Med anledning av propositionen 1977/78:155 om exportkreditfinansiering m. m. jämte motioner
NU 1977/78:73
Näringsutskottets betänkande 1977/78:73
med anledning av propositionen 1977/78:155 om exportkreditfinansiering m. m. jämte motioner
Ärendet
I propositionen 1977/78:155 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att dels godta vissa förslag till närmare riktlinjer för och utformning av åtgärder i fråga om exportkreditfmansiering m. m., dels anta i propositionen framlagda förslag till lag om exportkreditstöd och lag om beslutanderätt för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall. Propositionen har tillkommit i samarbete mellan handels-, budget- och industridepartementen. Departementschefernas anföranden och förslag redovisas i bilagorna 1-3 till propositionen.
Med anledning av propositionen har väckts fyra motioner.
Propositionen och motionerna redovisas nedan.
Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för handelsdepartementet, exportkreditnämnden och Sveriges industriförbund.
Propositionen
Förslag
I anslutning till vad som anförs i bilaga 1 (handelsdepartementet) till propositionen föreslår regeringen att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer för lämnande av exportkrediter som chefen för handelsdepartementet har förordat,
2. godkänner de riktlinjer för garantigivning vid export som chefen för handelsdepartementet har förordat,
3. godkänner de riktlinjer för garantigivning avseende säkerheter vid export som chefen för handelsdepartementet har förordat,
4. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 40 000 000 000 kr., varav 11 000 000 000 kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling.
1 anslutning till vad som anförs i bilaga 2 (budgetdepartementet) till propositionen föreslår regeringen att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om exportkreditstöd.
1 Riksdagen 1977178. 17 sami. Nr 73
NU 1977/78:73
2 I anslutning till vad som anförs i bilaga 3 (industridepartementet) till propositionen föreslår regeringen att riksdagen
1. antar ett inom industridepartementet upprättat förslag till lag om beslutanderätt för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall,
2. godkänner de grunder för statsstödd exportkreditgivning inom en ram av 10 000 000 000 kr. genom AB Svensk Exportkredit som chefen för industridepartementet har förordat,
3. godkänner de grunder för statsstödd kreditgivning genom Sveriges Investeringsbank AB som chefen för industridepartementet har förordat,
4. bemyndigar regeringen att i avtal mellan staten och AB Svensk Exportkredit ikläda staten de ekonomiska förpliktelser avseende kostnadstäckning för viss kreditgivning vilka chefen för industridepartementet har angett,
5. bemyndigar regeringen att i anslutning till kreditgivning som Sveriges Investeringsbank AB bedriver ikläda staten de ekonomiska förpliktelser avseende kostnadstäckning för viss kreditgivning vilka chefen för industridepartementet har angett.
Lagförslagen finns i propositionen på s. 102 f. och 124.
Huvudsakligt innehåll
Förslagen i propositionen avser åtgärder för att ge svenska företag ökade möjligheter att konkurrera på i huvudsak samma villkor som andra länders företag i fråga om krediter vid export. AB Svensk Exportkredit föreslås få ökade möjligheter att på internationellt konkurrenskraftiga villkor refinansiera exportkrediter. Nuvarande exportkreditstöd, som utgår i form av ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen för vissa räntekostnader vid exportkredit, förlängs och kompletteras samtidigt med ett bidrag för de företag som ej kan utnyttja avdraget. Vidare föreslås att exportkreditnämndens verksamhet byggs ut med nya garantiformer samt att ramen för garantigi vning vid export av särskild betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling utökas.
Motioner
Yrkanden
De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:
1977/78:1948 av Inger Lindquist (m), vari hemställs
1. att riksdagen uttalar att de två alternativa systemen görs likvärdiga genom borttagande av de föreslagna straffavgifterna i SEK-systemet, men med bevarad möjlighet för regeringen att i ett ändrat marknadsläge minska subventionsgraden, varvid dock likvärdiga förändringar måste göras i båda
NU 1977/78:73
systemen, så att full parallellitet bevaras,
2. att riksdagen uttalar att båda systemen - utan krav på bevisning om utländsk statssubventionerad kreditkonkurrens -skall kunna utnyttjas också vid export till i-landsmarknader,
1977/78:1949 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
a) ändrad ägarstruktur i AB Svensk Exportkredit (SEK),
b) representation för LO och TCO i styrelserna för SEK och exportkreditnämnden,
1977/78:1950 av Hans Petersson i Röstånga (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar
1. att båda systemen för exportkreditfinansiering skall kunna utnyttjas också vid export till industriländer och att detta skall kunna ske utan krav på bevisning om utländsk statssubventionerad kreditkonkurrens,
2. att minimibeloppet för båda systemen för exportkreditfinansiering sätts till 50 000 kr. i stället för föreslagna 300 000 kr.,
1977/78:1951 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen
1. hos regeringen hemställer om ett nytt förslag till inriktning av exportkreditstödet med beaktande av vad som anförts i motionen om att stödet icke skall ha generell tillämpning,
2. avslår förslaget i propositionen 1977/78:155 till lag om exportkreditstöd,
3. hos regeringen hemställer om förslag till förstatligande av AB Svensk Exportkredit (SEK).
Motivering
I motionen 1977/78:1948 anförs inledningsvis att den nu framlagda propositionen innebär att ett aktivt drag har införts i den industripolitik som hittills av bittert nödtvång i mycket kommit att bestå av selektiva stödåtgärder för sviktande branscher för att ge rådrum för nödvändiga omstruktureringar. Motionären är således positivt inställd till förslagets allmänna inriktning. Hon anser emellertid att det föreslagna systemet brister i två hänseenden genom att dels inte vara nog enkelt och lättfattligt, dels inte vara fullt likvärdigt med de kreditsystem som erbjuds konkurrentländernas exportföretag. Räntestödssystemet är enligt motionären visserligen konkurrensneutralt så länge refmansieringsräntan inte med fyra procentenheter överstiger den s. k. consensusräntan men på samma gång svårfattligt. Det är enligt motionärens uppfattning också tveksamt om systemet kan ge den behövliga stimulansen ens för stora börsnoterade företag, eftersom exportföretagen i längden är beroende av att gå med vinst för att kunna komma i åtnjutande av räntestödet, även om detta utgår i form av räntebidrag. Mot
NU 1977/78:73
4 SEK-systemet riktar motionären den invändningen att de eventuella krediter en svensk exportör kan erhålla inom ramen för detta system i allmänhet är 3/4 % dyrare än de krediter konkurrenterna kan erhålla enligt motsvarande system utomlands. Av dessa 3/4 % utgör 1/4 % den s. k. kostnadsmarginalen, som kredittagaren haratterlägga till SEK,och 1/2 % en extra kostnad om krediten beviljas i svenska kronor, vilket oftast krävs av köparen. Motionären underkänner de argument som framförts för att behålla kostnadsmarginalen i SEK-systemet, nämligen att man genom att göra detta system mindre konkurrenskraftigt kan undvika köbildning inom den föreslagna ramen på 10 miljarder kr. och att marginalen skall bidra till att göra SEK vinstgivande. Köbildning bör undvikas genom att anslagsramen höjs, menar motionären, som vidare hänvisar till att företag som utnyttjar räntestödssystemet kan låna svenska kronor hos SEK mot erläggande av SEK:s upplåningskostnad jämte marginal, vilka kostnader dock är avdragsgilla för låntagaren. Ett kursrisktillägg på 1/2 % för krediter i svenska kronor medför enligt motionären att svenska företag för att kunna konkurrera måste inkludera hela räntedifferensen, 3/4 %, i varans pris. Vid en affär med sju års kredittid motsvarar detta 2 % på kontantpriset, vilket är oacceptabelt för de flesta företag. Motionären menar också att det föreslagna kursrisktillägget är obehövligt så länge staten bevarar kronans värde i förhållande till utländska valutor. Vidare medför enligt motionären det förhållandet att två skilda räntenivåer föreslås för de två systemen att det torde bli omöjligt att få till stånd s. k. ramkreditavtal med köparen. I motionen hänvisas till att sådana avtal enligt uppgifter från en rad konkurrentländer haren avsevärd exportfrämjande effekt. I motionen anförs till sist att en allvarlig nackdel med både räntestöds- och SEK-systemet är att de inte kan användas för export till i-länder i andra fall än när förekomsten av utländsk statssubventionerad konkurrens kan göras sannolik. Enligt motionären torde det endast i ett fåtal fall vara möjligt för det svenska företaget att påvisa att sådan subventionering förekommer. En omfattande prövning av de angivna frågorna skulle också medföra en byråkratisk ordning, som strider mot huvudkravet på enkelhet och lättfattlighet.
Frågan om möjligheten att använda exportkreditstödet vid export till iländer tas även upp i motionen 1977/78:1950. Motionären framhåller att allt flera mindre företag under de senaste åren har börjat med export, varvid de i första hand inriktat sig på länderna i Västeuropa. Kredittider på två år och längre tid är vanligt förekommande. Motionären anser att exportkreditstöd bör utgå även i dessa fall och att de utlovade riktlinjerna angående systemets tillämpning i fråga om i-länder bör ges en liberal utformning. Ett annat skäl härför skulle enligt motionären vara att många i-länder ger ett omfattande statligt stöd vid exportkreditgivning till Sverige. Till stöd för sitt yrkande att beloppsgränsen i systemet bör sänkas från 300 000 till 50 000 kr. anför motionären att exportkreditnämndens nuvarande praxis innebär att nämnden för att garantera en affär med endast två års kredittid kräver att
NU 1977/78:73
kontraktsbeloppet skall vara minst 50 000 kr. samt att det torde ha varit exportkreditutredningens uppfattning att samma gräns skulle tillämpas även i det nya systemet. Någon anledning att sätta gränsen högre föreligger inte heller, anförs det i motionen.
I motionen 1977/78:1949 aktualiseras ett par organisatoriska frågor i regeringsförslaget. Till stöd för sitt yrkande att staten i fortsättningen skall få ett dominerande ägarinflytande i SEK anförs att exportkreditsystemet troligen leder till ökad långivning från SEK, vilket medför att staten kommer att få garantera mot ränte- och kursförluster i ökad omfattning. SEK:s verksamhet får vidare karaktär av myndighetsutövning. I motionen föreslås även att LO och TCO ges representation i SEK:s styrelse, i vilken beslut i uppoch utlåningsärenden bör fattas genom vanliga majoritetsbeslut. Att representanter för nämnda organisationer bör ingå även i exportkreditnämndens styrelse motiveras i motionen med den roll exportstödet i fortsättningen får för sysselsättnings- och näringspolitiken.
I motionen 1977/78:1951 framförs starkt kritiska synpunkter på exportpolitikens inriktning i de kapitalistiska staterna. Enligt motionärerna är t. ex. tesen att bl. a. Sveriges framtid ligger i satsningar på ökad export starkt betänklig. De ifrågasätter om exportkreditstödet skall ha den generella inriktning som föreslås i propositionen. Stödet bör i stället, enligt motionärernas uppfattning, användas som ett styrmedel för att främja handeln med de socialistiska länderna och med u-länderna för att öka länderspridningen i den svenska utrikeshandeln. Motionärerna framhåller att det är för handeln med sådana länder som kreditstödet har störst betydelse. Räntestödets utformning betraktar motionärerna som en icke acceptabel gåva till exportindustrins kapitalister, ägnad att motverka det näringspolitiska målet att minska exportberoendet. Att SEK bör helt förstatligas motiverar motionärerna med att företaget kommer att få pröva frågor som kan komma att innebära statliga utgifter.
Utskottet
Exportkrediter har kommit att få en växande betydelse i den internationella handeln och därmed för konkurrensen mellan exportländerna. Detta gäller framför allt vid export till utvecklingsländer och statshandelsländer. Med tiden har denna export kommit att avse allt större affärer, för vilka en alltmer omfattande kreditgivning har kommit i fråga. Detta gäller även för svensk export.
Företag i Sveriges viktigaste konkurrentländer kan ofta lämna krediter på mycket gynnsamma villkor, framför allt genom att de har tillgång till förmånlig refmansiering i kreditinstitut som kan ge exportkredit med statligt stöd. På det internationella planet har man sökt motverka de ogynnsamma verkningar som följer av ett långtgående utnyttjande av exportkrediter och
NU 1977/78:73
kreditvillkor som konkurrensmedel. Ett resultat av detta internationella samarbete utgör den s. k. consensusöverenskommelsen år 1976, vars riktlinjer gäller förskottets andel, räntesatsens höjd och kredittidens längd. Vid slutet av år 1977 hade de flesta OECD-länder, däribland Sverige, anslutit sig till överenskommelsen. Utskottet återkommer i ett senare avsnitt till överenskommelsens närmare innebörd.
Svenska företag som lämnar exportkrediter har möjlighet att refinansiera kreditgivningen genom lån i svenska eller utländska banker och kreditinstitut. Upplåningen sker då på vanliga marknadsmässiga villkor och i konkurrens med andra upplåningsbehov. Utlandsfinansieringen innefattar risk för valutakursförändringar. Ränteriskerna är normalt större än vid inhemsk finansiering, vilken i allmänhet är av mer långfristig karaktär.
Genom olika statliga åtgärder har man under senare år sökt förbättra de svenska exportörernas konkurrenssituation på exportkreditområdet. Exportkreditnämnden (EKN) tillhandahåller statliga exportkreditgarantier mot premieersättning. Den ekonomiska ramen för verksamheten har successivt vidgats och utgör f. n. 35 miljarder kr. Det halvstatliga AB Svensk Exportkredit (SEK) medverkar vid finansiering av svensk export genom direkt kreditgivning. Aktiekapitalet kommer vid halvårsskiftet 1978 att uppgå till 400 milj. kr. SEK:s utestående exportkrediter uppgick vid slutet av år 1977 till drygt 3,5 miljarder kr., varav ca 55 96 avsåg refmansiering av varvskrediter. Medel- och långfristiga exportkrediter lämnas också av Sveriges Investeringsbank AB. Bankens kreditgivning är koncentrerad till exportkrediter som övriga kreditinstitut och banker inte kan tillgodose på grund av kreditens storlek.
Det har emellertid stått klart att svenska exportföretag trots dessa åtgärder arbetar under mindre gynnsamma betingelser i fråga om exportkreditfinansiering än företag i flera av våra viktigare konkurrentländer. Med hänsyn härtill tillkallades i januari 1977 en särskild kommitté, exportkreditutredningen, med uppdrag att föreslå förbättringar i gällande system för exportkreditstöd. Utredningens betänkande (Ds H 1978:1) Exportkreditfinansiering utgör, jämte vissa skrivelser från EKN till regeringen, den huvudsakliga bakgrunden till innehållet i förevarande proposition. Denna har tillkommit i samarbete mellan handels-, budget- och industridepartementen. Departementschefernas anföranden och förslag redovisas i tre bilagor till propositionen.
Exporten har stor betydelse för sysselsättningen och för vårt lands allmänna ekonomiska utveckling. Det är mot denna bakgrund i hög grad angeläget att svenska exportföretag tillåts konkurrera på i huvudsak samma villkor som andra länders företag i fråga om krediter vid export. Det nu framlagda förslaget är enligt utskottets mening i sina huvuddrag väl ägnat att tillfredsställa de önskemål som man från exportindustrins sida kan ha på ett väl fungerande exportkreditfinansieringssystem. Utskottet vill särskilt peka på att - som en följd av SEK-systemets utformning - möjligheterna ökar för
NU 1977/78:73
svenska företag att uppta lån såväl i svenska kronor som i utländsk valuta samt att icke vinstgivande exportföretag framdeles skall kunna erhålla exportkreditbidrag. Utskottet vill även understryka att totalramarna för garantigivning från EKN och för utlåning via SEK enligt propositionen höjs väsentligt jämfört med nuvarande läge. Det finns vidare starka skäl att ställa sig bakom tanken att de två finansieringssystemen - räntestödssystemet och SEK-systemet - när det gäller förutsättningarna för att erhålla stöd skall vara så samordnade att det ena systemet inte generellt framstår som ett bättre alternativ än det andra. Därigenom undviks en icke önskvärd snedbelastning på exportkreditfinansieringsområdet.
En huvudtanke i motionen 1977/78:1948 är att ett svenskt kreditfinansieringssystem för att vara acceptabelt skall uppfylla två krav. Det skall vara dels enkelt att tillämpa, dels fullt likvärdigt med de system som för motsvarande ändamål tillhandahålls industrin i våra konkurrentländer. Motionären anser att såväl räntestöds- som SEK-systemet har vissa brister i dessa hänseenden. Motionen innehåller i denna del ett yrkande att vissa avgifter - kostnadsmarginalen (eller räntemarginalen) och valutatillägget, tillsammans utgörande 0,75 % av kreditsumman - skall borttagas ur SEK-systemet och att i fortsättningen de ändringar som kan komma att göras i båda systemen skall vara fullt likvärdiga sinsemellan. Liknande synpunkter har inför utskottet framlagts av företrädare för Sveriges industriförbund.
Som utskottet redan anfört har regeringen förordat att de nya reglerna för erhållande av räntestöd i allt väsentligt samordnas med villkoren enligt SEKsystemet. Utskottet har ställt sig bakom denna tanke. Den förordade samordningen har vid kreditstödssystemets utformning kommit till synes på flera sätt. I båda fallen gäller t. ex. att exportaffären och exportkreditvillkoren måste uppfylla de krav som tillämpas vid EKN:s garantigivning. En följd härav är att internationellt tillämpade normer som EKN följer är avgörande i t. ex. frågor om kredittidens längd och om behandlingen av s. k. lokala kostnader (prop. s. 91). Räntestöds- och SEK-systemen överensstämmer vidare såvitt gäller stödets avgränsning till exportmarknaderna. Häri ligger att restriktivitet skall iakttas såvitt avser export till flertalet industriländer. Utskottet skall senare återkomma till den sistnämnda frågan. En annan viktig överensstämmelse mellan de två systemen är att de begränsningar rörande t. ex. kredittidens längd och refinansieringsräntornas nivå som föreskrivs i consensusöverenskommelsen skall gälla i båda systemen. Ytterligare en väsentlig likhet finns. En av förutsättningarna för att räntestöd enligt lagen om exportkreditstöd skall kunna erhållas är att den exportkredit som lämnas köparen uppgår till minst 300 000 kr. Motsvarande gräns har i propositionen uppsatts när det gäller lån från SEK.
Om sålunda en relativt långt gående anpassning av räntestödssystemet har skett till de normer som skall tillämpas inom SEK-systemet är det dock, som chefen för budgetdepartementet framhåller i propositionen (s. 91), varken nödvändigt eller ens möjligt att i alla enskildheter uppnå full överensstäm -
NU 1977/78:73
melse mellan de båda systemen. Till olikheterna mellan systemen enligt den föreslagna ordningen hör att SEK av exportföretaget skall få ta ut en avgift för täckning av vissa av SEK:s kostnader i låneärendet, t. ex. administrationskostnader samt kostnader för konsolidering och för avkastning på eget kapital. Avgiften (kostnadsmarginalen eller räntemarginalen) skall t. v. uppgå till 0,25 % av kreditsumman. En annan olikhet är att SEK skall differentiera utlåningsräntan vid statsstödda exportkrediter i svenska kronor. Enligt vad som föreslås i propositionen (s. lil) skall lån i svenska kronor inledningsvis betinga en ränta som är en halv procentenhet högre än vad som anges i consensusöverenskommelsen. Enligt propositionen erhålls härigenom en återspegling av skillnaderna i marknadsmässiga räntor.
Utskottet vill först erinra om att SEK är ett aktiebolag och att avsikten är att SEK skall erhålla full täckning för sina kostnader. I den mån staten inte förklarat sig beredd att i efterhand täcka uppkomna underskott måste kostnaderna belasta kredittagaren i form av avgifter e. d. Staten har som framgår av propositionen (s. 116) redan åtagit sig ett stort kostnadsansvar såvitt avser SEK-systemet. Enligt utskottets mening är det därför helt rimligt att ifrågavarande avgifter läggs på kredittagaren/exportören. Härtill kommer att den extra kostnad som kostnadsmarginal och valutaprovision utgör för företag som utnyttjar SEK-systemet torde uppvägas av de fördelar som detta system erbjuder i form av bindande förhandsutfästelser som eliminerar ränteoch kursriskerna för exportören. Utskottet vill till sist påpeka att regeringen i propositionen har förbehållit sig möjligheten att senare göra de anpassningar av villkoren som kan bli nödvändiga sedan närmare erfarenheter av utvecklingen har vunnits (prop. s. 92, 117) och att det följaktligen inte skall behöva befaras att målet för den förordade reformen inte skall uppnås. Man bör i sammanhanget komma ihåg att de statliga stödinsatserna på detta område föreslås bli av temporär natur och sålunda prövas under en försöksperiod fram t. o. m. år 1981. På grundval av det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78:1948 i den del som nu har berörts.
Såväl nyssnämnda motion som motionen 1977/78:1950 innehåller ett yrkande av innebörd att riksdagen skall uttala att räntestöds- och SEKsystemen skall kunna utnyttjas även vid export till i-länder och detta utan att exportföretaget skall behöva visa att konkurrenterna har tillgång till kredit som subventioneras av utländsk stat. Som motivering till yrkandet anförs att det endast sällan torde vara möjligt att lyckas bevisa förekomsten av sådan konkurrens och att en prövning i varje ärende av denna fråga skulle ge upphov till en tung byråkrati. Ett annat skäl är att behovet av kreditstöd är stort vid export till just i-länder, eftersom de många mindre företag som de senaste åren börjat med export i första hand har inriktat sig på länderna i Västeuropa. Man har även från Industriförbundets sida framfört till utskottet att det är angeläget att någon begränsning av reglernas tillämpning inte görs såvitt avser i-länderna.
Exportkreditutredningen fann det inte motiverat att föreslå någon begräns -
NU 1977/78:73
ning av systemets tillämplighet i vad gäller export till olika marknader, ehuru förslagen förutsattes få störst betydelse för handeln med u-länder och statshandelsländer. Ett par remissinstanser, kommerskollegium och LO, var tveksamma inför tanken att systemen skulle få generell giltighet i angivet avseende. Även chefen för handelsdepartementet anmäler tveksamhet mot förslaget i denna del, bl. a. med tanke på den begränsning av statsunderstödd kreditgivning som bör eftersträvas. Med hänsyn till att statsunderstödd kreditkonkurrens ändock förekommer vid sådan export har han dock inte velat förorda att ett generellt undantag görs för kreditstöd vid export till iländer. Enligt hans uppfattning bör dock kreditstöd endast i särskilda fall utgå vid export till i-länder. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att inom ramen för Sveriges handelspolitiska strävanden lämna närmare riktlinjer i detta avseende.
Utskottet är ense med handelsministern om att det av statsfinansiella skäl är önskvärt att den statsunderstödda kreditgivningen inte får för stor omfattning. Det är å andra sidan uppenbart att behovet av statliga krediter kan vara lika stort när det gäller export till i-länder som när det gäller export till u-länder, särskilt om exportören tillhör gruppen mindre och medelstora företag. Någon anledning att - vid sidan av den möjlighet som redan finns för EKN att lämna garanti vid export av särskild betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling-göra någon principiell åtskillnad i kredithänseende mellan i- och u-länder finns knappast. Enligt utskottets mening bör de av regeringen förutskickade riktlinjerna med hänsyn härtill inte göras alltför snäva när det gäller möjligheten att bevilja exportkreditstöd vid export till iländer. Utskottet vill erinra om att systemet t. v. endast skall gälla under en försöksperiod och att möjligheter finns att efter hand anpassa systemet till ändrade förutsättningar i fråga om behov av och tillgång på kreditutrymme. Vad särskilt angår det av motionärerna kritiserade förhållandet att bevisbördan i fråga om förekomsten av utländsk statssubventionerad konkurrens ligger på den svenske exportören vill utskottet framhålla att det väsentliga ju är hur denna i och för sig naturliga ordning tillämpas i praktiken. Det borde enligt utskottets mening i och för sig vara tillräckligt att exportören kan göra antagligt att sådan typ av konkurrens föreligger i ett visst fall. Utskottet har från EKN:s sida inhämtat att EKN har en god uppfattning om vilka villkor man på olika håll utomlands normalt är beredd att acceptera och att EKN i sin prövning av garantiärenden godtar motsvarande betalningsvillkor. Någon ändring av EKN:s praxis härvidlag och någon "skärpning av bevisbördan" för företagen jämfört med nuvarande läge bör enligt utskottets uppfattning inte övervägas. Utskottet utgår avslutningsvis ifrån att regeringen noga följer utvecklingen på området och tar de initiativ till förändringar som kan finnas påkallade. Utskottet anser dock inte att det finns anledning för riksdagen att göra något särskilt tillkännagivande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionen 1977/78:1948 och motionen 1977/78:1950 i här berörda delar.
Motionen 1977/78:1950 innehåller vidare ett yrkande av innebörd att det
NU 1977/78:73
belopp för vilket statligt kreditstöd kan erhållas lägst skall uppgå till 50 000 kr. i stället för föreslagna 300 000 kr. Motionären ifrågasätter om det inte var exportkreditutredningens uppfattning att den lägre beloppsgränsen skulle tillämpas och anser att en sådan beloppsgräns skulle stå i bättre samklang med EKN:s hittillsvarande praxis.
Utskottet vill till en början fastslå att redan regeringens förslag innebären väsentlig sänkning av minimibeloppet, som i dag uppgår till 500 000 kr., och att sänkningen motiveras av hänsynen till de mindre företagens behov. Utskottet anser inte att minimibeloppet f. n. bör sänkas ytterligare. Det bör framhållas att vad det här gäller är förutsättningarna för att erhålla statligt kreditstöd, att ett annat villkor för detta stöd är att krediten skall ha en löptid av minst två år samt att sistnämnda villkor används också i consensusöverenskommelsen, vilken Sverige har förbundit sig att tillämpa. Det torde enligt vad utskottet har inhämtat från EKN sällan eller aldrig förekomma att krediter medges för så låga belopp som 50 000 kr. för två år eller mer. Detta innebär inte att så små krediter inte genom statens försorg kan stödjas på andra sätt, t. ex. genom EKN:s garantigivning och genom den möjlighet till finansiering utan subventionering som SEK kan erbjuda. Med hänvisning till vad nu anförts avstyrker utskottet motionen 1977/78:1950 i denna del.
I motionen 1977/78:1951 framförs allmänt kritiska synpunkter mot flera grundtankar i propositionen. Innebörden av de båda första yrkandena är att propositionen skall avslås och att riksdagen skall begära ett nytt förslag om exportkreditstöd, varvid inriktningen skall vara att stödet inte skall ha generell geografisk tillämpning utan användas för att styra handeln i riktning mot u-länderna och statshandelsländerna. Ett tredje yrkande går ut på att SEK skall förstatligas med hänsyn till att företaget kommer att få pröva frågor om utgifter för staten.
Av det föregående framgår att utskottet inte har funnit skäl att ifrågasätta riktigheten av inriktningen av Sveriges exportpolitik i stort och att utskottet helt ansluter sig till grundtankarna bakom det nu framlagda förslaget. Utskottets ställningstaganden innebär bl. a. att utskottet inte kan acceptera att exportkreditstöd bara skall kunna komma i fråga vid export till vissa länder, t. ex. u-länder och statshandelsländer. Utskottet är inte heller berett att tillstyrka ett förstatligande av SEK. Utskottet avstyrker därför motionen 1977/78:1951.
1 motionen 1977/78:1949 godtas alla de förslag i fråga om exportkreditstödets utformning som framläggs i propositionen. Motionärerna anser emellertid att staten i fortsättningen bör få ett dominerande ägarinflytande i SEK samt att LO och TCO bör bli representerade i SEK:s och EKN:s styrelser. De vill också ha en förändring i vad gäller bestämmelserna om beslutsförhet i SEK:s styrelse. Den förstnämnda synpunkten motiveras med att statens engagemang i kreditstödverksamheten kommer att öka som en följd av regeringsförslaget och med att SEK:s verksamhet får viss karaktär av myndighetsutövning. Förslaget om LO:s och TCO:s styrelserepresentation i
NU 1977/78:73
11 EKN motiveras med hänvisning till den roll som exportstödet får i bl. a. sysselsättnings- och näringspolitiken.
SEK:s styrelse består f. n. av elva ledamöter. Av dessa utser staten fem och bankerna sex. I låneärenden måste enligt bolagsordningen minst åtta av ledamöterna vara överens för att en ansökan skall beviljas. Under remissbehandlingen av exportkreditutredningens förslag förordade vissa remissinstanser - fullmäktige i riksgäldskontoret, statens industriverk, LO och TCO - på samma grunder som motionärerna att staten skulle erhålla majoritetsinflytande i SEK. TCO ansåg även att SEK:s och EKN:s styrelser borde kompletteras med representation för LO och TCO. Förslaget rörande SEK:s styrelsesammansättning avvisas av chefen för industridepartementet (prop. s. 118) av två skäl, det ena att den myndighetsutövning som läggs på SEK blir av relativt begränsad omfattning, det andra att systemet i första hand skall prövas under en försöksperiod.
Utskottet ansluter sig helt till industriministerns uppfattning när det gäller sammansättningen av SEK:s styrelse. Eftersom varje exportaffär typiskt sett har en positiv effekt på sysselsättningen och på valutatillströmningen torde i och för sig någon konflikt mellan partsintressena knappast behöva uppkomma. Utskottet vill dock understryka att det kan finnas anledning att återkomma till frågan om statens ägarengagemang i SEK om det nu föreslagna systemet för exportkreditstöd en gång skall permanentas.
Enligt utskottets uppfattning saknas anledning att nu ta upp frågan huruvida representanter för löntagarorganisationerna bör ingå i SEK:s styrelse. Någon förändring i reglerna om styrelsens beslutsmässighet bör inte heller göras. Likaledes anser utskottet att skäl saknas att nu överväga en sådan ändring av EKN:s sammansättning som föreslås i motionen. Motionen 1977/78:1949 avstyrks därför.
Av vad utskottet anfört i det föregående framgår sammanfattningsvis att utskottet ansluter sig till regeringens förslag beträffande inriktningen och utformningen av exportkreditfinansieringssystemet. Enligt utskottets uppfattning bör de föreslagna åtgärderna kunna få en gynnsam effekt när det gäller utvecklingen av svensk export.
Utskottet hemställer
1. beträffande exportkreditstödets inriktning och utformning att riksdagen avslår motionen 1977/78:1951 yrkandet 1,
2. beträffande riktlinjer för lämnande av exportkrediter
att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:155 bilaga 1 moment 1 och med avslag på
a) motionen 1977/78:1948 yrkandet 1 (om vissa avgifter i SEKsystemet),
b) motionen 1977/78:1948 yrkandet 2 och motionen 1977/
NU 1977/78:73
78:1950 yrkandet 1 (om kreditstöd vid export till industriländer),
c) motionen 1977/78:1950 yrkandet 2 (om minimibelopp vid exportkreditstöd)
godkänner de riktlinjer för lämnande av exportkrediter som anges i propositionen,
3. beträffande lagförslag att riksdagen
a) med avslag på motionen 1977/78:1951 yrkandet 2antardet i propositionen 1977/78:155 bilaga 2 framlagda förslaget till lag om exportkreditstöd,
b) antar det i propositionen 1977/78:155 bilaga 3 moment 1 framlagda förslaget till lag om beslutanderätt för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall,
4. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen med bifall till propositionen 1977/78:155 bilaga 1 momenten 2-4 och bilaga 3 momenten 2-5
a) godkänner de riktlinjer för garantigivning vid export som anges i propositionen,
b) godkänner de riktlinjer för garantigivning avseende säkerheter vid export som anges i propositionen,
c) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst 40 000 000 000 kr., varav 11000 000 000 kr. reserveras för garantigivning på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska utveckling,
d) godkänner de grunder för statsstödd exportkreditgivning inom en ram av 10 000 000 000 kr. genom AB Svensk Exportkredit som anges i propositionen,
e) godkänner de grunder för statsstödd kreditgivning genom Sveriges Investeringsbank AB som anges i propositionen,
0 bemyndigar regeringen att i avtal mellan staten och AB Svensk Exportkredit ikläda staten de ekonomiska förpliktelser avseende kostnadstäckning för viss kreditgivning som anges i propositionen,
g) bemyndigar regeringen att i anslutning till kreditgivning som Sveriges Investeringsbank AB bedriver ikläda staten de ekonomiska förpliktelser avseende kostnadstäckning för viss kreditgivning som anges i propositionen,
5. beträffande förstatligande av AB Svensk Exportkredit
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1951 yrkandet 3,
NU 1977/78:73
6. beträffande statligt ägarinflytande i AB Svensk Exportkredit att riksdagen avslår motionen 1977/78:1949 yrkandet a,
7. beträffande löntagarrepresentation i exportkreditnämnden och i styrelsen för AB Svensk Exportkredit
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1949 yrkandet b.
Stockholm den 24 maj 1978
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c), Lennart Pettersson (s), Sten Svensson (m), Rune Jonsson i Husum (s), Wivi-Anne Radésjö (s) och Sivert Andersson (s).
Reservationer
av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lennart Pettersson, Rune Jonsson i Husum, Wivi-Anne Radesjö och Sivert Andersson (alla s)
1. beträffande statligt ägarinflytande i AB Svensk Exportkredit (mom. 6)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet ansluter" och slutar med ”skall permanentas” bort ha följande lydelse:
I likhet med de berörda remissinstanserna vill utskottet understryka att statens risktagande ökar betydligt om det föreslagna systemet genomförs. Bankernas risktagande kan sägas minska i motsvarande mån. Genom att SEK i fortsättningen skall fördela statliga medel får dess verksamhet ett inte obetydligt inslag av myndighetsutövning. Det är inte mer än rimligt att staten i denna situation får tillsätta en majoritet av representanterna i SEK:s styrelse.
dels att utskottet under 6 bort hemställa
6. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1949 yrkandet a som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
NU 1977/78:73
2. beträffande löntagarrepresentation i exportkreditnämnden och i styrelsen för AB Svensk Exportkredit (mom. 7)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att omfattningen av EKN:s och SEK:s verksamhet som en följd av de nu föreslagna åtgärderna kommer att öka betydligt, vilket i sin tur kommer att få en stark effekt på de sysselsättnings- och näringspolitiska områdena, anser utskottet det likaså vara motiverat att representanter för arbetstagarorganisationerna bereds plats i EKN:s och SEK:s styrelser. I SEK:s styrelse bör, som motionärerna föreslår, beslut i låneärenden fattas med enkel majoritet. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna som sin mening. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motionen 1977/ 78:1949.
dels att utskottet under 7 bort hemställa
7. att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1949 yrkandet b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.