädet. I propositionen har här gjorts samma bedömning som beträffande Stoijolavägen, nämligen att ytterligare underlag krävs för beslut och att en omprövning skall övervägas när detta föreligger.

Förslag om ett direkt riksdagsbeslut i detta sammanhang som möjliggör byggande av vägen läggs fram i motionerna 1977/78:126 (c) och 175 (s).

Utskottet har noterat att detta vägprojekt studerats i olika sammanhang och att det ingår i det särskilda program för turistutbyggnaden i Vindelälvsområdet som lagts fram. Berörda kommuner, länsstyrelsen och landstinget tillstyrker liksom naturvårdsverket att vägen byggs. Denna positiva inställning bör emellertid enligt utskottets mening inte hindra att regeringen

CU 1977/78:8

lämnas önskat tillfälle att ytterligare förbättra sitt beslutsunderlag. Utskottet har emellertid förutsatt att regeringen oavsett ställningstagandets innehåll redovisar underlaget för sina bedömningar för ett riksdagens definitiva beslut så snart som möjligt.

Områdena Sarek-Piie och Kebnekaise gränsar direkt mot varandra. Den yttre gräns för områdena som förordas i propositionen innebär att en korridor lämnas öppen mellan dem upp till och med Ritsem. Däremot bör enligt förslaget korridoren inte förlängas upp till Sitasjaure, dit vattenfallsverket dragit en arbetsväg, en väg som enligt avtal med naturvårdsverket skall läggas ner när anläggningsarbetarna är färdiga. Därav följer också enligt propositionen att en förlängning av vägen från Sitasjaure till Norge - 2 å 3 mil - inte bör genomföras. En förlängning av korridoren till norska gränsen blir då inte heller aktuell. Tillkomsten av den ovan berörda kraftledningen från Sitasjaure till Norge bör som anförts avgöras av regeringen. Här har olika sträckningar och utföranden diskuterats.

I motionen 1977/78:46 (c), yrkandet 2, föreslås att riksdagen inte skall godkänna att en förlängning av vägen till Norge hindras. Frågan bör enligt motionärerna hållas öppen. I motionen 1977/78:175 (s) föreslås att riksdagen fattar ett beslut som möjliggör att sommarväg byggs och hålls öppen med anslutning till det norska vägnätet.

I propositionen har påpekats att öppnandet av en vägkorridor upp till Ritsem inte innebär ett ställningstagande för att vatten fallsverkets väg mellan Suorva och Ritsem skall öppnas för allmän trafik. Denna fråga hålls alltså öppen tills vidare. Avtalet mellan vattenfallsverket och naturvårdsverket om att vägen till Sitasjaure skall läggas ned ställs inte heller i detta sammanhang under riksdagens prövning. Frågan om koncession för kraftledning till Norge har lagts på regeringens ansvar.

Utskottets bedömning av frågan om avgränsningen i form av en vägkorridor måste nu göras med utgångspunkt i osäkerhet om vägen Sourva-Ritsem öppnas för allmän trafik och om regeringen lämnar koncession för kraftledning från Ritsem till Norge samt under den förutsättningen att vägen Ritsem-Sitasjaure skall läggas ner enligt avtal. Till detta får läggas att den i propositionen förordade korridoren upp till Ritsem ligger inom Stora Sjöfallets nationalpark. Ett beslut i avgränsningsfrågan skulle enligt utskottets mening underlättas om samtliga förutsättningar var kända eller om riksdagen, bortsett från koncessionsfrågan, i vart fall kunde ta ställning till dem i ett sammanhang. Utskottet föreslår därför att riksdagen uttalar sig för att verkens förslag, dvs. utan någon korridor upp till Ritsem, t. v. får gälla och att riksdagen så snart som möjligt föreläggs ett samlat förslag i dessa frågor. Med denna bedömning avstyrks sålunda också motionsyrkandena såvitt däri påkallas ett slutligt avgörande.

CU 1977/78:8

12 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande benämningar på obrutna fjällområden att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:143 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

2. beträffande riktlinjer för vägar och järnvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/ 78:125 godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

3. beträffande riktlinjer för byggande att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

4. beträffande riktlinjer för vattenkraftsutbyggnad att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats och vad utskottet anfört,

5. beträffande riktlinjer för kraftledningar att riksdagen

a. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande riktlinjer för brytning och prospektering av malmer och mineral att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:46, yrkandet 1, och 127, båda i motsvarande del, godkänner vad i regeringsprotokollet förordats och vad utskottet anfört,

7. beträffande riksdagens roll vid avvägningar mellan motstående intressen rörande gruvdrift att riksdagen avslår motionen 1977/ 78:188 i motsvarande del,

8. beträffande åtgärder för att främja prospektering m. m. att riksdagen avslår motionerna 1977/78:127 i motsvarande del, 145 samt 188 i motsvarande del,

9. beträffande regleringen av prospektering och gruvbrytning att riksdagen avslår motionen 1977/78:142,

10. beträffande riktlinjer för skogsbruk att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:46, yrkandet 1 i motsvarande del, och 144, yrkandet 1, godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

11. beträffande riktlinjer för renskötsel och fiske att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

12. beträffande Muddus nationalpark att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande avgränsningen av området Frostviken att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1977/78:144, yrkandet 2, och 175 i motsvarande del godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

14. beträffande avgränsningen av Tärna-Graddisområdet att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på

CU 1977/78:8

motionerna 1977/78:126 samt 175 i motsvarande del

a. godkänner vad i regeringsprotokollet förordats,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort om redovisning av kommande överväganden,

15. beträffande avgränsningen av områdena Sarek-Pite och Kebnekajse att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1977/78:46, yrkandet 2, och 175 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande avgränsningsfrågor i vad de inte behandlats ovan att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats.

Stockholm den 8 december 1977

På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Georg Danell (m), Oskar Lindkvist (s). Sven Eric Åkerfeldt (c), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure Jadestig(s), Anna Eliasson (c), Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Eric Hägelmark (fp) och Rolf Dahlberg (m).

Reservationer

Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) har reserverat sig mot betänkandet i följande delar.

1. Riktlinjer för brytning av malmer och mineral

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar ”Det är” och slutar ”avstyrks sålunda” bort lyda:

Frågan om regeringens befogenheter att ge tillstånd till gruvbrytning är med bostadsministems utgångspunkt ytterst ett angivande av att regeringen anser sig ha rätt att pröva en ansökan enligt 136 a § BL om gruvbrytning. Ett motionsyrkande i denna specifika del behandlas nedan.

Förslaget att regeringen skall anses kunna ge tillstånd till gruvbrytning är emellertid också en fråga om tillämpning av de riktlinjer som riksdagen i detta sammanhang föreslås godkänna. Riktlinjerna har - och bör ha - en restriktiv inriktning för att inte förfela sitt grundläggande mål. När riksdagen här nedan tar ställning till områdenas avgränsning tar den därmed ställning till i vilka

CU 1977/78:8

områden denna restriktiva inställning skall gälla. Detta beslut nödgas riksdagen nu fatta utan tillräcklig kännedom om gruvintressenas styrka i ens en översiktlig bedömning av indikationerna för ytterligare fyndigheter. Frågan om åtgärder för att tillgodose detta behov av ytterligare kunskaper tar utskottet också upp här nedan.

När i motionen 1977/78:188 (s) nu föreslås att riksdagen och inte regeringen skall pröva om framtida ökade kunskaper skall få leda till att gruvbrytning får ske är detta ett uttryck för åsikten att ingreppen inte skall ske slumpvis och punktvis efter hand som eventuella förslag väcks. Den vid en viss tidpunkt samlade ytterligare kunskapen får redovisas för riksdagen i samband med förslag om de ändringar i riktlinjer eller gränsdragningar som detta kan motivera. Syftet borde vara obestritt - det gäller att tillgodose tungt vägande anspråk på sysselsättning, regional utveckling och allmänt samhällsekonomiska önskemål på ett planmässigt sätt som inte urholkar intentionerna med att bevara obrutna fjällområden.

Utskottet föreslår riksdagen att godkänna dessa principer för hur konflikter mellan bevarandeintressena och utbyggnadsintressena skall lösas.

dels utskottets hemställan under 7 bort lyda:

7. beträffande riksdagens roll vid avvägningar mellan motstående intressen rörande gruvdrift att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:188 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Prospektering m. m.

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar ”Enligt utskottets” och på s. 9 slutar ”avstyrks därför” bort lyda:

Utskottet delar den oro som uttryckts för att de med nödvändighet restriktiva riktlinjerna för gruvdrift skall leda till att geologiska undersökningar och prospektering nästan upphör i fjällområdet. Också enligt utskottets mening bör åtgärder snarast vidtas inte endast för att en sådan utveckling inte inleds utan också för att genom intensifierade översiktliga bedömningar få fram det undersökningsmaterial som riksdagen nu saknar när den beslutar om riktlinjer och avgränsningar av obrutna fjällområden - riktlinjer som i denna del syftar tili att handlingsfriheten bibehålls inför en situation då ett bättre underlag kan läggas till grund för säkrare bedömningar. Den passiva inställning som röjs genom bostadsministerns uttalanden måste genom ett riksdagsbeslut otvetydigt ändras till en klar deklaration att ett fortsatt och intensifierat arbete skall initieras. Syftet skall i första hand vara att undersöka förutsättningarna för förekomst av malmfyndigheter och få indikation på malmförekomster. Hänvisningen till ett aviserat utredningsuppdrag ger också endast fördröjande och passiviserande effekter.

Utskottet föreslår sålunda att riksdagen med bifall till motionen 1977/

CU 1977/78:8

78:188 i denna del klart uttalar sig för att staten påtar sig ansvaret för att aktiva åtgärder genast initieras. 1 den mån det behövs någon utredning om organisatoriska och budgetmässiga frågor kan dessa överväganden göras inom regeringens kansli. Det anförda tillgodoser också syftet med motionen 1977/78:145 (s) med dess belysning av de aktuella frågorna. Det anförda tillgodoser även helt syftet med motionen 1977/78:127 (fp). dels utskottets hemställan under 8 bort lyda:

8. beträffande åtgärder för att främja prospektering m. m. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:188 i motsvarande del och med anledning av motionerna 1977/78:127 och 145 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Reglering av prospektering och gruvbrytning Reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar”Förslaget i” och slutar ”riksdagens åtgärd” bort lyda:

De av bostadsministern i propositionen (s. 87-90) redovisade synpunkterna på hur prospektering och gruvbrytning skall kunna mer i detalj regleras ingår inte i de riktlinjer som riksdagen förelagts för godkännande. Redovisningen torde vara avsedd som en genomgång av den lagstiftning vars tillämpning kan komma att aktualiseras.

I motionen 1977/78:142 (s) görs inledningsvis en erinran mot bostadsministerns uttalande (s. 89) att regeringen med stöd av 2 kap. 5 § gruvlagen kan bestämma områden, där dispensabelt inmutningshinder skall föreligga, och det följande uttalandet att detta kan skaffa samhället en sådan kontroll över prospekteringen att inte riktlinjerna äventyras. Det torde här ha förutsatts att regeringen kan införa ett nämnt inmutningshinder över praktiskt taget hela fjällvärlden i den mån inte redan förordnande om nationalpark föreligger. Motionären hänvisar bl. a. till motivuttalandet (prop. 1974:32 s. 113) att det givetvis inte kan komma i fråga att med stöd av den nämnda regeln införa begränsningar av den omfattning att inmutningssystemet sätts ur spel. Regeln skall enligt samtidigt uttalande tillämpas med försiktighet. Det bör i sammanhanget också erinras om att riktlinjer som nu antas inte påverkar övriga motiv för samma lagrum, motiv som t. ex. ger möjlighet att medge inmutning även inom naturreservat.

Motionären erinrar också mot uttalandet (s. 89) att bestämmelserna i 136 a § BL ger tillräcklig möjlighet att hävda riktlinjerna vid brytning eller gruvverksamhet i egentlig mening. Denna erinran utgår från det förhållandet att lagrummet vid dess tillkomst (prop. 1972:111 bilaga 2 s. 360-369) direkt tog sikte på att användas för att bedöma alternativa lokaliseringar i en valsituation. Dessa ursprungliga motiveringar har inte förändrats genom beslutet att införa energihushållning som prövningsgrund och det därav föranledda kravet på möjlighet att generellt förhindra viss energikrävande verksamhet.

CU 1977/78:8

16 Det från angivna grunder sakligt helt skilda förhållandet att kommunen tillagts en vetorätt i dessa ärenden kan självfallet inte påverka lagstiftningens tillämpningsområde. Det är däremot möjligt att allmänna önskemål om att ytterligare vidga kommunernas rätt i dessa sammanhang kan ha fördunklat den grundläggande frågan. Frågan om kommuns veto är en härifrån helt skild bedömning, vars grund ytterst är att regeringen enligt gällande BL inte själv kan låta upprätta generalplan för fastställelse.

Den här berörda frågan om tillämpningsområdet för 136 a § BL har ett direkt samband med den ovan behandlade frågan om regeringens begärda rätt att ge tillstånd för gruvbrytning.

Utskottet kan inte föreslå riksdagen att uttala sig om tillämpningen av gällande lag. De anförda invändningarna har emellertid gett utskottet anledning att förorda ett förtydligande särskilt uttalande i detta sammanhang av innebörd att det beslut som riksdagen nu har att fatta oavsett dess formulering självfallet begränsas av denna gällande lag.

Motionären föreslår vidare att riksdagen begär ytterligare överväganden beträffande regleringen av konflikter mellan gruvintresset samt plan- och skyddsintressen av rikskaraktär. Riksdagen har tidigare (NU 1974:39, CU 1974:3 y) med anledning av motioner(s) resp. (c) begärt sådana överväganden. Det har visserligen också upplysts att dessa överväganden kommer att ingå i det förslag till ny byggnadslagstiftning och till därtill anknytande ändringar i angränsande lagstiftning som aviserats komma att i en framtid föreläggas riksdagen. Med hänsyn till här motstående intressens styrka på ömse sidor och till ovissheten om det pågående lagstiftningsarbetets omfattning och syfte bör emellertid riksdagen nu förnya sin tidigare begäran. dels utskottets hemställan under 9 bort lyda:

9. beträffande regleringen av prospektering och gruvbrytning att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:142 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

CU 1977/78:8

17 Bilaga

MUDDUS

ARTFJALLET

RANSARI

AGEN

SKÄCKER

FJÄLLEN/

lURVATTNET

SVLARNA^Hf LAGS

.RÖGEN

Obrutet fjällområde enligt propositionen

Nationalpark/naturreservat

Ullin Planerad väg

.

GOTAB 57152 Stockholm 1977