Med anledning av propositionen 1977/78:113 om särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder jämte motioner
Jordbruksutskottets betänkande
JoU 1977/78: 22
1977/78:22
med anledning av propositionen 1977/78:113 om särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1977/78: 113 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. godkänna de i propositionen förordade riktlinjerna för särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder,
2. medge att under budgetåret 1978/79 statlig kreditgaranti för lån till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder beviljas med sammanlagt högst 10 000 000 kr.,
3. medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder beviljas med sammanlagt högst 10 000 000 kr„
4. medge att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lantbruksstyrelsen får biträda ackord och eljest efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder,
5. till Särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder för budgetåret 1978/79 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.
I propositionen föreslås att ett särskilt stöd införs till investeringar i lantbruksföretag och verksamheter som kan ingå som en del i en yrkeskombination vid sådana företag. Sådana verksamheter är bl. a. stuguthyrning, tillsynsuppgifter och hantverk. Stödet föreslås kunna utgå inom sådana delar av inre stödområdet där det inte finns tillräcklig sysselsättning inom rimligt s. k. pendlingsavstånd. Även företag inom områden utanför inre stödområdet skall kunna komma i fråga för stöd. Stödet föreslås utgå i form av statsbidrag och kreditgarantier. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna föreslås få hand om administrationen.
Motionerna
I motionen 1977/78: 1854 av Olle Eriksson och Karl-Erik Norrby (båda c) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av rådgivningsverksamhet i de former som angivits i motionen.
I motionen 1977/78: 1855 av Svante Lundkvist m. fl. (s) hemställs
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om användningen av det särskilda stödet till jordbruksföretag m. m.,
1 Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 22
JoU 1977/78: 22
2. att riksdagen beslutar om att utnyttjandet av det särskilda stödet till lantbruksföretag m. m. skall grundas på en av länsstyrelsen i resp. län utarbetad plan.
Utskottet
Avsikten med det särskilda stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder som föreslås i propositionen är att främja sysselsättningen i de delar av vårt land där förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv är mindre goda och där som följd härav befolkningen i aktiv ålder minskar starkt. Stödverksamheten bör enligt föredraganden omfatta områden med utpräglad glesbygdskaraktär av det slag som främst förekommer inom det inre stödområdet. Områden med likartade förhållanden och problem kan emellertid finnas även utanför det inre stödområdet. Enligt föredraganden bör det ankomma på länsstyrelserna att efter beredning och förslag av lantbruksnämnd och efter samråd med respektive kommun besluta om områdesavgränsning inom inre stödområdet. Företag inom kommun eller del därav utanför det inre stödområdet avses kunna komma i fråga för stöd enligt regeringens beslut efter framställning av respektive länsstyrelse.
Stödet föreslås avse investeringar i lantbruksföretag och verksamheter som kan ingå som en del i en yrkeskombination vid sådana företag. Exempel på verksamheter som kan bedrivas i kombinerade företag är jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, rennäring, fiske, fiskodling, stuguthyrning, tillsynsuppgifter, servicearbeten, hantverk m. m. Stödet bör enligt föredraganden kunna utgå i form av statlig kreditgaranti för lån och som statsbidrag i form av avskrivningslån.
Administrationen av stödet kommer att handhas av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Föredraganden beräknar att lantbruksnämnderna för budgetåret 1978/79 behöver förstärkas med resurser motsvarande 400 000 kr., vilket belopp avses ställas till lantbruksstyrelsens förfogande genom överskridande av tionde huvudtitelns förslagsanslag Lantbruksnämnderna. Medelsbehovet i övrigt för stödverksamheten beräknas till 10 milj. kr. för vardera bidrag och lånegarantier. Ett nytt förslagsanslag under tionde huvudtiteln benämnt Särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder föreslås anvisat.
Enligt föredraganden är det angeläget att insatserna kan komma till stånd utan dröjsmål. I propositionen föreslås därför att stödet skall kunna utgå redan fr. o. m. den 1 juli 1978.
I motionen 1854 framhålls att många av de verksamheter som åsyftas med det föreslagna stödet är förenade med komplicerade planeringsaspekter. En lantbrukare, som ofta saknar erfarenheter av denna typ av verksamhet har knappast möjlighet att själv klara den nödvändiga planeringen. Här erfordras enligt motionärerna speciella rådgivnings -
Joll 1977/78: 22
resurser. Bl. a. anser man att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna bör, om så erfordras, erhålla medel för att engagera rådgivningscxpertis externt för en viss verksamhet om sådan expertis inte finns tillgänglig inom respektive institution.
Enligt motionen 1855 ansluter sig motionärerna till de motiveringar regeringen anför för det aktuella stödets utförande. Motionärerna har således inga principiella erinringar mot förslaget. Man framhåller dock vikten av att stödet används med försiktighet och förbehålls utpräglade glesbygdsområden, där andra sysselsättningsmöjligheter inte finns inom rimligt s. k. pendlingsavstånd. Stödet får enligt motionen inte ersätta andra mera konventionella sysselsättnings- och regionalpolitiska åtgärder utan skall ses som ett komplement till dessa och användas i områden där de inte ger önskat resultat. Vidare framhålls det angelägna i att stödet inte används på ett sådant sätt att rationaliseringspolitiken på jordbrukets område försvåras. Utöver dessa synpunkter av mera allmän karaktär på regeringsförslaget understryks i motionen behovet av planering av de med stödet åsyftade åtgärderna m. m. Det bör enligt motionen ankomma på respektive länsstyrelser att i samråd med berörda kommuner utarbeta de erforderliga planerna som bör innehålla dels förslag till avgränsning av stödområdena, dels förslag till lämpliga stödobjekt.
Utskottet vill för sin del framhålla det angelägna i att man genom cn aktiv regionalpolitik tar till vara alla realistiska sysselsättningstillfällen för att åstadkomma en önskvärd utveckling i de utpräglade glesbygdsområdena. Som föredraganden anför måste därvid de areella näringarna spela en huvudroll. Enligt utskottets mening kommer det nu föreslagna stödet att utgöra ett värdefullt hjälpmedel i strävandena att uppnå ett stabilt syssclsättningsundcrlag och över huvud taget förbättra situationen för befolkningen i dessa bygder. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om införande av särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder enligt de riktlinjer som anges i propositionen. I anslutning till föredragandens uttalande att omprövning av stödet bör ske vid ägarbyte (prop. s. 19) vill utskottet framhålla det angelägna i att stödformen kan tillämpas på ett sätt som underlättar även nyetablering av sådana kombinerade företag varom nu är fråga. Möjligheterna att erhålla stöd till nyetablering i glesbygdsområden får f. n. anses vara mycket begränsade. Enligt utskottets mening är det värdefullt om den föreslagna stödformen kan underlätta för t. ex. yngre familjer att genom en kombination av jordbruk och annan sysselsättning finna sin utkomst i sådana bygder där regionalpolitiska skäl motiverar åtgärder av det slag som åsyftas i propositionen.
Med anledning av de i ärendet väckta motionerna vill utskottet anföra följande.
JoU 1977/78: 22
4 Utskottet delar den i motionen 1854 framförda uppfattningen att den föreslagna verksamheten kan aktualisera krav på speciella rådgivningsresurser hos lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. Emellertid pågår f. n. genom en av lantbruksstyrelsen tillsatt arbetsgrupp en översyn av lantbruksverkets rådgivningsverksamhet i fråga om inriktning, omfattning och organisation. Arbetsgruppen har tillsatts bl. a. med särskild hänvisning till föreliggande förslag öm ökad satsning på uppbyggandet av jordbruksföretag i kombination med annan verksamhet i landets utpräglade glesbygder. Arbetsgruppen avser framlägga förslag i sådan tid att det kan ge underlag till framställning till regeringen i anslutning till anslagsäskandena för budgetåret 1979/80. Genom nu angivna översyn torde det huvudsakliga syftet med motionen 1854 kunna förutsättas bli tillgodosett utan någon riksdagens åtgärd.
Den i motionen 1855 framförda synpunkten att det särskilda stödet inte bör användas på ett sådant sätt att rationaliseringspolitiken försvåras synes inte stå i någon motsättning till regeringens överväganden i motsvarande hänseende. Av propositionen framgår nämligen att stödet i fråga inte är avsett att tillämpas i fråga om jordbruksföretag som är utvecklingsbara i den mening som avses vid prövning av stöd till jordbrukets rationalisering enligt de allmänna bestämmelserna härom. De allmänna synpunkter på regeringens förslag som framförts i motionen synes därför inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Enligt den sist nämnda motionen bör användningen av stödet föregås av noggrann planering såvitt gäller områdesavgränsning och lämpliga stödobjekt m. m. I propositionen anförs i detta hänseende bl. a. att det är angeläget att insatserna kan komma till stånd utan dröjsmål. Krav på att en särskild plan skall upprättas över de åtgärder m. m. som bör vidtas inom ett område bör därför enligt föredraganden inte ställas. Stödet bör emellertid, heter det vidare, ges på ett sådant sätt att det står i samklang med de riktlinjer för utvecklingen i länen som ges i länsplaneringen och i andra länsplaner för olika samhällssektorer.
Utskottet får framhålla att områdesavgränsningen enligt propositionen skall ske inom ramen för länsplaneringen och utifrån en regional bedömning av varje områdes sysselsättnings- och servicemöjlighetcr. Enligt föredraganden bör det ankomma på länsstyrelserna att efter beredning och förslag av lantbruksnämnd och efter samråd med respektive kommun besluta om områdesavgränsningen inom det inre stödområdet. Den i motionen framförda synpunkten att områdesavgränsningen skall föregås av planering genom länsstyrelsernas försorg får härigenom anses beaktad.
I fråga om motionärernas krav på planering av förslag till stödobjekt m. m. vill utskottet i likhet med föredraganden framhålla det angelägna i att insatserna kan komma till stånd utan dröjsmål. Enligt utskottets mening bör därför inte ställas krav på så ingående eller omfattande pia -
JoU 1977/78: 22
nering att man på grund härav riskerar att igångsättningen av de nödvändiga åtgärderna försenas. Det nu sagda torde å andra sidan inte innebära att stödåtgärderna kommer att behandlas utan någon form av planmässiga överväganden. Redan nu finns i många fall länsvis upprättade planer som kan läggas till grund för beslut om här åsyftade stödåtgärder. En sådan översiktlig planering sorn i huvudsak grundas på befintligt material behöver enligt utskottets mening inte leda till förseningar i stödverksamheten utan bör snarare få en positiv effekt. Regeringens uttalande att stödet bör ges i samklang med de riktlinjer för utvecklingen som ges i länsplaneringen och andra länsplaner ger också vid handen att, om en sådan ordning tillämpas, någon reell motsättning mellan propositionen och motionen i nu berört avseende inte föreligger. Med det anförda bör motionen 1855 i förevarande del (yrkande 2) kunna anses besvarad.
Utskottet vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på att regeringen anmält sin avsikt att våren 1979 förelägga riksdagen förslag rörande regionalpolitiken bl. a. på grundval av de förslag som sysselsättningsutredningen kommer att lägga fram. Därvid kommer frågan om de särskilda regionalpolitiska stödåtgärder sorn erfordras i de utpräglade glesbygderna att behandlas i ett sammanhang. Som föredraganden har anfört kan det då bli anledning att ompröva omfattningen av och reglerna för förevarande stöd i syfte att få till stånd en önskvärd likformighet i fråga om de regionalpolitiska insatserna. Nämnda regler omfattar även villkoren i fråga om planering.
Propositionen föranleder i övrigt inte något särskilt uttalande av utskottet.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen
1. godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder,
2. medger att under budgetåret 1978/79 statlig kreditgaranti för lån till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder beviljas med sammanlagt högst 10 000 000 kr.,
3. medger att under budgetåret 1978/79 statsbidrag till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder beviljas med sammanlagt högst 10 000 000 kr.,
4. medger att regeringen eller efter regeringens bemyndigande lantbruksstyrelsen får biträda ackord och eljest efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder,
5. till Särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder för budgetåret 1978/79 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.,
6. lämnar motionen 1977/78: 1854 utan åtgärd,
JoU 1977/78: 22
7. lämnar motionen 1977/78: 1855, yrkande 1, utan åtgärd,
8. anser motionen 1977/78: 1855, yrkande 2, besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 18 april 1978
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Bertil Jonasson (c), Eric Enlund (fp), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Tage Adolfsson (m), Ove Karlsson (s), Karl-Erik Svartberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Wivi-Anne Radesjö (s) och Ingrid Andersson (m).
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1973