Med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m. jämte motioner

NU 1977/78:45

Näringsutskottets betänkande 1977/78:45

med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m. jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1977/78:87 (industridepartementet) framläggs förslag innebärande att staten, som ett led i omstruktureringen av stålindustrin, medverkar finansiellt vid bildandet av ett handelsstålsbolag.

Med anledning av propositionen har väckts tio motioner.

Propositionen och motionerna redovisas nedan.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för Svenskt Stål AB, Gränges AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, Svenska metallindustriarbetareförbundet och Svenska industritjänstemannaförbundet, varvid även företrädare för industridepartementet, Statsföretag AB, Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges civilingenjörsförbund var närvarande. 1 anslutning härtill har skriftliga synpunkter ingivits av Sveriges civilingenjörsförbund.

Upplysningar har likaledes lämnats av Arne Geijer, som den 1 december 1977 har fått i uppdrag att biträda inom industridepartementet vid överläggningar mellan företag rörande handelsstålsindustrin.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i särskild skrivelse överlämnat uppgifter om sysselsättnings- och befolkningsprognosen för länet med avseende på Nyköpings och Oxelösunds kommuner.

Propositionen

Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen

1. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att på villkor som angivits i propositionen utfärda skuldebrev till

a) Statsföretag AB på högst 356 000 000 kr.,

b) ett nytt handelsstålsbolag på högst 350 000 000 kr.,

2. medger att staten utfäster sig att säkerställa Statsföretag AB:s möjligheter att fullgöra sina förpliktelser enligt konsortialavtal mellan parterna i ett nytt handelsstålsbolag,

3. till Bidrag till Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 531 300 000 kr.,

1 Riksdagen 1977/78. 17 sami Nr 45

NU 1977/78:45

4. till Teckning av aktier i Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 350 000 000 kr.,

5. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamål på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 700 000 000 kr.,

6. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för investeringsändamål på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

7. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamål för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

8. till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för investeringsändamål för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 700 000 000 kr.,

9. till Betalning av ränta och amortering på statens skulder till Statsföretag AB och ett nytt handelsstålsbolag för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 104 000 000 kr.,

10. bemyndigar regeringen att helt eller delvis eftergiva lån för rekonstruktionsändamål till ett nytt handelsstålsbolag.

Huvudsakligt innehåll

Förslagen i propositionen läggs fram mot bakgrund av bl. a. ett konsortialavtal som har ingåtts mellan Gränges AB, Norrbottens Järnverk AB (NJA), Statsföretag AB och Stora Kopparbergs Bergslags AB om tillskapandet av ett gemensamt aktiebolag, Svenskt Stål AB (SSAB). Aktiekapitalet i detta bolag kommer inledningsvis att ägas i proportionerna Gränges 25 96, Statsföretag 50 96 och Stora Kopparberg 25 96.1 SSAB avses ingå stål - och gruvrörelserna i Gränges, NJA och Stora Kopparberg samt Gränges järnvägsrörelse (TGOJ). Förslagen i propositionen innebär att staten under budgetåren 1977/78 och 1978/79 lämnar lån av sammanlagt 1 800 milj. kr. till det nya handelsstålsbolaget. Vidare föreslås att staten lämnar ett bidrag av 531,3 milj. kr. till Statsföretag AB och att staten tecknar aktier med 350 milj. kr. i Statsföretag. Av bidraget är 181,3 milj. kr. avsedda för att täcka återstående kostnader för Stålverk 80-projektet. Återstående 350 milj. kr. av bidraget och aktieteckningen med 350 milj. kr. avseratt möjliggöra för Statsföretag att teckna aktier för 700 milj. kr. i det nya handelsstålsbolaget. Det föreslås vidare att staten lämnar skuldebrev till Statsföretag och det nya handelsstålsbolaget på högst 356 milj. kr. resp. högst 350 milj. kr. för att möjliggöra förvärvet av järnvägsrörelsen m. m. Till amorteringar och räntor på dessa lån under budgetåret 1978/79 föreslås ett anslag av högst 104 milj. kr.

NU 1977/78:45

3 Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas i detta betänkande är följande:

1977/78:1733 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemställs att riksdagen anmodar regeringen att utveckla stålindustrin i enlighet med följande riktlinjer:

1. den svenska stålindustrin förstatligas i sin helhet,

2. sysselsättningen tryggas och utökas genom utarbetandet av ett program för långtgående förädling inom stålindustrin,

3. Stålverk 80-projektet återupptas i sitt ursprungliga omfång och kompletteras med valsverk och andra åtgärder för förädling av stålämnen,

4. med tekniska högskolan [i Luleå] och Metallurgiska forskningsstationen som grundval upprättas ett forsknings- och utvecklingscentrum för hela den samlade stålindustrin,

5. åtgärder för att begränsa importen av stål vidtas,

1977/78:1734 av Kjell-Olof Feldt m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att riksdagen föreläggs ett samlat näringspolitiskt program för handelsstålsindustrin med klara regionalpolitiska målsättningar, där hänsyn tas till de nuvarande stål- och gruvorterna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att omförhandla avtalet om SSAB,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att till SSAB överföra den kraftproduktion inom Stora Kopparberg och Gränges som krävs för ståltillverkningen,

1977/78:1739 av Bengt Gustavsson m. fl, (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av en utveckling av metallurgin inom SSAB och om strukturförändringarnas verkningar för sysselsättningen samt av det därmed förknippade behovet av regionalpolitiska åtgärder,

1977/78:1740 av Olle Göransson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär att en investerings- och strukturplan för samtliga handelsstålsindustrier redovisas för riksdagen,

2. hos regeringen begär en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller stål- och gruvorterna i Västmanland,

1977/78:1741 av Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att järnverket i Horndal skall ingå i SSAB och fortsätta sin verksamhet samt utgöra en garanti för sysselsättningen i Horndal,

1977/78:1742 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställs bl. a. att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående konsortialavtal^ om bildande av Svenskt Stål AB,

1* Riksdagen 1977/78. 17 samt. Nr 45

NU 1977/78:45

2. hos regeringen begär att en investerings- och strukturplan för handelsstålsindustrin och de därtill hörande gruvorna redovisas för riksdagen,

4. hos regeringen begär en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller stål- och gruvorterna,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av en fast och långsiktig energipolitik som tryggar stålindustrins energiförsörjning,

1977/78:1743 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar att Svenskt Stål AB bör åläggas att utarbeta en utvecklingsplan för att förverkliga riksdagsbeslutet om 2 300 nya arbetstillfällen till Luleå,

1977/78:1744 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. hemställer hos regeringen om skyndsamt förslag till ett helt statligt handelsstålbolag - SSAB - där utöver NJA, Domnarvets järnverk och Oxelösunds järnverk även de övriga handelsstålverken ingår,

2. uttalar sig för följande riktlinjer för detta helstatliga handelsstålbolag, nämligen

a) att kraftförsörjningen inom de av sammanslagningen berörda bolagen - Gränges och Stora Kopparberg - i sin helhet skall övergå i SSAB,

b) att berörda anläggningar i form av järnverk, gruvor, kraftförsörjning m. m. övertas av staten utan ersättning till de nuvarande ägarna,

c) att SSAB åläggs att inte genomföra några sysselsättningsminskningar eller nedläggningar av några driftsenheter förrän nya jobb är ordnade,

d) att de extra kostnader SSAB förorsakas under en övergångstid skall ersättas av de nuvarande privata stålbolagen,

e) att produktionen i SSAB skall inriktas på förädling, nya produkter och ny teknik och att planer utarbetas för en produktion med högt driven förädling inom gruv-,stål-, verkstads-och manufaktureringsindustrin,isyfte att öka sysselsättningen,

0 att SSAB bör ges extra kapitaltillskott för att inrätta en central utvecklings- och forskningsverksamhet för ökad förädling,

g) att de anställda inom SSAB i bolagsstyrelsen genom veto skall kunna förhindra beslut som strider mot lönearbetarnas intressen,

h) att de finansieringsmedel som föreslås i propositionen 1977/78:87 skall ställas till SSAB:s förfogande, med den inriktning som föreslås i motionen, och att nödvändigt kapitaltillskott för att förverkliga inriktningen skall tillskjutas SSAB på begäran från bolaget,

3. uttalar sig för följande riktlinjer för sysselsättning och regionalpolitik inom SSAB och handelsstålpolitiken:

a) NJA bör utvecklas genom förädling och därmed manufakturering och verkstadsindustrier, så att NJA blir en drivkraft i Norrbottens utveckling och sysselsättning,

b) Domnarvets järnverk skall behålla metallurgin samtidigt som satsningar görs på ökad förädling, så att järnverket därmed ökar sysselsättningsmöjligheterna för bygden och omkringliggande områden.

NU 1977/78:45

c) gruvorna i Mellansverige behålls, och om kapacitetsminskningar sker genom ökad förädling skall förädlingsindustrier lokaliseras till berörda gruvorter, så att sysselsättningstillfällena på gruvorterna inte minskar,

d) Oxelösunds järnverk skall öka förädlingen och därmed på sikt öka sysselsättningen för hela regionen,

e) de övriga handelsstålverken skall utvecklas och även öka antalet sysselsatta, och ingen nedläggning skall ske av nu befintliga handelsstålverk,

4. hemställer hos regeringen om förslag, som innebär att hela specialstålsindustrin övergår i SSAB,

5. hemställer hos regeringen om förslag, innebärande att det nu Grängesägda järnvägsbolaget TGOJ övertas av statens järnvägar utan ersättning till nuvarande ägare,

1977/78:1745 av Anna Wohlin-Andersson(c)och Per-Olof Strindberg (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande dels vikten och möjligheterna av att stödja även de mindre, skrotbaserade handelsstålverken, dels formerna för SSAB:s verksamhet i förhållande till handelsstålsindustrin i övrigt.

Med anledning av propositionen har även väckts motionen 1977/78:1735. Denna liksom motionen 1977/78:1742 yrkandet 3 och motionen 1977/ 78:1740 yrkandet 2 i viss del kommer utskottet att behandla i annat sammanhang.

Motivering

I detta avsnitt redovisas motiveringen dels i de tre partimotionerna 1977/ 78:1733 (apk), 1977/78:1742 (s) och 1977/78:1744 (vpk), dels för motionen 1977/78:1734 i viss del, dels för vad som i sistnämnda och andra motioner anförts om behovet av en investerings- och strukturplan för handelsstålsindustrin. 1 övrigt refereras motionernas motivering i anslutning till utskottets ställningstaganden under rubriken ”Utskottet”.

Såväl i motionen 1977/78:1733 som i motionen 1977/78:1744 föreslås ett förstatligande av hela stålindustrin inkl. specialstålsindustrin. 1 detta sammanhang skisseras också riktlinjer för verksamheten inom den förstatligade stålindustrin.

Enligt motionen 1977/78:1733 är tanken på en samordning av svensk stålindustri riktig, men det bör inte ske inom ramen av ”ett blandekonomiskt missfoster där privatkapitalet de facto kommer att få ett avgörande inflytande”. En ny stålpolitik måste utformas så, att den blir till största möjliga nytta för de arbetande människorna och de regioner som är beroende av stålbranschens utveckling. Den får inte innebära att bruksorter offras och att människor görs arbetslösa. Dess inriktning måste också bli sådan att importen av stål nedbringas till ett minimum samtidigt som exporten utökas.

NU 1977/78:45

6 Stålbranschens huvudinriktning måste bli ökad förädling, som ger fler arbetstillfällen på satsat kapital i jämförelse med råvaror och halvfabrikattillverkning. Projektet Stålverk 80 måste därför återupptas som en viktig del av en statlig, samhällsinriktad och offensiv stålpolitik. Det kommer att kosta mycket pengar, men det blir dyrare att avstå. Förnuftet säger, uttalar motionärerna, att världens behov av både hel- och halvfabrikat liksom tekniskt högstående produkter av järn och stål snabbt kommer att växa. Det vore dårskap om Sverige med sina rika naturtillgångar och övriga resurser icke satsade på en utbyggnad för att möta dessa växande behov, fortsätter de och föreslår att ett nytt valsverk byggs i anslutning till nuvarande anläggning vid NJA och att man i övrigt vidtar åtgärder för att främja en långt driven förädling och differentiering av produktionen. Vidare måste resurserna för forsknings- och utvecklingsarbete byggas ut. Det är enligt motionärerna naturligt att bygga upp hela stålbranschens forsknings- och utvecklingscentrum i Luleå, baserat i första hand på tekniska högskolan och Metallurgiska forskningsstationen.

I motionen 1977/78:1744 krävs en helt ny stålpolitik med hög förädlingsgrad som ger sysselsättning på alla bruksorter och regioner där stålindustrin har en dominerande ställning. De privata företagens tillgångar i järnverk, gruvor m. m. skall,anser motionärerna, utan kostnad övertas av staten. Den kraftförsörjning som är förbunden med stålindustrin skall även utan kostnad tillföras det nya stålbolaget. Inriktningen skall vara ökad förädling. Därför föreslås att det nya stålbolaget blir centrum för forskning och utveckling och att detta samordnas med verkstads- och manufaktureringsindustri. Arbetarna föreslås få ett avgörande inflytande i bolaget genom vetorätt mot beslut i styrelsen i alla frågor.

Vänsterpartiet kommunisternas kritik mot propositionen uttrycks i följande punkter:

O Storfinansen räddar sitt nedkörda kapital med förslagen i propositionen. O Propositionen begränsar SSAB till endast de tre stora handelsstålverken.

o De mindre handelsstålverken ställs utanför SSAB. Risken är därmed uppenbar att de kan slås ut med stora sysselsättningssvårigheter som följd.

O Gränges och Stora Kopparbergs tillskott till SSAB är för högt värderat.

O Den viktiga kraftförsörjningen som ägs av Gränges och Stora Kopparberg ingår inte i SSAB.

o Staten - dvs. skattebetalarna - går in med fördelaktiga lån och bidrag till SSAB. Storfinansen bidrager bara med nedkörda anläggningar som är för högt värderade.

o Storfinansen i bolaget - Gränges och Stora Kopparberg - får, trots att den endast bidragit med förlustanläggningar, tillsammans halva ägandet. 1 avtalets beslutsparagraf - punkten 3 - framgår klart att storfinansen

NU 1977/78:45

kommer att behålla greppet om utvecklingen - enighet skall råda mellan ägarparterna vid alla viktigare beslut.

O SSAB bygger på kapacitetsminskningar, rationaliseringar till s. k. lönsamma produkter och sysselsättningsminskningar. Det finns ingen planerad industripolitik i botten för verksamheten som kan skaffa fram ersättningsindustrier.

O Det finns ingen samordning mellan SSAB, verkstadsindustrin och andra branscher som behöver stål. o De anställda har inget avgörande inflytande i företaget. De får i stället bära huvudansvaret för strukturrationaliseringar.

O Den svenska handelspolitiken gör att den svenska stålindustrin riskerar att slukas upp av det internationella kapitalet.

O Forsknings- och utvecklingsarbetet förutsätts fortsätta i gamla hjulspår.

Inga nya grepp tas, vilket betyder stagnation, o Det skall ske sysselsättningsminskningar med ca 4 000 personer. S. k. naturlig avgång och förtidspensioneringar kombinerat med anställningsstopp skall minska personalstyrkan, vilket kommer att drabba alla tre orterna mycket hårt. Samtidigt skall staten stå för kostnaderna för s. k. övertalig personal. De privata bolagen slipper helt undan.

O Gruvorna i Mellansverige kommer med den föreslagna politiken att minskas med hälften. För Norrbotten får den förordade stålpolitiken ödesdigra följder.

O Stålet kan där inte med denna politik spela sin naturliga och centrala roll för näringslivets utveckling.

O I Borlänge och Bergslagen kommer det att bli stora sysselsättningssvårigheter. Detsamma är fallet i Oxelösund.

0 De övriga handelsstålverken kommer att fortsätta minskningen av antalet sysselsatta.

I den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1742 framförs kritik mot den överenskommelse som ligger bakom bildandet av SSAB. Det sägs inledningsvis att socialdemokratin helt står bakom förslaget att bilda SSAB och att

1 det nya bolaget föra samman gruv-, stål- och järnvägsrörelserna från Gränges, Stora Kopparberg och NJA. Motionärerna delar också uppfattningen att det är nödvändigt med en finansiell rekonstruktion för att undvika omedelbara och drastiska nedskärningar i produktion och sysselsättning och för att få till stånd investeringar och utbyggnad av en modern handelsstålsindustri. De menar emellertid att den uppgörelse som har träffats mellan företrädarna för de statliga och privata intressenterna och som ligger till grund för regeringens förslag till riksdagen strider mot sunda affärsprinciper och att regeringen inte på ett tillfredsställande sätt har bevakat statens intressen vid uppgörelsen. Slutsatsen av en samlad bedömning av förhandlingsresultatet är enligt motionärerna att de privata intressenternas utgångspunkt har varit att skattebetalarna skall bära hela bördan av den finansiella rekonstruktionen,

1** Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 45

NU 1977/78:45

medan de privata aktieägarna skall få full kompensation. Regeringen har enligt motionärerna accepterat detta som grund för avtalet. I stället bör den principen gälla att aktieägare och andra finansiärer skall bära sin del av bördan vid rekonstruktionen. Socialdemokratin förbehåller sig därför, sägs det i motionen, rätten att i regeringsställning åter ta upp förhandlingar med de privata delägarna.

Kritiken mot uppgörelsen innebär i huvudsak följande. Trots ett negativt avkastningsvärde på den gruv- och stålrörelse som överlämnas till SSAB vid bildandet (den s. k. apportegendomen) har regeringen i förhandlingarna accepterat att vartdera bolagets anläggningar värderas till 700 milj. kr. Därtill kommer att Gränges erhåller 480 milj. kr. för TGOJ som f. n. går med förlust och vars bokförda värde är upptaget till 120 milj. kr. Med den värdering som har skett hade det varit naturligt att andra, vinstgivande rörelsegrenar, t. ex. kraftrörelsen i Gränges och Stora Kopparberg, i rimlig utsträckning hade ingått i apportegendomen. Vidare får Gränges och Stora Kopparberg som delägare i SSAB möjlighet till utdelning då de statliga insatserna för att rekonstruera, strukturera och modernisera gruv- och stålrörelserna ger resultat. Också fördelningen av aktierna i SSAB kritiseras. Gränges och Stora Kopparberg har enligt motionärerna inte för avsikt att bidra finansiellt till SSAB:s investeringar och kommer inte heller under de närmaste åren att ta några risker som svarar mot den ägarfördelning som har skett i bolaget. Fördelningen av aktiekapitalet borde därför på ett annat sätt ha återspeglat den fördelning av finansiella åtaganden och risker som ligger till grund för SSAB. En del av det statliga s. k. rekonstruktionslånet borde i stället ha utgått i form av ägartillskott med motsvarande ökning av aktiekapitalet, varigenom den statliga andelen av detta kunde ha ökat. Visserligen avspeglar majoritetsförhållandena i styrelsen ägaransvaret bättre än vad fördelningen av aktiekapitalet ger grund för. Men bl. a. reglerna i konsortialavtalet om inlösen av aktierna i vissa fall gör att det finns anledning att ifrågasätta vem som har den reella makten i styrelsen. Motionärerna anför också att Statsföretag AB inte har funnit att uppgörelsen står i överensstämmelse med de affärsmässiga regler som gäller för dess verksamhet och att det därför har ställt som villkor för sin medverkan att staten utfäster sig att säkerställa att Statsföretag kan fullgöra sina förpliktelser vad avser inlösen av aktier.

Liknande kritik mot uppgörelsen framförs också i motionen 1977/ 78:1734.

En struktur- och investeringsplan för handelsstälsindustrin efterlyses i den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1742. Hithörande problem tas också upp i andra motioner.

I motionen 1977/78:1742 påpekas att sådan planering har inletts inom SSAB genom den pågående utredningen SSAB 82 och att samtidigt ett särskilt utrednings- och förhandlingsarbete avseende de mindre handelsstålverkens situation och framtidsförutsättningar pågår. Motionärerna menar att

NU 1977/78:45

detta arbete kan bli av stort värde för utformningen av en långsiktig näringspolitik för stålindustrin. Fyra förutsättningar måste dock enligt dem vara uppfyllda. För det första måste utgångspunkten vara att den svenska handelsstålsindustrin inte är en bransch med dåliga och osäkra framtidsutsikter. Så framställs nämligen handelsstålsindustrin genomgående i propositionen, anför motionärerna. Det gäller att skapa nödvändig optimism och få till stånd utvecklingsansträngningar som kan trygga sysselsättningen. Utgångspunkten måste vara att vi skall åstadkomma en ökad grad av förädling av våra råvaror och gå vidare mot ökad manufakturering av stålet. En andra förutsättning bör vara att investeringsprogrammet inte begränsas till de 2,8 miljarder kr. som anges i propositionen. För det tredje bör arbetet ges en långsiktig inriktning som syftar till att göra det möjligt att genom ökad kapacitet och förbättrad konkurrenskraft minska det starka importberoende som nu har uppstått när det gäller olika stålprodukter. En fjärde förutsättning är att de företagsekonomiska bedömningarna kompletteras med en samhällsekonomisk bedömning av vilken roll investeringarna i stålindustrin kan komma att spela i vår industriella utveckling, i strävan att trygga sysselsättningen och att åstadkomma balans i våra utlandsafTärer. Motionärerna anser att resultatet av det utredningsarbete som f. n. görs inom SSAB, regeringens bedömning av planen och regeringens förslag för att lösa de mindre handelsstålverkens problem bör redovisas för riksdagen.

1 nyssnämnda motion tas också upp behovet av en plan för regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser för att lösa de problem som kommer att uppstå på stål- och gruvorterna om sysselsättningen inom SSAB, som det anges i propositionen, behöver minskas med ca 4 000 arbetstillfällen under de närmaste fem åren. Motionärerna instämmer i regeringens bedömning att det hösten 1977 beslutade särskilda sysselsättningspolitiska stödet inom stålindustrin m. m. samt möjligheterna för SSAB att disponera medel från rekonstruktionslånet skall göra det möjligt för SSAB att klara omställningen med bevarande av anställningstryggheten. Däremot kritiserar de regeringens åtgärd att uppdra åt länsstyrelserna i de län som främst berörs av problemen inom stålbranschen och gruvindustrin att bilda samverkansgrupper, liksom ett beslut om viss förstärkning av etableringsdelegationen inom industridepartementet, såsom otillräckliga. De efterlyser ett program för hur regeringen tänker sig att lösa problemen för de berörda regionerna och anser att ett sådant program bör redovisas för riksdagen samtidigt med den tidigare nämnda investerings- och strukturplanen för handelsstålsindustrin.

Krav på ett näringspolitiskt program för handelsstålsindustrin med klara regionalpolitiska målsättningar, där hänsyn tas till de nuvarande stål- och gruvorterna, framförs också i motionen 1977/78:1734. Motionärerna uttalar att det vid utformningen av ett sådant program bör tillses att finansiella resurser i lämpliga former står till de mindre handelsstålverkens förfogande för investeringar som ökar effektiviteten och förstärker deras konkurrensmöjligheter gentemot importerat stål och på utlandsmarknaderna.

NU 1977/78:45

10 I övriga motioner som innehåller yrkanden av innebörd att regeringen bör utarbeta strukturplaner för handelsstålsindustrin eller vidta liknande åtgärder - 1977/78:1739, 1977/78:1740, 1977/78:1744 och 1977/78:1745 - knyts motiveringarna till förhållandena i vissa angivna regioner.

Stålindustrin är starkt beroende av god tillgång på elektrisk energi, understryks det i motionen 1977/78:1742. Om statsmakterna skall kunna begära att näringslivet skall planera för framtiden, genomföra den nödvändiga strukturomvandlingen och sätta i gång stora investeringar, måste näringslivet få klara besked om den framtida energiförsörjningen. Motionärerna uttalar att en ansvarsfull och framsynt energipolitik är ett viktigt led i en samlad näringspolitik för stålindustrin och kräver en snabb återgång till den energipolitik som beslöts av riksdagen år 1975.

Utskottet

Inledning

Stålindustrins produkter brukar indelas i huvudgrupperna handelsstål och specialstål. Till handelsstål, som är den dominerande gruppen, räknas allt stål med låg kolhalt och ingen eller ringa halt av legeringsämnen. Inom specialstålsgruppen finns en mängd olika typer av stål med varierande kemisk analys, halt av legeringsämnen och egenskaper när det gäller stålets hållfasthet, motståndskraft mot rost etc. Till gruppen räknas t. ex. rostfritt stål, snabbstål, verktygsstål och kullagerstål. Handelsstål kan betraktas som en betydligt mer standardiserad vara än specialstål. Produktion av handelsstål lämpar sig t. ex. för masstillverkning i samtliga processled. Det finns emellertid också tillverkning av handelsstål i mindre, huvudsakligen skrotbaserade verk. Försäljningspriset på handelsstål är också på grund av varans standardiserade karaktär betydligt lägre än priset på specialstål.

Av den svenska stålproduktionen i ton räknat är ca 75 96 handelsstål och ca 25 96 specialstål. Andelen specialstål i Sverige är hög jämfört med andra länder. Det svenska handelsstålet avsätts främst på hemmamarknaden, medan specialstålet, räknat i värde, till 75 96 exporteras.

De svenska stålverken är i allmänhet inriktade på antingen handelsstål eller specialstål, men i en del fall produceras båda typerna. Som specialstålverk klassificerar Jernkontoret de stålverk där specialstålet utgör mer än 25 96 av råstålsproduktionen i ton räknat. Övriga verk betecknas som handelsstålverk.

Riksdagen beslöt i december 1977 om tidsbegränsade åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin och stålgjuteriindustrin. Åtgärderna innebär bl. a. att statliga lån skall kunna ges till ett sammanlagt belopp av 700 milj. kr. och att staten skall kunna ikläda sig garantier till ett sammanlagt belopp av 600 milj. kr.

På uppdrag av det till industridepartementet knutna stålbranschrådet har

NU 1977/78:45

handelsstålsutredningen i april 1977 redovisat resultatet av en utredning om den svenska handelsstålsindustrins framtida utveckling och struktur (Handelsstålsindustrin inför 1980-talet, SOU 1977:15,16). Omedelbart efter det att utredningsresultatet hade presenterats började Gränges AB, Statsföretag AB, Norrbottens Järnverk AB (NJA) och Stora Kopparbergs Bergslags AB överlägga om bildandet av ett gemensamt handelsstålsföretag. Förhandlingarna slutfördes i november 1977. De berörda företagen har kommit överens om att bilda ett gemensamt handelsstålsföretag, Svenskt Stål AB (SSAB), där ägarkapitalet är fördelat med 50 96 på Statsföretag och 25 96 på vardera av Gränges och Stora Kopparberg. Bolaget avses överta bl. a. stålverken i Luleå, Oxelösund och Borlänge, vilka tillskjuts till bolaget som apportegendom från resp. NJA, Gränges och Stora Kopparberg. Värdet av apportegendomen från vart och ett av dessa tre företag har satts till 700 milj. kr. Härutöver skall Statsföretag tillskjuta 700 milj. kr. kontant, varigenom det egna kapitalet kommer att uppgå till 2 800 milj. kr.

De fyra berörda företagen har träffat bl. a. ett bolagsbildningsavtal och ett konsortialavtal, som reglerar samarbetet i det nya bolaget. Förutsättningarna för bolagets bildande är bl. a. att statlig finansiering kan erhållas, dels genom att Statsföretag tillskjuter nytt aktiekapital på 700 milj. kr., dels att statliga lån på sammanlagt 3 100 milj. kr. lämnas till SSAB. Detta köper genom särskilt avtal även Gränges järnvägsrörelse (TGOJ). Härvid förutsätts bolaget erhålla ett statligt bidrag motsvarande köpeskillingen, eller högst 350 milj. kr.

För att kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalen har Statsföretag hemställt dels att företaget erhåller nytt kapital motsvarande nyemissionen i SSAB, dels att ett bidrag motsvarande nedskrivningsförluster i NJA beviljas, dels att Statsföretags möjligheter att inlösa övriga parters aktier i SSAB säkerställs genom att Statsföretag i sådant fall tillförs erforderliga medel. Vidare har NJA hemställt om ett bidrag på 181 milj. kr. för avveckling av Stålverk 80-projektet.

Överenskommelsen att bilda SSAB bör enligt propositionen ses mot bakgrund av bl. a. följande. Råstålsproduktionen i Sverige ökade under efterkrigstiden fram t. o. m. år 1974. Fr. o. m. år 1960 avtog dock ökningstakten. Under år 1975 sjönk produktionen med 6 96. Minskningen har fortsatt under åren 1976 och 1977. Utvecklingen för handelsstål har varit i stort sett densamma. Inom EG och den övriga västvärlden är bilden delvis en annan. Sålunda minskades stålproduktionen inom EG under år 1975 med 20 96 och inom västvärlden i övrigt med 15 96. Därefter har produktionen åter ökat.

Tillväxten i efterfrågan på stål har i det närmaste upphört i Sverige under senare år. Trots detta har importen av stål fortsatt att öka i samma takt som under 1960-talet, dvs. med i genomsnitt drygt 5 96 per år. Importens andel av ståltillförseln i Sverige har sålunda stigit under den senaste 10-årsperioden, och den svenska stålindustrin har förlorat betydande andelar av sin hemmamarknad.

NU 1977/78:45

12 Lönsamheten inom handelsstålsindustrin i Sverige har under 1970-talet varit mycket låg. Räntabiliteten på totalt kapital har i genomsnitt uppgått till knappt 4 %. Under åren 1976 och 1977 har resultaten ytterligare kraftigt försämrats.

En fortsatt låg ökningstakt kan enligt propositionen väntas i fråga om den svenska stålförbrukningen under åren fram t. o. m. 1985. Längre än så sträcker sig inte de prognoser som har gjorts. En snabb ökning av stålproduktionen väntas däremot i länder som håller på att bygga upp sin stålindustri.

Exportmöjligheterna för stålindustrin framför allt i Västeuropa och USA påverkas, sägs det i propositionen, av att nya länder nu bygger upp sin stålindustri. Tidigare exportmarknader försvinner samtidigt som konkurrensen på återstående marknader hårdnar. För flera länder med äldre produktionsanläggningar återstår det egna landet som främsta marknad. Särskilda åtgärder för att övervaka importutvecklingen företas i en rad länder.

Produktionstekniken inom stålindustrin har inte nämnvärt förändrats. Däremot har stordriftsfördelarna fått en allt större betydelse. För länder som i huvudsak är hänvisade till en relativt liten, svagt växande hemmamarknad kan stordriftens fördelar inte alltid tillgodogöras. För att detta skall kunna ske måste man i dessa länder räkna med en nedläggning av äldre enheter samtidigt som man bygger upp nya anläggningar. I propositionen görs också den bedömningen att nya stålprocesser knappast kommer att få någon ekonomisk betydelse under de närmaste åren på grund av den långa utvecklingstid som ny teknik behöver.

Förutom de tre stålverk som nämnts i det föregående finns i Sverige ytterligare sju företag med sammanlagt åtta produktionsenheter som ingår i kategorin handelsstålverk. De utgörs av Boxholms AB med anläggningar i Boxholm och Horndal, Gullspångs Elektrokemiska AB, Hallstahammars AB, Halmstads Järnverks AB, Kockums Jernverks AB, Smedjebackens Valsverk AB och AB Qvarnshammars Jernbruk. De flesta av dessa mindre handelsstålverk ingår i andra koncerner, men Hallstahammars AB och AB Qvarnshammars Jernbruk är självständiga familjeföretag.

I propositionen föreslås att riksdagen beviljar medel och för statens del gör de övriga ekonomiska åtaganden som behövs för att överenskommelsen mellan Gränges, NJA, Statsföretag och Stora Kopparberg om bildandet av SSAB skall kunna fullföljas.

Med anledning av propositionen har väckts ett flertal motioner. Innebörden av partimotionerna 1977/78:1744 från vänsterpartiet kommunisterna och 1977/78:1733 från arbetarpartiet kommunisterna är i huvudsak att handelsstålsindustrin bör förstatligas i sin helhet och att så även bör ske med specialstålsindustrin. Något yrkande om avslag på förslagen i propositionen framförs dock inte i dessa båda motioner. I den socialdemokratiska partimo -

NU 1977/78:45

tionen 1977/78:1742 stöds uttryckligen förslaget om bildande av SSAB, men kritik framförs mot innehållet i den ekonomiska uppgörelse som ligger till grund för propositionen. Vidare krävs i denna motion bl. a. att regeringen för riksdagen redovisar dels en investerings- och strukturplan för handelsstålsindustrin och de därtill hörande gruvorna, dels en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller stål- och gruvorterna. Liknande synpunkter framförs också i andra motioner, av vilka flera speciellt uppmärksammar problemen i vissa regioner eller på vissa orter.

Förstatligande av handelsstdlsindustrin m. m.

Enligt motionen 1977/78:1744 bör riksdagen hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag till ett helstatligt handelsstålsbolag där förutom de tre större järnverken även de övriga handelsstålverken ingår. Vidare föreslås att riksdagen skall uttala sig för vissa i motionen angivna riktlinjer för detta handelsstålsbolags verksamhet. Gränges järnvägsrörelse (TGOJ) bör utan ersättning till nuvarande ägare övertas av statensjärnvägar. Förslag bör också föreläggas riksdagen av innebörd att hela specialstålsindustrin överförs till det statliga stålbolaget. Enligt motionen 1977/78:1733 bör som en första utgångspunkt för regeringens stålpolitik gälla att den svenska stålindustrin skall förstatligas i sin helhet. I motionen anges ytterligare riktlinjer för hur verksamheten bör bedrivas med denna utgångspunkt.

Den kritik mot uppgörelsen om bildandet av SSAB som framförs i de båda motionerna och utmynnar i de nämnda förslagen överensstämmer i vissa avseenden med vad som anförs i motioner som utskottet tar ställning till längre fram i betänkandet. Detta gäller även vissa av de synpunkter på handelsstålsindustrins strukturfrågor som också återfinns i de båda nyssnämnda motionerna. Dessa utgår emellertid från värderingar som utskottet inte delar. Utskottet har i sitt hösten 1977 avgivna betänkande om specialstålsindustrin (NU 1977/78:30 s. 7) avvisat förslag om förstatligande av denna industri. Som skäl anförde utskottet att ett förstatligande inte var nödvändigt för att samhällets intressen skulle kunna tillgodoses. Samma skäl gäller enligt utskottets mening även beträffande handelsstålsindustrin. Utskottet, som inte heller i detta sammanhang finnér anledning att gå in i en närmare diskussion av denna principfråga, avstyrker sålunda dels motionen 1977/78:1733, dels motionen 1977/78:1744 i här behandlad del. Utskottet avstyrker även bifall till vad som anförs i dessa båda motioner om handelsstålsindustrins strukturfrågor och till förslaget i motionen 1977/ 78:1744 rörande TGOJ.

Överenskommelsen om bildande av SSAB

Det huvudsakliga innehållet i den överenskommelse om bildandet av SSAB som ligger till grund för förslagen i propositionen har återgetts i det föregående. I motionen 1977/78:1742 anförs att denna uppgörelse strider mot

NU 1977/78:45

sunda affärsprinciper och att regeringen inte på ett tillfredsställande sätt har bevakat statens intressen vid uppgörelsen. Motionärerna menar att regeringen har accepterat att skattebetalarna skall bära hela bördan av den nödvändiga finansiella rekonstruktionen, medan de privata aktieägarna får full kompensation. Socialdemokraterna förbehåller sig därför, sägs det i motionen, rätten att när de återkommer i regeringsställning ta upp förhandlingar med de privata delägarna efter riktlinjer som anges i motionen.

I det föregående (s. 8) har redogjorts för huvudpunkterna i den kritik mot uppgörelsen som framförs i motionen 1977/78:1742. Argument av samma innebörd anförs också i motionen 1977/78:1734. I det följande behandlar utskottet denna kritik punkt för punkt.

En huvudpunkt i kritiken gäller värderingen av apportegendomen, dvs. den egendom som parterna tillskjuter det nya bolaget vid bildandet. Den sålunda överlåtna egendomen från Gränges, NJA och Stora Kopparberg har åsatts samma värde i vart och ett av fallen, nämligen 700 milj. kr. Egendomen omfattar i huvudsak stålverks-, gruv- och järnvägsrörelsema inom Gränges (Oxelösunds Järnverk, gruvorna i Grängesberg och Stråssa samt TGOJ), stålverks- och gruvrörelserna inom Stora Kopparberg (Domnarvets Jernverk och gruvorna Dannemora, Risbergsfältet i Grängesberg, Håksberg och Blötberget) samt NJA:s anläggningar i Luleå.

1 propositionen anges (s. 21) att värderingen har skett mot bakgrund av en bruksvärdering som två oberoende utländska konsultföretag har genomfört. Denna värdering gjordes med utgångspunkt i nyanskaffningsvärde för anläggningar med motsvarande kapacitet och karaktär, med justeringar för de befintliga anläggningarnas modernitet och grad av förslitning. Konsulternas värdering gav ett resultat som innebar att den berörda egendomen i de tre företagen samman vägt kunde åsättas lika stora värden. Det bokförda värdet av den aktuella egendomen är dock olika hos de tre företagen.

1 motionen 1977/78:1742 framhålls att denna apportegendom f. n. ger upphov till betydande förluster och att stora förluster, enligt den resultatprognos som återges i bilaga 6 till propositionen, kommer att uppstå även under de närmaste åren. Först sedan ett omfattande investeringsprogram har genomförts och en genomgripande omstrukturering kommit till stånd kan företaget beräknas bli bärkraftigt. Motionärerna menar att den tillskjutna egendomen därför har ett negativt avkastningsvärde, varför det åsätta värdet, 700 milj. kr., strider mot sunda affärsprinciper. De påpekar i detta sammanhang särskilt att Gränges erhåller ersättning med 480 milj. kr. för järnvägsrörelsen (TGOJ), som f. n. går med förlust och vars bokförda värde är uppfört till 120 milj. kr. Med den värdering som skett borde enligt motionen även andra, vinstgivande rörelsegrenar, t. ex. kraftrörelsen i Gränges och Stora Kopparberg, i rimlig utsträckning ha ingått i apportegendomen. Också i motionen 1977/78:1734 framförs kritik av denna innebörd.

Förhandlingarna mellan de berörda företagen har skett under medverkan av företrädare för industridepartementet. Utskottet har inhämtat att följande

NU 1977/78:45

överväganden har varit avgörande för de statliga intressenternas inställning i värderingsfrågan.

De båda konsultföretagen angav för de aktuella rörelserna hos vart och ett av de tre företagen ett bruksvärde i storleksordningen 3-4 miljarder kr. På grundval av denna värdering enades man i förhandlingarna om att de olika anläggningarna i de tre företagen kunde åsättas ungefär lika höga värden.

Som framgår av propositionen var emellertid det bokförda värdet av denna egendom olika hos de tre företagen. Sålunda hade Gränges anläggningar ett planmässigt restvärde av ca 1 200 milj. kr., medan motsvarande värde för Stora Kopparbergs anläggningar var ca 700 milj. kr. och för NJA:s anläggningar ca 1 400 milj. kr. En förklaring till de stora skillnaderna mellan resultatet av bruksvärderingen och de planmässiga restvärdena är enligt industridepartementet att kostnaderna för utrustning i stålindustrin har stigit avsevärt under senare år. Den tekniska livslängden är emellertid hög, och anläggningar som byggts långt tillbaka i tiden kan genom gott underhåll behålla en hög standard.

Skillnaderna i planmässigt restvärde mellan de tre företagen förklaras enligt industridepartementet av att Gränges och NJA har genomfört större investeringar under 1970-talet, medan Stora Kopparbergs investeringar har gjorts längre tillbaka i tiden. Det sistnämnda företagets investeringar är alltså avskrivna till en större del än vad som gäller för Gränges och NJA:s investeringar.

Någon bedömning av anläggningarnas värde med hänsyn till avkastningen gjordes inte under förhandlingarna. Vid sådana värderingar är det brukligt att ta hänsyn till kapitalavkastningen under en period som omfattar såväl några år bakåt i tiden som några år framåt. En sådan värdering skulle enligt industridepartementet i det aktuella fallet troligen ha gynnat Stora Kopparberg.

De bruksvärden som konsultföretagen hade räknat fram bedömdes vara för höga för SSAB:s balansräkning. Man enades om 700 milj. kr. för vartdera företagets anläggningar, dvs. samma belopp som det planmässiga restvärdet av Stora Kopparbergs anläggningar. Denna lösning innebar sålunda att Gränges och Statsföretag/NJA skulle drabbas av stora nedskrivningsförluster.

Gränges finansiella situation medgav dock inte förluster av denna storleksordning utan att moderbolaget skulle bli likvidationspliktigt. Gränges kompenserades därför genom uppgörelsen om TGOJ. Statsföretag kompenserades för nedskrivningsforlusten i NJA.

Diskussionerna om kompensation föranledde långa förhandlingar. Stora Kopparberg ansåg sig inledningsvis starkt missgynnat på grund av den kompensation de två andra parterna erhöll, men bolaget accepterade situationen med hänsyn till skillnaderna i de två andra parternas ekonomiska ställning. Industridepartementet lät genomföra en ingående revisorsanalys av Gränges ekonomiska ställning för att undersöka hur stor kompensation

NU 1977/78:45

16 Gränges skulle behöva för att företagets fortbestånd skulle tryggas. Härvid studerades även företagets möjligheter att överleva om vissa vinstgivande rörelsegrenar, bl. a. kraftrörelsen, kunde ingå i apportegendomen.

1 fråga om affärsmässigheten i övrigt i uppgörelsen bör enligt industridepartementet följande framhållas. Som utgångspunkt gäller att anläggningstillgångarna överförs skuldfritt, vilket innebär att resp. ägarföretag behåller de lån som tagits upp före den 1 januari 1978 i de överlåtna rörelserna. Dessa skulder avser till stor del investeringar. Parterna kan emellertid komma överens om att SSAB övertar lån, upptagna före nämnda datum, från något av ägarföretagen. I sådant fall skall dock SSAB kompenseras. Detta kan ske exempelvis genom att tillgångar till samma värde överförs från ägarföretaget i fråga. En annan möjlighet är att någon fordran som ägarföretaget har på SSAB, t. ex. för försålt varulager, minskas med samma värde som skulden. Vidare utgörs betalningen för anläggningstillgångarna av aktier i SSAB. Aktiernas nominella värde är för Gränges och Stora Kopparbergs del nominellt 500 milj. kr. Detta värde påverkas starkt av SSAB:s ekonomiska utveckling. Förluster i SSAB åren 1978-1982 täcks av rekonstruktionslånet. Ju mer SSAB tar rekonstruktionslånet i anspråk, desto lägre blir Gränges och Stora Kopparbergs inlösensvärden för aktierna enligt konsortialavtalet. Om SSAB inte tar i anspråk rekonstruktionslånet utan självt genererar vinst stiger däremot värdet av aktierna på sedvanligt sätt. Slutligen kan det värde som var och en av de privata parterna kan erhålla vid begärd inlösen av aktierna efter år 1982 uppgå till mellan 60 och 250 milj. kr., förutsatt att SSAB utnyttjar rekonstruktionslånet.

De överväganden i värderingsfrågan som under förhandlingarna sålunda har varit vägledande för företrädarna för de statliga intressenterna kan utskottet instämma i. Utskottet avvisar sålunda kritiken i denna del i de här behandlade motionerna.

En andra huvudinvändning mot överenskommelsen gäller fördelningen av aktiekapital och inflytande i det nya bolaget. Enligt motionen 1977/78:1742 borde fördelningen av aktiekapitalet på ett annat sätt än som nu är fallet ha återspeglat den fördelning av finansiella åtaganden och risker som ligger till grund för bolaget. Visserligen, sägs det i motionen, representerar styrelsens sammansättning (fem företrädare för Statsföretag och fyra för de privata intressenterna jämte tre personalrepresentanter) formellt sett en riktigare fördelning av ägaransvaret än vad fördelningen av aktiekapitalet skulle ge grund för. Men maktfördelningen mellan ägarintressenterna regleras också av konsortialavtalet. Bl. a. reglerna om rätt för de privata intressenterna till inlösen av aktierna i vissa fall har där utformats på ett sätt som gör att det enligt motionärerna finns anledning att ifrågasätta vem som har den reella majoriteten i styrelsen.

Rätten till inlösen inträder efter år 1982 och kan enligt avtalet åberopas om annan intressent än Statsföretag anser att Statsföretag har genomdrivit beslut inom SSAB som i företagsekonomiskt eller annat hänseende står i uppenbar

NU 1977/78:45

strid mot de grundläggande förutsättningarna för SSAB:s verksamhet och som har medfört eller sannolikt kommer att medföra avsevärda negativa ekonomiska konsekvenser för SSAB. Till stöd för begäran om inlösen får dock inte åberopas beslut som har genomdrivits tidigare än två och ett halvt år före utgången av år 1982.

Industriministern gör i propositionen (s. 41) bedömningen att den överenskomna fördelningen av aktierna kommer att vara av stor betydelse på så sätt att staten och de privata intressenterna får ett gemensamt ansvar för bolagets utveckling. Utskottet har samma synsätt och finner inte heller anledning till erinran mot den del av konsortialavtalet som reglerar rätten till inlösen av aktierna i vissa fall.

Ett ytterligare uttryck för bristen på affärsmässighet i uppgörelsen är enligt motionen 1977/78:1742 att de föreslagna reglerna i konsortialavtalet om rätt till inlösen av aktier har föranlett Statsföretag att begära statlig garanti för att kunna fullgöra sina förpliktelser.

Utskottet finner inte anledning att tolka den av Statsföretag föreslagna garantin för infriande av avtalets bestämmelser på denna punkt som ett uttryck för bristande affärsmässighet i uppgörelsen. Statsmakterna har uttalat att Statsföretag har ett särskilt ansvar att ta hänsyn till samhällsintresset vid val mellan olika produktions- och lokaliseringsalternativ. För att förena ett företagsekonomiskt intresse med ett samhällsekonomiskt kan Statsföretag åläggas att på anfordran lämna offert för fullgörandet av sådana speciella uppgifter som ägaren begär. Hur offertförfarandet praktiskt skall utformas får avgöras från fall till fall. Utskottet menar att den föreslagna garantin är ett uttryck för att Statsföretag i detta fall skall kunna förena ett företagsekonomiskt ansvar med ett samhällsekonomiskt. Kritiken i motionen avvisas sålunda.

Sammanfattningsvis vill utskottet anföra följande med anledning av den kritik som i motionerna 1977/78:1742 och 1977/78:1734 riktats mot överenskommelsen om bildande av SSAB.

Överenskommelsen, vilken bl. a. kommer till uttryck i konsortialavtalet, är ett förhandlingsresultat. Ett sådant kan givetvis alltid diskuteras. Det ter sig emellertid ofruktbart att, som sker i motionerna 1977/78:1734 och 1977/ 78:1742, angripa enskildheter i avtalet utan att samtidigt yrka på avslag på den proposition som bygger på överenskommelsen och på så sätt söka tvinga fram en omförhandling. Uttalandena om en omförhandling sedan avtalet har trätt i kraft förefaller snarast vara uttryck för en demonstrationspolitik utan reellt innehåll. Kritiken bör avvisas, och utskottet avstyrker de båda motionerna i här behandlade delar.

Struktur- och investeringsplan. Regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser

Utskottet behandlar i det följande i ett sammanhang frågor om strukturoch investeringsplan för SSAB, de mindre handelsstålverkens situation samt

NU 1977/78:45

behovet av regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser på stål- och gruvorterna.

Motionen 1977/78:1744 innehållerett yrkande om att riksdagen skall uttala sig för vissa riktlinjer för sysselsättning och regionalpolitik inom SSAB och handelsstålspolitiken. Av motionens motivering framgår att dessa riktlinjer bör tillämpas av ett helstatligt SSAB. Utskottet har i det föregående avstyrkt förslag om förstatligande av handelsstålsindustrin. Därav följer att även det här aktuella motionsyrkandet avstyrks.

Närmast lämnas en redogörelse för vad som anförs i propositionen och i övriga motioner kring de i rubriken berörda frågorna. Därefter redovisas utskottets ställningstagande.

I propositionen anges (s. 40) att en utredning rörande SSAB:s framtida produktionsinriktning avses komma att genomföras inom företaget under medverkan av de anställda.

Utskottet har inhämtat att en sådan strukturutredning, benämnd SSAB 82, pågår och att dess resultat beräknas föreligga vid månadsskiftet april-maj 1978.

Enligt de preliminära prognoser om bolagets ekonomiska utveckling, behov av investeringar och personalsituation som utarbetades inom ramen för sammanslagningsförhandlingarna och som har fogats till propositionen som bilaga 6 har man utgått från en investeringsvolym av 2 800 milj. kr. under de närmaste fem åren. Behovet av statliga lån till bolaget under dess uppbyggnadsperiod har beräknats till 3 100 milj. kr., varav enligt propositionen 1 800 milj. kr. behöver ställas till förfogande i form av ett s. k. rekonstruktionslån med villkorlig återbetalning och 1 300 milj. kr. för finansieringen av investeringarna.

1 motionen 1977/78:1742 uttalas att en sådan struktur- och investeringsplan, jämte regeringens bedömning av den, bör redovisas för riksdagen. Liknande önskemål framförs också i motionerna 1977/78:1734, 1977/ 78:1739,1977/78:1740 och 1977/78:1743.1 den sistnämnda motionen föreslås att riksdagen skall ålägga SSAB att vid denna planering förverkliga riksdagsbeslutet om 2 300 nya arbetstillfällen till Luleå.

Fyra utgångspunkter anges i motionen 1977/78:1742 för en struktur- och investeringsplan för SSAB. För det första får handelsstålsindustrin i Sverige inte, som sker i propositionen, betraktas som en bransch med dåliga och osäkra framtidsutsikter. I stället måste målet vara att vi skall åstadkomma en ökad grad av förädling av våra råvaror och att vi skall gå vidare mot ökad manufakturering av stålet. En andra förutsättning måste vara att investeringsprogrammet inte i förväg begränsas till de 2 800 milj. kr. som regeringen har utgått från i de beräkningar av resultatutvecklingen under de närmaste fem åren som redovisas i propositionen. Vidare pekar de långsiktiga prognoserna på ett kraftigt ökat behov av stål under 1980-talet, även om stålindustrin f. n. befinner sig i en djup kris över hela världen. Den tredje utgångspunkten måste därför vara att den långsiktiga inriktningen syftar till

NU 1977/78:45

att genom ökad kapacitet och förbättrad konkurrenskraft tillgodose detta behov och att minska det starka importberoende som nu har uppstått när det gäller olika stålprodukter. En fjärde förutsättning är att de företagsekonomiska bedömningarna kompletteras med en samhällsekonomisk bedömning av vilken roll investeringarna i stålindustrin kan komma att spela i vår industriella utveckling, i strävan att trygga sysselsättningen och att åstadkomma balans i våra utlandsaffärer.

Som framgått av det föregående ingår de s. k. mindre handelsstålverken inte i det nya företaget. Däremot påverkas uppenbarligen deras situation av bildandet av SSAB. 1 propositionen (s. 45) erinras om att handelsstålsutredningen föreslog att det skulle ske en produktuppdelning mellan de mindre handelsstålverken och att NJA och Domnarvet skulle upphöra med viss produktion som ingår i de mindre verkens produktionsprogram. Dessa mindre verk har haft tillfälle att inför den av industriministern tillkallade stålortsgruppen lämna synpunkter på utredningens förslag. Därvid har framkommit att de mindre verken anser att det behövs statlig finansiell medverkan till nödvändiga strukturförändringar. Industriministern uttalar i propositionen att han finnér det angeläget att dessa mindre verk även i framtiden kan bevara sin konkurrenskraft. Detta förutsätter emellertid, konstaterar han, att nödvändiga strukturåtgärder genomförs och att de mindre handelsstålverkens intressen inte åsidosätts genom åtgärder från SSAB, vilket bildas under statlig finansiell medverkan. Industriministern erinrar om att det i villkoren för rekonstruktionslånet till SSAB anges att bolaget under rekonstruktionsperioden skall vidta strukturella åtgärder i samråd med handelsstålsindustrin i övrigt. Syftet härmed har varit att förebygga att SSAB vidtar åtgärder som förorsakar väsentliga problem för andra svenska produktionsenheter inom branschen. Genom att SSAB årligen skall till industridepartementet redovisa sin planering och utveckling kan en uppföljning göras av hur villkoren för lånet uppfylls, sägs det i propositionen.

I denna meddelas också att en grupp för samråd mellan de mindre verken om produktionsförändringar inom branschen har bildats. Gruppen, som leds av Arne Geijer som opartisk ordförande, skall behandla frågor om produktuppdelning mellan de berörda verken, marknadsorganisation och övriga strukturförändringar i branschen.

I motionen 1977/78:1745 erinras om de uttalanden om de mindre handelsstålverken som görs i propositionen. Motionärerna ifrågasätter emellertid om det inte är nödvändigt med regelrätta överenskommelser mellan SSAB och dessa verk. Enbart ett samrådsförfarande torde enligt motionärerna inte ge en fullgod garanti mot åtgärder från SSAB:s sida vilka skulle inverka menligt på produktionsförutsättningarna för andra svenska enheter inom branschen. Vidare pekar motionärerna på att även de mindre verken kan behöva stöd i form av möjligheter till lån med statsgaranti för investeringar i produktionsfrämjande syfte.

Förändringar i produktionsinriktningen och andra åtgärder för att höja

NU 1977/78:45

effektiviteten inom SSAB, liksom hos de mindre handelsstålverken, kommer att ställa krav på regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser på stålorterna. Också vissa gruvorter i Mellansverige kan komma att påverkas av strukturförändringarna inom handelsstålsindustrin.

I propositionen (s. 43) framhålls att personalen inom SSAB beräknas behöva minskas med ca 4 000 personer under en femårsperiod. Kostnaderna för den övertaliga personalen har beräknats till 600 milj. kr. Industriministern erinrar om att riksdagen hösten 1977 beslöt om ett särskilt sysselsättningspolitiskt stöd inom stålindustrin m. m. (prop. 1977/78:59, AU 1977/78:17, rskr 1977/78:85), men gör bedömningen att dessa insatser endast motsvarar en del av kostnaderna för den övertaliga personalen. Under ett inledande skede bör, uttalar industriministern, resterande del av dessa kostnader kunna bestridas med medel ur rekonstruktionslånet. Vidare aviseras att statliga insatser kan komma att behövas även för att upprätthålla sysselsättningen i de berörda kommunerna.

Vidare erinras i propositionen (s. 45) om att de mellansvenska gruvorna till övervägande del avses komma att ingå i SSAB. Det bör enligt propositionen finnas goda möjligheter att uppnå en sådan struktur och konkurrenskraft att den mellansvenska stålindustrin utan nackdel kan förses med järnmalm från gruvor i Mellansverige. Industriministern uttalar att han finnér det önskvärt att SSAB och andra berörda företag i samarbete med de anställda och samhället tar initiativ till en långsiktig planering av den mellansvenska gruvindustrins struktur.

I detta sammanhang omtalas också att länsstyrelserna har gjort en regional utvärdering av konsekvenserna av omvandlingen inom stål- och gruvindustrierna och även redovisat vissa förslag till åtgärder. Arbetet bör enligt industriministern bedrivas på länsnivå och styras av verksamhet på central nivå. För att dessa åtgärder skall kunna vidareutvecklas och konkretiseras har regeringen uppdragit åt berörda länsstyrelser att bilda samverkansgrupper. I syfte att göra snabba beslut möjliga har också etableringsdelegationen inom industridepartementet förstärkts.

I motionen 1977/78:1742 kritiseras regeringen för att den inte har redovisat något program för hur den tänker sig att lösa problemen på de berörda orterna. Enligt motionärerna bör ett kraftfullt arbetsmarknads- och regionalpolitisk program för att klara sysselsättningen på stål- och gruvorterna arbetas fram. Ett förslag till ett sådant program bör av regeringen redovisas för riksdagen samtidigt med struktur- och investeringsplanen för handelsstålsindustrin.

I en rad motioner föreslås åtgärder med sikte på förhållandena inom en viss region eller på en viss ort. Sålunda uppmärksammas Kopparbergs län, bl. a. Smedjebacken och Domnarvet, i motionen 1977/78:1734, Oxelösundsregionen i motionen 1977/78:1739, stål- och gruvorterna i Västmanland i motionen 1977/78:1740, Horndal i motionen 1977/78:1741 samt Boxholm och Degerön (AB Qvarnshammars Jernbruk) i motionen 1977/78:1745.

F. n. pågår inom SSAB ett intensivt utredningsarbete rörande företagets

NU 1977/78:45

framtida struktur i olika avseenden. Resultatet av dessa utredningar inom SSAB beräknas föreligga inom några månader. Parallellt härmed pågår diskussioner mellan de mindre handelsstålverken om strukturfrågor. Det är enligt utskottets bedömning ytterst väsentligt att pågående utredningsarbete och diskussioner kan resultera i en sådan strukturomvandling inom svensk handelsstålsindustri som ger goda förutsättningar för verksamheten såväl inom SSAB som vid de mindre handelsstålverken.

Utskottet anser att det pågående utredningsarbete som redovisas i propositionen lägger en god grund för att detta mål skall kunna uppnås. Önskemålen i motionen 1977/78:1742 m. fl. motioner om att resultatet av SSAB:s utredning skall redovisas för riksdagen är det enligt utskottets mening inte nödvändigt att tillmötesgå. Syftet med bildandet av SSAB är att skapa ett effektivt företag som kan erbjuda en på lång sikt trygg sysselsättning. Utredningsarbetet inom SSAB utgår från de förutsättningar som anges i propositionen. Det finns, anser utskottet, anledning antaga att SSAB under utredningsarbetet kring företagets framtida struktur även kommer att väga in regionalpolitiska hänsyn och hänsyn till branschen i övrigt. En garanti härför synes också ligga i det villkor för det föreslagna rekonstruktionslånet som ålägger SSAB att årligen till industridepartementet lämna en redogörelse för företagets utveckling.

Inte heller motionsyrkandena om att regeringen samtidigt med den åsyftade struktur- och investeringsplanen bör för riksdagen redovisa en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås anser sig utskottet böra tillstyrka. De åtgärder som regeringen hittills har vidtagit i syfte att komma till rätta med de problem som kan uppstå i samband med en omstrukturering av handelsstålsindustrin och den därtill hörande mellansvenska gruvindustrin anser utskottet f. n. tillräckliga. Utskottet utgår från att regeringen - utan att riksdagen särskilt uttalar sig i frågan - tar de initiativ och föreslår de åtgärder som situationen i en framtid kan kräva.

Utskottet avstyrker sålunda de nämnda motionerna i här behandlade delar.

När det gäller de mindre handelsstålsverkens situation vill utskottet understryka vad som anförs i propositionen (s. 46 f.) om det angelägna i att dessa verk även i framtiden kan bevara sin konkurrenskraft. Åtgärder som SSAB vidtar som ett led i sin strukturomvandling får inte utformas så, att de leder till väsentliga svårigheter för de mindre verken. Det statliga engagemanget inom handelsstålsindustrin i form av SSAB får alltså inte medföra att mindre handelsstålverk slås ut och problem sålunda flyttas från en ort till en annan.

F. n. pågår diskussioner mellan de mindre handelsstålverken om olika strukturfrågor. Om dessa diskussioner visar att statliga insatser behövs för att underlätta sådana strukturförändringar som är nödvändiga på längre sikt måste statsmakterna vara beredda att ställa medel till förfogande. Detta har framhållits i motionen 1977/78:1745, som utskottet sålunda tillstyrker i här behandlad del.

NU 1977/78:45

22 Däremot avstyrker utskottet motionerna 1977/78:1734, 1977/78:1739, 1977/78:1740, 1977/78:1741 och 1977/78:1745 i de delar som gäller åtgärder med sikte på förhållandena inom en viss region eller på en viss ort. Utskottet finnér det nämligen inte lämpligt att riksdagen uttalar sig till förmån för den ena eller andra lösningen innan SSAB och de mindre handelsstålverken har analyserat olika strukturfrågor.

På en punkt anser emellertid utskottet att det finns anledning att redan nu närmare kommentera det pågående strukturarbetet. Det gäller sambandet mellan de mellansvenska handelsstålverken och den därtill knutna gruvindustrin. En utgångspunkt vid övervägandena av strukturfrågor bör här vara att så långt möjligt låta de mellansvenska handelsstålverken vara baserade på inhemsk malm, inhemskt skrot eller ämnen som tillverkas inom landet.

Som framhålls i propositionen (s. 46) hänger de problem som svensk handelsstålsindustri brottas med till stor del samman med de stordriftsfördelar som är förknippade med nuvarande processteknik. Utskottet understryker vad industriministern anför i detta sammanhang om det angelägna i att utveckla nya metoder för stålframställning som är bättre anpassade för tillverkning i mindre anläggningar.

Övrigt

I propositionen (s. 47) uttrycks en förhoppning att SSAB, genom att bolaget tillförs betydande statliga resurser, på egen hand skall kunna bedriva en stor del av den långsiktiga forskning och utveckling som är nödvändig för en effektiv och konkurrenskraftig handelsstålsindustri i framtiden. Utskottet understryker betydelsen av att forskning och utbildning ges hög prioritet inom SSAB.

En ansvarsfull och framsynt energipolitik är ett viktigt led i en samlad näringspolitik för stålindustrin, anförs i motionen 1977/78:1742. Brist på klarhet och besked från regeringen om vilken energipolitik som kommer att förås i Sverige har enligt motionärerna fått allvarliga konsekvenser inom stålindustrin, som är starkt beroende av god tillgång på elektrisk energi. Om statsmakterna skall kunna begära att näringslivet skall planera för framtiden, genomföra den nödvändiga strukturomvandlingen och sätta i gång stora investeringar, måste näringslivet 11 klara besked om den framtida energiförsörjningen, säger motionärerna. De kräver en snabb återgång till 1975 års energipolitiska beslut. Deras hemställan är att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig bakom dessa synpunkter.

Utskottet tog i december 1977 ställning till ett motionsyrkande av likartad innebörd (NU 1977/78:30 s. 11). Motionen hade väckts med anledning av propositionen 1977/78:47 om åtgärder för att underlätta strukturomvandlingen inom specialstålsindustrin och stålgjuteriindustrin.

Härvid anförde utskottet följande: ”Utskottet utgår från att regeringen vid utformningen av den framtida energipolitiken gör den nödvändiga avväg -

NU 1977/78:45

ningen mellan olika samhällsintressen. Näringslivets energiförsörjning spelar i detta sammanhang en viktig roll. Det finns enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att nu göra någon framställning till regeringen i denna fråga.” Utskottet finner inte anledning att nu frångå den uppfattning som utskottet uttalade i december 1977 och som riksdagen då anslöt sig till.

Vadsom i övrigt anförs i propositionen, bl. a. rörande Stålverk 80-projektet, föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förstatligande av all stålindustri jämte riktlinjer för verksamheten inom en förstatligad stålindustri

att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1733,

b) avslår motionen 1977/78:1744 yrkandena 1, 2 och 4,

2. beträffande överförande av Gränges AB:s järnvägsrörelse (TGOJ) till statens järnvägar

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1744 yrkandet 5,

3. beträffande finansiell medverkan av staten vid bildandet av ett nytt handelsstålsbolag

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:87 momenten 1-10

a) bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att på villkor som angivits i propositionen utfärda skuldebrev till

dels Statsföretag AB på högst 356 000 000 kr.,

dels ett nytt handelsstålsbolag på högst 350 000 000 kr.,

b) medgeratt staten utfäster sig att säkerställa Statsföretag AB:s möjligheter att fullgöra sina förpliktelser enligt konsortialavtal mellan parterna i ett nytt handelsstålsbolag,

c) till Bidrag till Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 531 300 000 kr.,

d) till Teckning av aktier i Statsföretag AB på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 350 000 000 kr.,

e) till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamål på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 700 000 000 kr.,

Otili Lån till ett nytt handelsstålsbolag för investeringsändamål på tilläggsbudget II till statsbudgeten förbudgetåret 1977/78 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

NU 1977/78:45

g) till Lån till ett nytt handelsstålsbolag för rekonstruktionsändamdl för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 200 000 000 kr.,

h) till Lån till ett nytt handelsstdlsbolag för investeringsändamål för budgetåret 1978/79 under fonden för låneunderstöd anvisar ett investeringsanslag av 700 000 000 kr.,

i) till Betalning av ränta och amortering pd statens skulder till Statsföretag AB och ett nytt handelsstdlsbolag för budgetåret 1978/79 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 104 000 000 kr.,

j) bemyndigar regeringen att helt eller delvis eftergiva lån för rekonstruktionsändamål till ett nytt handelsstålsbolag,

4. beträffande villkoren i den överenskommelse som ligger till grund för ett nytt handelsstålsbolag

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1734 yrkandena 2 och 3 och motionen 1977/78:1742 yrkandet 1,

5. beträffande en struktur- och investeringsplan för handelsstdlsindustrin, m. m.

att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1744 yrkandet 3,

b) med anledning av dels vad som anförs i propositionen 1977/ 78:87 i ifrågavarande del (s. 45 f.), dels motionen 1977/78:1745 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1977/78:1734 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1739 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1740 yrkandet 1, motionen 1977/78:1742 yrkandena 2 och 4 och motionen 1977/ 78:1743 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om strukturfrågor inom handelsstålsindustrin,

6. beträffande handelsstålsindustrin i vissa regioner eller pä vissa orter

att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:1734 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

b) motionen 1977/78:1739 i ifrågavarande del,

c) motionen 1977/78:1740 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

d) motionen 1977/78:1741,

e) motionen 1977/78:1745 i ifrågavarande del,

7. beträffande sambandet mellan de mellansvenska handelsstdlverken och den därtill knutna gruvindustrin

att riksdagen med anledning av vad som anförs i propositionen 1977/78:87 i ifrågavarande del (s. 44 f.) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande forsknings- och utvecklingsarbete

att riksdagen med anledning av vad som anförs i propositionen 1977/78:87 i ifrågavarande del (s. 46 f.) som sin mening ger

NU 1977/78:45

regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande energipolitik

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1742 yrkandet 5.

Stockholm den 16 mars 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c) (mom. 1-4), Anders Wijkman (m), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c) (mom. 5-9), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Sivert Andersson (s) och Rune Johansson i Ljungby (s).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Ivar Högström, Lennart Pettersson, Sivert Andersson och Rune Johansson i Ljungby (alla s)

1. beträffande villkoren i den överenskommelse som ligger till grund för ett nytt handelsstdlsbolag (mom. 4)

Reservanterna anser

dels att utskottet under rubriken "Överenskommelsen om bildandet av SS AB” (s. 13-17) bort anföra:

Det huvudsakliga (utskottet,s. 13-16) utnyttjar rekonstruktions lånet.

Utskottet anser att kritik måste riktas mot att regeringen har gått med på en för de privata intressenterna i det nya handelsstålsbolaget ytterst fördelaktig värdering av apportegendomen. Härtill kommer att det endast är staten som under de närmaste åren tar de finansiella risker som är förknippade med den nödvändiga rekonstruktionen, men att trots detta även de båda privata koncernerna i egenskap av aktieägare får utdelning från SSAB då de statliga insatserna ger resultat. En värdering grundad på avkastningsvärdet av de aktuella rörelsegrenarna skulle uppenbarligen ha lett till väsentligt lägre värden. Utskottet anser att den nu gjorda värderingen har varit alltför generös. En utmanande överföring av värden har skett från staten till privata intressenter. Detta skulle emellertid kunna kompenseras genom att de båda koncernerna låter även vinstgivande egendom ingå i apportegendomen.

NU 1977/78:45

26 En andra (= utskottet, s. 16 f.) år 1982.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statens finansiella åtaganden i samband med bolagsbildningen är av en sådan omfattning att det borde ha avspeglats i en annan fördelning av aktiekapitalet. En del av det förutsatta statliga rekonstruktionslånet borde ha utgått i form av ägartillskott med motsvarande ökning av aktiekapitalet och den statliga andelen härav. Detta skulle ha gett ett mer rättvisande uttryck för parternas ekonomiska prestationer och kunna ha ekonomisk betydelse vid bl. a. framtida utdelningar.

Vidare är det uppenbart att de återgivna reglerna om rätt till inlösen av aktierna i vissa fall ger en alltför stark ställning för de privata intressenterna i SSAB.

Ett ytterligare (= utskottet, s. 17) sina förpliktelser.

Om den av Statsföretag föreslagna garantin för avtalets bestämmelser på denna punkt behöver infrias kan det innebära statsutgifter i storleksordningen 500 milj. kr. Utskottet delar uppfattningen att en statlig garanti i detta fall är berättigad, sett från Statsföretags utgångspunkt. Garantin får ses som ett uttryck för att Statsföretag skall kunna förena ett företagsekonomiskt ansvar med ett samhällsekonomiskt. I likhet med motionärerna finner utskottet att Statsföretags krav på den aktuella garantin styrker uppfattningen att överenskommelsen om bildandet av SSAB innehåller moment som från statens synpunkt innebär bristande affärsmässighet.

Sammanfattningsvis vill (= utskottet, s. 17) av SSAB.

1 motionerna 1977/78:1734 och 1977/78:1742 godtas uttryckligen förslagen i propositionen, men stark kritik riktas mot att avtalen varit alltför fördelaktiga för de privata intressenterna i det nya bolaget på bekostnad av de statliga intressenterna. Det ligger emellertid ett så stort värde i att en sammanslagning mellan de tre företagens stål- och gruvrörelser m. m. snabbt kommer till stånd, att utskottet anser att riksdagen inte bör motsätta sig förslagen i propositionen. När socialdemokratin åter kommer i regeringsställning bör emellertid förhandlingar upptas med de privata delägarna i SSAB i syfte att få till stånd förändringar på åtminstone två punkter. Sålunda bör en del av det statliga rekonstruktionslånet om sammanlagt 1 800 milj. kr. i stället tillföras SSAB i form av ägartillskott, varvid en motsvarande ökning av aktiekapitalet bör ske. Härigenom skulle staten bli majoritetsägare i SSAB. Vidare bör ytterligare, vinstgivande, egendom tillföras SSAB som apportegendom från de båda privata intressenterna. Främst avses här den kraftrörelse som Gränges och Stora Kopparberg bedriver. Utskottet är medvetet om att företrädarna för de statliga intressenterna vid en sådan förhandling är i ett visst underläge på grund av den garanti om inlösen av aktierna i visst fall som finns i konsortialavtalet. Men ett klart uttalande av riksdagen om önskvärdheten av sålunda förändrade villkor bör vara ett stöd vid förhandlingarna. Med anledning av vad som anförs i här behandlade delar

NU 1977/78:45

av motionerna 1977/78:1734 och 1977/78:1742 föreslår utskottet ett uttalande av riksdagen av denna innebörd.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1734 yrkandena 2 och 3 och motionen 1977/78:1742 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande en struktur- och investeringsplan för handelsstdisindustrin, m. m. (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motionerna 1977/78:1734,1977/78:1739,1977/78:1740 och 1977/78:1742 bör regeringen för riksdagen redovisa dels en struktur- och investeringsplan för handelsstålsindustrin och de därtill hörande gruvorna, dels en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller gruv-och stålorterna. 1 fråga om utgångspunkterna för en sådan plan ansluter sig utskottet till de ovan redovisade önskemålen i motionen 1977/ 78:1742.

Beträffande de speciella förhållandena i Luleå finnér utskottet skäl att - i anslutning till motionen 1977/78:1742 - framhålla följande.

Riksdagen fattade år 1974 enhälligt ett principbeslut om att bygga ett stålämnesverk i Luleå förproduktion av 4 milj. ton stålämnen per år. Beslutet konfirmerades våren 1975 i samband med beviljandet av anslag för arbetena med Stålverk 80. År 1976 ändrade riksdagen detta beslut till att avse en produktion av 2,5 milj. ton stålämnen, varjämte en om- och tillbyggnad av valsverken skulle ske. Detta skulle ge samma antal sysselsatta, 2 300, som angavs i 1974 års beslut. Mot bakgrund av konjunkturproblemen och på grund av det finansiella läget beslöt NJA:s styrelse i oktober 1976 att lägga upp planeringen i tre etapper. Först måste en finansiell rekonstruktion ske, sedan skulle valsverkskapaciteten byggas ut och därefter skulle utbyggnaden av stålämneskapaciteten ske. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har i ett uttalande i december 1976 enhälligt ställt sig bakom denna inriktning.

1 motionen 1977/78:1743 har likaledes erinrats om riksdagens beslut i maj 1976 om stålämnesverket i Luleå m. m. (prop. 1975/76:207, NU 1975/76:72, rskr 1975/76:398). Utskottet förutsätter att vad riksdagen sålunda uttalat infogas i den långsiktiga planeringen.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen

a) (= utskottet)

b) med bifall till motionen 1977/78:1734 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1739 i ifrågavarande del,

NU 1977/78:45

motionen 1977/78:1740 yrkandet 1, motionen 1977/78:1742 yrkandena 2 och 4 och motionen 1977/78:1743 och med anledning av motionen 1977/78:1745 i ifrågavarande del hos regeringen begär att dels en struktur- och investeringsplan för handelsstålsindustrin och de därtill hörande gruvorna, dels en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller stål- och gruvorterna redovisas för riksdagen,

3. beträffande energipolitik (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Härvid anförde” och slutar på s. 23 med ”sig till” bort ha följande lydelse:

1 en reservation till utskottets betänkande på denna punkt anslöt sig de socialdemokratiska ledamöterna till det då aktuella motionsyrkandet och anförde (NU 1977/78:30 s. 19): ”Specialstålindustrin är en mycket energikrävande bransch och är därför starkt beroende av en säker tillgång på elenergi. En långsiktig energipolitik som tillgodoser näringslivets energibehov är en nödvändig förutsättning för att specialstålindustrin skall kunna genomföra en strukturomvandling och göra de investeringar som krävs. Utskottet vill därför understryka att den energipolitik som statsmakterna lade fast år 1975 bör genomföras.” Samma synpunkter gäller för handelsstålsindustrin. Ett ytterligare argument för att 1975 års energipolitik bör fullföljas utgör det faktum att energikostnaderna vid ett stålverk är ungefär lika stora som personalkostnaderna. Energikostnadernas betydelse för stålindustrins konkurrenskraft är sålunda uppenbar.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1742 yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 57834 Stockholm 1978