Med anledning av motion om en industri för tillverkning av försvarsmateriel i Boden

NU 1977/78:10

Näringsutskottets betänkande 1977/78:10

med anledning av motion om en industri för tillverkning av försvarsmateriel i Boden

Ärendet

1 motionen 1976/77:398 av Eivor Marklund (vpk) och Alf Lövenborg (vpk) hemställs att riksdagen uttalar sig för en lokalisering av industri för framställning av materiel för militära ändamål till Boden.

Motionen

Sysselsättningsläget i Norrbottens län och situationen i den s. k. Fyrkanten - Luleå, Piteå, Älvsbyn och Boden - motiverar att alla projekt som syftar till ökad sysselsättning prövas, säger motionärerna. De erinrar om att Bodens kommun i Länsprogram 1970 har fört fram förslag om lokalisering av större statliga industrier till länet för tillverkning av materiel bl. a. för försvaret. Då flera tunga förband är förlagda till Boden finns det underlag för en industri där motorfordon, delar av sådana eller annan materiel för militära ändamål kan tillverkas, anser motionärerna. En industri med anknytning till de befintliga militära förbandens behov av olika slags materiel skulle dessutom, anför de, om så behövs kunna omställas till produktion av materiel för allmänt behov.

Vissa uppgifter om sysselsättningsläget och befolkningsutvecklingen i Norrbottens län

Riksdagen beslutade år 1970 om vissa riktlinjer för sysselsättnings- och regionalpolitiken. Med riksdagsbeslutet som grund har industriministern den 3 mars 1977 utfärdat allmänna föreskrifter och riktlinjer för länsstyrelsernas fullföljande av länsplanering (LP) 1974. Enligt dessa skall det planeringsunderlag som togs fram till LP 1974 ses över successivt, så att ett aktuellt underlag erhålls. Med utgångspunkt bl. a. i det aktualiserade planeringsunderlaget skall länsstyrelsen göra en fortlöpande utvärdering av åtgärder för att lösa regionala problem och förverkliga uppställda regionalpolitiska mål. Resultatet av länsstyrelsens uppföljning och utvärdering skall sammanställas i en årlig rapport.

1 den rapport som länsstyrelsen i Norrbottens län har lämnat den 15 september 1977 redovisas i fråga om sysselsättningsläget bl. a. följande.

Antalet förvärvsarbetande med en veckoarbetstid på minst 20 timmar ökade under perioden 1970-1975 med 10 000-11 000. Ökningen torde vara

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 10

NU 1977/78:10

den största för någon femårsperiod efter kriget. Norrbotten uppvisar också den i relativa tal största ökningen av samtliga län. Bakom den stora ökningen ligger expansion inom länets basindustrier, främst NJA. Förden i absoluta tal största delen av ökningen svarar emellertid tjänstesektorn. Detta framgår inte minst av att antalet sysselsatta kvinnor ökat med ca 7 500 jämfört med en ökning på drygt 3 000 för männen. Bakom denna ökning liggerden expansion som den offentliga sektorn genomgått, den befolkningstillväxt som skett i länet och sist men inte minst en omfattande ökning av deltidsarbetet.

Beträffande industrisysselsättningen lämnas bl. a. följande uppgifter.

Antalet förvärvsarbetande har ökat från ca 23 000 år 1970 till ca 26 200 år 1975. En fortsatt ökning prognostiseras för 1980-talet. Antalet sysselsatta inom industrin beräknas år 1980 uppgå till ca 26 800 och år 1985 till ca

29 500.

Ökningen hittills under 1970-talet stämmer väl med vad som förutsågs i LP 1974. Antalet industrisysselsatta har ökat med över 3 000. För ökningen svarar främst de statliga industrierna i länet. NJA har genom de utbyggnader som påbörjades 1972 ökat antalet anställda med 1 600-1 700 till över 5 000. Gruvorna, där LKAB är det helt dominerande företaget, har ökat antalet sysselsatta med 800-900 till ca 8 000. För den återstående delen av tillväxten svarar främst verkstadsindustrin och till en mindre del trä- och massaindustrin.

Uppskjutandet av Stålverk 80-projektet innebär att den mycket kraftiga fortsatta sysselsättningsexpansion som förutsågs i LP 1974 inte kommer till stånd under prognosperioden.

För länets nyckelbranscher förutses - avrundat - följande antal förvärvsarbetande år 1980 (siffror för år 1970 inom parentes): gruvor 8 600 (7 100), järnverk 4 800 (3 500), trä, massa 4 900 (4 700).

Inte minst dagens konjunkturbild gör framtidsbedömningarna osäkra. LKAB har stora avsättningssvårigheter, som till en del också hävdas vara strukturellt betingade. Bedömningen för gruvindustrin kan därför sägas vara optimistisk. Den bygger framför allt på att konjunkturen skall vända men även på att LKAB t. ex. genomför den diskuterade investeringen i ett kulsinterverk i Kiruna.

De skogsbaserade industriernas expansionsmöjligheter antas begränsade av den knappa råvaran. Några större förändringar i antalet sysselsatta antas ej före år 1980/81. För länets tunga branscher räknas totalt sett sysselsättningen ligga på oförändrad nivå fram till 1980/81. För delar av verkstadsindustrin anses en viss ökning sannolik. Antalet förvärvsarbetande inom näringsgrenen industri beräknas därför öka något.

Prognoserna i LP 1974 angav industrisysselsättningen i länet år 1980 till

30 500. Bedömningarna pekar nu mot en industrisysselsättning på 26 800. Bortfallet av Stålverk 80 motsvarar direkt 2 300 förvärvsarbetande. Härtill kommer att antalet anställda vid NJA beräknats minska med 500-600. Resterande del av differensen mellan prognoserna förklaras främst av de

NU 1977/78:10

indirekta effekter på övrig industri som Stålverk 80 beräknades föra med sig.

Bedömningarna för 1980-talet kan, säger länsstyrelsen, i dagens läge ses som spektakulära. För att den antagna omfattande industritillväxten skall bli verklighet erfordras en betydande utbyggnad av NJA.

Beträffande befolkningsutvecklingen i länet påpekas bl. a. att länets folkmängd har ökat från 255 000 år 1970 till 266 000 år 1976. Ökningen har varit större än vad som svarar mot födelseöverskotten, och fr. o. m. år 1973 har länet haft inflyttningsöverskott. Länsstyrelsen framhåller att det i första hand är näringslivsutvecklingen i Luleå som har burit upp befolkningsökningen. Folkmängden i kommunen har ökat med så mycket som 8 500. Som tidigare nämnts har utvecklingen i Luleå resulterat i en ökning av arbetskraftspendlingen som är större än beräknat. I första hand Piteå men även Älvsbyn och i viss mån även Boden och Kalix har härigenom haft en befolkningsökning större än beräknat. Utvecklingen i övriga kommuner svarar i stort mot vad som har förutsetts i LP 1974. Som undantag kan möjligen Överkalix betecknas, där befolkningsminskningen varit något större än beräknat, och Pajala, där folkmängden förutsågs minska ännu snabbare än den gjort. För denna kommun förklaras detta av att förvärvsfrekvenserna ökat särskilt lite.

För år 1980 resulterar översynen i en folkmängd som med ca 12 000 understiger folkmängden i LP 1974 och som jämfört med dagens folkmängd innebär en minskning. Detta beror på att Stålverk 80-projektet har skjutits upp. Trots i stort oförändrad dagbefolkning i Luleå väntas folkmängden där öka något. Ökningen motsvarar i stort födelseöverskotten. Återverkningarna av stagnationen i Luleå väntas bli påtagliga i grannkommunerna främst till följd av minskad pendling. 1 samtliga fall förutses begränsade befolkningsförändringar. Den skisserade utvecklingen efter 1980 inrymmer, anför länsstyrelsen, stora osäkerhetsmoment. Befolkningsökningen för länet som helhet bygger på att Fyrkanten genom expansion av stålindustrin i Luleå ånyo kommer in i en tillväxtfas.

Det planeringstal för folkmängden i Bodens kommun om 33 250 som redovisades i LP 1974 byggde enligt länsstyrelsen på att pendlingen till Luleå skulle öka mycket kraftigt. När de näringslivsmässiga förutsättningarna för en fortsatt ökning av pendlingen saknas framstår den i LP 1974 föreslagna planeringsnivån som för hög. En betydande nedskärning av planeringsnivån har därför vidtagits för kommunen.

Kommunen räknar i sitt remissyttrande över länsstyrelsens rapport med att pendlingen till Luleå kommer att fortsätta att öka. Planeringsnivån bör enligt kommunen ligga i intervallet 31 000-32 000.

NU 1977/78:10

4 Utredningsverksamhet m. m.

Norrbottendelegationen

För att lämna förslag om konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget i Norrbottens län tillsattes i december 1976 en särskild delegation, Norrbottendelegationen (I 1976:04; ordförande: landshövding Ragnar Lassinantti).

I direktiven anges bl. a. följande:

Delegationens arbete bör inriktas på konkreta projekt som kan öka antalet arbetstillfällen i länet. I första hand bör arbetet koncentreras på industrisektorn. Delegationen bör kontakta företag inom och utom länet för att utröna önskemål och krav för en expansion resp. etablering inom Norrbottens län, samt att lämna förslag till sysselsättnings- och produktionsbefrämjande åtgärder. Ett lämpligt tillvägagångssätt synes vara att genom överläggningar med tänkbara intressenter föra fram konkreta etablerings- och expansionsprojekt. Härvid bör delegationen hålla intim kontakt med anslagsbeviljande myndigheter så att i förekommande fall dessa skall kunna bedöma möjligheterna att erbjuda ekonomiskt stöd.

Någon särskild industribransch bör inte utpekas för delegationens här nämnda insatser. Det finns inte heller anledning att avgränsa insatserna till kustområdet eller länets större tätorter. Delegationen bör vara obunden i detta hänseende. Det är dock angeläget att sådan industriell verksamhet inom metallsektorn etableras i Luleåområdet som i väsentlig grad bygger på en vidareförädling av NJA:s produktion. Delegationen bör se som en av sina väsentliga uppgifter att få till stånd en sådan förädlingsverksamhet. Delegationen bör vidare ägna särskild uppmärksamhet åt frågor om sysselsättning för kvinnor.

Bland de olika uppslag som Norrbottendelegationen arbetar med märks projektet "Nya verkstäder i Norr”. Detta projekt, som bedrivs vid högskolan i Luleå, syftar till att skapa nya varaktiga arbetstillfällen genom startande av nya och utvidgning av befintliga företag med normala krav på lönsamhet. Verksamheten begränsas till mekanisk verkstadsindustri i Norrbotten.

Sysselsättningsutredningen

Sysselsättningsutredningen (A 1974:02; ordförande: förbundsordförande Lars Sandberg) utreder frågan om den långsiktiga sysselsättningspolitiken. Utredningen har i december 1975 avgett ett delbetänkande (SOU 1975:90) Arbete åt alla. Sitt slutbetänkande bör den enligt direktiven lämna i anslutning till den reviderade långtidsutredningen 1975 (LU 75), dvs. i början av år 1978.

Utredningen har enligt tilläggsdirektiv i maj 1976 fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för att effektivisera nuvarande regionalpolitiska medel som är inriktade på att direkt påverka industri- och serviceföretag inom den privata sektorn. Enligt direktiven bör utredningen i det fortsatta

NU 1977/78:10

utredningsarbetet behandla bl. a. frågan om behovet av förändringar eller anpassningar av stödområdesprincipen mot bakgrund av den regionala utvecklingen under de senaste åren. Utredningen bör även överväga behovet av och formerna för andra kriterier för fördelning av stödet än den nuvarande geografiska indelningen. Den skall därvid beakta behovet av att stödet även fortsättningsvis koncentreras till industrifattiga områden som särskilt behöver stöd. I direktiven påpekas att de regionalpolitiska stödinsatserna har koncentrerats till industriell eller industriliknande verksamhet och därvid huvudsakligen riktats mot investeringsverksamheten. Sysselsättningsutredningen skall också se över de stödformer som är avsedda för den privata tjänstesektorn och de administrativa funktionerna inom industrin. Den skall även fortsätta att behandla frågor rörande möjligheterna till en mer direkt koppling av det regionalpolitiska stödet till den sysselsättningsökning som kan uppnås i de enskilda företagen.

Delegationen för etableringsfrågor

1 december 1976 träffades ett avtal mellan regeringen och Sveriges industriförbund om samråd i lokaliseringspolitiska frågor. Överenskommelsen innebär att industriföretag med minst 500 sysselsatta (sammanlagt ca 150 koncerner/företag) fortlöpande skall informera regeringen om sina planer för de närmaste åren rörande sysselsättnings-, lokaliserings- och investeringsfrågor. Syftet med samrådet är att skapa förutsättningar för att de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för regional- och sysselsättningspolitiken beaktas på ett tidigt stadium av företagens planeringsprocess. Delegationen för etableringsfrågor svarar för kontakterna och överläggningarna med de enskilda företagen. I en särskild arbetsgrupp bestående av representanter för arbetsmarknads-, budget- och bostadsdepartementen diskuteras riktlinjerna för verksamheten. En speciell referensgrupp med representanter för de viktigaste intresseorganisationerna avses skola tillsättas för att få möjlighet till insyn i och påverkan på delegationens verksamhet. Under hösten 1977 planeras liknande avtal ingås med Kooperativa förbundet och Lantbrukarnas riksförbund rörande deras industriföretag.

Utskottet

I Boden är flera tunga militära förband förlagda. Detta ger enligt motionärerna tillräckligt underlag för tillverkning av motorfordon, delar av sådana eller annan materiel för militära ändamål. Motionärerna önskar att riksdagen skall uttala sig för att en industri för framställning av materiel för militära ändamål lokaliseras till Boden.

En samlad bedömning av behovet av åtgärder för att lösa regionala problem och förverkliga uppställda regionalpolitiska mål sker inom ramen för länsplaneringen. Länsstyrelserna har i uppdrag bl. a. att successivt aktualisera

NU 1977/78:10

det planeringsunderlag som togs fram till länsplanering 1974 och att fortlöpande utvärdera olika regionalpolitiska åtgärder. Länsstyrelsen i Norrbottens län har inte fört fram förslag om sådana lokaliseringspolitiska åtgärder som förordas i motionen.

Sysselsättningsläget i Norrbottens län motiverar särskilda insatser för att tillföra länet nya sysselsättningstillfällen genom en utbyggd industriell verksamhet. I detta syfte har också en särskild delegation - Norrbottendelegationen - tillsatts med uppgift att lämna förslag om konkreta åtgärder som kan förbättra sysselsättningsläget i länet. Vidare har till Norrbottens Järnverk AB(NJ A) knutits ett investmentbolag som genom att utnyttja NJA:s resurser skall medverka till en ny industriell utveckling i Norrbotten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla realistiska projekt som syftar till att öka antalet arbetstillfällen i länet bör prövas. Utskottet utgår från att så sker i länsplaneringsarbetet och arbetet med att utforma de regionalpolitiska medlen. Det finns enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att göra någon särskild framställning till regeringen med anledning av motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:398.

Stockholm den 27 oktober 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m). Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Holger Bergqvist (fp), Wivi-Anne Radesjö (s). Erik Johansson i Hållsta (c), Sivert Andersson (s), Rune Johansson i Ljungby (s) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).

GOTAB 55856 Stockholm 1977