Med anledning av propositionen 1977/78:20 med Förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m. jämte motioner

SfU 1977/78:15

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:15

med anledning av propositionen 1977/78:20 med Förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m. jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1977/78:20 (socialdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen

dels att antaga de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om försäkringsdomstolar

2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

4. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

5. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

7. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

8. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

9. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

11. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

12. lagom ändring i lagen (1959:55l)om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

13. lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.

dels att godkänna de riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. som förordats i propositionen.

I propositonen föreslås att regionala försäkringsrätter skall inrättas för överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de allmänna försäkringskassorna. Försäkringsrätterna skall överta de arbetsuppgifter som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet f. n. har. De nya försäkringsrätterna skall lokaliseras till Stockholmsområdet samt till Jönköping och Umeå.

Försäkringsrätt föreslås bli domför med tre yrkesdomare. I ärendegrupper som tillsammans utgör drygt en tredjedel av ärendena skall dessutom två nämndemän delta i avgörandet. Lekmannamedverkan förutsätts enligt förslaget förekomma i sådana ärenden som i försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelegation eller av försäkringsnämnd i dess helhet och i arbetsskadeärenden.

1 Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 15

SfU 1977/78:15

2 Genom att besvärsprövningen bryts ut från riksförsäkringsverket får verket mera renodlade centrala lednings- och tillsynsfunktioner. I linje med detta föreslås att verket skall kunna inträda som part i förfarandet i försäkringsrätt med uppgift att verka för en likformig och rättvis tillämpning av socialförsäkringsbestämmelserna. En särskild enhet inrättas inom riksförsäkringsverket för att svara för denna uppgift. Såvitt gäller den högsta instansen, vars namn ändras till försäkringsöverdomstolen, skall förfarandet genomgående vara utformat som ett tvåpartsförfarande. De befogenheter som vissa socialförsäkringsorgan f. n. har att ex officio pröva beslut av lägre instans resp. underställa högre instans ett beslut för prövning försvinner i samband med att ett tvåpartsförfarande införs.

Besvärstiden i socialförsäkringsärenden blir förlängd från tre veckor till två månader. För att möjliggöra snabb och enkel rättelse blir försäkringsorganen under vissa förutsättningar skyldiga att ändra egna beslut som innehåller kvalificerade felaktigheter. Vidare föreslås att försäkringskassa alltid skall ta upp beslut till ny prövning när besvär har anförts av enskild. Om kassan finner besvären befogade skall den själv ändra beslutet i enlighet med yrkandet, och försäkringsrätt behöver därigenom inte pröva ärendet.

Lagstiftningen om den nya besvärsorganisationen och därmed sammanhängande frågor föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande.

SfU 1977/78:15

1 Förslag till

Lag om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrives följande.

1 § Försäkringsöverdomstolen är högsta forsäkringsdomstol i mål som fullföljes dit från försäkringsrätt eller från arbetsmarknadsstyrelsen eller som arbetsmarknadsstyrelsen underställer domstolens prövning.

Försäkringsrätt är forsäkringsdomstol närmast under försäkringsöverdomstolen i mål som fullföljes dit från allmän försäkringskassa, lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket.

Försäkringsrätter skall finnas till ett antal av tre.

Försäkringsöverdomstolen

2 § I försäkringsöverdomstolen finns en president och minst åtta försäkringsdomare samt minst åtta andra ledamöter. Presidenten och försäkringsdomarna skall vara lagfarna.

De lagfarna ledamöterna utnämnes av regeringen.

De icke lagfarna ledamöterna förordnas av regeringen för tre år i sänder. För varje sådan ledamot förordnar regeringen för samma tid en ersättare. När ledighet uppkommer förordnas ny ledamot eller ersättare för den tid som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. De icke lagfarna ledamöterna och ersättarna för dem skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest ha kunskaper av särskilt värde för domstolens arbete.

3 § Försäkringsöverdomstolen är domför med fem ledamöter. Av dem skall tre vara lagfarna.

Domstolen är domför med endast tre lagfarna ledamöter

1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär avgörande av saken,

2. vid förordnande i avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,

3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak,

4. vid avgörande av mål där utgången är uppenbar.

Uppkommer i mål fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, får målet hänskjutas till avgörande av försäkringsöverdomstolen i dess helhet. Därvid skall samtliga ledamöter deltaga i avgörandet, om ej laga hinder möter.

4 § Vid förfall för lagfaren ledamot i försäkringsöverdomstolen får regeringen förordna vikarie. Regeringen får även förordna om tillfällig förstärkning av försäkringsöverdomstolen, om det behövs för arbetets behöriga gång.

SfU 1977/78:15

4 Försäkringsrätterna

5 § I försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessorer. Försäkringsrättsråd utnämnes och försäkringsrättsassessor förordnas av regeringen.

Försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor skal! vara lagfarna. Föreligger särskilda skäl, får den som har god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen utses till försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor, fastän han icke är lagfaren.

Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara chef för domstolen.

6 § Försäkringsrätt är delad i avdelningar. Varje avdelning består av minst två försäkringsrättsråd och av försäkringsrättsassessorer till det antal regeringen bestämmer. Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara ordförande på avdelning och ett att vara vice ordförande.

7 § Försäkringsrätt är domför med tre ledamöter som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer. Härutöver skall två nämndemän ingå i rätten vid prövning av besvär över

1. beslut som i allmän försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelegation,

2. beslut som i allmän försäkringskassa har avgjorts av försäkringsnämnd i dess helhet och

3. beslut enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265)om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.

Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fall som avses i 3 § andra stycket.

8 § För försäkringsrätt finns nämndemän till det antal som regeringen bestämmer. Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen det antal nämndemän som skall utses. Försäkringsrätt fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman i försäkringsrätt utses genom val. Valet förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal, vilket erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän i försäkringsrätt.

SfU 1977/78:15

9 § Valbar till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller ledamot av pensionsdelegation eller försäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol, åklagare,advokat ellerannan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

10 § Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman förden tid som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Gemensamma bestämmelser

11 § 1 fråga om omröstning i försäkringsdomstol gäller bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i hovrätt i tillämpliga delar. Domstolen bestämmer dock själv i vilken ordning ledamöterna vid omröstningen skall yttra sig.

12 § Försäkringsdomstol sammanträder på den ort där den har sitt säte. Domstolen får sammanträda på annan ort, om det finns särskilda skäl för detta.

13 § Ledamot i försäkringsöverdomstolen, försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som sådan ledamot eller som föredragande.

I fråga om nämndeman gäller vad som är föreskrivet i 9 §.

Ledamot och föredragande i försäkringsdomstol skall ha avlagt domared. De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 § rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i försäkringsdomstol.

14 § Regeringen får på begäran av försäkringsdomstol förordna särskilda sakkunniga för viss tid med uppgift att tillhandagå domstolen med utlåtanden.

SfU 1977/78:15

15 § Vid försäkringsdomstol skall finnas kansli.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

2 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom föreskrives att 1,9 och 33 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt.

1 Föreslagen lydelse

i

Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt samt i försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätt.

•S2

Förfarandet är skriftligt.

I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antagas vara till fördel för utredningen.

I kammarrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.

I kammarrätt, försäkringsrätt, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas,om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.

33 §3

Mot skatterätts, fastighetstaxeringsrätts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts beslut föres talan hos regeringsrätten. Talan föres genom besvär.

Mot skatterätts, fastighetstaxeringsrätts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts beslut föres talan hos regeringsrätten. Mot försäkringsrätts beslut föres talan hos försäkringsöverdomstolen. Talan föres genom besvär.

Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Senaste lydelse 1973:1107.

2 Senaste lydelse 1973:1107.

3 Senaste lydelse 1973:1107.

SfU 1977/78:15

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 20 kap. 9-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap.

9!?

Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.

Statliga och kommunala myndigheter ävensom arbetsgivare och försäkringsinrättningar äro pliktiga att på begäran lämnaJörsäkringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.

Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket åvilande uppgiftsskyldighet, straffes med böter, högst etthundra kronor.

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående försäkring enligt denna lag föres genom besvär hos riksförsäkringsverket.

Beslut av allmän försäkringskassa, sorn fattats i pensionsdelegation, skall, ändå att beslutet icke överklagats, prövas av riksförsäkringsverket såvida delegationens ordförande eller föredraganden anmält från beslutet avvikande mening. Riksförsäkringsverket äger ock eljest, utan att talan fores, till prövning upptaga ärende som avses i första stycket.

A Ilmän försäkringskassa skall ändra beslut i ärende angående försäkring enligt denna lag, som har fattats av kassan och ej har prövats av försäkringsrätt,

1. om beslutet pä grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

2. om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har Jättats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag,

3. om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstilllämpning eller annan liknande orsak.

Ändring får underlåtas om den oriktighet som vidlåder beslutet är av ringa betydelse.

1 Lagen omtryckt 1977:630.

SfU 1977/78:15

9 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut får ej ändras till Jörsäkrads nackdel såvitt gäller förmån som har förfallit till betalning och ej heller i annat fall om synnerliga skäl äro däremot.

Fråga om ändring enligt denna paragraf får ej tagas upp sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även efter utgången av denna tid, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om annat synnerligt skäl föreligger.

Bestämmelserna i flörsta-fjårde styckena ha motsvarande tillämpning på beslut som har över prövats av flörsäkringsdomstol. Därvid skall fråga om ändring bedömas av den domstol som senast har prövat målet.

Uppstår tvist mellan allmänna försäkringskassor angående tolkning eller tillämpning av denna lag, skall tvisten på yrkande av någon av kassorna avgöras av riksförsäkringsverket.

1* Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 15

Talan mot beslut av allmän försäkringskassa eller riksförsäkringsverket i ärende angående försäkring enligt denna lag fores hos försäkringsrätt genom besvär.

Att talan mot försäkringsrätts beslut föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen framgår av förvaltningsprocesslagen (1971:291).

När besvär mot allmän försäkringskassas beslut anförts av enskild, skall kassan taga upp det överklagade beslutet till ny prövning även om omständighet som anges i 10 § första stycket ej föreligger. Ändring får därvid göras endast i enlighet med klagandens yrkande. Sker sådan ändring, skola besvären anses förfallna. I annat fall skall kassan översända besvären med eget yttrande till försäkringsrätten.

SfU 1977/78:15

10 Nuvarande lydelse

1 Mot riksförsäkringsverkets beslut ifråga, varom i 10 eller 11 §förmäles, föres talan genom besvär hos försäkringsdomstolen.

Riksförsäkringsverkets beslut ifråga som i första stycket sägs må av verket underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl förefinnas för sådan prövning.

Föreslagen lydelse

§

Riksförsäkringsverket har att verka för att bestämmelserna om den allmänna försäkringen tillämpas likformigt och rättvist. Verket får, även till förmån för enskild part, föra talan mot försäkringsrätts och allmän försäkringskassas beslut samt begära ändring enligt 10 §.

1 mål, där enskild part anför besvär hos försäkringsrätt mot allmän försäkringskassas beslut, bestämmer riksförsäkringsverket huruvida verket skall vara part i målet. Aven om riksförsäkringsverket beslutat att ej vara part, får försäkringsrätten förelägga verket att svara i målet, om särskilda skäl föreligga.

Den omständigheten att riksförsäkringsverket icke varit part i försäkringsrätt utgör ej hinder för verket att föra talan mot försäkringsrättens beslut. Anför enskild part besvär över försäkringsrätts beslut, är verket alltid motpart.

13 §

Besvärshandling skall tillställas den myndighet som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts den myndighet, som har att pröva besvären, utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest handlingen inkommit före besvärstidens utgång.

Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts den domstol, som har att pröva besvären, riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest handlingen inkommit före besvärstidens utgång.

Vid besvär över beslut i mål eller ärende angående försäkring enligt denna lagskallbesvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden erhöll de! av beslutet eller, om besvären anförts av riksför -

SfU 1977/78:15

11 Nuvarande lydelse

Allmän försäkringskassas och riksförsäkringsverkets beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.

Föreslagen lydelse

sakringsverket, inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av domstol som har att pröva beslutet.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 12 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bankaktiebolag, sparbanker och andra penningförvaltande inrättningar äro pliktiga att på begäran lämna Jörsäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa uppgift för namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpning av denna lag.

Föreslagen lydelse 12 §

Bankaktiebolag, sparbanker och andra penningförvaltande inrättningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket eller allmän försäkringskassa uppgift för namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpning av denna lag.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1976:1014.

SfU 1977/78:15

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Fråga om delpension handlägges av allmän försäkringskassa. Finner tjänsteman hos kassan skäl föreligga mot bifall till ansökan om delpension skall frågan underställas pensionsdelegation. Sådan underställning skall dessutom ske om den sökande begär det. Särskild prövning enligt 5 § fjärde stycket skall ske i pensionsdelegation.

Vid pensionsdelegations prövning av fråga enligt denna lag skall i stället för de i 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda läkarna tjänstgöra två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter. Av dessa skall den ene representera länsarbetsnämnden och den andre ha särskild erfarenhet av handläggning av ärenden angående arbetslöshetsförsäkring. Sistnämnde ledamot utses efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation. I delegationens sammanträden men ej i dess beslut äger försäkringskassans direktör deltaga.

Ifråga om talan mot beslut i ärende Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§

enligt denna lag samt annan överpröv- lagen (1962:381) om allmän försäkring

ning hos riksförsäkringsverket och om ändring av beslut samt talan mot

försäkringsdomstolen skall bestäm- allmän försäkringskassas och försäk melserna

i 20 kap. lagen (1962:381) ringsrätts beslut har motsvarande

om allmän försäkring äga motsva- tillämpning i ärende enligt denna

rande tillämpning. lag.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 8 kap. 7-9 och 12 §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

Myndighet, arbetsgivare och uppdragsgivare är skyldiga att på begäran Yåmnaförsäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokal myndighet som avses i 1 kap. 2 § uppgift om namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. Arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådan uppgift om arbetet och arbetsförhållandena som behövs för att bestämma ersättningsbelopp.

Försäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket och allmän försäkringskassa har i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag, rätt att hos myndighet som har att utöva tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära undersökning av arbetsförhållanden eller att, om särskilda skäl föreligger eller det gäller annan försäkrad än arbetstagare, själva företaga sådan undersökning.

9 Riksförsäkringsverket och allmän försäkringskassa får i ärende angående arbetsskadeförsäkring begära

1 Lagen omtryckt 1977:264.

§

Myndighet, arbetsgivare och uppdragsgivare är skyldiga att på begäran lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokal myndighet som avses i 1 kap. 2 § uppgift om namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. Arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådan uppgift om arbetet och arbetsförhållandena som behövs för att bestämma ersättningsbelopp.

§

Försäkringsdomstol och allmän försäkringskassa har, i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag, rätt att hos myndighet som har att utöva tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära undersökning av arbetsförhållanden eller att, om särskilda skäl föreligger eller det gäller annan försäkrad än arbetstagare, själva företaga sådan undersökning.

§

Allmän försäkringskassa får i ärende angående arbetsskadeförsäkring begära att tingsrätt håller förhör

7 SfU 1977/78:15

15 Nuvarande lydelse

att tingsrätt håller förhör med vittne eller sakkunnig. Ingen är skyldig att inställa sig vid annan tingsrätt än den inom vars domkrets han vistas. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning utom huvudförhandling. Ersättning till den som har inställt sig för att höras utgår med skäligt belopp som rätten bestämmer och betalas av den myndighet som har begärt förhöret.

Bestämmelserna i 20 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring om besvär samt annan överprövning hos riksförsäkringsverket och försökringsdomstolen har motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

med vittne eller sakkunnig. Ingen är skyldig att inställa sig vid annan tingsrätt än den inom vars domkrets han vistas. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupptagning utom huvudförhandling. Ersättning till den som har inställt sig för att höras utgår med skäligt belopp som rätten bestämmer och betalas av kassan.

Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 M lagen (1962:381)om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut har motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av

lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1 dels

att 16 och 17 SS skall upphöra att gälla,

dels att 15 och 18 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 Talan mor beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående allmänt barnbidrag fores hos riksförsäkringsverket genom besvär.

Riksförsäkringsverket får även utan att talan fores taga upp sådant ärende till prövning.

Föreslagen lydelse

S

Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 M lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut ha motsvarande tilllämpning i ärende enligt denna lag.

16 S

Mot riksförsäkringsverkets beslut fores talan hos kammarrätten genom besvär.

Besvär över allmän försäkringskassas beslut skall tillställas den kassa som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts riksförsäkringsverket. utgör ej hinder för att besvären tagas upp till prövning, om handlingen kommit in före besvärstidens utgång.

Allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och kammarrättens beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

SfU 1977/78:15

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott1

dels att 23 § skall upphöra att gälla,

dels att 22 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

22 Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående bidragsförskott fores hos riksförsäkringsverket genom besvär. Riksförsäkringsverket får även utan att talan föres taga upp sådant ärende till prövning. Mot riksförsäkringsverkets beslut föres talan hos kammarrätten genom besvär.

Beslut av allmän försäkringskassa, riksförsäkringsverket eller kammarrätten länder till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse

§

Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (I962:381)om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut har motsvarande tillämpning i ärende enligt denna lag.

Beslut av allmän försäkringskassa eller försäkringsrätt länder till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Besvär över allmän försäkringskassas beslut skall tillställas den kassa som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärshandlingen tillställts riksförsäkringsverket utgör ej hinder för att besvären tagas upp till prövning, om handlingen kommit in före besvärstidens utgång.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1976:277.

1** Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 15

SfU 1977/78:15

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1973:371)om kontant arbetsmarknadsstöd dels

att i rubriken närmast före 31 § ordet ”riksförsäkringsverkets” skall bytas ut mot ”försäkringsrätts”, dels att 31-33 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 5

Talan mot beslut av länsarbetsnämnd och allmän försäkringskassa enligt denna lag föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen respektive riksförsäkringsverket.

32 Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut angående rätt till ersättning enligt denna lag föres genom besvär hos försäkringsdomstolen, om ej annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen och riksförsäkringsverket underställas försäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är

Talan mot beslut av länsarbetsnämnd enligt denna lag föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen.

/ fråga om ärende som i första instans handlägges av allmän försäkringskassa har bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas och försäkringsrätts beslut motsvarande tillämpning.

§'

Talan mot arbetsmarknadsstyrelsens beslut angående rätt till ersättning enligt denna lag föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen, om ej annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen underställas försäkringsöverdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt

1 Senaste lydelse 1975:384.

SfU 1977/78:15

19 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

att saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag i annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

33 §

Besvär skall inges till den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till den myndighet som har att pröva besvären utgör dock ej hinder för besvärens upptagande till prövning, om de inkommit före besvärstidens utgång.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkringskassas, arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslut länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller bestäms av myndighet som har att pröva beslutet.

Länsarbetsnämnds, allmän försäkrings kassas, arbetsmarknadssty - relsens, riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut länder till omedelbar efterrättelse, om ej annat angivits i beslutet eller bestäms av myndighet som har att pröva beslutet.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av

lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

10 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 8 kap. 89 § studiestödslagen (1973:349)' skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

8 kap.

89 §

Nuvarande lydelse

Annan myndighet och försäkringsinrättning är skyldiga att på begäran lämna Jorsäkringsdomstolen, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa och centrala studiestödsnämnden sådan uppgift i fråga om viss person som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel.

Annan myndighet och försäkringsinrättning är skyldiga att på begäran lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa och centrala studiestödsnämnden sådan uppgift i fråga om viss person som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1 Lagen omtryckt 1975:359.

SfU 1977/78:15

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 26,38 och 47 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §

Riksförsäkringsverket må, när synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som uppbäres av verket och förfaller till betalning efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas. Söker arbetsgivare rättelse av avgiftspåföring enligt 36 § eller anför han besvär över beslut av riksförsäkringsverket enligt 38 i? må anstånd meddelas även på ansökan som ingivits efter det beloppet förfallit till betalning. Sådant anstånd må beviljas intill dess två månader förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets eller försäkringsdomstolens avgörande i saken.

Riksförsäkringsverket må, när synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som uppbäres av verket och förfaller till betalning efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas. Söker arbetsgivare rättelse av avgiftspåföring enligt 36 § eller anför han besvär över beslut av riksförsäkringsverket enligt 38 § må anstånd meddelas även på ansökan som ingivits efter det beloppet förfallit till betalning. Sådant anstånd må beviljas intill dess två månader förflutit från dagen för riksförsäkringsverkets eller försäkringsdomstols avgörande i saken.

Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för beloppet.

Är arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift, må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med anståndet avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod oguldet.

1 Lagen omtryckt 1974:938.

SfU 1977/78:15

22 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som åtnjutit anstånd i avvaktan på Jörsäkringsdomstolens beslut skall erlägga anståndsränta för sådan del av avgiftsbeloppet som genom beslutet fastställts till betalning. Ränta understigande femtio kronor skall dock ej påföras. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats, som för det året gäller enligt 24 a § andra stycket.

Den som åtnjutit anstånd i avvaktan på Jörsäkringsdomstols beslut skall erlägga anståndsränta för sådan del av avgiftsbeloppet som genom beslutet fastställts till betalning. Ränta understigande femtio kronor skall dock ej påföras. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats, som för det året gäller enligt 24 a § andra stycket.

Anståndsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha erlagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått till ända.

Över annat beslut av riksförsäkringsverket enligt denna lag än i 37 § första stycket avses må klagan föras hos försäkringsdomstolen genom besvär. Besvärshandling skall tillställas riksförsäkringsverket. Den omständigheten, att besvärshandlingen tillställts försäkringsdomstolen, utgör ej hinder Jör besvärens upptagande till prövning, därest handlingen inkommit före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut må, såframt beslutet är av beskaffenhet att kunna överklagas, av verket underställas jörsäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl förefmnas för sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets beslut länder till efterrättelse utan hinder av att besvär anförts eller förordnande om underställning meddelats.

Över annat beslut av riksförsäkringsverket enligt denna lag än i 37 § första stycket avses må klagan föras hos försäkringsrätt genom besvär. Att talan mot försäkringsrätts beslut föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen framgår av förvaltningsprocesslagen (1971:291).

1 fråga om talan enligt första stycket skola bestämmelserna i 20 kap. 12 och 13 M lagen (1962:381) om allmän försäkring om talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut äga motsvarande tillämpning.

Riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut lända till efterrättelse utan hinder av att besvär anförts.

SfU 1977/78:15

23 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

47 §

Finner riksförsäkringsverket vid prövning av ansökan om rättelse eller eljest att avgiftsunderlaget eller arbetsgivaravgiften skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgift som avses i 43 eller 44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdomstolens Föranleder försäkringsdomstols prövning av besvär eller underställt prövning av besvär ändring i överbeslut ändring i riksförsäkringsverkets klagat beslut, skall därav föranledd beslut, skall därav föranledd ändring ändring av avgift beslutas, av avgift beslutas.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 11 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Över sådant beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven underrättelse senast den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras hos riksförsäkringsverket senast den 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i 8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel eller underrättelse.

Över beslut, varigenom lokal skatte -

/ fråga om talan mot lokal skattemyndighets och försäkringsrätts beslut enligt denna lag ha, om ej annat föijer av andra stycket, bestämmelserna i 20 kap. 11 § första och andra styckena samt 12 och 13 §§ lagen (1962:381)om allmän försäkring motsvarande tilllämpning. Vad som i nämnda lagrum föreskrives om allmän försäkringskassa skall därvid gälla lokal skattemyndighet.

Över lokal skattemyndighets beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven underrättelse senast den 30 september under taxeringsåret , må besvär anföras senast den 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret, eller om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i 8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel eller underrättelse.

1 Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

SfU 1977/78:15

25 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

myndighet ändrat verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, md besvär anföras hos riksförsäkringsverket.

Besvär skola ingivas eller insändas till den myndighet vars beslut överklagas. Nämnda myndighet har att med eget yttrande översända handlingarna i ärendet till riksförsäkringsverket. Den omständigheten, att besvären ingivits eller insänts direkt till riksförsäkringsverket, utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit till riksförsäkringsverket före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverket äger, ändå att klagan icke förts, till prövning upptaga ärende, vari meddelats beslut om beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Klagan över riksförsäkringsverkets beslut enligt denna lag fores hos försäkringsdomstolen genom besvär. Besvären skola ingivas eller insändas till riksförsäkringsverket. Den omständigheten, att besvären av klaganden ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen, utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit till domstolen före besvärstidens utgång.

Riksförsäkringsverkets beslut må av verket underställas forsäkringsdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl förefmnas för sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets och lokal skattemyndighets beslut lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. Lag samma vare, där riksför -

Försäkringsrätts och lokal skatte myndighets beslut lända till efterrät telse utan hinder av förd klagan.

SfU 1977/78:15

Nuvarande lydelse

säkringsverket, ändå att klagan icke forts, upptagit ärende till prövning eller underställt beslut Jörsäkringsdomstolens prövning.

Föreslagen lydelse

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

SfU 1977/78:15

13 Förslag till

Lag om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Följande lagar träder i kraft den 1 januari 1979, nämligen

1. lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar,

2. lagen (0000:000) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

3. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

5. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

6. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

7. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

8. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

9. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

10. lagen (0000:000) om ändring i studiestödslagen (1973:349),

11. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

12. lagen (0000:000) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid ikraftträdandet skall följande lagar upphöra att gälla, nämligen

1. lagen (1961:262) om försäkringsdomstol,

2. lagen (1917:466) om försäkringsrådet,

3. lagen (1961:257) om besvär över försäkringsrådets beslut.

2§ Förekommer i lag eller annan författning bestämmelse som avser försäkringsdomstolen skall den i stället avse försäkringsöverdomstolen.

3 § I fråga om talan mot beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser med de begränsningar som nedan stadgas.

4 § Besvär, som har anförts hos riksförsäkringsverket men ej har avgjorts före ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter anföres hos verket, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt.

5 § Beslut av försäkringskassa, vilket enligt 20 kap. 10 § andra stycket första punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1979 skall prövas av riksförsäkringsverket utan att besvär har anförts,

SfU 1977/78:15

skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Detsamma skall gälla i fråga om annat beslut av försäkringskassa, som riksförsäkringsverket före ikraftträdandet självmant har beslutat taga upp till prövning.

6 § Beslut av lokal skattemyndighet, som riksförsäkringsverket före ikraftträdandet självmant har beslutat taga upp till prövning, skall därefter prövas av försäkringsrätt.

7 § Riksförsäkringsverket får efter ikraftträdandet föra talan även mot beslut som har meddelats dessförinnan.

I mål hos försäkringsrätt, vilket ursprungligen har anhängiggjorts genom besvär hos riksförsäkringsverket, skall verket vara part om försäkringsrätten finner det påkallat eller verket så bestämmer.

Ärende som avses i 5 eller 6 § skall anses anhängiggjort vid försäkringsrätt av riksförsäkringsverket.

I mål som har anhängiggjorts hos försäkringsdomstolen före ikraftträdandet skall riksförsäkringsverket vara part endast om besvären av domstolen har överlämnats till verket för yttrande eller domstolen eljest finnér det påkallat.

8 § Bestämmelserna i 20 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslut tillämpas även på beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

9 § Besvär, som har anförts hos försäkringsrådet men ej har avgjorts före ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning anföres därefter, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Efter ikraftträdandet får besvärshandling tillställas försäkringsrätt.

Vad som föreskrives i första stycket första meningen gäller även beslut av riksförsäkringsverket, som försäkringsrådet före ikraftträdandet självmant har beslutat taga upp till prövning.

10 § Ärende hos försäkringsrådet om utbyte av livränta mot engångsbelopp, som ej har prövats före ikraftträdandet, skall prövas av riksförsäkringsverket.

Särskilda bestämmelser om utseende av icke lagfarna ledamöter

11 § Förordnanden av icke lagfarna ledamöter och ersättare för dem i försäkringsdomstolen skall upphöra att gälla den 31 december 1978.

12 § Val av nämndemän i försäkringsrätt skall med tillämpning av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar äga rum före utgången av år 1978. Valet skall avse år 1979. För tiden härefter skall val förrättas av landsting och i förekommande fall kommunfullmäktige, som nyvalts under år 1979. Härvid

SfU 1977/78:15

skall halva antalet nämndemän utses för en tid av tre år och återstoden för en tid av sex år.

Särskilda bestämmelser om prövning av ärenden om yrkesskadeförsäkring m. m.

13 § I fråga om beslut av riksförsäkringsverket, som enligt hittills gällande bestämmelser efter fullföljd eller eljest prövas av försäkringsrådet, skall efter utgången av år 1978 bestämmelserna i 20 kap. 10 ij, lii; första och andra styckena samt 12 och 13 SS lagen (1962:38Dorn allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut ha motsvarande tillämpning. Vad som föreskrives om allmän försäkringskassa i 20 kap. 10 § nämnda lag skall därvid gälla riksförsäkringsverket.

14 § Ansökan om utbyte av livränta mot engångsbelopp, som enligt hittills gällande bestämmelser skall göras hos försäkringsrådet, skall efter utgången av år 1978 göras hos riksförsäkringsverket.

Bestämmelserna i 20 kap. 10 i?, lii; första och andra styckena samt 12 och 13 SS lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut har motsvarande tillämpning i ärende som avses i första stycket. Vad som föreskrives om allmän försäkringskassa i 20 kap. 10 § nämnda lag skall därvid gälla riksförsäkringsverket.

15 § I fråga om beslut i ärende som omfattas av förordnande enligt lagen (1973:60) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m. skall efter utgången av år 1978 bestämmelserna i 20 kap. 10-13 SS lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut ha motsvarande tillämpning.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

Motionen 1977/78:65 av Wilhelm Gustafsson m. fl. (fp, s, c, m) vari hemställs att riksdagen beslutar att förorda Borås som förläggningsort för försäkringsrätten i södra Sverige,

motionen 1977/78:66 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen i likhet med utredningen beslutar att de nya försäkringsrätterna blir lokaliserade till Stockholmsområdet, Umeå och Malmö-Lund,

motionen 1977/78:110 av Lars Schött m. fl. (m, s, c, fp) vari hemställs att

BOO JR8SFU1502.0S -

SfU 1977/78:15 30

riksdagen fattar beslut om att den regionala försäkringsrätten i södra Sverige lokaliseras till Kalmar,

motionen 1977/78:121 av Anna-Greta Skantz (s) och Hans Gustafsson (s) vari hemställs att riksdagen ger 7 § i det i propositionen 1977/78:20 intagna lagförslaget följande lydelse: ”Försäkringsrätt är domför med fem ledamöter. Av dem skall tre vara försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer samt två nämndemän. Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fall som avses i 3 § andra stycket.”

motionen 1977/78:122 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att en av de i propositionen 1977/78:20 föreslagna försäkringsrätterna lokaliseras till Malmö,

motionen 1977/78:139 av Sven Aspling m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att nämndemän skall delta i försäkringsrätts beslut i den utsträckning som anges i motionen,

2. att riksdagen beslutar uttala att regeringen skall utse nämndemän enligt de grunder som anges i motionen,

motionen 1977/78:140 av Håkan Winberg (m) och Inger Lindquist (m) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar att besvärsprövningen i första instans inom socialförsäkringen bör anknytas till kammarrätterna,

2. att riksdagen - därest yrkandet 1 icke bifalls - uttalar att bestämmelsen om att till försäkringsrättsråd och och försäkringsrättsassessor skall kunna utses även den som icke är lagfaren skall gälla endast under en övergångstid.

Motion väckt under allmänna motionstiden vid riksmötet 1976/77

Motionen 1976/77:180 av Bo Forslund m. fl. (s, c, m) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att den vid utarbetandet av proposition i frågan föreslår att försäkringsrätten för Norrland förläggs till Sundsvall.

Utskottet

Inledning

Den nuvarande socialförsäkringsadministrationen härstammar i sina huvuddrag från år 1961. Då ombildades de tidigare lokal- och centralsjukkassorna till allmänna försäkringskassor med uppgift att i första instans handlägga sjukförsäkrings- och pensionsärenden. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen utförs dock av lokal skattemyndighet. Genom sammanslagning av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen tillskapades riksförsäkringsverket som central lednings -

SfU 1977/78:15

och tillsynsmyndighet. Verket blev också första besvärsinstans vid talan mot försäkringskassas beslut och mot lokal skattemyndighets beräkning av pensionsgrundande inkomst. Som högsta besvärsinstans inrättades försäkringsdomstolen. Den särskilda besvärsinstans som sedan 1917 funnits på yrkesskadeförsäkringens område, nämligen försäkringsrådet, behölls även efter den nya organisationens tillkomst.

Förslaget i propositionen, som i väsentliga delar bygger på ett betänkande av utredningen angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäkringen m. m. (SOU 1976:53), innebär i korthet följande.

För överprövning av framför allt sådana ärenden som handläggs av försäkringskassorna inrättas regionala försäkringsrätter. Dessa skall överta de arbetsuppgifter som f. n. ankommer på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet. Riksförsäkringsverket får en mera renodlad lednings- och tillsynsfunktion än det f. n. har och skall kunna inträda som part i processen i försäkringsrätt med uppgift att verka för en likformig och rättvis tillämpning av socialförsäkringsbestämmelserna. 1 försäkringsdomstolen, som även i fortsättningen blir högsta instans och namnändras till försäkringsöverdomstolen, skall förfarandet genomgående vara utformat som ett tvåpartsförfarande. Den ex officioprövning som f. n. förekommer inom vissa socialförsäkringsorgan har därför ansetts överflödig. För att möjliggöra snabb och enkel rättelse skall försäkringsorganen under vissa förutsättningar vara skyldiga att ändra egna beslut, och försäkringskassa skall alltid ta upp egna beslut till ny prövning när enskild anfört besvär mot beslutet.

Den nya lagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1979.

Förslagen i propositionen får ses mot bakgrund av socialförsäkringens utveckling under senare år, vilket fört med sig en betydande ökning av ärendemängden inom socialförsäkringen, inte minst hos besvärsinstanserna. Betydelsefulla ärendegrupper såsom frågor om barnbidrag, arbetsmarknadsstöd och bidragsförskott har under senare år också förts över från andra organ till socialförsäkringsadministrationen, och fr. o. m. år 1978 kommer också administrationen av statskommunala bostadsbidrag till vissa folkpensionärer att ligga på socialförsäkringsorganen. Den förstärkning av förvaltningsrättskipningen som 1971 års förvaltningsrättsreform innebar berörde endast i begränsad utsträckning besvärsprövningen inom socialförsäkringen. Denna har i förhållande till vad som numera gäller på andra jämförbara områden, exempelvis taxeringsprocessen, kommit att framstå som i vissa avseenden mindre utvecklad. Kritiken har bl. a. gällt sådana förhållanden som att den domstolsmässiga besvärsprövningen i flertalet mål är koncentrerad till en enda instans, försäkringsdomstolen och att riksförsäkringsverket i dag haren dubbel roll som besvärsprövande organ och som tillsynsmyndighet över försäkringskassorna.

Förslaget i propositionen bygger som tidigare nämnts på ett betänkande av utredningen angående översyn av besvärsorganisationen inom socialförsäk -

SfU 1977/78:15

ringen m. m. Utredningens förslag har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Allmän enighet har rått om att den nuvarande ordningen för besvärsprövningen inte bör bibehållas och förslaget om ett tvåpartsförfarande i processen har bemötts mycket positivt.

Även utskottet kan i allt väsentligt godta de i propositionen framförda skälen för en ändrad besvärsorganisation inom socialförsäkringen. Såvitt utskottet kan bedöma är den föreslagna processordningen, som förutsätter ett tvåpartsförfarande i högsta instans, i högre grad än den som nu gäller ägnad att befrämja likformighet och rättvisa i lagtillämpningen.

Håkan Winberg och Inger Lindquist begär i motionen 1977/78:140 ett riksdagsuttalande av innebörd att besvärsprövningen i första instans knyts till kammarrätterna. Motionärerna uttalar den meningen att nya specialdomstolar bör inrättas endast om mycket starka skäl talar för det. Sådana skäl föreligger, menar motionärerna, inte i detta fall, eftersom goda möjligheter finns att förlägga besvärsprövningen till kammarrätterna, där arbetsläget numera förändrats och i stort sett kan betraktas som gynnsamt. Det förefaller motionärerna föga välbetänkt att i en sådan situation och i det kärva ekonomiska läge som nu råder bygga upp en helt ny domstolsorganisation med allt vad det kan väntas medföra av ökade personal- och lokalkostnader.

Utskottet anser sig kunna biträda förslaget om specialdomstolar för socialförsäkringsprocessen. Detta sker främst av den anledningen att socialförsäkringsärendena är en relativt enhetlig grupp av ärenden som oftast rör den enskildes behov av stöd i olika situationer. Kravet på snabb handläggning är därför särskilt framträdande. Enligt utskottets mening kan det inte uteslutas att en förläggning av prövningen av socialförsäkringsmålen på mellaninstansnivå till kammarrätterna kommer att medföra en målökning för deras del som kan innebära organisatoriska och praktiska problem med negativa effekter på handläggningstider både när det gäller socialförsäkringsmål och kammarrätternas övriga ärenden. Risken för en sådan utveckling får naturligtvis inte överskattas men innebär ändå en realitet, särskilt med hänsyn till att ärendeprövningen genom den pågående differentieringen av socialförsäkringsförmånerna numera otvivelaktigt blivit väsentligt svårare. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen. Utskottet avstyrker således bifall till motionen 1977/78:140 yrkandet 1. I likhet med departementschefen vill utskottet emellertid understryka att detta ställningstagande inte hindrar att man i en framtid kan överväga att integrera socialförsäkringsdomstolama med de allmänna förvaltningsdomstolarna.

I det följande uppehåller utskottet sig i huvudsak vid de delar av propositionen som berörs i de med anledning av densamma väckta motionerna. Utskottet behandlar därvid också en motion från allmänna motionstiden i år.

SfU 1977/78:15

33 Försäkringsrätterna

I propositionen framhåller departementschefen att en regionalisering av mellaninstanserna ter sig naturlig och ändamålsenlig och att man på det sättet kan underlätta såväl allmänhetens kontakter med försäkringsrätterna som den lekmannamedverkan som måste anses så väsentlig. I sammanhanget erinrar han också om att en regionalisering ligger i linje med de allmänna decentraliseringssträvanden som i dag finns i samhället. Enligt förslaget skall tre försäkringsrätter inrättas. Av dessa är en förlagd till Stockholmsområdet, en till Jönköping och en till Umeå. Genom att en försäkringsrätt förläggs till Stockholmsområdet beräknar man kunna bereda huvudparten av personalen på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och i försäkringsrådet fortsatt anställning på hemorten.

Vid valet av lokaliseringsort för de övriga två försäkringsrätterna följer propositionen utredningens förslag när det gäller förläggningen av den norra försäkringsrätten. Däremot avviker propositionens förslag från utredningens i fråga om förläggningen av den södra försäkringsrätten. Utredningen, som inte anlagt lokaliseringspolitiska aspekter på valet av domstolsorter, hade föreslagit Malmö som lämpligaste plats för den södra försäkringsrätten, med hänsyn bl. a. till att juristutbildningen vid Lunds universitet främjade rekryteringen av personal. Departementschefen däremot har anlagt även lokaliseringspolitiska synpunkter vid valet av orter för den norra och den södra försäkringsrätten och beträffande den senare förordat Jönköping i stället för Malmö.

I den under den allmänna motionstiden i år väckta motionen 1976/77:180 av Bo Forslund m. fl. föreslås att den norra försäkringsrätten förläggs till Sundsvall. Denna stad erbjuder enligt motionärerna fördelar från rekryterings- och kommunikationssynpunkt men också med hänsyn till den goda tillgången på medicinsk expertis.

Utskottet anser att de i motionen framförda skälen för en förläggning till Sundsvall i lika hög grad gäller i fråga om Umeå. Däremot talar lokaliseringspolitiska skäl till övervägande del för att man förlägger försäkringsrätten till den senare orten. Utskottet ansluter sig därför till propositionens förslag i detta hänseende och avstyrker bifall till motionen 1976/77:180.

I ett flertal motioner väcks frågan om en förläggning av den södra försäkringsrätten till annan ort än Jönköping. Följande orter eller ortskombinationer förordas, nämligen Borås i motionen 1977/78:65 av Wilhelm Gustafsson m. fl., Kalmar i motionen 1977/78:110 av Lars Schött m. fl., Malmö-Lund i motionen 1977/78:66 av Hans Petersson i Röstånga m. fl. och Malmö i motionen 1977/78:122 av Anna-Greta Skantz m. fl. För en förläggning till Kalmar åberopas lokaliseringspolitiska skäl. Motionärerna pekar på att flyttningen av FO-staben från Kalmar och beslutet att lägga ned Kalmar flygflottilj innebär att 500 statliga arbetstillfällen på orten försvinner. Det är därför, sägs det, en skyldighet för statsmakterna att kompensera

SfU 1977/78:15

34 Kalmarregionen med andra statliga myndigheter. Lokaliseringspolitiska skäl anförs också för en förläggning av en försäkringsrätt till Borås. Motionärerna pekar på det svåra sysselsättningsläget och det ensidiga näringslivet i denna stad och understryker att rekryteringsmöjlighetema där är gynnsamma och att Borås har ett centralt läge i domkretsen. För en förläggning till Malmö, alternativt Malmö/Lundregionen åberopas - förutom att utredningen förordat Malmö - bl. a. att det i den regionen finns två centralkontor för försäkringskassa och att tillgången på kvalificerad medicinsk expertis där är god med hänsyn till att det finns två undervisnings/regionsjukhus, en medicinsk fakultet och en tandläkarhögskola. Motionärerna påpekar också att en rad statliga myndigheter under senare år lokaliserats till Jönköping, medan någon lokalisering till Malmö inte ägt rum trots den ogynnsamma utveckling på sysselsättningsområdet som Malmöregionen genomgått på senare tid.

Såväl lokaliseringspolitiska som andra skäl kan enligt utskottets mening med fog anföras för en förläggning av den södra försäkringsrätten till var och en av de orter som föreslagits. Departementschefen - som samrått med justitieministern - har ansett det lämpligt att försäkringsrätterna lokaliseras till sådana orter där det finns kammarrätt eller hovrätt. Utskottet, som delar departementschefens uppfattning, har i valet mellan Malmö och Jönköping stannat för att inte frångå propositionen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till samtliga de motionsyrkanden som avser den södra försäkringsrättens förläggning till annan ort än Jönköping.

Försäkringsrätterna skall enligt förslaget arbeta på avdelningar med vardera en ordförande och en vice ordförande, båda försäkringsrättsråd, samt försäkringsrättsassessorer, som till antalet kommer att variera mellan de olika försäkringsrätterna. Råden och assessorerna skall i princip ha avlagt juris kandidatexamen. Om särskilda skäl föreligger skall dock icke lagfaren person med god kännedom om socialförsäkringslagstiftningen kunna utses till domare i försäkringsrätt.

Utskottet har i det inledande avsnittet avstyrkt förslaget i motionen 1977/ 78:140 av Håkan Winberg och Inger Lindquist om en anknytning av besvärsprövningen i socialförsäkringsmål i första instans till kammarrätterna. I denna motion har också framställts ett andrahandsyrkande. Detta går ut på att riksdagen skall uttala att bestämmelsen att även icke lagfaren person skall kunna utses till domare i försäkringsrätt endast bör gälla under en övergångstid. Motionärerna menar att det är otillfredsställande om man för framtiden medger avsteg från kravet på juris kandidatexamen för erhållande av domartjänst.

Utskottet anser att de erfarenheter man under den nya besvärsorganisationens uppbyggnadsskede förvärvar om möjligheterna att rekrytera lämpliga domare till försäkringsrätterna rimligen bör utvisa om och i vad mån man även i fortsättningen skall kunna göra avsteg från kravet på juris kandidat -

SfU 1977/78:15

examen för sådana domartjänster. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1977/78:140 även i denna del.

Försäkringsrätterna skall enligt propositionen vara domföra med tre ledamöter som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer. I vissa fall skall även två nämndemän ingå i rätten. Detta gäller vid prövning av beslut som fattas av organ i försäkringskassa där lekmän ingått, dvs. beslut av pensionsdelegation och försäkringsnämnd i dess helhet. Nämndemän skall också medverka vid prövning av mål enligt lagarna om arbetsskada och om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser. Är utgången i ett mål uppenbar skall lekmän dock inte behöva delta i beslutet. Genom de angivna reglerna beräknas lekmannadeltagandet komma att avse ungefär en tredjedel av målen i försäkringsrätt.

Förslaget ansluter sig i huvudsak till utredningsförslaget. Utredningen hade inte föreslagit lekmannamedverkan i mål som avgjorts i försäkringsnämnd men däremot lämnat möjligheten till lekmannamedverkan öppen om part begärde det.

Frågan om ett vidgat lekmannainflytande i försäkringsrätterna har tagits upp i motionerna 1977/78:121 av Anna-Greta Skantz och Hans Gustavsson och 1977/78:139 av Sven Aspling m. fl. Motionärerna åberopar att ett flertal remissinstanser varit kritiska till utredningens förslag om ett begränsat lekmannainflytande. Motionärerna anser att lekmän i princip bör delta i alla sådana mål i försäkringsrätt, där inte utgången är uppenbar. I motionen 1977/ 78:139 förordas undantag från lekmannainflytandet i mål om socialförsäkringsavgifter och om beräkning av pensionsgrundande inkomst. Motionärerna framhåller att man genom propositionens förslag från lekmannainflytande utesluter en mängd ärenden av stor betydelse för den enskildes ekonomi och i ett flertal mål avseende nya ersättningsformer. Motionärerna menar att det är viktigt att lekmännen får en allsidig inblick i och erfarenheter av ärenden inom hela socialförsäkringsområdet för att få en uppfattning om sambandet mellan de olika grenarna. I motionen 1977/78:121 framhålls också att utvecklingen under senare år gått mot ett vidgat förtroendeinflytande inom skilda samhällsområden och att ett sådant inflytande är viktigt om allmänhetens behov och intresse av insyn, kontroll och medinflytande skall kunna tillgodoses.

Av departementschefens uttalande i propositionen framgår att han hyser förståelse för synpunkten att lekmän bör medverka i alla mål. Med hänsyn till att processen i försäkringsrätterna skall vara skriftlig och en lekmannamedverkan därför kommer att fordra relativt utförliga föredragningar och ingående överläggningar, menar han dock att en så omfattande lekmannamedverkan antingen skulle förlänga handläggningstiderna eller nödvändiggöra en större domstolsorganisation än den nu föreslagna. Under uppbyggnadsskedet bör därför enligt departementschefens uppfattning lekmannainflytandet vara begränsat i enlighet med vad som föreslås i propositionen.

Utskottet anser sig kunna biträda denna uppfattning och avstyrker därför

SfU 1977/78:15

bifall till motionen 1977/78:121 och motionen 1977/78:139, den senare såvitt nu är i fråga. Utskottet förutsätter dock att man noggrant följer utvecklingen på förevarande område och föreslår de ändringar i bestämmelserna om lekmannapresentation som erfarenheterna kan ge anledning till.

Nämndemännen i försäkringsrätterna skall enligt propositionen väljas av landstingen för en period av sex år i taget. Genom att låta landstingen utse lekmännen ger man enligt departementschefen nya grupper möjlighet till inflytande och breddar man lekmannarepresentationen inom besvärsorganisationen i stort.

Förslaget att landstingen skall utse nämndemännen kritiseras i motionen 1977/78:139. Motionärerna menar att det är olyckligt att arbetsmarknadens organisationer ställs utanför medverkan i försäkringsrätterna, eftersom ärenden om socialförsäkring i högsta grad berör löntagare och arbetsgivare. Motionärerna föreslår därför att regeringen i stället för landstingen skall utse nämndemännen. Hälften av nämndemännen skall därvid ha föreslagits - till lika antal - av LO, TCO och SAF medan återstoden bör ha nominerats av partiorganisationerna med iakttagande av att lekmannanämnden skall ha en allsidig politisk och geografisk sammansättning.

Enligt utskottets uppfattning innebär inte det förhållandet att landstingen skall utse nämndemännen att arbetsmarknadens parter behöver bli utan representation i försäkringsrätterna eller att fackliga synpunkter inte skulle bli vederbörligen beaktade vid handläggningen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet i fråga.

Mot de delar av propositionen som utskottet inte tagit upp till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande en anknytning av besvärsprövningen till kammarrätterna avslår motionen 1977/78:140, yrkandet 1,

2. beträffande behörighet till domartjänster i försäkringsrätt med bifall till propositionen 1977/78:20 och med avslag på motionen 1977/78:140, yrkandet 2, antar 5 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om försäkringsdomstolar,

3. beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1977/78:121 och 1977/78:139, yrkandet 1, antar 7 § i det i propositionen framlagda förslaget till lag om försäkringsdomstolar,

4. beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1977/78:139, yrkandet 2, antar

a. de delar av det i propositionen framlagda förslaget till lag om försäkringsdomstolar som inte behandlats under 2. och 3. ovan,

b. det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande

SfU 1977/78:15

av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.,

5. antar de i propositionen framlagda förslagen till

a. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

b. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

c. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

d. lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,

e. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

f. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

g. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

h. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

i. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

j. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., k. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m.

a. med bifall till propositionen i fråga om förläggning av den norra försäkringsrätten till Umeå avslår motionen 1976/ 77:180,

b. med bifall till propositionen i fråga om förläggning av den södra försäkringsrätten till Jönköping avslår motionerna 1977/ 78:65, 1977/78:66, 1977/78:110 och 1977/78:122,

c. godkänner de riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna i övrigt som förordats i propositionen.

Stockholm den 8 december 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Britta Bergström (fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Elis Andersson (c), Christer Nilsson (s), Barbro Engman (s), Yvonne Hedvall (m) och Sven Johansson (c).

SfU 1977/78:15

38 Reservationer

beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt (mom. 3 i utskottets hemställan)

1. av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Christer Nilsson och Barbro Engman (alla s), vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 35 med ”Av departementschefens” och slutar på s. 36 med ”anledning till.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det svårt att bortse från den kritik som en rad i detta sammanhang tungt vägande remissinstanser, såsom försäkringsdomstolen, Försäkringskasseförbundet, JO, LO, TCO och Svenska kommunförbundet framfört mot den av utredningen föreslagna begränsningen av lekmannainflytandet i försäkringsrätterna. Propositionen innebär enligt utskottets uppfattning dessutom en ytterligare begränsning av lekmannainflytandet i förhållande till utredningsförslaget, eftersom möjligheten för part att begära deltagande av lekmän vid avgörandet av hans mål inte finns med i propositionsförslaget. I motsats till vad som gäller vid avgörande av mål i de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna innebär den föreslagna ordningen också att lekmannainflytandet kommer att vara större ju högre upp i instansordningen man går, vilket måste anses ologiskt. Departementschefen gör i propositionen en jämförelse mellan lekmannainflytandet i försäkringsrätterna och kammarrätterna och framhåller att i de senare lekmän endast deltar i drygt 1 % av målen. Denna jämförelse är emellertid enligt utskottets uppfattning helt missvisande eftersom kammarrätterna i princip inte är första utan andra besvärsinstans och hos de allmänna förvaltningsdomstolarna ett brett lekmannainflytande tryggats i första besvärsinstans, länsdomstolarna. Även i de organ som i första hand fattar beslut i förvaltningsärendena finns en omfattande medverkan av lekmän. Inte minst mot bakgrund härav framstår det som omotiverat att socialförsäkringsmålen, som i lika stor om inte större utsträckning än förvaltningsmålen i övrigt, avser skälighetsbedömningar och där kännedom om arbetslivet och allmän livserfarenhet spelar stor roll för avgörandena, till övervägande del skall komma att avgöras av tjänstemän såväl i försäkringskassorna som i försäkringsrätterna. Utskottet tänker bl. a. på ärenden om sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning, bidragsförskott, utbildningsbidrag, vuxenstudiestöd och värnpliktsförmåner. Samtliga dessa mål är av stor betydelse för den enskilde och hans ekonomi. Flera av förmånerna grundar sig också på nyligen genomförda reformer, där lekmannainflytande är särskilt värdefullt när det gäller att bygga upp en praxis.

Förslaget är betänkligt även från den synpunkten att lekmännens möjligheter att få en allsidig inblick i och erfarenhet av samtliga grenar inom socialförsäkringen avsevärt begränsas. Här kan t. ex. pekas på det samband

SfU 1977/78:15

sjukförsäkringen har med såväl arbetsskadeförsäkringen som reglerna om sjukbidrag och förtidspension. I sammanhanget bör också beaktas att till de nya försäkringsrätterna sannolikt måste rekryteras ett flertal domare, som huvudsakligen är förtrogna med andra rättsområden än socialförsäkringen. Detta gör enligt utskottets mening ett vidgat lekmannainflytande än mer påkallat.

Departementschefen har uttalat farhågor för att handläggningstiderna kan bli alltför långa eller att besvärsorganisationen måste byggas ut om man inte begränsar lekmannainflytandet. Enligt utskottets mening väger emellertid de nackdelar från rättssäkerhets- och andra synpunkter som måste anses förenade med en begränsning av lekmannainflytandet i en i övrigt avsevärt förstärkt besvärsorganisation väsentligt tyngre än de sannolikt marginella fördelar man kan vinna på en sådan begränsning. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen såvitt nu är i fråga. Härigenom tillgodoses i huvudsaklig del även motionen 1977/78:121.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen beträffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/78:139, yrkandet 1, samt med anledning av motionen 1977/78:121 antar följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse av 7 § förslaget till lag om försäkringsdomstolar:

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

7 §

Försäkringsrätt är domför med fem ledamöter. Av dem skall tre vara försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer och två vara nämndemän.

Försäkringsrätt är domför utan nämndemän

1. vid prövning av besvär över beslut angående arbetsgivaravgifter, egenavgifter eller pensionsgrundande inkomst,

2. i fall som avses i 3§ andra stycket.

Försäkringsrätt är domför med tre ledamöter som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer. Härutöver skall två nämndemän ingå i rätten vid prövning av besvär över

1. beslut som i allmän försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelegation,

2. beslut som i allmän försäkringskassa har avgjorts av försäkringsnämnd i dess helhet och

3. beslut enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmelser.

Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fallsom avses i 3 §

SfU 1977/78:15

beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt (mom. 4 i utskottets hemställan) 2.

av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Doris Håvik, Eric Marcusson, Börje Nilsson, Christer Nilsson och Barbro Engman (alla s) vilka anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsprocessen berör i hög grad arbetstagare och arbetsgivare. Arbetsmarknadens organisationer har därför också tillförsäkrats ett inflytande när det gäller utnämningen av de icke lagfarna ledamöterna i försäkringsdomstolen. Några sakliga skäl för att tillämpa en annan ordning när det gäller att utse nämndemännen i försäkringsrätterna har enligt utskottets mening inte förebringats. Utskottet kan därför inte biträda propositionens förslag om att landstingen skall välja nämndemän i försäkringsrätt. I stället förordar utskottet att nämndemännen på sätt föreslagits i motionen 1977/78:139 skall utses av regeringen, varvid de tre arbetsmarknadsorganisationerna LO, TCO och SAF till lika antal skall föreslå hälften av nämndemännen i varje försäkringsrätt, och de politiska partierna återstoden, under iakttagande av att lekmannanämnden får en allsidig politisk och geografisk sammansättning.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

att riksdagen beträffande val av nämndemän i försäkringsrätt med bifall till motionen 1977/78:139, yrkandet 2, och med anledning av propositionen

1. antar de delar av det i propositionen framlagda förslaget till lag om försäkringsdomstolar som inte behandlats under 2 och 3 ovan med de ändringar att 8-10 §§ erhåller följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse Reservanternas förslag

8 §

För försäkringsrätt finns nämn- För försäkringsrätt finns nämndemän till det antal som regeringen demän som utses av regeringen till det

bestämmer. Regeringen fastställer för antal som regeringen bestämmer.

varje län inom domkretsen det antal Försäkringsrätt fördelar tjänstgö nämndemän

som skall utses. Försäk- ringen mellan nämndemännen efter

ringsrätt fördelar tjänstgöringen samråd med dem.

mellan nämndemännen efter sam- Vart tredje år utses halva antalet

råd med dem. nämndemän i försäkringsrätt.

Nämndeman i försäkringsrätt utses genom val. Valet förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av

SfU 1977/78:15

41 Föreslagen lydelse

landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begäres av minst sd manga väljande som motsvarar det tal, vilket erhdlles, dd samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva antalet nämndemän i försäkringsrätt.

Valbar till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i länet och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller ledamot av pensionsdelegation eller försäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol, åklagare, advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta för ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Reservanternas förslag

Behörig att vara nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i domkretsen och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän försäkringskassa eller ledamot av pensionsdelegation eller försäkringsnämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket, lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol, åklagare, advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta för ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant nämndemans behörighet.

SfU 1977/78:15

42 Föreslagen lydelse

Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

R eservaniernas förslag 10 §

Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

2. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar m. m. med de ändringar att dels 12 § utgår, dels 13—15 §§ betecknas 12-14 §§,

3. ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillsättande av nämndemän i försäkringsrätt,

beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. såvitt avser förläggningsort för den södra försäkringsrätten (mom. 6 b i utskottets hemställan)

3. av Gösta Andersson (c) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Såväl lokaliseringspolitiska” och slutar med ”än Jönköping.” bort ha följande lydelse:

Vid en prövning av de olika alternativ som framförts i fråga om den södra försäkringsrättens förläggning har utskottet funnit avgörande skäl tala till Kalmars fördel. Om man i enlighet med statsmakternas tidigare inställning i lokaliseringsfrågoroch i överensstämmelse med den regeringsförklaring som gjordes av de icke socialistiska partierna år 1976 vill åstadkomma en ökad decentralisering och en ökad balans mellan olika regioner kan det knappast vara rimligt att regionalisera den juridiska administrationen till ett litet fåtal centra i Sverige. Den 1 juli 1974 flyttades FO-staben från Kalmar till Växjö, och i maj 1975 beslöt riksdagen lägga ned Kalmar flygflottilj. Det innebär att 500 arbetstillfällen försvinner i Kalmar. Jönköping däremot har under senare tid blivit särskilt gynnat i samband med statlig omlokalisering och fått -

SfU 1977/78:15

förutom kammarrätt-inte mindre än fyra större statliga verk. Utskottet anser sig därför böra förorda att den södra försäkringsrätten förläggs till Kalmar.

dels att utskottet under 6 b. bort hemställa

att riksdagen beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. med bifall till motionen 1977/78:110 och med avslag på dels propositionen i vad den avser förläggning av den södra försäkringsrätten till Jönköping, dels motionerna 1977/78:65, 1977/78:66 och 1977/78:122 uttalar att nämnda försäkringsrätt bör förläggas till Kalmar,

4. av Maj Pehrsson (c) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Såväl lokaliseringspolitiska” och slutar med ”än Jönköping.” bort ha följande lydelse:

Vid sin prövning av förläggningsort för den södra försäkringsrätten har utskottet funnit flera av de synpunkter som framförts i motionen 1977/78:65 värda beaktande. Borås är centralt beläget inom den planerade domkretsen och utgör ett naturligt centrum för ett stort område av södra Sverige. Det ligger nära ett större antal städer i södra och västra delarna av landet, och på ca en timmes resavstånd med bil från staden bor en betydande del av hela Sveriges befolkning (ca 1 milj.). Även de allmänna kommunikationerna är goda med snabba tågförbindelser till ett betydande antal orter. Till Landvetters flygplats som har kontakt med in- och utrikes flygtrafik kommer man med direktbuss varje timme, och restiden dit med bil beräknas redan om något år kunna vara nere i ca 25 minuter.

Vid sidan om Borås fördelar från geografisk synpunkt talar enligt utskottets mening också lokaliseringspolitiska skäl med betydande styrka för en förläggning till Borås av den södra försäkringsrätten. Borås har till följd av tekoindustrins krisartade läge stora sysselsättningssvårigheter, och varje åtgärd som kan vara ägnad att förbättra den sysselsättningspolitiska situationen på orten förtjänar enligt utskottets mening att prövas.

På grund av det anförda och då den offentliga sektorn måste anses kraftigt underrepresenterad i Borås anser utskottet sig böra biträda yrkandet i motionen 1977/78:65.

dels att utskottet under 6 b. bort hemställa

att riksdagen beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. med bifall till motionen 1977/78:65 och med avslag på dels propositionen i vad den avser förläggning av den södra försäkringsrätten till Jönköping, dels motionerna 1977/78:66, 1977/78:110 och 1977/78:122 uttalar att nämnda försäkringsrätt bör förläggas till Borås,

SfU 1977/78:15

5. av Börje Nilsson (s) som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Såväl lokaliseringspolitiska” och slutar med ”än Jönköping.” bort ha följande lydelse:

Utredningen fann Göteborg eller Malmö/Lund-området vara de närmast tänkbara alternativen för en förläggning av försäkringsrätten i södra Sverige men stannade för Malmö på grund av de fördelar närheten till den juridiska fakulteten i Lund innebar från rekryteringssynpunkt. Närheten till en kvalificerad prövningsinstans inom socialförsäkringen var - framhöll utredningen också - ägnad att öka intresset hos de studerande för denna sektor av rättslivet.

Inte bara närheten till Lunds universitet ger Malmö väsentliga fördelar framför Jönköping när det gäller rekryteringen av kvalificerade försäkringsrättsdomare. Man måste ha som utgångspunkt att den nya organisationen i första hand skall byggas upp av tjänstemän från riksförsäkringsverket och försäkringsrådet samt från de allmänna försäkringskassorna, eftersom dessa främst utgör den expertis vi har i landet på socialförsäkringens område. Försäkringsrätten i Stockholm kommer, tillsammans med den nya ombudsmannaenheten på riksförsäkringsverket, att bli så stor att merparten av tjänstemännen på verkets nuvarande besvärsavdelning och i försäkringsrådet har möjlighet att få anställning på hemorten. För att förmå en del av dem att flytta från Stockholm och därmed nå en någorlunda jämn fördelning mellan de olika försäkringsrätterna av personer som är väl förtrogna med socialförsäkringsprocessen finner utskottet det angeläget att de övriga försäkringsrätterna förläggs till orter som utgör tillräckligt attraktiva alternativ till Stockholmsområdet. Malmö torde avgjort vara ett mera attraktivt alternativ till Stockholm än Jönköping, främst med hänsyn till det geografiska läget och de betydligt bättre möjligheter till arbete och utbildning för den medflyttande familjen som Malmö kan erbjuda. Också när det gäller möjligheterna att rekrytera personer från annat håll än riksförsäkringsverket och försäkringsrådet torde Malmö vara att föredra. Här kan nämnas att det inom Malmö/Lund-området finns två centralkontor för försäkringskassa. Malmö/Lund-området är också erfarenhetsmässigt en god rekryteringsmarknad för jurister.

Malmö är såväl geografiskt som kommunikationsmässigt bättre beläget än Jönköping, vilket är värdefullt med hänsyn till att den rättssökande allmänheten numera i allt större utsträckning har personlig kontakt med den domstol som handlägger målen. Malmö har också en vida bättre tillgång till medicinsk expertis genom att två undervisnings-/regionsjukhus, universitet för läkarutbildning och högskola för tandläkarutbildning finns i Malmö/ Lund-området.

Även om utskottet principiellt hyser den inställningen att förläggningen av försäkringsrätten i södra Sverige främst bör ske med utgångspunkt i allmänhetens intresse av att få så väl fungerande domstolar som möjligt både

SfU 1977/78:15

i inledningsskedet och i framtiden kan utskottet inte underlåta att avslutningsvis bemöta departementschefens motiv för en förläggning till Jönköping.

Departementschefen har till stöd för att frångå utredningsförslaget till förmån för denna ort åberopat att lokaliseringspolitiska skäl talar för en förläggning dit utan att närmare ange vilka dessa skäl är. Enligt utskottets mening talar lokaliseringspolitiska skäl snarare mot än för en förläggning till Jönköping, med hänsyn till den koncentration av utlokaliserade och nya statliga myndigheter som skett dit de senaste åren. I stället för att förlägga ytterligare en domstol dit anser utskottet att man borde försöka få en bättre spridning till olika landsdelar av statliga myndigheter.

Sydligaste Sverige har hittills inte gynnats med några utlokaliserade statliga verk, vilket främst torde bero på den snabba expansionen i området under 1960-talet. Denna utveckling har emellertid numera vänt, och Malmö har under de senaste fem åren förlorat ca 20 000 invånare. Malmö har också en arbetslöshet över riksgenomsnittet. Det är därför angeläget att man nu förlägger statliga arbetsplatser även till denna ort.

Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motionen 1977/78:122. Härigenom får också yrkandet i motionen 1977/78:66 anses tillgodosett.

dels att utskottet under 6 b. bort hemställa

att riksdagen beträffande riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m. m. med bifall till motionen 1977/78:122 och med anledning av motionen 1977/78:66 samt med avslag på propositionen i vad avser förläggning av den södra försäkringsrätten till Jönköping och motionerna 1977/78:65 och 1977/ 78:110 uttalar att nämnda försäkringsrätt bör förläggas till Malmö.

I

I

I

I

Stockholm 1977