Med anledning av motion om villkoren för belåning och återköp av enskild försäkring
NU 1977/78:29
Näringsutskottets betänkande 1977/78:29
med anledning av motion om villkoren för belåning och återköp av enskild försäkring
Ärendet
1 motionen 1976/77:1250 av Grethe Lundblad m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning angående villkoren för belåning och återköp av enskild försäkring.
Motionen
Motionärerna framhålleratt försäkringssparande! betraktas som en tillgång såväl för den enskilde försäkringstagaren som för samhället. De erinrar om att det totala försäkringssparande! har ökat under den senaste tioårsperioden men anser att utvecklingen på vissa områden inom försäkringsbranschen ger anledning till oro och därför bör undersökas. Det gäller i första hand det ökade antalet återköp av försäkringar och den ökade belåningen av försäkringar. Vid återköp av försäkring påverkas, anför motionärerna, det allmänna kostnadsläget, eftersom försäkringsberäkningen bygger på ett kollektivt ansvarstagande inom gruppen av försäkringstagare inom varje försäkringsform. Anskaffningskostnaderna är, påpekas det, på grund av ersättning till ackvisitionspersonal och för försäkringens uppläggning störst i början. Dessa kostnader beräknas generellt och fördelas på försäkringens hela löptid. Motionärerna föreslår vissa åtgärder i syfte att neutralisera och motverka belastningen på försäkringsadministrationen genom det stora antalet återköp - för år 1974 anges dessa uppgå till en tredjedel av det samma år nytecknade försäkringsbeloppet. De tänker sig dels att avdraget för anskaffningskostnader skulle höjas vid uträkning av återköps värdet, dels att storleken på ackvisitionsersättningen till personal skulle bli beroende av att försäkringen inte annullerades under ett visst antal år.
Beträffande belåningen av försäkringar tar motionärerna särskilt upp effekterna av de s. k. livlånen. Dessa innebär för försäkringstagaren att dennes kostnader är uträknade med hänsyn till skattelättnader på grund av avdragsrätt för såväl låneränta som viss del av premien. Vidare medverkar den på försäkringen belöpande återbäringen till att kostnaden för försäkringen blir låg. De anser att försäkringssumman blir helt fiktiv, då vid eventuellt dödsfall endast en med lånet reducerad försäkringssumma utbetalas. Då försäkringssparande! anses vara en sparform som på grund av sin långsiktiga och trygghetsfrämjande utformning skall premieras av samhället genom låg beskattning av försäkringsbolagen och avdrag för
1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 29
NU 1977/78:29
premiebetalning vid beskattning av försäkringstagare måste, säger motionärerna, de företeelser kring försäkringar som de har tagit upp analyseras närmare. Ytterligare en fråga som enligt motionärerna bör undersökas är om inte den omfattande låneverksamheten och försäkringsbolagens stora kapitalplaceringar har så stor inverkan på kreditmarknaden att även försäkringsbranschen borde falla under lagen om kreditpolitiska medel.
Gällande rätt m. m.
Enligt 9 yj lagen (1948:433) om försäkringsrörelse skall för livförsäkring grunder upprättas beträffande bl. a. beräkning av försäkringspremier och premiereserv, försäkringstagares rätt till återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos bolaget samt verkan av underlåten premiebetalning.
I 267 § stadgas att grunderna för försäkringstagares rätt till återköp av fribrev skall ange villkoren för åtnjutande av dylik rätt samt innehålla regler för beräkning av återköps- och fribrevsvärden.
I 268 § föreskrivs att grunderna för belåning av försäkringsbrev hos försäkringsbolaget skall ange villkoren för belåning samt innehålla bestämmelser om lånevärde, räntefot och verkan av underlåten räntebetalning.
Vissa uppgifter om försäkringsbranschen
Enskild försäkring säljs i Sverige av försäkringsbolag som är antingen aktiebolag eller ömsesidiga bolag. Viss personförsäkring meddelas också av understödsföreningar.
År 1975 fanns det 648 enskilda försäkringsbolag, av vilka 53 var riksbolag. Dessa dominerar den enskilda försäkringsmarknaden. Av de 15 riksbolag som meddelar livförsäkringar var 6 aktiebolag och 9 ömsesidiga bolag.
Den enskilda försäkringsverksamheten omfattar i dag ett stort antal försäkringsgrenar, vilka kan indelas på olika sätt.
På livförsäkringsområdet skiljer man i lagen (1927:77) om försäkringsavtal mellan kapital- och livränteförsäkring. Kapitalförsäkringen avser vanligen ett engångsbelopp, men den kan vara avtalad att utgå i poster. Den skiljer sig då emellertid från livränteförsäkringen genom att antalet poster är bestämt medan antalet poster vid livränteförsäkring beror av någons livstid. Inom livförsäkringsområdet skiljer man vidare mellan å ena sidan riskförsäkringar, som utfaller endast om dödsfall inträffar inom viss avtalad försäkringstid, och å andra sidan sparförsäkringar, som utfaller vid den försäkrades död eller när han uppnår viss ålder.
En annan indelningsgrund inom livförsäkring är den som sammanhänger med skilda livförsäkringars olika skattemässiga behandling. Jämlikt anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen skall en livförsäkring vara konstruerad på visst sätt för att anses som pensionsförsäkring i lagens mening. Avdrag får då göras i självdeklarationen för hela premien för
NU 1977/78:29
försäkringen under det att utfallande belopp är skattepliktig inkomst för mottagaren. Annan försäkring är kapitalförsäkring i kommunalskattelagens mening (K-försäkring). För sådan försäkring får avdrag för premie ske endast inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget, under det att utfallande belopp inte inkomstbeskattas.
Förtidsannullering av försäkringar
Annullation av försäkring kan ske på begäran av försäkringstagaren i form av återköp av försäkring. Förtidsannullation kan även innebära att premieskyldig försäkring byts ut mot premiefri försäkring (fribrev).
Av försäkringsinspektionens år 1977 utgivna redovisning Enskilda försäkringsanstalter 1975 (SOS) framgår att beståndet av individuell kapitalförsäkring med sparmoment under år 1975 minskade med 358 milj. kr. på grund av dödsfall och uppnådd utbetalningsålder samt med 1 306 milj. kr. på grund av förtidsannullationer. 1 fråga om försäkring med sparmoment har annullationerna minskat i stort sett alla år utom 1970. Preliminära uppgifter om det totala förtidsannullerade beloppet tyder på en påtaglig ökning av detta under 1976.
I betänkandet (SOU 1972:29) Konsumentupplysning om försäkringar, avgivet av statens konsumentråds försäkringsutredning, behandlas bl. a. vissa problem rörande förtidsannullationer. Utredningen anför bl. a. följande.
Tidiga annullationer, dvs. annullationer av försäkringar för vilka premier erlagts för mindre än tre år, är en företeelse som kan tyda på någon form av missförhållande, och såväl bolag som försäkringstagare har intresse av att reducera antalet. Hög annullationsnivå medför höga administrationskostnader. En förtidsannullation kan emellertid vara helt motiverad. Försäkringsbehovet kan t. ex. ha upphört på grund av ändrade familjeförhållanden. Vissa förtidsannullationer är således att betrakta som normala.
Ett par undersökningar som utfördes i början av 1960-talet tyder på att annullationer som sker i samband med nyteckning av försäkring med samma försäkringstagare då utgjorde mellan 1/4 och 1/5 av de totala förtidsannullationerna. En väsentlig del av dessa utgjordes av övergång till gruppförsäkringar. Då gruppförsäkringsbeståndet ökat markant sedan dess är det mycket sannolikt att denna annullationsorsak under senare år haft stor betydelse för den totala annullationsnivån.
En del annullationer sker i samband med nyteckning av individuell försäkring i annat bolag. Undersökningarna tyder dock på att denna del är av liten omfattning.
En mycket stor del av annullanterna - de nämnda undersökningarna tyder på 75-80 % - tecknar inte någon ny försäkring. Denna stora andel inbegriper såväl fall där en förändrad situation gjort försäkringen omotiverad som sådana fall där ingen avgörande förändring av sådant slag ägt rum. ”För höga
1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 29
NU 1977/78:29
premiekostnader” och ”dålig ekonomi” uppgavs som grundläggande annullationsorsaker i nämnda undersökningar. Antingen fanns det inte utrymme för premien i hushållets ekonomi eller också utnyttjade man försäkringen som likviditetsreserv. Annullationer av den senare typen kan vara ett uttryck för någon form av missförhållande, men kan också innebära ändrade konsumtionspreferenser hos försäkringstagaren, trots att försäkringsskyddet i och för sig kan anses ha varit behövligt.
Att försäkringstagaren när som helst under avtalstiden kan annullera sin försäkring är en fördel i jämförelse med köpeavtal av mera bindande karaktär. Tidiga återköp av sparlivförsäkringar är dock oekonomiska för försäkringstagaren, eftersom premien under början av avtalstiden åtgår till att täcka startkostnaderna för en mera omfattande produkt än den som faktiskt kommit att utnyttjas. Förlusten blir mindre, om annullationen gäller en riskförsäkring på samma belopp.
Belåning av livförsäkringar
Livförsäkring som i beskattningshänseende är av kapitalförsäkringstyp kallas K-försäkring. De premier för K-försäkring som försäkringstagaren betalar till försäkringsgivaren ingår inte i försäkringstagarens skattepliktiga förmögenhet enligt förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.
K-försäkring kan belånas hos försäkringsgivaren inom ramen för sitt återköpsvärde. Enligt de s. k. grunder som enligt försäkringsrörelselagen skall finnas för livförsäkringsanstalter medges inte en omedelbar belåning i anslutning till försäkringens tecknande. Karenstiden är f. n. fem år. Karenstid för belåning av K-försäkring gäller inte försäkring med försäkringsbelopp på högst 25 000 kr.
I betänkandet (Ds B 1977:4) Kapitalförsäkring m. m. har livförsäkringsskattekommittén (LSK) lämnat uppgifter om utvecklingen under senare år av belåningen av försäkringar hos försäkringsbolaget. Följande tabell visar lånebelopp mot säkerhet i försäkringsbrev vid utgången av varje år:
Ar
Milj.
kr.
År
Milj. kr.
nominellt
reellt
nominellt
reellt
1 243
1 095
1 225
1 064
1 215
1 008
1 216
1 165
1 123
LSK påpekar att när försäkring belånas skulden är avdragsgill vid förmögenhetsbeskattningen medan värdet av försäkringen - som utgör säkerhet för lånet-inte utgör skattepliktig förmögenhetstillgång. Kommittén finner denna ordning principiellt otillfredsställande. Den erinrar om att låneräntan är avdragsgill vid inkomsttaxeringen medan försäkringsinnehavet
NU 1977/78:29
inte föranleder någon direkt inkomstbeskattning hos försäkringstagaren för beräknad ränta eller återbäring på försäkringskapitalet. Förmånen av att försäkringen inte förmögenhetsbeskattas är emellertid, framhåller LSK, lika stor vare sig försäkringen belånats eller ej.
Av den statistik över belånade försäkringar som har inhämtats från försäkringsbolagen framgår att ca 85 % av den totala belåningen i bolagen avser försäkringar med lånebelopp överstigande 25 000 kr. Dessa försäkringar utgör i sin tur endast drygt 20 % av det totala antalet belånade försäkringar. Tar man hänsyn till att försäkring enligt försäkringsbolagens grunder ej får belånas under de första fem åren efter tecknandet och till det förhållandet att de flesta större försäkringar, särskilt av vissa typer, erfarenhetsmässigt tecknas i avsikt att de skall belånas efter fem år, torde sannolikt belånade försäkringar vara dominerande bland de större försäkringarna.
Livförsäkringsskattekommitténs förslag
LSK har i sitt ovannämnda betänkande föreslagit en inkomst- och förmögenhetsbeskattning av belånade K-försäkringar. Kommittén anför sammanfattningsvis följande.
Den förmånliga behandling som K-försäkringar sedan gammalt ges i beskattningshänseende motiveras av en önskan att stimulera försäkringssparande!. Kommittén anser att sparandet går förlorat i den mån en försäkring belånas och förordar därför viss förmögenhetsbeskattning av belånade försäkringar. Eftersom försäkringstagarens premiereserv förräntas hos försäkringsgivaren även vid belåning anser kommittén vidare att belåningen också skall föranleda viss inkomstbeskattning.
Vid förmögenhetsbeskattningen skall i första hand lånesumman tas upp som skattepliktig tillgång. Vid belåning hos försäkringsgivaren är det tekniska återköpsvärdet lånetak. Har försäkringen inte belånats upp till det tekniska återköpsvärdet tas alltså endast lånesumman upp som skattepliktig förmögenhetstillgång. Belånas försäkringen däremot hos annan än försäkringsgivaren kan den utgöra säkerhet för ett lånebelopp som överstiger det tekniska återköpsvärdet. Kommittén föreslår att skatteplikten i sådant fall begränsas till sistnämnda värde. Skatteplikt föreslås inträda när K-försäkring ensam eller tillsammans med annan sådan försäkring utgör säkerhet för gäld på sammanlagt mer än tre basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
När det gäller inkomstbeskattningen föreslår kommittén likaså att endast K-försäkringar som belånats för högre belopp än tre basbelopp beskattas. Också här föreslås en sammanläggningsregel som innebär att skatteplikt inträder om en eller flera försäkringar utgör säkerhet. Som intäkt tas upp ett belopp som för helt år motsvarar viss procent av lånesumman. Om det tekniska återköpsvärdet är lägre än lånesumman skall dock detta ligga till grund för intäktsberäkningen. Riksskatteverket föreslås årligen fastställa
NU 1977/78:29
tillämplig procentsats med ledning av diskontot. 1 underlaget för intäktsberäkningen skall endast den del av lånesumman respektive det tekniska återköpsvärdet som överstiger tre basbelopp tas med.
Tre ledamöter har reserverat sig mot kommitténs förslag - bland dem motionären Grethe Lundblad. Reservanterna anser att inkomst- och förmögenhetsbeskattning av K-försäkringar inte bör begränsas till enbart belånade försäkringar utan bör omfatta samtliga K-försäkringar.
Alla K-försäkringar som är återköpsbara utgör, säger reservanterna, en kapitaltillgång som i likhet med kapitalplaceringar i t. ex. fastigheter eller obligationer kan frigöras till viss del och intill återköpsvärdet utgör ett direkt tillgängligt kapital som när som helst kan omsättas i kontanter. Kförsäkringar har stundom större värdebeständighet än t. ex. sparande i aktier. Dessa förhållanden - möjlighet att vid behov snabbt frigöra kapital samt viss värdebeständighet - utgör starka motiv för att alla K-försäkringar av någon storlek skall förmögenhetsbeskattas. Om en försäkring återköps innefattar utbetalningen som regel också överränta på de av försäkringsgivaren placerade medlen.
Reservanterna anser att en beskattning av endast belånade försäkringar rimmar illa med principen att ett förmögenhetsvärde bör beskattas om det ensamt eller tillsammans med andra skattepliktiga tillgångar överstiger viss summa för skattskyldig person, f. n. 200 000 kr. En belånad försäkring innebär i och för sig inget förmögenhetsvärde inom ramen för lånet, då lånesumman kan ha förbrukats av försäkringstagaren. Å andra sidan är det enligt reservanternas mening rimligt att säga sig att mot det vid förmögenhetsbeskattningen avdragsgilla lånet borde svara en skattepliktig tillgång avseende försäkringen på minst samma belopp. Det synes ligga i försäkringsbolagens intresse att genom beskattning begränsa belåning av försäkringar. Från skattemässig synpunkt är det av intresse att förmögenhetstillgångar i försäkringar beskattas.
Reservanterna hävdar att mycket talar för att skattefriheten för Kförsäkringar som förmögenhet betraktade har ökat intresset för denna form av kapitalplacering. Dessa har också visat sig ge god vinst på insatt kapital i form av återbäring. Reservanterna anser dock att av praktiska skäl det belopp för K-försäkring, som skall upptas som skattepliktig förmögenhet, bör begränsas till den del av det sammanlagda tekniska återköpsvärdet för Kförsäkringar tillhöriga en skattskyldig som överstiger två basbelopp. För 1973 hade 95 % av alla pensions- och K-försäkringar med sparmoment försäkringssummor över 10 000 kr., 66 % försäkringssummor över 20 000 kr. men endast 45 % försäkringssummor över 30 000 kr. Det tekniska återköpsvärdet uppgår självfallet bara till viss del av försäkringssumman i flertalet fall.
Försäkringar med en belåning som från början har planerats för betalning av premierna-s. k. livlån -är enligt reservanternas meningen företeelse som icke motsvarar det normala syftet med försäkring, nämligen att skapa en form av trygghet genom sparande. Dessa försäkringar bör kunna begränsas eller
NU 1977/78:29
helt utgå ur försäkringssortimentet genom åtgärder av försäkringsbranschen. Skattesanktioner bör inte vara nödvändiga för att lösa detta speciella problem.
Pågående utredningsarbete
Försäkringsrättskommittén(Ju 1974:09; ordförande: professor Jan Hellner) har i uppdrag att göra en översyn av försäkringsavtalslagen m. m. De mycket omfattande direktiv som kommittén har fått berör inte närmare de frågor som aktualiseras i motionen.
Enligt direktiven är de sakkunniga oförhindrade att utöver vad som särskilt angivits ta upp de regler i försäkringsavtalslagen som de finner böra diskuteras. Det framhålls att de sakkunniga inte bör behandla lagen om försäkringsrörelse i vidare mån än som krävs till följd av de ändringar som de sakkunniga föreslår beträffande försäkringsavtalslagen. Sådana följdändringar torde i huvudsak bli aktuella endast när det gäller tillsynsmyndighetens kontroll av försäkringsvillkor. I övrigt bör sålunda lagen om försäkringsrörelse lämnas utanför det nu aktuella utredningsarbetet.
Konsumentverkets kontaktorgan för försäkringsfrågor
Konsumentverket har år 1975 inrättat ett kontaktorgan för försäkringsfrågor med representanter för verket, försäkringsbranschen och försäkringsinspektionen. Detta kontaktorgan har till uppgift att lämna synpunkter på och främja genomförandet av åtgärder som konsumentverket föreslår på försäkringsområdet. Vidare har kontaktorganet att avhandla produktutformning, skadereglering, information och de frågor i övrigt som aktualiseras av kontaktorganets verksamhet på försäkringsområdet.
Utskottet
I motionen 1976/77:1250 påtalas vissa nackdelar som nu gällande bestämmelser om försäkringstagares rätt att belåna och återköpa livförsäkring har fört med sig. Motionärerna föreslår att villkoren för belåning och återköp av enskild försäkring skall bli föremål för utredning.
1 lagen (1948:433) om försäkringsrörelse stadgas att för livförsäkring grunder skall upprättas beträffande bl. a. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev hos bolaget samt verkan av underlåten premiebetalning. Grunderna skall innehålla villkor för åtnjutande av rätt till återköp och fribrev samt regler för beräkning av återköp och fribrevsvärde. De skall vidare ange villkoren för belåning och bestämmelser om bl. a. lånevärde och räntefot. Försäkringsinspektionen utövar en fortlöpande tillsyn över försäkringsbolagens verksamhet.
Livförsäkring kan - efter en karenstid på fem år - belånas hos försäkrings -
NU 1977/78:29
givaren inom ramen för sitt återköpsvärde. För belåning av försäkring vars belopp uppgår till högst 25 000 kr. finns ingen karenstid föreskriven. Belåningen av livförsäkringar uppgick år 1976 till ca 940 milj. kr.
I fråga om belåning av försäkringar vänder sig motionärerna särskilt mot de slag av försäkringar där kostnaderna är uträknade med hänsyn till skattelättnader som följer av att avdrag får göras för låneräntan och viss del av premien. De påpekar att den verkliga kontantinsatsen blir en mindre del av premieinsatsen eftersom premiebetalningen sker genom att lånet på livförsäkringen varje år ökar med premiesumman.
Som framgår av redovisningen i det föregående har livförsäkringsskattekommittén i sitt nyligen framlagda betänkande (Ds B 1977:4) Kapitalförsäkring m. m. föreslagit en inkomst- och förmögenhetsbeskattning av belånade kapital försäkringar.
Kommittén påpekar att när försäkring belånas skulden är avdragsgill vid förmögenhetsbeskattningen medan värdet av försäkringen - som utgör säkerhet för lånet - inte utgör skattepliktig förmögenhetstillgång. Av den statistik över belånade försäkringar som redovisas i betänkandet framgår att ca 85 % av den totala belåningen av försäkringar i försäkringsbolagen avser försäkringar med lånebelopp över 25 000 kr. Dessa försäkringar utgör endast ca 20 % av det totala antalet belånade försäkringar.
Mot denna bakgrund anser utskottet i likhet med motionärerna att den nuvarande ordningen är principiellt otillfredsställande och att en översyn av reglerna för belåning av livförsäkring är motiverad. Livförsäkringsskattekommitténs förslag syftar till att man skall komma till rätta med vissa av de nuvarande missförhållandena. Förslaget remissbehandlas f. n. Utskottet föreslår därför inte nu någon åtgärd från riksdagens sida.
Beträffande förtidsannullationen av livförsäkringar påpekar motionärerna att kostnaderna för dessa kommer att få bäras av hela försäkringstagarkollektivet, eftersom försäkringsberäkningen bygger på ett kollektivt ansvarstagande. Det totala beloppet för förtidsannullerade livförsäkringar uppgick år 1975 till 1 306 milj. kr. En förtidsannullation kan, påpekas i betänkandet (SOU 1972:29) Konsumentupplysning om försäkringar, tyda på någon form av missförhållande. Såväl bolag som försäkringstagare har intresse av att antalet förtidsannullationer reduceras. En förtidsannullation kan emellertid, framhålls det, vara helt motiverad, t. ex. genom ändrade familjeförhållanden. Försäkringstagares möjligheter att när som helst under försäkringstiden annullera sin försäkring är, sägs det vidare, en fördel i jämförelse med köpeavtal av mera bindande karaktär.
Konsumentverket har år 1975 inrättat ett särskilt kontaktorgan för försäkringsfrågor. I detta ingår representanter för verket, försäkringsbolagen och försäkringsinspektionen. Kontaktorganet har bl. a. till uppgift att dryfta produktutformning, skaderegler, information och övriga frågor som aktualiseras av dess verksamhet. Utskottet finner att frågan om villkor för återköp av livförsäkring i första hand bör kunna tas upp av detta kontaktorgan.
NU 1977/78:29
9 Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1976/77:1250.
Stockholm den 1 december 1977
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c). Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp). Nils Erik Wååg (s), Ingvar Carlsson (s), Lilly Hansson (s), KarlAnders Petersson (c), Ingegärd Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s) och Olle Wästberg i Stockholm (fp).