Med anledning av motion om hushållning med naturresurserna

NU 1977/78:13

Näringsutskottets betänkande 1977/78:13

med anledning av motion om hushållning med naturresurserna Ärendet

I motionen 1976/77:1254 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär initiativ tor en bred folkrörelsekampanj om hushållningsfrågorna,

2. hemställer att regeringen uppdrar åt konsumentverket att inrikta sitt program Allmän information på en hushållande konsumtion.

Motionen

En allmän utgångspunkt tor motionärernas resonemang och förslag är de problem som följer av den allt snabbare förbrukningen av världens totala naturresurser. Den ökande konsumtionen per capita i den industrialiserade världen svarar i högre grad än befolkningsökningen för denna utveckling. Motionärerna anser att de problem som den industrialiserade världens länder nu står inför kan hänföras till en överproduktion av förnödenheter. Härmed avses att i-världen konsumerar för mycket av de naturresurser som inte är outtömliga. De anför vidare att den tekniska utvecklingen har inneburit att produktionen och livsföringen i det industrialiserade samhället har förändrats ”från ett naturnära agrarsamhälle till ett onaturligt, ibland t. o. m. naturfientligt, tekniskt samhälle”. Strukturutvecklingen har alltså fortskridit med hänsyn endast till ekonomisk tillväxt och utan hänsyn till miljöförändringar, resursförbrukning och mänskliga behov. Ett alternativ hade varit, anser motionärerna, att utveckla en ”mjuk teknik som lever med naturen i stället för emot naturen”. Energikrisen 1973-1974 har dock lett till en viss omvärdering av den nuvarande samhällsstrukturen, menar motionärerna. Många människor har blivit medvetna om att en begränsning av produktionen är nödvändig. Målet för en framsynt politik måste enligt motionärerna vara att hushålla med icke förnyelsebara naturresurser. Detta kan ske genom dels ökat sparande, dels ökad återvinning, dels ökad produktion av förnyelsebara resurser. T vå vägar för att få fram ett ökat sparande skisseras. En väg är att, inom den nu existerande samhällsstrukturen, lära människor att iaktta en naturlig sparsamhet. Som exempel härpå nämns bl. a. följande åtgärder: att släcka lampor i rum som inte används, att sänka temperaturen i vissa allmänna lokaler, att minska bilåkandet. ”Om vi hade lite mindre av det vi inte behöver och lite mer av det vi behöver så kunde vi vara rikare även om vi hade mindre”, säger motionärerna. De tänker sig även att ett ökat sparande

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 13

NU 1977/78:13

kan erhållas genom att samhället förändras och får en struktur som befrämjar hushållning med naturresurser.

I fråga om återvinning och återanvändning av produkter påpekas i motionen att såväl mängden av avfall som resursförbrukningen skulle kunna minskas om kapitalvaror och vissa förbrukningsartiklar producerades med sikte på en ökad varaktighet.

Förslag till olika åtgärder för att åstadkomma en bättre användning av resurser förs fram. En hushållningsplan bör upprättas. I denna bör insatta åtgärder värderas i vad avser sysselsättning, resursförbrukning och kostnader. Vad gäller de ekonomiska styrmedel som kan komma i fråga anser motionärerna att det f. n. är mest angeläget att förändra den privata konsumtionens inriktning. En differentierad mervärdeskatt eller ett system med punktskatter borde därför prövas. Ytterligare en åtgärd som motionärerna förordar är att riktlinjerna för samhällsplaneringen utformas så att småskalighet och decentralisering i samhälle och näringsliv befrämjas. Vidare bör samhället öka insatserna för information om hushållning med naturresurser. Detta skulle kunna ske genom att folkrörelserna får ett kraftigt ökat stöd. Även om samhället skulle ställa mycket stora resurser tili förfogande för en folkrörelsekampanj för att informera om de långsiktiga hushållningsfrågorna, skulle en sådan kampanj vara liten i förhållande till den ständigt pågående kampanj för konsumtionskulturen som bedrivs i press, etermedia, direktreklam och varuhusens skyltfönster, säger motionärerna. De understryker dock att det inte är en sänkning av konsumtionen eller en minskning av den ekonomiska omslutningen som eftersträvas utan en förändring av konsumtionens inriktning så att denna kommer att bättre överensstämma med resurspolitiska mål.

Gällande bestämmelser om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet Statsbidrag

till studiecirkelverksamhet utgår enligt bestämmelserna i förordningen(1963:463)om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1974:455, ändrad senast 1977:548), den s. k. folkbildningsförordningen. Enligt dessa bestämmelser kan för allmänna studiecirklar statsbidrag utgå till kostnader för ledare och studiematerial med högst 46 kr. per studietimme under budgetåret 1977/78. Därtill kan för allmänna studiecirklar i vissa ämnen, s. k. prioriterade cirklar, ett schablonberäknat tilläggsbidrag utgå med 15 kr. per studietimme. Sammanlagt kan alltså utgå högst 61 kr. per studietimme.

De prioriterade studiecirklarna är bl. a. cirklar i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap på högst grundskolans nivå samt cirklar i hemspråk för invandrare.

Statsbidrag fastställs och betalas ut av skolöverstyrelsen, som också utfärdar anvisningar om hur folkbildningsförordningen skall tillämpas.

NU 1977/78:13

3 Pågående studiecirkelverksamhet i energifrågor

Riksdagens beslut med anledning av propositionen 1976/77:107 om hushållning med energi i byggnader m. m.(CU 1976/77:32, rskr 1976/77:244) innebär bl. a. att medel får ställas till förfogande för studiecirkelverksamhet i energifrågor med inriktning på energiförbrukningen inom bostadsbeståndet.

Enligt föreskrifter som regeringen har lämnat i maj 1977 får skolöverstyrelsen disponera högst 1 600 000 kr. i form av särskilt konferens- och materialbidrag för cirkelledarutbildning, materialframställning m. m. avseende studiecirkelverksamhet i energifrågor med ovan nämnda inriktning under budgetåret 1977/78. Dessa medel belastar reservationsanslaget B 11 under bostadsdepartementets huvudtitel, Vissa energisparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m.

Vidare får skolöverstyrelsen bevilja bidrag med 400 kr. för sådan genomförd studiecirkel i energifrågor med inriktning på energiförbrukningen inom byggnadsbeståndet som är berättigad till statsbidrag enligt förordningen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet samt regeringens beslut den 12 maj 1977 om statsbidrag till studiecirklar i energifrågor. Studiecirkel i energifrågor räknas till de prioriterade studiecirklarna.

Viss verksamhet inom konsumentverket

Konsumentverket anger i sin anslagsframställning för budgetåret 1978/79 att det övergripande målet för verksamheten är att ”stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden”. Bland verkets olika arbetsuppgifter framhålls särskilt energifrågor som berör hushållen. Verket påpekar att det i en rapport till regeringen hösten 1976 angav en rad områden inom hushållssektorn där det avsåg att vidta åtgärder för bättre energihushållning. Vidare anförs att arbete som avser sådana åtgärder nu pågår på flera håll i verket. Av intresse i detta sammanhang är regeringens vidare åtgärder beträffande verkets förslag att möjligheter skall öppnas att förbjuda produkter som förbrukar avsevärt mer energi än andra, till funktionen likvärdiga produkter.

I fråga om konsumentupplysningen i traditionell mening anför verket att erfarenheten har visat att den endast till en del kan fullgöra sina huvudsakliga funktioner. Till dessa räknas bl. a. ändring av konsumenternas attityder till och kunskaper om sin konsumtion samt påverkan på tillverkare och distributörer av de varor och tjänster som är föremål för konsumentupplysning. Verket anser att det inte är tillräckligt många konsumenter som blir informerade och att enbart upplysning heller inte förslår att påverka hela näringslivet i tillräcklig omfattning för att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Näringslivets samlade reklamkostnader per år torde enligt

NU 1977/78:13

verket uppgå till ca 3 000 milj. kr. Konsumentverkets information motsvarar f. n. en nettokostnad i storleksordningen milj. kr. per år (inkl. löner). Den av partsintressen oberoende samhällsinformationen i samband med köp av varor och tjänster utgör alltså endast någon promille av näringslivets egen, partsbundna information.

Verket anför vidare följande. Tillkomsten av bestämmelserna i marknadsföringslagen om informationsplikt i reklam innebär att samhället i princip har fått tillgång till alla kommersiella medier som används vid marknadsföring av varor och tjänster. Kvantitativt har detta en avgörande betydelse som komplettering till den traditionella konsumentupplysningen när det gäller att nå alla konsumenter. Emellertid krävs betydande resurser för att intentionerna bakom bestämmelserna om informationsplikt skall kunna förverkligas. Resurser för hithörande omfattande uppgifter har verket emellertid inte tilldelats då den nya marknadsföringslagen trädde i kraft.

Konsumentverket tillhör de myndigheter som deltar i utrednings- och försöksverksamheten med programbudgetering inom statsförvaltningen. Verkets förvaltningskostnadsanslag är indelat i tre huvudprogram: Marknadsinriktade aktiviteter, Systeminriktade aktiviteter och Allmän information. Målet för det sistnämnda programmet är att sprida kännedom om förhållanden av allmänt konsumentpolitiskt intresse, exempelvis kampanjer om hushållningsekonomiska frågor, om ny lagstiftning på det konsumenträttsliga området och om konsumentverkets egen verksamhet. Programmet är indelat i delprogram för förlaget, presstjänsten, tidskriften Råd och rön samt kampanjer m. m. För innevarande budgetår disponerar programmet Allmän information ca 8 milj. kr.

Stöd till utbildning i konsumentfrågor lämnas även över programmet Systeminriktade aktiviteter. Verksamheten inom detta program är inriktad på att stödja konsumenterna genom påverkan av vissa inte minst i ett längre perspektiv väsentliga funktioner och serviceformer. Delprogrammet Utbildning, som riktar sig bl. a. till ungdomsskolan, högskolan och vuxenutbildningen, skall medverka till förbättrad utbildning i konsumentfrågor i syfte att skapa självständigt tänkande och kritiskt värderande konsumenter. Detta delprogram svarar dessutom för verkets utbildning av kommunala och regionala tjänstemän på konsumentområdet och för uppgifter i anslutning till verkets stöd till konsumentforskning, studieförbundens konsumentpolitiska verksamhet m. m.

Konsumentverket påpekar att ett synnerligen viktigt medel för att påverka företagen är de riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning som verket enligt instruktionen har att utforma. Bland de riktlinjer som verket har utfärdat märks riktlinjer för information om nya bilars energiförbrukning. Dessa skall tillämpas fr. o. m. 1978 års modeller.

Enligt sin planering för perioden 1977/78-1982/83 avser verket att inom delprogrammet bevaka livslängd, ekonomi och energiförbrukning hos främst personbilar och fritidsbåtar.

NU 1977/78:13

5 Vissa utredningar m. m.

Konsumentverket fick i oktober 1975 i uppdrag att belysa sambandet mellan den privata konsumtionens sammansättning och energiförbrukningen i samhället. Därvid uppdrogs åt verket att lämna redovisning för arbetets fullgörande och eventuella förslag till fortsatta åtgärder på området.

I rapporten Hushållens energikonsumtion, som avlämnades till handelsdepartementet i december 1976, har konsumentverket redogjort för sitt hittillsvarande arbete på området. Vidare anges åtgärder som skulle syfta till att begränsa energiförbrukningen i hushållen. Dessa är dels sådana som verket självt kan vidta, dels sådana-bl. a. lagstiftning-som måste prövas av andra organ.

Konsumentverket fick i april 1977 i uppdrag att fortsätta arbetet med frågor rörande hushållens energikonsumtion. Arbetet skulle ta sikte på att genom bl. a. kontakter med företag och information till konsumenterna skapa förutsättningar för en rationellare energianvändning i hushållen. Verksamheten borde ses som ett naturligt led i verkets bevakning av förhållandena på olika varu- och tjänsteområden.

Energikommissionen (1 1976:05; ordförande: generaldirektör Ove Rainer) har i uppdrag att förbereda statsmakternas nästa beslut rörande energipolitiken. I direktiven anges att kommissionens huvuduppgift är att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till år 1990. Kommissionen är oförhindrad att därjämte också redovisa synpunkter och förslag avseende ett längre tidsperspektiv. Kommissionens redovisning bör ha formen av alternativa energiprogram för tiden fram till år 1990.

Vid utarbetandet av alternativt sammansatta försörjningssystem bör kommissionen enligt direktiven göra en bedömning av möjligheterna att förse Sverige med energi av olika slag. Denna måste göras mot bakgrund av dels utvecklingstendenserna internationellt, t. ex. i fråga om olja, naturgas, kol och kärnbränsle, dels de inhemska förutsättningarna för primärenergiproduktion och för produktion av elektrisk energi, fjärrvärme m. fl. sekundära energiformer. Det krävs även, uttalas det, en bedömning av utsikterna till nya tekniska lösningar och system samt till utnyttjande av energislag som hittills inte har haft någon nämnvärd betydelse i Sverige. Särskilt intresse bör ägnas åt möjligheterna att utnyttja de förnyelsebara energikällorna.

En central uppgift för kommissionen skall vara att utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Kommissionen skall vidare undersöka de medel som står till buds för att påverka energikonsumtionen. Till de väsentliga frågor som här bör belysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra väsentliga frågor gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till investeringar med förbättrad energihushållning som syfte.

NU 1977/78:13

6 I direktiven anges vidare att det är angeläget att kommissionen analyserar konsumtionsutvecklingen samt hittills vidtagna hushållningsåtgärder och anger, sektor för sektor, vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas.

Energisparkommittén (1 1974:05; ordförande: f. d. generaldirektör Erik Grafström) har i uppdrag att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser i fråga om energisparande. Kommittén skall även vid behov planera och genomfora egna informationsåtgärder i energibesparande syfte.

Till näringspolitiska rådet knöts våren 1975 en arbetsgrupp för råvarufrägor (ordförande: ekon. lic. John Ekström). I denna arbetsgrupp ingår representanter för industrin och för de anställdas organisationer. Arbetsgruppen har inte haft ambitionen att utarbeta ett råvarupolitiskt program. I stället har den vid sina sammanträden diskuterat ett antal problem med råvarupolitisk anknytning, både i syfte att komma fram till slutsatser och i syfte att låta gruppens medlemmar utbyta åsikter och redogöra för sina olika ståndpunkter. Arbetsgruppen har den 25 september 1977 avlämnat rapporten (Ds I 1977:8) Råvaror och råvarupolitik - underlag för svenska bedömningar.

Det till sekretariatet för framtidsstudier knutna projektet Resurser och råvaror har nyligen avslutats. Inom projektets ram har en rad delrapporter utarbetats, bl. a. Förnyelsebara råvaror, Havet och havsresurserna, Något om naturresurser och ekonomi, Politik och råvaror, Återvinning av råvaror. En sammanfattande rapport med titeln Resurserna, samhället och framtiden publiceras i december 1977.

De nordiska samarbetsministrarna tillkallade år 1975 en styrgrupp för att ”utreda den nordiska råvaru- och resurssituationen och undersöka möjligheterna till ett närmare samarbete för att dra största möjliga nytta av tillgängliga resurser”. Styrgruppen har år 1976 lagt fram betänkandet (NU 1976:26) Nordisk råvare- og resursutredning. I november 1977 har den avlämnat rapporten Nordisk råvare- og ressourceudredning-en praecisering af nogle samarbejdsmuligheder.

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har i uppdrag att utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineralråvaror dels förden närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2000. Prognosen skall omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. Vidare skall utredningen överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov.

Inom statens industriverk pågår en rad mineralutredningar. Diabasutredningen skall ta fram underlag för planeringen av råvaruförsörjningen för den diabasanvändande industrin, dvs. främst den som tillverkar mineralull och makadam. Alunskifferutredningen skall göra en analys av förutsättningarna på längre sikt för brytning av alunskiffer. Kalkstensutredningen har gjort en inventering av områden där brytning kan tänkas bli aktuell. Resultatet har

NU 1977/78:13

redovisats i promemorian (SIND PM 1977:9) Kalksten och dolomit i den fysiska riksplaneringen. Sand- och grusutredningen skall göra en allmän översikt av landets grusförsörjning och särskilt granska möjligheterna till en ökad utvinning av sand och grus från havsområden.

Interpellationssvar

Statsrådet Britt Mogård besvarade den 15 mars 1977 (RD 1976/77:86 s. 186) en interpellation av Bengt Börjesson i Falköping (c) om behovet av undervisning i skolan om behovet att tillvarata naturresurserna. Frågan gällde om statsrådet ville medverka till att eleverna i skolan meddelas kunskaper om behovet och värdet av att våra naturresurser tas till vara på ett bättre sätt än vad som nu sker.

I sitt svar erinrade statsrådet om uttalandet i regeringsförklaringen att sträng hushållning måste ske med naturtillgångarna samt att tekniken måste anpassas till kraven på en god miljö och ett samhälle i ekologisk balans. Statsrådet anförde vidare att skolan är ett viktigt medel att nå ut med information om ekologi- och hushållningsfrågor. I svaret lämnades en redogörelse för skolans insatser på området, och statsrådet konstaterade att områdena energiförsörjning och materialomsättning är i hög grad aktuella i skolundervisningen.

Utskottet

I motionen diskuteras problem som följer av den nu pågående förbrukningen av världens totala naturresurser. Motionärerna anser att en framsynt politik måste syfta till att åstadkomma en samhällsstruktur som leder till hushållning med icke förnyelsebara naturresurser. De understryker dock att de inte syftar till en sänkning av konsumtionen eller en minskning av den ekonomiska omslutningen. Däremot bör konsumtionens inriktning förändras så att den kommer att bättre överensstämma med resurspolitiska målsättningar. Motionärerna önskar att regeringen skall dels initiera en bred folkrörelsekampanj om hushållningsfrågorna, dels uppdra åt konsumentverket att inrikta sitt program Allmän information på en hushållande konsumtion.

Frågor som rör tillgång på och utnyttjande av olika råvaror behandlas f. n. - som framgår av redogörelsen i det föregående - i en rad utredningar. En bred studiecirkel verksamhet kring energipolitiska frågor kommer enligt statsmakternas beslut våren 1977 (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32) att igångsättas under våren 1978.

De frågor om olika vägar för att åstadkomma en bättre balans vid utnyttjandet av Sveriges och världens totala råvarutillgångar som motionärerna tar upp är otvivelaktigt väsentliga. En förändring av konsumenternas och samhällets inställning till förbrukningen av ändliga resurser förutsätter en omsorgsfullt förberedd information och genomgripande diskussioner som

NU 1977/78:13

når ut till många. Härför krävs ett omfattande kunskapsunderlag. När resultatet av nu pågående utredningar inom resurs- och råvaruområdet föreligger bör det finnas bättre förutsättningar än vad f. n. är fallet för bl. a. en studieverksamhet enligt motionärernas förslag. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att jordbruksministern nyligen har aviserat att en utredning på miljö- och naturresursområdet skall tillsättas. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att göra en sådan framställning till regeringen som motionärerna föreslår.

Med anledning av motionärernas önskemål att konsumentverket skall ge ett av sina tre huvudprogram en speciell inriktning vill utskottet påpeka att verkets uppgift är att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Detta övergripande mål styr inriktningen av verkets tre huvudprogram: Marknadsinriktade aktiviteter, Systeminriktade aktiviteter och Allmän information. Inom dessa program söker verket att på olika sätt påverka konsumenternas attityder till och kunskaper om sin konsumtion.

Konsumentverket har fått i uppdrag att belysa sambandet mellan den privata konsumtionens sammansättning och energiförbrukningen i samhället. Inom ramen för detta uppdrag skall verket bl. a. genom kontakter med företag och information till konsumenterna skapa förutsättningar för en rationellare energianvändning i hushållen. Utskottet anser inte att en förändrad inriktning av konsumentverkets program Allmän information i den riktning som motionärerna föreslår är motiverad.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:1254.

Stockholm den 8 november 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c). Ingvar Carlsson (s), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s) och Holger Bergqvist (fp).

GOTAB 55894 Stockholm 1977