Med anledning av motion om brister i strålskyddet på röntgen- och radioterapiavdelningarna
JoU 1977/78:24
Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:24
med anledning av motion om brister i strålskyddet på röntgen- och radioterapiavdelningarna
Motionen
Yrkande
I motionen 1977/78:786 av Margot Håkansson och Rolf Wirtén (båda fp) hemställs 1. att riksdagen hos regeringen begär att den samarbetsgrupp som tillsatts mellan socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet för att bl. a. utreda utbildnings- och kompetensfrågor för personal som arbetar med joniserande strålning skall påskynda sitt arbete så att förslag kan framläggas under innevarande år, 2. att riksdagen hos regeringen begär att strålskyddsinstitutets möjligheter till övervakning och kontroll av apparatur som sänder ut joniserande strålning förbättras.
Motivering
Motionärerna påpekar att det i socialstyrelsens rapport "Säkerhetsfrågor vid röntgenundersökningar - Patientstrålskyddet 1974” framkom stora brister på strålskyddsområdet, främst för patienter inom den röntgendiagnostiska verksamheten men även på läkarstationer, sjukstugor och mottagningar. De största bristerna berodde enligt rapporten på obefintlig eller bristfällig utbildning för flera av de personalkategorier som deltar vid eller beställer röntgenundersökningar samt på spridning av röntgenutrustning och apparater till små enheter utan röntgenexpertis. Från det rapporten om säkerhetsfrågorna framlades dröjde det enligt motionärerna anmärkningsvärt länge, nämligen två år, till socialstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet utgav anvisningar rörande patientsäkerheten vid röntgenundersökningar. Någon uppföljning av hur anvisningarna efterlevs har ej skett, men enligt ett svar på interpellation i denna fråga den 12 december 1977 redogjorde statsrådet Troedsson för att socialstyrelsen hade begärt yttrande från en del sjukvårdshuvudmän med anledning av uppgifter i massmedia om att bristfälligt utbildad personal tagits i anspråk för röntgenundersökningar. Något svar från berörda sjukvårdshuvudmän hade då ej inkommit.
Enligt motionärerna måste all personal som arbetar med och utsätter patienter för joniserande strålning ha erforderliga kunskaper i strålskydd och strålfysik. Kompetensregler måste utarbetas och fastställas.
Motionärerna erinrar om att socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet år 1976 bildat en samarbetsgrupp som skall syssla med bl. a. utbildnings- och kompetensfrågor samt undersöka hur utfärdade rekommendationer beaktas i
1 Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 24
JoU 1977/78:24
det praktiska arbetet. Med hänvisning till säkerhetsfrågornas stora betydelse för människors liv och hälsa hemställs i motionen att riksdagen hos regeringen begär att samarbetsgruppen påskyndar sitt arbete samt att strålskyddsinstitutets möjligheter till övervakning och kontroll av apparatur som anger joniserande strålning förbättras.
Gällande bestämmelser rörande strålskydd
1 strålskyddslagen (1958:110) finns bestämmelser angående skydd mot joniserande strålning. Med sådan strålning avses i lagen strålning från radioaktivt ämne, röntgenstrålning och till sin biologiska verkan likartad strålning (1 §). Genom senast vidtagna ändring (1976:245) har lagen gjorts tillämplig också i fråga om icke joniserande strålning.
För att bedriva radiologiskt arbete krävs enligt 2 § strålskyddslagen tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer (strålskyddsmyndigheten). Strålskyddsmyndighet är statens strålskyddsinstitut. Med radiologiskt arbete förstås i lagen arbete med radioaktivt ämne, arbete vari används röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att sända ut joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av atomenergi. För innehav av sådan utrustning eller anordning krävs tillstånd av strålskyddsmyndigheten. Inte heller får radioaktivt ämne innehas, överlåtas eller importeras utan tillstånd av denna myndighet. Tillstånd får meddelas för viss yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag.
Strålskyddsmyndigheten får enligt 3 § första stycket strålskyddslagen besiktiga lokal som är avsedd att användas i radiologiskt arbete eller för förvaring av radioaktivt ämne. Enligt paragrafens andra stycke får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, strålskyddsmyndigheten föreskriva att röntgenutrustning eller annan teknisk anordning som är avsedd att användas i radiologiskt arbete eller för förvaring av radioaktivt ämne skall besiktigas hos tillverkare eller försäljare innan anordningen avlämnas för att tas i bruk här i landet.
När tillstånd ges skall strålskyddsmyndigheten enligt 5 § första stycket strålskyddslagen meddela de villkor och övriga föreskrifter som behövs från strålskyddssynpunkt. Myndigheten får senare meddela nya eller ändrade villkor eller föreskrifter.
Den som bedriver radiologiskt arbete är enligt 10 § strålskyddslagen skyldig att, under särskilt beaktande av vac1 som föreskrivs i lagen och med stöd därav meddelade bestämmelser, iaktta allt som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan göras för att förebygga skador av strålningen. I samma paragraf åläggs envar som är sysselsatt med radiologiskt arbete att använda de skyddsanordningar som finns. Enligt 11 § är tillverkare och försäljare av röntgenutrustning eller annan teknisk anordning som kan alstra joniserande strålning skyldiga att tillse att anordningen, när den avlämnas för att tas i bruk, är försedd med nödig strålskyddsutrustning och även i övrigt ger
JoU 1977/78:24
betryggande säkerhet mot skada genom strålningen. Vidare föreskrivs skyldighet att tillhandahålla de anvisningar som behövs för installation och drift av anordningen. Den som installerar sådan anordning skall enligt 11 $ tredje stycket tillse att föreskrivna strålskyddsanordningar sätts upp.
112 § strålskyddslagen finns bestämmelser om läkarundersökning av den som utför radiologiskt arbete. Om anledning förekommer att misstänka att någon har tillfogats skada av joniserande strålning, skall den som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne ofördröjligen anmäla detta till strålskyddsmyndigheten (13 §).
Tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas enligt 14 § av strålskyddsmyndigheten och tillsynsmän. De sistnämndas verksamhet sker under myndighetens överinseende och ledning.
Statens strålskyddsinstituts uppgifter
Statens strålskyddsinstitut är såsom tidigare nämnts strålskyddsmyndighet enligt strålskyddslagen. I den egenskapen är institutet central förvaltningsmyndighet för ärenden om skydd mot joniserande och icke joniserande strålning.
Enligt gällande instruktion åligger det strålskyddsinstitutet särskilt att skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med joniserande strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biologiska strålskyddsverkningarnas och strålningsfysikens område. Det åligger vidare institutet att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom strålskyddsområdet samt samordna olika strålskyddsintressen i landet. Institutet skall vidare sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av strålning.
Pågående verksamhet m. m.
De förhållanden som åsyftas i motionen föranledde strålskyddsinstitutet att redan år 1968 tillskriva socialstyrelsen med förslag om utredning. Den utredning som i enlighet härmed tillsattes av socialstyrelsen avslutade sitt arbete år 1974 och föreslog bl. a. att en central referensgrupp för de aktuella frågorna skulle tillsättas. Ungefär samtidigt utgav institutet på eget initiativ en informationsskrift om patientskyddet vid röntgendiagnostiskt arbete, som översändes till samtliga röntgendiagnostiker och samtliga sjukhusavdelningar som kunde väntas remittera patienter för röntgenundersökning.
År 1976 utkom socialstyrelsens rekommendationer angående patientsäkerheten vid röntgenundersökningar (Socialstyrelsen anser, 1976:4). Det i motionen påtalade dröjsmålet från 1974 till 1976 föranleddes bl. a. av att socialstyrelsen sände utredningens förslag på remiss till ett stort antal instanser. Styrelsens slutliga anvisningar bygger på såväl utredningens
JoU 1977/78:24
rapport som på de många synpunkter som framkom vid remissbehandlingen. De innehåller synpunkter och förslag beträffande organisation, tillsyn och drift av röntgenverksamhet. Styrelsen framhåller bl. a. att all röntgendiagnostisk verksamhet inom ett sjukvårdsområde bör samordnas under en röntgenläkares ledning. Styrelsen understryker vikten av att personalen är ändamålsenligt utbildad för uppgiften och fortlöpande informeras om centralt eller lokalt utfärdade föreskrifter eller anvisningar. I skriften rekommenderas sjukvårdshuvudmännen att inrätta lokala röntgenkommittéer med uppgift att övervaka den röntgendiagnostiska verksamheten inom sjukvårdsområdet.
År 1976 påbörjade vidare socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet överläggningar om det fortsatta samarbetet i fråga om patientskydd m. m. Detta resulterade i att de båda myndigheterna beslöt upprätta en samarbetsgrupp med handläggare från myndigheterna och med strålskyddsinstitutets chef som ordförande. Den slutliga arbetsformen var färdig i november 1976. Samarbetsgruppen, som enligt uppgift sammanträtt fem gånger, har närmast karaktären av ett diskussionsforum. Den egentliga handläggningen av väckta frågor avses ske inom respektive myndighet. Gruppen har beslutat upprätta en expertpanel från vilken olika experter skall kunna kallas till sammanträdena, beroende på vilka frågor som diskuteras.
Expertgruppen var inte etablerad förrän i slutet av år 1977, bl. a. beroende på att ett större antal myndigheter och sammanslutningar först tillfrågades vilka representanter de ville föreslå skulle ingå i gruppen. Samtliga medlemmar i expertgruppen hade dock kallats till ett sammanträde med samarbetsgruppen i november 1977.
Samarbetsgruppen kommer enligt uppgift att behandla bl. a. frågan om utbildning av sjukvårdspersonal som utför radiologiskt arbete. Denna fråga har också varit föremål för överläggningar mellan socialstyrelsen och de fackliga organisationerna på sjukvårdsområdet.
Interpellationssvar
Statsrådet Ingegerd Troedsson besvarade den 12 december 1977 en interpellation av Margot Håkansson (fp) om arbete med joniserande strålning. Statsrådet hänvisade i sitt svar bl. a. till socialstyrelsens och strålskyddsinstitutets uppgifter och verksamhet samt till den samarbetsgrupp med expertpanel som de båda myndigheterna bildat. Gruppen skulle, framhölls det, behandla sådana frågor som tagits upp i interpellationer dvs. utbildnings- och kompetensfrågor för berörd sjukhuspersonal. Vidare skulle den undersöka i vilken omfattning utfärdade rekommendationer beträffande lokala röntgenkommittéer m. m. beaktas i det praktiska arbetet. Enligt statsrådet var målsättningen på någon sikt att allt radiologiskt arbete skulle utföras av personal med särskild utbildning för ändamålet, såsom läkare, radiofysiker, röntgenassistenter och radioterapiassistenter. I avvaktan på att
JoU 1977/78:24
man nådde detta mål var det enligt statsrådet viktigt att personalen fick god intern utbildning. Statsrådet underströk att hon på olika sätt ämnade följa det mycket viktiga och angelägna arbetet på förevarande område och vidta de åtgärder som på henne ankom när resultatet av pågående utredningsarbete förelåg.
Utskottet
I förevarande motion hänvisas till en år 1974 upprättad rapport av socialstyrelsen enligt vilken det förelåg vissa brister i fråga om strålskyddet, främst för patienter inom den röntgendiagnostiska verksamheten men även på läkarstationer, sjukstugor och mottagningar. De största bristerna uppgavs bero på obefintlig eller bristfällig utbildning för flera av de personalkategorier som deltar vid eller beställer röntgenundersökningar. Motionärerna framhåller att all personal som arbetar med och utsätter patienter för joniserande strålning måste ha erforderliga kunskaper i strålskydd och strålfysik. Kompetensregler måste utarbetas och fastställas. Motionärerna erinrar om att socialstyrelsen och statens strålskyddsinstitut år 1976 bildat en samarbetsgrupp för bl. a. utbildnings- och kompetensfrågor. Med hänvisning till säkerhetsfrågornas stora betydelse för människors liv och hälsa hemställs i motionen att riksdagen hos regeringen begär att samarbetsgruppen påskyndar sitt arbete och att strålskyddsinstitutets möjligheter till övervakning och kontroll av apparatur som avger joniserande strålning förbättras.
Utskottet vill erinra om att de grundläggande bestämmelserna om skydd mot joniserande strålning finns i strålskyddslagen (1958:110). För att bedriva radiologiskt arbete krävs tillstånd av statens strålskyddsinstitut. Med radiologiskt arbete förstås i lagen bl. a. arbete vari används röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att sända ut joniserande strålning. För innehav av sådan anordning krävs likaledes tillstånd av strålskyddsinstitutet. När tillstånd ges skall institutet meddela de villkor och föreskrifter som behövs från strålskyddssynpunkt.
1 övrigt finns i strålskyddslagen bl. a. bestämmelser om besiktning av lokaler för radiologiskt arbete, om förebyggande åtgärder mot strålskador och om skyldighet för berörd personal att genomgå läkarundersökning.
Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har frågan om strålskydd vid röntgenverksamhet särskilt uppmärksammats av närmast ansvariga myndigheter, nämligen socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet. I socialstyrelsens rapport om patientsäkerheten vid röntgenundersökningar (Socialstyrelsen anser, 1976:4) lämnas synpunkter och förslag rörande organisation, tillsyn och drift av röntgenverksamhet. Styrelsen understryker vikten av att personalen är ändamålsenligt utbildad för uppgiften och fortlöpande informeras om centralt eller lokalt utfärdade föreskrifter eller anvisningar. I skriften rekommenderas sjukvårdshuvudmännen att inrätta lokala röntgenkommittéer med uppgift att övervaka den röntgendiagnostiska
JoU 1977/78:24
verksamheten inom sjukvårdsområdet.
Den i motionen åsyftade samarbetsgruppen, som består av företrädare för de båda myndigheterna, avser bl. a. att behandla utbildnings- och kompetensfrågor för berörd sjukvårdspersonal. Gruppen har beslutat upprätta en expertpanel från vilken olika experter skall kunna kallas till gruppens sammanträden. Samtliga medlemmar i expertpanelen kallades till ett första sammanträde i november 1977.
Utskottet vill vidare erinra om att statsrådet Ingegerd Troedsson den 12 december 1977 besvarade en interpellation om arbete med joniserande strålning, varvid hon hänvisade till de båda myndigheternas och samarbetsgruppens verksamhet på förevarande område. Enligt statsrådet var målsättningen på någon sikt att allt radiologiskt arbete skulle utföras av personal med särskild utbildning för ändamålet. Statsrådet underströk att hon på olika sätt ämnade följa det viktiga och angelägna arbetet på förevarande område och vidta de åtgärder sompå henne ankom när resultatet av pågående utredningsarbete förelåg.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om säkerhetsfrågornas stora betydelse när det gäller röntgenverksamheten inom sjukvårdsområdet. Det är självfallet angeläget att den verksamhet som bedrivs i olika sammanhang för att förbättra säkerheten på förevarande område fullföljs på sådant sätt att den snarast möjligt kan leda till praktiska resultat. Med hänsyn till den positiva inställning i angivna frågor som visats från regeringens och ansvariga myndigheters sida synes motionen inte påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida. Vad särskilt gäller frågan om ökade kontroll- och övervakningsmöjligheter för strålskyddsinstitutet synes denna närmast höra samman med behandlingen av institutets budgetfrågor. I sammanhanget kan nämnas att institutet som resultat av årets budgetbehandling tillförts viss resursförstärkning, bl. a. på personalsidan.
Utskottet hemställer
att riksdagen anser motionen 1977/78:786 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 18 april 1978
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Maj Britt Theorin (s)*, Bertil Jonasson (c), Sven Lindberg (s)*, Filip Johansson (c). Åke Wictorsson (s), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Håkan Strömberg (s), Stig Alftin (s)*, Gunnar Johansson (m)*, Sven Eric Lorentzon (m), Ingrid Andersson (m) och Ylva Annerstedt (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.