Med anledning av i propositionen 1977/78:100 behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor såvitt avser begränsning i myndigheternas rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd

Finansutskottets betänkande

FiU 1977/78:24

1977/78:24

med anledning av i propositionen 1977/78:100 behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor såvitt avser begränsning i myndigheternas rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd

I propositionen 1977/78: 100 bilaga 3 (budgetdepartementet) har regeringen under punkten 6 (s. 13—15) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts angående begränsning i myndigheternas rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.

Propositionen

I samband med överenskommelsen om generellt bidrag till kommunerna och landstingskommunerna för år 1978 utfäste sig regeringen att se över reglerna för statliga myndigheters normgivning m. m. för olika kommunala verksamheter. Regeringen har därefter utfärdat en förordning (1977: 629) om ändring i kungörelsen (1970: 641) om begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar eller råd.

I sin nya lydelse innebär begränsningen att myndigheterna inte utan regeringens medgivande får utfärda sådana föreskrifter, anvisningar eller råd som kan påverka gällande standard eller tillämpade normer om detta i mer än oväsentlig grad kan leda till kostnadsökningar i den verksamhet som berörs. Myndigheterna har därvid ålagts att höra företrädare för dem som får bära de slutliga kostnaderna. I de fall som kostnaderna i sin helhet kan bedömas falla på kommunerna eller landstingskommunerna har det i realiteten lagts på dessa att avgöra om förslagen bör underställas regeringens prövning.

Myndigheterna har samtidigt ålagts att även i övrigt bedriva verksamheten så att kostnadshöjande effekter begränsas, t. ex. inom ramen för sådan tillsyn som myndigheterna utövar eller när myndigheterna ger ut rekommendationer och annan sådan information. Kraven på myndigheterna att utreda de kostnadsmässiga konsekvenserna av sina förslag har avsevärt skärpts.

Departementschefen stryker i propositionen under att utrymmet för ökad offentlig och privat konsumtion är ytterst begränsat. De ökade resurser som kan ställas till förfogande måste reserveras för åtgärder inom ett fåtal högt prioriterade områden. Resurstillskotten inom dessa måste därvid i första hand förbehållas insatser som syftar till att ge samhällets stöd en ökad räckvidd inom områden där den redan befintliga efterfrågan inte har kunnat tillgodoses eller där en ökad efterfrågan kan förutses. Kvalitativa förbättringar av stödet måste däremot i huvudsak anstå till dess att utrymmet för reformer har ökat.

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 24

FiU 1977/78: 24

2 Regeringen redovisar att den för sin del avser att endast i rena undantagsfall medge utfärdande av kostnadshöjande föreskrifter som inte omedelbart motiveras av behovet av skydd för hälsa och säkerhet. Föredraganden anför att han i annat sammanhang avser att föreslå regeringen att anmoda de statliga myndigheterna att se över redan utfärdade föreskrifter, anvisningar eller råd i syfte att minska kostnaderna i de verksamheter som föreskrifterna etc. omfattar. Därvid bör enligt föredraganden myndigheterna särskilt överväga om det är nödvändigt att tillämpa nu gällande standard eller normer inom alla delar av den verksamhet som berörs av föreskrifterna, eller om det är möjligt att differentiera kraven. Myndigheterna bör vidare sträva efter att så långt möjligt minska den statliga detalj kontrollen av kommunal och landstingskommunal verksamhet för att därigenom öka utrymmet för den kommunala självstyrelsen.

Utskottet

Utskottet har i flera skilda sammanhang uttryckt oro för takten i den kommunala utgiftsexpansionen. Utrymmet för privat och offentlig konsumtionsökning under kommande år är så begränsat att tillgodoseende av i och för sig angelägna behov kan behöva skjutas på framtiden.

Utskottet ställer sig därför bakom den inställning i fråga om statliga myndigheters möjligheter att utfärda föreskrifter, anvisningar och råd, medförande kostnadsökningar för kommuner och landstingskommuner, som den nya lydelsen av kungörelsen är uttryck för. Det är helt nödvändigt att statsmakterna i sin myndighetsutövning och i sin bidragsgivning ålägger sig mycket stor restriktivitet när det gäller nya föreskrifter och anvisningar som kan åsamka kommunerna kostnadsökningar.

Utskottet anser det ligga i linje med denna strävan att, på sätt som aviseras i propositionen, även äldre föreskrifter, anvisningar och råd ses över i syfte att om möjligt begränsa kostnaderna för dem som omfattas av föreskrifterna. Föredraganden anför i propositionen att myndigheterna därvid särskilt bör överväga om det är nödvändigt att tillämpa nu gällande standard eller normer inom alla delar av den verksamhet som berörs av föreskrifterna eller om det är möjligt att differentiera kraven. Utskottet vill i denna fråga anföra följande.

Det ligger i lagstiftningens och statsbidragsgivningens natur att stundom relativt detaljerade anvisningar och bidragsbestämmelser måste finnas för att garantera att de uppställda målen för verksamheterna uppfylls. Enhetliga regler är på motsvarande sätt ofta uttryck för en medveten strävan från statsmakternas sida att garantera att så långt möjligt lika förhållanden åstadkommes för alla medborgare. Å andra sidan kan man otvivelaktigt finna exempel på områden där anvisningarna och be -

FiU 1977/78: 24

stämmelserna blivit långt mer detaljerade och till sina konsekvenser mer kostnadskrävande än beslutsfattarna avsett då beslut fattades och de allmänna riktlinjerna för verksamheten fastställdes. I sådana fall är en omprövning av gällande anvisningar och normer angelägen, så länge de övergripande målen för verksamheten inte därigenom sätts i fråga.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet hemställer att

riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande begränsning i myndighets rätt att meddela föreskrifter, anvisningar och råd.

Stockholm den 6 april 1978

På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut Wachtmeister (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Arne Gadd (s), Sven-Olov Träff (m), Per-Axel Nilsson (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp), Karl Erik Olsson (c), Karin Flodström (s) och Thorsten Larsson (c).

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 780045