Med anledning av motion om översyn av leasingsystemet för personbilar

NU 1977/78:17

Näringsutskottets betänkande 1977/78:17

med anledning av motion om översyn av leasingsystemet för personbilar

Ärendet

I motionen 1976/77:973 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av leasingsystemet.

Motiveringen för yrkandet återfinns i motionen 1976/77:971 om vissa åtgärder för att främja effektivare användning av personbilar. Denna motion har behandlats av skatte- och näringsutskotten i betänkandena SkU 1976/ 77:32 och NU 1976/77:24.

Motionen

Motionärerna anför att leasingsystemet bör uppmärksammas i samband med att åtgärder för att främja effektivare användning av personbilar diskuteras. De påpekar bl. a. att ca 10 % av antalet nyregistrerade bilar i Sverige år 1975 utgjordes av leasingbilar, en kategori som utgör en snabbt stigande andel av vår bilpark. Leasingsystemet inbjuder med nuvarande utformning knappast till minskad bensinförbrukning, uttalar de. Systemet innebär också orättvisor genom de förmånligare villkor som gäller vid inköp i form av rabatter, avdragsrätt för mervärdeskatt och särskilda regler för avdrag vid beskattningen för den som begagnar sig av leasingbil.

Nuvarande omfattning av billeasing

Begreppet billeasing - långtidsuthyrning - används vanligen för att beteckna uthyrning av bilar för längre tid än ett år. Billeasing bedrivs i Sverige dels av särskilda - vanligen bankerna närstående - leasingbolag, dels av företag inom bilhandeln.

År 1972 tillkallades leasingutredningen för att utreda vissa frågor om långtidsuthyrning av motorfordon och släpvagnar. Utredningens uppdrag slutfördes hösten 1975 genom att betänkandet (Ds K 1975:11) Bil-leasing avlämnades. En sammanfattning av dess huvudinnehåll lämnas i ett följande avsnitt.

Två olika varianter av leasing förekommer, nämligen direkt och indirekt leasing. Med direkt leasing förstås sådana transaktioner där tillverkare eller andra leverantörer marknadsför sina produkter genom hyresavtal som tecknas direkt med kunderna. Ofta diskonteras avtalen hos en bank eller ett finansieringsföretag. Detta är den vanligast förekommande formen inom

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 17

NU 1977/78:17

bilhandeln. Vid indirekt leasing - som inom bilhandeln kommit till användning huvudsakligen i fråga om lastbilar-överlåter leverantören äganderätten till produkten, mot kontant betalning, till ett leasingbolag med vilket kunden tecknar hyresavtal.

Antalet uthyrningsbilar ökade under perioden 1960-1974, då det totala bilbeståndet fördubblades, från 600 till 39 300. Vid slutet av sistnämnda år var 32 400 (82 %) av dem långtidsuthyrda. Den helt övervägande delen av dessa, 31 700, utgjordes av personbilar. Utvecklingen under den senaste tioårsperioden framgår av tabell 1.

Tabell 1. Antal personbilar för yrkesmässig långtidsuthyrning

Ar

Antal

1 500

2 700

5 200

12 900

20 300

24 500

27 000

31 700

43 300

66 000

Källa: Ds K 1975:11 s. 50 samt uppgifter från försäkringsinspektionen.

Av tabell 1 framgår att antalet leasingbilar (personvagnar) har ökat kraftigt under 1970-talet. Detta belyses också av uppgifter om antalet nylevererade leasingbilar. För personbilar har leasingutredningen för åren 1971-1974 redovisat följande uppgifter (tabell 2). Förhållandet till antalet nyregistrerade personbilar anges i procent.

Tabell 2. Antal levererade leasingbilar (personbilar)

År

Levererade leasingbilar Antal Andel av nyregist- rerade personbilar

14 269

7,2 %

12 884

5,8 %

15 101

7,7 %

16 356

6,3 96

Källa: Ds K 1975:11 s. 51.

Inom AB Bilstatistik - vars egen statistik dock inte täcker hela leasingmarknaden - uppskattas antalet levererade leasingbilar (personvagnar) år

NU 1977/78:17

1975 till ca 25 000 och år 1976 till ca 35 000, vilket svarar mot 9 resp. 11 96 av antalet nyregistrerade personbilar. Leasingbilarnas andel av personbilsbeståndet har alltså ökat klart under de två senaste åren.

Enligt leasingutredningen förekommer här i landet långtidsförhyrning knappast annat än inom företagssektorn. Utredningen uppskattade att 30-40 96 av de företagsägda personbilarna år 1974 finansierades genom leasing. Enligt en nyligen framlagd prognos över personbilsmarknaden 1977-1985 (Handelsbankens småskriftserie nr 10) uppgick företagens andel av nyregistreringarna av personbilar år 1974 till 38 96 (och hushållens till 62 96). För vart och ett av åren 1975 och 1976 anges företagens andel till 43 96.

Leasingutredningen

Direktiven år 1972 för leasingutredningen anknöt till uttalanden av kommunikationsminister Norling i propositionen 1972:81 med förslag till kungörelse om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik, m. m.

Utredningen skulle behandla främst tillståndsgivningen, fördelningen av det trafikrättsliga ansvaret mellan uthyrare och hyresman samt frågan hur leasing bör behandlas i ett eventuellt utbyggt system med kreditrestriktioner vid avbetalningsköp av tyngre fordon.

I betänkandet (Ds K 1975:11) Bil-leasing föreslog utredningen att den som långtidsförhyr ett fordon skall - på samma sätt som en avbetalningsköpare - betraktas som ägare i trafiklagstiftningens och vägtrafikskattelagstiftningens mening. Detta innebär att vid leasing hyresmannen skall antecknas som ägare till fordonet i bilregistret och svara för de olika skyldigheter som följer med fordonsinnehavet. Att företag tillhandahåller bilar för längre tid åt sina anställda bedömde utredningen inte bli ett fall som skulle innefattas i de nya reglerna, eftersom nyttjanderätten torde bero av anställningsförhållandet och således inte avse bestämd tid.

Skäl att behovspröva uthyrningsrörelse ansåg utredningen enbart föreligga vid korttidsuthyrning, eftersom långtidsuthyming av bilar enligt utredningen inte kan anses ha någon inverkan på den yrkesmässiga trafiken. Inte heller lämplighetsprövning av uthyrare ansåg utredningen ha någon betydelse vid leasing.

Något förslag om hur leasing bör behandlas i ett eventuellt utbyggt system med kreditrestriktioner vid avbetalningsköp av bilar lade utredningen inte fram.

Remissinstanserna har i huvudsak anslutit sig till utredningens bedömningar. Betänkandet övervägs f. n. inom kommunikationsdepartementet.

NU 1977/78:17

4 Utredningsarbete inom energikommissionen

Inom energikommissionen (I 1976:05) har expertgruppen för energihushållning i oktober 1977 publicerat rapporten (Ds 1 1977:12) Energibesparingar inom transportsektorn. I denna rapport, som är avsedd att ligga till grund för vidare överväganden inom kommissionen, redovisas alternativa möjligheter att spara energi inom transportsektorn fram till år 1990, varvid expertgruppen något berör betydelsen av billeasing från energihushållningssynpunkt.

Under rubriken Slutsatser och förslag anför expertgruppen bl. a. följande (s. 162):

År 1975 var närmare hälften av samtliga nyregistreringar av personbilar att hänföra till juridiska personer. En person som har tillgång till firmabil eller leasingbil väljer ofta en större bil än om vederbörande själv finansierar köpet och kör dessutom sannolikt bilen på ett mindre energibesparande sätt. Genom att förändra förutsättningarna för privatpersoner att för eget bruk använda firma- eller leasingbil torde det vara möjligt att dels få till stånd en övergång till inköp eller leasing av mindre och energisnåla personbilar, dels påverka antalet firmabilar och leasade bilar.

Expertgruppen lägger avslutningsvis fram vissa sammanfattande slutsatser beträffande lämplig inriktning av det fortsatta arbetet. Härvid uttalas bl. a. (s. 180) att transportsektorns energiförbrukning kan begränsas genom olika ekonomiska styrmedel. Det finns enligt expertgruppen behov av att ytterligare granska och analysera olika åtgärder och effekter av dessa. Bland tänkbara åtgärder nämner expertgruppen ändrade förutsättningar för privatpersoner att disponera firma- eller leasingbil.

Tidigare behandling i riksdagen av ärenden med anknytning till motionen, m. m.

Skatteutskottet behandlade våren 1977 två motioner med yrkanden om att vägtrafiklagstiftningen och skattelagstiftningen skulle ses över i syfte att främja samåkning till och från arbetsplatsen (SkU 1976/77:32). I fråga om översyn av skattelagstiftningen fann utskottet att resultatet av 1972 års skatteutrednings (Fi 1972:02) arbete borde avvaktas. Beträffande den begärda översynen av vägtrafiklagstiftningen framhöll utskottet att gällande regler inte hindrar en ökad samåkning till och från arbetsplatsen och att syftet med ifrågavarande motion således redan torde vara tillgodosett. På förslag av utskottet avslog riksdagen motionerna.

1 betänkandet NU 1976/77:24 (punkt 10) behandlade näringsutskottet våren 1977 ett motionsyrkande av innebörd att riksdagen skulle uttala sig för att ett pågående forskningsprojekt om samåkning skulle få fortsatt stöd. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att det organ som ansvarar för ifrågavarande projekt avsåg att lämna fortsatt stöd. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.

I detta sammanhang kan också erinras om att näringsutskottet hösten 1976

NU 1977/78:17

behandlade (NU 1976/77:2) en motion med hemställan om utredning och åtgärder för åstadkommande av en rättvis prissättning vid uthyrning av bilar. Motionärerna hade kritiserat det rabattsystem som tillämpas inom biluthyrningsbranschen. Utskottet fann - bl. a. med hänsyn till att konsumentverket hade uppmärksammat förhållandena inom branschen - inte anledning att föreslå riksdagen att företa någon åtgärd med anledning av motionen, och denna avslogs av riksdagen. - Efter överläggningar mellan konsumentverket och Motorbranschens riksförbund har sedermera antagits Allmänna villkor för korttidsuthyrning av fordon. Dessa villkor, som trädde i kraft den 1 september 1977, innehåller bestämmelser om bl. a. fordonets brukande och skötsel, uthyrarens och hyresmannens ansvar, ersättningsfordon (vid trafikskada m. m.), reparation, hyra, försäkringar, återlämnanderätt och uppsägning.

Utskottet

Enligt motionen bör riksdagen - som ett led i åtgärder för att främja en effektivare användning av personbilar - uttala sig för en översyn av leasingsystemet.

Leasingbilarna utgör, som motionärerna framhåller, en ökande andel av landets bilpark. Det är bekant att man inom bilbranschen befarar att detta förhållande kan komma att skapa vissa avsättningsproblem.

Vissa aspekter på billeasing har utretts av leasingutredningen, vars betänkande (Ds K 1975:11) Bil-leasing efter remissbehandling är föremål för överväganden inom regeringskansliet. De energihushållningsaspekter som motionärerna pekar på har uppmärksammats inom ramen för energikommissionens (1 1976:05) pågående arbete. Utskottet vill även erinra om att regeringen nyligen har bemyndigat industriministern att låta analysera alternativa utvecklingsvägar för svensk bilindustri och att statens industriverk har fått i uppdrag att som ett led i denna analys utreda vissa frågor rörande den svenska bilindustrin.

Motionärernas synpunkter har alltså redan uppmärksammats i skilda sammanhang. Utskottet ser därför ingen anledning för riksdagen att uttala sig för en översyn av leasingsystemet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1976/77:973.

Stockholm den 22 november 1977

På näringsutskottets vägnar FRITZ BÖRJESSON

NU 1977/78:17

6 Närvarande: Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Lilly Hansson (s), KarlAnders Petersson (c). Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Sivert Andersson (s), Pär Granstedt (c) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).

.

GOTAB. Stockholm 1977