Med anledning av motioner om en utredning rörande Guadeloupemedlen

FiU 1977/78:22

Finansutskottets betänkande 1977/78:22

med anledning av motioner om en utredning rörande Guadeloupemedlen I

detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:217 av Rolf Hagel (apk)och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en allsidigt sammansatt utredning för att klarlägga huruvida kronprins Karl Johan sanningsenligt eller sanningslöst redogjorde för hur det förhöll sig med äganderätten till ön Guadeloupe under tiden mars 1813-maj 1814.

1977/78:230 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en förutsättningslös utredning avsedd att undersöka lagligheten i Karl Johans beteende i Guadeloupe-affären och därmed rätten till den inkomst det svenska kungahuset genom detta beteende lyckades tillskansa sig.

Motionerna

I motionen 217 anförs att många historiker under tidernas lopp ifrågasatt rättsgrunden till den s. k. Guadeloupe-räntan. I en nyligen publicerad bok hävdas med stöd av ett rikhaltigt källmaterial att kronprins Karl Johan, under åberopande av sanningslösa uppgifter, förmådde statsrådet att framlägga Guadeloupe-propositionen den 8 juni 1815. Kronprinsen skulle ha vilselett statsrådet om äganderätten till ön Guadeloupe, som Sverige förvärvat 1813 och mot vederlag överlåtit till Frankrike 1814. Motionärerna menar att dådet för medborgarna, möjligen också för statschefen, framstår som synnerligen olämpligt att en förmån till rikets statschef utgår på grundval av ett omstritt riksdagsbeslut bör en utredning av förhållandena kring riksdagsbeslutet år 1815 tillsättas.

I motionen 230 anförs att grunden för utbetalandet av den s. k. Guadeloupe-räntan till svenska kungahuset är uppfattningen att ön Guadeloupe vid det aktuella tillfället överläts icke till Sverige utan till den dåvarande tronföljaren, marskalk Bernadotte. Enligt motionärerna saknas dock varje rättsgrund för denna uppfattning. Övertygande material har framlagts, anför motionärerna, för att Karl Johan olagligt tillskansade sig ersättningen för ön och därmed räntan, vilket haft till följd att betydande summor undandras det svenska statsverket. Även denna motion hänvisar till frågans behandling i Sten Sjöbergs bok En furstlig svindel.

1 Riksdagen 1977178. 5 sami. Nr 22

FiU 1977/78:22

2 Utskottet

Vid 1957 års riksdag väcktes en motion (11:303) där ett av yrkandena har samma innebörd som yrkandena i motionerna 217 och 230, nämligen att en utredning tillsätts för att utreda de omständigheter som är förknippade med tillkomsten av det årliga anslag av 300 000 kr. som Konungen i enlighet med rikets ständers underdåniga skrivelse av den 2 augusti 1815 åtnjuter.

Ett enhälligt statsutskott avstyrkte det dåvarande motionsyrkandet. I den utredning av frågan som statsutskottet föranstaltade om redogörs för den vetenskapliga diskussion som under ett halvsekel förts på området och för de resultat till vilka historieforskningen under denna tid kommit. Tidigare ej uppmärksammat källmaterial togs fram och problemet analyserades på nytt. Enligt statsutskottet framkom dock inga synpunkter som kunde rubba de slutsatser som redan statsutskottet vid 1908 års riksdag hade kommit fram till vid sin behandling av frågan. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Finansutskottet kan inte finna att motionärerna påvisat något som skulle förändra det ställningstagande i frågan som senast 1957 års riksdag kom fram till efter en mycket omsorgsfull prövning. Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1977/78:217 och 1977/78:230.

Stockholm den 16 mars 1978

På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Axel Kristiansson (c), Knut Wachtmeister(m), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s). Anton Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Torsten Karlsson (s), Rune Rydén (m) och Maj Lis Landberg (s).

GOTAB 57774 Stockholm 1978