Med anledning av motioner om skogsbruk

JoU 1977/78:15

Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:15

med anledning av motioner om skogsbruk Motionerna

I motionen 1977/78:269 av Björn Eliasson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag, innebärande att flygbesprutningarna i skogen upphör och ersätts med manuell röjning, enligt vad som anförts i motionen.

I motionen 1977/78:789 av Erik Johansson i Hållsta m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen anhålla om förslag, innebärande att besprutning från luften med kemiska preparat avsedda att döda viss vegetation kan upphöra.

I motionen 1977/78:1281 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhålleratt regeringen infördispens föranvändning av DDT inom de delar av skogsbruket vilka drabbats av skadeinsekter i sådan omfattning att föryngring försvårats.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet några under innevarande riksmöte väckta motioner om skogsbruk.

Spridning av bekämpningsmedel frän luften. I motionen 269 framhålls de nackdelar från bl. a. hälso- och miljösynpunkt som den kemiska lövslybekämpningen genom flygbesprutning innebär. Enligt motionärerna medför bekämpningen oönskade ekologiska effekter och skapar en känsla av oro och vanmakt hos enskilda människor. Allemansrätten inskränks. Besprutningarna sker ofta nära bebyggelse och vattentäkter, över betesmarker, bärmarker och vattendrag. För djurlivets del sägs lövslybekämpningen innebära bl. a. minskad tillgång på föda. Genom att övergå till manuell röjning skulle man enligt motionärerna uppnå flera viktiga fördelar för skogsbruket, såsom ökad sysselsättning framför allt i glesbygderna, samt skapa större möjligheter att reglera trädslagsblandningen efter markens beskaffenhet. Behovet av att tillvarata lövskog och röjningsvirke för t. ex. produktion av ved och metanol anförs som ytterligare skäl för att övergå från flygbesprutning till att utveckla det manuella skogsvårdsarbetet. Eftersom blandskogen har bättre växtkraft än de rena barrskogarna anser motionärerna att skogsbruksmetoderna över huvud taget bör inriktas mot mera acceptabla former från ekologisk synpunkt.

1 motionen 789 anförs liknande synpunkter på flygbesprutningens effekter såvitt gäller skogsbruket och tillgången på lövträdsvirke. Bl. a. framhåller

I Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 15

JoU 1977/78:15

motionärerna att de luckor som uppstår i skogsplanteringarna genom insektsangreppen bör kunna fyllas ut med självsådda lövträdsplantor. Också från energisynpunkt anser man att lövskogen börjar bli intressant. Enligt motionärerna finns det således flera anledningar att iaktta försiktighet med att i vart fall från luften mer eller mindre okontrollerat bespruta skogarna.

Utskottet vill för sin del erinra om att kontrollen av spridning av bekämpningsmedel numera helt sker med tillämpning av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor, sedan riksdagen beslutat att med verkan fr. o. m. den 1 juli 1975 upphäva den särskilda lagen (1972:123) om förbud mot spridning av bekämpningsmedel från luften (prop. 1975:99, JoU 1975:18, rskr 1975:223). Riksdagens beslut innebar inte något ställningstagande i sak till frågan huruvida vissa medel bör godkännas för spridning från luften. Sådana bedömningar ankommer på produktkontrollnämnden att göra.

Frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften har under senare år varit föremål för riksdagens behandling vid flera tillfallen, bl. a. med anledning av väckta motioner. Utskottet har därvid allvarligt understrukit det angelägna i att fortsatta ansträngningar görs i syfte att ytterligare stärka skyddet mot skadeverkningar till följd av sådan spridning. Som närmare redovisats i utskottets betänkande 1976/77:10 (s. 51-53) har också - genom produktkontrollnämndens försorg - flygbesprutningarna kringgärdats med långtgående säkerhetsföreskrifter. Som ett tecken på den skärpta uppmärksamhet som från riksdagens och regeringens sida ägnats frågor av hithörande slag har vidare införts förbud mot användning i bekämpningssyfte av medel som innehåller ämnet 2,4,5-triklorfenoxiättiksy ra (2,4,5-T) samt derivat eller salter därav (se JoU 1976/77:31).

Utskottet får i sammanhanget också erinra om att 1973 års skogsutredning i sitt slutbetänkande (SOU 1978:6) redovisar överväganden och förslag rörande inriktningen av den långsiktiga skogspolitiken. Bl. a. har utredningen behandlat konsekvenserna av ökad lövträdsinblandning och ytterligare restriktioner i fråga om användningen av kemiska bekämpningsmedel m. m. Avsikten är att ett samlat skogspolitiskt program för skogsnäringen skall läggas fram våren 1979.

Överväganden av det slag som åsyftas i motionerna 269 och 789 bör enligt utskottets mening göras i samband med mera övergripande bedömningar angående inriktningen av den långsiktiga skogspolitiken. Vad särskilt beträffar frågan om spridning av bekämpningsmedel från luften vill utskottet erinra om att det i första hand ankommer på produktkontrollnämnden att med stöd av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor besluta i frågor av hithörande slag. Utskottet finner på grund av det anförda att motionerna 269 och 789 inte bör föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Användningen av DDT inom skogsbruket. I motionen 1281 anförs att det skogsbruk som tidigare bedrevs i vårt land kännetecknades av arbetskrävande brukningsmetoder, samtidigt som risken för insektsskador gjorde det

JoU 1977/78:15

nödvändigt att vänta i 3-4 år med nyplantering av skog efter slutavverkning. Genom metoden att doppa plantorna i DDT slapp man så småningom denna hyggesvila och uppnådde motsvarande ökning i produktionen. Det sedermera införda DDT-förbudet har enligt motionärerna fått katastrofala följder kanske inte för skogsbruket i dess helhet men väl för den ökning i produktionen som uppnåddes genom att ”skogsträdan” onödiggjordes. Den minskning som en återgång till hyggesvilan medför och som uppskattats till 5 % kan, anser motionärerna, för hela vår trävaruhantering få ytterst allvarliga konsekvenser.

Utskottet vill i anslutning till motionen nämna följande. Vid årsskiftet 1974-1975 utgick den dispens som skogsbruket tidigare haft alltsedan dåvarande giftnämndens förbud mot DDT trädde i kraft fr. o. m. år 1970. Dispensen avsåg behandling av barrträdsplantor före utplantering i avsikt att motverka angrepp av snytbaggen. Produktkontrollnämnden lämnade en ansökan om förnyad dispens fr. o. m. 1975 utan bifall. Beslutet överklagades hos regeringen, som dock stadfäste nämndens beslut. Genom en särskild förordning har sedan även importen av barrträdsplantor som behandlats med bekämpningsmedel reglerats.

Sedan år 1975 är det således inte längre tillåtet att skyddsbehandla skogsplantör med DDT. Till följd av omfattande skador på grund av snytbaggeangrepp på skogsplanteringar har riksdagen i olika sammanhang beslutat om statsbidrag till omplantering av skadade skogskulturer. F. n. kan bidrag utgå till kostnaderna för omplantering av sådana skadade skogskulturer i Syd- och Mellansverige som i större omfattning skadats av snytbagge under åren 1975 och 1976.

Frågan om användning av DDT inom skogsbruket behandlades av utskottet senast vid riksmötet 1976/77 med anledning av en motion i ämnet (JoU 1976/77:19, se även JoU 1975/76:41). Utskottet hänvisade därvid till att frågan om DDT-förbudet i skogsbruket och därmed sammanhängande spörsmål varit föremål för överläggningar mellan företrädare för bl. a. produktkontrollnämnden, skogshögskolan och skogsstyrelsen. Överläggningarna resulterade i att skogsstyrelsen fick i uppdrag att bilda en projektgrupp för studier av de problem som sammanhänger med berörda DDT-förbud. I den arbetsgrupp som skogsstyrelsen i enlighet härmed i samråd med övriga intressenter i skogsbruket tillsatte ingick representanter för ägare och arbetstagare inom skogsbruket och för forskning, arbetarskydd och miljövårdsmyndigheter. Utskottet erinrade i sammanhanget om att det åvilar regeringen och produktkontrollnämnden att på grundval av de riktlinjer som fastlagts i lagen om hälso- och miljöfarliga varor närmare besluta i avseende på den i motionen väckta frågan. På förslag av utskottet föranledde motionen inte någon åtgärd från riksdagens sida.

Den ovannämnda arbetsgruppen - som kallats utredningen om skydd mot insektsskador på skogsplantör (”Snytbaggeutredningen”) - har nyligen framlagt en utförlig rapport med bl. a. kartläggning och analys av olika

JoU 1977/78:15

möjliga bekämpningsmetoder. Resultatet av gamla och nya inventeringar, försök m. m. har samlats in och sammanställts. Yrkesmedicinsk kontroll har genomförts av berörd personal vid lindan- och DDT-behandling av plantor. Eventuella miljöeffekter av dessa preparat har undersökts i plantskolor och på planterade hyggen. Några direkta förslag eller yrkanden om åtgärder framläggs inte i rapporten. Däremot redovisar arbetsgruppen sina slutsatser i fråga om möjligheterna att skydda barrträdsplantorna mot insektsangrepp. Bl. a. konstateras att olika skyddsåtgärder - varmed avses såväl användning av insekticider som andra åtgärder i form av markberedning m. m. - måste kombineras om man skall kunna nedbringa insektsskadorna till en godtagbar nivå.

Utskottet vill för sin del framhålla det angelägna i att man så snart som möjligt kan komma till rätta med de allvarliga skador som orsakas genom insektsangrepp på skogsplanteringarna. Dessa problem är emellertid enligt utskottets mening av den beskaffenheten att de bör behandlas i samband med mera övergripande överväganden angående ambitionsnivån i skogsbruket. I avvaktan på det samlade skogspolitiska program som nämnts i det föregående är utskottet således inte berett att göra några närmare uttalanden angående bekämpningsmetoder m. m. Vad särskilt beträffar användningen av DDT vill utskottet framhålla att det ankommer på produktkontrollnämnden att ta ställning i hithörande frågor. Utskottet utgår från att skogsstyrelsens rapport om skydd mot insektsskador kommer att utgöra ett värdefullt underlag för fortsatta överväganden i denna fråga. Motionen 1281 avstyrks således.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet att riksdagen

1. lämnar motionerna 1977/78:269 och 1977/78:789 utan åtgärd,

2. avslår motionen 1977/78:1281.

Stockholm den 30 mars 1978

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m), Maj Britt Theorin (s), Eric Enlund (fp), Åke Wictorsson (s)*, Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Håkan Strömberg (s). Ingemar Hallenius (c), Stig Alftin (s), Rune Johnsson i Mölndal (c)*, Sven Eric Lorentzon (m)*, WiviAnne Radesjö (s)* och Ingrid Andersson (m)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1977/78:15

5 Reservation

av Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och Ingrid Andersson (samtliga m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla allvaret i den situation som det svenska skogsbruket råkat i till följd av insektsskadornas utbredning och svårigheten att få fram nya bekämpningsmetoder, lika effektiva som det f. n. förbjudna DDT. Enligt utskottets mening bör problemet med den dåliga återväxlen tas upp till behandling utan den tidsåtgång som det skulle innebära att avvakta det samlade skogspolitiska program som nämnts i det föregående. Den omfattande ihventerings- och utredningsverksamhet som ägt rum inom skogsbruket och som delvis redovisats i skogsstyrelsens nyssnämnda rapport ger starkt stöd för motionärernas uppfattning att en omprövning av möjligheterna till dispensgivning från DDT-förbudet är påkallad om man önskar nedbringa insektsskadorna till en godtagbar nivå. Av rapporten framgår vidare bl. a. att kraven från arbetarskydds- och miljösynpunkt bör kunna tillgodoses vid en begränsad och noggrant kontrollerad skyddsbehandling med DDT. Utskottet anser för sin del att hinder inte bör möta för en sådan anvätldning av DDT inom de delar av skogsbruket som drabbats av skadeinsekter i så stor omfattning alt föryngring försvårats. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1977/78:1281.