Med anledning av motioner om vissa handikappfrågor m. m.

SfU 1977/78:25

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1977/78:25

med anledning av motioner om vissa handikappfrågor m. m. Motionerna

1 motionen 1977/78:240 av Ulla Ekelund (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bestämmelserna om reseersättning till handikappade med syfte att möjliggöra ersättning till handikappade för kostnader för pollettering av bagage, kryckor, eventuella rullstolar etc.

I motionen 1977/78:703 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag snarast om att normalkostnaderna för anskaffande av glasögon infogas i sjukförsäkringssystemet och lagen om allmän försäkring.

I motionen 1977/78:889 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen med anledning av vad som sägs i motionen 1977/78:887 beslutar att bil skall anses som tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade.

I motionen 1977/78:1058av Åke Gillström m. fl. (s)hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur samhället kan underlätta anskaffande av glasögon för i första hand personer i behov av arbetsglasögon och i andra hand pensionärer, i enlighet med vad i motionen sägs.

1 motionen 1977/78:1069 av Margit Odelsparr (c) och Stina Eliasson (c) hemställs att riksdagen anmodar regeringen att på lämpligt sätt utreda frågan om införande av bidrag för handikappades merkostnader i samband med rekreationsresor.

I motionen 1977/78:1348 av Börje Nilsson (s) hemställs att riksdagen i likhet med beslut vid riksmötena 1975/76 och 1976/77 hos regeringen begär en grundlig översyn av reglerna för bidrag till bil åt handikappade.

Motionen 1348 har i den del den berör anslaget C 5, bil. 15 till propositionen 1977/78:100 behandlats av arbetsmarknadsutskottet i utskottets betänkande AU 1977/78:21.

Gällande bestämmelser m. m.

Sjukförsäkringens ersättningsregler för resekostnader

Vid sjuk- och konvalescentvård som är ersättningsberättigad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) utgår även ersättning för resekostnader i samband med vården. Ersättning för resekostnader kan också utgå vid sjukvård som meddelas av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska och

1 Riksdagen 1977/78. 11 sami. Nr 25

SfU 1977/78:25

vid preventivmedelsrådgivning. De närmare bestämmelserna för ersättning för resekostnader ges i sjukreseförordningen (1975:964). Bestämmelserna innebär att den försäkrade i princip - frånsett ett karensbelopp - ersätts för de kostnader han haft för resan. Kostnaderna får dock inte beräknas till högre belopp än vad det skulle ha kostat att använda den väg och det färdsätt som med skälig hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter varit ägnade att medföra den lägsta sammanlagda kostnaden. Närmare föreskrifter om resekostnadernas beräkning har meddelats av riksförsäkringsverket. Någon anvisning för bedömning av när kostnader för pollettering kan ersättas ges inte i dessa föreskrifter.

Ersättning för glasögon

AFL innehåller inte någon bestämmelse som ger rätt till ersättning för kostnader för glasögon. Däremot har sjukvårdshuvudmännen i avtal med staten åtagit sig att tillhandahålla vissa hjälpmedel till handikappade personer mot att en generell ersättning utgår därför från sjukförsäkringen. Bland de hjälpmedel sjukvårdshuvudmännen tillhandahåller ingår kostnadsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdom under 19 år, synhjälpmedel till svårt synskadade och glasögon till starropererade personer.

Riksdagen har vid ett flertal tillfallen avslagit motionsyrkanden som syftat till vidgade möjligheter till ersättning för kostnader för glasögon antingen genom en allmän glasögonförsäkring inom ramen för den allmänna försäkringen eller genom att vissa grupper med behov av glasögon skulle få ersättning för sina kostnader (SfU 1975:16, 1975/76:42, 1976/77:28). Vid fjolårets riksmöte erinrade utskottet om att en inom socialdepartementet 1969 tillsatt arbetsgrupp för översyn av verksamheten med hjälpmedel till handikappade, den s. k. hjälpmedelsgruppen, i sitt utredningsarbete kommit fram till att det utöver barn och ungdom, svårt synskadade eller starropererade personer inte torde finnas någon grupp som på medicinska grunder eller av andra speciella skäl borde komma i fråga för ett generellt samhällsstöd för anskaffande av glasögon. Vid föregående riksmöte avslog riksdagen också en motion om avdrag vid inkomstbeskattningen för kostnader för glasögon (SkU 1976/77:11). Skatteutskottet pekade därvid på de av riksdagen antagna bestämmelserna om avdrag vid 1976-1978 års taxeringar för skyddsutrustning och arbetskläder och att avsikten med dessa bestämmelser var att parterna på arbetsmarknaden under åren 1976-1978 skulle träffa avtal om att arbetsgivaren i fortsättningen skulle tillhandahålla skyddsutrustning och arbetskläder gratis. Några ytterligare lättnader i avdragsrätten var enligt utskottets mening därför inte erforderliga.

SfU 1977/78:25

3 Bidrag till bil till handikappade personer

Handikappade som är beroende av personbil eller motordriven invalidbil för att fä utkomst eller för att förvärva utbildning med yrkesinriktning kan erhålla statligt bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen. Bidraget är inkomstprövat och kommer fr. o. m. nästa budgetår att kunna utgå med 30 000 kr. (prop. 1977/78:100, bil. 15, AU 21). Bidrag kan också utgå till de ändringar eller speciella anordningar som behövs för att den handikappade skall kunna använda bilen.

I enlighet med den förenämnda överenskommelsen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen ger de senare bidrag till moped till den som genom sitt handikapp har svårt att använda annat fortskaffningsmedel. I stället för moped kan den bidragsberättigade erhålla ett kontant belopp om 4 800 kr. till inköp av bil. Han skall då själv kunna föra bilen och denna skall vara anpassad efter hans särskilda behov. Kontant belopp kan inte utgå om bidrag till inköp av fordon utgått enligt arbetsmarknadskungörelsen.

Vid sidan av dessa direkta bidrag erbjuds handikappade genom den kommunala färdtjänsten resor med bil eller specialfordon för olika ändamål, inkluderande privatresor. Till färdtjänsten utgår statsbidrag med 35 % av bruttokostnaderna för verksamheten.

Riksdagen har under en följd av år behandlat motioner, som syftat till att vidga möjligheterna för handikappade personer att fä tillgång till egen bil (SoU 1974:41, SfU 1975/76:36 och 1976/77:28). Vid 1975/76 års riksmöte framhöll socialförsäkringsutskottet lämpligheten av att man år 1977 i samband med omprövningen av dels det dåvarande avtalet mellan staten och sjukvårdshuvudmännen rörande villkoren för de senares tillhandahållande av tekniska hjälpmedel till handikappade, dels statsbidraget till färdtjänsten övervägde att öka möjligheterna för handikappade personer att fä tillgång till egen bil. När utskottet vid fjolårets riksmöte i samband med behandlingen av propositionen 1976/77:116 om ändrade ersättningsregler inom sjukförsäkringen m. m. ånyo behandlade motionsyrkanden i frågan konstaterade utskottet (SfU 1976/77:28) att propositionen inte innehöll några överväganden rörande handikappade personers tillgång till egen bil i samband med att en ny överenskommelse träffats med sjukvårdshuvudmännen avseende åren 1978 och 1979. Utskottet förutsatte därför att regeringen snarast skulle pröva frågan så att förslag kunde föreläggas riksdagen. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr 297).

Bidrag till handikappade personers merkostnader till rekreationsresor

För att täcka de merutgifter som uppkommer på grund av olika handikapp utgår handikappersättning från den allmänna försäkringen. Ersättningen tillkommer försäkrad, vars fysiska eller psykiska funktionsförmåga för avsevärd tid är nedsatt i sådan omfattning att han antingen i sin dagliga

SfU 1977/78:25

livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller, för att kunna förvärvsarbeta, behöver fortlöpande hjälp av annan eller eljest får vidkännas betydande merutgifter. Vid bedömning av frågan om rätt till ersättning skall den handikappades vård- och hjälpbehov vägas samman med hans merkostnader till följd av handikappet. Föreligger behov av hjälp i den dagliga livsföringen eller för utförande av förvärvsarbete samtidigt med merutgifter i annat avseende bör bedömningen grundas på det sammanlagda behovet av stöd. Handikappersättningen utgör för år räknat 60, 45 eller 30 % av basbeloppet. Den som är blind, döv eller gravt hörselskadad har en generell rätt till handikappersättning. Denna utgör för blind försäkrad för tid innan hel ålderspension eller hel förtidspension börjar utgå 60 % av basbeloppet och för tid därefter 30 % av samma belopp. För den som är döv eller gravt hörselskadad utgör den generella handikappersättningen 30 % av basbeloppet. Om stödbehovet ger anledning till högre ersättning skall sådan utgå.

Även möjligheterna för handikappade personer att få ersättning av staten för merkostnader vid rekreationsresor behandlades av utskottet vid förra riksmötet (SfU 1976/77:28). Utskottet uttalade i samband därmed den meningen att det inte var möjligt att inom ramen för sjukförsäkringen tillgodose motionärernas önskemål, eftersom ändamålet med resorna i fråga var rekreation och framhöll, att de merkostnader som svårt handikappade måste vidkännas i princip borde täckas av handikappersättning och pension. Utskottet erinrade om att riksdagen tidigare avvisat tanken på att, vid sidan av dessa förmåner, införa olika former av ersättningar för merkostnader till följd av handikapp och fann för sin del inte skäl att inta någon annan ståndpunkt. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

Utskottet

Försäkrad som haft resekostnader i anledning av ersättningsberättigad vård har rätt till ersättning för dessa enligt närmare bestämmelser i sjukreseförordningen. Det finns dock vissa begränsningar i ersättningsrätten. Sålunda beräknas kostnaderna för resan högst till det belopp som det skulle ha kostat att använda den väg och det färdsätt som med skälig hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter varit ägnade att medföra den lägsta sammanlagda kostnaden.

I motionen 240 anför Ulla Ekelund att försäkringskassorna ej ersätter kostnader för pollettering i samband med resa. Motionären menar att detta åsamkar handikappade personer extra utgifter för deras resor eftersom de ofta har svårigheter att själva medföra bagage, kryckor eller rullstolar. Hon vill därför att riksdagen skall begära en översyn av sjukreseförordningen i syfte att möjliggöra ersättning för polletteringskostnader.

Utskottet kan inte finna att sjukreseförordningens bestämmelser utgör något hinder för att utge ersättning för polletteringskostnader. Frågan om sådan ersättning skall utgå får bedömas med hänsyn till omständigheterna i

SfU 1977/78:25

de enskilda fallen. Enligt vad utskottet inhämtat tillämpas också sjukreseförordningens regler på detta sätt. Det finns därför ingen anledning för riksdagen att begära en översyn i enlighet med motionärens önskan, och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 240.

I enlighet med avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen tillhandahåller de senare avgiftsfria eller prisnedsatta glasögon till barn och ungdomar under 19 år och till personer vilkas ögonlins avlägsnats vid operation av grå starr. Svårt synskadade personer som ej erhåller en ändamålsenlig funktion med vanliga korrektionsglas får särskilda synhjälpmedel.

1 motionerna 703 av Lars Werner m. fl. och 1058 av Åke Gillström m. fl. tas frågan om en utvidgning av möjligheterna att få ersättning för glasögon upp. Motionärerna i motionen 703 vill att riksdagen skall begära förslag snarast om en generell rätt till ersättning från sjukförsäkringen för normala kostnader för glasögon, medan motionärerna i motionen 1058 önskar en utredning av frågan hur samhället skall kunna förbättra möjligheterna för personer i behov av arbetsglasögon och för pensionärer att anskaffa glasögon. Kostnaden för glasögon för arbetsverksamma personer bör, menar motionärerna, antingen kunna läggas på arbetsgivaren eller medges som avdrag vid beskattningen.

Riksdagen har på skäl som redovisats i inledningen till detta betänkande vid ett flertal tillfällen avslagit motioner såväl om en utvidgning av rätten till ersättning som avdrag vid taxeringen för glasögon. De skäl som riksdagen därvid åberopat äger enligt utskottets uppfattning alltjämt giltighet. Vad särskilt angår kostnader för glasögon för arbetsverksamma personer vill utskottet erinra om att det, i den mån sådana är att hänföra till skyddsglasögon, åvilar arbetsgivaren att tillhandahålla dem. Utskottet har också erfarit att arbetsgivarna i stor utsträckning åtagit sig att ersätta kostnader för glasögon som skadats på grund av arbetsförhållanden.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 703 och 1058.

Behovet av transporter för handikappade personer som har svårigheter att använda allmänna kommunikationsmedel tillgodoses i stor utsträckning genom den kommunala färdtjänsten. Under vissa förutsättningar utgår även bidrag till anskaffning av eget fordon. Handikappade som är beroende av bil för sitt arbete eller sina studier kan enligt arbetsmarknadskungörelsen erhålla bidrag för inköp av bil och för ändringar eller speciella anordningar nödvändiga för att de skall kunna använda den. Det maximala bidragsbeloppet har för nästa budgetår bestämts till 30 000 kr. 1 vissa fall tillhandahåller sjukvårdshuvudmännen moped. Denna kan utbytas mot ett kontant belopp om 4 800 kr. för inköp av bil, förutsatt att den handikappade själv skall inneha och föra bilen och att den är anpassad efter hans särskilda behov.

Lars Werner m. fl. begär i motionen 889 riksdagsbeslut om att bil skall anses som tekniskt hjälpmedel för rörelsehindrade personer och därför uppföras på förteckningen över sådana hjälpmedel som sjukvårdshuvud -

SfU 1977/78:25

männen skall tillhandahålla. Börje Nilsson hänvisar i motionen 1348 till att riksdagen senast vid riksmötet 1976/77 förutsatt att regeringen snarast prövar frågan om ökade möjligheter för handikappade personer att få tillgång till egen bil, så att ett förslag härom kan föreläggas riksdagen. Han vill att riksdagen på nytt begär en översyn av reglerna för bidrag till bil åt handikappade.

Utskottet, som vid de två senaste riksmötena ställt sig bakom motionsyrkanden om vidgade möjligheter för handikappade personer att få tillgång till egen bil, vill ånyo understryka angelägenheten av att regeringen så snart som möjligt förelägger riksdagen förslag i denna fråga. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Härmed anser utskottet sig ha besvarat motionerna 889 och 1348.

Ytterligare en fråga som berör handikappade personers merkostnader på grund av handikappet tas upp i motionen 1069 av Margit Odelsparr och Stina Eliasson. Motionen syftar till att kompensera sådana merkostnader som en gravt handikappad person har vid rekreationsresor genom att extra utrymme krävs vid exempelvis flygresor och genom att ledsagare måste följa med. Motionärerna anser att riksdagen bör anmoda regeringen att på lämpligt sätt utreda frågan om ett bidrag till sådana kostnader.

Som inledningsvis nämnts avslogs en motion med nämnda syfte vid fjolårets riksmöte. De skäl som utskottet därvid åberopade mot ett bifall av motionen anser utskottet alltjämt äga giltighet, och riksdagen bör därför avslå motionen 1069.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. avslår motionerna 1977/78:240,1977/78:703,1977/78:1058 och 1977/78:1069,

2. med anledning av motionerna 1977/78:889 och 1977/78:1348, sistnämnda motion i vad den behandlats av utskottet, ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 11 april 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Eric Carlsson* (c), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Doris Håvik (s), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s), Allan Åkerlind (m), Börje Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c) och Marianne Jönsson* (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOT AB 57994 Stockholm 1978