Bet. 1977/78:JoU1

Med anledning av motioner om Aske, m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1977-08-30
Källa: data.riksdagen.se

JoU 1977/78:1

Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:1

med anledning av motioner om Aske, m. m.

Motionerna

Yrkanden

I motionen 1976/77:842 av Erik Hovhammar (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att fiskeristyrelsen ges i uppdrag att utreda de ekonomiska och fiskeritekniska konsekvenserna av en förskjutning av fiskodlingen till ökad havslaxöring i enlighet med vad i motionen anförts.

1 motionen 1976/77:1224 av Ove Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stimulera kommunerna till ökade insatser för fritidsfiskets utveckling.

I motionen 1976/77:1226 av Gustav Lorentzon (vpk) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning med uppgift att utreda frågan om odling av blåmussla i Bohusläns kustband samt utvecklingen av denna odling till en verklig näring i enlighet med vad som anförts i motionen.

1 motionen 1976/77:1232 av Magnus Persson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär

1. att betydligt ökade resurser skapas för att snabbt öka inplanteringen av laxsmolt och öring i Vänern,

2. att återstående reproduktionsområden i Vänern och dess biflöden, framför allt Gullspångsälven, ges ett ökat lagstadgat skydd.

I motionen 1976/77:1233 av Karl-Anders Petersson och Claes Elmstedt (båda c) hemställs att riksdagen bemyndigar domänverket att använda sina investerings- och driftsmedel för fiskodling i Mörrum.

I motionen 1976/77:1237 av Hans Wachtmeister (m) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att 1973 års fiskevattensutredning får i uppdrag att framlägga förslag om enhetliga skyddsområden för bottengarn i enlighet med vad i motionen anförts.

Fiskodling m. m.

Motionerna

Enligt motionen 1976/77:842 kommer Sovjetunionens beslut om att utvidga sina fiskevatten genom nya fiskegränser att få stora återverkningar för det svenska ostkustfisket. Speciellt kommer laxfiskarna att drabbas eftersom betydande delar av de vattenområden, där laxfisket traditionellt bedrivits, kommer att bli ryskt fiskevatten. Denna ändring av förhållandena i Östersjön förändrar också de ekonomiska förutsättningarna för den kom -

1 Riksdagen 1977/78. 16 samt. Nr 1

JoU 1977/78:1

pensationsodling av lax, som ålagts vattenkraftsproducenterna i samband med vattenkraftens utbyggnad. Denna odling omfattar i dag huvudsakligen lax och endast i mindre omfattning havslaxöring.

Med tanke på de ändrade fiskerättsförhållandena i Östersjön anser motionären det böra övervägas om inte odlingen av laxfiskar i Norrlandsälvarna i högre grad borde inriktas på den mera kustnära havslaxöringen i stället för den mer långvandrande laxen.

För att göra odlingen av blåmussla i Bohuslän till en verklig näring och i någon mån kompensera tillbakagången av djuphavsfisket bör enligt motionen 1976/77:1226 samhället träda till. Kustbefolkningen bör uppmuntras genom ekonomiskt stöd till en utvecklad mussleodling. Forskning och teknisk utveckling bör ställas till deras förfogande. Hjälp till marknadsföring bör ges av staten. Dessa odlare bör inte endast bli leverantörer till konservfabrikerna. De bör också vara delägare. Här bör utvecklingen ske efter samma linjer som den svenska jordbrukskooperationen har byggts upp efter och med stöd av statliga medel.

Enligt motionen 1976/77:1232 är en från biologisk synpunkt mycket viktig åtgärd att restaurera de tidigare bestånden av lax och öring i Vänern. Laxen och öringen ingick tidigare som en naturlig och viktig länk i sjöns ganska komplicerade näringskedja. Genom utbyggnaden av vattenkraften har de flesta reproduktionsområdena i älvar och åar runt Vänern totalförstörts, vilket återspeglas i en kraftigt dalande fångstkurva. 1881 fångades exempelvis 135 ton lax och öring i Vänern, och den absoluta bottennoteringen nåddes 1971, då det fångades endast 0,5 ton.

Genom åläggande skall Uddeholmsbolaget årligen utsätta 60 000 odlade smolt (lax- och öringungar) som kompensation förden skada bolaget åsamkat laxfisket genom Höljesdammen i Klarälven. För alla andra kraftverk i älven och de mycket omfattande ingreppen i andra vattendrag finns inga ålägganden om smoltutsättningar.

I avvaktan på domslut från koncessionsnämnden om medel till utsättningar av laxsmolt som kompensation för svartlistningar av fiskevatten till följd av kvicksilverutsläpp från skogsindustrierna samt försämrad fiskförsäljning bör enligt motionen extraordinära åtgärder snabbt sättas in för att restauera laxbeståndet i Vänern.

Enligt fiskeristyrelsen och samstämmig expertis skulle det enligt motionärerna vara av utomordentlig betydelse för Vänern att omfattande inplanteringar av lax och öring av den mycket värdefulla Gullspångsstammen kunde ske samt att återstående reproduktionsområden i Gullspångsälven förbättras och får ett lagstadgat skydd.

I motionen 1976/77:1233 framhålls att uppgången av lax och öring i Mörrumsån minskat betydligt. Orsaker härtill är troligen främst en ökad utfiskning i Östersjön samt minskad vattenföring i ån.

JoU 1977/78:1

3 Även om upphörandet av de fasta laxfiskena i åns mynning kan ha vissa gynnsamma effekter för fiskuppgången och därmed för den naturliga reproduktionen i ån, är det enligt motionärerna sannolikt att det även måste till en artificiell reproduktion i viss omfattning för att fisket i fråga inte skall tillfogas obotliga skador inom en snar framtid. Därför börén utbyggnad ske av domänverkets odlingsverksamhet i ån.

Domänverket finansierar f. n. den fiskodling som nu finns i Mörrum. Även vid en utbyggnad av fiskodlingen bör det åvila domänverket att bekosta verksamheten. Enligt motionärerna bör riksdagen bemyndiga domänverket att använda sina investerings- och driftmedel för fiskodling i Mörrum.

Tidigare riksdagsbehandling

En fråga som ligger nära den i motionen 1976/77:842 väckta om ökad odling av havslaxöring behandlades hösten 1976 med anledning av ett motionsyrkande med förslag till åtgärder för att förbättra tillgången på lax och laxöring i Torne älv. I ärendet redovisades (JoU 1976/77:5, s. 6-7) att under år 1976 öringsutsättningar gjorts utefter Norrlandskusten till ett värde av ca 500 000 kr. Kostnaderna hade till mer än hälften täckts med bidrag från bl. a. landsting, länsstyrelse, kommuner. Resterande medel hade erhållits från bl. a. vattenavgiftsmedel. För att möjliggöra en ökning av öringsutsättningarna och därigenom verksamt stödja det kustbaserade yrkesfisket begärde fiskeristyrelsen i 1976 års anslagsframställning att särskilda medel skulle anvisas för ändamålet. Vidare hade regeringen den 2 september 1976 medgivit att fiskeristyrelsen av vissa s. k. villkorsmedel för anläggande av Messaure, Porsi och Letsi kraftstationer i Norrbottens län skulle få disponera 200 000 kr. för utsättning av havsöringsungar i Torne älv under en femårsperiod och 15 000 kr. för utredning om laxfiskets bedrivande utanför kustområdena i Östersjön.

Utskottet framhöll för sin del önskvärdheten av att förhållandena för det svenska fisket i berörda vatten förbättrades. Det syntes utskottet naturligt att hithörande spörsmål bl. a. ägnades uppmärksamhet inom ramen för 1973 års fiskevattensutredning. Med hänsyn härtill och till de initiativ som redan tagits på området fann utskottet emellertid inte påkallat att förorda någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av den då aktuella motionen.

I en motion till riksmötet 1975/76, vilken behandlades av riksdagen hösten 1976 (JoU 1976/77:5, s. 4-5) hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle begära att medel ställdes till förfogande för att täcka driftkostnaderna för en ny laxodlingsanstalt i Mörrum.

Vid riksdagsbehandlingen hänvisades till att regeringen den 8 juli 1976 med anledning av framställningar av länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska sydkustfiskarnas centralförbund hade uppdragit åt fiskeristyrelsen att un -

JoU 1977/78:1

dersöka behovet av en utbyggnad av statens laxodlingsanstalt i Mörrum i syfte att tillgodose såväl yrkesfiskets som fritidsfiskets skäliga önskemål om tillgång till goda bestånd av lax och öring i havet och i Mörrumsån. Vid undersökningen skulle i möjligaste mån beaktas de ändrade förutsättningar för den naturliga reproduktionen av lax och öring i ån som kunde bli en följd av ändrade vattenhushållningsbestämmelser för sjön Åsnen i Kronobergs län. Arbetet skulle bedrivas i samverkan med domänverket och länsstyrelsen i Blekinge län. Resultatet av undersökningen skulle redovisas till jordbruksdepartementet före utgången av år 1976.

Utskottet, som förklarade sig vara väl medvetet om att fisket efter bl. a. lax var av stor betydelse för de svenska yrkesfiskarna, hade för sin del redan tidigare uttryckt tillfredsställelse över de åtgärder som under senare år vidtagits och alltjämt vidtogs i syfte att främja bl. a. laxodlingen i Mörrumsån. 1 överensstämmelse härmed kunde utskottet i mycket instämma i vad som i den ifrågavarande motionen anförts om nödvändigheten av ett ändamålsenligt utnyttjande av Mörrumsåns möjligheter för en riklig och livskraftig reproduktion av laxfisk. I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete rörande behovet av utbyggnad av laxodlingsanstalten i Mörrum syntes dock motionen inte böra påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Fiskeristyrelsen har numera inkommit till jordbruksdepartementet med den begärda redovisningen. Ärendet är f. n. föremål för departementets prövning.

Fiskenstyrelsens anslagsframställning för 1977/ 78, m. m.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 behandlade fiskeristyrelsen behovet av statliga medel till fiskodling och kustutsättningar av öring och anförde därvid bl. a. följande.

Ett arbetsfält som redan tilldragit sig uppmärksamhet är de nya former av fiskodling som växer fram. Styrelsen åsyftar härvid sådana verksamheter, som man brukar sammanfatta under begreppet akvakultur.

På grund av den minskande tillgången på många värdefulla marina fiskarter har världen över intresset för marin fiskodling markant ökat. Den totala världsfångsten av fisk har de senaste åren varit ca 70 miljoner ton. Produktionen i marina fiskodlingar (inkl. skaldjur) uppgår till ca 5 miljoner ton. Man anser det möjligt att genom utnyttjande av lämpliga områden kunna öka avkastningen till 50 miljoner ton år 2000.

Förutsättningarna för marin akvakultur i Sverige får bedömas som begränsade beroende på klimatförhållandena. De arter som torde ha största förutsättningarna är laxartad fisk, musslor och ostron. Odlingsverksamhet i kust- och insjövatten kan utgöra ett värdefullt komplement till ett yrkesfiske. Det är därför angeläget att de biologiska och ekonomiska förutsättningarna för denna odlingsverksamhet närmare utreds.

Försök med odling i flytande nätkassar, som placeras i sjöar eller vattendrag har påbörjats. Denna odlingstyp kräver betydligt lägre investerings -

JoU 1977/78:1

kostnader än konventionell odling i exempelvis dammar. Dessutom försöker man ta tillvara den ”skräpfisk” som finns i sjöarna genom att använda den som foder åt den odlade fisken i kassarna. I bl. a. Vänern, Hjälmaren och Mälaren har yrkesfiskare igångsatt sådan odlingsverksamhet för att få en välbehövlig biinkomst.

Ett annat sätt att utnyttja ”skräpfisken” är att torka den för användning som djurfoder. Styrelsen har finansierat ett försök vid Hjälmaren med denna metod.

Genom att utnyttja kylvatten från värmekraftverk kan flera av de från klimatet härrörande svårigheterna elimineras samtidigt som fiskens tillväxt kan ökas. Fiskeristyrelsen har tillsammans med kraftindustrin startat en försöksodling vid kärnkraftverket i Simpevarp.

För utvecklingsarbete inom området akvakultur bör enligt styrelsens mening medel finnas tillgängliga under anslaget Främjande av fiskerinäringen m. m.

Genomförda märkningsförsök visar att kustutsättningar av öring ger mycket goda återfångstresultat. I medeltal kan man räkna med att återfångsten blir ca 500 kg öring per 1 000 utsatta smolt. Det är därför fullt klarlagt att öringutsättningar är lönsamma. Avsättningsmöjligheterna för fångad öring måste betraktas som mycket goda.

Till skillnad från laxen är öringen mer kustbunden, varför fångsterna kommer det svenska fisket tillgodo. Genom sådana utsättningar av öring kan vissa ej utnyttjade fiskbestånd konverteras till mer värdefull fisk.

Under innevarande år (1976) har öringutsättningar gjorts på norrlandskusten till ett värde av ca 500 000 kr. Kostnaderna har till mer än hälften täckts med bidrag från bl. a. landsting, länsstyrelse, kommuner. Resterande medel har erhållits från bl. a. vattenavgiftsmedel.

Mot bakgrund av det anförda äskade styrelsen under anslaget Främjande i allmänhet av fiskerinäringen m. m. medel för bl. a. utvecklingsarbete inom området akvakultur och ökning av öringutsättningar till stöd för det kustbaserade yrkesfisket.

Riksdagen har för innevarande budgetår beslutat en höjning av anslaget Främjande i allmänhet av fiskerinäringen med 200 000 kr. till 1 milj. kr. för utvecklingsarbete och försöksverksamhet med åtgärder inriktade på det yrkesmässiga fisket (prop. 1976/77:100 bilaga 13 s. 72, JoU 1976/77:13 p. 17, rskr 1976/77:182).

Utredningar

Genom beslut den 30 juni 1971 överlämnade Kungl. Maj:t till fiskeadministrativa utredningen (Jo 1970:25) en framställning från Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund om utredning av den svenska fiskodlingens utveckling och stöd med särskild hänsyn till det behov av utsättningsfisk som fritidsfiskets utveckling skapat. Utredningen borde överväga om ytterligare åtgärder krävs för att främja den svenska fiskodlingens utveckling utöver de bestämmelser Kungl. Maj:t i beslut den 23 maj 1969 meddelat om statlig garanti för lån som avser åtgärd för att rationalisera verksamheten

JoU 1977/78:1

med fiskodling samt lägga fram härav betingade förslag.

Utredningen har i juni 1975 överlämnat förslag till åtgärder för att främja den svenska fiskodlingen. I betänkandet (Ds Jo 1975:7) har utredningen dragit upp riktlinjer för forskning, utvecklingsarbete och stödåtgärder i olika former för odling av fisk för utsättning och konsumtion. I betänkandet har bl. a. också tagits upp frågan om blåmussleodling på västkusten.

Beträffande omfattningen av odlingsverksamheten avseende utsättningsfisk har utredningen hänvisat till 1973 års fiskevattensutrednings arbete.

Fiskeadministrativa utredningens förslag bereds f. n. i jordbruksdepartementet.

1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07) tillkallades den 9 november 1973 för att utreda fiskelagstiftningen m. m.

Utredningen skall enligt sina direktiv (1974 års riksdagsberättelse Jo 26) göra en översyn av gällande fiskelagstiftning. Den skall vidare utreda frågan om att även genom andra åtgärder än genom ändrad lagstiftning främja fritidsfisket. I direktiven anförs bl. a. följande.

Utgångspunkten för översynen av fiskelagstiftningen bör därför vara att ge fritidsfisket ökade möjligheter samtidigt som yrkesfisket ges tillräckliga förutsättningar att bestå som näring. Särskilt bör eftersträvas ökade möjligheter för fritidsfiskare utan eget fiskevatten att utöva fiske. I samband härmed bör även prövas i vad mån de inskränkningar i rätten till fiske som f. n. gäller för i landet bosatta utländska medborgare bör undanröjas.

Av särskild betydelse är att en effektiv fiskevård upprätthålls. Målet för fiskevården bör vara att uppnå ett gott fiskebestånd i våra vatten. Uppnåendet av detta mål är beroende av faktorer som inte enbart hänför sig till fiskets vård och bedrivande. Jag åsyftar här bl. a. vattenregleringar, flottledsrensningar, utsläpp av avloppsvatten. De sakkunniga bör emellertid inrikta sitt arbete i fråga om fiskevården i huvudsak på åtgärder som bör regleras inom fiskelagstiftningens ram. En annan fråga som särskilt bör uppmärksammas är möjligheterna att stimulera bildandet av fiskevårdsområden. I detta sammanhang bör uppmärksammas att i prop. 1973:160 lagts fram förslag till lag om förvaltning av samfälligheter, vilken avses gälla bl. a. i fråga om tillgodogörandet av fiske som är samfällt för flera fastigheter. I den mån de sakkunniga finnér lämpligt bör även andra former sökas för samverkan mellan olika fiskerättsägare och fiskeutövare än inom fiskevårdsområden såsom dessa nu är reglerade och i nyssnämnda proposition föreslagna samfälligheter. Härvid bör övervägas att ge primärkommunala och landstingskommunala organ ökade möjligheter att tillgodose efterfrågan på fiskevatten från fritidsfiskare utan eget fiskevatten.

Vidare bör de sakkunniga söka bedöma kostnaderna för olika insatser för att åstadkomma goda fiskevatten i den utsträckning som behövs för att tillgodose efterfrågan på sådana från fritidsfiskarnas sida. Vad gäller finansieringen av sådana åtgärder som de sakkunniga kan komma att föreslå bör de pröva den i flera tidigare sammanhang behandlade frågan om införande av någon form av fiskevårdsavgift. Överväganden härom måste göras med beaktande särskilt av avgiftsskyldighetens omfattning och kostnaderna för administration av avgiften.

Frågor som i huvudsak avser åtgärder för statligt ekonomiskt stöd till fiskerinäringen bör inte omfattas av de sakkunnigas utredningsuppdrag.

JoU 1977/78:1

7 Utredningen har den 29 juni 1976 avgett delbetänkandet (Ds Jo 1976:5) Utlännings fiskerätt och den 31 augusti 1976 delbetänkandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsom råden.

Utredningens arbete beräknas enligt kommittéberättelse 1977 pågå under hela år 1977.

Fiskevård

Motionen

I motionen 1976/77:1237 påtalas de olika avståndsregler som gäller i fråga om skyddsområden tor fiske med bottengarn i Blekinge och Kalmar län och Skånelänen. 1 Kalmar län gäller 300 m skyddsområde runt om varje bottengarn, i Skåne 200 m likaledes runt om, i Blekinge 250 m men endast i sidled och utan skydd utanför redskapen.

Att på en så relativt kort kuststräcka ha helt olika regler kan knappast motiveras med speciella fiskeförhållanden. Enhetliga föreskrifter bör tvärtom vara en fördel för alla parter och kunna undanröja anledningar till flera tvister. Frågan är enligt motionären, om sådana regler, varom här är fråga, skall utfärdas av länsstyrelserna med stöd av 22 8 lagen om rätt till fiske eller 14 § fiskeristadgan, eller om riksdagen genom tillägg till 5 a 8 fiskeristadgan skall ge anvisningar. Det synes, som om riksdagen genom att 1973 införa sistnämnda tillägg knäsatt principen att i enhetlighetens intresse besluta i ärenden, som länsstyrelserna haft befogenhet att avgöra. Något hinder för riksdagen att behandla här berört problem torde alltså ej föreligga. Enligt motionen bör 1973 års fiskevattensutredning få i uppdrag att framlägga förslag i ämnet.

Vissa gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde är vatten i havet allmänt (allmänt vatten) om det ej ingår i fastigheterna (enskilt vatten).

Lagen (1950:596) om rätt till fiske tillåter varje svensk medborgare att fiska med rörligt redskap i allmänt vatten. För att få utsätta fast redskap i allmänt vatten fordras i regel särskilt tillstånd. Innehavare av enskild fiskerätt får ej vägras tillstånd att från det enskilda vattnet sträcka fast redskap vidare ut i allmänt vatten, om det kan ske utan men för annan fiskande. Med fast redskap förstås fiskebyggnad och med ledarm försett fiskeredskap, som fästes vid bottnen eller stranden med hjälp av pålar, tyngder e. d. och avses skola stå kvar längre tid än två dygn i följd (2 §).

I enskilt vatten får som regel fiske bedrivas endast av jordägaren eller den som enligt avtal, urminnes hävd, dom eller skattläggning eller på annan särskild grund har rätt till det (5 5). Från denna regel finns en rad delvis mycket långtgående undantag om fritt fiske vid havskusterna (6-15 §8) och i de fem största insjöarna (16—20 SS)-

JoU 1977/78:1

8 Enligt 22 S fiskerättslagen kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter till skydd för det fiske som är förbehållet innehavare av enskild fiskerätt. Skyddet avser både fasta och rörliga redskap och gäller mot sådant fiske som fritt får utövas av varje svensk medborgare enligt 6-9$$ och 11 $, dvs. frifiske i enskilt vatten vid ostkusten utom Gotland och vid södra Blekingekusten. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan även i andra fall meddela föreskrifter till skydd för fiske med fasta redskap som utövas med stöd av enskild fiskerätt mot fiske som bedrivs utan stöd av sådan rätt. Enligt 33 d §, som tillädes år 1975 och som motsvarar tidigare 5 a S i fiskeristadgan, råder generellt förbud mot fiske med krokredskap inom 100 meter från större fast redskap eller stängvad. För att åtnjuta detta skydd skall redskapet vara utmärkt på visst sätt.

Enligt 14 § första slycke, fiskeristadgan (1954:607) får länsstyrelsen för länet eller del därav meddela särskilda bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. Bestämmelserna får dock inte avse undantag från förbud som anges i stadgan.

Regler om förbud mot fiske med rörligt nätredskap inom visst avstånd från fasta redskap har inte ansetts böra tas in i fiskeristadgan. Bestämmelser i nämnda avseende meddelas av länsstyrelsen enligt 14 $ första stycket fiskeristadgan eller 22 § fiskerättslagen.

Fritidsfisket

Motionen

I motionen 1976/77:1224 hemställs om åtgärder för att stimulera kommunerna till ökade insatser för fritidsfiskets utveckling. Motionärerna erinrar om att regeringens beslut år 1975 angående fullföljandet av riktlinjerna för den fysiska planeringen bl. a. innebar att fisket borde inordnas på ett i förhållande till andra verksamheter jämbördigt sätt. Vidare borde det material som tidigare redovisats beträffande värdefulla fiskevatten utgöra underlag för planeringsarbetet tillsammans med det material som kommer fram i det fortsatta inventeringsarbetet. Samråd borde - framhöll man - på ett tidigt stadium komma till stånd mellan länsstyrelserna, fiskeriadministrationen och kommunerna.

I flera av regeringens beslut beträffande enskilda län betonades dessutom att fiskets intressen borde uppmärksammas vid planeringen av kustområden och älvdalar. Fisket borde också uppmärksammas vid planeringen av de större insjöarna.

Utredningsförslag

1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07) har i sitt delbetänkande (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsområden ägnat stort utrymme åt fiskets ställning i

JoU 1977/78:1

samhällsplaneringen. Anledningen härtill är att utredningen betraktar lagen om fiskevårdsområden som en speciallagstiftning med vars hjälp det skall vara möjligt att uppfylla de önskemål angående fiskevård och upplåtelser av fiskerätt för olika ändamål som kommit till uttryck i plansammanhang.

I lagförslaget har följaktligen intagits en bestämmelse som innebär att länsstyrelsen skall tillse att de fiskevårdsområden som bildas står i överensstämmelse med regional och kommunal planläggning på fiskets område.

Fiskenämnderna föreslås få i uppdrag att utarbeta översiktliga hushållningsplaner för fisket i områden med särskilt invecklade fiskeförhållanden (kusten, de stora sjöama etc.). Regeringen bör efter riksdagens hörande utfärda de närmare föreskrifterna. Upprättade planer bör godkännas av resp. länsstyrelse, varefter de kan tjäna som underlag för beslut i olika fiskefrågor.

Enligt utredningen finns det samtidigt ett stort behov och intresse av att kommunerna i högre grad än hittills engagerar sig i fritidsfiskets utveckling. Enligt utredningens uppfattning bör det vara en självklar arbetsuppgift för en fritidsnämnd (eller motsvarande) att väga in fritidsfisket i den övriga delen av kommunens totala rekreationsutbud. I samverkan med berörda organisationer bör inventeringar av fiskevatten genomföras och särskilda åtgärdsprogram upprättas vari tas hänsyn även till fiskevården. Omfattningen av lämpliga fiskevårdsområden bör särskilt anges. Det kan vara lämpligt att programmen underställs kommunfullmäktiges prövning.

Betänkandet bereds f. n. inom jordbruksdepartementet. Ytterligare förslag i ämnet kan väntas i utredningens kommande betänkande.

Utskottet

Vid riksmötet 1976/77 väcktes under allmänna motionstiden nio fristående motioner angående fiskefrågor. Tre motioner av allmän karaktär, 1976/77:517 om skadeersättningar till yrkesfiskare, 1976/77:845 om utvidgning av den svenska fiskezonen i Östersjön samt 1976/77:1235 om fiskeripolitiken behandlades av utskottet under våren 1977 i anslutning till propositioner i hithörande ämnen (JoU 1976/77:34, JoU 1976/77:35 resp. JoU 1976/77:27).

I nu förevarande betänkande redovisar utskottet sina ställningstaganden till de återstående sex motionerna rörande fiske. De innehåller förslag av mera specifik natur och berör fiskodling och utsättning av fisk, vissa skyddsåtgärder för yrkesfiske med bottengarn samt kommunernas medverkan i fritidsfiskets utveckling.

Fiskodling m. m. I motionen 1976/77:842 ifrågasätts mot bakgrund av de ändrade fiskerättsförhållandena i Östersjön om inte odlingen av laxfiskar i Norrlandsälvarna i högre grad borde inriktas på den mera kustnära havslaxöringen i stället för den mera långvandrande laxen.

Sorn av den föregående redogörelsen framgår behandlade riksdagen förra hösten närliggande fråga med anledning av ett motionsyrkande med

JoU 1977/78:1

förslag till åtgärder för att förbättra tillgången på lax och laxöring i Torne älv. I ärendet redovisades (JoU 1976/77:5, s. 6-7) att öringsutsättningar under år 1976 gjorts utefter Norrlandskusten till ett värde av ca 500 000 kr. Kostnaderna hade täckts med bidrag bl. a. från landsting, länsstyrelse, kommuner samt med bl. a. vattenavgiftsmedel. För att möjliggöra en ökning av öringsutsättningarna och därigenom verksamt stödja det kustbaserade yrkesfisket begärde fiskeristyrelsen i 1976 års anslagsframställning att särskilda medel skulle anvisas för ändamålet. Vidare hade regeringen den 2 september 1976 medgivit att fiskeristyrelsen av vissa s. k. villkorsmedel för anläggande av Messaure, Porsi och Letsi kraftstationer i Norrbottens län skulle få disponera 200 000 kr. för utsättning av havsöringsungar i Torne älv under en femårsperiod och 15 000 kr. för utredning om laxfiskets bedrivande utanför kustområdena i Östersjön.

Utskottet vill erinra om att utgångspunkten för 1973 års fiskevattensutrednings översyn av fiskelagstiftningen är att ge fritidsfisket ökade möjligheter samtidigt som yrkesfisket ges tillräckliga förutsättningar att bestå som näring. Som utskottet förra året framhöll är det naturligt att frågan om ökad havsöringsodling beaktas vid utredningens arbete. Fiskeristyrelsen har som förut redovisats också sin uppmärksamhet riktad på frågan. Regeringen har också på förslag av styrelsen den 12 maj 1977 bl. a. ställt 500 000 kr. till styrelsens förfogande för inköp och utsättning av lax- och havsöringssmolt i Östersjön.

Vad särskilt gäller de ändrade fiskerättsförhållandena i Östersjön må i förevarande sammanhang erinras om att regeringens nyligen fattade beslut att med verkan fr. o. m. den 1 januari 1978 utvidga den svenska fiskezonen kommer att följas av förhandlingar om gränsfrågorna samt överläggningar med andra stater om bl. a. det framtida regionala samarbetet mellan Östersjöstaterna, marinbiologisk forskning och frågor om andra staters fiskerättigheter i den svenska fiskezonen.

Av det anförda torde framgå att den i motionen 1976/77:842 väckta frågan i olika sammanhang är föremål för uppmärksamhet och att syftet med motionen därför kan väntas bli tillgodosett utan någon särskild framställning härom från riksdagens sida. Utskottet föreslår att motionen måtte anses besvarad med vad utskottet anfört.

I motionen 1976/77:1232 understryks behovet av att snabbt restaurera laxbeståndet i Vänern vilket kraftigt minskat till följd av bl. a. vattenkraftsutbyggnader i sjöns tillflöden, industrins kvicksilverutsläpp m. m. Enligt motionen skulle det bl. a. vara av utomordentlig betydelse för Vänern att

JoU 1977/78:1

omfattande inplanteringar av lax och öring av den mycket värdefulla Gullspångsstammen kunde ske samt att återstående reproduktionsområden i Gullspångsälven förbättras och får ett lagstadgat skydd.

Utskottet kan för sin del vitsorda betydelsen av att fiskeförhållandena i Vänern, där landets största yrkesmässiga insjöfiske bedrivs, förbättras. Likartade förhållanden som dem som berörs i motionen förekommer emellertid även inom andra sjösystem och i vissa kustområden.

I direktiven till 1973 års fiskevattensutredning betonas den särskilda betydelsen av att en effektiv fiskevård upprätthålls. Utredningen skall arbeta med den målsättningen för fiskevården att ett gott fiskbestånd uppnås i våra vatten. De sakkunniga skall vidare bl. a. söka bedöma kostnaderna för olika insatser för att åstadkomma goda fiskevatten i den utsträckning som behövs för att tillgodose efterfrågan på sådana från fritidsfiskarnas sida.

Enligt utskottets uppfattning måste den i motionen 1976/77:1232 berörda restaureringen av fiskbeståndet i Vänern bl. a. komma att prövas i det större sammanhang, vari fiskevattensutredningens arbete utgör en viktig del. Något särskilt initiativ i ärendet från riksdagens sida synes därför inte erforderligt.

Frågan om att göra odlingen av blåmussla i Bohuslän till en näring som i någon mån kunde kompensera tillbakagången av djuphavsfisket tas upp i motionen 1976/77:1226. Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen hemställa om en utredning med uppgift att pröva frågan.

Av det föregående framgår att en utredning i hithörande ämne redan verkställts i så måtto att fiskeadministrativa utredningen i sitt i juni 1975 avlämnade betänkande (Ds Jo 1975:7) om åtgärder för att främja svensk fiskodling också tagit upp frågan om blåmussleodling på västkusten. I nämnda betänkande har fiskeadministrativa utredningen dragit upp riktlinjer för forskning, utvecklingsarbete och stödåtgärder i olika former för odling av fisk, m. m. för utsättning och konsumtion. Omfattningen av odlingsverksamheten avseende utsättningsfisk behandlas dock av 1973 års fiskevattensutredning.

Fiskeadministrativa utredningens betänkande prövas f. n. inom jordbruksdepartementet. Syftet med motionen 1976/77:1226 får härigenom anses tillgodosett.

Frågan om utbyggd fiskodling i Mörrum, som tas upp i motionen 1976/77:1233, har tidigare flera gånger behandlats av riksdagen, senast föregående höst med anledning av ett motionsyrkande om att medel skulle ställas till förfogande för att täcka driftkostnaderna för en ny laxodlingsanstalt i Mörrum.

Utskottet (JoU 1976/77:5) förklarade sig förra året vara väl medvetet om att fisket efter bl. a. lax var av stor betydelse för de svenska yrkesfiskarna och erinrade om att utskottet för sin del redan tidigare uttryckt tillfredsställelse över de åtgärder som under senare år vidtagits och alltjämt vidtogs i syfte att främja bl. a. laxodlingen i Mörrumsån. I överensstämmelse härmed

JoU 1977/78:1

kunde utskottet i mycket instämma i vad som i den då ifrågavarande motionen anförts om nödvändigheten av ett ändamålsenligt utnyttjande av Mörrumsåns möjligheter för en riklig och livskraftig reproduktion av laxfisk. I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete rörande behovet av utbyggnad av laxodlingsanstalten i Mörrum ansågs dock motionen inte böra påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Det åsyftade utredningarbetet hade i juli 1976 anförtrotts fiskeristyrelsen i samverkan med domänverket och länsstyrelsen i Blekinge län. Resultatet av utredningen skulle redovisas till jordbruksdepartementet före utgången av år 1976.

Sedan frågan senast behandlades av riksdagen har fiskeristyrelsen i enlighet med sitt uppdrag inkommit till jordbruksdepartementet med den begärda redovisningen i ämnet. Ärendet är f. n. föremål för departementets prövning. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida synes i enlighet härmed inte påfordrad till följd av motionen 1976/77:1233.

Vissa skyddsåtgärder för yrkesfisket. I motionen 1976/77:1237 påtalas att olika avståndsregler gäller i fråga om skyddsområden för fiske med bottengarn i Blekinge och Kalmar län och Skånelänen. I Kalmar län gäller 300 m skyddsområde runt om varje bottengarn, i Skåne 200 m likaledes runt om, i Blekinge 250 m men endast i sidled och utan skydd utanför redskapen. Motionen åsyftar särskilda bestämmelser om fiskets vård och bedrivande som berörda länsstyrelser meddelat med stöd av 14 § första stycket fiskeristadgan (1954:607). Enligt motionären kan det knappast motiveras med speciella fiskeförhållanden att man på en så relativt kort kuststräcka som det här gäller har flera helt olika regler. Enhetliga bestämmelser borde tvärtom vara en fördel för alla parter och undanröja anledningar till tvister. Enligt motionen bör 1973 års fiskevattensutredning få i uppdrag att framlägga förslag om enhetliga skyddsområden för bottengarn.

Som framgår av det nu anförda rör motionen spörsmål som det närmast ankommer på berörda länsstyrelser att besluta om. I princip kan emellertid den i motionen upptagna frågan även anses falla inom ramen för fiskevattensutredningens överväganden. Det kan sålunda erinras om att de sakkunniga enligt direktiven skall inrikta sitt arbete i fråga om fiskevården i huvudsak på åtgärder som faller inom fiskelagstiftningens ram. Det synes naturligt att i motionen 1976/77:1237 berört spörsmål inryms bland dem som bör beaktas i samband med översynen av fiskelagstiftningen. Något särskilt uppdrag till fiskevattensutredningen förefaller inte nödvändigt. Med det anförda bör motionen kunna anses besvarad.

Fritidsfisket. I motionen 1976/77:1224 erinras om att regeringens beslut år 1975 angående fullföljandet av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen bl. a. innebar att fisket borde inordnas på ett i förhållande till andra verksamheter jämbördigt sätt. Motionärerna hemställer med hänvisning härtill att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stimulera kommunerna

JoU 1977/78:1

till ökade insatser för fritidsfiskets utveckling.

Utskottet får erinra om att frågan om kommunernas medverkan i arbetet för fritidsfiskets utveckling ingår i 1973 års fiskevattensutrednings uppdrag. Enligt direktiven skall utredningen sålunda bl. a. överväga möjligheterna att ge primärkommunala och landstingskommunala organ ökade möjligheter att tillgodose efterfrågan på fiskevatten från fritidsfiskare utan eget fiskevatten. Som inledningsvis redovisats har utredningen i sitt delbetänkande (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsområden också ägnat stort utrymme åt fiskets ställning i samhällsplaneringen. Utredningen har i sammanhanget betonat att det finns ett stort behov och intresse av att kommunerna i högre grad än hittills engagerar sig i fritidsfiskets utveckling. Ifrågavarande delbetänkande är f. n. efter remissbehandling föremål för prövning inom jordbruksdepartementet.

Med hänsyn till det anförda och till att, enligt vad utskottet inhämtat, ytterligare förslag i ämnet kan väntas i utredningens kommande slutbetänkande finner utskottet att syftet med motionen 1976/77:1224 torde bli tillgodosett utan ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet att riksdagen anser motionerna

1. 1976/77:842,

2. 1976/77:1224,

3. 1976/77:1226,

4. 1976/77:1232,

5. 1976/77:1233 och

6. 1976/77:1237

besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 30 augusti 1977

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Näivarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s). Hans Wachtmeister (m). Maj Britt Theorin (s). Bertil Jonasson (c). Eric Enlund (fp). Filip Johansson^), Åke Wictorsson(s), Arne Andersson i Ljung(m), Gunnar Olsson (s). Håkan Strömberg (s). Tage Adolfsson (m). Stig Alftin (s). Rune Johnsson i Mölndal (c) och Wivi-Anne Radesjö (s).

14 Särskilt yttrande

av Hans Wachtmeister (m):

Utskottet har under hänvisning till att frågan om utökad fiskodling i Mörrumsån för närvarande är föremål för jordbruksdepartementets prövning ansett särskild åtgärd från riksdagens sida onödig. Då jag förutsätter, att sagda prövning sker snabbast möjligt, kan jag ansluta mig till utskottets mening.

Jag förutsätter också att departementet vid sin prövning beaktar det yttrande i frågan, som avgivits av laxforskningsinstitutet, men som anmärkningsvärt nog ej ens omnämnts i fiskeristyrelsens utredning. Institutet påpekade att tack vare god tillväxt hos Mörrumslaxen och hög återfångstprocent en utökad fiskodling i Mörrum skulle bli nationalekonomiskt.lönsam.

Fiskeristyrelsen anför i sin utredning tveksamhet inför byggandet av en ny fiskodlingsanstalt, så länge problemen med överskott vid befintliga anläggningar ej lösts. Styrelsen menar också att på längre sikt varje form av fiskodling innebär en försämring av det genetiska underlaget, enär det naturliga urvalet till stor del sätts ur spel och till följd därav även svagare fiskar i icke obetydlig omfattning går till avel.

Från denna otvivelaktigt riktiga princip har man emellertid gjort så många avsteg, att det genetiska underlaget i Mörrum redan torde var anfrätt. Som exempel må nämnas, att i Skräbeån väster om Mörrum utsatts smolt av Dalälvslaxöring, och att denna efter lekmognad också gått upp i Mörrumsån för att leka. Även smolt av annan härstamning lär ha satts ut i Mörrumsån. Genom en större utsättning av smolt härifrån bör likväl stammen i någon mån kunna restaureras.

Mörrumsån är det enda laxförande vattendraget av betydelse i södra Östersjön med till de lokala förhållandena väl anpassad stam av lax och öring. Det är mot den bakgrunden svårt att finna något samband mellan överskottsproblemen vid redan befintliga fiskodlingsanläggningar och en ny sådan i Mörrum, vilken sistnämnda måste behandlas som en helt fristående angelägenhet, som - därest departementsprövningen skulle dra ut på tiden - således bör kunna brytas ut ur komplexet och behandlas med förtur.