Med anledning av dels propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till bergsstaten och statens gruvegendom, dels motioner om gruvindustrin m. m.

NU 1977/78:60

Näringsutskottets betänkande 1977/78:60

med anledning av dels propositionen 1977/78:100 i vad avser anslag till bergsstaten och statens gruvegendom, dels motioner om gruvindustrin m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1977/78:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna D 5 (bergsstaten) och D 6 (statens gruvegendom),

dels fem motioner om gruvindustrin m. m, vilka har väckts under allmänna motionstiden,

dels tre motioner som har väckts med anledning av propositionen 1977/ 78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin m. m.,

dels en motion som har väckts med anledning av propositionen 1977/ 78:172 om regionalpolitisk! stöd till företag inom gruvindustrin m. m.

Propositionen och motionerna redovisas nedan.

Propositionen 1977/78:100

Under här aktuella punkter i propositionen 1977/78:100 bilaga 17 föreslås följande:

D 5. Bergsstaten (s. 130 f.)

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 302 000 kr.

D 6. Statens gruvegendom (s. 131-141)

att riksdagen till Statens gruvegendom för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 64 303 000 kr.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts under den allmänna motionstiden och som behandlas här är följande:

1 Riksdagen 1977178. 17 sami. Nr 60

NU 1977/78:60

1977/78:389 av Alf Lövenborg (apk) och Rolf Hagel (apk), vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att Boliden AB överfors i statlig ägo,

2. att ett program för vidareförädling av koppar i Västerbotten läggs fram,

3. att ett statligt serviceföretag för gruvdrift etableras i Adak,

1977/78:479 av Yngve Nyquist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn och redovisning av möjligheterna till stödjande åtgärder för gruvhanteringens framtida utveckling, varvid särskild hänsyn tages till situationen vid gruvfälten i Mellansverige i enlighet med vad i motionen anförts,

1977/78:604 av Arne Nygren (s) och Gudrun Sundström (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande hinder för länsstyrelserna och kommuner att få ta del av uppgifter om mineral råvarutillgångar och förslag som möjliggör sådan information,

1977/78:1405 av Karl-Erik Häll m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att på lämpligt sätt utforma strukturen för svensk gruvhantering i enlighet med motionens syfte,

1977/78:1644 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan

1. att riksdagen begär att regeringen skyndsamt tillsätteren parlamentarisk kommission för gruvindustrin i enlighet med vad som förordas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om

b) transportproblem för gruvindustrin,

0 insatser för kompletterande sysselsättning på gruvindustriorter,

g) framtidsinriktade insatser för att utveckla den svenska gruv- och mineralindustrin.

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m. och som behandlas här är följande:

1977/78:1735 av Sune Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om åtgärder som tryggar den mellansvenska gruvindustrins framtid,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om de värmländska gruvorna,

1977/78:1740 av Olle Göransson m. fl (s), såvitt gäller hemställan (2) att riksdagen hos regeringen begär en plan för hur de regionalpolitiska målen skall uppnås när det gäller stål- och gruvorterna i Västmanland, i den mån

NU 1977/78:60

detta yrkande inte har behandlats av utskottet i betänkandet NU 1977/ 78:45,

1977/78:1742 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan (3) att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur transportkostnaderna för malmtransporterna skall fördelas.

Propositionen 1977/78:87 jämte motionsyrkanden i bl. a. motionerna 1977/78:1740 och 1977/78:1742 har behandlats av näringsutskottet i betänkandet NU 1977/78:45.

Den motion som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:172 om regionalpolitiskt stöd till företag inom gruvindustrin, m. m. är

1977/78:1933 av Eivor Marklund (vpk) och Lars-Ove Hagberg (vpk), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen framlägger ett program för gruv-, stål- och verkstadsindustrin med sikte på hög förädling av malmprodukter samt ett program för hur sysselsättningen på gruvorterna skall tryggas.

Propositionen 1977/78:172 har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet, som behandlar den i betänkandet AU 1977/78:35.

Motivering

Allmänna synpunkter på gruvindustrins problem tas upp i motionerna 1977/ 78:479,1977/78:1405,1977/78:1644,1977/78:1742 och 1977/78:1933 liksom i viss mån även i motionerna 1977/78:1735 och 1977/78:1740.

Som grund för förslaget i den socialdemokratiska partimotionen 1977/ 78:1644 att regeringen skyndsamt skall tillsätta en parlamentarisk kommission för gruvindustrin anförs i huvudsak följande. Den svenska gruvindustrin står nu inför mycket allvarliga problem, varigenom sysselsättningen för tusentals människor i vårt land är hotad. Detta beror på att långsiktiga strukturproblem har kommit att sammanfalla med en särskilt djup konjunkturavmattning. Nya gruvor har öppnats i avlägsna länder, ofta med mycket gynnsamma förhållanden för brytningen. Detta har kraftigt skärpt konkurrensen. Den europeiska stålindustrin - som ju utgör marknaden för den svenska malmen - har inte kunnat hävda sig mot konkurrensen från länder utanför vår världsdel, bl. a. Japan. Den djupa lågkonjunkturen i Europa har hållit ner efterfrågan på stål, och de oerhört billiga sjöfrakterna har gjort det billigare både att transportera färdigt stål till Europa och att importera malm från de avlägsna gruvorna. Även om en konjunkturuppgång kommer att lätta på det mycket hårda tryck som finns i dag, kommer strukturproblemen att finnas kvar. Därför är det nödvändigt att redan i dag lägga grunden för en fortsatt utveckling både inom branschen och inom de regioner där den haren helt avgörande betydelse för människornas försörjning.

Sommaren 1977 lades från socialdemokratiskt håll fram ett sjupunktspro -

1* Riksdagen 1977/78. 17 sami. Nr 60

NU 1977/78:60

gram för gruvindustrin. Programmet innehöll följande:

- Malm- och mineralbasen måste breddas

- Den svenska malmens konkurrenskraft måste öka

- Ökad vidareförädling av järnmalmen i Sverige

- Nya produkter i gruvföretagen

- De samhällsekonomiska konsekvenserna vid olika omfattning av malmbrytningar utreds

- En samlad lösning av problemen inom stål- och gruvindustrin

- Nylokalisering av annan industri som komplement och ersättning.

Sedan programmet lades fram har situationen förvärrats allvarligt. Det är

anmärkningsvärt, sägs det i motionen, att regeringen trots detta inte har tagit några initiativ för att komma till rätta med problemen. Denna passivitet från regeringens sida framstår för motionärerna som utomordentligt oroväckande, inte minst mot bakgrund av att industriministern i propositionen om specialstålindustrin hösten 1977 framhöll att han avsåg att ”inom kort” återkomma med förslag om gruvindustrin. De åtgärder som nämnts i propositionen om handelsstålet kan enligt motionärerna knappast anses tillräckliga. Det är därför nödvändigt att snabbt ta ett samlat grepp över problemen inom gruvindustrin. En särskild parlamentarisk kommission med representanter för arbetsmarknadsparterna bör bereda förslag dels till omedelbara insatser, dels till åtgärder av mer långsiktig betydelse. Kommittén bör utgå från det tidigare nämnda sjupunktsprogrammet, men på grund av de akuta problemen inom gruvindustrin måste arbetet delas upp i etapper.

Under rubriken ”Omedelbara åtgärder” anförs bl. a. följande. För det första bör kommissionen snarast undersöka möjligheterna att få till stånd investerings- och underhållsarbeten för att bibehålla sysselsättningen inom LKAB. För det andra måste transportproblemen få en snabb lösning. Motionärerna anför att de nuvarande kostnadsförhållandena vad gäller malmfrakterna i Norrbotten medför orimliga konsekvenser. Det nuvarande fraktavtalets utformning innebär ett allvarligt hot mot viktiga delar av LKAB:s verksamhet vid malmfälten och i Luleå. Situationen påverkas ytterligare av de extremt låga kostnader för sjöfrakter som f. n. gäller. Även om det kan finnas kortsiktiga företagsekonomiska fördelar att vinna av att utnyttja sjötransporterade malmer skulle det vara felaktigt att utgå från detta vid en mer långsiktig planering. Det kan inte heller vara rimligt att basera svensk stålproduktion på importerad järnmalm. Särskilda åtgärder från samhällets sida kan bli nödvändiga för att undvika en samhällsekonomiskt felaktig inriktning av produktionen.

Motionärerna erinrar vidare om riksdagens beslut i december 1977 (prop. 1977/78:44 bil. 1 s. 186, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110) om att Svetabs nyetableringsfrämjande insatser försöksvis skall organiseras inom ramen för två särskilda investmentbolag, varav ett skall lokaliseras till VärmlandBergslagen. Ett liknande investmentbolag, NJA-lnvest AB, har nyligen

NU 1977/78:60

etablerats i Norrbotten (prop. 1976/77:125, NU 1976/77:40, rskr 1976/ 77:345). Enligt motionärerna bör dessa foretag inrikta en betydande del av sin verksamhet på att söka åstadkomma kompletterande sysselsättning på gruvorterna. Det är angeläget att denna viktiga verksamhet inte hämmas av brist på kapital.

Kommissionens arbete får inte begränsas till de akuta problemen, sägs det vidare i motionen. Under rubriken ”Framtidsinriktade insatser” anför motionärerna att det utredningsmaterial som föreligger, bl. a. från mineralpolitiska utredningen och statens industriverk, visar att det finns flera områden av betydande framtidsintresse för den svenska gruv- och mineralindustrin. Motionärerna pekar på alunskiffrarna, vissa industrimineral och vissa legeringsmetaller. På grundval av föreliggande utredningsmaterial bör kommissionen enligt motionärerna i samverkan med mineralpolitiska utredningen välja ut ett antal av de mest intressanta områdena där konkreta utvecklingsinsatser snabbt kan komma till stånd. 1 motionen ges också exempel på angelägna uppgifter som finns att lösa inom gruv- och mineralområdet för att lägga grunden för en framtidsinriktad utveckling.

Frågan om transportkostnaderna inom gruvindustrin behandlas också i motionen 1977/78:1742. Där anförs bl. a. att det krävs särskilda åtgärder från samhällets sida för att undvika en på grund av transportkostnaderna samhällsekonomiskt felaktig inriktning av produktionen. En sådan åtgärd kan vara att finna former för att fördela transportkostnaderna, så att tillfälliga förändringar i sjöfrakterna inte leder till konkurrensnackdelar förde svenska järnmalmsgruvorna.

I motionen 1977/78:1933-som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:172 om regionalpolitisk! stöd till företag inom gruvindustrin, m. m. - sägs bl. a. att stöd och bidrag från staten måste kombineras med en helhetssyn på gruvindustrins framtid. Statsmakterna måste enligt motionärerna bestämma sig för en offensiv industripolitik. De föreslår därför att regeringen skall lägga fram ett utvecklingsprogram för gruvindustrin och övrig industri som är beroende av malmprodukter, ett program för utveckling av förädling och manufakturering i vårt land.

För de mellansvenska järnmalmsgruvorna är det viktigt att det även i fortsättningen kommer att finnas en efterfrågan på järnmalm inom landet, en malmbaserad metallurgi, framhålls i motionen 1977/78:479. Ägarförhållandena har hittills varit ett av hindren för rationell gruvdrift. Skiftande ägarförhållanden i fråga om sulfidmalmsgruvorna försvårar också rationell brytning och anrikning. Det är enligt motionärerna nödvändigt med en samordning av gruvhanteringen. Detta gäller inte bara i fråga om brytning av nu kända fyndigheter av järnmalm, sulfidmalm och mineral utan även i fråga om en planmässig och utvidgad prospektering. Med undantag för järnmalm är Bergslagen dåligt undersökt i fråga om förekomst av malmer och mineral, säger motionärerna. För hela landet gäller att föga har gjorts för att undersöka förekomsten av legeringsmetaller som är nödvändiga för specialstålindustrin.

NU 1977/78:60

6 Inte heller har det företagits metodundersökningar i någon större skala för att klargöra möjligheterna att ta till vara biprodukter vid anrikning. Dessutom borde gruvföretagen stimuleras till en bättre marknadsföring vid utlandsförsäljning av malmer och mineral. De borde också uppmuntras att investera i nya brytnings- och anrikningsmetoder. Motionärerna påpekar också att ett stort kunnande i dag finns när det gäller tillverkning av maskinell utrustning för gruvhanteringen. De varnar för att detta kunnande snabbt kan raseras om enbart ett fåtal svenska gruvor kvarstår som köpare av dessa tillverkares tjänster.

I motionen 1977/78:1405 begärs att en utredning skall tillsättas med uppgift att på lämpligt sätt utforma strukturen för svensk gruvhantering. Efter en redogörelse för den besvärliga situationen för LKAB:s gruvverksamhet i Norrbotten anför motionärerna att LKAB:s ensidiga järnmalmshantering måste kompletteras med andra aktiviteter, om det skall vara möjligt att upprätthålla tillräcklig sysselsättning i regionen. Malmletning och prospektering måste därför intensifieras inom Norrbottens fjällvärld med syfte att få till stånd exploatering av andra malmer och mineral. Vidare måste LKAB:s planer på brytning av kopparfyndigheten i Viscaria på allt sätt underlättas och forceras. Andra angelägna projekt är framställning av ferrokisel och bearbetning av grafitfyndigheten i trakten av Vittangi.

Motionärerna framhåller att vårt lands gruvindustri av skilda anledningar har kommit att delas huvudsakligen i två delar. LKAB har i allt väsentligt ägnat sig åt järnmalmsbrytning och därmed sammanhängande förädling, medan Boliden AB huvudsakligen bearbetar sulfidmalmer. Båda dessa verksamheter har utvecklats till stort kunnande och med modern teknik. En bidragande orsak till uppdelningen mellan de båda företagen kan ha varit det förhållandet att de stora fyndigheterna av järnmalm och sulfidmalm geografiskt har varit skilda åt. Eftersom numera värdefulla fynd av sulfidmalm har gjorts i norra Norrbotten och det finns förhoppningar om nya sådana fynd i Norrbottens fjällvärld kommer detta geografiska mönster att brytas. Föratt landets råvarutillångar i form av malm och mineral skall kunna utnyttjas planmässigt och ansvarsfullt bör samhället på ett avgörande sätt få inflytande överexploateringen. De investeringar som fordras är dessutom av den storleksordningen att samhället måste sätta in behövligt kapital. Enligt motionärerna anmäler sig därför osökt frågan om det kan anses rationellt och utvecklingsbefrämjande att för framtiden bibehålla den nuvarande uppdelningen inom svensk gruvhantering. De finner det starkt motiverat att en särskild utredning tillsätts med uppdrag att undersöka om man genom lämplig samverkan mellan LKAB och Boliden AB kan finna bättre och enhetligare former för den framtida gruvindustrin i vårt land. Man bör därvid även pröva huruvida ett närmare samgående mellan företagen kan vara möjligt och lämpligt. Motionärerna pekar i detta sammanhang på det samgående som skett inom stålindustrin.

Yrkandena i motionen 1977/78:1735 framförs med anledning av proposi -

NU 1977/78:60

tionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m. Motionärerna påpekar att det av värmländsk gruvindustri återstår två gruvor. För dessa gruvor är det, liksom forde mellansvenska järnmalmsgruvorna i övrigt, viktigt att det i fortsättningen kommer att finnas en efterfrågan på järnmalm inom landet. Men den malmbaserade metallurgin och järnmalmsgruvornas framtid hotas av att flera stålverk planerar att övergå till skrotbaserad metallurgi. Motionärerna efterlyser större handlingskraft från samhällets sida mot en fortsatt utarmning av sysselsättningen i gruvkommunerna. De anser att stålföretagen bör styras till att dels använda våra nu kända malmtillgångar, dels medverka till en ökad satsning på prospektering.

I motionen 1977/78:1740, som också har väckts med anledning av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålsindustrin, m. m. anförs att neddragningar inom den mellansvenska gruvindustrin torde vara oundvikliga. Det är emellertid viktigt att sådana neddragningar genomfors planmässigt. Förhastade beslut måste undvikas. För att det skall klarläggas vilka gruvor som bör behållas, bör ställningstagandena grundas bl. a. på noggranna geologiska undersökningar. Från nationell synpunkt måste det vara ett krav att det är gruvornas framtidsmöjligheter och inte det dagsaktuella ägarförhållandet som avgör vilka som behålls i drift, säger motionärerna. De framhåller att länsstyrelsen i Västmanlands län i sin utvärdering har utgått från att malmbaserad specialstålstillverkning i Bergslagen även bör försörjas med malm från de mellansvenska gruvorna, som har de bästa malmförekomsterna.

Som har framgått av det föregående berörs gruvhanteringens regionala betydelse i motionerna 1977/78:479 och 1977/78:1405. I dessa motioner behandlas förhållandena i Mellansverige resp. Norrbotten. Förhållandena i Mellansverige tas också upp i motionerna 1977/78:1735 och 1977/78:1740.

1 motionen 1977/78:1735 påpekas att de båda återstående järnmalmsgruvorna i Värmland, Värmlandsberg och Persberg, båda är belägna inom Filipstads kommun. För kommunen ”kan det lösa grepp med vilket regeringen i propositionen 1977/78:87 redovisar att man ämnar ta sig an handelsstålet och gruvnäringen” enbart innebära fortsatt befolkningsminskning, säger motionärerna. Detta kan inte accepteras.

Sedan Fagersta AB numera har inriktat sig på att lägga ned sin malmbaserade kolstålsmetallurgi har verksamheten i Riddarhyttan kommit att hotas av snar och total nedläggning, anförs det i motionen 1977/78:1740. Detta bör ej få ske utan ingående undersökningar om malmförekomster m. m. säger motionärerna och tillägger att staten måste känna medansvar för de ekonomiska insatser som sådana undersökningar kan kräva. De påpekar också att Surahammars Bruks AB:s gruvdrift i Norberg är av stor betydelse för orten.

Frågan om förstatligande av Boliden AB, m. m. tas upp i motionen 1977/

NU 1977/78:60

78:389. Motionärerna påpekar att gruvdriften i Västerbotten utgör en av länets viktiga basindustrier. Sedan gruvan i Boliden öppnades har verksamheten vidgats med flera gruvor över ett stort område. Boliden AB är ett privatkapitalistiskt foretag som har utvunnit betydande kvantiteter värdefull malm genom åren. Staten har haft delintressen i företagets gruvdrift genom ägandet av gruvor i Adakområdet. Lika länge som företagets gruvdrift har pågått, har ägandeförhållandena diskuterats. Kravet på att staten skall ansvara för gruvdriften har vunnit allt större anslutning säger motionärerna och hänvisar till olika uttalanden inom Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Kravet har motiverats dels med den principiella uppfattningen att endast staten bör äga och förfoga över de naturtillgångar som finns i våra bergsslag, dels med att staten ändå är den instans som får ta slutligt ansvar när malmen i gruvorna tar slut. Motionärerna anser att de anställdas synpunkter kan ”sammanfattas i att samhällsägande trots allt lämnar ett större mått av trygghet på olika områden”.

I motionen anförs också att gruvdriftens framtidsperspektiv kan bedömas som gynnsamma. Varor byggda på malm kommer alltid att finna sin användning. Huvudfrågan är enligt motionärerna råvarans förädling, inte en ständigt ökad utbrytning av malm. Förädling av kopparmalm är fullt möjligt att genomföra i Västerbotten, sägs det i motionen.

Avslutningsvis yttrar motionärerna att ”gruvdriftens egen dialektik kännetecknas av snabba förändringar”. Det kommer alltid att bli så, att gruvor nedläggs och att nya öppnas i den takt som våra möjligheter tillåter. Motionärerna erinrar om att gruvepoken i Adak är slut och anser att alternativa sysselsättningsmöjligheter inte har kunnat erhållas i den omfattning som är nödvändig. Enligt deras mening bör gruvsamhället Adak inte helt brytas ut ur gruvdriftens gemenskap i Västerbotten. En del av de anställda skulle kunna beredas fortsatt sysselsättning genom att Adak byggs upp till en serviceort för gruvbrytningen i Västerbottensfaltens nordvästra del. Staten har det moraliska ansvaret för sysselsättningen i Adak, uttalar motionärerna.

För att samhället skall kunna medverka till en önskvärd utveckling av gruvnäringen är det nödvändigt, anförs det i motionen 1977/78:604, att all relevant information om mineralförekomster av olika slag görs tillgänglig för samhällets planeringsarbete. Gruvbrytning och vidareförädling av malm är i många län en mycket viktig faktor för att möjliggöra utveckling av näringsliv och sysselsättning. Men om en sådan utveckling skall kunna planeras av samhället behövs helt andra möjligheter till information och insyn i näringens verksamhet än de som f. n. är möjliga, anför motionärerna. De erinrar om att nämnden för statens gruvegendom sedan den 1 juli 1974 har huvudansvarefför den statliga prospekteringen, vilken bedrivs av Sveriges geologiska undersökning (SGU) på uppdrag av nämnden. Annat prospekteringsarbete bedrivs av gruvföretagen, bl. a. Boliden AB och LKAB.

NU 1977/78:60

9 För att kunna fullgöra sin uppgift som ansvarig för den regionala planeringen måste länsstyrelserna och även kommunerna få ökad information om förekomster av mineralråvaror och om gruvföretagens planeringsarbete. En uppgiftsskyldighet bör inte enbart avse nämnden för statens gruvegendom utan även i stor utsträckning kunna gälla de olika gruvföretagens prospekterings- och planeringsverksamhet, anför motionärerna. De begär en översyn av de regler som f. n. begränsar länsstyrelsernas och kommunernas insyn i denna verksamhet.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Allmänt om gruvindustrin

Gruvindustrin i Sverige utgörs i huvudsak av järnmalms- och sulfidmalmsgruvor. År 1976 var det totala försäljningsvärdet 3,4 miljarder kr. och det totala förädlingsvärdet 2,3 miljarder kr. Sammanlagt sysselsätts ca 15 000 personer. Järnmalmsgruvorna svarade år 1976 för ca två tredjedelar av såväl förädlingsvärdet som sysselsättningen inom den samlade svenska gruvindustrin.

Den svenska gruvindustrin befinner sig i ekonomiska svårigheter. Dagens situation är till stor del betingad av den utdragna lågkonjunkturen i världsekonomin. Den är emellertid också resultatet av en mera långsiktig utveckling. Stora förändringar har skett i de yttre betingelserna för gruvnäringen, och branschen torde stå inför en betydande strukturomvandling.

Järnmalmsgruvor

Järnmalmsgruvindustrin karakteriseras av att ett fåtal stora enheter svarar för huvuddelen av både produktionen och antalet anställda. Ett företag, Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), dominerar branschen och har sin huvudsakliga verksamhet koncentrerad till Norrbottens relativt få men stora gruvor.

Produktionen av järnmalmsprodukter (direkt användbar styckemalm, mull och slig) uppgick i Sverige år 1974 till drygt 36 milj. ton mot 22 milj. ton år 1960. Under år 1977 beräknas 25,3 milj. ton järnmalm ha brutits i Sverige, vilket innebär en minskning från år 1976 med 4,4 milj. ton. Malmleveranserna från gruvorna beräknas ha minskat från 27,4 till 20,0 milj. ton, varav 18,7 milj. ton - en minskning från år 1976 med 4,8 milj. ton - beräknats ha exporterats. Jämmalmslagren har under samma period ökat från 11,3 milj. ton till 14,0 milj. ton.

Den svenska järnmalmsproduktionen utgjorde år 1974 närmare 90 % av Skandinaviens, knappt 40 % av Europas och omkring 5 % av världens järnmalmsproduktion.

Avsättningssvårigheterna för svensk järnmalm hänger samman både med

NU 1977/78:60

den mycket svaga stålmarknaden och med problem av långsiktig karaktär, såsom att kunderna i Västeuropa går över till att använda malmer med lägre fosforinnehåll än malmerna från LKAB. Konkurrenssituationen har ytterligare skärpts av att nya dagbrottsgruvor har öppnats i andra länder med betydligt lägre brytningskostnader. Malmpriserna har sedan år 1975 sjunkit med drygt 20 %. De f. n. mycket låga priserna för sjöfrakt ger inte LKAB någon nämnvärd fördel av närheten till den europeiska marknaden.

Riksdagen har nyligen (prop. 1977/78:96, NU 1977/78:50, rskr 1977/ 78:225) beslutat att LKAB skall få ett medelstillskott på 200 milj. kr. för att upprätthålla sysselsättningen vid företaget under år 1978.

Den mellansvenska järnmalmsgruvindustrin består av relativt många och små gruvor. Dessa ingår nästan alla i företag och koncerner med verksamhet inom järn- och stålindustrin. Endast en mindre del av produktionen exporteras.

Till övervägande del ingår de mellansvenska järnmalmsgruvorna i det nybildade Svenskt Stål AB (prop. 1977/78:87, NU 1977/78:45, rskr 1977/ 78:198). Några av gruvorna är knutna till de mindre handelsstålverken och till specialstålsindustrin.

Antalet järnmalmsgruvor i Mellansverige har minskat snabbt under senare år, och risker finns för ytterligare nedläggningar. Vid behandlingen av propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang i handelsstålsindustrin, m. m. har näringsutskottet kommenterat bl. a. det pågående arbetet med handelsstålsindustrins strukturfrågor. Utskottet tog härvid särskilt upp sambandet mellan de mellansvenska handelsstålverken och den därtill knutna gruvindustrin och uttalade (NU 1977/78:45 s. 22) att en utgångspunkt vid övervägandena av strukturfrågor bör vara att så långt möjligt låta de mellansvenska handelsstålverken vara baserade på inhemsk malm, inhemskt skrot eller på ämnen som tillverkas inom landet.

Sulfidmalmsgruvor

Inom sulfidmalmsindustrin intar ofta mineralbehandlingen en nyckelställning på grund av de svårigheter som finns att särskilja de olika metallerna ur s. k. komplexa malmer. Ett företag, Boliden Metall AB (Boliden), intar en dominerande ställning i branschen och driver 18 av de 22 gruvor som f. n. är i drift. Övriga gruvor ägs av det belgiska bolaget Vieille Montagne, Stora Kopparbergs Bergslags AB och AB Statsgruvor. Branschen, och då framför allt Bolidenkoncernen, kännetecknas av en omfattande integration framåt i förädlingsindustrin. En särskild redogörelse för Bolidenkoncernen lämnas i ett följande avsnitt.

Sulfidmalmsgruvorna är koncentrerade till Norrbotten, Västerbotten och Mellansverige. År 1976 fanns ca 4 000 anställda, av vilka ungefär hälften var sysselsatta i Västerbottens gruvor.

I Rönnskärsverken, som är landets enda smältverk för slig av icke -

NU 1977/78:60

järnmetaller och som ingår i Bolidenkoncernen, utvinns bl. a. koppar, bly, arsenik, guld och silver. Zinkslig behandlas i av samma koncern delägda smältverk i Norge och i Västtyskland. Bly- och zinkslig från Åmmebergsfältet behandlas i Vieille Montagnes smältverk i Belgien.

Generellt kan sägas att utvecklingen i Sverige har gått från små gruvor med rik malm mot större gruvor med låg metallhalt i malmen. Sverige svarar för ca en tredjedel av sulfidmalmsproduktionen i Västeuropa.

Liksom för järnmalmsgruvorna gäller att konkurrenskraften har försämrats. Flera olika faktorer samverkar.

Många av de svenska sulfidmalmsfyndigheterna är små, och deras ekonomi är beroende av möjligheterna att malmen behandlas till slig i näraliggande anrikningsverk. Dessa verk är kapitalkrävande och måste byggas för stor kapacitet. Malmernas halter och årsbrytningens storlek påverkar därför lönsamheten starkt.

Stor betydelse har också utvecklingen av metallpriserna på den internationella marknaden. Priserna för de metaller som utvinns av malm från de svenska sulfidmalmsgruvorna har legat lågt under de senaste tre åren. Skäl härtill är dels den svaga efterfrågeutvecklingen, dels ett ökat utbud från gruvor med relativt låga driftkostnader.

Regeringen har nyligen i propositionen 1977/78:172 om regionalpolitisk! stöd till företag inom gruvindustrin m. m. föreslagit att lokaliseringsstöd under tiden fjam till den 30 juni 1979 skall kunna lämnas även till företag inom gruvindustrin. I samma proposition föreslås också att särskilt sysselsättningsbidrag till företag med dominerande ställning på en ort,s. k. 75 96- bidrag, skall kunna omfatta även företag inom gruvindustrin. Bakgrunden till propositionen är framställningar från bl. a. Boliden.

Bolidenkoncernen

Boliden AB, Stockholm, är ledande och samordnande moderbolag i Bolidenkoncernen. De största dotterbolagen är Boliden Metall AB, Skellefteå (gruvindustri, metallurgisk industri, kemisk industri samt i mindre omfattning verkstadsindustri), Boliden Kemi AB, Helsingborg (kemisk industri), Supra AB, Landskrona (gödselmedelsindustri), och Boliden Intertrade AB, Stockholm (internationell handelsverksamhet, transporter, terminaler). Boliden AB är vidare hälftendelägare i det västtyska företaget PreussagBoliden-Blei GmbH, som producerar bly m. m., och i Norzink AS, Norge, som är Skandinaviens enda zinksmältverk.

Grunden för koncernens verksamhet är den malmreserv som Boliden Metall förfogar över. Malmernas viktigaste beståndsdelar är koppar-, zink-, bly- och svavelmineral. De flesta malmerna innehåller också ädelmetaller, några dessutom arsenik och selen. Boliden Metall AB bearbetar 18 sulfidmalmsgruvor i Nord- och Mellansverige. De är beroende på läge och storlek knutna till lokala eller centrala, dvs. för flera gruvor gemensamma, anrik -

NU 1977/78:60

ningsverk. Där utvinns ur malmerna kopparslig, zinkslig, blyslig och svavelkisslig. Kopparsligen håller också guld, silver, arsenik och selen, och blysligen håller silver. Kopparslig och blyslig är de viktigaste råvarorna för Bolidens smältverk, Rönnskärsverken i Skelleftehamn. Bolidens egen kopparsligproduktion täcker inte smältverkets behov utan kompletteras med utifrån tillförda kopparråvaror. Blysligproduktionen är däremot så stor att en betydande del exporteras. För att råvarorna skall utnyttjas allsidigt framställer Rönnskärsverken en rad metallurgiska och kemiska produkter i samband med koppar- och blyproduktionen. Dessutom tillverkas svavelsyra och flytande svaveldioxid ur svavelinnehållet i smältverksgaserna. Svavelkisslig är grundval för Boliden Kemi AB:s tillverkning av tunga kemikalier, vilken äger rum i Helsingborg.

I gruvor som omfattas av utmål vilka tillkommit efter 1940 har staten kronoandel enligt gruvlagen. Kronoandelen arrenderas i dessa fall av Boliden. Flera av staten ägda gruvor arrenderas av Boliden. Hit hör Stekenjokkgruvan, som togs i drift i början av 1976. Några av staten ägda gruvor drivs på entreprenad av Boliden.

Malmleveranserna från gruvor till anrikningsverken uppgick år 1977 till 11,3 miljoner ton. I smältverken framställdes detta år bl. a. ca 62 000 ton koppar, ca 52 000 ton bly och ca 28 000 ton zinkklinker. Bolaget bedriver utvecklingsarbete som bl. a. avser andra industriellt utvinnbara metaller i Sverige än de för bolaget traditionella.

Boliden Metall AB:s huvudkontor är förlagt till Skellefteå kommun. Bolaget hade år 1977 i medeltal ca 5 500 anställda, varav ca 4 800 arbetare. Antalet anställda i hela Bolidenkoncernen var samma år 9 600.

Boliden Metalls fakturering var år 1977 drygt 1 150 milj. kr. Hela Bolidenkoncernen hade sistnämnda åren fakturering på 2 800 milj. kr., varav Boliden Kemi svarade för 505 milj. kr. Koncernens redovisade årsresultat under åren 1975-1977 uppgick till resp. 39, 27 och 40 milj. kr. Koncernens balanserade investeringar var 308 milj. kr. år 1976 och 313 milj. kr. år 1977. Inom Boliden Metalls verksamhetsområde uppgick de balanserade investeringarna under de två senaste åren till 208 resp. 201 milj. kr.

Boliden AB:s aktiekapital uppgår till 347 milj. kr., varav 316 milj. kr. i Aaktier. Aktierna har ett nominellt värde av 100 kr. Antalet aktieägare är ungefär 33 000.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om förstatligande av Bolidenkoncernen

Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen avvisat förslag om förstatligande av Bolidenkoncernen. Senast skedde detta hösten 1975, då riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1975/76:9) avslog en motion från vänsterpartiet kommunisterna i vilken hemställdes om skyndsam utredning angående ett statligt övertagande av Bolidenbolagets gruvtillgångar i Norr- och

NU 1977/78:60

13 Västerbotten samt Rönnskärsverken. Utskottet hänvisade härvid till bl. a. mineralpolitiska utredningens (1 1974:02) pågående arbete. En redogörelse för tidigare riksdagsbehandling av ärenden rörande Boliden AB finns i utskottets ovannämnda betänkande NU 1975/76:9 (s. 9 f.).

Mineralpolitiska utredningen

Mineralpolitiska utredningen (I 1974:02; ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har till uppgift bl. a. att överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. Arbetet beräknas vara slutfört under andra hälften av år 1978. I utredningen ingår sedan början av år 1977 som ledamöter bl. a. verkställande direktörerna i LKAB och Boliden AB.

Utredningen fick den 9 mars 1978 tilläggsdirektiv (Dir. 1978:25) rörande riktlinjer för prospektering i s. k. obrutna fjällområden.

Adak

Sedan början av 1940-talet har brytningen av vissa staten tillhöriga gruvrätter inom det s. k. Adak fältet varit utarrenderad till Bolidenkoncernen. Staten företräds sedan den 1 juli 1973 av nämnden för statens gruvegendom. Från början av 1970-talet stod det klart att brytningen efter hand måste upphöra på grund av brist på malm. Verksamheten lades ned vid utgången av mars 1978.

1 mars 1974 tillsatte dåvarande industriministern en grupp med uppgift att bevaka sysselsättningsfrågorna i området. I november 1975 fattades beslut om att intensifiera detta arbete, och utredningen (I 1975:10) om vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet tillkallades. Företrädare för bl. a. länsstyrelsen i Västerbottens län, nämnden för statens gruvegendom, Bolidenkoncernen och de anställda ingår i utredningen. En huvuduppgift för utredningen är enligt direktiven att inventera möjligheterna att finna annan sysselsättning i regionen.

Större delen av den personal som berörs av avvecklingen har erbjudits arbete inom andra delar av Bolidenkoncernens gruvverksamhet. Ett tiotal personer som har arbetat i Adak är dock f. n. arbetslösa.

Uppdrag att utarbeta en särskild plan för prospektering i Norrbotten, m. m.

Regeringen uppdrog i februari 1978 åt nämnden för statens gruvegendom att i samarbete med Sveriges geologiska undersökning (SGU) och i samverkan med LKAB och Boliden Metall AB upprätta en särskild plan för prospekteringen i Norrbottens län samt förslag till samordning av denna prospektering. Planen skall omfatta perioden 1978-1980 och för tiden därefter ange den allmänna inriktningen av prospekteringen. Resultatet av uppdraget

NU 1977/78:60

skall redovisas till industridepartementet senast den 15 maj 1978.

1 en till beslutet fogad promemoria anförs bl. a. att prospekteringsplanen skall upprättas mot bakgrund av angelägenheten att genom organiserat samråd uppnå en samordnad systematisk prospektering och inventering i Norrbottens län. Planen bör därför syfta till att omfatta samtliga pågående eller planerade prospekteringsaktiviteter i länet. Härvid bör särskilt beaktas angelägenheten av en samordning av den statligt finansierade prospekteringen. Vidare bör planen utformas så att en önskvärd arbetsfördelning mellan nämnden, gruvbolagen och övriga intressenter uppnås. I planen bör särskilt beaktas projekt som kan förverkligas under den närmaste tioårsperioden, liksom projekt i områden med speciella sysselsättningsproblem. Även projekt som kan medge en breddni ng av gruvindustrin mot andra än de i länet traditionella malmmineralen skall noga beaktas.

Vissa informationsfrågor i samband med prospektering och gruvdrift

Vid fullgörandet av det uppdrag som angetts i föregående avsnitt skall nämnden för statens gruvegendom tillsammans med länsstyrelsen i Norrbottens län och efter samråd med SGU också utreda möjligheterna att etablera fasta former för informationsutbyte mellan nämnden och denna länsstyrelse samt de övriga länsstyrelser som berörs av nämndens prospekteringsverksamhet. Härvid skall nämnden särskilt beakta angelägenheten av att finna fasta former för att ge information om prospektering och de andra aktiviteter inom nämndens verksamhet som kan påverka den regionala utvecklingen.

I detta sammanhang bör också nämnas att statens planverk år 1977 fick i uppdrag av regeringen att utreda vissa frågor i samband med handläggningen av gruvlagsärenden m. m. Verket har i december 1977 redovisat detta uppdrag i skriften ”Förslag till förbättrat informationsutbyte vid handläggningen av gruvlagsärenden” (Statens planverk, Meddelande om fysisk planering Dnr 1356/77). Det föreslås att samordningen mellan gruvintressen och den fysiska samhällsplaneringen skall förbättras genom på olika sätt utökad samrådsverksamhet mellan kommun, länsstyrelse, bergmästare och gruvintressenter. I rapportens sammanfattning uttalas bl. a. att bergmästaren bör informera berörd länsstyrelse och kommun om inneliggande inmutnings- och utmålsärenden av större vikt samt för kännedom underrätta om inkommande anmälningar om igångsättande, nedläggning m. m. av gruvdrift. Länsstyrelsens befattning med gruvfrågor bör enligt planverket kunna underlättas genom att ett arbetsregister förs över aktuella ärenden. Länsstyrelse och kommun bör, sägs det vidare i sammanfattningen, i erforderlig omfattning samråda med inmutare och gruvinnehavare om undersökande och bearbetande verksamhet för att på smidigaste sätt få till stånd och genomföra den prövning enligt olika lagrum som från fall till fall erfordras. Det bör eftersträvas att inmutaren/gruvinnehavaren tar initiativ till sådant

NU 1977/78:60

samråd. En sammanställning av regler och lagrum till stöd för länsstyrelsers och kommuners befattning bör utarbetas, liksom en folder, avsedd att biläggas beslut om inmutning eller utmål, med information om reglerna för undersökande och bearbetande verksamhet.

Förslaget remissbehandlas f. n.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till bergsstaten och statens gruvegendom.

Den svenska gruvindustrin sysselsätter ca 15 000 personer, av vilka ungefär två tredjedelar arbetar inom järnmalmsindustrin och de övriga i huvudsak inom sulfidmalmsindustrin. Bedömningar, senast redovisade i propositionen 1977/78:172 (s. 9), tyder på att antalet arbetstillfällen inom gruvindustrin successivt kommer att minska under den närmaste femårsperioden. Åtskilliga orter och vissa regioner är starkt beroende av gruvnäringen.

Branschen domineras av två företag, Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Boliden Metall AB (Boliden). LKAB har sin tyngdpunkt i järnmalmsrörelsen men har också intressen i annan mineralhantering. Sulfidmalmsindustrin domineras av Boliden. Båda företagens resultat är starkt beroende av den internationella prisutvecklingen på deras produkter.

Under våren 1978 har regeringen i skilda sammanhang lagt fram förslag till riksdagen om åtgärder i syfte att underlätta situationen för gruvnäringen.

I propositionen 1977/78:87 om statligt engagemang i handelsstålsindustrin, m. m. uppmärksammades situationen för de mellansvenska järnmalmsgruvorna, vilka till övervägande del ingår i det nybildade Svenskt Stål AB. Näringsutskottet uttalade enhälligt i sitt betänkande med anledning av propositionen (NU 1977/78:45 s. 22) att en utgångspunkt vid övervägandena av handelsstålsindustrins strukturfrågor bör vara att så långt möjligt låta de mellansvenska handelsstålverken vara baserade på inhemsk malm, inhemskt skrot eller på ämnen som tillverkas inom landet. Riksdagen beslöt i enlighet med betänkandet (rskr 1977/78:198).

Vidare har beslut nyligen fattats om att LKAB skall få ett medelstillskott på 200 milj. kr. för att upprätthålla viss sysselsättning under år 1978 (prop. 1977/ 78:96, NU 1977/78:50, rskr 1977/78:225).

1 propositionen 1977/78:172 har regeringen föreslagit att lokaliseringsstöd fram till den 30 juni 1979 skall kunna lämnas även till företag inom gruvindustrin och att systemet med särskilt sysselsättningsbidrag till företag med dominerande ställning på en ort, s. k. 75 % -bidrag, skall omfatta även företag inom gruvindustrin. I yttrande (NU 1977/78:7 y) till arbetsmarknadsutskottet tillstyrker näringsutskottet detta förslag.

Önskemål om en särskild parlamentarisk kommission för gruvindustrin

NU 1977/78:60

framförs i den socialdemokratiska partimotionen 1977/78:1644. Kommissionens uppgift skall enligt motionen vara att bereda förslag dels till omedelbara insatser, dels till åtgärder av mer långsiktig betydelse. Sådana förslag skisseras också i motionerna 1977/78:479 och 1977/78:1405 samt i motionen 1977/ 78:1742, som har väckts med anledning av den ovannämnda propositionen rörande handelsstålsindustrin. I motionen 1977/78:1405 begärs att en särskild utredning skall tillsättas med uppdrag att undersöka om man genom lämplig samverkan eller närmare samgående mellan LKAB och Boliden kan finna bättre och enhetligare former för den framtida gruvindustrin i vårt land.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att förorda en särskild kommission för gruvindustrin. Uppenbarligen möter branschen stora problem. Regeringens uppmärksamhet är emellertid fästad på dessa, vilket har kommit till uttryck dels i propositionen rörande handelsstålsindustrin, dels genom de förslag om temporära insatser för gruvnäringen som har lagts fram i propositionerna om särskilt medelstillskott till LKAB (prop. 1977/ 78:96) och om regionalpolitisk! stöd till foretag inom gruvindustrin m. m. (prop. 1977/78:172). Härtill kommer att hithörande frågor kan diskuteras inom mineralpolitiska utredningen (I 1974:02), i vilken ingår såväl verkställande direktörerna i de båda stora gruvföretagen som ordföranden i Svenska gruvindustriarbetareförbundet. Mineralpolitiska utredningens arbete beräknas bli slutfört före detta års utgång. Motionerna med förslag om utredningar om gruvindustrin jämte riktlinjer för sådant utredningsarbete avstyrks sålunda.

Gruvindustrins regionala betydelse belyses i motionerna 1977/78:479 och 1977/78:1405, vilka behandlar förhållandena i Mellansverige resp. i Norrbotten. 1 motionerna 1977/78:1735 och 1977/78:1740, som har väckts med anledning av propositionen 1977/78:87, begärs åtgärder med sikte på förhållandena i Värmland resp. i Västmanland.

Utskottet har i betänkandet NU 1977/78:45 avstyrkt motioner med förslag till åtgärder för orter och regioner som berörs av strukturomvandlingen inom handelsstålsindustrin. Utskottet fann det nämligen inte vara lämpligt att riksdagen skulle uttala sig till förmån för den ena eller den andra lösningen innan pågående analyser av olika strukturfrågor hade avslutats (s. 22). Ett likartat synsätt anlägger utskottet på de motionsyrkanden som är aktuella i detta betänkande. Om riksdagen bifaller regeringens nyssnämnda förslag om lokaliseringspolitiskt stöd och sysselsättningsbidrag till företag inom gruvindustrin öppnas möjlighet till insatser för orter och regioner där denna näringsgren har dominerande betydelse. Det är enligt utskottets uppfattning knappast lämpligt att riksdagen därutöver tar ställning till förslag om separata åtgärder för att stödja gruvindustrin i någon speciell del av landet. Motionerna avstyrks sålunda i här behandlade delar.

Genom vad här uttalats har utskottet också tagit ställning till förslagen i motionen 1977/78:1933 rörande utarbetande av dels program för gruv-, stål -

NU 1977/78:60

och verkstadsindustrin med sikte på hög förädling av malmprodukter, dels program för hur sysselsättningen på gruvorterna skall tryggas. Motionen avstyrks sålunda.

I motionen 1977/78:389 föreslås att riksdagen skall uttala sig för att Boliden AB förstatligas. Riksdagen har senast år 1975 avvisat förslag av motsvarande innebörd. Det skedde då med hänvisning till mineralpolitiska utredningens (I 1974:02) arbete, som vid denna tidpunkt nyligen hade inletts. Detta arbete pågår fortfarande. Utskottet finner inte att skäl föreligger för riksdagen att nu inta en annan ståndpunkt, varför motionen avstyrks i här behandlad del.

1 samma motion yrkas att ett program för vidareförädling av koppar i Västerbotten skall läggas fram. I motionen anges inte närmare vad som åsyftas med yrkandet. Utskottet avstyrker detta yrkande.

Motionen 1977/78:389 innehåller också ett förslag om att ett statligt serviceföretag för gruvdrift skall etableras i Adak. Som motiv anförs dels att staten harett moraliskt ansvar för sysselsättningen i Adak,dels att alternativa sysselsättningsmöjligheter inte har kunnat erhållas i Adak sedan gruvepoken där nu har tagit slut. Adak borde därför byggas upp till serviceort för gruvbrytningen i Västerbottenfältens nordvästra del. Utskottet erinrar om att statens ansvar för sysselsättningen i samband med den nödvändiga avvecklingen av gruvbrytningen i Adak har kommit till uttryck genom de insatser som har gjorts bl. a. genom utredningen (I 1975:10) om vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet. I samarbete med Bolidenkoncernen har en förhållandevis smidig avveckling åstadkommits. Utredningen har i samband härmed analyserat olika projekt för att klara sysselsättningen på orten. Svårigheter har dock mött på grund av den utdragna lågkonjunkturen. Arbetet fortsätter emellertid. Motionen avstyrks således.

I motionen 1977/78:604 föreslås en översyn av nu gällande hinder för länsstyrelse och kommun att få ta del av vissa uppgifter om mineralråvarutillgångar. Enligt motionärerna är tillgång till uppgifter om bl. a. prospekteringsplaner hos nämnden för statens gruvegendom och gruvföretagen nödvändig för samhällets planeringsarbete.

Utskottet erinrar om att prospektering är en verksamhet som drivs under konkurrens mellan olika statliga och icke-statliga intressenter. En fullständig insyn i alla planer och undersökningsresultat torde därför knappast vara möjlig att få så länge arbete bedrivs med nuvarande utgångspunkter. Däremot torde åtskilligt vara att vinna genom att uppgifter som enligt gällande regler är tillgängliga hos olika myndigheter delges andra intressenter på ett smidigt sätt. Initiativ i denna riktning har också tagits av regeringen, och förslag härom har nyligen lagts fram av statens planverk. I detta sammanhang bör också nämnas att nämnden för statens gruvegendom har fått i uppdrag att i samband med utarbetandet av en plan för prospektering i Norrbotten särskilt beakta angelägenheten av att finna fasta former för att ge information om prospektering och de andra aktiviteter inom nämndens

NU 1977/78:60

verksamhetsområde som kan påverka den regionala utvecklingen. Motionärernas önskemål torde sålunda i allt väsentligt vara tillgodosedda. Utskottet avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande bergsstaten

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkten D 5 till Bergsstaten för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 302 000 kr.,

2. beträffande statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:100 bilaga 17 punkten D 6 till Statens gruvegendom för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 64 303 000 kr.,

3. beträffande kommission för gruvindustrin m. m. att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b) avslår motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/ 78:1644yrkandena 1,2 b,2 foch 2goch motionen 1977/78:1742 yrkandet 3,

4. beträffande åtgärder med hänsyn till gruvindustrins regionala betydelse

att riksdagen

a) avslår motionen 1977/78:1933 i ifrågavarande del,

b) avslår motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/ 78:1735 och motionen 1977/78:1740 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

5. beträffande förstatligande av Boliden AB

att riksdagen avslår motionen 1977/78:389 yrkandet 1,

6. beträffande ett program för vidareförädling av koppar i Västerbottens län

att riksdagen avslår motionen 1977/78:389 yrkandet 2,

7. beträffande etablerande i Adak av ett statligt serviceföretag för gruvdrift

att riksdagen avslår motionen 1977/78:389 yrkandet 3,

8. bet räffande vissa informationsfrågor i samband med prospektering och gruvbiytning

att riksdagen avslår motionen 1977/78:604.

Stockholm den 25 april 1978

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1977/78:60

19 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Sten Svensson (m), Karl-Erik Häll (s), Sivert Andersson (s), Lars Ljungberg (m) och Bertil Dahlén (fp).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Lilly Hansson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll och Sivert Andersson (alla s)

1. beträffande en kommission för gruvindustrin (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse: Uppenbarligen står svensk gruvindustri inför stora strukturproblem. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte har förmått ta något samlat grepp för att komma till rätta med dessa problem. De i inte mindre än tre olika propositioner till riksdagen under våren 1978 presenterade förslagen visar detta. En särskild parlamentarisk kommission med representanter för arbetsmarknadens parter bör därför tillsättas med uppgift bl. a. att i samverkan med mineralpolitiska utredningen arbeta fram ett program för en framtidsinriktad utveckling för svensk gruvindustri. Kommissionens arbete bör grundas på det sjupunktsprogram för gruvindustrin som anges i motionen 1977/78:1644 och på de uppslag som förs fram i motionen. Kommissionen bör också undersöka förutsättningarna för samverkan i lämpliga former mellan LKAB och Boliden på sätt som anges i motionen 1977/78:1405. Utskottet föreslår att riksdagen, med anledning av de här behandlade motionerna, uttalar sig för att en särskild kommission för gruvindustrin tillsätts.

dels att utskottet under 3 bort hemställa att riksdagen

a) (=utskottet),

b) med anledning av motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1405 yrkandet I i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1644 yrkandena 1, 2 b, 2 f och 2 g och motionen 1977/78:1742 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande åtgärder med hänsyn till gruvindustrins regionala betydelse (mom. 4)

NU 1977/78:60

20 Reservanterna anser - under förutsättning av bifall till reservationen 1 -

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskottet har” och slutar med "behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet förutsätter att den kommission för gruvindustrin som utskottet förordar kommer att uppmärksamma gruvnäringens betydelse för olika orter och regioner i landet. Genom kommissionens arbete blir sålunda motionernas syfte tillgodosett.

dels att utskottet under 4 bort hemställa att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med anledning av motionen 1977/78:479 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1405 yrkandet 1 i ifrågavarande del, motionen 1977/78:1735 och motionen 1977/78:1740 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 58035 Stockholm 1978