Med anledning av propositionen 1977/78:23 om vissa sjukförsäkrings- och avgiftsfrågor jämte motioner
SfU 1977/78:12
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:12
med anledning av propositionen 1977/78:23 om vissa sjukförsäkrings- och avgiftsfrågor jämte motioner
Propositionen
I propositionen 1977/78:23 (socialdepartementet) har regeringen
dels föreslagit riksdagen att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,
3. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,
4. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om vidgade möjligheter till individuell taxebindning av läkare.
I propositionen föreslås ändringar i reglerna om läkemedelsrabatt för att möjliggöra prisnedsättning för läkemedel som ges enbart i födelsekontrollerande syfte även när medlen skrivs ut av barnmorska.
Vidare behandlas frågan om vidgade möjligheter till individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare. En särskild möjlighet till viss högre taxenivå avses gälla 30 nyetablerade privatpraktiker under ett vart av åren 1978 och 1979.
Slutligen tas också upp vissa frågor om avgränsningen av underlaget för arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter.
De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.
1 Riksdagen 1977/78. II sami. Nr 12
SfU 1977/78:12
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.
Härigenom föreskrives att 3 a § lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
3 a
Nuvarande lydelse
Bestämmelserna i 3 § äga motsvarande tillämpning i fråga om medel på vilket läkemedelsförordningen (1962:701) är tillämplig och som förskrives enbart i födelsekontrollerande syfte. Vid beräkning av prisnedsättning får kostnaden för sådant medel dock ej räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i
3 8.
Bestämmelserna i 3 § äga motsvarande tillämpning i fråga om medel på vilket läkemedelsförordningen (1962:701) är tillämplig och som förskrives enbart i födelsekontrollerande syfte av läkare eller, enligt bestämmelser som socialstyrelsen meddelar, av barnmorska. Vid beräkning av prisnedsättning får kostnaden för sådant medel dock ej räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i 3 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
1 Lagen omtryckt 1962:405. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:224.
2 Senaste lydelse 1974:527.
SfU 1977/78:12
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
Härigenom föreskrives att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 8'
Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 $ andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.
Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön som arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej får ske vid inkomsttaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift som belöper på tid före ikraftträdandet.
Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar en tiondels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.
'Senaste lydelse 1976:80.
1* Riksdagen 1977/78. 11 sam!. Nr 12
SfU 1977/78:12
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift
Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2f
Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med sju tiondels procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vilken är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i näringsgrensindelningen för yrkesskadestatistik.
Vid beräkning av byggnadsforsk- Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skall hänsyn icke tagas ningsavgift skall hänsyn icke tagas
till arbetstagare, vars lön hos arbets- till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till givaren under året ej uppgått till
femhundra kronor. femhundra kronor,e//er lill den som
erhållit ersättning som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgift erlägges ej heller för lön sorn arbetsgivare utgivit till barn för arbete utfört i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för lönen ej (år ske vid inkomsttaxeringen.
Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom särskilt är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.
1 Lagen omtryckt 1962:134. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:793.
2 Senaste lydelse 1976:75.
SfU 1977/78:12
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.
Härigenom föreskrives att 2 och 4 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§2
I denna lag förstås med
arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter enligt 1 § första stycket;
avgiftsunderlag: belopp varå avgift, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren; u t g i f t s å r: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas; slutlig avgift: arbetsgivaravgift som påföres vid den årliga avgiftsdebiteringen för nästföregående utgiftsår;
preliminär avgift: belopp som enligt debitering skall erläggas eller eljest erlägges i avräkning på slutlig avgift;
kvarstående avgift: avgiftsbelopp som återstår att erlägga sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift;
tillkommande avgift: arbetsgivaravgift som skall erläggas enligt beslut om debitering fattat sedan den årliga avgiftsdebiteringen avslutats.
Såvitt gäller beräkning av avgifts- Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till sjukförsäk- underlag för avgift till sjukförsäk -
ringen, folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen samt för arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten och 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke tillämpning i fall där ersättningen utgått till utomlands bosatt person och avser
ringen, folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen samt för arbetarskyddsavgift och arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall med lön enligt denna lag förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten och 11 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring anses såsom inkomst av anställning. Vad nu sagts äger dock icke tillämpning i fall där ersättningen utgått till utomlands bosatt person och avser
1 Lagen omtryckt 1974:938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:938.
2 Senaste lydelse 1977:283.
SfU 1977/78:12
6 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
arbete utom riket eller där bevill- arbete utom riket eller där bevillningsavgift erlagts enligt lagen ningsavgift erlagts enligt lagen
(1908:128 s. l)om bevillningsavgifter (1908:128 s. 1)om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättighe- för särskilda förmåner och rättigheter. ter.
I fråga om inkomst från fåmansföretag skola föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning vid beräkning av avgiftsunderlag.
Vad i 19 kap. 6 § lagen om allmän försäkring föreskrives om avgift som där avses äger motsvarande tillämpning på annan avgift som uppbäres enligt förevarande lag.
4 §
Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i 1 § angivna författningarna gälla följande.
Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som fastställas av riksförsäkringsverket. Vad angår dylika förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket lagen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som erlagt sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.
Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver. Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.
Ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74) skall i den man ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning icke beaktas vid bestämmande av avgiftsunderlag.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om arbetsgivaravgift som belöper på tid från och med, såvitt avser 4 §, den 1 januari 1977 och i övrigt den 1 januari 1978.
SfU 1977/78:12
7 Motionerna
I den med anledning av propositionen väckta motionen 1977/78:99 av Sven Aspling m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuell taxebindning för vissa privatpraktiserande läkare.
I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1976/77:1077 av Nils Carlshamre (m) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till att de fackliga organisationer vilkas medlemskårers förvärvsverksamhet väsentligt styrs av den allmänna försäkringens regelsystem som förhandlings (överläggnings) motpart skall ha statlig myndighet som inte är tillsyns- och besvärsinstans inom ifrågavarande försäkring.
Utskottet
Enligt beslut av 1974 års riksdag bestäms fr. o. m. den 1 januari 1975 arvodet till privatpraktiserande läkare som är anslutna till den allmänna sjukförsäkringen av reglerna i läkarvårdstaxan (1974:699). För att undvika att övergången till taxebindning skulle medföra en oskälig inkomstminskning för enskilda läkare som tidigare tillämpat en högre arvodesnivå än vad taxan medgav, infördes vid de nya bestämmelsernas tillkomst övergångsvis en möjlighet för läkarna att efter individuell prövning ta ut ett i förhållande till taxans belopp med 10, 20, 30,40 eller 50 % förhöjt arvode. Arvodeshöjning fick ske i de fall läkaren styrkte att han under 1973 utövat läkaryrket på heltid och därvid tillämpat ett genomsnittsarvode per besök som översteg det genomsnittliga läkararvodet för läkare med minst 2 000 patientbesök och haft kostnader för mottagningen som låg högre än normalt för den specialitet han utövade. Läkare vid gruppmottagning etablerad före 1973 fick utan särskilt beslut tillämpa en arvodeshöjning med 50 %. Även efterträdare till sådan läkare kan under vissa förutsättningar få rätt till samma arvodeshöjning.
I propositionen föreslås en utvidgning av möjligheterna till individuell taxebindning. Förslaget innebär att försäkringskassa kan besluta om förhöjd arvodesnivå för nyetablerad praktik, som är gemensam för minst två läkare. Sådant beslut skall föregås av socialstyrelsens godkännande och bör ges endast i de fall vederbörande huvudman lämnat sitt samtycke till etableringen. Beslutet skall gälla för praktik på viss ort. Etableringen bör ske utanför storstadsområdena och i första hand på orter där behovet av läkare är mindre väl tillgodosett. Taxenivån för nyetablerade läkare bör ligga högst 20 % över taxans grundnivå och inte omfatta fler än 30 läkare under ett vart av åren 1978 och 1979.
Den nu föreslagna individuella taxebindningen är avsedd att tillämpas övergångsvis, och frågan om i vilken takt den skall avvecklas bör enligt uttalande i propositionen tas upp till prövning i anslutning till det förslag
SfU 1977/78:12
rörande avveckling av den individuella taxebindningen, som riksförsäkringsverket avser att lägga fram i samband med nästa års taxeöversyn.
I motionen 1977/78:99 av Sven Aspling m. fl. betonar motionärerna angelägenheten av att den offentliga vården tillförs tillgängliga läkarvårdsresurser. De uttalar också farhågor för att den föreslagna individuella taxebindningen kommer att ta välbehövliga resurser från denna vårdsektor och menar att förslaget i propositionen även på sikt kan medverka till en överströmning av läkare från offentlig till privat vård, eftersom det skapar förutsättningar för en allmän press uppåt på taxenivån för privatpraktiserande läkare. Motionärerna anser dessutom att propositionen på ett olyckligt sätt föregriper den allsidiga prövning av frågan om de privatpraktiserande läkarnas framtida ställning som pågår inom hälso- och sjukvårdsutredningen. Motionärerna vill därför att riksdagen avvisar förslaget.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att den offentliga vården tillförs erforderliga läkarvårdsresurser. Det är emellertid lika angeläget att de delar av landet som har brist på läkare förses med sådana. Förslaget i propositionen syftar främst till att ge de privatläkare som önskar etablera sig utanför storstadsregionerna ekonomisk möjlighet att göra det. Den ingående prövning som enligt förslaget måste föregå ett beslut om individuell taxebindning vid nyetableringar innebär enligt utskottets mening en tillfredsställande garanti för att propositionens syfte kommer att kunna tillgodoses. Med hänsyn till att det är en mycket begränsad grupp läkare som berörs av förslaget anser utskottet motionärernas farhågor för att det kan medföra en överströmning av läkare från den offentliga till den privata vården ogrundade. Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del och avstyrker motionen 1977/78:99.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1976/77:1077 av Nils Carlshamre, vari motionären tar upp frågan om riksförsäkringsverkets ställning när det gäller att bestämma vårdtaxorna inom den allmänna försäkringen för privatpraktiserande vårdutövare. Motionären anser det vara olämpligt och i strid med intentionerna bakom lagen om medbestämmande i arbetslivet att den myndighet som är tillsyns- och bevärsmyndighet inom den allmänna försäkringen också skall vara förhandlingsmotpart till de fackliga organisationer vilkas medlemskårers näringsutövning i allt väsentligt är direkt beroende av försäkringens regelsystem.
I motionen hemställs att riksdagen skall begära utredning och förslag om att annan statlig myndighet än riksförsäkringsverket skall vara förhandlings(överläggnings)part i de aktuella frågorna.
Tandvårds-, läkarvårds- och behandlingstaxorna inom den allmänna försäkringen bestäms av regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket. Verkets förslag föregås av överläggningar mellan verkets representanter och de företrädare för berörda yrkesutövare och representanter för huvudmännen på den offentliga vårdsidan, som ingår i de till verket knutna tandvårds- och
SfU 1977/78:12
läkarvårdsdelegationerna. Resultatet av överläggningarna föredras i delegationerna och redovisas till regeringen i samband med taxeförslaget. Överläggningsordningen för tandläkarna tillkom i samförstånd med berörda parter i september 1975 och anmäldes i propositionen 1975/76:44. Verkets styrelse, som fattat beslut om överläggningsordningen, framhöll i sammanhanget att frågan om andra former för överläggningarna kunde tas upp om det skulle visa sig att den nya överläggningsordningen inte gav åsyftat resultat. I samband med propositionen 1975/76:44 behandlades en motion med yrkande av innebörd att tandvårdstaxan skulle fastställas genom förhandlingar med tandläkarna och tandteknikernas fackliga organisationer. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att den nya överläggningsordningen tillkommit i samförstånd med tandläkarna och tandteknikerna och att den gav dessa alla möjligheter att få fackliga synpunkter beaktade. Utskottets uppfattning delades av riksdagen (SfU 1975/76:15).
Utskottet anser inte vad motionären anfört i motionen utgöra skäl att förorda en ändrad ordning för överläggningarna. Enligt utskottets uppfattning torde det vara av stort värde för alla parter att riksförsäkringsverket med sin ingående kännedom om förhållandena inom den allmänna försäkringen förbereder regeringens beslut om de olika taxorna. Med anledning av att motionären hänvisat till den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet vill utskottet erinra om att den förevarande propositionen föregåtts av förhandling enligt 12 § nämnda lag mellan å ena sidan statens förhandlingsråd och å andra sidan Centralorganisationen SACO/SR och TCO:s statstjänstemannasektion.
Utskottet avstyrker på grund av det anförda bifall till motionen 1976/ 77:1077.
Bestämmelserna i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel medger prisnedsättning på medel som ordinerats enbart i födelsekontrollerande syfte om ordinationen gjorts av läkare.
Socialstyrelsen har för avsikt att försöksvis låta barnmorskor, som utexaminerats efter den 1 januari 1974 eller som genomgått särskild efterutbildning i antikonception och preventivmedelsrådgivning, ordinera läkemedel som används i födelsekontrollerande syfte.
För att medlen i fråga skall kunna erhållas till rabatterat pris föreslås i propositionen en sådan prisnedsättning.
Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna författningsändringen.
I propositionen behandlas även vissa frågor om socialförsäkringsavgifter på uppdragsersättningar och lön till vissa medlemmar av arbetsgivarens familj. Frågorna har aktualiserats av att lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL) fr. o. m. den 1 juli i år ersatts av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF), vilken senare innebär att uppdragstagare och vissa anställda medlemmar av arbetsgivarens familj blivit försäkrade mot arbetsskada. Genom en särskild undantagsbestämmelse i LAF är lön till medlemmar av arbetsgivarens familj inte avgiftspliktig under 1977. Avgiftsplikt för
SfU 1977/78:12
uppdragsersättningarna gäller fr. o. m. den 1 juli 1977 och avgiftsplikten avser f. n.de flesta socialförsäkringsavgifterna. Undantagna är bl. a. arbetarskyddsavgiften.
Lön till vissa medlemmar av arbetsgivarens familj föreslås bli avgiftspliktig i fortsättningen, varför någon ytterligare undantagsbestämmelse ej förordas. Avgiftsplikten för uppdragsersättningarna föreslås bli utvidgad till att gälla även arbetarskyddsavgiften.
Utskottet har inte något att erinra mot propositionens förslag i nämnda hänseenden.
I propositionen föreslås slutligen att arbetsgivaravgift inte skall betalas på dagpenning eller motsvarande del av högre särskild ersättning till verkskyddspersonal. Utskottet har inte heller i denna del något att erinra mot förslaget i propositionen.
Utskottet hemställer att riksdagen
1. antar de i propositionen framlagda förslagen till
a. lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,
b. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,
c. lag om ändring i lagen (1960:77) om byggnadsforskningsavgift,
d. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,
2. beträffande individuell taxebindning av läkare avslår motionen 1977/78:99,
3. beträffande företrädare för staten i överläggningar rörande ersättningar från den allmänna försäkringen avslår motionen 1976/77:1077.
Stockholm den 7 december 1977
På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Eric Carlsson* (c), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp). Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c) och Barbro Engman (s).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
SfU 1977/78:12
11 Reservation
av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Ralf Lindström och Barbro Engman (alla s) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”motionen 1977/78:99” bort ha följande lydelse:
I propositionen har angivits att dets. k. läkarfördelningsprogrammet skulle innebära att antalet privatläkare fram till 1980 skall vara oförändrat, vilket innebär ett beräknat ersättningsbehov av 30 läkare årligen. Utskottet finnér detta vara en felaktig utgångspunkt för förslaget, eftersom läkarfördelningsprogrammet är ett planeringsinstrument för fördelning av tillgängliga läkarresurser inom den offentliga vården och i angivna hänseende endast innebär att man gjort en teknisk avräkning av ett antal läkare, som kan antas inte komma att bli tillgängliga för fördelning.
Främst den offentliga öppna vården lider fortfarande stor brist på läkare och ett stort antal nya moderna vårdcentraler kan av denna anledning inte utnyttjas till fullo. Även inom långtidssjukvården och psykiatrin finns ett stort antal vakanta läkartjänster. Att i ett sådant läge bygga upp en ny organisation som med de föreslagna generösa taxebestämmelserna skall konkurrera med den offentliga vården om läkarna kan enligt utskottets mening inte anses motiverat. Det är knappast sannolikt - även om motsatsen hävdas i propositionen - att taxehöjningen kommer att bestå endast under en övergångstid. Snarare föreligger det risk för att taxehöjningen kommer att leda till en allmän höjning av hela läkarvårdstaxans nivå och därmed bidra till en överströmning av läkare från offentlig till privat vård.
Med hänsyn till det anförda och till att förslaget på ett olyckligt sätt föregriper den allsidiga prövning av privatpraktiserande läkares framtida ställning som sker genom hälso- och sjukvårdsutredningens pågående arbete med en helt ny sjukvårdslagstiftning kan utskottet inte ansluta sig till regeringens förslag. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under punkten 2 bort hemställa att riksdagen beträffande individuell taxebindning av läkare med bifall till motionen 1977/78:99 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
AB 57112 Stockholm 1977