Med anledning av motion om rätt till pension vid vistelse på alkoholistanstalt
SfU 1977/78:2
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:2
med anledning av motion om rätt till pension vid vistelse på alkoholistanstalt
Motionen
I motionen 1976/77:680 av Barbro Engman (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av 10 kap. 2 § lagen om allmän försäkring (AFL) att vård på anstalt för alkoholmissbrukare jämställs med sjukhusvård.
Motionären erinrar om att vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare jämställs med sjukhusvård om den försäkrade uppbär sjukpenning. Detta innebär att sjukpenningen minskas med visst belopp per dag enligt bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra stycket (AFL). Uppbär han däremot pension får av denna ej utgå högre belopp än regeringen bestämmer. (Pensionsberättigad på bl. a. anstalt för alkoholmissbrukare får enligt gällande regler i allmänhet uppbära ett garantibelopp motsvarande 30 procent av ålderspensionen för ensamstående ålderspensionär jämte pensionstillskott).
Konsekvenserna av att vistelsen på alkoholistanstalt inte jämställs med sjukhusvård blir - framhåller motionären - ofta förödande. 1 de flesta fall är det omöjligt för vederbörande att behålla bostaden och klara andra löpande utgifter. En ytterligare konsekvens av intagningen är att det kommunala bostadstillägget upphör att utgå. Motionären anser att de nya bestämmelserna om rätt till förtidspension vid alkoholism kommer att leda till ett ökat antal pensionsberättigade alkoholmissbrukare på anstalt.
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet.
Gällande bestämmelser m. m
Om pensionsberättigad under hel månad är på statens bekostnad intagen i anstalt, får av hans på månaden belöpande folkpension inte utgå högre belopp än regeringen bestämmer. Närmare bestämmelser härom återfinns i kungörelsen (1971:831) om pensionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första stycket AFL.
Reglerna innebär att pensionsberättigad som är intagen på bl. a. vårdanstalt för alkoholmissbrukare får lyfta ett garantibelopp som motsvarar 30 procent av ålderspensionen för ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott. Allmän
1 Riksdagen 1977178. II sami. Nr 2
SfU 1977/78:2
försäkringskassa får medge nära anhörig, som för sitt uppehälle är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära återstoden av pensionen.
Beträffande rätt till sjukpenning vid sådan anstaltsvård, varom nu är fråga, infördes nya bestämmelser den 1 juli 1974. De ändrade bestämmelserna möjliggjorde att sjukpenning kunde utgå även vid vård på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Redan tidigare hade sådan möjlighet funnits för dem som vårdades på enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare liksom även för dem som för alkoholmissbruk vårdades på sjukhus. Den särskilda vårdavgift som dessförinnan uttagits av patienter på enskilda vårdanstalter slopades i samband med att de nya bestämmelserna infördes.
Slopandet av vårdavgiften vid de enskilda vårdanstalterna medförde att bestämmelserna i 10 kap. 2 § AFL och den därtill anslutande kungörelsen blev tillämpliga även för intagna i de enskilda vårdanstalterna i likhet med vad som tidigare gällde för patienter i allmänna vårdanstalter. I propositionen (prop. 1974:12 s. 23) uttalade föredragande departementschefen att detta innebar även i detta avseende lika regler för patienterna vid allmänna och enskilda vårdanstalter.
I fråga om rätten till sjukpenning vid vård i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare framhöll föredragande departementschefen (prop. s. 20 0 att jämställdhet mellan patienterna i dessa anstalter och andra grupper i samhället var ägnad att förbättra förutsättningarna för ett gott vårdresultat. Den ekonomiska situationen, såväl under anstaltsvistelsen som omedelbart därefter, skulle bli bättre och behovet av socialhjälp minska. Departementschefen pekade särskilt på att den ekonomiska situationen under eftervården var av stor betydelse för övergången från anstaltsvård till ett normalt samhällsliv och att införandet av rätt till sjukpenning vid vård i allmän vårdanstalt sannolikt också skulle medföra en ökad benägenhet att frivilligt söka vård.
Socialutredningen
Socialutredningen, som år 1975 erhöll regeringens uppdrag att utreda frågan om avgiftsregler vid sluten vård av s. k. utförsäkrade, har i ett i januari i år avlämnat delbetänkande (Ds S 1977:2), redovisat sina överväganden i fråga om olika avgiftsalternativ inom långtidsvården. Utredningen anger vissa riktlinjer för differentierade avgifter och konstaterar därvid bl. a. att ingen enskild eller grupp p. g. a. avgiften skall tvingas avstå från erforderlig vård, att patienten bör tillförsäkras ekonomisk trygghet genom vissa garantibelopp i fråga om såväl folkpension som andra inkomster efter skatt, att patientens ersättningsskyldighet bör begränsas till att avse högst den s. k. självkostnaden för vården med uteslutande av den medicinska behandlingen som bör vara kostnadsfri och att patienten bör tillförsäkras social trygghet genom att så långt möjligt 11 behålla sin bostad.
SfU 1977/78:2
3 Differentierade avgifter inom långtidsvården skulle enligt utredningen kunna avse samtliga patienter för vilka ersättning enligt AFL inte utgår med undantag för personer som uppbär hel förtidspension eller helt sjukbidrag och ärs. k. utförsäkrade. Dessa skulle-menar utredningen-efter utförsäkringen erlägga den f. n. till 20 kr. per dag uppgående enhetliga vårdavgiften.
Utredningen diskuterar också hur patienternas ekonomiska trygghet skall tillgodoses genom medel för personliga utgifter och redovisar tre olika modeller för garantibelopp, av vilka en skulle innebära en höjning av folkpensionsandelen i de garantibelopp som gäller för ålderdomshemsavgifter.
Det av socialutredningen redovisade materialet bereds f. n. inom socialdepartementet.
Remissyttrandena
Av remissinstanserna avstyrker riksförsäkringsverket, medan Försäkringskasseförbundet tillstyrker bifall till motionen. Även socialstyrelsen ställer sig positiv till motionsyrkandet. Detsamma gäller 20 av de 24 försäkringskassor som på Försäkringskasseförbundets begäran inkommit med yttranden.
Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt yttrande till att frågan om ändrade avgiftsregler för utförsäkrade patienter kommer att prövas inom socialdepartementet på grundval bl. a. av material som redovisats av socialutredningen. Enligt verkets mening finns det med hänsyn bl. a. härtill inte anledning att f. n. bifalla motionen.
Socialstyrelsen framhåller bl. a.
Sjukpenningreformen 1974-07-01 innebar att patienter vid såväl allmänna som enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare från och med nämnda datum erhöll möjlighet att uppbära sjukpenning vid vård på sådan anstalt. Från sjukpenningen skall emellertid dras ett belopp till storleken motsvarande det s. k. sjukhusvårdsavdraget. En patient vid vårdanstalt är således ur ekonomisk synpunkt jämställd med alkoholmissbrukare som vårdas på sjukhus.
Denna ekonomiska jämställdhet gäller dock ej pensionsberättigade patienter. Efter sjukpenningreformen har dessa kommit att inta en särställning genom att helt olika regler gäller om de vårdas på vårdanstalt eller på sjukhus. Vid vård på vårdanstalt under hel kalendermånad reduceras pensionen och kommunalt bostadstillägg utgår ej. Sjukhusvård är däremot kostnadsfri för denna grupp de första trehundrasextiofem dagarna.
Socialstyrelsen har funnit att det rör sig om en jämförelsevis stor grupp patienter som fallit utanför sjukpenningreformen. Effekterna av reformen för
SfU 1977/78:2
pensionärernas del torde vara att ekonomiska faktorer i stor utsträckning kommit att styra vårdtiderna genom att patienter undvikit att underkasta sig vård vid vårdanstalt under hel kalendermånad.
Avslutningsvis uttalar socialstyrelsen som sin mening att det är olyckligt och ologiskt att pensionärer vid vård på anstalt jämställs med intagna i fångvårdsanstalt och häktade. Såväl ekonomiska konsekvenser som vårdoch jämlikhetsaspekter talar enligt styrelsens mening mot att man reducerar pension vid vård på anstalt.
Försakringskasseförbundet anser det otillfredsställande, att personer som av samma skäl vistas på anstalt skall ha olika socialfdrsäkringsskydd beroende på om de är försäkrade för sjukpenning eller har pension. Såväl försäkrade som vårdansvariga frestas härigenom - menar förbundet - att anpassa vårdtiden så att pensionstagare kan få sina pensionsförmåner till fullo utbetalda. Bestämmelserna i AFL om att intagning under hel månad skall föreligga för att pensionsreduktion skall ske kringgås genom in- och utskrivningsförfarandet. En person som skrivs in i början av en månad och skrivs ut i slutet av påföljande månad får nämligen ingen reducering av pensionen. Denna konsekvens av den nuvarande ordningen är enligt förbundets mening inte tillfredsställande i vårdhänseende.
Synpunkter liknande dem som framförts av socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet har också åberopats av åtskilliga försäkringskassor, vilka tillstyrkt bifall till motionen. Vissa kassor har också framhållit att ett bifall till motionen skulle innebära administrativa fördelar.
Stockholms läns allmänna försäkringskassa anser att det av sociala skäl finns anledning att tillstyrka motionen men finner det mycket tveksamt att på sätt som motionären föreslagit undanta en grupp försäkrade från reduceringsregeln i 10 kap. 2 § AFL. Samma sociala skäl skulle enligt kassans mening kunna åberopas av bl. a. elever i specialskolor, och detsamma gäller dem som vid tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 3 § AFL och kungörelsen (1962:393)om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension kan påräkna att inte själva få uppbära sin folkpension. Kassan kommer till den slutsatsen att motionsförslaget bör tas upp i ett större sammanhang, där rätten till allmänna pensionsförmåner för alla slags anstaltsvårdade kan ses över.
Västmanlands läns allmänna försäkringskassa framhåller att om pension skall utgå med oreducerat belopp under tid då den pensionsberättigade är intagen på alkoholistanstalt - i konsekvens med vad som gäller inom sjukförsäkringen - vårdavgift bör debiteras med 20 kr. per dag. Det ekonomiska utfallet blir därvid, menar kassan, inte nämnvärt förändrat för den pensionsberättigade om man bortser från det kommunala bostadstillägget. En ändring kan - om man beaktar att folkpensionen oftast utgår med
SfU 1977/78:2
oreducerat belopp under inskrivnings- resp. utskrivningsmånaden - tvärtom innebära en försämring, totalt sett.
Liknande synpunkter har framförts av Gävleborgs läns allmänna försäkringskassa, som också pekar på att regeringen har möjlighet att - utan ändring i AFL - räkna upp det lägsta folkpensionsbelopp som får utgå under anstaltsvistelse och att allmän försäkringskassa kan medge nära anhörig, som för sin försörjning är beroende av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära den del av folkpensionen som inte utgör sådant garantibelopp.
Utskottet
Vistelse på vårdanstalt för alkoholmissbrukare jämställs med sjukhusvård om den försäkrade uppbär sjukpenning. Detta innebär att sjukpenningen minskas med 20 kr. per dag, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Om vårdtagaren däremot under hel månad uppbär pension får av hans på månaden belöpande folkpension inte utgå högre belopp än regeringen bestämmer. Nuvarande regler innebär att pensionsberättigad, som är intagen på bl. a. vårdanstalt för alkoholmissbrukare, för personliga behov erhåller ett garantibelopp motsvarande 30 procent av ålderspensionen för ogift pensionär jämte pensionstillskott.
Motionären yrkar att vård på anstalt för alkoholmissbrukare skall jämställas med sjukhusvård även i de fall den vårdade uppbär pension. Konsekvenserna av att så f. n. inte sker kan - menar motionären - för den som har pension ofta bli förödande. I de flesta fall är det omöjligt för vederbörande att behålla sin bostad och bestrida andra löpande utgifter. En ytterligare konsekvens är att det kommunala bostadstillägget kan upphöra att utgå. Motionären påpekar också att riksdagen nyligen antagit bestämmelser som innebär vidgade möjligheter att erhålla förtidspension på grund av alkoholmissbruk och att detta troligen kommer att leda till att antalet på vårdanstalt intagna med pension kommer att öka.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket, socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet. Yttranden har också avgetts av 24 försäkringskassor. Motionen tillstyrks av socialstyrelsen, Försäkringskasseförbundet och 20 försäkringskassor. Riksförsäkringsverket avstyrker bifall till motionen men uteslutande av formella skäl. Verket hänvisar bl. a. till att frågan om ändrade avgiftsregler för utförsäkrade patienter kommer att prövas inom socialdepartementet, bl. a. på grundval av material som redovisats av socialutredningen.
Socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet anser att det bör råda ekonomisk jämställdhet mellan patienter på anstalt för alkoholmissbrukare, vare sig dessa är sjukpenningförsäkrade eller uppbär pension och framhåller att nuvarande ordning är otillfredsställande också från vårdsynpunkt, eftersom ekonomiska faktorer i stor utsträckning kommit att styra vårdti -
Sfi) 1977/78:2
derna. Patienterna undviker nämligen att underkasta sig vård vid vårdanstalt under hel kalendermånad. Liknande synpunkter har framförts av många försäkringskassor. Flera kassor har också framhållit att ett bifall till yrkandet i motionen skulle medföra betydande administrativa lättnader i kassornas arbete.
Utskottet finner den i motionen och under remissbehandlingen framförda kritiken mot nu gällande ordning värd beaktande. I den proposition (1974:12) som innehöll förslag om att sjukpenning skulle kunna utgå även vid vård på allmän anstalt för alkoholmissbrukare uttalade föredragande departementschefen att jämställdhet mellan patienterna i dessa anstalter och andra grupper i samhället var ägnad att förbättra förutsättningarna för ett gott vårdresultat genom att den ekonomiska situationen, såväl under anstaltsvistelsen som omedelbart därefter, skulle bli bättre och behovet av socialhjälp minska. Departementschefen pekade särskilt på att den ekonomiska situationen under eftervården var av stor betydelse för övergången från anstaltsvård till ett normalt samhällsliv och att införandet av rätt till sjukpenning vid vård i allmän vårdanstalt skulle medföra en ökad benägenhet att frivilligt söka vård.
Enligt utskottets mening kan dessa skäl för att i sjukpenninghänseende jämställa patienter på allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare med dem som vårdas på enskilda sådana anstalter eller på sjukhus med fog åberopas också när det gäller att jämställa sjukpenningförsäkrade vårdtagare med dem som uppbär pension. Utskottet vill erinra om att riksdagen vid 1976/77 års riksmöte antog bestämmelser om en mildare bedömning av rätten till förtidspension vid alkoholmissbruk. Dessa bestämmelser, som gäller fr. o. m. den 1 januari i år, tillkom bl. a. för att söka stimulera den försäkrade att själv i ökad omfattning medverka i rehabiliteringsprocessen. Om den nya lagstiftningen skall kunna tillgodose detta syfte är det givetvis angeläget att inte ekonomiska faktorer kan negativt påverka vårdtiderna.
Av det anförda framgår att utskottet anser sociala skäl med betydande styrka tala för att man söker åstadkomma ekonomisk jämställdhet mellan olika patienter på vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Utskottet är emellertid inte berett att, i enlighet med motionsförslaget, undanta endast en grupp försäkrade från den av motionären kritiserade bestämmelsen om pensionsreduktion vid anstaltsvistelse. Som framhållits av bl. a. försäkringskassan i Stockholms län kan även andra anstaltsvårdade än alkoholmissbrukare göra anspråk på att få behålla sin folkpension under vårdtiden. Utskottet anser således att den av motionären aktualiserade frågan bör prövas i ett större sammanhang.
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att socialutredningen i januari i år i ett delbetänkande (Ds S 1977:2)angivit vissa riktlinjer i fråga om avgifter vid långtidsvård och därvid också behandlat utförsäkrade patienter med hel förtidspension eller helt sjukbidrag. Det av socialutredningen redovisade materialet bereds f. n. inom socialdepartementet.
SfU 1977/78:2
7 Enligt utskottets mening kan det förutsättas att den fråga som tas upp i motionen kommer att prövas inom departementet. Utskottet anser sig därför böra i nuläget avstyrka bifall till motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1976/77:680.
Stockholm den 26 oktober 1977
På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson* (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik* (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson* (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson* (c), Börje Hörnlund (c), Lars-Åke Larsson (s) och Yvonne Hedvall (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.