Med anledning av motioner om avfallshantering
JoU 1977/78:3
Jordbruksutskottets betänkande 1977/78:3
med anledning av motioner om avfallshantering Motionerna
I motionen 1976/77:390 av Erik Johansson i Hållsta (c) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning angående möjligheterna att i kärnkraftsbyggnader som ej används för kärnkraft upparbeta farligt, kemiskt avfall.
I motionen 1976/77:851 av Karl-Erik Strömberg m. fl. (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att föreslå konkreta åtgärder i syfte att främja en framsynt avfallshantering, inriktad på återvinning av resurser.
1 motionen 1976/77:852 av Kersti Swartz och Bernt Ekinge (båda fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en landsomfattande kampanj för en bättre sophantering i hushållen i syfte att skydda sophämtarna och underlätta återanvändning av avfall.
I motionen 1976/77:1230 av Sven-Erik Nordin och Olle Eriksson (båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av samtliga lagar och förordningar som reglerar avfallshanteringen och anhåller om förslag till sådana ändringar att kommunernas möjligheter till ökad smidighet vid tillämpningen av dessa regler underlättas.
Återvinning av avfall (mot. 851 och 852)
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om återvinning och omhändertagande av avfall gjordes vid riksmötet 1975 till föremål för en ingående prövning från riksdagens sida i samband med behandlingen av vissa i prop. 1975:32 framlagda förslag i ämnet. Från såväl regeringens som riksdagens sida (JoU 1975:10) betonades i nämnda sammanhang att avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på nytt. Återanvändning måste, framhölls det, vara en ledande princip vid omhändertagande och behandling av avfall. Sparsamhet, hushållning och återanvändning borde vara grundläggande för vårt utnyttjande av naturresurser och för inriktningen av vår varuproduktion.
I sammanhanget kan nämnas att riksdagen under senare år vid ett flertal tillfallen haft att ta ställning till motioner om ökade forsknings- och utvecklingsinsatser på avfallshanteringens område. Bl. a. har motioner med förslag om inrättande av en särskild forskningsinstitution föravfallsforskning upprepade gånger prövats av riksdagen, bl. a. i samband med behandlingen av propositionen 1972:39 angående stöd till kollektiv forskning inom
1 Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 3
JoU 1977/78:3
miljövårdsområdet (JoU 1972:19). I sina av riksdagen godkända betänkanden har utskottet anfört bl. a. att de upptagna frågorna rörande avfallsproblemen är mycket betydelsefulla. Utskottet har vidare framhållit att det är uppenbart att våra kunskaper om bästa sättet att omhänderta avfall av olika slag behöver förbättras och att stora forskningsinsatser krävs för att komma till rätta med avfallsproblemen. Dessa problem kännetecknas bl. a. av att de spänner över många, delvis vitt skilda områden. Utskottet har därför funnit anledning betona vikten av att avfallsforskningen ges en tvärvetenskaplig inriktning. Med hänsyn bl. a. härtill har utskottet funnit angeläget att samarbetet mellan statens naturvårdsverk och övriga på området verksamma krafter ägnas stor uppmärksamhet, och utskottet har också förutsatt att så sker. Utskottet har i samband härmed starkt understrukit angelägenheten av att återvinningsprincipen och över huvud taget möjligheten att nyttiggöra avfall ges stort utrymme i forskningsarbetet. Utskottet har i sammanhanget framhållit att naturvårdsverket, genom att en särskild enhet för renhållnings- och avfallsfrågor inrättats vid verket, bör ha goda möjligheter att bedöma inriktningen av forskningsinsatserna mot bakgrund av en allmän överblick över avfallsområdet. I avvaktan på den fortsatta beredningen inom jordbruksdepartementet av de förslag som miljöforskningsutredningen lagt fram i sitt betänkande (Ds Jo 1974:8) har emellertid motionsyrkanden om speciella forskningsinsatser på avfallshanteringens område hittills inte ansetts böra föranleda någon särskild riksdagens åtgärd. I sammanhanget har hänvisats till den betydande verksamhet som pågått med stöd av olika forskningsanslag. Som bl. a. redovisas i utskottets betänkande 1975/76:33 p. 63 om miljövårdsforskning har i naturvårdsverkets regi bedrivits det s. k. Laxåprojektet, innefattande försök med kompostering av fast avfall. Vid lantbrukshögskolan pågår viss forskning angående möjligheten att utvinna från energisynpunkt nyttiga ämnen (gaser m. m.) ur olika sorters avfall. Hanteringen av kommunalt avloppsvatten har varit föremål för naturvårdsverkets uppmärksamhet så till vida att man studerat möjligheterna att i allt större utsträckning utnyttja slammet från avloppsreningsverken som gödnings- och jordförbättringsmedel. Enligt naturvårdsverkets anslagsäskanden planeras för innevarande budgetår två nya forskningsprojekt för att underlätta kommunernas val mellan olika metoder för omhändertagande av avfall. Det ena gäller en utvärdering av landets olika anläggningar för kompostering av slam-bark och slam-hushållsavfall och det andra en utvärdering av olika metoder för avfallsbehandling från samhällsekonomisk och miljömässig synpunkt. Samkomposteringsprojektet i Laxå beräknas ge viktig baskunskap för nämnda två projekt.
I fråga om utveckling av nya tekniska metoder må vidare erinras om att riksdagen under anslaget Stöd till avfallsbehandling m. m. för innevarande budgetår anvisat 24 milj. kr. Beslutet innebär en ökning av anslagsanvisningen med 9 milj. kr. jämfört med föregående budgetår och avser fortsatt stöd till avfallsbehandling och till försöksanläggningar för utprovande av nya
JoU 1977/78:3
tekniska metoder inom miljövårdsområdet. Såvitt avser miljöfarligt avfall avses stödet så gott som helt utgå till utvecklingsarbetet vid behandlingsföretaget SAKAB.
Vid behandlingen av motionsyrkanden i förevarande ämne förra året underströk utskottet (JoU 1976/77:10 s. 48) för sin del starkt vikten av att regeringen och berörda myndigheter och forskningsorgan verkade för ett effektivt fullföljande av de principer för omhändertagandet och behandlingen av avfall som år 1975 fastställts av riksdagen. Det var enligt utskottets mening uppenbart att våra kunskaper om bästa sättet att omhänderta avfall av olika slag alltjämt behövde förbättras och att även i fortsättningen stora forskningsinsatser krävdes för att komma till rätta med avfallsproblemen. Utskottet, som även hänvisade till uttalandet i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 att återvinning av resurser skall främjas, fann för sin del att syftet med de i ifrågavarande motion framförda yrkandena borde kunna tillgodoses utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Utskottet hemställde att riksdagen skulle anse motionen besvarad med vad nu sålunda anförts.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Översyn av bestämmelserna rörande avfallshanteringen (mot. 1230) Tidigare riksdagsbehandling m. m.
En motion med motsvarande yrkande behandlades av riksdagen vid riksmötet 1975/76. Utskottet erinrade i sitt betänkande (JoU 1975/76:44) om att en år 1974 tillsatt utredning angående översyn av hälsovårdsstadgan enligt direktiven bl. a. hade att överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att bättre anpassa bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och normalhälsovårdsordningen till renhållningslagen. Utskottet ansåg för sin del lämpligt att bl. a. ifrågavarande motion överlämnades till nämnda utredning för beaktande.
Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Enligt årets kommittéberättelse beräknas hälsovårdsstadgeutredningen slutföra sitt arbete under år 1977.
I sammanhanget kan vidare erinras om att regeringen enligt beslut den 20 januari i år tillsatt en kommitté för att se över de delar av renhållningslagstiftningen som rör den kommunala sophämtningen.
Den översyn som regeringen sålunda beslutat om har föranletts av de problem och svårigheter som uppstått vid tillämpningen av renhållningslagstiftningens bestämmelser om sophämtningen. Kommittén har fått i uppdrag att kartlägga hur denna lagstiftning tillämpas i kommunerna. Mot bakgrund av kartläggningen skall utredningen sedan pröva vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå en smidigare tillämpning av lagstiftningen. Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara att den nuvarande principiella skyldigheten
JoU 1977/78:3
för kommunerna att hämta hushållens avfall skall vara kvar också i fortsättningen.
Varje kommun bör själv avgöra hur renhållningen inom kommunen skall organiseras. Därvid bör enligt jordbruksministern beaktas att det i fråga om jordbruksfastigheter och inom utpräglade glesbygder kan föreligga förutsättningar för den enskilde fastighetsinnehavaren att själv omhänderta avfall som uppkommer på fastigheten. Utredningsarbetet skall inte bara inriktas på lagstiftningsåtgärder utan också undersöka andra lämpliga åtgärder som kan vidtas för att underlätta för kommunerna att tillämpa lagstiftningen på ett smidigt sätt. Utredningen skall enligt regeringens beslut arbeta skyndsamt.
Miljöfarligt avfall (mot. 390)
Gällande bestämmelser m. m.
Hanteringen av miljöfarligt avfall regleras numera i stort sett enligt förordningen 1975:346 om miljöfarligt avfall. Förordningen som trädde i kraft i sin helhet den 1 januari 1976 reglerar uppgiftsskyldighet, tillstånd till yrkesmässig transport på väg, slutligt omhändertagande och utförsel av miljöfarligt avfall.
Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertas yrkesmässigt endast av Svensk Avfallskonvertering AB, SAKAB, eller av den som har erhållit särskilt tillstånd från regeringen.
Industriföretag för dock behandla miljöfarligt avfall från annat företag om endast en mindre del av kapaciteten i den egna anläggningen utnyttjas. Företaget måste emellertid i god tid innan behandlingen startar ha gjort en anmälan till länsstyrelsen. Anmälningsförfarandet skall närmast ses som en kontroll av att behandlingen sker i överensstämmelse med miljöskyddslagstiftningen och att den inte strider mot bestämmelserna om SAKAB:s ensamrätt.
SAKAB startade sin nuvarande verksamhet 1976. Det ägs till 85 procent av staten och till resterande del av Kommunförbundet och industrin. SAKAB har under sitt första verksamhetsår bl. a. inköpt Terra Bona i Kvarntorp och gjort upp ett avtal med Kommunekemi i Danmark.
I förarbetena till förordningen om miljöfarligt avfall har förutsatts att kommunerna inom fem år skall utvidga det kommunala renhållningsansvaret till att också omfatta sådant avfall som förordningen är tillämplig på. Formellt är denna utvidgning möjlig genom en ändring i renhållningskungörelsen. Hittills har Stockholm, Göteborg och Ale på detta sätt utvidgat sina renhållningsmonopol.
I sammanhanget kan nämnas att det ligger i energikommissionens uppdrag att utreda alternativa energiprogram för tiden fram till 1990. Minst ett av dessa skall innebära att kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-talets
JoU 1977/78:3
mitt. Kommissionen skall upprätta en tids- och beslutsmässig plan för en sådan avveckling. I den planen torde komma att ingå överväganden om bl. a. användningen av nedlagda kärnkraftsanläggningar.
Utskottet
Utskottet behandlar i förevarande betänkande några vid riksmötet 1976/77 väckta motioner rörande avfallshantering. Motionerna berör frågor om återvinning av avfall,översyn av bestämmelserna rörande avfallshanteringen och upparbetning av kemiskt avfall.
Åteivinning av avfall. I motionen 1976/77:851 framhålls att det i vårt land trots de stora satsningar som i olika avseenden gjorts ännu återstår åtskilligt att göra på miljöskyddets och miljövårdens område. Ett område där åtgärderna enligt motionärernas mening ännu bara befinner sig i ett inledande skede utgör avfallshanteringen. Enligt motionärerna är avfallssituationen så fylld av både svåra problem och goda möjligheter att en arbetsgrupp skyndsamt bör tillsättas med uppgift att föreslå konkreta åtgärder i syfte att främja en framsynt avfallshantering, inriktad på återvinning av resurser. Behovet av återanvändning av avfall berörs även i motionen 1976/ 77:852, som dock närmast tar sikte på sophämtamas arbetsmiljö. Enligt motionen bör riksdagen hos regeringen begära initiativ till en landsomfattande kampanj för en bättre sophantering i hushållen i syfte att skydda sophämtama och underlätta återanvändning av avfall.
Utskottet vill erinra om att frågan om återvinning och omhändertagande av avfall vid riksmötet 1975 gjordes till föremål för en ingående prövning från riksdagens sida i samband med behandlingen av vissa i prop. 1975:32 framlagda förslag i ämnet. Från såväl regeringens som riksdagens sida (JoU 1975:10) betonades i nämnda sammanhang att avfall är en resurs som i största möjliga utsträckning skall användas på nytt. Återanvändning måste, framhölls det, vara en ledande princip vid omhändertagande och behandling av avfall. Sparsamhet, hushållning och återanvändning borde vara grundläggande för vårt utnyttjande av naturresurser och för inriktningen av vår varuproduktion.
Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har riksdagen vid flera tillfallen bl. a. i samband med behandlingen av olika motioner i ämnet haft anledning att ånyo understryka vikten av att återanvändningsprincipen får utgöra grundval för avfallshanteringen. Det har i sammanhanget pekats på de olika insatser som, bl. a. i naturvårdsverkets regi, vidtagits och vidtas i syfte att ernå en från samhällsekonomisk och miljömässig synpunkt ändamålsenlig avfallsbehandling.
I fråga om utveckling av nya tekniska metoder kan vidare erinras om att riksdagen under anslaget Stöd till avfallsbehandling m. m. för innevarande budgetår anvisat 24 milj. kr. för fortsatt stöd till avfallsbehandling och till försöksanläggningar för utprovande av nya tekniska metoder inom miljö -
JoU 1977/78:3
vårdsområdet. Beslutet innebär en ökning av anslagsanvisningen för ändamålet med 9 milj. kr. jämfört med föregående budgetår. I naturvårdsverkets budgetförslag för nästa budgetår yrkas på kraftigt förstärkta resurser för ifrågavarande verksamhet.
Vad särskilt gäller arbetsmiljön för sophämtarna kan erinras om att riksdagen hösten 1976 antog ett förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan, syftande till att förbättra sophämtningspersonalens arbetsförhållanden (prop. 1976/77:31, CU 1976/77:6, rskr 1976/77:96). Förslaget innebar att stadgans bestämmelser om soprum och sopnedkast ersattes med ett generellt krav att det till byggnad skall höra anordningar som möjliggör att avfall från byggnaden kan omhändertas och bortforslas på ett tillfredsställande sätt. Ändringarna, som skulle gälla nybyggen och ombyggnader, trädde i kraft den 1 juli i år. Beträffande frågan om förbättrad avfallshantering i befintlig bebyggelse har under våren 1977 en särskild arbetsgrupp verkställt vissa kompletterande utredningar, vilkas resultat redovisats i en promemoria i juni 1977 (Ds Bo 1977:1). Promemorian innehåller förslag till lag om ändring i byggnadsstadgan m. m. samt till riktlinjer för ett statligt finansieringssystem.
Utskottet finner mot bakgrund av det anförda att syftet med förevarande motioner i allt väsentligt kan förväntas bli tillgodosett utan att något särskilt initiativ nu behöver vidtas från riksdagens sida. Motionerna synes därför inte behöva föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Översyn av bestämmelserna rörande avfallshantering. I motionen 1976/ 77:1230 krävs en skyndsam översyn av samtliga lagar och förordningar som reglerar avfallshanteringen. Motionärerna hemställer att riksdagen begär förslag till sådana ändringar att kommunernas möjligheter till ökad smidighet vid tillämpningen av dessa regler underlättas.
Som redovisats i det föregående och som även berörs av motionärerna behandlade riksdagen vid riksmötet 1975/76 en motion med motsvarande yrkande. Riksdagsbehandlingen resulterade i att då ifrågavarande motion på jordbruksutskottets förslag överlämnades till den år 1974 tillsatta utredningen angående översyn av hälsovårdsstadgan för beaktande. Hälsovårdsstadgeutredningen beräknas slutföra sitt arbete innevarande år.
Vidare bör också erinras om att regeringen i januari 1977 tillsatt en kommitté för att se över de delar av renhållningslagstiftningen som rör den kommunala sophämtningen. Den beslutade översynen har föranletts av de problem och svårigheter som uppstått vid tillämpningen av lagstiftningen i förevarande avseende. Mot bakgrund av en kartläggning av nuvarande förhållanden skall utredningen pröva vilka åtgärder som behöver vidtas för att nå en smidigare tillämpning av lagstiftningen. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och om möjligt resultera i förslag före årets utgång.
Av intresse i sammanhanget är också att notera att även decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) i samband med behandlingen av natur- och miljövårdsfrågor funnit anledning att från sin utgångspunkt anlägga
JoU 1977/78:3
synpunkter på renhållningslagens bestämmelser om sophämtning.
Med hänsyn till vad här anförts finnér utskottet inte skäl påyrka någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1976/77:1230.
Hanteringen av miljöfarligt avfall. Enligt motionen 1976/77:390 bör riksdagen hos regeringen anhålla om utredning angående möjligheterna att i kärnkraftsbyggnader som ej används för kärnkraft upparbeta farligt kemiskt avfall.
Utskottet vill för sin del med stor skärpa understryka vikten av att hanteringen av miljöfarligt kemiskt avfall sker på ett från hälso- och miljösynpunkt fullt acceptabelt sätt. 1975 års riksdagsbeslut att sådant avfall skulle omfattas av det kommunala renhållningsmonopolet och tillskapandet av ett samhällsdominerat behandlingsföretag för behandling och långtidsförvaring av miljöfarligt avfall syftade till att skaffa samhället bättre insyn i och kontroll av samtliga led i hanteringen av sagda avfall. Som anförts i det föregående är det nämnda behandlingsföretag, SAKAB, som i princip har ensamrätten till det slutliga yrkesmässiga omhändertagandet av miljöfarligt avfall. Inom företaget pågår enligt vad utskottet inhämtat ett intensivt planerings- och utredningsarbete för att ge underlag för investeringar och andra åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för omhändertagandet av ifrågavarande avfall. Förhållanden av den art som nyligen uppenbarats i Teckomatorp i Skåne motiverar bl. a. att strävandena att bygga upp en effektiv organisation för omhändertagandet av miljöfarligt kemiskt avfall fullföljs med all kraft. Enligt riksdagens beslut synes det dock närmast åvila SAKAB:s styrelse att ta ställning till frågan om den närmare planeringen rörande behandlingsanläggningarna, även sådana som åsyftas i motionen 1976/77:390.
Vad särskilt gäller frågan om utnyttjandet av oanvända kämkraftsanläggningar för ändamålet åvilar det, som i det föregående redovisats, energikommissionen att utreda alternativa energiprogram för tiden fram till år 1990. Minst ett av alternativen skall avse successiv avveckling av kärnkraften. Det får förutsättas att kommissionen i nämnda sammanhang även måste komma in på överväganden om bl. a. användningen av nedlagda kämkraftsanläggningar.
Enligt utskottets mening bör nu behandlad motion kunna anses besvarad med vad utskottet anfört.
JoU 1977/78:3
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen
1. lämnar motionerna
a. 1976/77:851 och
b. 1976/77:852 utan åtgärd,
2. lämnar motionen 1976/77:1230 utan åtgärd,
3. anser motionen 1976/77:390 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 18 oktober 1977
På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister (m), Maj Britt Theorin (s). Bertil Jonasson (c), Filip Johansson (c), Åke Wictorsson (s), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s). Stig Alftin (s), Ove Karlsson (s), Kerstin Anér (fp) och Sven Eric Lorentzon (m).
GOTAB 55813 Stockholm 1977