Med anledning av motioner om efterlevandepension

SfU 1977/78:21

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:21

med anledning av motioner om efterlevandepension Motionerna

1977/78:695 av Karl Leuchovius (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till jämställdhet mellan män och kvinnor inom den allmänna forsäkringen i vad gäller efterlevandeskyddet,

1977/78:699 av Rolf Sellgren (fp)och Margot Håkansson(fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att motionen överlämnas till pensionskommittén för beaktande,

1977/78:702 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala sin anslutning till sådan ändring i lagen om allmän försäkring att möjligheterna att bevilja s. k. antagandepoäng vidgas resp. att tilläggspoäng upp till ett som skäligt bedömt minimum kan tillerkännas pensionstagare med ytterligt låga pensionspoängtal samt hos regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande av förslag i frågan att föreläggas riksdagen,

1977/78:1077 av Lena Öhrsvik m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att efterlevandepensionen skall vara lika, oberoende av kön,

2. hos regeringen begär att pensionskommittén med förtur utreder frågan om en könsneutral efterlevandepension.

Motionärerna i motionen 695 framhåller att betydande socialförsäkringsavgifter erläggs till såväl folkpensioneringen som ATP för löner till både män och kvinnor. Kvinnor uppbär änkepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen, medan det för männen inte finns någon motsvarighet till änkepension inom den allmänna försäkringens ram.

1 motionen 699 påtalar motionärerna att nuvarande regler för efterlevandepension inte är neutral i förhållande till sammanboendeform. Änkepensionen dras exempelvis in om änkan gifter om sig. Om en kvinna med efterlevandepension vill gifta sig har hon således att välja mellan att förlora pensionen eller att mot sitt samvete sammanbo utan äktenskap. Motionärerna vill att pensionskommittén vid sin översyn av efterlevandepensioneringen skall beakta denna olägenhet av gällande bestämmelser.

I motionen 702 framhåller motionärerna att den ekonomiska trygghet som tilläggspensionen vid en någorlunda normal arbetsmarknad kunnat ge ett flertal människor nu för allt fler ter sig synnerligen oviss. Motionärerna pekar särskilt på de hemarbetandes samt de deltids- och korttidsanställdas situation och menar att riksdagen bör förorda en vidgad tillämpning av antagande- och

1 Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 21

SfU 1977/78:21

tillägg spoäng.

Motionärerna i motionen 1077 anser - i likhet med motionärerna i motionen 695 - att efterlevandepensionen bör vara neutral i förhållande till kön. I motionen erinras om att vissa grupper, exempelvis statstjänstemän och riksdagsledamöter, löst denna fråga men att den kvarstår olöst för den övervägande delen löntagare.

Gällande bestämmelser

Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och familjepension. Pensionsrätten är relaterad till de arbetsinkomster som den försäkrade har haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek (11-15 kap. AFL).

Pensionsgrundande inom ATP blir den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o.m. det år då han fyller 16 år t. o. m. det år då han fyller 64 år. För försäkrad som är född under något av åren 1911-1927 beräknas pensionsgrundande inkomst även för det år då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade har avlidit eller uppburit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring är dock inte pensionsgrundande. Vid förtida uttag av halv ålderspension beräknas pensionsgrundande inkomst för fortsatt förvärvsarbete. Förvärvsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete (11 kap. 1 § AFL). Till grund för beräkning av förvärvsinkomst läggs i princip den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad som den försäkrade har erhållit såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning anses även ersättning för arbete som någon utfört för annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst. Är ersättningen att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruk betraktas den som inkomst av anställning, dock endast om uppdragsgivaren och uppdragstagaren kommer överens härom genom att träffa ett s. k. likställighetsavtal. Till inkomst av anställning hänförs inte lön ellerersättning från en och samma arbetsgivare som under ett år inte har uppgått till 500 kr. Såsom inkomst av anställning avses - förutom lön i pengar och naturaförmåner-även bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL, delpension enligt lagen om delpensionsförsäkring, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd samt utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning i form av dagpenning och stimulansbidrag. Till sådan inkomst hänförs också timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen, utbildningsbidrag för doktorander samt timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna. Även dagpenning till bl. a. värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning samt till civilförsvarspliktiga betraktas som inkomst av anställning (11 kap. 2 § AFL).

SfU 1977/78:21

3 Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av rörelse och av jordbruksfastighet (11 kap. 3 § AFL).

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet (11 800 kr. år 1978), vilket avräknas i första hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Belopp från vilket sålunda skall bortses avräknas i första hand från inkomst av annat förvärvsarbete (11 kap. 5 § AFL).

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. 1 den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade i regel pensionspoäng endast om tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas försäkrad för år då han har uppburit förtidspension från tilläggspensioneringen trots att någon pensionsgrundande inkomst inte beräknas för sådant år (11 kap. 6 § AFL).

För försäkrad som är född under något avåren 1911-1927 skall under vissa förutsättningar beräknas pensionspoäng även för det år varunder han fyller 65 år. Pensionspoäng för det året fastställs med tillämpning av reglerna om beräkning av antagandepoäng inom förtidspensioneringen. Vid poängberäkningen anses således att den försäkrade har erhållit rätt till förtidspension fr. o. m. januari månad det år han fyller 65 år. Detta medför normalt att den försäkrade tillgodoräknas antagandepoäng för det året på grundval av tidigare pensionspoäng. Om det senare visar sig att den pensionsgrundande inkomsten för det sextiofemte levnadsåret ger en faktisk pensionspoäng som är högre än den poäng som har gottskrivits enligt metoden med antagandepoängberäkning tillgodoräknas den försäkrade denna högre, faktiska poäng (15 kap. 2 § AFL).

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år med möjlighet till förtida och uppskjutet uttag av hela eller halva pensionen efter samma regler som inom folkpensioneringen. Om den försäkrade gör förtida uttag av ålderspension tas vid pensionsberäkningen hänsyn även till pensionspoäng som kan föreligga för det år som närmast föregår det varunder pensionen börjar utgå. Tas pensionen ut under det år varunder den försäkrade fyller 64 år, eller tidigare, blir det alltså fråga om att först bestämma pensionen provisoriskt. Den omräknas sedan kännedom har vunnits om pensionsgrundande inkomst och därmed pensionspoäng även för det sista året före pensioneringen. Om försäkrad har gjort förtida uttag av halv ålderspension kan han tillgodoräknas

1* Riksdagen 1977/78. II sami. Nr 21

SfU 1977/78:21

pensionspoäng även för år då sådant uttag är gällande. I dylika fall omräknas den utgående pensionen årligen med hänsyn till de tillkommande pensionspoängen (12 kap. AFL).

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 65 års ålder motsvarar 60 % av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år minskas pensionen med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln). 1 pensioneringens inledningsskede har för försäkrad som är svensk medborgare 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för den som är född något av åren 1896-1914. För den som är född något av åren 1915-1923 fordras i stället för 30 år 21 år för den som är född år 1915,22 år för den som är född år 1916 osv. Dessa övergångsregler-sammanställda med de ovan angivna reglerna om beräkning av pensionsgrundande inkomst för det sextiofemte levnadsåret för äldre försäkrade - innebär att personer som är födda år 1914 och senare har möjlighet att förvärva full pension medan de som är födda åren 1896-1913 maximalt kan få så många 20-delar av full pension som antalet år fr. o. m. år 19601, o. m. det då vederbörande fyller 65 år.

Den som vårdar barn i hemmet har möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen dels i samband med barnets födelse då föräldrapenning utgår, dels vid vård av sjukt eller handikappat barn, då sjukpenning resp. vårdbidrag kan utgå. För den som utan ersättning vårdar annan anhörig, t. ex. förälder, eller vårdbehövande i hemmet föreligger inte någon självständig rätt till ATP.

Deltids- och korttidsanställda har liksom heltidsarbetande rätt till ATPpension på alla förvärvsinkomster och därmed jämställda ersättningar vilka sammanlagt överstiger basbeloppet vid årets ingång.

Inom förtidspensioneringen finns f. n. ett system med antagandepoäng. Pensionen beräknas därvid under antagande att den försäkrade för varje år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det år då han uppnår 64 års ålder (65 års ålder för försäkrad född under något av åren 1911-1927) har tillgodoräknats vissa pensionspoäng (antagandepoäng). För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall få äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete lägst lika med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.

Antagandepoäng skall beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen beräknas motsvara medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen beräknas på grundval av poängför -

SfU 1977/78:21

värven under samtliga år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen skall därvid motsvara medeltalet för halva antalet av de år som sålunda kommer i fråga varvid hänsyn i första hand tas till åren med de högsta poängtalen (13 kap. 2 § AFL).

Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension. Antalet poängår skall alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre.

Familjepension utgår till försäkrads änka och barn under förutsättning att den försäkrade vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efter kvinnlig försäkrad utgår endast barnpension (14 kap. AFL).

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet har varat minst fem år och har ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan, oavsett om barnet är minderårigt eller har uppnått vuxen ålder, berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. I motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen krävs för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen alltid att legalt äktenskap har förelegat. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det har bestått i fem år skall änkepensionen ånyo börja utgå.

Frågornas tidigare behandling m. m.

Frågan om hemarbetandes samt korttids- och deltidsanställdas rätt till ATP har under en följd av år prövats av riksdagen. Riksdagen har genomgående avslagit motionsyrkanden om en självständig pensionsrätt för hemarbetande med åberopande i huvudsak av följande skäl.

1) Det strider mot den grundläggande principen om att rätt till ATP förutsätter att den som skall uppbära pensionen har haft inkomst av förvärvsarbete.

2) Det är svårt att göra en rättvisande uppskattning i pengar av värdet av arbete i hemmet.

3) Avgifter för pensioneringen skulle drabba familjens inkomster under en tid då kostnaderna regelmässigt är stora.

4) 15- och 30-årsreglerna ger utrymme för försäkrad att något eller några år avhålla sig från förvärvsarbete utan att pensionens storlek påverkas.

5) Föräldrapenningen och liknande ersättningar medverkar till att upprätthålla ATP-skyddet.

Pensionskommittén har i sitt i augusti 1977 avlämnade betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m. ingående berört såväl hemarbetandes som korttids- och deltidsarbetandes ställning inom tilläggspensioneringen.

SfU 1977/78:21

6 Kommittén framhåller därvid att den anser de ovan redovisade argumenten alltjämt ha full bärkraft. Beträffande de olika punkterna har kommittén ytterligare utvecklat sina synpunkter. Kommittén anför.

1 anslutning till punkten 1) vill kommittén understryka att det värdefulla i de vårdinsatser i hemmet som avser såväl barn som annan vårdbehövande inte har ifrågasatts. Såsom har antytts i punkten 2) ligger vissa av svårigheterna däri, att om sådant hemarbete mera generellt skall jämställas med förvärvsarbete så måste man finna en form eller ett mått i pengar för en värdering av arbete i hemmet. En lösning som har anvisats innebär att poängberäkningen knyts till den ersättning som avtalsenligt skall utgå till kommunal dagbarnvårdare. Men då uppkommer bl. a. den svårighet som pensionsförsäkringskommittén tog upp, nämligen hur man skall beräkna ATP för dem som både har förvärvsarbete utom hemmet och ansvar för t. ex. barntillsynen. Frågan om värdering av och ersättning för vårdinsatser i hemmet bör emellertid enligt kommitténs mening inte i första hand lösas inom den allmänna pensioneringens ram. Spörsmålet gäller egentligen hur dessa vårdinsatser skall ersättas ekonomiskt. Rätten till ATP på sådan ersättning blir en senare fråga.

Kommittén har inte kunnat finna någon tillfredsställande lösning på frågan om hur en reform som utan begränsningar ger ATP-förmåner för hemarbetande skulle finansieras (punkten 3). Att avgiftsskyldigheten då skulle begränsas till enbart ATP-avgiften synes för övrigt mindre konsekvent. Jämställs nämligen hemarbete generellt med förvärvsarbete kan de hemarbetande med visst fog även göra anspråk på rätt till sjukpenning och andra ersättningar som inom socialförsäkringarnas ram träder i stället för förvärvsinkomster. Detta skulle medföra antingen att avgiftshöjningar skulle bäras av försäkringskollektivet eller att avgifter skulle få erläggas av den enskilde. Att låta förmåner i den utsträckning som det här skulle vara fråga om utgå utan avgifter, kan inte accepteras. Skulle man emellertid finna en väg att beräkna ATP-poäng för hemarbetande, en väg som inte kunde anses vara orättvis t. ex. mot dem som "dubbelarbetar”, och skulle avgiftsskyldigheten därvid begränsas till enbart ATP-avgiften skulle en sådan möjlighet ändock bara utnyttjas av dem som hade ekonomiska resurser att erlägga erforderlig avgift. Ett sådant system skulle från social synpunkt vara otillfredsställande.

Som tidigare har nämnts har i flera motioner anvisats lösningar som innebär att poängår inom ATP skall få tillgodoräknas hemarbetande; i förekommande fall på visst sätt knutet till hemmavarande barns ålder. Samma synpunkter som har anförts ovan i frågan om finansieringen av en utvidgad rätt till ATP för denna grupp försäkrade äger enligt kommitténs uppfattning giltighet även i detta fall. Någon avgörande skillnad mellan att tillgodoräkna en försäkrad ett poängår och pensionspoäng kan inte anses föreligga. Kommittén kan, såsom tidigare har sagts, inte acceptera lösningar som skulle innebära att en viss kategori försäkrade - hur angelägna den gruppens önskemål än kan synas vara - tillgodoförs pensionspoäng eller poängår i nämnd utsträckning utan att avgifter betalas och utan att samband föreligger med förvärvsarbete. Något annat är enligt kommitténs mening inte förenligt med de grundläggande principerna för ATP-systemet. I punkten 4) erinras om att det för rätt till hel ålderspension från ATP krävs endast 30 pensionsgrundande år mellan 16 och 64 år (65)års ålder och att pensionspoäng beräknas med utgångspunkt i de 15 bästa poängåren. Detta gör det möjligt för den försäkrade att - utan att pensionens storlek påverkas - avstå från

SfU 1977/78:21

förvärvsarbete i totalt närmare 20 år. Genom 30-årsregeln tillgodoses stora grupper försäkrade, däribland de hemarbetande, som av olika anledningar vill eller tvingas vara borta från förvärvslivet under ett antal år. Den gränsen skulle sannolikt få omprövas om man öppnade en möjlighet att tillgodoräkna försäkrade pensionspoäng eller poängår på annat än inkomster av förvärvsarbete eller på ersättningar som träder i stället för sådana inkomster. Slutligen kan det, med den i motionerna anvisade lösningen, inte uteslutas att t. ex. ensamstående som på grund av ekonomiska skäl inte anser sig ha någon möjlighet att välja mellan att helt ägna sig enbart åt vårduppgifter i hemmet och att förvärvsarbeta skulle anse att ett sådant system var orättvist.

Såsom tidigare har nämnts betraktas numera bl. a; sjukpenning, föräldrapenning och vårdbidrag som inkomst av anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Detta medför (punkten 5) att det har blivit lättare förden försäkrade att vara anknuten till ATP-systemet. Riksdagen har också nyligen antagit ett förslag om en utbyggnad av föräldraförsäkringen (prop. 1976/77:117). Förslaget innebär i huvudsak att rätten till föräldrapenning utsträcks ytterligare två månader utöver de tidigare sju månaderna. 1 propositionen anförs dessutom bl. a. att förslaget utgör första steget i den av regeringen planerade utbyggnaden av föräldraförsäkringen, rätten till föräldraledighet och vårdnadsbidrag samt att den planerade fortsatta utbyggnaden kommer att ske i den takt som det ekonomiska utrymmet medger. Det skall här anmärkas att föräldrapenning som utgår med belopp som enbart motsvarar garantinivån 32 kr. per dag givetvis inte isolerat medför att den försäkrade tillgodoräknas poängår inom ATP-systemet. Är emellertid föräldern försäkrad eller skulle föräldern ha varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån kan pensionspoäng tillgodoräknas. Detsamma gäller om försäkrad under ett år har haft såväl föräldrapenning som förvärvsinkomster.

De i samband med kommitténs uppdrag aktuella frågeställningarna har också anknytning till andra delar av familje- och socialpolitiken. Eventuella stödåtgärder för hemarbetande inom ATP-systemets ram bör därför vägas mot andra förslag som rör samhällets ekonomiska stöd åt dessa kategorier. Att nu söka en lösning för dem inom just ATP-systemet och därmed rubba de grundläggande principerna för ATP-systemet synes mindre välbetänkt. Bortsett från finansieringsproblemen skulle man nämligen, som pensionsförsäkringskommittén har anfört, få möta kraven också från andra grupper i samhället, t. ex. de studerande och de värnpliktiga, som med lika stor rätt kunde göra anspråk på att få ATP-förmåner för sina insatser.

I fråga om de deltids- och korttidsanställdas rätt till ATP framhåller kommittén att det i diskussionerna kring dessa problem ibland hävdats att de deltids- och korttidsanställda skulle missgynnas när det gäller förmånerna från ATP. En tanke som i annat sammanhang avvisas av kommittén innebär att man genom basbeloppsavdrag i proportion till delar av full arbetstid skulle kunna öppna en vidare möjlighet att tillgodoräkna pensionspoäng. Betydande invändningar kan enligt kommitténs mening riktas mot ett sådant system. Det skulle bl. a. medföra att en viss kategori särbehandlades.

De administrativa och materiella svårigheterna skulle enligt kommittén bli synnerligen stora. En sådan ordning skulle nämligen bl. a. förutsätta en individuell redovisning av arbetstiden under året för samtliga försäkrade,

SfU 1977/78:21

således även beträffande egenföretagare. Det skulle alltså bli fråga om att infora en ännu mer omfattande tidsredovisning än den som erfordras vid nuvarande beräkning av arbetsgivaravgiften till ATP. Kommittén föreslår att beräkningen av ATP-avgift i fortsättningen inte skall vara beroende av den arbetade tiden under året. Förslaget motiveras bl. a. av önskemålet att komma bort från de problem och de spekulationsmöjligheter som föreligger med nuvarande ordning. Kommittén är inte beredd att medverka till en lösning som skulle innebära att denna problematik överfördes till beräkningen på förmånssidan.

När det gäller de deltids- och korttidsanställdas ställning inom ATPsystemet erinrar kommittén om att bl. a. 15-årsregeln ger utrymme för t. ex. deltidsarbete i åtskilliga år utan att pensionens storlek påverkas och att flera ersättningar som inte tidigare har varit pensionsgrundande genom lagändringar på senare år har gjorts pensionsgrundande. Kommittén pekade också på det nära sambandet mellan ATP och folkpensionen. Vid bedömningen av kompensationen förde deltids- och korttidsanställdas inkomster måste man enligt kommitténs mening betrakta utfallet av samtliga förmåner från den allmänna försäkringen, dvs. såväl ATP som folkpension och tilläggsförmåner. I det sammanhanget nämner kommittén särskilt pensionstillskotten som höjer nivån för dem som har ingen eller låg ATP.

Mot pensionskommitténs beslut att inte föreslå någon pensionsrätt för hemarbetande har anmälts reservation av de ledamöter i utredningen som representerar moderata samlingspartiet och folkpartiet. Enligt deras uppfattning bör en hemarbetande som vårdar egna barn, anhörig eller annan vårdbehövande få tillgodoräkna sig poängår för oavlönat hemarbete.

En motion med samma innehåll som motionen 702 av Lars Werner m. fl. avvisades av riksdagen senast förra året på förslag av socialförsäkringsutskottet i betänkandet SfU 1976/77:15. Utskottet hänvisade till att frågan om deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen då var föremål för prövning inom pensionskommittén och att ett pensionsberäkningssystem av den art motionärerna avsåg enligt utskottets bedömning var ägnat att medföra betydande svårigheter i den praktiska tillämpningen.

Frågan om efterlevandepensioneringens framtida utformning är enligt beslut av riksdagen år 1974 (SfU 1974:24, rskr 293) föremål för utredning inom pensionskommittén, som avser att behandla frågan i ett kommande betänkande.

Utskottet

Av de förevarande motionerna tar två upp frågan om jämställdhet i pensionshänseende mellan män och kvinnor. Karl Leuchovius pekar sål unda i motionen 695 på att det inom såväl folk- som tilläggspensioneringen finns

SfU 1977/78:21

regler om änkepension men att det saknas en motsvarande pensionsrätt för efterlevande man. Även motionen 1077 av Lena Öhrsvik m. fl. innehåller yrkanden som syftar till att kvinnor och män skall ha samma rätt till efterlevandepension. Motionärerna erinrar om att vissa grupper, exempelvis statstjänstemän och riksdagsledamöter, lyckats lösa denna fråga men att den alltjämt kvarstår olöst för det övervägande antalet löntagare.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om att riksdagen redan år 1974 på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:24) begärt en utredning av frågan om efterlevandepensioneringens framtida utformning. Utredningsuppdraget ligger hos pensionskommittén, som under åren 1974-1977 lämnat förslag till mycket betydande och av riksdagen prioriterade reformer på pensionsområdet och som därför ännu inte hunnit slutföra arbetet med efterlevandepensioneringen. Kommittén avser emellertid enligt egen uppgift att i ett kommande betänkande behandla bl. a. denna fråga. Mot bakgrund härav finns enligt utskottets mening i nuläget ingen anledning vare sig att biträda det särskilda utredningsyrkande som ställs i motionen 695 eller att - i enlighet med hemställan i motionen 1077 - begära att frågan skall behandlas med förtur av pensionskommittén. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till båda dessa motioner.

Vad utskottet nu anfört innebär ett besvarande också av motionen 699 av Rolf Sellgren och Margot Håkansson. Motionärerna kritiserar den bestämmelse i lagen om allmän försäkring enligt vilken änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. En kvinna, som uppbär efterlevandepension och som vill gifta sig, måste således välja mellan att förlora pensionen eller att sammanbo utan äktenskap. Detta anser motionärerna vara otillfredsställande, och de begär därför att pensionskommittén vid sina överväganden skall beakta denna olägenhet av gällande regler. Enligt utskottets mening har den i motionen aktualiserade frågan ett direkt samband med efterlevandepensioneringen och dess utformning. Det kan således förutsättas att pensionskommittén i sitt arbete kommer att behandla också det spörsmål som tas upp i motionen 699. Någon anledning att överlämna motionen till kommittén föreligger enligt utskottets mening därför inte. På grund härav och då riksdagens ställningstagande i frågan lämpligen bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionskommitténs arbete avstyrker utskottet bifall även till motionen 699.

Lars Werner m. fl. framhåller i motionen 702 att man bör förbättra tilläggspensionen för låginkomsttagare - motionärerna nämner hemarbetande samt deltids- och korttidsanställda - och begär i sådant syfte ett riksdagsuttalande om att man bör vidga möjligheterna att bevilja s. k. antagandepoäng och att man bör införa ett system med särskilda tilläggspoäng upp till ett skäligt minimum för pensionstagare med ytterligt låga pensionspoängtal. En motion med samma innehåll avvisades av riksdagen vid förra riksmötet (SfU 1976/77:15) med hänvisning till pensionskommitténs då pågående utredningsarbete i fråga om deltids- och korttidsanställdas

SfU 1977/78:21

ställning inom tilläggspensioneringen och till de betydande svårigheter i den praktiska tillämpningen som ett pensionssystem av den art motionärerna föreslår skulle medföra.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har riksdagen under en följd av år avslagit motionsyrkanden om en självständig pensionsrätt för hemarbetande. År 1974 begärde riksdagen på förslag av socialförsäkringsutskottet (SfU 1974:6) en allmän och förutsättningslös översyn av bl. a. frågan om deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen och att i samband därmed också frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet skulle närmare undersökas. Pensionskommittén har numera redovisat resultatet av sina överväganden i dessa ämnen. De synpunkter som kommittén anlägger på frågan om tilläggspension för berörda grupper försäkrade redovisas ovan (s. 6 ff.). Då ett slutligt ställningstagande till de i motionen aktualiserade frågorna enligt utskottets mening bör anstå i avvaktan på den proposition i ämnet som enligt uppgift kommer att föreläggas riksdagen senare i vår avstyrker utskottet bifall till motionen 702.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1977/78:695,

2. motionen 1977/78:699,

3. motionen 1977/78:702,

4. motionen 1977/78:1077.

Stockholm den 29 mars 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Arne Magnusson (c). Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s). Allan Åkerlind (m), Gösta Andersson* (c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c). Christer Nilsson (s). Barbro Engman-Nordin (s) och Yvonne Hedvall (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.