Med anledning av motioner om förbud mot försäljning av vissa leksaker

NU 1977/78:48

Näringsutskottets betänkande 1977/78:48

med anledning av motioner om förbud mot försäljning av vissa leksaker

Ärendet

1 detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:305 av Åke Gillström (s), vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna behovet av skärpning av marknadsföringslagen, när det gäller försäljning av leksaker, i enlighet med vad i motionen anförts,

1977/78:308 av Ulla Tillander m. fl. (c, s, fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot försäljning av krigsleksaker,

1977/78:804 av Gertrud Sigurdsen m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller

1. att den lagstiftning genom vilken konsumentverket övervakar försäljningen av farliga leksaker ses över och skärps så att även krigsleksaker faller under försäljningsförbud,

2. att krigsleksaker i lagstiftningen hänförs till de undantag som syftar till att skydda människors liv, hälsa och säkerhet och därmed åläggs importförbud.

Företrädare för socialstyrelsens lekmiljöråd har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.

Motionerna

I motionen 1977/78:305 erinras om att konsumentverket har utarbetat riktlinjer nied inriktning på säkerhet för bl. a. leksaker samt att en överenskommelse på grundval av riktlinjerna år 1976 har slutits mellan verket och leksaksbranschen. Motionären påpekar att dessa riktlinjer inte innebär att försäljning av farliga leksaker är förbjuden. Härför krävs beslut av marknadsdomstolen enligt marknadsföringslagen (1975:1418). Det finns f. n. enligt motionen leksaker som kan vålla hörselskador. Som exempel nämns s. k. knäppare och krigsleksaker med höga ljud. Motionären anser att alla leksaker som kan vålla skada bör testas. Det bör därför införas en skyldighet för importör, tillverkare eller näringsidkare att innan produkterna marknadsförs låta testa dem hos konsumentverket. Konsumentverkets nuvarande funktion bör skärpas så att ansvaret för att testning utförs inte läggs på den part som har ekonomiskt intresse av försäljning.

1 motionerna 1977/78:308 och 1977/78:804 påpekas att leken utgör en form 1 Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 48

NU 1977/78:48

för social inlärning. Leksaker och lekmaterial har en styrande, påverkande, normförmedlande funktion, säger motionärerna. De erinrar om de övergripande målen för skolans och förskolans verksamhet och ifrågasätter om den nuvarande försäljningen av krigsleksakerstår i överensstämmelse med dessa uppfostringsmål. I motionen 1977/78:804 anförs bl. a. att krigslekar och krigsleksaker kan spela en roll - tillsammans med andra faktorer - för att utveckla ett aggressivt beteendemönster. Om barn dagligen leker med krigsleksaker kan en s. k. avtrubbningseffekt uppstå som innebär att barnen kommer att alltmer acceptera våld i vardagslivet. Socialstyrelsens lekmiljöråd har, uttalas i båda motionerna, motsatt sig försäljning av krigsleksaker, med hänvisning till att dessa inte anses ha några positiva utan endast negativa verkningar. Med hänsyn till de starka kommersiella intressen som finns på detta område tvivlar motionärerna på möjligheten att genom frivilliga överenskommelser med berörda branschorganisationer åstadkomma en förändring och hindra försäljningen av krigsleksaker.

Marknadsföringslagen m. m.

Enligt 4 § marknadsföringslagen (1975:1418) kan näringsidkare förbjudas att fortsätta att saluhålla en vara som på grund av sina egenskaper medför särskild risk för skada på person eller egendom. Detsamma gäller om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Näringsidkare kan vidare enligt 3 § åläggas att vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet lämna information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

För tillämpning av lagen svarar konsumentombudsmannen (KO) - vilken befattning är förenad med tjänsten som chef för konsumentverket - och marknadsdomstolen. KO skall övervaka marknaden, ta upp förhandlingar och träffa överenskommelser med företrädare för näringsidkarna och föra det allmännas talan inför marknadsdomstolen. Denna - om vars sammansättning m. m. stadgas i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. - avgör som slutinstans ärenden om informationsåläggande och förbud. 1 fall som ej är av större vikt får KO utfärda informations- resp. förbudsföreläggande.

Andra uppgifter i anslutning till motionerna

1 betänkandet 1977/78:25 har näringsutskottet presenterat socialstyrelsens lekmiljöråd samt lämnat vissa uppgifter om import och försäljning av leksaker i Sverige. Vidare redovisas i betänkandet den definition av vad som innefattas i begreppet krigsleksaker som har utformats av lekmiljörådet. Enligt denna definition är krigsleksaker allt lekmaterial som avbildar krigsmateriel, dvs. vapen och sådan materiel som är till för eller uppammar konfliktlösningar med våld på så sätt att parterna genom att skada och döda tillskansar sig makt och besegrar motparten.

Rådet lämnar följande exempel på olika kategorier:

NU 1977/78:48

o stridsvagnar, militärbilar, kanoner etc. av helfabrikat, o stridsvagnar, militärflygplan och krigsfartyg i byggsats, o soldater och soldatgrupper kring stridsvagnar eller kanoner, i krigsland skap,

bland ruiner etc., o dockor av typen Action Man och Big Joe med militärutrustning, o vapen, såsom pistoler, kulsprutepistoler, handgranater, bomber, revolvrar

etc.

Inom konsumentverket pågår sedan budgetåret 1973/74 en verksamhet som syftar till att förbättra säkerheten hos leksaker. Verket har i en rapport (1975:3) presenterat riktlinjer för utarbetande av säkerhetsregler beträffande leksaker. Dessa riktlinjer utgår från att inga leksaker som medför risker för liv och hälsa för barn får saluföras. Leksaker - dvs. produkter främst avsedda att användas av barn under lek men ej lekplatsutrustning - skall enligt riktlinjerna vara så utformade att de inte vid normal användning kan orsaka skador. Följande risker behandlas: kvävning, hörselskada, strypning, ögonskada, förgiftning, frätskada, elchock, brännskada, stickskada, klämskada och skärskada. Riktlinjerna har utformats i samråd med en referensgrupp bestående av representanter för leksaksbranschen och lekmiljörådet. De ansluter sig i princip till redan befintliga säkerhetsregler i andra länder. Dessa riktlinjer har kompletterats med mer specifika säkerhetsregler i en rapport från konsumentverket (1975:10). Rapporten är avsedd att utgöra en vägledning för näringsidkare som följer riktlinjerna. Däri anges vilka krav som ställs och vilka provningsmetoder som kan användas för att utröna om kraven uppfylls.

I enlighet med leksaksbranschens önskemål ansluter säkerhetsreglerna till amerikanska regler. Konsumentverket har bedömt att detta medför följande fördelar: dels undviks icke-tariffära handelshinder, dels har importörer möjlighet att hos tillverkaren begära att beställda varor är i överensstämmelse med amerikanska krav.

I riktlinjerna påpekas bl. a. att frågor som kan förknippas med bristande funktionsvärde hos en leksak i stort ligger utanför konsumentverkets kompetensområde. Detta hindrar inte att verket kan föra fram synpunkter på leksaker som kan antas vara otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål.

Verket framhåller också att ingen utländsk säkerhetsregel - frivillig eller lagreglerad - behandlar psykiska effekter i samband med användning av leksaker. Inte heller behandlas risker för ekonomisk skada. Psykiska effekter kan tänkas dels i de fall leksakens konstruktion är sådan att leksaken saknar funktionsvärde, dels då leksaken skall användas på sådant sätt som av vuxna inte kan anses önskvärt. Exempel härpå erbjuder krigsleksaker, leksaker vilkas funktion upplevs som frustrerande av barnet och leksaker som mycket snabbt går sönder vid användning. Ekonomiska risker kan tänkas vara förknippade med en leksak som inte går att använda på det sätt barnet rimligen kan tänka sig eller vars kvalitet är sådan att leksaken snabbt är

NU 1977/78:48

obrukbar. När man talar om ekonomisk risk är det väsentligt att knyta denna risk till köparens ekonomi. Även leksaker som allmänt sett kan betraktas som billiga kan i det enskilda barnets ekonomi (veckopeng) vara en betydande utgift.

Konsumentverket anger i sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 att åtskilliga ärenden avseende leksakers säkerhet har avslutats. Produkterna har granskats mot bakgrund av de av verket tidigare utarbetade riktlinjerna för säkerhet och information beträffande leksaker. Ett flertal bristfälliga produkter har dragits tillbaka från marknaden, konstruerats om eller försetts med varningstext. Vidare omarbetas gällande riktlinjer för marknadsföring av leksaker; bl. a. beaktas s. k. snöleksaker och trehjulingar. 1 denna revidering av riktlinjerna, som sker mot bakgrund av marknadsföringslagen, kommer pågående internationellt arbete att beaktas. Den fortsatta verksamheten skall baseras på ett statistiskt underlag avseende vilka leksaker och åldersgrupper som förekommer i samband med olyckor och olyckstillbud. I detta syfte genomförs f. n. en undersökning av utbudet av inomhusleksaker. I undersökningen medverkar elva hemkonsulenter. Den omfattar dels en inventering av samtliga butiker som saluför leksaker, dels insamling av uppgifter om olyckor och tillbud med leksaker vid daghem och hos andra kontaktpersoner.

Konsumentverket har, anför verket i en skrivelse i februari 1978 till lekmiljörådet, uppmärksammats på marknadsföringen av krigsleksaker. Verket anser att det närmast ankommer på lekmiljörådet att övervaka leksakers pedagogiska lämplighet. För att verket skall ha möjlighet att ingripa mot försäljningen av krigsleksaker med stöd av 4 § marknadsföringslagen krävs, påpekas det, att verket kan göra gällande att krigsleksaker är psykiskt eller fysiskt skadliga. Verket saknar emellertid dokumentation för att styrka att sådana verkningar kan uppstå.

Konsumentverket anför vidare följande. Ett sätt att komma till rätta med problemet med krigsleksaker kan vara att lekmiljörådet låter genomföra en undersökning som visar hur och på vad sätt barn påverkas av krigsleksaker som avbildar det moderna kriget. Om en sådan undersökning skulle visa att krigsleksaker har skadliga verkningar för barn är konsumentverket/KO berett att ta upp förhandlingar med leksaksbranschen med stöd av 4 § marknadsföringslagen.

Konsumentombudsmannen (KO) har i januari 1978 hos marknadsdomstolen gjort ansökan om förbud enligt 4 § marknadsföringslagen mot försäljning av s. k. slangbellor av viss typ. KO åberopar ett yttrande från socialmedicinska institutionen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala som konsumentverket har inhämtat. Detta yttrande visar enligt KO:s mening att de av motparten saluförda slangbellorna är så utformade att användningen av dem medför betydande risk för ögonskador. Med hänsyn till detta är det enligt KO:s mening inte försvarligt att de saluhålls.

NU 1977/78:48

5 Frågan om försäljningsförbud har enligt KO:s mening i förevarande fall så stor praktisk och principiell betydelse att ärendet bör prövas trots att motparten har förklarat sig beredd att frivilligt upphöra med försäljningen av slangbellorna.

I fråga om barnolycksfall har barnolycksfallsutredningen (se nedan) uppdragit åt statistiska centralbyrån att göra försök med registrering av barnolycksfall. Vid dessa försök, som görs vid lasarettet i Halmstad och vårdcentralen Dockan i Växjö, har hittills redovisats 203 olyckor. Detta motsvarar i stort två veckors material vid de båda enheterna. Av registrerade olyckor har ingen inträffat med leksaker. Däremot finns fyra olyckor med lekplatsutrustning. Sportartiklar - skidor, pulkor, skridskor etc. - står under motsvarande period för totalt 55 olycksfall. Utredningens registrering har omfattat åldrarna 0-19 år.

Från en undersökning av barnolycksfall i Uppsala åren 1972 och 1973 kan också hämtas material som belyser leksaksolyckomas svårighetsgrad. Av totalt 180 olyckor med redskap, leksaker etc. - av vilka 18 avsåg leksaker- har totalt 5 olyckor varit av allvarligare slag.

Sammantaget är enligt utredningen olycksfall med leksaker förhållandevis sällsynta och ger som regel endast lindrigare skador.

Pågående utredningsarbete

Utredningen (S 1977:07) Om barnolycksfall (särskild utredare: barnombudsman Rigmor von Euler) tillkallades i februari 1977 för att utreda frågan hur barnolycksfallen på bästa sätt skall kunna förebyggas. I direktiven påpekas inledningsvis att åtskilliga åtgärder har vidtagits för att motverka barnolycksfallen. Ett flertal myndigheter har att inom sitt ansvarsområde bevaka barnens säkerhet. Det centrala ansvaret rörande åtgärder för barnens vård och skydd åvilar socialstyrelsen. Till styrelsen är knutet det år 1971 inrättade lekmiljörådet, som har till uppgift att bl. a. verka för att skydds- och säkerhetsaspekterna vid barns lek tillgodoses. Andra myndigheter som statens trafiksäkerhetsverk, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, konsumentverket, arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen och planverket har viktiga uppgifter i det förebyggande arbetet beträffande barnolycksfall. På det lokala planet är det kommunernas barnavårdsnämnder/sociala centralnämnder som skall främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Bestämmelser härom finns i barnavårdslagen (1960:97).

Riksdagen har, framhålls det vidare i direktiven, i samband med behandlingen av motioner rörande barnolycksfall pekat på osäkerheten om vilket organ, såväl på riksplanet som lokalt, som har huvudansvaret för barnsäkerhetsfrågorna. Riksdagen har också pekat på behovet av att registrera barnolycksfall. Riksdagen har därvid förutsatt att dessa frågor beaktas i ett

NU 1977/78:48

fortsatt arbete med barnsäkerheten.

Enligt direktiven skall utredaren bl. a. undersöka omfattningen av barnolycksfallen och deras orsaker och föreslå övergripande åtgärder som kan förebygga olycksfall bland barn.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om förbud mot försäljning av krigsleksaker

Riksdagen har i december 1977 på förslag av näringsutskottet (NU 1977/ 78:25) avslagit en motion enligt vilken riksdagen borde begära förslag om förbud för import och försäljning av krigsleksaker. I betänkandet erinrade utskottet bl. a. om att Sverige i internationella överenskommelser har utfäst sig att inte införa s. k. tekniska handelshinder, dvs. sådana regler om varans beskaffenhet som försvårar internationell handel. Undantagna härifrån är regleringar som syftar till att skydda människors liv, hälsa och säkerhet. Utskottet anförde dock att det är angeläget att utbudet av krigsleksaker förändras. Utskottet sade sig utgå från att de överläggningar om vissa riktlinjer i fråga om försäljning av krigsleksaker som inletts mellan lekmiljörådet och berörda branschorganisationer skulle komma att fullföljas.

Utskottet

Två av de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande tar upp frågan om införande av förbud mot import och försäljning av krigsleksaker. I motionen 1977/78:308 hemställs om förslag om försäljningsförbud. I motionen 1977/78:804 yrkas att den lagstiftning genom vilken konsumentverket övervakar försäljningen av farliga leksaker skall ses över och skärpas så att även krigsleksaker faller under försäljningsförbud. Vidare föreslås här att krigsleksaker i lagstiftningen skall hänföras till undantag från vad som syftar till att skydda människors liv, hälsa och säkerhet och därmed åläggas importförbud.

Näringsutskottet har behandlat frågan om förbud mot import och försäljning av krigsleksaker en gång tidigare under detta riksmöte. I betänkandet NU 1977/78:25 som avgavs i december 1977 uttalade utskottet bl. a. att det är angeläget att utbudet av denna typ av leksaker förändras. Utskottet noterade att socialstyrelsens lekmiljöråd och företrädare för leksakshandelns branschorganisationer hade inlett överläggningar om vissa riktlinjer i fråga om försäljning av krigsleksaker och utgick från att överläggningarna skulle fullföljas. Enligt vad utskottet inhämtat har detta hittills inte skett. Lekmiljörådet uppger att branschens organisationer inte har visat intresse för att aktivt samarbeta med rådet i denna fråga.

Utskottet mäste tyvärr konstatera att överläggningarna mellan lekmiljörådet och branschorganisationerna hittills har varit resultatlösa. Det är enligt utskottets mening angeläget att man söker åstadkomma en sanering av

NU 1977/78:48

utbudet av krigsleksaker. Inom konsumentverket pågår f. n. en översyn och omarbetning av riktlinjer för marknadsföring av leksaker. Frågan om utbudet av krigsleksaker bör tas upp i detta sammanhang. Enligt utskottets mening bör ansvariga myndigheter i första hand söka komma till rätta med problemet genom frivilliga överenskommelser med branschens organisationer. Om detta inte visar sig vara en framkomlig väg bör regeringen vidta erforderliga åtgärder.

I motionen 1977/78:305 påpekas att vissa leksaker kan vålla skador, bl. a. hörselskador. Motionären erinrar om att det krävs beslut av marknadsdomstolen enligt marknadsföringslagen för att försäljning av en viss leksak skall kunna förbjudas. De riktlinjer i fråga om produktsäkerhet som konsumentverket utarbetar avses vara till vägledning för marknadsdomstolens beslut, säger motionären. Konsumentverkets riktlinjer för leksakers säkerhet innebär inte att farliga leksaker förbjuds. Motionären föreslår att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om behovet av en skärpning av marknadsföringslagen när det gäller försäljning av leksaker.

Som utskottet har nämnt ovan är man inom konsumentverket i färd med att omarbeta nu gällande riktlinjer för leksakers säkerhet. Frågan om hur barnolycksfall skall kunna förebyggas utreds av utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall. Som framgår av det föregående har konsumentombudsmannen (KO) nyligen hos marknadsdomstolen anhängiggjort ett ärende rörande försäljning av farliga leksaker, s. k. slangbellor av viss typ.

Motionären syftar till att få till stånd en skärpning i bedömningen av de risker som olika slags leksaker kan åstadkomma. Genom det ovan redovisade utredningsuppdraget och arbetet inom konsumentverket kommer man att få en säkrare grund för en sådan bedömning. Detta innebär att KO kan få större möjligheter än f. n. att yrka på förbud enligt 4 § marknadsföringslagen mot försäljning av farliga leksaker. Motionärens syfte är alltså i viss mån tillgodosett. En skärpning av marknadsföringslagen enligt yrkandet i motionen anser utskottet inte påkallad.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av motionerna 1977/78:308 och 1977/78:804 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sanering av utbudet av krigsleksaker,

2. att riksdagen avslår motionen 1977/78:305.

Stockholm den 4 april 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1977/78:48

8 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s). Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s). Sven Andersson i Örebro(fp), Birgitta Hambraeus (c). Lilly Hansson (s). Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Sten Svensson (m), Wivi-Anne Radesjö (s) och Sivert Andersson (s).

Reservation

av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro(fp), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c)och Sten Svensson (m) som anser dets att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med ”Utskottet måste” och slutar på s. 7 med "erforderliga åtgärder” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ånyo understryka att det är angeläget att en sanering av utbudet av krigsleksaker kommer till stånd. I första hand bordetta ske genom frivilliga överenskommelser. Inom konsumentverket pågår f. n. en översyn och omarbetning av riktlinjer för marknadsföring av leksaker. Utskottet utgår från att frågan om utbudet av krigsleksaker kommer att beaktas även i detta sammanhang.

dels att utskottet under 1 bort hemställa 1. att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:308,

b) motionen 1977/78:804.

GOTAB 57874 Stockholm 1978