Med anledning av propositionen 1977/78:89 om särskild ersättning till Luleå kommun jämte motioner
FiU 1977/78:19
Finansutskottets betänkande 1977/78:19
med anledning av propositionen 1977/78:89 om särskild ersättning till Luleå kommun jämte motioner
I propositionen 1977/78:89 har regeringen (budgetdepartementet) efter föredragning av statsrådet Ingemar Mundebo föreslagit riksdagen att
1. godkänna vad som förordats i propositionen om en särskild ersättning till Luleå kommun för vidtagna åtgärder med anledning av Stålverk 80- projektet,
2. till Särskild ersättning till Luleå kommun under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett anslag av 50 000 000 kr.
Med anledning av propositionen har följande motioner väckts:
1977/78:1722 av Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att riksdagen, med bifall till propositionen i övrigt, måtte besluta att i förhållande till regeringens förslag, under punkten 2 i propositionen, uppräkna anslaget med 35 milj. kr.,
1977/78:1746 av Frida Berglund m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att under punkt 2 till Särskild ersättning till Luleå kommun under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisa ett anslag av 79 633 000 kr. samt
1977/78:1747 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att ett anslag. Särskild ersättning till Luleå kommun, skall utgå med 301 203 000 kr. plus ränta fr. o. m. 1 januari 1978 till dess betalning sker, i enlighet med den framställning som föreligger från Luleå kommun.
Propositionen
I propositionen föreslås en särskild ersättning till Luleå kommun om 50 milj. kr. Detta belopp utgör en del av den ersättning som föranleds av att kommunen och kommunens företag har gjort vissa investeringar i samband med den planerade utbyggnaden av Norrbottens Järnverk AB (NJA). Med anledning av att Stålverk 80 har skjutits på framtiden har dessa investeringar blivit antingen onyttiga eller för tidigt utförda. Föredraganden framhåller att någon juridisk rätt till ersättning direkt av staten för dessa investeringar inte torde föreligga men att det från allmän skälighetssynpunkt kan hävdas att kommunen bör få ersättning.
1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 19
FiU 1977/78:19
2 Kommunens ersättningsanspråk uppgår till sammanlagt 301 203 000 kr. enligt följande sammanställning.
Sammanställning över kostnader för vilka Luleå kommun yrkar ersättning
Kommunens kostnader
Punkt
1 000-tal kr.
1 Stålverk 80-investeringar
140 584
2 Generalplaneinvesteringar
4 010
3-8
Exploateringsinvesteringar
23 439
9 Skolbyggnader, investeringar
4 067
18 Stålverk 80, skyddsinvesteringar
6 060
19 Utredningskostnader
20 Uppskrivning av utlandslån
10 000 188 360
Kommunala bolags och stiftelsers kostnader
Punkt
1 000-tal kr.
10 Björkskatan, område 2 och 3, hyresförluster
19 033
11 Björkskatan, område 3-8, investeringar
12 Södra Bensbyn, investeringar
1 503
13 Hammaren, investeringar
46 241
14 Lerbäcken, hyresförluster
1 245
15 Fjärrvärmeanläggningar, överkapacitet m. m.
12 189
16 Elverksanläggningar, investeringar m. m.
17 Lokaltrafik till Björkskatan, driftunderskott
3 110 112 843
Summa
301 203
I propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handeisstålsindustrin, m. m. föreslås bl. a. ett bidrag till Statsföretag AB om 531,3 milj. kr. I detta bidrag har räknats in det belopp på ca 101 milj. kr., som enligt avtal i februari 1977 mellan Luleå kommun och NJA skall erläggas av NJA för övertagande av vissa av kommunen utförda anläggningar i Stålverk 80- området. Detta belopp ingår som en del av de investeringar som har redovisats under punkt 1. Resterande belopp under punkt 1 bör enligt föredraganden i sin helhet ersättas av staten.
I propositionen 89 föreslås vidare att huvuddelen av de kostnader kommunen redovisat underpunkterna 2-9,11-13 och 15-17 också ersätts av staten. Beträffande punkterna 10 och 14, som avser förväntade framtida hyresförluster, framhåller föredraganden att dessa av naturliga skäl nu är svåra att bedöma. Kostnaderna under punkterna 18-20 bör enligt föredraganden inte föranleda ersättning från staten.
I propositionen redovisas att regeringen lovat att Luleå kommun under en femårsperiod med början år 1978 skall få extra skatteutjämningsbidrag som motsvarar en årlig utdebitering av en krona per skattekrona. För 1978 har beviljats bidrag med 18,1 milj. kr. Föredraganden framhåller att en del av kommunens ersättningsyrkanden, framför allt de som avser framtida hyresförluster, överkapacitet hos utförda anläggningar och tidigarelagda investeringar, grundas på uppskattningar som av naturliga skäl är osäkra. De
FiU 1977/78:19
utgifter som avses är inte av engångskaraktär utan utgörs av årliga kostnader. Lämpligheten av extra skatteutjämningsbidrag för att täcka bl. a. sådana kostnader är enligt föredragandens mening uppenbar. Basen för statens ersättning till kommunen bör därför utgöras av årliga extra skatteutjämningsbidrag under åren 1978-1982 som motsvarar en krona per skattekrona. Därutöver bör kommunen få ett engångsbelopp som ersättning för gjorda investeringar m. m. i samband med den planerade utbyggnaden av NJA.
Ersättning till Luleå kommun bör enligt föredraganden utgå på följande sätt. NJA övertar investeringar som ingår i kommunens ersättningsanspråk med ett belopp av ca 101 milj. kr. Summan av de extra skatteutjämningsbidrag som kommunen fått löfte om kan uppskattas till ca 115 milj. kr. under femårsperioden. Därutöver bör ett engångsbelopp om 50 milj. kr., att utbetalas under innevarande budgetår, beviljas kommunen.
Motionerna
I motionen 1722 av Alf Lövenborg (apk) framhålls att inte ens de 301 milj. kr. som Luleå kommun begärt till fullo kan kompensera de skador som drabbat kommunen genom att planerna på Stålverk 80 torpederades. Att pruta på detta belopp anser motionären vara närmast otillständigt. Motionären föreslår därför att det i propositionen föreslagna anslaget skall räknas upp med 35 milj. kr.
1 motionen 1746 av Frida Berglund m. fl. (s) föreslås att det i propositionen föreslagna anslaget räknas upp med 29 633 000 kr. Beträffande 19,5 milj. kr. av detta belopp framhåller motionärerna att i propositionen vitsordas riktigheten i bedömningen att investeringarna i bostadsområdena Björkskatan, Södra Bensbyn och Hammaren är onyttiga. I propositionen anges inga motiv för reducering av beloppet. Det måste enligt motionärerna anses självklart att en kostnad som bedöms onyttig också bör ersättas. I sammanhanget framhålls att kommunens bostadsstiftelser för undvikande av ytterligare ränteförluster har att omgående lösa in byggnadskreditiv avseende områdena Björkskatan och Hammaren om totalt 69,5 milj. kr. På grund härav är enligt motionärerna den i propositionen föreslagna kontanta ersättningen från staten på 50 milj. kr. otillräcklig och bör räknas upp med 19,5 milj. kr.
Beträffande resterande drygt 10 milj. kr. av den av motionärerna föreslagna anslagsuppräkningen anförs att i Luleå kommuns framställning räntor är beräknade t. o. m. 1977. Att propositionen läggs senare än beräknat innebär en försening med ca 5 månader, vilket enligt motionärerna innebär att Luleå kommun får ränteförluster på 10 133 000 kr.
I motionen 1747av Lars Werner m. fl. (vpk)anförs att det inte kan godtas att regeringen prutar på Luleå kommuns skäliga anspråk. Motionärerna framhåller att kommunen handlat i god tro efter riksdagsbeslut och statliga planer
FiU 1977/78:19
som sedan helt utanför kommunens kontroll och inflytande övergivits av statsmakterna. Mot bakgrund härav föreslår motionärerna att riksdagen beslutar att anslag utgår med 301 203 000 kr. plus ränta fr. o. m. 1 januari 1978 till dess betalning sker, i enlighet med den framställning som föreligger från Luleå kommun.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis framhålla att utskottet har stor förståelse för att den situation som uppkommit genom att Stålverk 80 skjutits på framtiden ställt Luleå kommun inför mycket svårbemästrade ekonomiska problem. Utskottet anser i likhet med föredraganden att det från allmän skälighetssynpunkt med fog kan hävdas att ersättning skall utgå från staten till kommunen, med hänsyn till de speciella omständigheter som orsakat problemen.
I motionerna 1722, 1746 och 1747 föreslås att medel utöver de i propositionen föreslagna skall utgå som ersättning till kommunen.
Yrkandet i motionen 1722 innebär att ersättning skall utgå även för de delar av kommunens ersättningsanspråk som enligt propositionen ej bör föranleda ersättning. Beträffande de tre punkter där ersättning enligt föredraganden inte i någon del bör utgå vill utskottet anföra följande. Kommunen har tagit upp ett belopp av drygt 6 milj. kr. för tillkommande kostnader under år 1978 för skyddsinvesteringar inom Stålverk 80-området i syfte att undvika kapitalförstöring. Eftersom ersättningen till kommunen grundas på förutsättningen att gjorda investeringar inte kan nyttiggöras och alltså inte representerar något värde för kommunen bör kostnader för att för dessa investeringar undvika kapitalförstöring inte berättiga till ersättning. Kommunens konsultkostnader för att räkna fram ersättningsanspråken bör rimligen inte heller ersättas av staten. Vidare har en post på 10 milj. kr. tagits upp för uppskrivning av utlandslån till följd av devalvering. Utskottet kan inte godta principen att staten skall ta ett ansvar för eventuella kursförluster som kan drabba kommuner, företag eller andra som tar upp lån utomlands. Utskottet delar således regeringens bedömning av denna fråga. Det bör dessutom framhållas att Luleå kommuns eventuella kursförluster uppkommer först då amorteringar och räntebetalningar sker och inte omedelbart vid den tidpunkt en devalvering genomförs. Enligt vad utskottet erfarit har kommunens upplåning huvudsakligen skett i amerikanska dollar. Kommunens beräkning bygger på förhållandena i september 1977, alltså omedelbart efter devalveringen av den svenska kronan. Mellan 1 september 1977 och 1 mars 1978 föll emellertid dollarkursen med närmare 6 %. Det är alltså ytterligt svårt att uttala sig om storleken av eller ens förekomsten av en kursförlust totalt sett för kommunen.
I fråga om kommunens övriga ersättningsyrkanden har regeringen i några fall gjort en från kommunen något avvikande bedömning av möjligheten att i
FiU 1977/78:19
framtiden nyttiggöra gjorda investeringar. Huvuddelen av yrkandena tillgodoses dock i propositionen. Utskottet har för sin del inte funnit skäl att frångå regeringens bedömningar i dessa fall. Med det anförda avstyrks motionen 1722.
Motionen 1746 behandlar huvudsakligen två frågor. Den ena gäller det faktum att Luleå kommuns bostadsstiftelser för att undvika ytterligare ränteförluster omgående bör lösa in vissa byggnadskreditiv om tillsammans 69,5 milj. kr. För att detta skall bli möjligt föreslås att den i propositionen föreslagna kontanta ersättningen till kommunen på 50 milj. kr. räknas upp med 19,5 milj. kr. Enligt vad utskottet kan förstå innebär motionärernas argumentation att man inte gör någon annan bedömning än regeringen vad avser den totala ersättning som bör utgå men att man har en annan uppfattning om utbetalningstidpunkterna. Vad gäller kommunens möjligheter att lösa in de aktuella byggnadskreditiven vill utskottet då erinra om att kommunens likviditetstillskott under året till följd av statliga beslut inte inskränker sig till det i propositionen 89 föreslagna anslaget om 50 milj. kr. Mer än 100 milj. kr. kommer, om förslagen i propositionen 87 bifalles, att utbetalas från NJA. Vidare har, som anges i propositionen 89, regeringen fattat beslut om extra skatteutjämningsbidrag för år 1978 till kommunen om 18,1 milj. kr.
Den andra i motionen 1746 berörda frågan gäller att kommunens beräkningar bygger på förutsättningen att ersättning till kommunen skall betalas ut senast vid 1977 års utgång. Genom att regeringens förslag framläggs först nu åsamkas kommunen enligt motionärerna extra räntekostnader under perioden januari-maj 1978 om drygt 10 milj. kr. Beloppet bör enligt motionärerna ersättas av staten. Utskottet vill i denna fråga först framhålla att man vid behandlingen av frågan om ränteersättning bör skilja mellan det belopp som skall erläggas av NJA och de direkta statliga bidrag som föreslås utgå. Beträffande ersättningen från NJA föreligger ett avtal mellan kommunen och företaget. Det bör i detta sammanhang uppmärksammasatt medan detta avtal upptar ett belopp av knappt 101 milj. kr. så häri propositionen 87 för ändamålet räknats med ett belopp av ca 105 milj. kr. Härmed skapas utrymme för att ge kommunen viss ersättning för ökade räntekostnader. När det däremot gäller statens bidrag till kommunen är situationen en annan; här föreligger ingen avtalssituation. Det vore enligt utskottets mening en oacceptabel princip om statliga bidrag skulle behöva inkludera ränteersättningar i de fall bidragen inte utbetalas vid de tidpunkter mottagarna av bidragen räknat med. Med det anförda avstyrks motionen 1746.
1 motionen 1747 begärs att ett anslag, Särskild ersättning till Luleå kommun, skall utgå med 301 203 000 kr. plus ränta fr. o. m. 1 januari 1978 till dess betalning sker, i enlighet med den framställning som föreligger från Luleå kommun. Detta yrkande skall bl. a. ses mot bakgrund av att samma motionärer i motionen 1744, som väckts med anledning av propositionen 87
FiU 1977/78:19
om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m., bl. a. hemställt att de finansieringsmedel som föreslås i propositionen 87 skall ställas till SSAB:s förfogande, med den inriktning som föreslås i motionen (yrkandet 2 h). Den föreslagna ersättningen från NJA till Luleå kommun nämns inte i motionen 1744. Utskottet har tolkat innebörden av motionerna 1744 och 1747 så att motionärerna anser att hela ersättningen till Luleå kommun skall utgå som ett direkt statligt bidrag och att avtalet mellan NJA och kommunen inte skall godkännas. Några argument för en sådan lösning presenteras inte av motionärerna. Utskottet kan inte tillstyrka förfaringssättet, bl. a. eftersom avtalet mellan NJA och kommunen också innebär att företaget tar över vissa av kommunen utförda anläggningar i Stålverk 80-området. Ett bifall till motionen torde på denna punkt strida mot kommunens önskemål. Yrkandet i motionen 1747 innebär vidare krav på ersättning helt enligt kommunens yrkanden och därtill ränteersättning. Dessa frågor har utskottet redan behandlat. Därutöver innebär motionsyrkandet att hela ersättningen till kommunen skall utbetalas redan under innevarande budgetår. Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Som föredraganden framhåller uppkommer inte alla kommunens kostnader omedelbart. Vissa kostnader är i stället fördelade över en följd av år. Enligt utskottets mening är det därför rimligare att genom de uttalanden som nu görs garantera kommunen årliga extra skatteutjämningsbidrag motsvarande en krona per skattekrona under perioden 1978-1982. Genom denna teknik blir det också möjligt att se hur de kostnadsposter där beräkningarna nu är osäkra (främst framtida hyresförluster) faktiskt kommer att utvecklas.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående tillstyrker utskottet regeringens förslag i propositionen 89.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen avslår motionen 1977/78:1747,
2. att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen 1977/78:89 moment 1 om ersättning till Luleå kommun för vidtagna åtgärder med anledning av Stålverk 80-projektet,
3. att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:89 moment 2 och med avslag på motionerna 1977/78:1722 och 1977/78:1746 till Särskild ersättning till Luleå kommun under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget II till statsbudgeten förbudgetåret 1977/ 78 anvisar ett anslag av 50 000 000 kr.
Stockholm den 14 mars 1978
På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN
FiU 1977/78:19
7 Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut Wachtmeister (m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Per-Axel Nilsson (s). Rolf Rämgård (c), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Karin Flodström (s) och Göthe Knutson (m).
Reservation
av Kjell-Olof Feldt (s), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Per-Axel Nilsson (s) och Karin Flodström (s) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”1 fråga” och på s.
5 slutar med "motionen 1746” bort ha följande lydelse:
Med det anförda avstyrks motionen 1722.
I motionen 1746 framhålls bl. a. att man i propositionen i huvudsak delar uppfattningen att vissa investeringar i bostadsområdena Björkskatan, Södra Bensbyn och Hammaren varit onyttiga. Samtidigt föreslås emellertid inte kommunen få en tillfredsställande ersättning för dessa förluster. Enligt motionärerna måste det anses självklart att en kostnad som bedöms onyttig också måste ersättas.
Utskottet delar denna uppfattning. Även om man i en framtid skulle komma att bygga bostäder på dessa områden kan det i hög grad ifrågasättas om de investeringskostnader som nedlagts på dessa då har något ekonomiskt värde. Detta gäller även de utredningskostnader som nedlagts i samband med generalplanearbetet. Även kostnaderna för överkapaciteten i fjärrvärmeanläggningarna bör ersättas. Utskottet föreslår därför att den särskilda ersättningen till Luleå kommun höjs med 19,5 milj. kr.
1 motionen 1746 föreslås även att kommunen erhåller särskild ersättning för extra räntekostnader som kommunen haft till följd av att regeringens förslag i frågan framlagts först nu, vilket leder till att ersättningen inte kan utbetalas förrän senare i vår och inte - som kommunen förutsatt i sina beräkningar - vid årsskiftet 1977-1978.
Eftersom denna utbetalningstidpunkt i vad gäller den rent statliga ersättningen inte är reglerad genom något avtal eller någon annan överenskommelse finner inte utskottet skäl att inräkna detta belopp i kommunens ersättning. Motionen 1746 avstyrks således i denna del.
dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. att riksdagen med anledning av propositionen 1977/78:89 moment 2 och motionen 1977/78:1746 samt med avslag på motionen 1977/78:1722 till Särskild ersättning till Luleå kommun
FiU 1977/78:19
under åttonde huvudtiteln på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 anvisar ett anslag av 69 500 000 kr.
GOTAB 57728 Stockholm 1978