Med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m.

Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:2

med anledning av motioner om jakt- och viltvård m. m. Motionerna

I motionen 1976/77:119 av Sven Lindberg m. fl.(s) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning tillsätts som får i uppdrag att föreslå åtgärder som syftar till en bättre viltvård i enlighet med vad i motionen anförts.

1 motionen 1976/77:120 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om överläggningar med Norge om slakten av nyfödda sälungar.

I motionen 1976/77:518 av Gustav Lorentzon m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om åtgärder för ett förbud att till Sverige införa skinn eller andra produkter av utrotningshotade djur samt förbud för turister att till Sverige införa dylika skinn och pälsverk.

I motionen 1976/77:1215 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande forskning kring de faktorer som har betydelse för antalet kollisioner mellan motorfordon och vilt.

I motionen 1976/77:1219 av Sonja Fredgardh (c) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om skyndsam undersökning för att rädda sälstammen i Östersjön och på sikt skapa sådana förhållanden att beståndet kan överleva.

I motionen 1976/77:1223 av Bertil Johansson (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att den s. k. skyddsjakten jämlikt 3 5 andra och tredje styckena jakttidsförordningen (SFS 1975:543) på de i sistnämnda stycke omförmälda djurarterna avskaffas.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet några under 1976/77 års riksmöte väckta motioner om jakt- och viltvård m. m.

Viltvården i allmänhet m. m. I motionen 119 föreslås, efter en omfattande redovisning av bl. a. vissa fakta rörande den svenska jakt- och viltvården, att en parlamentarisk utredning tillsätts för att utforma riktlinjer för den framtida viltvården. En av grundtankarna i motionen är att viltvården bör ges en mera framträdande plats inom samhällsplaneringen. En huvuduppgift för den av motionärerna åsyftade utredningen bör vara att överväga vilka åtgärder som kan skapa gynnsammare förutsättningar för viltbeståndet. Sambandet mellan viltvård och trafiksäkerhet bör beaktas, liksom konflikterna

I Riksdagen 1977178. 16 sami. Nr 2

JoU 1977/78:2

mellan viltvården och friluftslivet. Vidare bör utredningen förutsättningslöst pröva vilka skyldigheter i fråga om viltvården som i fortsättningen bör åvila markägaren/jakträttsinnehavaren. Samtidigt kan prövas vilka uppgifter som kan anförtros frivilligorganisationerna. Möjligheterna till effektivisering av jakttillsynen, eventuellt samordnad med fisketillsynen, bör vidare undersökas. Bland övriga uppgifter som enligt motionen bör åvila utredningen nämns undersökning angående möjligheten att hindra en stegring av kostnaderna för jaktarrenden och att bereda marklösa jägare flera jakttillfällen. En samlad översyn av gällande jaktlagstiftning bör även ingå i uppdraget.

Frågan om gynnsammare förutsättningar för viltbeståndet berörs också i motionen 1215, som härvidlag främst syftar till åtgärder för att minska de s. k. viltolyckorna. 1 motionen anförs att rapporterna om kollisioner mellan motorfordon och vilt varje år visar en oroande ökning. Enligt motionärerna saknas fortfarande kunskap om många väsentliga faktorer som påverkar olycksbilden. Som exempel på åtgärder i syfte att nedbringa olycksstatistiken nämns i motionen bl. a. bättre planering av nya vägar, uppsättning av stängsel vid vissa vägsträckor, en anpassad beskattning av älgstammen samt bibringande av ökade kunskaper hos trafikanterna om viltet och bättre respekt för varningsskyltar.

Utskottet vill för sin del erinra om att regeringen nyligen tillsatt en jaktoch viltvårdsberedning, som med utgångspunkt bl. a. i jaktmarksutredningens betänkande (SoU 1974:80) och remissyttrandena över denna har att behandla vissa frågor inom jakt- och viltvården. I direktiven nämns särskilt jaktvårdsområdes bildande, jaktens administration och organisation och viltvårdsområdenas konkreta utformning, m. m. Vad beträffar jägarutbildningen erinras om att naturvårdsverket fått i uppdrag att utreda vissa frågor på detta område. Enligt direktiven bör vidare möjligheterna att få till stånd en samordning av viltforskningen undersökas. De problem som sammanhänger med viltskador skall också behandlas. Dessutom framhålls att jaktförfattningarna behöver förenklas och göras mera överskådliga.

När det gäller åtgärder mot viltolyckor vill utskottet nämna att en arbetsgrupp med representanter för Svenska jägareförbundet, naturvårdsverket, trafiksäkerhetsverket och vägverket fått i uppdrag att utreda hithörande frågor. Enligt vad utskottet erfarit planerar man också inom jakt- och viltvårdsberedningen att ägna uppmärksamhet åt problemen med kollisioner mellan motorfordon och vilt.

Utskottet anser att motionen 119 innehåller åtskilliga synpunkter som förtjänar beaktande. Enligt utskottets bedömning synes motionen emellertid i väsentliga delar falla inom ramen för det uppdrag som jakt- och viltvårdsberedningen erhållit. I sammanhanget förtjänar nämnas att det enligt direktiven ankommer på beredningen att ta upp de övriga frågor inom jaktoch viltvårdsområdet som kan bli aktuella och som inte särskilt nämnts i direktiven.

I anslutning till motionen 1215 vill utskottet understryka det betänkliga

JoU 1977/78:2

i att antalet viltolyckor i trafiken kraftigt ökat under de senaste åren. Med hänsyn till den utveckling som ägt rum på området anser sig utskottet emellertid kunna utgå från att de i motionen berörda problemen kommer att uppmärksammas såväl inom jakt- och viltvårdsberedningen som i annat sammanhang.

Med hänvisning till vad här anförts finner utskottet lämpligt förorda att motionerna 119 och 1215 överlämnas till jakt- och viltvårdsberedningen för beaktande.

Säljakten. I motionen 120 kritiseras den norska säljakten. Motionären framhåller att jakten ter sig orimlig och upprörande med tanke på sälstammens utveckling i stort. Enligt motionären bör Sverige ta upp frågan om skydd för sälstammen i Nordiska rådet eller på annat sätt. Ett samråd mellan de nordiska regeringarna i denna sak ter sig angeläget för motionären.

I motionen 1219 hemställs om vissa åtgärder till skydd för sälstammen i Östersjön. Motionären erinrar om att sälstammen där starkt decimerats under de senaste åren. Detta sägs bero på bl. a. förekomsten av vissa miljögifter.

Utskottet vill till en början erinra om att jakt på säl inom svenskt territorium får ske endast med stöd av 14 5 2 mom. lagen (1938:274) om rätt till jakt. Där stadgas att den som vid yrkesfiske tillfälligtvis påträffar säl får döda och behålla djuret oberoende av vem jakträtten tillkommer, om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat. Det rör sig här om en form av s. k. skyddsjakt, som är avsedd att motverka att yrkesfisket åsamkas skador på fångst och fångstredskap m. m. genom sälens uppträdande.

I svar på fråga den 30 april 1970 angående den norska säljakten anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Ingemund Bengtsson, bl. a.:

Frågan om formerna för säljakten har redan aktualiserats bl. a. i det samarbete i fråga om jakttider m. m. som förekommer mellan de nordiska länderna. De norska myndigheterna är medvetna om problemen på detta område och är också inriktade på att djurplågeri skall hindras. Om några nya fakta om missförhållanden vid jakten av säl kommer fram, bör enligt min mening dessa tas upp till diskussion vid de fortlöpande kontakter som äger rum mellan berörda myndigheter i de nordiska länderna.

Under senare tid har de nordiska staterna och vissa Östersjöstater inlett ett omfattande samarbete med syfte att förbättra skyddet för sälstammen. På initiativ av Nordisk kollegium för viltforskning (NKV) har sälskyddssymposier hållits med representanter för bl. a. Östersjöstaterna. Från Sveriges sida deltar man aktivt i verksamheten i fråga. Vid naturhistoriska riksmuseet pågår f. n. i samverkan med naturvårdsverket vissa sälforskningsprojekt. Inom svenskt territorium har sedan senare hälften av 1960-talet inrättats flera sälskyddsområden. F. n. förbereds inom berörda länsstyrelser inrättandet av sammanlagt 12 skyddsområden på den svenska ostkusten.

JoU 1977/78:2

4 Som ytterligare en betydelsefull faktor i sammanhanget bör framhållas arbetet inom Östersjökonventionen, vilken bl. a. syftar till att motverka utsläpp av sådana miljögifter som på forskarhåll ansetts ha starkt bidragit till minskningen av sälstammen.

Utskottet vill för sin del framhålla det angelägna i att den nu berörda verksamheten fullföljs och att en fortsatt minskning av sälstammen i Östersjön kan motverkas. I sammanhanget kan emellertid också finnas anledning att understryka att yrkesfiskets intressen inte bör försummas i förevarande hänseende och att alltför rigorösa skyddsbestämmelser kan leda till en oönskad utveckling när det gäller sälskador på fiskares fångst och fångstredskap. Utskottet förutsätter att en rimlig avvägning mellan naturvårdens och yrkesfiskets intressen kan göras, t. ex. i samband med planeringen och utformningen av nya sälskyddsområden.

Enligt utskottets mening bör den verksamhet på förevarande område som berörts i det nyss anförda vara ägnad att tillgodose önskemålen i motionen 1219 och i någon mån även motionen 120. Beträffande sistnämnda motion vill utskottet dessutom nämna att den jakt på nyfödda sälungar som bedrivs i bl. a. Norge och Canada tidvis orsakat en stark opinion bland allmänheten och främst bland vissa djurskyddsorganisationer. Kritiken tycks i första hand ha åsyftat jaktmetoderna, men farhågor har också yppats för att den tillåtna beskattningskvoten skulle vara så stor att den äventyrar sälstammens fortbestånd. Utskottet utgår från att frågan om beskattning av sälstammen m. m. uppmärksammas i det nordiska samarbetet samt över huvud taget inom ramen för det internationella samarbetet till skydd för utrotningshotade djurarter.

Med vad utskotter här anfört får motionerna 120 och 1219 anses besvarade.

Produkter av utrotningshotade djurarter. 1 motionen 518 hemställs om åtgärder till skydd för de utrotningshotade djurarterna. Enligt motionärerna bör Sverige bl. a. förbjuda import av skinn och pälsverk från sådana djurarter. Förbudet bör även omfatta fall då turister önskar till Sverige införa sådana produkter.

Utskottet får erinra om att Sverige undertecknat en konvention om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, dens. k. Washingtonkonventionen. Konventionen omfattar även delar eller produkter av de åsyftade djurarterna. Regeringen har utfärdat en särskild tillämpningsförordning (1975:542), varav framgår bl. a. att lantbruksstyrelsen är administrativ myndighet i frågor angående införsel eller utförsel.

Enligt uppgift arbetar man f. n. inom Washingtonkonventionens sekretariat med att upprätta ett produktregister som skall omfattas av konventionen. I avvaktan härpå tillämpar lantbruksstyrelsen konventionsbestämmelserna i fråga om införsel av sådana föremål som kan klart konstateras härröra från de skyddade djurarterna, t. ex. skinn, pälsverk, elfenben m. m. I sådana fall tillämpas ett ansökningsförfarande, varvid bl. a. krävs export -

JoU 1977/78:2

tillstånd från det land där produkten förvärvats samt dessutom, i vissa fall, tillstånd av statens naturvårdsverk. Något undantag för föremål som medförs av t. ex. turister görs ej.

Mera detaljerade tillämpningsföreskrifter till konventionen kommer att utarbetas av lantbruksstyrelsen i samråd med bl. a. naturvårdsverket och tullverket.

Enligt utskottets uppfattning får det huvudsakliga syftet med motionen 518 anses tillgodosett genom tillkomsten av Washingtonkonventionen och den i anslutning därtill pågående verksamheten från svenska myndigheters sida. Motionen bör därför lämnas utan någon riksdagens åtgärd.

Skyddsjakt. I motionen 1223 anförs att den s. k. skyddsjakten kan ge oroande effekter i fråga om de reducerade djurarternas fortbestånd. I kritiken mot skyddsjakten har enligt motionären framhållits att det närmast innebär djurplågeri att avliva djur under våren och sommaren när det finns ungar i gryt och rede. Det finns, fortsätter motionären, fall då kungsörn, fiskgjuse och kattuggla skjutits som "hök”. Men också duvhöken är i sådan numerär att den bör fredas från skyddsjakt. De viltuppfödningsanläggningar och hönsgårdar m. m. som rätten till skyddsjakt omfattar bör enligt motionären kunna vara så inhägnade att t. ex. rovfåglar ej har möjlighet att göra åverkan.

Den av motionären åsyftade skyddsjakten innebär bl. a. att jakt på vissa, helt eller delvis fridlysta djurarter är tillåten om det behövs för att förhindra skada på anläggningar av i jaktlagstiftningen närmare angivet slag. Enligt 3 S tredje och fjärde styckena i den nu gällande jakttidsförordningen (1977:327) får sådan jakt bedrivas på rödräv, grävling, hermelin, dvärgvessla, småvessla, iller, mård och duvhök under hela jaktåret för att förhindra skada inom område för viltuppfödning, hönsgård eller därmed jämförlig anläggning. Jakten är tillåten inom ett avstånd upp till 200 m från sådan anläggning. Jakt på koltrast och stare får på motsvarande sätt bedrivas under tiden juli-september för att hindra skada inom anläggning för yrkesmässig bärodling. I fråga om rödräv och grävling är viss jakt dessutom tillåten om det behövs för att tillgodose bl. a. viltvården och lantbruket.

Utskottet vill erinra om att det i första hand ankommer på naturvårdsverket att uppmärksamma faunans utveckling och att i mån av behov föreslå åtgärder till skydd för djurarternas fortbestånd. Verket avger i detta hänseende bl. a. förslag till regeringen angående jakttider för de olika djurarterna. Beslutanderätten i angivna frågor ligger hos regeringen. Frågan om skyddsjaktens utformning torde f. ö. också falla inom ramen för den i det föregående nämnda jakt- och viltvårdsberedningens uppdrag. Utskottet finner med hänsyn till det sagda att motionen 1223 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

JoU 1977/78:2

6 Utskottet hemställer med hänvisning till det anförda att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om motionerna 1976/77:119 och 1976/77:1215,

2. anser motionerna 1976/77:120 och 1976/77:1219 besvarade med vad utskottet anfört,

3. lämnar motionen 1976/77:518 utan åtgärd,

4. lämnar motionen 1976/77:1223 utan åtgärd.

Stockholm den 30 augusti 1977

På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m), Maj Britt Theorin (s), Bertil Jonasson (c). Eric Enlund (fp), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson(s), Arne Andersson i Ljung (m). Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s). Tage Adolfsson (m), Stig Alftin (s) och Wivi-Anne Radesjö (s).

GOT AB 55695 Stockholm 1977