Med anledning av motion om drivmedelsförsörjningen i glesbygd, m. m.
NU 1977/78:37
Näringsutskottets betänkande 1977/78:37
med anledning av motion om drivmedelsförsörjningen i glesbygd, m. m.
Ärendet
I motionen 1977/78:603 av Karl-Eric Norrby m. fl. (c) hemställs att riksdagen anmodar regeringen
1. att vidta åtgärder för att garantera glesbygdens behov av bensin och service för bilen inom rimliga avstånd,
2. att vidta åtgärder som resulterar i lika bensin- och oljepriser över hela landet.
Frågan om en utjämning av drivmedelspriserna via beskattningen har tagits upp i motionerna 1977/78:516 och 1977/78:661, vilka har hänvisats till skatteutskottet.
Motionen
Enligt motionärerna försämras fortlöpande möjligheterna för glesbygdens folk att fä tillgång till nödvändig service för sina bilar, bl. a. tillfredsställande drivmedelsförsörjning. De hävdar att olika restriktiva åtgärder från oljebolagens sida medför nedläggningar av bensinpumpar och tvingar fram onödigt långa och energislösande resor till tätorterna. Med den aviserade höjningen av bensinskatten får detta förhållande ytterligare aktualitet, uttalar de och anför att åtgärder måste vidtas som garanterar att servicenivån kan upprätthållas, exempelvis genom lån och bidrag till handlare eller andra som vill överta bensinförsäljningen.
Motionärerna erinrar också om att frågan om utjämning av drivmedelspriserna har uppmärksammats åtskilliga gånger i riksdagen. Problemet är dock fortfarande olöst, framhåller de. En effektiv prisutjämning borde införas och i tiden samordnas med den aviserade höjningen av skatten på bensin och olja.
Drivmedelsförsörjning i glesbygd
Utredningsarbete m. m. inom konsumentverket. Nuvarande statliga stödåtgärder Konsumentverket
fick i slutet av år 1974 i uppdrag av Kungl. Maj:t att i samråd med statens pris- och kartellnämnd (SPK) kartlägga drivmedelsförsörjningen i glesbygdsområden, främst i det inre stödområdet. Om kartläggningen visade att försörjningen var eller riskerade att bli otillfredsställande
1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 37
NU 1977/78:37
skulle verket överväga vilka åtgärder som kunde behöva vidtas. Åtgärderna skulle i forsta hand vara sådana som kunde vidtas av oljebolagen.
I april 1975 avlämnade konsumentverket en lägesrapport till handelsdepartementet. Av rapporten framgick bl. a. att oljebolagen i december 1974 hade förbundit sig att samråda med verket i de fall då de övervägde att dra in singelanläggningar inom det inre stödområdet. I rapporten skisserades också åtgärder på längre sikt i syfte att säkerställa en tillfredsställande standard på drivmedelsförsörjningen i glesbygd.
Konsumentverket följer alltjämt utvecklingen av drivmedelsförsörjningen i glesbygd. Detta sker i anslutning till verkets arbete med stöd till kommersiell service i glesbygd och andra varuförsörjningsfrågor.
Sedan den 1 juli 1973 utgår statligt stöd till kommersiell service i glesbygd. Stödet har hittills varit inriktat i huvudsak på det inre stödområdet och kan enligt förordningen (1973:608, ändrad senast 1975:789) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd utgå bl. a. som investeringsstöd - avskrivningslån, investeringslån och kreditgaranti - till näringsidkare med fast försäljningsställe där dagligvaror säljs. Ärenden om investeringsstöd inom det inre stödområdet prövas av konsumentverket. Verket har t. o. m. år 1977 i 15 fall beviljat sammanlagt ca 200 000 kr. som stöd - i form av lån - till investeringar i bensinanläggningar i anslutning till dagligvaruhandel.
Tidigare riksdagsbehandling av ämnet. Utvidgade statliga stödåtgärder
Frågan om drivmedelsförsörjning i glesbygd har behandlats dels med anledning av motioner åren 1974, 1975 och 1976 (NU 1974:30, 1975:10 och 1975/76:44), dels med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet.
Riksdagens ställningstagande hösten 1977 till denna proposition innebar ett principbeslut om utbyggda stödåtgärder för kommersiell service (NU 1977/78:14). Stöd enligt dessa riktlinjer är avsett att kunna utgå fr. o. m. den 1 juli 1978 (jfr prop. 1977/78:100 bil. 14 s. 68 f.).
De nya riktlinjerna innebär bl. a. dels att den geografiska begränsningen till det inre stödområdet skall slopas, dels att stöd till näringsidkare skall kunna utgå även i form av driftstöd, dels att stödverksamheten skall omspänna även drivmedelshandel (prop. 1977/78:8 s. 96). Driftstöd till drivmedelsanläggningar bör enligt riktlinjerna normalt begränsas till singelanläggningar i samband med dagligvaruhandel (NU 1977/78:14 s. 15).
Utjämning av bensin- och oljepriserna
Prissystemet
Alltsedan början av 1950-talet, då krigs- och krisårens allmänna regleringar av handeln med bl. a. oljeprodukter avvecklades, har oljeföretagen vid
NU 1977/78:37
försäljning av olja och bensin tillämpat ett system med s. k. orts- och zontillägg. Systemet har sitt ursprung i den praxis som tillämpades under andra världskriget. De prisreglerande myndigheterna beviljade då debitering av transporttillägg utöver gällande stoppriser. Systemet har vidareutvecklats gemensamt av oljeföretagen.
För bensin tillämpas f. n. en regional prissättning som bygger på att säljarna delat in landet i tre zoner. Importhamnarna och deras närmaste omland utgör zon 0, Syd- och Mellansverige och Norrlands kustland zon 1 samt nordvästra Svealand, Gotland och inre delarna av Norrland zon 2. I zon 0 uttas ett grundpris. Till detta läggs i zonerna 1 och 2 ett zontillägg om 1 resp. 2 öre per liter. Zontilläggen är schablonmässigt beräknade för stora områden och avspeglar inte skillnader i kostnader för transporter till försäljningsställen inom resp. zon. För eldningsoljor och i vissa fall smörjoljor tillämpas mer differentierade tillägg för transportkostnader. Systemet bygger på en av oljeföretagen gemensamt utarbetad ortsförteckning, omfattande 4 045 orter. Ortstilläggen varierar mellan 10 och 64 kr. per m3. Tilläggen är lägst i de orter som ligger närmast importhamnarna och högst i de inre norra delarna av landet. Oljekonsumenternas förbund (OK) har mot ersättning från övriga företag utformat systemet i detalj och svarar löpande för det tekniska beräkningsarbetet.
Tidigare riksdagsbehandling av ämnet
Motioner om utjämning av bensin- och oljepriserna-genom förhandlingar med oljebranschen eller genom en skattedifferentiering - har förekommit åtskilliga gånger, bl. a. årligen 1970-1976. År 1973 uttalade riksdagen att den förutsatte att Kungl. Majit skulle tillse att frågan om en regional utjämning av priserna på bensin och olja på lämpligt sätt aktualiserades i det fortsatta arbetet med regionalpolitisk planering inom transportsektorn (NU 1973:6). År 1974 (NU 1974:30) lämnade näringsutskottet en relativt utförlig redogörelse för den tidigare behandlingen av ämnet sedan år 1964. Då handelsdepartementet ägnade uppmärksamhet åt saken ansågs inte någon ytterligare åtgärd av riksdagen erforderlig. År 1975 togs ämnet upp i två motioner. Näringsutskottet (NU 1975:10) underströk att det rörde sig om en viktig fråga. Med hänvisning till pågående utredning inom SPK konstaterade utskottet att frågan var föremål för uppmärksamhet helt enligt motionärernas intentioner. Utskottet avstyrkte och riksdagen avslog motionsyrkandena om framställning till regeringen beträffande åtgärder för en prisutjämning.
Också år 1976 togs ämnet upp i två motioner. SPK hade sommaren 1975 skisserat en metod för avveckling av regionala och lokala prisskillnader på oljeprodukter i konsumentledet. I februari 1976 meddelade statsrådet Feldt som svar på en fråga i riksdagen att det av SPK föreslagna systemet hade bedömts vara opraktiskt och att frågan om en prisutjämning bereddes vidare inom handelsdepartementet. Näringsutskottet (NU 1975/76:44 s. 19) anknöt
NU 1977/78:37
i april 1976 till detta uttalande och fann det nödvändigt med fortsatta överväganden om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas. Utskottet utgick från att tillbörlig uppmärksamhet ägnades frågan inom regeringskansliet och fann inte skäl för något uttalande av riksdagen i ämnet. I en reservation uttalade emellertid centerpartiets, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet att riksdagen borde hos regeringen begära skyndsamt initiativ i syfte att åstadkomma en utjämning av regionala skillnader i pris på oljeprodukter. Riksdagen beslöt enligt utskottets hemställan.
Pågående utredning
Handelsministern har sommaren 1977 tillkallat en särskild utredare (departementsrådet Karl-Ingmar Edstrand; H 1977:03) med uppdrag att utreda frågan om utjämning av de prisskillnader på eldningsolja och bensin som följer av det nu tillämpade systemet med orts- och zontillägg.
Utredarens uppgift är enligt direktiven att förutsättningslöst granska olika möjligheter att mildra verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen. En utgångspunkt för arbetet skall vara att resultatet inte får innebära att en tyngande och kostsam administration byggs upp. Tidigare utredning har visat, sägs det i direktiven, att det är tekniskt svårt att åstadkomma ett självfinansierande utjämningssystem som ger rimliga förändringar av prisnivån för alla förbrukare av eldningsolja och bensin. Utredarens förstahandsuppgift bör likväl vara att försöka utarbeta ett sådant system. Andra möjligheter att mildra verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen bör emellertid också kunna anges av utredaren, vars överväganden bör göras mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget.
Utredningen beräknas bli slutförd under år 1978.
Utskottet
I motionen 1977/78:603 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att regeringen vidtar åtgärder dels för att tillgodose glesbygdens behov av drivmedel och bilservice inom rimliga avstånd, dels för att säkerställa lika bensin- och oljepriser över hela landet.
Med stöd av förordningen (1973:608, ändrad senast 1975:789) om statligt stöd till kommersiell service i glesbygd - enligt vilken stödet har inriktats främst på det inre stödområdet -har konsumentverket t. o. m. år 1977 i 15 fall beviljat sammanlagt ca 200 000 kr. som lån till investeringar i bensinanläggningar i anslutning till dagligvaruhandel. Riksdagens beslut hösten 1977 med anledning av propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet innebär bl. a. att stödet till drivmedelsförsörjning i glesbygd förbättras. Sålunda slopas den geografiska begränsningen till i huvudsak det inre stödområdet. Vidare innebär de nya riktlinjerna - vilka avses komma att
NU 1977/78:37
tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1978 - dels att stöd till näringsidkare skall kunna utgå även i form av driftstöd, dels att stödverksamheten skall omspänna även drivmedelshandel. Driftstöd till drivmedelsanläggningar bör enligt riktlinjerna normalt begränsas till s. k. singelanläggningar i samband med dagligvaruhandel (NU 1977/78:14 s. 15). Utskottet anser att syftet med motionen i denna del härigenom är tillgodosett och att någon framställning till regeringen om ytterligare åtgärder för att tillgodose glesbygdens behov av drivmedel och bilservice sålunda inte behövs.
Frågan om utjämning av bensin- och oljepriserna i landet har behandlats av riksdagen årligen 1970—1976. Liksom tidigare (NU 1975/76:44 s. 19) vill utskottet understryka att det rör sig om en viktig fråga. En särskild utredning (H 1977:03) arbetar f. n. med frågan om utjämning av regionala och lokala skillnader i priserna på eldningsolja och bensin. Det finns därför inte anledning för riksdagen att göra något sådant uttalande som motionärerna föreslår.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1977/78:603.
Stockholm den 14 februari 1978
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c). Sven Andersson i Örebro (fp). Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Wivi-Anne Radesjö (s) och Sivert Andersson (s).
Särskilt yttrande
av Rune Ångström (fp):
I motionen 1977/78:516 har jag redovisat samma syn på nödvändigheten av ett enhetligt bensinpris som kommer till uttryck i den nu behandlade motionen. Det zontillägg som tillämpas gör bensinen dyrare i glesbygden än i övriga delar av landet och drabbar på ett orättvist sätt de människor som är helt beroende av bilen som kommunikationsmedel.
I avvaktan på att motionen 1977/78:516 behandlas i skatteutskottet vill jag med detta särskilda yttrande markera ett instämmande i de synpunkter beträffande ett lika bensinpris över hela landet som framförs i motionen 1977/78:603.
I
I
GOTAB 57617 Stockholm 1978