Med anledning av propositionen 1977/78:22 om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236)
FiU 1977/78: 9
Finansutskottets betänkande 1977/78: 9
med anledning av propositionen 1977/78: 22 om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956: 236)
I propositionen 1977/78: 22 har regeringen (handelsdepartementet) efter föredragning av statsrådet Staffan Burenstam Linder föreslagit riksdagen att godkänna att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956: 236) under tiden den 21 december 1977—den 20 december 1978.
Vissa motionsyrkanden
Med anledning av propositionen 1977/78: 22 har följande motioner väckts:
1977/78: 22 av Rolf Hagel (—) och Alf Lövenborg (—) vari hemställs 1.
att riksdagen beslutar om införandet av allmänt och totalt prisstopp,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om en åtgärdsplan för att åstadkomma prissänkningar på i första hand alla dagligvaror samt
1977/78: 27 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att allmänna prisregleringslagen skall tillämpas så att prisstopp tills vidare skall gälla för alla dagligvaror.
Med anledning av propositionen 1977/78: 45 har motionen 1977/78: 39 av Olof Palme m. fl. (s) väckts vari bl. a. hemställs
1. (17) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om allmänt prisstopp samt
2. (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om prisövervakning.
Utskottet kommer att behandla motionerna 22, 27 och 39 i nu nämnda delar i sitt betänkande 1977/78: 10 med anledning av propositionen 1977/78: 45 om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner i samband med de prispolitiska frågor som där tas upp.
Gällande lag
Allmänna prisregleringslagen (1956: 236; ändrad senast 1973: 301) är en beredskapslag som formellt är i kraft men som endast kan till -
1 Riksdagen 1977/78. 5 sami. Nr 9
FiU 1977/78:9
lämpas i vissa särskilt angivna lägen. Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt att under vissa förutsättningar införa olika former av prisreglering.
Förutsättningarna för tillämpning av lagen anges i 1 §. Denna paragrafs första och andra stycken avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs, att regeringen kan förordna om tilllämpning av lagens bestämmelser om av annan orsak fara har uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde. Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riksmöte inte pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte. Om underställningen ej sker eller riksdagen inte inom två månader från det underställningen skedde godkänner förordnandet, är detta förfallet.
Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2—9 §§ prisregleringslagen. Enligt 2 § kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva, att visst pris skall gälla som högstpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av viss tjänst. Högstpris får inte överskridas utan tillstånd. Enligt 3 § kan vidare regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna om stoppris på viss förnödenhet eller tjänst. Detta innebär att den som frivilligt säljer förnödenheten eller frivilligt utför tjänsten inte utan tillstånd får överskrida det pris vilket han tillämpade den dag som anges i förordnandet. Föreskrift om stoppris skall gälla för viss tid, högst sex månader. Tiden kan förlängas, varje gång med högst sex månader. Om ett gällande stoppris finnes vara högre än som kan anses skäligt, kan föreskrift meddelas om skälig sänkning av priset.
I 3 a § behandlas s. k. prisutfästelse. Härmed förstås att någon till myndighet, som regeringen bestämmer, har gjort särskild utfästelse om det högsta pris som han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst eller i övrigt om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst. En sådan utfästelse får inte frångås utan myndighetens tillstånd. Enligt 3 b § kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt utför viss tjänst inte får höja sitt pris förrän viss tid efter det att han hos myndighet har gjort anmälan om prishöjningen och skälen för denna. Tiden får bestämmas till högst en månad.
Enligt 4 § kan föreskrift meddelas om att viss förnödenhet inte får säljas eller viss tjänst utföras, om inte högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten eller tjänsten. 5 § innehåller förbud mot s. k. prisocker. I 6 § finns bestämmelser som syftar till att hindra att en prisreglering kringgås genom kombinationsavtal. 7 § ger regeringen möjlighet att föreskriva tvångskartellisering, nyetableringskontroll eller liknande. Enligt 8 § får myndighet som regeringen bestämmer meddela särskilda
FiU 1977/78:9
föreskrifter om skyldighet att anslå prisuppgifter och om skyldighet att sälja förnödenhet efter vikt eller mått i förpackningar som är märkta på visst sätt o. d. De ytterligare föreskrifter om varors utförande, förpackning m. m. som behövs för genomförande av prisreglering meddelas enligt 9 § av regeringen.
Lagens återstående paragrafer, 10—22 §§, innehåller straffbestämmelser m. m. När 2—9 §§ äger tillämpning, skall enligt 1 § sista stycket även motsvarande bestämmelser i 10-—22 §§ tillämpas.
Propositionen
Allmänna prisregleringslagen är, med undantag för vissa bestämmelser, i tillämpning sedan den 21 december 1972. Enligt nu gällande förordning (1976: 996) äger lagens 2—4, 6, 8 och 9 §§ tillämpning t. o. m. den 20 december 1977. Förordningen är utfärdad med stöd av ett förhandsgodkännande från riksdagen (prop. 1976/77: 30, FiU 4, rskr 59).
I propositionen redovisas de prisregleringsåtgärder som regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande vidtagit under tiden den 21 december 1976 fram till dess regeringen beslöt avlämna proposition i ärendet den 6 oktober 1977. Föredraganden betonar i samband med redovisningen att de korta allmänna prisstopp som regeringen har infört under år 1977 har ingått som led i de åtgärder som regeringen har vidtagit för att komma till rätta med de akuta ekonomiska problem som landet har befunnit sig i under det senaste året. Prisstoppen har sålunda varit komplement till andra stabiliseringspolitiska medel. Regeringen har bedömt det som särskilt angeläget att förhindra att de under året vidtagna växelkursjusteringarna, som självfallet måste komma att leda till prishöjningar på importerade varor, drar med sig omotiverade prishöjningar på varor tillverkade inom landet. Genom de allmänna prisstoppen har regeringen förhindrat att växelkursförändringarna har medfört sådan prishöjande effekt på hemmatillverkade varor. Ett allmänt prisstopp får emellertid endast vara i tillämpning under en begränsad tidsperiod, om inte risk för ogynnsamma effekter skall uppstå, anför föredraganden.
Sedan olika åtgärder inom växelkurspolitiken har vidtagits för att återge näringslivet dess internationella konkurrenskraft — åtgärder som ofrånkomligen har slagit igenom i den inhemska prisnivån — borde en period av lugnare prisutveckling kunna förutses. Det är dock nödvändigt att även fortsättningsvis kunna ingripa mot en inflationistisk utveckling med åtgärder som avses i allmänna prisregleringslagen. Föredraganden förutsätter att vid avvecklingen av det allmänna prisstoppet vissa selektiva prisregleringsåtgärder, bl. a. prisstopp på baslivsmedel, kommer att bestå och att en intensiv prisövervakning bedrivs för att förhindra omotiverade prishöjningar. Direkta ingrepp måste dock vidtas
FiU 1977/78: 9
under hänsynstagande till de olika nackdelar som kan vara förenade därmed, såsom konkurrenshämmande producentsamarbete och minskat incitament till på sikt kostnads- och prissänkande investeringar. Det bör starkt understrykas — anför föredraganden — att alla parter i samhället har ett ansvar för kostnads- och därmed prisutvecklingen. Framgången i kampen mot prisstegringarna är framför allt beroende av hur kostnadsstegringarna kan bemästras. Lyckas inte detta, är det omöjligt att med prispolitiska åtgärder hålla en stabil prisnivå.
Utskottet
Regeringen begär riksdagens godkännande av fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen. Riksdagen har tidigare beslutat att lagen i dessa stycken får tillämpas under tiden den 21 december 1976—den 20 december 1977. Regeringen begär nu medgivande att få tillämpa ifrågavarande stycken också under tiden den 21 december 1977—den 20 december 1978.
Regeringen har på grundval av riksdagens tidigare lämnade medgivande med verkan från den 1 november förordnat om fortsatt prisstopp på vissa köttvaror, mejeriprodukter, mjöl och bröd (s. k. baslivsmedel) samt vissa trävaror vid försäljning från sågverk. Skyldighet att anmäla prishöjning gäller i fråga om sågtimmer och massaved, trävaror och isoleringsmaterial, hudar och skinn (SFS 1977: 770). I propositionen uttalar föredraganden bl. a. att principerna för det nuvarande systemet i fråga om subventioner för baslivsmedel — vari ingår prisstopp — inte bör ändras utan att detta grundligt genomarbetas.
Prisstopp även framöver på nu prisstoppade varor kräver att lagen sätts i tillämpning även för tiden efter den 20 december, så som begärs i propositionen. Inga yrkanden har väckts om avslag härpå. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av lagen i de aktuella avsnitten. Utskottet hemställer
att riksdagen godkänner att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2—4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956: 236) under tiden den 21 december 1977—den 20 december 1978.
Stockholm den 22 november 1977
På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN
Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Axel Kristiansson (c), Knut Wachtmeister (m), Knut Johansson (s), Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Sven-Olov Träff (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s) och Holger Bergqvist (fp).
NORSTEDTS TRYCKER! STOCKHOLM 1977 770045