Med anledning av propositionen 1977/78:169 om fortsatt valutareglering m. m. jämte motioner

FiU 1977/78:35

Finansutskottets betänkande 1977/78:35

med anledning av propositionen 1977/78:169 om fortsatt valutareglering m. m. jämte motioner

I detta betänkande behandlar utskottet

propositionen 1977/78: 169 om fortsatt valutareglering m. m. samt

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1977/78: 229 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) om översyn av valutalagen,

1977/78: 318 av Lars Werner m. fl. (vpk) om åtgärder mot industriutflyttning,

1977/78: 652 av Mats Hellström m. fl. (s) om valutahandeln och 1977/78: 1428 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) om översynen av valutaregleringen,

dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/

78: 1932 av Lars Wemer m. fl. (vpk).

Propositionen

I propositionen 1977/78: 169 har regeringen (ekonomidepartementet) efter föredragning av statsrådet Gösta Bohman

dels föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i valutalagen (1939: 350),

2. lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350),

dels lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över i propositionen framlagt förslag till

3. förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264).

I propositionen föreslås att valutaregleringen förlängs att gälla ytterligare ett år, dvs. för tiden den 1 juli 1978—den 30 juni 1979. För riksdagens yttrande framläggs samtidigt förslag till bestämmelser om fortsatt giltighet av valutaförordningen under samma tid. Vidare föreslås ändringar i valutalagen i syfte att öka möjligheterna till kontroll av resandes in- och utförsel av valuta.

De i propositionen framlagda författningsförslagen har följande lydelse: -

1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr35

FiU 1977/78: 35

1 Förslag till Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Härigenom föreskrivs i fråga om valutalagen (1939: 350)1 dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 15 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 §2

Den som ej har efterkommit vitesföreläggande som har meddelats med stöd av förordnande enligt denna lag får icke dömas till ansvar för gärning

som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan av riksbanken.

15 Allmänt åtal för brott mot denna lag får utom i fall som avses i 15 § väckas endast efter anmälan av riksbanken.

§

Tullmyndighet får kontrollera att utförsel- och införselförbud som meddelas med stöd av 2 § första stycket 4) eller 5) efterlevs.

Den som till eller från det svenska tullområdet medför sådana tillgångar som avses i 2 § första stycket 4) eller 5) skall anmäla och lämna uppgifter om tillgångarna i enlighet med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer. För kontroll av sådana uppgifter skall den uppgiftsskyldige bereda den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka handresgods, annat medfört gods och alla utrymmen i transportmedel samt därvid svara för den transport som behövs och för uppackning och återinpackning.

I övrigt gäller för kontrollen i tilllämpliga delar 38, 44, 45 och 50 §§ tullagen (1973: 670) samt 57, 58, 60—62, 65 och 68 §§ samt 73 § 8 och 9 tullstadgan (1973: 671) i den lydelse stadgan hade den 1 januari 1978.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1959: 262.

2 Senaste lydelse 1975: 204.

FiU 1977/78: 35

3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till böter dömes den sorn uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra anmälan eller lämna uppgifter i fall som avses i andra stycket.

Till ansvar enligt denna paragraf dömes ej, om gärningen är ringa eller kan föranleda ansvar enligt 9 eller 10 § denna lag, enligt brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Allmänt åtal för brott som avses i denna paragraf får ej väckas utan anmälan av tullmyndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978.

2 Förslag till Lag om tillämpning av valntalagen (1939: 350)

Härigenom föreskrivs att 2 § första stycket 1,2 och 4—9 samt 5 § 1 och

3 valutalagen (1939: 350) skall äga tillämpning under tiden den 1 juli 1978—den 30 juni 1979.

3 Förslag till Förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264)

Härigenom föreskrivs att valutaförordningen (1959: 264), som enligt förordning (1977: 356) gäller till utgången av juni 1978, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1979.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat följande under allmänna motionstiden väckta motioner

1977/78: 229 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari föreslås att riksdagen av regeringen begär en allmän översyn och en sådan revidering av valutalagen (1939: 350) att kapitalexport och industriutflyttning kan förhindras,

1977/78: 318 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari föreslås

1. att riksdagen uttalar sig för skärpt restriktivitet mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning,

2. att riksdagen beslutar anta följande

FiU 1977/78: 35

4 Förslag till

Lag om ändring i valutalagen (1939: 350)

Nuvarande lydelse

(ny paragraf)

Motionärernas förslag la §

Svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper må icke utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller överlåtas på den som är bosatt i utlandet, för investeringar i områden under kolonialt förtryck, i stater som utövar sådant kolonialt förtryck eller har fascistisk eller rasistis k regim.

För att utrikes investeringar eljest skall få äga rum fordras att den som skall göra investeringen nöjaktigt kan visa att investeringen icke är föranledd av strävan att sänka lönekostnader, icke medför sysselsättningsproblem i Sverige, icke är led i någon form av kapitalflykt eller skatteundanhållande eller följd av syften som i övrigt strider mot folkflertalets ekonomiska, sociala eller politiska intressen och rättigheter.

Den sorn ansöker om att få investera utomlands måste också kunna styrka att investeringen icke är till men för det mottagande landets ekonomi och arbetande befolkning eller utgör led i försök att vidmakthålla en regim som motsätter sig ekonomisk och social utveckling och utjämning.

2a §

Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid får industri och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Hänsyn av sistnämnda slag får dock föranleda avslag på framställning endast då denna på grund av beloppets storlek eller andra faktorer skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada.

Förordnande enligt denna lag skall av riksbanken ianspråktagas för att främja penning- och valutapolitiken. Därvid skall industri- och sysselsättningspolitiska strävanden beaktas. Framställning skall avslås om den strider mot de arbetandes intressen. Generellt förbud mot investeringar utomlands kan förordnas för viss tid.

FiU 1977/78: 35

5 Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

2b §

Före behandlingen i valutastyrelsen av ansökan om tillstånd för företag att företaga direktinvestering utomlands bör yttrande inhämtas från de i företaget företrädda fackliga organisationerna, vilka skola äga vetorätt.

1977/78: 652 av Mats Hellström m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning med uppgift att belysa och offentliggöra storleken och inriktningen av de extraordinära valutatransaktioner som föregått de svenska devalveringarna under senare tid,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning med uppgift att lägga förslag om valutabankernas framtida ställning och en förstärkt samhällsstyming av valutahandeln liksom förslag om bättre kontroll, t. ex. genom en valutainspektion, av valutatransaktioner mellan Sverige och utlandet i enlighet med vad i motionen anförts,

1977/78: 1428 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av valutaregleringen.

Med anledning av propositionen 169 har följande motion väckts:

1977/78: 1932 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari föreslås att riksdagen beslutar att i anledning av propositionen 1977/78: 169 uttala sig för en skärpt tillämpning av valutaregleringen i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Förlängning av valutaregleringen

Valutalagstiftningen är en beredskapslagstiftning. För att bestämmelserna i valutalagen skall träda i kraft i andra fall än vid krig eller krigsfara m. m. krävs att riksdagen genom lag beslutar om tillämpning av lagen. Sådant beslut får avse en tid av högst ett år.

Efter framställning från fullmäktige i riksbanken har regeringen föreslagit att vissa bestämmelser i lagen förlängs att gälla under perioden den 1 juli 1978—den 30 juni 1979. Föredraganden anför i sin motivering att Sveriges situation i fråga om betalningsbalansen fortfarande vållar problem. En fortsatt långfristig upplåning utomlands kommer att fordras för att täcka bytesbalansunderskotten. Det är angeläget att denna upplåning och övriga kapitalrörelser mellan Sverige och utlandet kan styras> i så jämna banor som möjligt.

FiU 1977/78: 35

6 Utskottet tillstyrker på de grunder som redovisas i propositionen att valutaregleringen förlängs att gälla under den angivna tiden och att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillämpning av valutalagen. ■

Ändringar i valutalagen m. m.

Vid behandlingen av frågor rörande ändringar i valutalagen och förlängning av valutaregleringen vid fjolårets riksmöte var bl. a. frågan om stickprovsmässig kontroll av att bestämmelserna rörande resandes valutautförsel iakttas aktuell. Utskottet anförde i det sammanhanget (FiU 1976/77: 24) att det självfallet är angeläget att valutabestämmelserna efterlevs. En utvidgad stickprovskontroll kunde därvid vara av betydelse. För utskottet var det dock inte möjligt att i dåvarande läge ha en uppfattning om i vilken utsträckning en effektivare kontroll av att valutabestämmelserna iakttas kunde uppnås genom stickprovskontroll eller vilken form av lagstiftning som var den lämpliga. Problemet borde enligt utskottets mening få en skyndsam behandling, t. ex. i anslutning till det arbete i frågan som pågick vid generaltullstyrelsen.

Fullmäktige i riksbanken har i sin nu gjorda framställning återkommit till frågan och har föreslagit att valutalagen ändras i syfte att medge en ökad stickprovskontroll avseende valutautförsel. Det skulle enligt fullmäktige kunna ske genom ett tillägg till 14 § valutalagen, så som också föreslagits av generaltullstyrelsen. Föredraganden anför i propositionen att skäl talar för att tullverket bör ha i huvudsak samma kontrollmöjligheter i fråga om valuta som i fråga om varor. Han förordar därför att vissa ändringar i detta syfte görs i valutalagstiftningen. Den lagtekniska lösningen är en annan än den som föreslagits av fullmäktige. Föredraganden understryker att de i propositionen föreslagna ändringarna i valutalagen får ses som en tillfällig lösning i avvaktan på den översyn av valutaregleringen som pågår i en offentlig kommitté. Han understryker också att ändringarna inte påverkar gällande begränsningar i fråga om rätten till kroppsvisitation.

Utskottet finner det tillfredsställande att frågan får en snabb lösning och tillstyrker lagändringen. Utskottet har inga erinringar mot den i propositionen förordade lagtekniska lösningen.

I motionen 318 föreslås långtgående ändringar och tillägg i valutalagen i syfte att begränsa svenska företags direktinvesteringar utomlands. Sålunda föreslås förbud för svenska kapitalinvesteringar i områden under kolonialt förtryck eller som har fascistisk eller rasistisk regim. För kapitalinvesteringar i övrigt skall enligt lagförslaget krävas av den sökande att han kan visa bl. a. att investeringen inte är föranledd av en strävan att sänka lönekostnaderna, inte medför sysselsättningsproblem i Sverige och att kapitalexporten inte snedvrider det mottagande landets ekonomiska

FiU 1977/78: 35

struktur. Vidare föreslår motionärerna att industri- och sysselsättningspolitiska strävanden inte bara skall kunna utan skall beaktas vid prövningen i valutastyrelsen, att framställning skall avslås ”om den strider mot de arbetandes intressen” och att generellt förbud mot investeringar utomlands skall kunna utfärdas för viss tid. De fackliga organisationerna skall också ha vetorätt gentemot ett företags ansökan om direktinvestering.

Det i motionen framlagda lagförslaget är identiskt med det riksdagen behandlade vid förra riksmötet i anledning av en då väckt motion 1976/ 77: 78, som riksdagen avslog. I det betänkande som låg till grund för riksdagens beslut (FiU 1976/77: 24) anförde finansutskottet i fråga om de föreslagna lagändringarna (s. 16—17):

Dessa synes ha till syfte att helt omöjliggöra varje svensk investering utomlands, en inriktning av vår ekonomiska politik som utskottet inte kan ställa sig bakom. I betydande utsträckning kommer svensk industri också framöver att behöva investera utomlands för att etablera nya marknader och stödjepunkter för svensk försäljning utomlands. Utskottet vill också hävda att svenska investeringar utomlands ingalunda utgör den belastning på våra utrikes betalningar som motionärerna synes göra gällande, eftersom en förutsättning för tillstånd regelmässigt är att finansieringen huvudsakligen sker utomlands. Utskottet vill i anledning av vad som anförs rörande OECD:s kapitalliberaliseringsstadga vidare poängtera att stadgan i sig rymmer undantagsklausuler vid fall av betalningsbalanssvårigheter. Det är också på denna grund (artikel 7 c) som Sverige begränsat sina förpliktelser. Däremot synes en rad av de klausuler för att medge kapitalexport som motionärerna vill ha införda i lagstiftningen inte stå i överensstämmelse med våra åtaganden enligt stadgan.

Vad slutligen gäller åtgärder för att motverka kolonialt förtryck anser utskottet det olämpligt att i valutalagstiftningen inrymma stadganden om prövning av så allmän innebörd som föreslås i motionen (1 a §). De tolkningsfrågor som valutastyrelsen i sådant fall skulle ställas inför skulle vara mycket omfattande. Riksdagen har tidigare genom särskild lagstiftning beslutat om sanktioner mot Rhodesia. Även sanktioner som innebär förbud mot kapitalexport till enskilt land bör enligt utskottets mening föregås av en utrikespolitisk prövning av regering och riksdag och inte bedömas av valutastyrelsen.

De ytterligare synpunkter i frågan som nu anförs i motionen 318 ger enligt utskottets mening inte anledning till omprövning av riksdagens tidigare inställning i fråga om de föreslagna lagändringarna. Bl. a. anförs i motionen, att den tillämpade principen att upplåning i betydande utsträckning skall ske utomlands vid direktinvesteringar knappast innebär någon lättnad från valutasynpunkt, eftersom lånen leder till räntekostnader som också belastar den svenska ekonomin. Härvid bortser emellertid motionärerna enligt utskottets mening från att investeringarna i fråga också medför intäkter för svenska företag som kommer bytesbalansen till godo och att investeringarna skapar tillgångar som vid

FiU 1977/78: 35

behov kan avyttras. Till vad utskottet anförde vid behandlingen av dessa frågor vid föregående riksmöte kan också läggas att den av riksdagen sedermera begärda utredningen rörande förbud mot kapitalexport till eller investeringar i Sydafrika och Namibia har tillsatts. Den har enligt sina direktiv att bl. a. ange vilka förändringar i gällande författningar som ett förbud mot kapitalexport till Sydafrika i samband med investeringar kommer att erfordra (Dir. 1977: 90).

Vad utskottet nu anfört innebär inte att utskottet ställer sig avvisande till önskemålen om en bättre belysning av verkningarna i skilda hänseenden av svenska utlandsinvesteringar eller att utskottet ifrågasätter att en sådan analys kan leda fram till förändringar i valutalagstiftningen. Detta arbete måste emellertid bedrivas utifrån en allsidig bedömning av fördelar och nackdelar, på kort och på lång sikt, av svenska investeringar utomlands. Ett sådant allsidigt arbete sker nu i utredningen rörande de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter (Dir. 1977: 94) och i kommittén för översyn av valutaregleringen (Dir. 1977: 85).

I motionen 229 begärs en allmän översyn och en sådan revidering av valutalagen att kapitalexport och industriutflyttning kan förhindras. I motionen åberopas vissa tidnings- och tidskriftsartiklar som stöd för utredningskravet. Motionärerna omnämner emellertid inte det faktum att ett omfattande, offentligt utredningsarbete har påbörjats på området.

Utskottet avstyrker med vad som anförts i det föregående såväl de utformade förslagen till lagändring i motionen 318 som det allmänt hållna utredningskravet i motionen 229.

I motionen 1428 begärs att regeringen i tilläggsdirektiv skall uppmana kommittén för översyn av valutaregleringen att med förtur klarlägga de samhällsekonomiska verkningarna av de svenska företagens utlandsinvesteringar och så skyndsamt som möjligt framlägga de förslag om kontrollen och behandlingen av dessa investeringar inom den nuvarande valutalagstiftningens ram som dessa överväganden kan föranleda.

Utskottet delar motionärernas uppfattning såtillvida att utredningsarbetet är angeläget och bör bedrivas skyndsamt. De problem de båda utredningarna har att ta ställning till är emellertid mycket komplicerade. Enligt utskottets mening måste det vara till fördel för det slutliga resultatet att, på det sätt regeringen föranstaltat om, utredningsarbetet bedrivs parallellt i de båda utredningarna och i nära kontakt. På det sättet bör också eventuella ändringar i valutalagstiftningen kunna aktualiseras snabbare än om kommittén för översyn av valutaregleringen skulle belastas med hela det omfattande arbetet att analysera de näringspolitiska och samhällsekonomiska effekterna av svenska investeringar utomlands. Utskottet avstyrker med det anförda motionen 1428.

I motionen 652 begärs en utredning med uppgift att belysa och offent -

FiU 1977/78: 35

liggöra storleken och inriktningen av de extraordinära valutatransaktioner som föregått de svenska devalveringarna under senare tid. Motionärerna finner det uppenbart att den svenska devalveringen i augusti föregåtts av en häftig valutaspekulation i företag och banker. De åberopar uppgifter enligt vilka en analys av valutaspekulationen gjorts inom riksbanken,, en analys som skulle vara sekretessbelagd.

De analyser av valutarörelserna sommaren 1977 som gjorts inom riksbanken har sedermera redovisats i en tidskriftsuppsats (Thomas Franzén—Magnus Uggla: Valutaoron sommaren 1977, i Ekonomisk debatt 2/1978). Enligt artikelförfattarna kan det s. k. förväntningsstyrda valutaflödet under perioden 1 juni—28 augusti 1977 (då devalveringen ägde rum) uppskattas till 6 å 8,5 miljarder kr. Författarna menar med förväntningsstyrda valutarörelser sådana valutaflöden som påverkar valutareserven och som kommer till stånd enbart därför att man förväntar en växelkursjustering. De stryker under att dessa förväntningsstyrda valutarörelser kan vara resultatet av både svenska och utländska företags agerande. De är också resultat av både aktivitet och passivitet. De dispositioner som företagits kan enligt artikelförfattarna oftast inte betraktas som omoraliska.

Den åberopade redovisningen torde tillgodose de krav på belysning av skeendet sommaren 1977 som rests i motionen 652. Kravet om särskild utredning i frågan torde därmed falla.

I motionen 652 begärs också utredning och förslag om valutabankernas framtida ställning och en förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln liksom förslag om bättre kontroll, t. ex. genom en valutainspektion, av valutatransaktioner mellan Sverige och utlandet.

Valutaregleringen administreras av riksbanken, som också utser valutabankerna. I valutaförordningen har direkt åt valutabankerna uppdragits att självständigt utföra löpande betalningar till och från utlandet. I övrigt kan betalningar till och från utlandet normalt ej ske utan riksbankens tillstånd. Transaktioner av annat slag än löpande betalningar sker sålunda under riksbankens och dess valutastyrelses direkta kontroll. Det i motionen åberopade fallet där ett lämnat valutahandelstillstånd skulle ha överskridits har enligt vad utskottet inhämtat föranlett riksbanken att komplettera sina kontrollåtgärder.

De frågor i övrigt rörande valutabankernas ställning och handhavandet av valutaregleringen som tas upp i motionerna torde rymmas inom ramen för det utredningsarbete som gäller översyn av valutaregleringen. Att tillsätta en särskild utredning rörande valutabankerna och valutahandeln är därför inte erforderligt.

Med det anförda avstyrks motionen 652.

Tillämpning av valutaförordningen

I motionen 318 begärs att riksdagen uttalar sig för skärpt restriktivitet

FiU 1977/78: 35

mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning. I motionen 1932 begär samma motionärer att riksdagen uttalar sig för en skärpt tillämpning av valutaregleringen. Motionärerna menar att nuvarande lagstiftning ger möjlighet till en skärpt restriktivitet i jämförelse med nuvarande praxis.

Valutaregleringen har utövats efter i stort sett samma riktlinjer under en följd av år. En grundläggande prövning av valutaregleringen sker nu i en offentlig utredning. Det bör enligt utskottets mening inte komma i fråga att riksdagen under sådana förhållanden uttalar sig rörande tilllämpningen av valutaregleringen. Yrkandena härom i motionerna 318 och 1932 avstyrks sålunda.

Regeringen har lämnat riksdagen tillfälle att yttra sig över det upprättade förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen. Utskottet har ingen erinran mot förslaget.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i valutalagen i vad avser kontroll av inoch utförsel av valuta att riksdagen antar det i propositionen 1977/78: 169 framlagda förslaget till lag om ändring i valutalagen (1939: 350),

2. beträffande ändringar i valutalagen i övrigt att riksdagen avslår motionen 1977/78: 318 yrkande 2,

3. beträffande tillämpning av valutalagen att riksdagen antar det i propositionen 1977/78: 169 framlagda förslaget till lag om tillämpning av valutalagen (1939: 350),

4. beträffande allmän översyn av valutalagen att riksdagen avslår motionen 1977/78: 229,

5. beträffande tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av valutaregleringen att riksdagen avslår motionen 1977/78: 1428,

6. beträffande utredning om förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln m. m. att riksdagen avslår motionen 1977/78: 652,

7. beträffande uttalande om skärpt restriktivitet mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning att riksdagen avslår motionerna 1977/78: 318 yrkande 1 och 1977/78: 1932,

8. beträffande fortsatt giltighet av valutaförordningen att riksdagen lämnar utan erinran det i propositionen 1977/78: 169 framlagda förslaget till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen (1959: 264).

Stockholm den 25 april 1978

På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN

FiU 1977/78: 35

11 Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Rune Rydén (m), Holger Bergqvist (fp), Karin Flodström (s), Göthe Knutson (m) och Anders Gernandt (c).

Reservationer

1) beträffande tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av valutaregleringen av Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Torsten Karlsson (s) och Karin Flodström (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”1 motionen” och på s. 8 slutar med ”motionen 1428” bort ha följande lydelse:

I motionen 318 föreslås långtgående ändringar och tillägg i valutalagen i syfte att begränsa svenska företags direktinvesteringar utomlands. Det nu framlagda förslaget till ändringar i lagen är identiskt med det riksdagen behandlade vid förra riksmötet i anledning av en då väckt motion 1976/77: 78, som riksdagen avslog.

I motionen 229 begärs en allmän översyn och en sådan revidering av valutalagen att kapitalexport och industriutflyttning kan förhindras.

Utskottet delar inte de uppfattningar som ligger till grund för yrkandena i motionerna 318 och 229, nämligen att svensk kapitalexport i praktiskt taget alla lägen är av ondo och därför måste förbjudas eller omöjliggöras genom långtgående administrativa restriktioner. Dessutom har Sverige som ett led i sitt internationella samarbete åtagit sig vissa förpliktelser i fråga om kapitalrörlighet. Sådana förpliktelser kan inte utan vidare skjutas åt sidan. Ett omfattande utredningsarbete har nu påbörjats rörande de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter (Dir. 1977: 94) och rörande valutaregleringen (Dir. 1977: 85). Ett sådant utredningsarbete är också enligt utskottets mening nödvändigt som grund för att kunna vidta erforderliga ändringar i valutalagstiftningen. Yrkandena om lagändring i motionen 318 och yrkandet om utredning i motionen 229 avstyrks sålunda.

Som påpekas i motionen 1428 är emellertid regeringens uppläggning av utredningsarbetet inte tillfredsställande. Frågan om utlandsinvesteringarna ingår nu i ett vidlyftigt och omfattande utredningsarbete, som kan komma att pågå i flera år. Detta arbete har dessutom av regeringen getts huvudinriktningen att åstadkomma en allmän liberalisering av valutalagstiftningen och dess tillämpning, medan behovet av kontroll och eventuell ytterligare begränsning av exempelvis utlandsinvesteringarna skjutits i bakgrunden. Den snabba ökningen av de svenska företagens utlandsinvesteringar, som sker i ett läge med allmän nedgång av

FiU 1977/78: 35

de inhemska investeringarna, motiverar enligt utskottets mening en annan och mera skyndsam hantering. Kontrollen och behandlingen av svenska företags utlandsinvesteringar är en så akut och för vår ekonomi betydelsefull fråga, att den bör brytas ut ur den allmänna översynen av valutaregleringen. Med bifall till yrkandet i motionen 1428 bör därför regeringen anmodas att i tilläggsdirektiv uppmana kommittén för översyn av valutaregleringen att med förtur klarlägga de samhällsekonomiska verkningarna av de svenska företagens utlandsinvesteringar och så skyndsamt som möjligt framlägga de förslag om kontrollen och behandlingen av dessa investeringar inom den nuvarande valutalagstiftningens ram som dessa överväganden kan föranleda. Arbetet i utredningen med uppgift att kartlägga de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter får anpassas till denna turordning.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av valutaregleringen att riksdagen med bifall till motionen 1977/ 78: 1428 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2) beträffande utredning om förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln m. m. av Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Torsten Karlsson (s) och Karin Flodström (s) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”1 motionen 652” och på s. 9 slutar med ”motionen 652” bort ha följande lydelse: I

motionen 652 hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att belysa och offentliggöra storleken och inriktningen av de extraordinära valutatransaktioner som föregått de svenska devalveringarna under senare tid. Vidare hemställs om en utredning med uppgift att lägga förslag om valutabankernas framtida ställning och en förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln.

De analyser av valutarörelserna sommaren 1977 som gjorts inom riksbanken har sedermera redovisats i en tidskriftsuppsats (Thomas Franzén—Magnus Uggla: Valutaoron sommaren 1977, i Ekonomisk debatt 2/1978). Enligt artikelförfattarna kan det s. k. förväntningsstyrda valutaflödet under perioden 1 juni—28 augusti 1977 (då devalveringen ägde rum) uppskattas till 6 å 8,5 miljarder kr. Författarna menar med förväntningsstyrda valutarörelser sådana valutaflöden som påverkar valutareserven och som kommer till stånd enbart därför att man förväntar en växelkursjustering. I den kalkyl som leder fram till den nämnda beräkningen har hänsyn likväl inte tagits till att även bytesbalansen kan

FiU 1977/78: 35

ha påverkats av förväntningarna om valutakursändringar. Härigenom finns enligt författarna en tendens i kalkylen till underskattning av valutautflödet. Kalkylen tar heller inte hänsyn till effekterna på terminsmarknaderna.

Den i det föregående refererade redovisningen torde i och för sig tillgodose de krav på belysning av skeendet sommaren 1977 som begärs i motionen 652. Artikeln innehåller emellertid inte några uppgifter om motsvarande valutarörelser våren 1977, en kartläggning som rimligen också måste ha utförts inom riksbanken. Om sådant material finns bör det givetvis också offentliggöras. Finns det inte bör en motsvarande analys som den som gjorts inom riksbanken för perioden juni—augusti göras. Viktigare än detta krav är emellertid att regering och fullmäktige i riksbanken nu måste dra slutsatser av de omfattande valutaspekulationerna sommaren 1977. Denna utskottets mening bör ges regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna. Detta är så mycket mer nödvändigt som såväl ekonomiministern som vice ordföranden i riksbanksfullmäktige i en interpellationsdebatt 1977-04-21 sökte förringa den mycket värdefulla undersökning som gjorts inom riksbanken och över huvud visade mycket ringa intresse för att söka förhindra det slag av valutaspekulation som kan förekomma i samband med förväntade valutakursförändringar. I den mån framträdande företrädare för regering och fullmäktige i riksbanken har den uppfattningen att hittills gjorda undersökningar inte är tillräckliga för att belysa skeendet uppstår självfallet kravet att regeringen eller fullmäktige i riksbanken tar initiativ till en utredning som förmår att helt klargörande belysa de extraordinära valutatransaktionerna.

Vad gäller kravet i motionen 652 om en utredning med uppgift att lägga förslag om valutabankernas framtida ställning har motionärerna enligt utskottets mening övertygande påvisat vilken betydelsefull roll valutabankerna spelar i valutahandeln. Det går knappast att förneka att det i vissa lägen finns en intressekonflikt inbyggd i vårt nuvarande system för valutahandel. Å ena sidan är valutabankerna ombud för samhället med uppgift att fullfölja den svenska valutapolitiken. A andra sidan frestas bankerna att öka de egna vinsterna genom spekulativa köp och försäljningar av valutor som i vissa lägen kan försvaga den svenska kronans ställning. Enligt utskottets mening är de omständigheter som redovisas i motionen 652 av den art att det är motiverat att frågan om samhällets insyn och kontroll av valutahandeln blir föremål för utredning. Delade meningar synes råda huruvida nuvarande direktiv för en översyn av valutaregleringen inrymmer också denna frågeställning. Med hänsyn till denna oklarhet bör riksdagen ge regeringen till känna vad utskottet med anledning av vad som anförts i motionen 652 uttalat beträffande behovet av en utredning.

FiU 1977/78: 35

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utredning om förstärkt samhällsstyrning av valutahandeln m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1977778: 652 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1078 780045